Söndag

Hej hej

Har precis gjort världens röjjande i huset inför eftermiddagens kaffe & tårta. Anders fyller år. Tur att man får gäster ibland så man måste ta krafttag med skurhinken. Vi har till och med bakat (!!!!), jajjemensan! Kärleksmums blir det, tror vi när det är klart om 10 minuter i ugnen.

Igår var vi på klubben jag och Narniparni och åkte hem gladare än på väldigt länge. Träningen kändes ROLIG! Både för mej och lilla hunden! Ingen "måste-känsla" och ingen fläpp hund. Och så kom ju även Anna, Torun och Erica, och vi fick varsitt kommenderingsprogram efter önskemål. Jag önskade mej en elitklass lydnad och efter en lång period av träningstorka så är jag helt nöjd med lilla fialotta, vi har ju helt klart ett separationsproblem :-) som vi behöver ta tag i, lilla pluttan kan inte vara föööööööööööööör långt borta från mej, för då steppar hon, eller flyttar sig framåt och lite sådär. Och så blir jag ju förbannad tillslut när hon inte kan stå still 10 meter bort. Det får vi fila på lite mer.

Har ju tränat med snörboll några gånger och då är det precis som om det tajtar gummibandet för mycket. Hon har för stor dragning på kampen (=konkurrenslust med mej, egentligen inte föremålet, och inte konkurrens med andra människor. Svårt!). Men hittade en tennisboll och då går det över till att själva grejjen är trevlig, efter några träningar. Kampen får jag andvända i andra lägen, om det bara inte går över i morr-bita-gruff, det är inte användbart alls har jag märkt :-)

Det trevliga är att våra gamla problem med morr-gruff och ljud vid sidan har kommit tillbaka, och det är ju verkligen ett friskhetstecken!!

.

Och häromdagen på jobbet drog jag en lättnadens suck när jag fick veta att mitt vikariat kommer att bli förlängt till slutet på juni! Pust! Jag önskade att få gå ner på 80% så jag hinner med mina andra jobb, och som överenskommelsen ser ut nu så blir det 100% till 1 mars, därefter 90% till 1 april och därifrån 80%. Det blir bra!

.

Kram på er // Carina & Narni

Bla bla bla

Sitter och väntar på att åka och hämta Emma som är hos en kompis och tittar på Twillight. För tionde gången? Jodå, hela gänget 12-13 åringar sitter och dånar i kapp över Edward och Jacob. Vissa dånar över Edward och andra över Jacob. Skådespelarna i sig är rätt ointressanta utan det är nog rollfigurerna dom dånar över mest. Och kan replikerna utantill såklart. Dom flesta tjejjerna har även läst hela bokserien (en eller flera gånger :-)

Någon har även kommit över New Moon på DVD och så har damerna en film till att dåna över. Helst på raken.

Dom är underbara, ungarna! Och vilken fantastisk ålder, det händer så mycket på alla fronter så man hänger inte med i svängarna alls.

Hejsvejs // Carina & Narni

Duracell??

Blir ju rätt löjligt att hålla på att tjafsa om att min fritid sedan ett tag tillbaka försvunnit på något märkligt sätt, men jag skriver mest för min egen skull så att jag om några år när jag bläddrar tillbaka kan komma ihåg hur det var... Ni får stå ut med mitt ältande.

Åker alltså hemifrån 06:45 varje dag och är hemma igen 17:45. 11 timmar hemifrån! Mina underbara duktiga ungar rundar sig själva efter skolan, vilket iofs innebär att halva Skärhamn är hemma hos oss på eftermiddagarna. Hemma väntar då vanligtvis kaos med matlagning, disk, tvätt, läxor, massa andra måsten, och en full mailbox som måste ses över varje dag. Fredagarna slutar vi lite tidigare som tur är, och då får man boka läkarbesök åt barnen och annat sånt därnt. Helgerna flyger iväg med allt som man inte hinner på veckodagarna, och mitt i detta kaos måste jag knö in mina två deltidsjobb och en instruktörsutbildning.

Ha ha ha!
Rätt muntert när man tänker på det, men framåt torsdag brukar jag undra om jag är riktigt klok i huvudet som utsätter mej för det här. Men jag har liksom ingen utväg, mitt vikariat går ut 31 januari och det är fortfarande oklart om fortsättning, så jag måste jobba medan jag kan. Barnen måste prioriteras. Mina två minijobb är inget jag kan lämna bort. Instruktörsutbildngen är brukshundsklubbens kanske största chans till överlevnad, och det som hamnar långt ner i prioriteringen, men trots det en ljuspunkt i tillvaron, bara man får tid att planera ordentligt. Sist i kön hamnar stackars Narnia. Visserligen har hon varit sjuk och inte gått att träna med, (tur i oturen) men nu närmar sig pencillinkuren sig slutet och det är dags att damma av lilla fröken och gå kurs varannan söndag för Mette.

