Sitter som ett utsketet äpplemos och tänkte min vana trogen rapportera lite om dagens tävling, även om det kanske inte är den roligaste läsningen denna gången..
Ni som läser i min blogg vet att helgen varit minst sagt intensiv med jobbmöten, 3 födelsedags"barn" som skulle firas och en fest med 7 st 11 åringar i lillahuset, varav 6 övernattade. Det blev iallafall väldans lyckat och Emma var görnöjd. Så långt allt väl, och efter en hektisk städning mellan kalasen så var det dags för nästa kalas vid 3 tiden, och sista gästerna åkte hem vid 21 tiden...
I morse ringde klockan 0530, efter en natt utan några längre blundar, och jag ställde mej den sedvanliga frågan "Är jag klok i huvet som går upp halv sex en söndagmorgon?". Svaret var NEJ nästan hela vägen till Uddevalla, men när jag väl landat på samlingsplatsen vid Fridhem så började jag svänga över på JA sidan, och när Erica anlände var jag rätt nöjd med att få en heldag med hundträning.
Jag fick spår nummer 6 och spårläggaren hämtade mej och vi åkte ut till spåret. Jag brukar ha en konstig förmåga att råka ut för knepiga spårläggare, och denna gången var första gången en festklädd och uppsminkad ung dam uppenbarade sig i skinnkappa med skärp i midjan, svarta byxor och stilettklack-skinn-stövlar (typ festmodell). Jag fnissade och frågade om hon hade lagt spåret i dom, men hon berättade att hon bytt efter utlagt spår. Hm...
Domarna anländer och jag får frågan om jag varit med på deras lägrespårtävling i augusti.
Näe säger jag, varför undrar du det? Jo då hade herrarna suttit i bilen och diskuterat och nån hade väl fått för sig att jag varit med på lägretävlingen och det var ju bara 27 dagar sen, och sålunda skulle jag inte få ställa upp i högreklass... Morr... Men men, det hade dom inget för. Vi blev uppflyttade på Råhagens BK i juni nån gång, ju. Fick ändå lite dålig känsla i magen, men ruskade på mig och tog mig an uppgiften.
Påsläpp. Narni är lugn och sansad. Sitter och vindar ut i rutan och det känns bra. Jag släpper på, hon viker av åt vänster ca 5 meter in i rutan. Yes! Klockrent. Tuffar på i den riktningen 10-15 meter.
Passerar en gran, höjer upp näsan och dyker in under granen... Och rullar sig i nån skit som ligger där!!! Jag utbrister "Men va fan Narni!" varpå hon slutar och skuttar tillbaka mot mig igen, och sen vidare in i upptagsrutan. Tar upp någonting åt höger och trillar iväg... "Tillbaka till rutan - bakspår"... Alltså var hon rätt första gången med skit-granen (FAN!).
Passerar således skit-granen igen och tuffar iväg med fin fart. Efter 50-100 meter (jag går ju således och spanar i marken efter pinne om N händelsevis skulle gå över, så jag ser inte vad som händer tyvärr) drar det till i linan när Narni gör en jaktstart, och brakar i buskarna framför oss och Narni vill sätta iväg i rena gasell-hopps varianten. Hoppar på bakbenen och bär sig åt. Öronen rätt upp och halsen som en giraff... VILT... Rådjur eller älg. Klockren jaktretning på vilt, kan dagen börja bättre? Vi hör hur dom brakar vidare i skogen en lång stund. Och där slutar våran tävlingsdag. Det var fullständigt omöjligt att hitta något spår. Vi försökte och försökte men hon föll tillbaka på viltriktningen hela tiden.
Vi tog oss ut till vägen och tänkte att spårläggaren kunde visa oss slutet så vi kunde få ett lyckat avslut på spåret, men hon hade ju stilettstövlarna på sig och kunde ju inte klampa runt i skogen med dom, alltså bad jag henne peka ut var vi kunde släppa på. På luddiga instruktioner tog vi oss 200 meter in i skogen och försökte hitta nåt spår. Vi försökte och försökte men Narni hittade inte spåret, om det ens gick där vi letade. Och jag hade tappat sugen och hade verkligen inte varken ork eller lust att jaga spårläggaren till att byta skor och följa med mej ut igen i skogen...
Åker till UBK för att hejja på Erica istället, medan Narni får tänka över sina synder i bilen. Försökte tänka snälla tankar om min lilla ängel, men det gick inget vidare, iallafall inte där ute i skogen. Ingen bussig matte just då...
Erica däremot var lugn som en filbunke och tog Tilda så fint igenom tävlingen så det var en fröjd att se! Alla pinnarna på spåret. Fin lydnad. Speciellt uppletandet var som en dröm, tjiff - tjoff, fyra föremål. Perfekt! Tyvärr missade hon med endast 5 p på lydnaden, på grund av lite strul på platsen, men hade vi varit i ett annat distrikt så hade hon varit i elitklass. Det skilde typ 30 poäng mellan domare 1 och 2.... (no more comments)
Efter provet var Erica gullig och körde igenom ett lydnadspass med mej och Narni. Det gick väl sådär, så det var kanske lika bra att vi inte kom runt spåret. Undra om det inte är så att min fröken är i "andra könsmognaden"... Hon är ju 2,5 år nu och löpte inte förrns i ettårsåldern, lite sen i utvecklingen. Hur splittrad som helst. Det där fria följet som vi fick fina betyg på i våras är som bortblåst och ett minne blott...
Jag tror att vi skall ta en träningspaus ett tag nu.... Annars blir jag nog schizofren... Ena dan går allt som en dans, nästa dag går allt åt skogen. Noll stabilitet..
Ursäkta deppostuket. Jag piggnar nog till om jag får sovit lite inatt...
Hejsvejs // C & N
söndag 28 september 2008
torsdag 25 september 2008
Torsdag
Gokväll på er!
Tänk vad det kan köra ihop sig i schemat i bland... i morrn hade jag lovat att köra några barn i Antons klass på teater, brukar ju vara ledig på fredag eftermiddagar och tänkte att då kan jag passa på att dra mitt strå... Hm... Några timmar därefter får jag meddelande att vi får besök från Filipinerna på jobbet... På fredag eftermiddag. Japp. Inte nog med detta, utan samma kväll har Emma bokat in sin lilla fest för sina kompisar... Som skall sova över. Nästa vecka fyller svärfar 65 och i morrn fyller även min pappa. Och för någon vecka sen fyllde min bror, när han var ute och reste. Så lördagen har blivit vikt åt att försöka ta iallafall fadern, brodern och Emmas kaffekalas. Svärfar får vi fira lite mer nästa vecka. Och på söndag skall jag tävla i Uddevalla... På måndag är det möte med skolan och lite annat grejs, på tisdag fyller Emma på riktigt och jag skall på kurs. Och på onsdag flyger jag med jobbet till Paris på konferens och är borta till på fredag... Man kan ju bli matt för mindre.
Det är nästan så man tänker att kan det bara bli slutet på nästa vecka, så blir allt lungt och skönt igen. Troligtvis är det väl något annat på gång vid det laget..
Fördelen med allt ovanstående är att själva tävlingen på söndag har blivit rätt avdramatiserad i jämförelse...
Nix pix och gonatt!
Carina & Narni
Tänk vad det kan köra ihop sig i schemat i bland... i morrn hade jag lovat att köra några barn i Antons klass på teater, brukar ju vara ledig på fredag eftermiddagar och tänkte att då kan jag passa på att dra mitt strå... Hm... Några timmar därefter får jag meddelande att vi får besök från Filipinerna på jobbet... På fredag eftermiddag. Japp. Inte nog med detta, utan samma kväll har Emma bokat in sin lilla fest för sina kompisar... Som skall sova över. Nästa vecka fyller svärfar 65 och i morrn fyller även min pappa. Och för någon vecka sen fyllde min bror, när han var ute och reste. Så lördagen har blivit vikt åt att försöka ta iallafall fadern, brodern och Emmas kaffekalas. Svärfar får vi fira lite mer nästa vecka. Och på söndag skall jag tävla i Uddevalla... På måndag är det möte med skolan och lite annat grejs, på tisdag fyller Emma på riktigt och jag skall på kurs. Och på onsdag flyger jag med jobbet till Paris på konferens och är borta till på fredag... Man kan ju bli matt för mindre.
Det är nästan så man tänker att kan det bara bli slutet på nästa vecka, så blir allt lungt och skönt igen. Troligtvis är det väl något annat på gång vid det laget..
Fördelen med allt ovanstående är att själva tävlingen på söndag har blivit rätt avdramatiserad i jämförelse...
Nix pix och gonatt!
Carina & Narni
måndag 22 september 2008
Tvära kast
Igår åkte Yvonne, Anna och jag till Uddevalla BK för att träna.
Planen var lagd baserad på teorin att Narnis frustration kommer från att hon stressat upp sig innan träningen, och sedan hamnar i intressekonflikt mellan att "gå fot med matte" och "göra kul saker med figgarna på plan". Hon försöker på sitt eget sätt göra båda sakerna, dvs hålla sig "något sånär vid mattes sida" och "ändå ha koll på kuliga människor". När hon är stressad ökar felbeteendena och hon har svårt att välja. Och när matte då blir sur - då blir Narni oxå sur (går igång med morr-gruff, luftar ut och gör lekinviter och skäller med skärpa i rösten).
Själva planen bestod i att "träna tävlingsingång på plan" med två funktionärer stående och ropa mitt på plan, och inte låta Narni dra upp sig innan ingång, samt dra igång henne på lek med slangen (kamp) tills att hon väljer matte framför störningarna. Allt detta med lös hund, för att matte inte skall fippla och hålla på med kopplet och öka stressen i onödan. Sagt och gjort. Drog igång två ordentliga lekpass precis innan ingång. Vid varje blixtsläpp stannade jag upp, väntade in att N skulle fokusera och sen lekte vi igen.
