Så var då råttans år till ända... Äntligen får jag nog säga. Det har varit ett kämpigt år på många fronter, och det skall bli skönt att få lägga det till handlingarna.
Här kommer lite minnen och tankar hejsansvejsan hit och dit. Troligen blir det låååååååååångt och jag har full förståelse för alla som inte orkar läsa... Jag skriver mest för att få stänga kapitlet i mitt eget huvud... (sen kan man gå tillbaka och läsa, det är väldigt kul faktiskt...)
På jobbet har vi haft ett otroligt kämpigt år, och vi håller tummarna för att det skall bli bättre under 2009. Många gånger har jag gått hem med stressen i halsen och utmattad dumpit ner på en stol hemma, totalt urblåst på all energi. Att hitta kraft till att vara duktig fru och mamma och matlagerska och städerska och allt vad det är har inte varit helt lätt alla dagar.
Dessutom går det till historien som mitt hittils värsta semesterminne. 3 + 3 dagar var allt vi fick. Och då satt vi uppkopplade med datorer och telefoner minst 2 gånger per dag... Inge kul.
Som tur är har vi tagit draghjälp av helgerna och lyckats få till några svängar med husvagnen som varit guld värda!
Däremot så fick jag faktiskt åka på konferens till Paris, vilket var väldigt inspirerande, så visst finns det ljuspunkter!
Saker och ting har ju inte blivit lättare när det strular även i hobbysvängen... Det är ju där man skall vila upp sig och få ny energi... Jag och Narni har haft världens relationskonflikt större delen av året. I två omgångar. Den första omgången i våras feb-mars, framemot maj började det ordna till sig, lagom till att vi fick allergireaktionen på fästingmedel. Ett jobbigt minne är midsommar afton på Lidköpings camping när Narni ballade ur totalt för att folk grillade kött vid husvagnarna. Hon fick tillbringa större delen av tiden i bilen, vilket var det enda stället hon kände sig trygg..
När detta väl gått över efter någon månad och Narni blev som vanligt igen, hade vi en kort säsong av samförstånd, tills att den gamla relationskonflikten blossade upp igen.
De senaste månaderna har vi jobbat på bred front med vår relation, mycket mycket koppelträning, och peppar peppar så tror jag det har vänt. Hoppas hoppas att jag kan få stänga både kapitlet "fästingallergi" och "relationskonflikt" nu... Jag har även lärt mej den hårda vägen att denna hunden kan man inte blir arg på, om man inte ser till att man har en plan B och en plan C färdigt, så att man kan göra färdigt. Och om jag inte har B och C så får jag helt enkelt unvika problemet. Låter ju väldigt lätt men är otroligt svårt..
Vi har även pysslat lite med bakspår en period, med blandade framgångar, men sakta men säkert tror jag det lossnar även där.
Istället kommer vi få jobba med ett uppblossande viltintresse och det är inte heller en liten bagatell..
Barnen har haft ett jobbigt år i skolan. Anton har svårt med skrivning och läsning och det har varit många turer på möten i skolan. Han har fått diagnosen dyslexi, lite tveksam dock, eftersom han bara uppfyller 2 av de 3 kriterierna för dyslexi. Vi står på kö till NP teamet i Stenungsund för att se vad som är vad, och vad vi skall göra åt det hela.
Emma skall göra dyslexiutredning, men tills dess har vi fått tips om "Sensomotorisk träning av kvarvarande reflexer", och jobbar för fullt med träningsprogram till båda barnen. Detta kan ta uppemot ett år att träna bort, så vi har precis börjat, men även här tror jag att det faktiskt hjälper. Emma har bland annat lättare med korsvisa övningar, och klarar stress aningen bättre. Anton har börjat få ett bättre grepp om pennan samt att tålamod och motivation har ökat lite det senaste.
Min nacke och rygg strulade rejält under våren, och en nerv spökade hela vägen ner i foten och drog ihop musklerna kring hälsenan. Efter min naprapats nålar och knådande under lång tid, ny anatomisk kudde, (ej att förväxla med ergonmisk) samt inköpande av höj och sänkbart skrivbord har faktiskt trollat bort det mesta! Underbart.