Samtidigt så är den mentala pressen oerhört mycket mindre om jag bara surfar tillbaka ett år i min blogg! Otroligt men sant! Kan man läka sig mentalt samtidigt som man leker Duracellkanin? Mitt svar är JA! Mer att göra men mindre psykisk stress.

Vi får väl se, snart är det 1 februari och då kanske jag får väldigt mycket fritid, och med en frisk hund har jag inga som helst problem att fylla några månaders "ledighet"... :-))

Nä, det sägs att det skall snöa ikväll, och det är fortfarande lite dagsljus kvar. Skall passa på att klämma in en promenad med turbo-hunden innan jag skall köra Emma till hennes "Scrapbookingskväll" med kompisarna.
Sen tänker jag krascha i soffan för resten av kvällen.

Ha det bra // Duracell-Carina och Turbo-Narni

Puts väck

Ikväll har jag och Narni vart hos vetten.
Och trot eller ej, kristallerna var puts väck!

Nästa milstolpe är att få på fästingmedel på hundrackarn.

Kram kram

Jäklars kallt

Hej på er.

Alla andra skriver så det ångar runt om på bloggarna så jag skall inte vara sämre!

Idag har jag och Narni varit och tränat! Japp, det är sant!

Målsättningen var att ta mej till klubben och om inte andan föll på åtminstone ta en promenad. När vi kom dit var det kallt så in i helsefyr, säkert 20 grader kallt, men ute på plan var det lite sol och kanske bara typ 16 minus, vilket kändes så mycket skönare (hmmm.... men så var det faktiskt!).

Hunden jag plockar ur bilen fullkomligt sjuder av träningslust och jag spinner vidare på detta rakt av. Eftersom det inte var plogat alls så plogade jag mej en ruta och en gång till rutan och fnissade åt mej själv, den kan hon ju helt enkelt inte missa :-)

Anna och Eva dök upp och bjöd på lite kommendering och Narni tyckte träningen var kul. Sen in i bilen och värma sig i täcket en stund, och ta bort isklumparna under trampdynorna som trots nyfriserade trampdynor var stora som mandariner. Eva och Anna ville ha snö-uppletande så vi vallade några korridorer i snön. Såg ut som om nån varit och åkt slalom på ängen. Helt vitt och så slalomspår :-)

Jag fick ont i magen direkt och ville inte ta ut Narni först, varför träna uppletande om brukskarriären är körd? Men jag tinade upp efter Qvittra och Duggas ystra språng, och hämtade trollet. Hon formligen släpade mej till rutan och sprang som det skållade troll hon är nånstans långt därinne. Så kluvet att hon är så jävla bra på uppletet när jag bestämt mej att lägga brukset på hyllan ett tag! Vacklar som en jävla åsna fram och tillbaka... Har jag en hund att träna med eller inte?
Det är den dagliga frågan...

Fläppheten är helt bortblåst. Som om det aldrig funnits nån knäpp terv på Storgatan.

Och trots att hon måste ha haft sanslöst ont med kristaller i urinen och blod och det hela, så fläppade hon inte ur en enda gång under den tiden. Var bara trött och hängig.

Det verkar som om pencillinet har hjälpt fint, hon är pigg och rätt odräglig och kissar inget blod längre, och det ser klart och fint ut. Tur att det är snö, då kan man ju titta närmare på fläckarna :-)
Diet-maten vill ju tillochmed fröken fislisa äta, iallafall mjukmaten. Den andra ratar hon fullständigt, precis som annat torrfoder. Och jag som har principer mot mjukmat... Bara att bita ihop och mata hunden med mjukmat och börja borsta tänderna på henne... Bläk.

På måndag är det röntgen för att se om det finns större kristallsamlingar som sitter och behöver ha hjälp att komma ut, och nya prov på om kristallerna har lösts upp eller inte.

Eva har lurat med mej på kurs hos Mette Klavenes, inomhus, med start i slutet av januari.
Då hoppas vi att Narni fortsätter vara klok och frisk och inte fläppar ur inne på inomhusträningen. Kanske kan jag hitta tillbaka till träningsgnistan då?

Kram på er // Carina och Narniparni