Och vad händer? Narni går som ett jäkla ljus!!! Lite släpp och lite ökad aktivitet men fokuserad och helt KNÄPPTYST!!!!!!! Så häftigt!
Inte nog med det, utan A och Y ställer upp sig i grupp, och vem seglar igenom rakt som ett spett som om hon aldrig gjort annat? Jo, lilla Narnipluttan...
Eftersom en annan är ett stort fan av Mythbusters på Discovery, där dom alltid måste testa gränser, så måste vi ju även testa var gränsen går för att N skall dra upp sig såpass så att aktivitetsnivån ställer till det. Sätter henne i bilen, kör dom andra hundarna, tar ut henne efteråt och gör en ny ingång på ett annat ställe på deras stora apellplan. Gör en kortare inledande lek innan ingång, och går in. Och vad händer då, då? Lilla fian går igång i gruff! Jag är beredd och parerar med att helt lungt stanna upp, eller göra samma rörelse femton gånger tills att gruffet minskar. Funkar helt okej, och kan nog gå att hantera.
Alltså:
1. Undvik att Narni drar upp sig
2. Om hon ändå dragit upp sig, så måste jag hitta lösningar för att minska stressen, annars blir det pannkaka. (Lek innan ingång. Gå av henne. Osv)
Man får väl se det som en utmaning, och att såna här små dilemman är rätt utvecklande för den egna hundkunskapen... :-))
Hejsvejs // Carina
Planen var lagd baserad på teorin att Narnis frustration kommer från att hon stressat upp sig innan träningen, och sedan hamnar i intressekonflikt mellan att "gå fot med matte" och "göra kul saker med figgarna på plan". Hon försöker på sitt eget sätt göra båda sakerna, dvs hålla sig "något sånär vid mattes sida" och "ändå ha koll på kuliga människor". När hon är stressad ökar felbeteendena och hon har svårt att välja. Och när matte då blir sur - då blir Narni oxå sur (går igång med morr-gruff, luftar ut och gör lekinviter och skäller med skärpa i rösten).
Själva planen bestod i att "träna tävlingsingång på plan" med två funktionärer stående och ropa mitt på plan, och inte låta Narni dra upp sig innan ingång, samt dra igång henne på lek med slangen (kamp) tills att hon väljer matte framför störningarna. Allt detta med lös hund, för att matte inte skall fippla och hålla på med kopplet och öka stressen i onödan. Sagt och gjort. Drog igång två ordentliga lekpass precis innan ingång. Vid varje blixtsläpp stannade jag upp, väntade in att N skulle fokusera och sen lekte vi igen.
Och vad händer? Narni går som ett jäkla ljus!!! Lite släpp och lite ökad aktivitet men fokuserad och helt KNÄPPTYST!!!!!!! Så häftigt!
Inte nog med det, utan A och Y ställer upp sig i grupp, och vem seglar igenom rakt som ett spett som om hon aldrig gjort annat? Jo, lilla Narnipluttan...
Eftersom en annan är ett stort fan av Mythbusters på Discovery, där dom alltid måste testa gränser, så måste vi ju även testa var gränsen går för att N skall dra upp sig såpass så att aktivitetsnivån ställer till det. Sätter henne i bilen, kör dom andra hundarna, tar ut henne efteråt och gör en ny ingång på ett annat ställe på deras stora apellplan. Gör en kortare inledande lek innan ingång, och går in. Och vad händer då, då? Lilla fian går igång i gruff! Jag är beredd och parerar med att helt lungt stanna upp, eller göra samma rörelse femton gånger tills att gruffet minskar. Funkar helt okej, och kan nog gå att hantera.
Alltså:
1. Undvik att Narni drar upp sig
2. Om hon ändå dragit upp sig, så måste jag hitta lösningar för att minska stressen, annars blir det pannkaka. (Lek innan ingång. Gå av henne. Osv)
Man får väl se det som en utmaning, och att såna här små dilemman är rätt utvecklande för den egna hundkunskapen... :-))
Hejsvejs // Carina
söndag 21 september 2008
Hej hej
Lite sammanfattning från tordagens träning: Katastrof.
En längre berättelse för den som orkar höra, kan ju vara att jag gjorde ett par riktigt fina praktdundertappar... Kvällen började storartat. Duktiga (kanonförkylda) mamman släppte av 4 fnittriga 11 åringar utanför teatern och åkte vidare till Nestegård för att träna.
Målet var fritt följ och framåt på "nytt" ställe. Yvonne och Eva skulle oxå komma förbi. Jag kom en halvtimme för tidigt och började således träna. Allt gick som en dröm, både fritt följ och framåt. När E och Y kom så var Narni trött, så jag satte henne i ett träd (praktmiss nr 1), och hjälpte dom andra lite med budföring och kommendering.
Det börjar mörkna (finns ingen belysning, alltså lite bråttom), och det är min tur. Jag skulle få hjälp med en kommendering och en grupp. Jajjamen. Går och hämtar Narni, ställer upp utanför plan och gör mej klar (praktmiss nr 2). Föresättningen var att inte låta henne gå igång i gruff, utan parera med lite andra övningar, tex gå ifrån henne när hon luftar, eller bara fortsätta tills hon sluter upp och där belöna. Lätt som en plätt, kan man tänka. Nja.
Vi kom inte ett enda steg. Gruffet var igång redan innan jag trampade gräs på plan, jag provade alla varianterna på problemlösning "i skarpt läge", ingen fungerade och i min snorbarrikaderade hjärna började det helt enkelt bli kortslutning och efter en stund så blev jag så in i helsefyr förbannad (praktmiss nr 3) och sen var hela träningen körd. Narni var helt stirrig, okoncentrerad och flaxig. Jag var förbannad så in i helsicke och hon fick sig ett par tillsägelser, vilket inte gjorde det hela bättre utan tvärtom. När jag skickade mot gruppen så blev gruppen som en vägg, där hon inte kunde ta sig förbi utan att hon hade en boll att gå emot. Medan mörkret föll så blev bollen mer och mindre osynlig och vips så slog hon på näsan.
Det slutade med att jag satte henne i bilen, Eva och Yvonne försökte trösta och säga kloka saker men jag var så förbannad på mej själv och förtvivlad över att jag inte kommer på hur grufferiet skall lösas så jag tappade helt enkelt sugen. Och åkte hem i den sinnestämningen...
Sket i fredagens träning och försökte få min förkylning att bli bättre istället... Övervägde på allvar om det verkligen inte är så att guldfiskar eller knyppling är en bättre fritidssysselsättning.
Framåt lördag morgon, efter peptalk från flera håll , och lite support och kloka ord från Linda, som sa att " den enda vinsten med en dålig träning är att nästa pass känns helt lysande".
Med dessa ord så tog jag mej i kragen. Vi hade planerat att plocka svamp, så jag tog Emma och kompisen med mej och åkte och gjorde det. Vi hittade både gula trattisar och höstisar i mängder! Har ett par hemliga ställen som brukar ge en hel del svamp... Vissa var bara bäbisar ännu, så vi får återvända och ta dom om en vecka eller så.
Efter svampen tjötade jag till mej lite träning från tjejjerna, och det gick väldigt bra. Hade tydligen inte förstört varken fria följet eller framåtsändande. Märk väl att båda ofast brukar funka på hemmaplan, utan folk på plan, med mina kära trafikkoner (2st), men just då fann jag lite tröst i att det iallafall finns en grund att falla tillbaka på, och att det "bara" är generalisering och befolkning som behövs...
Rallygänget hade prova på dag, och vi passade på att prova några banor när vi ändå var igång. Lite kul omväxling och annorlunda övningar. Vissa kan man helt klart ta med sig till sin kontaktträning!
Med lite mer positiv inställning till tillvaron blev jag väldigt produktiv (trots stans segaste förkylning som inte vill släppa) när jag kom hem, rensade svamp i stora högar, stekte och frös in till kommande vinter, klippte gräsmattan och plockade undan inne. Även idag räckte orken till och jag har fixat med dom två nya fönstren, tagit bort klistermärken, putsat och fejjat. Den nya dammsugarn fick bekänna färg och vips så fick även skurhinken veta att den lever. Anton och Marcus har hittat ett klätterträd i skogen som dom tillbringar all sin tid med, härligt! Emma har cyklat till kusinen i solskenet. Vilket väder! 16 grader och skön sol. Riktig brittsommar! Skönt!
Så nu sitter jag här och pausar med en kopp kaffe och skulle skriva fem rader... Är väl redan uppe i en halv roman. Vet inte vart alla orden kommer ifrån, dom bara sprutar ur fingrarna... he he he...
Senare idag skall vi åka till Uddevalla BK och träna med Anna och Yvonne, och då skall jag försöka komma ihåg att göra ingångsövningar och kommenderingar tills att Narni fattar att människorna på plan inte har med henne att göra, utan att det är mej och belöningarna hon skall tänka på. Inget kul kommer att hända med funktionärerna. Det är totalförbjudet för mej att surra henne i ett träd för att se på andra utan att vara beredd på konsekvenserna. Och när jag då plockar fram henne, så måste jag ha en plan klar över hur jag skall hantera grufferiet. (planen är att köra igång henne på slangen, låta henne tömma lite kraft med lek innan vi går in, så får vi se hur det verkar. Kanske blir det tvärtom, men då vet jag ju det iallafall). Teorin är att frustrationen kommer från att hon dels vill kolla av funktionärerna och dels vill göra som jag säger = konflikt. alltså måste jag höja "min betydelse" och "sänka funktionärernas betydelse". Men men, teorier är bra, men om dom är rätt vet man ju aldrig förrän efteråt...
Lika så med gruppen, den skall betyda noll och ingenting, mina stackars kompisar får helt enkelt stå där och vara tråkiga tills att jag lyckas få henne att skita i dom och går klokt igenom.