För att sätta pricken över i:t så får tandhygeinisten för sig att jag har hål i en tand framför visdomstanden, som ligger nere i käken och aldrig kommit upp... Hm.. operation... Massa stygn. Inge kul. Får dessutom inflammation i det hela.. När jag väl kommer dit för att laga hålet i tanden framför som man nu kommer åt, visar det sig att det inte fanns nåt hål, utan tandhygienisten hade misstagit sig på en skugga... Allt besvär och flera tusenlappar i onödan... Var god skölj....
Under februari fick jag äran att motta SBKs förtjänsttecken för lång och trogen tjänst på TJBK. Det var väldigt trevligt och kändes bra i föreningssjälen! Tävlingsteamet slutade sin bana när jag avgick som ansvarig i juni i och med Lane loge lägret, tråkigt men nödvändigt att få vila upp sig... Det har varit roligt men krävande att hålla igång under 3 år som gått. För man är ju inte bara ansvarig för en sak, utan man är ju även instruktör, lärare, mhfigge, tävlingssekreterare, ass tävlingsledare, spårläggare, och allmänt insyltat överallt..
Under hösten har jag blivit återinsatt på HUS posten på TJBK, vilket är med blandade känslor. Skönt att få sätta nävarna i sånt som behövs fixas med, men jag hade hellre engagerat mig i tävlingssektorn. Sånt är livet dock, bara att kämpa vidare.
Jag och narni har mitt i allt kaos blivit uppflyttade i högreklass!! Och Narni skötte sig som en ängel, medan alla hundarna gick upp på platsen, låg Narni som en klippa!
Vi har till och med startat i högreklass med helt okej resultat ändå! Visst kunde det ha blivit mycket bättre, men jag vill ändå minnas vårt uppletande där hon seglade runt i rutan som en gudinna så himla bra, och vi fick 9,5 av båda domarna. Min duktiga vovve!
Vi startade även i Lydnadsklass 3 under våren, tyvärr under "allergiperioden"... Första tävlingen fick hon korn på nån lukt innan starten, och sen var hon låg hela tävlingen. Satte sig på platsen och var orolig.
Andra gången, medan Narni var i högform, var vi snubblande nära ett förstapris och missen var att vittringspinnarna försvann i det höga gräset, eftersom gräsklipparen på Lysekils BK gått sönder.... Tråkigt att det faller på såna detaljer, men men. Därefter följer några såna där "på snöret" tävlingar, och vi bestämde oss för att inte tävla lydnadsklass någe mer. Tidens tand nöter dock ner såna där beslut, och kanske vill vi prova igen när vi repat oss lite till...
Under hösten har vi i vårt lilla träninggäng verkligen fått saker och ting att falla på plats. Regelbundna träningar, värdefull input utifrån, bra stöd och hjälp till varandra, och till på köpet har vi fått ordning på en hel del konstigheter. Så otroligt underbart att ha träningskompisar som ställer upp i ur och skur!!!! KRAM på er!
Linda & Tiina skall oxå ha en kram för träningshelgen där pusselbitarna föll på plats, och bidrog till att jag har bytt infallsvinkel på relationsbiten och kanske får vi en ände på det hela, vem vet.
Den som nu händelsevis har orkat läsa igenom hela skiten håller nog med mej om att året har bjudit på både det ena och det andra, men det skall bli väldigt skönt att få stänga den lilla årsboken och börja på ett nytt blad!
GOTT NYTT ÅR på er allesammans!
tisdag 30 december 2008
lördag 27 december 2008
Lite smått o gott
Hej hej!
Det var värst vad det bloggas lite så här i juletid :-))
Tänkte skriva några rader så kanske det smittar?