Som alla förstår så har mina stackars träningskompisar har en hård framtid om det här skall gå klart. Stå där och kommendera i evig tid och sen stå blickstilla och se tråkiga ut i evig tid... Stackare... Men utan er så är jag helt pantad... Thats it.
Kramar Carina & Narniparni
En längre berättelse för den som orkar höra, kan ju vara att jag gjorde ett par riktigt fina praktdundertappar... Kvällen började storartat. Duktiga (kanonförkylda) mamman släppte av 4 fnittriga 11 åringar utanför teatern och åkte vidare till Nestegård för att träna.
Målet var fritt följ och framåt på "nytt" ställe. Yvonne och Eva skulle oxå komma förbi. Jag kom en halvtimme för tidigt och började således träna. Allt gick som en dröm, både fritt följ och framåt. När E och Y kom så var Narni trött, så jag satte henne i ett träd (praktmiss nr 1), och hjälpte dom andra lite med budföring och kommendering.
Det börjar mörkna (finns ingen belysning, alltså lite bråttom), och det är min tur. Jag skulle få hjälp med en kommendering och en grupp. Jajjamen. Går och hämtar Narni, ställer upp utanför plan och gör mej klar (praktmiss nr 2). Föresättningen var att inte låta henne gå igång i gruff, utan parera med lite andra övningar, tex gå ifrån henne när hon luftar, eller bara fortsätta tills hon sluter upp och där belöna. Lätt som en plätt, kan man tänka. Nja.
Vi kom inte ett enda steg. Gruffet var igång redan innan jag trampade gräs på plan, jag provade alla varianterna på problemlösning "i skarpt läge", ingen fungerade och i min snorbarrikaderade hjärna började det helt enkelt bli kortslutning och efter en stund så blev jag så in i helsefyr förbannad (praktmiss nr 3) och sen var hela träningen körd. Narni var helt stirrig, okoncentrerad och flaxig. Jag var förbannad så in i helsicke och hon fick sig ett par tillsägelser, vilket inte gjorde det hela bättre utan tvärtom. När jag skickade mot gruppen så blev gruppen som en vägg, där hon inte kunde ta sig förbi utan att hon hade en boll att gå emot. Medan mörkret föll så blev bollen mer och mindre osynlig och vips så slog hon på näsan.
Det slutade med att jag satte henne i bilen, Eva och Yvonne försökte trösta och säga kloka saker men jag var så förbannad på mej själv och förtvivlad över att jag inte kommer på hur grufferiet skall lösas så jag tappade helt enkelt sugen. Och åkte hem i den sinnestämningen...
Sket i fredagens träning och försökte få min förkylning att bli bättre istället... Övervägde på allvar om det verkligen inte är så att guldfiskar eller knyppling är en bättre fritidssysselsättning.
Framåt lördag morgon, efter peptalk från flera håll , och lite support och kloka ord från Linda, som sa att " den enda vinsten med en dålig träning är att nästa pass känns helt lysande".
Med dessa ord så tog jag mej i kragen. Vi hade planerat att plocka svamp, så jag tog Emma och kompisen med mej och åkte och gjorde det. Vi hittade både gula trattisar och höstisar i mängder! Har ett par hemliga ställen som brukar ge en hel del svamp... Vissa var bara bäbisar ännu, så vi får återvända och ta dom om en vecka eller så.
Efter svampen tjötade jag till mej lite träning från tjejjerna, och det gick väldigt bra. Hade tydligen inte förstört varken fria följet eller framåtsändande. Märk väl att båda ofast brukar funka på hemmaplan, utan folk på plan, med mina kära trafikkoner (2st), men just då fann jag lite tröst i att det iallafall finns en grund att falla tillbaka på, och att det "bara" är generalisering och befolkning som behövs...
Rallygänget hade prova på dag, och vi passade på att prova några banor när vi ändå var igång. Lite kul omväxling och annorlunda övningar. Vissa kan man helt klart ta med sig till sin kontaktträning!
Med lite mer positiv inställning till tillvaron blev jag väldigt produktiv (trots stans segaste förkylning som inte vill släppa) när jag kom hem, rensade svamp i stora högar, stekte och frös in till kommande vinter, klippte gräsmattan och plockade undan inne. Även idag räckte orken till och jag har fixat med dom två nya fönstren, tagit bort klistermärken, putsat och fejjat. Den nya dammsugarn fick bekänna färg och vips så fick även skurhinken veta att den lever. Anton och Marcus har hittat ett klätterträd i skogen som dom tillbringar all sin tid med, härligt! Emma har cyklat till kusinen i solskenet. Vilket väder! 16 grader och skön sol. Riktig brittsommar! Skönt!
Så nu sitter jag här och pausar med en kopp kaffe och skulle skriva fem rader... Är väl redan uppe i en halv roman. Vet inte vart alla orden kommer ifrån, dom bara sprutar ur fingrarna... he he he...
Senare idag skall vi åka till Uddevalla BK och träna med Anna och Yvonne, och då skall jag försöka komma ihåg att göra ingångsövningar och kommenderingar tills att Narni fattar att människorna på plan inte har med henne att göra, utan att det är mej och belöningarna hon skall tänka på. Inget kul kommer att hända med funktionärerna. Det är totalförbjudet för mej att surra henne i ett träd för att se på andra utan att vara beredd på konsekvenserna. Och när jag då plockar fram henne, så måste jag ha en plan klar över hur jag skall hantera grufferiet. (planen är att köra igång henne på slangen, låta henne tömma lite kraft med lek innan vi går in, så får vi se hur det verkar. Kanske blir det tvärtom, men då vet jag ju det iallafall). Teorin är att frustrationen kommer från att hon dels vill kolla av funktionärerna och dels vill göra som jag säger = konflikt. alltså måste jag höja "min betydelse" och "sänka funktionärernas betydelse". Men men, teorier är bra, men om dom är rätt vet man ju aldrig förrän efteråt...
Lika så med gruppen, den skall betyda noll och ingenting, mina stackars kompisar får helt enkelt stå där och vara tråkiga tills att jag lyckas få henne att skita i dom och går klokt igenom.
Som alla förstår så har mina stackars träningskompisar har en hård framtid om det här skall gå klart. Stå där och kommendera i evig tid och sen stå blickstilla och se tråkiga ut i evig tid... Stackare... Men utan er så är jag helt pantad... Thats it.
Kramar Carina & Narniparni
torsdag 18 september 2008
Torsdag
Hej hej!
Idag är det torsdag och Emma börjar på teatern i Stenungsund igen. Kul! Och helt okej för en annan, som då kan fortsätta efter att ha lämpat av henne och kompisen, och leta upp nån bra träningsplan (= inte hemmaplan) och nöta lite framåtsändande.
Fick lite problem med planeringen när så Emma kommer hem och säger att en annan kompis pappa kanske skall köra alla tjejjerna (dom är totalt 7 st från Skärhamn), men bara kanske eftersom just den kompisen var sjuk igår. Ehhhhhh. Sånt där är ju så jobbigt, skall jag köra eller inte? Bättre kanske att bestämma rakt av att jag kör som planerat, men så vill man ju att Emma skall få vara "med i gänget" oxå... Nåväl, Emma lovade smsa under dagen, så jag vet vad som gäller, men jag får nog ändå hålla mej beredd, eftersom tjejjerna kan vara en aning optismistiska när det gäller såna här övningar.
Annars har jag fått bli en planeringsnörd genom åren för att få vardagen att gå ihop. Kan inte längre bara "svänga iväg" hur som helst, för då havererar det alltid i nån ända och vem får ont i magen? Jag - såklart...
I ärlighetens namn är det rätt skönt att kunna luta sig mot sin planering också, och eftersom den även är förankrad hemma blir det ingen överraskning för någon när jag åker och tränar på mer eller mindre fasta tider.
Visserligen "kostar" dom där träningarna lite extra i andra förberedelser, eftersom familjen måste ha mat (vi försöker laga mat varannan dag jag och Anders, fast det brukar sluta med att jag står där ändå, eftersom han får andra uppdrag), diskbänken någorlunda avklarad, läxorna under kontroll, jympakassar packade, fruktskålen fylld inför skoldagen därpå, ungarnas kläder framlagda, och kylskåpet bunkrat inför kommande dag och så vidare. Men det är värt varenda minut, för att kunna åka iväg avslappnad och få träna några timmar är verkligen en lisa för själen..
På lördag skulle jag varit och tävlat på Boxerklubben, Lydnadsklass 3, men efter helgens bravader och lite funderingar så bestämde jag mej för att avstå. Kan ju inte låta Narni befästa ett urkass fritt följ genom att "få lov" att gå och slarva i ett helt pass igen... Måste få ordning på det först. Har kommit med på UBK högre klass i slutet på september, och behöver fokusera på den tävlingsdagen istället.
Dvs: Träna på annan klubb, det blir första prioritet.... Fritt följ, inkallning 50 meter med ställande, framåtsändande med 4 pers i gruppen (skitsvårt att få ihop), tungapporten (nån som har några tips på hur man får hunden att tycka det är okej med halkiga tungapporter som åker ner och slår till på nosen? Vissa tungapporter har bra grepp, andra är rena skiten. Och en sån där skitapport fick vi ju såklart på tävlingen.) , och hopp över jättehinder 85 cm.
Plus spårupptag åt rätt håll och lite motivationsskick på uppletande... Säkert glömde jag nåt, men det är planen. Lydnadsklasserna lägger jag åt sidan så länge tills säsongen är över. Känns rätt skönt faktiskt, det är inte lätt att hålla båda bollarna i luften samtidigt....
Nix pix, tack för idag, slut för idag!
Hejsvejs // Carina & Narni
Idag är det torsdag och Emma börjar på teatern i Stenungsund igen. Kul! Och helt okej för en annan, som då kan fortsätta efter att ha lämpat av henne och kompisen, och leta upp nån bra träningsplan (= inte hemmaplan) och nöta lite framåtsändande.
Fick lite problem med planeringen när så Emma kommer hem och säger att en annan kompis pappa kanske skall köra alla tjejjerna (dom är totalt 7 st från Skärhamn), men bara kanske eftersom just den kompisen var sjuk igår. Ehhhhhh. Sånt där är ju så jobbigt, skall jag köra eller inte? Bättre kanske att bestämma rakt av att jag kör som planerat, men så vill man ju att Emma skall få vara "med i gänget" oxå... Nåväl, Emma lovade smsa under dagen, så jag vet vad som gäller, men jag får nog ändå hålla mej beredd, eftersom tjejjerna kan vara en aning optismistiska när det gäller såna här övningar.
Annars har jag fått bli en planeringsnörd genom åren för att få vardagen att gå ihop. Kan inte längre bara "svänga iväg" hur som helst, för då havererar det alltid i nån ända och vem får ont i magen? Jag - såklart...
I ärlighetens namn är det rätt skönt att kunna luta sig mot sin planering också, och eftersom den även är förankrad hemma blir det ingen överraskning för någon när jag åker och tränar på mer eller mindre fasta tider.
Visserligen "kostar" dom där träningarna lite extra i andra förberedelser, eftersom familjen måste ha mat (vi försöker laga mat varannan dag jag och Anders, fast det brukar sluta med att jag står där ändå, eftersom han får andra uppdrag), diskbänken någorlunda avklarad, läxorna under kontroll, jympakassar packade, fruktskålen fylld inför skoldagen därpå, ungarnas kläder framlagda, och kylskåpet bunkrat inför kommande dag och så vidare. Men det är värt varenda minut, för att kunna åka iväg avslappnad och få träna några timmar är verkligen en lisa för själen..
På lördag skulle jag varit och tävlat på Boxerklubben, Lydnadsklass 3, men efter helgens bravader och lite funderingar så bestämde jag mej för att avstå. Kan ju inte låta Narni befästa ett urkass fritt följ genom att "få lov" att gå och slarva i ett helt pass igen... Måste få ordning på det först. Har kommit med på UBK högre klass i slutet på september, och behöver fokusera på den tävlingsdagen istället.
Dvs: Träna på annan klubb, det blir första prioritet.... Fritt följ, inkallning 50 meter med ställande, framåtsändande med 4 pers i gruppen (skitsvårt att få ihop), tungapporten (nån som har några tips på hur man får hunden att tycka det är okej med halkiga tungapporter som åker ner och slår till på nosen? Vissa tungapporter har bra grepp, andra är rena skiten. Och en sån där skitapport fick vi ju såklart på tävlingen.) , och hopp över jättehinder 85 cm.
Plus spårupptag åt rätt håll och lite motivationsskick på uppletande... Säkert glömde jag nåt, men det är planen. Lydnadsklasserna lägger jag åt sidan så länge tills säsongen är över. Känns rätt skönt faktiskt, det är inte lätt att hålla båda bollarna i luften samtidigt....
Nix pix, tack för idag, slut för idag!
Hejsvejs // Carina & Narni
söndag 14 september 2008
Debut i Högre klass
Idag har vi varit och gjort våran första högreklass, jag och Narni och vi blev Godkända, vilket var mer än vi förväntat! Dagens mål var att lyckas ta sig igenom spåret så vi fick vara med på uppletet...
Hade fått med mej världens bästa nervmedicin på resan - Erica.
Efter att hon försökt komma med på reservplats med lite strul hit och dit, så ville hon åka med istället, och jag är väldigt glad för sällskapet. Hoppas jag kan göra det samma för dig och säga massa kloka ord som får en på rätt tankar! Att dessutom få sms och samtal från sina träningskompisar under hela dagen som är nyfikna och vill ha rapporter, värmer så gott i hjärtat! Kram på er!
Nå, hur gick det då?
Efter lite strul med antal spår och två spår (inte mitt) som kom för nära varandra, blev provet rejält försenat och vårt påsläpp blev inte förrän 10.50.
Vi pratade ihop oss i bilen om att Erica skulle smsa mej utgångstiden ur rutan, så att jag kunde ta ordentlig tid på mej och pausa i spåret, eftersom Narni ibland går av när hon blir trött.
Jag hade även föresatt mig att jag skulle sätta henne lungt och sansat, peka på marken och säga "varsågod". Inte "leta spår", för att undvika att få näsan i vädret och för hög aktivitet. Det fungerade kanonbra och hon lufsade i lagom tempo ut i rutan. Tog spåret och lufsade iväg. Trippade på ett visst sätt, så jag kunde misstänka att det var bakspår. Jodå. "Bakspår-tebaka till rutan". Nåväl då var vi ju på rätt spår. Narni vände och satte av med drag i linan och rätt fokus. Spåret var väldigt växlande och tidvis i sumpig blöta. Vi plockade raskt 3 apporter och pausade. Då hade vi varit i gång i 9 minuter, sa Ericas sms. Smart idé!
Klampade på och gick över ett stycke med sumpmark, där vi gick över en eller två apporter. Sen tjoff tjoff och vips så var vi framme vid slutet. Uppe på vägen står mottagaren, fullt synlig på långt håll! Jag tänkte - nä, nä, den grodan går vi inte på igen, och var beredd på att Narni skulle ta henne på vinden. Men tur och träff så spårade narni framåt och vips så var det slutapporten! DUKTIG HUND!! Ute på stigen räknar vi till 6prylar, 5 + 1 slut. En eller två bommar, troligen bland den blöta höga växtligheten, eventuellt har jag tappat en nånstans, kanske vid slutbelöningen. 21 minuter tog det oss att gå runt, och då pausade vi flera gånger, varav en längre paus på pinne 3.
Tillbaka till klubben och plats med skott. Först skall dom lägga lägrehundarna och jag sitter och myser över att Narni får höra skott innan platsen. Men nej, sen ändrar dom så att lägrehunden som ville lägga plats skall lägga med högrehundarna. Urk.
Vi ställer upp oss på linje. Skytten ställer sig mitt på apellplan, typ 25 meter bakom hundarna. Nära! I vind! Mera urk. Vi lägger hundarna och går och gömmer oss. Rätt var det är kommer en svart schäfer som längtade efter sin husse.... Mycket mera urk. Dessutom är det startnumret brevid min som gått iväg... Uuuuurk.
Efter en låååååååååååååååång 5 minutrare och 4 skott är momentet slut och vi går tillbaka. Och gissa vilken världs-bästa hund som ligger avslappnat och cool som den värsta tuffing??? Jo, min lilla Narniplutta! Betyg 10!
(kanske läge att lägga mina gamla minnesbilder bakom mig, va?)
Lydnaden så. Hm. Ja, en liten repris på dagens urdåliga fria följ, resulterar i 7,5 på fria följet. Gruffar även idag, och är allmänt disträ. Inkallningen får vi 5:a efter att Narni nästan inte stannade alls... fick klämma i på skarpen.
Framåtsändandet går tidivis rätt bra, förutom lite avsteg från det rekommenderade utförandet, he he he, hon siktar in sig på en i gruppen, och när hon närmar sig så får hon syn på stegen som står där alldeles ensam och inbjudande mitt på plan, och tänker sig nog ta en liten tur. Jag ropar "Nej, Framåt" varpå hon vänder upp och går ursnyggt från gruppen och ut. Kommer som en blixt på inkallningen. På andra skicket så går hon ut bra, växlar tempo med lite dk, och precis när jag tänker - Shit, det här kan gå vägen, så vips så kommer det en grupp människor med hundar gående på vägen som går parallelt med apellplan. Bajs. Nu kommer bussiga matten på att "vi tränar ju bara, ju" och klämmer åter in med NEJ, framåt. Narni vänder upp men hinner inte räta upp innan "kommendera" och sista avbrottet var hon för långt ut på kanten. Vi får noll såklart. Men! Hade vi inte fått dessa två utflykter så hade det nog blivit riktigt snyggt!!! Med andra ord, träna, träna, träna på alla varianter.
Krypet gick kanonfint. Dock trängde hon mej lite. Betyg 9 av båda.
Skallet gick oxå bra tycker jag, dock kom hon av sig i mitten och jag fick ge ett dk. Betyg 7,5 och 7. Tungen blev väl lite tokig. Bra tempo, men tappade balansen och tappade den framför mina fötter. Betyg 7 av ene domarn och 5 av den andre.
Hoppet strulade vi till lite grann... Höjden var visst 85cm, hoppsan, det har vi glömt att träna! Narni hoppar dock som den värsta gaselll, sätter sig fint, skuttar tillbaka, men här får hon för sig att hoppa en gång till. Jag får klämma in med fot, och får nedrag för dk såklart. 8+7.
Uppletandet är ju helt klart dagens stora prövning. Vi har aldrig startat "på riktigt" på uppletandet. Väldigt nervöst. Mitt mål för dagen var ju att hålla mej kvar så att jag kunde få starta uppletandet, och det klarade vi ju. Nästa önskemål blir då att lyckas att få godkänt = 2 föremål av 4.
Upptäcker snart en annan sak man måste lära sig i brukset.
Det behövs 4 belöningsuppsättningar med godis/kattmat/köttbullar/osv!
En till spåret, en till platsen, en till lydnaden och en till uppletet.
Måste jag komma ihåg till nästa gång.. Erica löste biffen och gick till köket och tiggde en näve köttbullar!
Vi kommer in i en väldigt fin ruta och en massa publik som står där och kikar. Däribland min egen lilla hejarklack Erica. Jag säger ifrån till TL att han måste informera mej om allt, eftersom det är vår första start. Han rabblar upp det viktigaste och sen skall jag ju då välja hur jag skall skicka... Narni sitter redan och vindar ut i rutan och jag tar den enklaste utvägen att skicka henne längs höger sida. Hon går spikrakt rätt ut och hittar första föremålet längst ut! YIPPEEY!
Vi flyttar oss 5-7 meter och skickar igen, Narni skevar iväg i vinden och tar nummer 2. WOW! Ytterligare ett skick men längst bort i andra ändan. Ett föremål till!!! Flyttar tillbaka till mitten och skickar igen. Och då hittar ju gullesnuttanfialottan föremål nummer fyra!!! Tjoff-Tjoff-Tjoff-Tjoff!! När hon kommer in kommer jag tillochmed ihåg att säga fot. Lämnar av och springer ut med världens bästa hund igen! Alla gångerna ropar jag BRA! Duktig tjej, och klappar om henne vid avlämnandet. En av publiken kommer fram och klappar mej på ryggen och säger, du fick 9,5 av båda, dagens bästa uppletande! SHITTT!!
(avdraget fick vi för lätt tugg, och Erica säger att hon gjorde några små omtag, nåväl det köper vi!)
Vad skall man säga. Vi blev inte uppflyttade, men väl godkända. Och med lydnadsbetygen så vet jag att vi kan bättre, och det finns ju marginaler att jobba på, helt klart!
Dagens stora höjdpunkter och glädjeämnen var ju helt klart spåret, platsen, krypet och uppletandet! Vilken kanonduktig hund jag har! En annan trevlighet med dagen är att alla tävlande och funktionärer var kanontrevliga, och alla stöttade varandra med beröm och kredit när det gick bra. Ingen fientlighet alls, utan mer samförstående än man har i lydnasklasserna. Tre ekipage blev uppflyttade och de andra tre blev godkända i högreklassen.
Nu känns inte HKL som ett stort mörker längre. Hem och träna vidare och så försöker vi igen snart.
Hejsvejs // Carina & Narni
Hade fått med mej världens bästa nervmedicin på resan - Erica.
Efter att hon försökt komma med på reservplats med lite strul hit och dit, så ville hon åka med istället, och jag är väldigt glad för sällskapet. Hoppas jag kan göra det samma för dig och säga massa kloka ord som får en på rätt tankar! Att dessutom få sms och samtal från sina träningskompisar under hela dagen som är nyfikna och vill ha rapporter, värmer så gott i hjärtat! Kram på er!
Nå, hur gick det då?
Efter lite strul med antal spår och två spår (inte mitt) som kom för nära varandra, blev provet rejält försenat och vårt påsläpp blev inte förrän 10.50.
Vi pratade ihop oss i bilen om att Erica skulle smsa mej utgångstiden ur rutan, så att jag kunde ta ordentlig tid på mej och pausa i spåret, eftersom Narni ibland går av när hon blir trött.
Jag hade även föresatt mig att jag skulle sätta henne lungt och sansat, peka på marken och säga "varsågod". Inte "leta spår", för att undvika att få näsan i vädret och för hög aktivitet. Det fungerade kanonbra och hon lufsade i lagom tempo ut i rutan. Tog spåret och lufsade iväg. Trippade på ett visst sätt, så jag kunde misstänka att det var bakspår. Jodå. "Bakspår-tebaka till rutan". Nåväl då var vi ju på rätt spår. Narni vände och satte av med drag i linan och rätt fokus. Spåret var väldigt växlande och tidvis i sumpig blöta. Vi plockade raskt 3 apporter och pausade. Då hade vi varit i gång i 9 minuter, sa Ericas sms. Smart idé!
Klampade på och gick över ett stycke med sumpmark, där vi gick över en eller två apporter. Sen tjoff tjoff och vips så var vi framme vid slutet. Uppe på vägen står mottagaren, fullt synlig på långt håll! Jag tänkte - nä, nä, den grodan går vi inte på igen, och var beredd på att Narni skulle ta henne på vinden. Men tur och träff så spårade narni framåt och vips så var det slutapporten! DUKTIG HUND!! Ute på stigen räknar vi till 6prylar, 5 + 1 slut. En eller två bommar, troligen bland den blöta höga växtligheten, eventuellt har jag tappat en nånstans, kanske vid slutbelöningen. 21 minuter tog det oss att gå runt, och då pausade vi flera gånger, varav en längre paus på pinne 3.
Tillbaka till klubben och plats med skott. Först skall dom lägga lägrehundarna och jag sitter och myser över att Narni får höra skott innan platsen. Men nej, sen ändrar dom så att lägrehunden som ville lägga plats skall lägga med högrehundarna. Urk.
Vi ställer upp oss på linje. Skytten ställer sig mitt på apellplan, typ 25 meter bakom hundarna. Nära! I vind! Mera urk. Vi lägger hundarna och går och gömmer oss. Rätt var det är kommer en svart schäfer som längtade efter sin husse.... Mycket mera urk. Dessutom är det startnumret brevid min som gått iväg... Uuuuurk.
Efter en låååååååååååååååång 5 minutrare och 4 skott är momentet slut och vi går tillbaka. Och gissa vilken världs-bästa hund som ligger avslappnat och cool som den värsta tuffing??? Jo, min lilla Narniplutta! Betyg 10!
(kanske läge att lägga mina gamla minnesbilder bakom mig, va?)
Lydnaden så. Hm. Ja, en liten repris på dagens urdåliga fria följ, resulterar i 7,5 på fria följet. Gruffar även idag, och är allmänt disträ. Inkallningen får vi 5:a efter att Narni nästan inte stannade alls... fick klämma i på skarpen.
Framåtsändandet går tidivis rätt bra, förutom lite avsteg från det rekommenderade utförandet, he he he, hon siktar in sig på en i gruppen, och när hon närmar sig så får hon syn på stegen som står där alldeles ensam och inbjudande mitt på plan, och tänker sig nog ta en liten tur. Jag ropar "Nej, Framåt" varpå hon vänder upp och går ursnyggt från gruppen och ut. Kommer som en blixt på inkallningen. På andra skicket så går hon ut bra, växlar tempo med lite dk, och precis när jag tänker - Shit, det här kan gå vägen, så vips så kommer det en grupp människor med hundar gående på vägen som går parallelt med apellplan. Bajs. Nu kommer bussiga matten på att "vi tränar ju bara, ju" och klämmer åter in med NEJ, framåt. Narni vänder upp men hinner inte räta upp innan "kommendera" och sista avbrottet var hon för långt ut på kanten. Vi får noll såklart. Men! Hade vi inte fått dessa två utflykter så hade det nog blivit riktigt snyggt!!! Med andra ord, träna, träna, träna på alla varianter.
Krypet gick kanonfint. Dock trängde hon mej lite. Betyg 9 av båda.
Skallet gick oxå bra tycker jag, dock kom hon av sig i mitten och jag fick ge ett dk. Betyg 7,5 och 7. Tungen blev väl lite tokig. Bra tempo, men tappade balansen och tappade den framför mina fötter. Betyg 7 av ene domarn och 5 av den andre.
Hoppet strulade vi till lite grann... Höjden var visst 85cm, hoppsan, det har vi glömt att träna! Narni hoppar dock som den värsta gaselll, sätter sig fint, skuttar tillbaka, men här får hon för sig att hoppa en gång till. Jag får klämma in med fot, och får nedrag för dk såklart. 8+7.
Uppletandet är ju helt klart dagens stora prövning. Vi har aldrig startat "på riktigt" på uppletandet. Väldigt nervöst. Mitt mål för dagen var ju att hålla mej kvar så att jag kunde få starta uppletandet, och det klarade vi ju. Nästa önskemål blir då att lyckas att få godkänt = 2 föremål av 4.
Upptäcker snart en annan sak man måste lära sig i brukset.
Det behövs 4 belöningsuppsättningar med godis/kattmat/köttbullar/osv!
En till spåret, en till platsen, en till lydnaden och en till uppletet.
Måste jag komma ihåg till nästa gång.. Erica löste biffen och gick till köket och tiggde en näve köttbullar!
Vi kommer in i en väldigt fin ruta och en massa publik som står där och kikar. Däribland min egen lilla hejarklack Erica. Jag säger ifrån till TL att han måste informera mej om allt, eftersom det är vår första start. Han rabblar upp det viktigaste och sen skall jag ju då välja hur jag skall skicka... Narni sitter redan och vindar ut i rutan och jag tar den enklaste utvägen att skicka henne längs höger sida. Hon går spikrakt rätt ut och hittar första föremålet längst ut! YIPPEEY!
Vi flyttar oss 5-7 meter och skickar igen, Narni skevar iväg i vinden och tar nummer 2. WOW! Ytterligare ett skick men längst bort i andra ändan. Ett föremål till!!! Flyttar tillbaka till mitten och skickar igen. Och då hittar ju gullesnuttanfialottan föremål nummer fyra!!! Tjoff-Tjoff-Tjoff-Tjoff!! När hon kommer in kommer jag tillochmed ihåg att säga fot. Lämnar av och springer ut med världens bästa hund igen! Alla gångerna ropar jag BRA! Duktig tjej, och klappar om henne vid avlämnandet. En av publiken kommer fram och klappar mej på ryggen och säger, du fick 9,5 av båda, dagens bästa uppletande! SHITTT!!
(avdraget fick vi för lätt tugg, och Erica säger att hon gjorde några små omtag, nåväl det köper vi!)
Vad skall man säga. Vi blev inte uppflyttade, men väl godkända. Och med lydnadsbetygen så vet jag att vi kan bättre, och det finns ju marginaler att jobba på, helt klart!
Dagens stora höjdpunkter och glädjeämnen var ju helt klart spåret, platsen, krypet och uppletandet! Vilken kanonduktig hund jag har! En annan trevlighet med dagen är att alla tävlande och funktionärer var kanontrevliga, och alla stöttade varandra med beröm och kredit när det gick bra. Ingen fientlighet alls, utan mer samförstående än man har i lydnasklasserna. Tre ekipage blev uppflyttade och de andra tre blev godkända i högreklassen.
Nu känns inte HKL som ett stort mörker längre. Hem och träna vidare och så försöker vi igen snart.
Hejsvejs // Carina & Narni
lördag 13 september 2008
Lördag
Ja, hur gick det nu i Lysekil kan man undra...
Hm.... Hm...
Nja, inte riktigt som jag tänkt mig om jag skall vara ärlig... Fyra nollor!!
Sittande i grupp - betyg 0. Narni börjar nosa och snöar in på en fläck, sjunker sakta mot marken (ja ni ser det framför er, va?) och lägger sig ner och fortsätter nosa i lugn och ro.
Platsliggande - betyg 8. Orolig. Lena som var TS berättade att Narni legat och vädrat hela tiden och varit allmänt orolig.
Fritt följ vid sidan - betyg 0. Först missuppfattar Narni vad vi skall göra. Tävlingsledaren kommer fram och ger mej pinnen, men Narni tror nog att vi skall göra nån kul övning med honom, och blir sittande och glor på honom, och liksom väntar på "marsch"kommando... (???), efter lite dk och andra hjälper så kommer vi iväg, men samspelet är totalt bortblåst. Narni går i sin egen lilla värld och jag bryter momentet efter att jag helt enkelt blev tvungen att säga till henne på skarpen, varpå hon kör sitt "gruffar du på mej så gruffar jag tillbaka", gör en lekinvit och går igång i social kamp. (ja, ni som har sett det vet precis hur det ser ut). Jag bryter således och ber dom ta nästa moment.
Sättande under gång - betyg 0. Narni är fortfarande lite stött för att jag blev arg och missuppfattar mej. Ställer sig dock klockrent...
Inkallning - betyg 6. Ligger och nosar när jag lämnar. Tar en aning lång tid på sig att stanna.
Rutan - betyg 8,5. Skicket går bra, men när Narni kommer fram till sågspånssträngen som är typ 20 cm bred och utlagd 5 minuter innan vi gick in, så undrar hon vad i hela friden som hänt i rutan. Stannar dock, men behöver två ligg kommandon. På inkallnignen kommer hon upp på fel sida (den sidan som är mot rutan). Gruffar dessutom på mej när hon inser att hon är på fel sida, ungefär som att hon säger "JA! Jag vet! Skäll på dej själv" eller nåt i den stilen.
Hopp o apport - 9. Den gjorde hon klockrent. Domaren skriver "omtag", men det måste jag ha missat. Men sånt är livet.
Metallen - Betyg 10. Väldigt snyggt om man får säga det själv :-)
Vittringen - Betyg 0. Gräset var 20 cm högt. Narni smakar på flera pinnar, innan hon väljer rätt.
Fjärren - Betyg 8,5. Utför alla skiftena jättefint. Avdraget för att hon flyttat sig framåt 20 cm... lite hårt tyckte jag, men eftersom jag satte henne lite framför sågspånet (för jag ville inte att hon skulle nosa och hålla på) så får jag nog skylla mej själv. Domarn trodde nog att hon flyttat sig väldigt långt...
Vad har vi då lärt oss idag...?
Ja, helt enkelt att man kan inte träna på alla situationer.... Tävlingsledaren lade ut sågspånet 1 minut innan vi gick in på plan... Sågspånet flöt i rikliga mängder överallt och luktade säkert väldigt spännande. Någon hade dessutom troligen rastat sin hund på plan. Många hundar betedde sig väldigt likartat... Gräset var väldigt högt, deras gräsklippare hade havererat.
Sen måste jag skärpa till mej och sluta vara så jävla nervös!!!!! Och så måste jag ha MASSOR av tävlingsträning... Den hunden jag hade med mej in på plan idag, var helt annorlunda från vanligt... Betedde sig väldigt knepigt, men med lite analysering på vägen hem i bilen, så måste det ha varit nån doft av nåt slag. Kanske kom sågspånet från ett ridhus?
Skyll på det du, hör jag mej själv tänka... Hm... Nåväl, vad göra då? Tävlingsträning. På andra klubbar. Typ.
Martin var oxå och tävlade med sin Astor i ettan. Fru och dotter var med som hejjaklack, och efter tävlignen fick vi en liten intressant biltjuvsövning eftersom stackars lilla Linnea låst in nycklarna i bilen med hundar och allt... Efter diverse inbrottsförsök lyckas Martin med diverse tillhyggen, med överläggning med bärgarn per telefon, och som den värste biltjuv få upp dörren! Stor suck av lättnad!
Väl hemma har jag roat mej med att plocka iordning i kaoset (igen!!!) och byta sängkläder. Tänkte även dammsuga och tvätta golven medan Anders och barnen är på cirkus, men shit vad det sket sig. Dammsugarn har dragit sin sista suck!!! Fick gå ut i trädgården och grejja istället, och ladda för morgondagen. Då är det HKL i Vänersborg som gäller... Nerverna är helt bortkopplade efter dagens magplask, och det är rätt så skönt... Troligen drar reaplanet rakt in i spårupptaget och flaxar runt där tills att vi blir påvisade påsläppspunkten, och sen kan vi ju slappna av i morrn oxå... Skulle vara roligt att få starta i uppletet dock. Har ju aldrig kört det på "riktig" tävling!!
Hejsvejs // Carina
Hm.... Hm...
Nja, inte riktigt som jag tänkt mig om jag skall vara ärlig... Fyra nollor!!
Sittande i grupp - betyg 0. Narni börjar nosa och snöar in på en fläck, sjunker sakta mot marken (ja ni ser det framför er, va?) och lägger sig ner och fortsätter nosa i lugn och ro.
Platsliggande - betyg 8. Orolig. Lena som var TS berättade att Narni legat och vädrat hela tiden och varit allmänt orolig.
Fritt följ vid sidan - betyg 0. Först missuppfattar Narni vad vi skall göra. Tävlingsledaren kommer fram och ger mej pinnen, men Narni tror nog att vi skall göra nån kul övning med honom, och blir sittande och glor på honom, och liksom väntar på "marsch"kommando... (???), efter lite dk och andra hjälper så kommer vi iväg, men samspelet är totalt bortblåst. Narni går i sin egen lilla värld och jag bryter momentet efter att jag helt enkelt blev tvungen att säga till henne på skarpen, varpå hon kör sitt "gruffar du på mej så gruffar jag tillbaka", gör en lekinvit och går igång i social kamp. (ja, ni som har sett det vet precis hur det ser ut). Jag bryter således och ber dom ta nästa moment.
Sättande under gång - betyg 0. Narni är fortfarande lite stött för att jag blev arg och missuppfattar mej. Ställer sig dock klockrent...
Inkallning - betyg 6. Ligger och nosar när jag lämnar. Tar en aning lång tid på sig att stanna.
Rutan - betyg 8,5. Skicket går bra, men när Narni kommer fram till sågspånssträngen som är typ 20 cm bred och utlagd 5 minuter innan vi gick in, så undrar hon vad i hela friden som hänt i rutan. Stannar dock, men behöver två ligg kommandon. På inkallnignen kommer hon upp på fel sida (den sidan som är mot rutan). Gruffar dessutom på mej när hon inser att hon är på fel sida, ungefär som att hon säger "JA! Jag vet! Skäll på dej själv" eller nåt i den stilen.
Hopp o apport - 9. Den gjorde hon klockrent. Domaren skriver "omtag", men det måste jag ha missat. Men sånt är livet.
Metallen - Betyg 10. Väldigt snyggt om man får säga det själv :-)
Vittringen - Betyg 0. Gräset var 20 cm högt. Narni smakar på flera pinnar, innan hon väljer rätt.
Fjärren - Betyg 8,5. Utför alla skiftena jättefint. Avdraget för att hon flyttat sig framåt 20 cm... lite hårt tyckte jag, men eftersom jag satte henne lite framför sågspånet (för jag ville inte att hon skulle nosa och hålla på) så får jag nog skylla mej själv. Domarn trodde nog att hon flyttat sig väldigt långt...
Vad har vi då lärt oss idag...?
Ja, helt enkelt att man kan inte träna på alla situationer.... Tävlingsledaren lade ut sågspånet 1 minut innan vi gick in på plan... Sågspånet flöt i rikliga mängder överallt och luktade säkert väldigt spännande. Någon hade dessutom troligen rastat sin hund på plan. Många hundar betedde sig väldigt likartat... Gräset var väldigt högt, deras gräsklippare hade havererat.
Sen måste jag skärpa till mej och sluta vara så jävla nervös!!!!! Och så måste jag ha MASSOR av tävlingsträning... Den hunden jag hade med mej in på plan idag, var helt annorlunda från vanligt... Betedde sig väldigt knepigt, men med lite analysering på vägen hem i bilen, så måste det ha varit nån doft av nåt slag. Kanske kom sågspånet från ett ridhus?
Skyll på det du, hör jag mej själv tänka... Hm... Nåväl, vad göra då? Tävlingsträning. På andra klubbar. Typ.
Martin var oxå och tävlade med sin Astor i ettan. Fru och dotter var med som hejjaklack, och efter tävlignen fick vi en liten intressant biltjuvsövning eftersom stackars lilla Linnea låst in nycklarna i bilen med hundar och allt... Efter diverse inbrottsförsök lyckas Martin med diverse tillhyggen, med överläggning med bärgarn per telefon, och som den värste biltjuv få upp dörren! Stor suck av lättnad!
Väl hemma har jag roat mej med att plocka iordning i kaoset (igen!!!) och byta sängkläder. Tänkte även dammsuga och tvätta golven medan Anders och barnen är på cirkus, men shit vad det sket sig. Dammsugarn har dragit sin sista suck!!! Fick gå ut i trädgården och grejja istället, och ladda för morgondagen. Då är det HKL i Vänersborg som gäller... Nerverna är helt bortkopplade efter dagens magplask, och det är rätt så skönt... Troligen drar reaplanet rakt in i spårupptaget och flaxar runt där tills att vi blir påvisade påsläppspunkten, och sen kan vi ju slappna av i morrn oxå... Skulle vara roligt att få starta i uppletet dock. Har ju aldrig kört det på "riktig" tävling!!
Hejsvejs // Carina
fredag 12 september 2008
En helt vanlig fredag
kan bli väldigt "på riktigt" när träningskompisarna satt upp en tävlingsmässig uppletande ruta (HKL), vallat och klar, på en plats jag aldrig varit förut! Underbart!! TAAAAAACKKKKK!
Och så himla bra det gick!! Inte plockade hon mer än två föremål på mina 5 minuter, men hon letade oavbrutet, kom in och blev skickad ut igen och gick ändå relativt långt ut på skicken. Vinden låg på medvinden så rutan var inte helt lätt.
En sån skillnad på hund. Snart en vecka har hon ätit sin mat, inte hela portionen, men nästan.... Kan hon gå så här på tävlingen så skall jag vara nöjd. Skitsamma om vi får betyg, hon jobbade så himla duktigt!
Och man måste ju ha en rutin innan, ju... Nån som har några smarta förslag? Min tanke var att värma upp med att "skritta" oss varma i kroppen innan start och sätta på täcket innan ingång... Hur gör man?
Nix pix, tillbaks till tevesoffan!
Kram Carina & Narni
Och så himla bra det gick!! Inte plockade hon mer än två föremål på mina 5 minuter, men hon letade oavbrutet, kom in och blev skickad ut igen och gick ändå relativt långt ut på skicken. Vinden låg på medvinden så rutan var inte helt lätt.
En sån skillnad på hund. Snart en vecka har hon ätit sin mat, inte hela portionen, men nästan.... Kan hon gå så här på tävlingen så skall jag vara nöjd. Skitsamma om vi får betyg, hon jobbade så himla duktigt!
Och man måste ju ha en rutin innan, ju... Nån som har några smarta förslag? Min tanke var att värma upp med att "skritta" oss varma i kroppen innan start och sätta på täcket innan ingång... Hur gör man?
Nix pix, tillbaks till tevesoffan!
Kram Carina & Narni
Höst
Hej hej!
Nu är det verkligen höst. Kallt och blåsigt.
Har ärvt ungarnas förkylning med ont i halsen. Emma har varit hemma torsdag och fredag.
Hoppas att det inte blir värre än vad det är nu, då är det nog hanterbart i helgen.... Städinspirationen vill inte riktigt infinna sig.... Fredagarna brukar vara vikta för städning och allmänt röj innan helgen, så att jag slipper det värsta sen. Men men.
Skall iväg och träna uppletande med Anna mfl sen, efter jag lämnat Anton hos kompisen på kalas, och borde inte sitta här och skriva blaj... Nä, skärpning. Dammsugarn, here i come!
Tjing // Carina
Nu är det verkligen höst. Kallt och blåsigt.
Har ärvt ungarnas förkylning med ont i halsen. Emma har varit hemma torsdag och fredag.
Hoppas att det inte blir värre än vad det är nu, då är det nog hanterbart i helgen.... Städinspirationen vill inte riktigt infinna sig.... Fredagarna brukar vara vikta för städning och allmänt röj innan helgen, så att jag slipper det värsta sen. Men men.
Skall iväg och träna uppletande med Anna mfl sen, efter jag lämnat Anton hos kompisen på kalas, och borde inte sitta här och skriva blaj... Nä, skärpning. Dammsugarn, here i come!
Tjing // Carina
tisdag 9 september 2008
Lyxigt värre
Kan det bli på en helt vanlig tisdag...!
När jag fyllde år (april = läääänge sen alltså) fick jag ett presentkort på Njuta här i Skärhamn. Det är en skönhetssalong. Har sugit på denna karamellen ett tag, och eftersom det har varit idiotstressigt sen förra året nån gång, så kändes det lite som en bra grej att se fram emot i höst.
Häromdagen bestämde jag att nu är det dax och bokade tid.
Presentkortet gällde en ansiktsbehanding, "liten förvandling", och tog en timme. Mmmmmmmmmm. Säger jag bara. Tack till min goa gubbe och ungar för detta!
Rengöring, peeling, massage, nån ultraljudapparat och sen ansiktsmask och sen massage igen...
Helt sanslöst härligt. Undra varför man inte belönar sig oftare med sån här lyx?
Träningsmässigt så har vi fått lite eld i baken, jag och Narni kan man säga. Är sorgligt beroende av träningskamraterna för närvarande, speciellt vid plats och framåt. Även på spåren blir man ju rätt insnöad... Dessutom blir det lite löjligt att alltid träna på hemmaplan, så att momenten sitter hemma men inte nån annanstans...
Fick konsultera favoritdomarkompisen Linda per telefon (Stockholm... uhu så långt bort.. ) häromdagen ang upplägg och vad man får och inte får i högre klass, och det kändes avsevärt bättre efteråt. Man får tjoa lagom i uppletandet bara man inte styr hunden. Man får beträda planen innan lydnaden i brukset utan att bli diskad. Osv Osv...
Dessutom får man ju se det som en träning... När annars kan man få ett helt bruksprov med funktionärer? Och dessutom har jag ju betalt avgift och allt för att få va med..
Ikväll är det träning på klubben och Anna har lovat att hjälpa mej med kommendering och kanske kan jag få tjatat till mej lite framåtsändande. Anna har även lovat fixa ett uppletande tävlingsmässigt i ny ruta för mej på fredag!! Underbart!
Yvonne och min dotter Emma stod grupp för mej i förra veckan i regnet hur tålmodigt som helst... Erica och Anna en annan dag.. Maria lade reservspåret på tävlingen i söndags till mej och Narni. Bosse kommenderade oss häromdagen. Gunilla en annan dag. Eva A som gladeligen ställt upp och skjuter på nästan varje träning!
Vad skulle jag gjort utan allas er hjälp! Skulle varit helt pantad.
Nu är jag bara halvpant ;-))
Hoppas jag kan återgälda er allesammans framöver!
En annan positiv nyhet är att min hund ÄTER SIN MAT!! I snart 3 dagar har hon käkat åtminstone halva dagsransonen! Plus träningsgodisarna är hon nästan uppe på fullt dagsbehov!
Konstigt fenomen... Kanske nån "fas" eller "ålder". Hon är ju bara 2,5 år trots allt...
Kram // Carina & Narni
När jag fyllde år (april = läääänge sen alltså) fick jag ett presentkort på Njuta här i Skärhamn. Det är en skönhetssalong. Har sugit på denna karamellen ett tag, och eftersom det har varit idiotstressigt sen förra året nån gång, så kändes det lite som en bra grej att se fram emot i höst.
Häromdagen bestämde jag att nu är det dax och bokade tid.
Presentkortet gällde en ansiktsbehanding, "liten förvandling", och tog en timme. Mmmmmmmmmm. Säger jag bara. Tack till min goa gubbe och ungar för detta!
Rengöring, peeling, massage, nån ultraljudapparat och sen ansiktsmask och sen massage igen...
Helt sanslöst härligt. Undra varför man inte belönar sig oftare med sån här lyx?
Träningsmässigt så har vi fått lite eld i baken, jag och Narni kan man säga. Är sorgligt beroende av träningskamraterna för närvarande, speciellt vid plats och framåt. Även på spåren blir man ju rätt insnöad... Dessutom blir det lite löjligt att alltid träna på hemmaplan, så att momenten sitter hemma men inte nån annanstans...
Fick konsultera favoritdomarkompisen Linda per telefon (Stockholm... uhu så långt bort.. ) häromdagen ang upplägg och vad man får och inte får i högre klass, och det kändes avsevärt bättre efteråt. Man får tjoa lagom i uppletandet bara man inte styr hunden. Man får beträda planen innan lydnaden i brukset utan att bli diskad. Osv Osv...
Dessutom får man ju se det som en träning... När annars kan man få ett helt bruksprov med funktionärer? Och dessutom har jag ju betalt avgift och allt för att få va med..
Ikväll är det träning på klubben och Anna har lovat att hjälpa mej med kommendering och kanske kan jag få tjatat till mej lite framåtsändande. Anna har även lovat fixa ett uppletande tävlingsmässigt i ny ruta för mej på fredag!! Underbart!
Yvonne och min dotter Emma stod grupp för mej i förra veckan i regnet hur tålmodigt som helst... Erica och Anna en annan dag.. Maria lade reservspåret på tävlingen i söndags till mej och Narni. Bosse kommenderade oss häromdagen. Gunilla en annan dag. Eva A som gladeligen ställt upp och skjuter på nästan varje träning!
Vad skulle jag gjort utan allas er hjälp! Skulle varit helt pantad.
Nu är jag bara halvpant ;-))
Hoppas jag kan återgälda er allesammans framöver!
En annan positiv nyhet är att min hund ÄTER SIN MAT!! I snart 3 dagar har hon käkat åtminstone halva dagsransonen! Plus träningsgodisarna är hon nästan uppe på fullt dagsbehov!
Konstigt fenomen... Kanske nån "fas" eller "ålder". Hon är ju bara 2,5 år trots allt...
Kram // Carina & Narni
fredag 5 september 2008
Mer träningsnack
Hej hej!
Idag blev jag sittande på jobbet till klockan 4... Skulle gå hem 12 och städa hemma och grejja och vara duktig, sen slinka iväg och träna hade jag tänkt mig. Ett möte tog hela dagen, och sen satt jag med en liten hög "kaninteväntagrejjer" att beta av innan helgen.
Men idag var det nog meningen ändå att jag skulle få träna lite, för båda barnen gick med kompisar hem och skulle inte vara hemma förrän 18 och Anders hade lovat att handla. Städningen utgick alltså ur prio-listan och hundträning fick hoppa tillbaka, bra va?
Först lade jag ett "serpentin-spår" till Narni för att träna upptag. 4 upptag varannat höger och varannat vänster. Svampplockare i alla ändar! Hoppas svampen snart är slut så man får ha skogen i fred... Sen svängde jag iväg till mina två spårläggartjejjer och hjälpte dom att få till slutet på spåret som blev lite klurigt. Dom är två helgoa tjejjer som tar sig an denna uppgift med hull och hår! Skitkul!!
Tillbaka till klubben och körde lite lydnad. Det gick verkligen kanonbra idag! Så himla kul att jag har fått mitt lilla reaplan tillbax... Nu tror jag att även matvägran börjar ge med sig. Spåret gick oxå rätt bra. Narni tog två av upptagen baklänges, första vände hon själv, andra envisades hon med att gå hela vägen tillbaka i serpentinen till förra föremålets lega innan hon vände. Kanske lärde hon sig nåt bra på det hela, för nästa upptag gjorde hon en snabb kontroll och gick sen på rätt håll.. kanske tillfällighet, vem vet.
Anmälde mej i ett modigt ögonblick till två högrespår. Häromdagen fick jag pm och stod som 2:e reserv... Puh! tänkte jag, jag ligger ju lite efter i planeringen kan man säga och har inget stabilt framåtsändande och ingen uthållighet i uppletandet... Brrrrrr. Och plats med skott utan förare? Det har vi gjort en enda gång.... Jisses. Bara för att göra det hela ännu mer jobbigt så hade jag ju dessutom anmält mej till en LKL 3 dagen innan... Undra vad jag tänkte på?
När man sitter där framför tävlingskalendern på internet så är man ju så himla kaxig och klickar hej vilt bland tävlingarna och anmäler sig... Sen när det närmar sig så sjunker modet i nivå med lilltån!
Idag fick jag då meddelande att 2 strukit sig och således skall vi tävla både 3an och högrespår nästa helg.... HU!
Men men, vi siktar inte på nåt sätt på nån uppflyttning i högrespåret, utan bara att ha startat och provat på är en början... Om vi tar oss igenom spåret utan bakspår och med några pinnar träff så är jag glad. Sen får det andra gå som det går.
Trean är ju rätt genomtränad, så om jag strular till det så är det på grund av mina nerver... Borde få betyg på det mesta, om vi är på samma planhalva. Underlättar om reaplanet är någorlunda uppvärmt, då gruffar det mindre har jag märkt.
I morrn tänkte jag ta tag i städningen, och försöka få till lite uppletande och framåtsändande. På söndag är det dax för bruksprovet vi har slitit med i evigheter känns det som... Hoppas på okej väder, och att det går bra för alla tävlande!
Hejsvejs // Carina
Idag blev jag sittande på jobbet till klockan 4... Skulle gå hem 12 och städa hemma och grejja och vara duktig, sen slinka iväg och träna hade jag tänkt mig. Ett möte tog hela dagen, och sen satt jag med en liten hög "kaninteväntagrejjer" att beta av innan helgen.
Men idag var det nog meningen ändå att jag skulle få träna lite, för båda barnen gick med kompisar hem och skulle inte vara hemma förrän 18 och Anders hade lovat att handla. Städningen utgick alltså ur prio-listan och hundträning fick hoppa tillbaka, bra va?
Först lade jag ett "serpentin-spår" till Narni för att träna upptag. 4 upptag varannat höger och varannat vänster. Svampplockare i alla ändar! Hoppas svampen snart är slut så man får ha skogen i fred... Sen svängde jag iväg till mina två spårläggartjejjer och hjälpte dom att få till slutet på spåret som blev lite klurigt. Dom är två helgoa tjejjer som tar sig an denna uppgift med hull och hår! Skitkul!!
Tillbaka till klubben och körde lite lydnad. Det gick verkligen kanonbra idag! Så himla kul att jag har fått mitt lilla reaplan tillbax... Nu tror jag att även matvägran börjar ge med sig. Spåret gick oxå rätt bra. Narni tog två av upptagen baklänges, första vände hon själv, andra envisades hon med att gå hela vägen tillbaka i serpentinen till förra föremålets lega innan hon vände. Kanske lärde hon sig nåt bra på det hela, för nästa upptag gjorde hon en snabb kontroll och gick sen på rätt håll.. kanske tillfällighet, vem vet.
Anmälde mej i ett modigt ögonblick till två högrespår. Häromdagen fick jag pm och stod som 2:e reserv... Puh! tänkte jag, jag ligger ju lite efter i planeringen kan man säga och har inget stabilt framåtsändande och ingen uthållighet i uppletandet... Brrrrrr. Och plats med skott utan förare? Det har vi gjort en enda gång.... Jisses. Bara för att göra det hela ännu mer jobbigt så hade jag ju dessutom anmält mej till en LKL 3 dagen innan... Undra vad jag tänkte på?
När man sitter där framför tävlingskalendern på internet så är man ju så himla kaxig och klickar hej vilt bland tävlingarna och anmäler sig... Sen när det närmar sig så sjunker modet i nivå med lilltån!
Idag fick jag då meddelande att 2 strukit sig och således skall vi tävla både 3an och högrespår nästa helg.... HU!
Men men, vi siktar inte på nåt sätt på nån uppflyttning i högrespåret, utan bara att ha startat och provat på är en början... Om vi tar oss igenom spåret utan bakspår och med några pinnar träff så är jag glad. Sen får det andra gå som det går.
Trean är ju rätt genomtränad, så om jag strular till det så är det på grund av mina nerver... Borde få betyg på det mesta, om vi är på samma planhalva. Underlättar om reaplanet är någorlunda uppvärmt, då gruffar det mindre har jag märkt.
I morrn tänkte jag ta tag i städningen, och försöka få till lite uppletande och framåtsändande. På söndag är det dax för bruksprovet vi har slitit med i evigheter känns det som... Hoppas på okej väder, och att det går bra för alla tävlande!
Hejsvejs // Carina
måndag 1 september 2008
Hafsten och sånt
Hej hej!
Idag är Anton hemma med en begynnande förkylning, ont i halsen och i huvudet. Eftersom han är lite ledsen är det bara att stanna hemma...
I helgen har vi varit med fam Nordevik på Hafsten och haft det bra. Det blev en liten säsongsavslutning på campingutflykterna för i år. Lite vemodigt att det redan är slut på sommaren, hur fort gick det inte? Men men, det kommer en ny säsong nästa år att se fram emot!
Anton hade en kompis med sig och ungarna hade bestämt sig för att tälta. På fredagen skulle killarna ha tältet och på lördagen tjejjerna.
Vi vuxna fnissade och trodde inte så mycket på att dom skulle våga stanna i tältet när det blev mörkt, speciellt med tanke på att spökhistorierna började dugga tätt redan innan vi lämnat Tjörn i bilen... Killarna var modigast och sov faktiskt i tältet till klockan 04:00 då dom låg ute och gapskrattade så att halva campingen vaknade. Tre gånger fick jag säga till dom och sista gången riktigt på skarpen. Då somnade dom om och sov till halv nio, lite mer mänsklig tid att gå upp.På fredagen åt vi kanongoa burkräftor så att dom nästan kom ut genom öronen, och vissa av oss blev väldigt påverkade av kräftorna... Hm... konsigt fenomen :-)).
Hm..... Har vi glömt att ta fram nåt tro....
Campingen har både vanlig sandstrand och en vattenrutchbana, vilket inte på något sätt undgick barnen. Så på lördagen löste vi eftermiddagsband i Sky-Fall och barnen åkte vattenrutschkana tills dom skakade allihop. Fick gå upp och värma sig i husvagnarna och sen var dom nere igen och åkte tills dom stängde.
Söndagen packade vi ihop tält och vagnar men lät grejjerna stå kvar och körde till Lysekils BK och tränade. Det gick väl sådär för mej och Narni, hon var lite väl taggad och när vi kommer i otakt då så går hon och gruffar... Efter mer eller mindre matvägran i vanlig ordning (även fast vi körde lite konkurrens med Thea och Astor), så fick hon köttfärs på lördagkvällen, och det räckte tydligen till att gå i spinn... Tänk vad lite näring kan göra :-))
Efter Lysekil åkte vi tillbaka och kopplade vagnarna och körde hem. Vi tömde vår husvagn helt och hållet vilket resulterade i ett berg med tvätt och prylar... lite spännande eftersom vi egentligen får packa bara 30kilo med "våra körkort"... Bilen får alltså dra våran vagn + 30 kilo till... Men om man skulle se hur mycket vi packade ur vagnen så skulle vi fixat max en liten pyttevagn... Idiotiska regler när dom är omöjliga att efterleva, visserligen sägs det att dom skall skriva om, men än så länge får man ju försöka anpassa sig... Vi fick ju köpa bil efter husvagnen förra året, eftersom vi bytte upp oss i vagnstorlek. Lite tetigt att identiskt lika bilar till synes iallafall, inte får dra samma husvagn...
Anders säger att om vi nu blir stannade och vägda så kan vi ju alltid packa ur vagnen, ringa efter en taxi, packa taxin full med våra grejjer och köra vidare, dock lite fattigare.
Har man för tung vagn från början så får man ju inte köra vidare efter en sån kontroll...
Och E-kort... njä, det känns inge vidare inspirerande. Då får vi ju ta det båda två, dyrt som attans och bökigt.. hoppas dom skriver om reglerna innan vi måste byta bil igen...
Nu skall jag serva Anton med lite frukost!
Hejsvejs // Carina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)