Julaftonen tillbringade vi i Fiskebäck med svärmor, svärfar, svägerskan med sambo, samt min mor och far. Vi har ett sånt där "varannat år" system och nästa år är vi i Skärhamn. Det var defenitivt sista året tomten behövde göra sig omak för våra ungar... Lite vemodigt, men ändå rätt skönt att slippa allt meck med tomteriet. Vi har ju haft en liten amerikanskinspirerad paketöppning på morgonkvisten där tomten har lämnat små paket i strumporna, så går julaftonen lite snabbare för julsugna ungar. I år kom ungarna och frågade om dom fick välja vilka paket som skulle ligga i strumporna :-))...
På träningsfronten har jag och Narni faktiskt lyckats komma ut några gånger, på Annandagen hade vi spår-reka-dag med Anna och Frank. Vi rekade runt i skogen i några timmar, och fick nog till ett av TJBKs bättre spår framöver. Plus att vi fick även till ett uppletande med viltstörning. Frank brydde sig inte ett dyft över att det knakade megaknak runt öronen på honom medan han letade grejjer, medan Narni släppte ett föremål och var halvvägs på väg att dra på viltet. Jag lyckades ropa in henne och hon fick belöning, men sen hade hon svårt att släppa hörnet i rutan där viltet fanns, så vi fick göra en liten retning. Då var viltet glömt och hon letade duktigt och kom som ett skott. Kanske blev det till och med bra träning, det får vi se nästa gång :-))
Idag har vi varit och hälsat på ett träningsgäng på Orust och kört lite i inomhushallen. Narni har aldrig varit i hallen och jag var lite nervös att hon skulle fläppa ur med alla dessa konstiga ekande ljud, men hon tyckte det var ett kanonkul ställe. Vi började med att busa och belöna lite och sen klättrade vi runt på läktarn en stund för att bekanta oss med stället.
Därefter körde vi träningstävling för varandra och det blev faktiskt över förväntan. Visserligen var det Bosse som var TL för mej o Narni, så det var ju nästan som hemma, men i vilket fall gick det riktigt bra. Även fast "publiken" skrattade, applåderade och ramlade runt på läktaren!
Skönt! Vi avslutade med lite fika och prat i deras klubbstuga och sen bar det hemöver igen.
Kvällen har vi tillbringat framför Batman och en stor godisskål, så nu behöver jag verkligen börja fila på mitt nyårslöfte... Hm...
Kram på er // Carina & Narni
Det var värst vad det bloggas lite så här i juletid :-))
Tänkte skriva några rader så kanske det smittar?
Julaftonen tillbringade vi i Fiskebäck med svärmor, svärfar, svägerskan med sambo, samt min mor och far. Vi har ett sånt där "varannat år" system och nästa år är vi i Skärhamn. Det var defenitivt sista året tomten behövde göra sig omak för våra ungar... Lite vemodigt, men ändå rätt skönt att slippa allt meck med tomteriet. Vi har ju haft en liten amerikanskinspirerad paketöppning på morgonkvisten där tomten har lämnat små paket i strumporna, så går julaftonen lite snabbare för julsugna ungar. I år kom ungarna och frågade om dom fick välja vilka paket som skulle ligga i strumporna :-))...
På träningsfronten har jag och Narni faktiskt lyckats komma ut några gånger, på Annandagen hade vi spår-reka-dag med Anna och Frank. Vi rekade runt i skogen i några timmar, och fick nog till ett av TJBKs bättre spår framöver. Plus att vi fick även till ett uppletande med viltstörning. Frank brydde sig inte ett dyft över att det knakade megaknak runt öronen på honom medan han letade grejjer, medan Narni släppte ett föremål och var halvvägs på väg att dra på viltet. Jag lyckades ropa in henne och hon fick belöning, men sen hade hon svårt att släppa hörnet i rutan där viltet fanns, så vi fick göra en liten retning. Då var viltet glömt och hon letade duktigt och kom som ett skott. Kanske blev det till och med bra träning, det får vi se nästa gång :-))
Idag har vi varit och hälsat på ett träningsgäng på Orust och kört lite i inomhushallen. Narni har aldrig varit i hallen och jag var lite nervös att hon skulle fläppa ur med alla dessa konstiga ekande ljud, men hon tyckte det var ett kanonkul ställe. Vi började med att busa och belöna lite och sen klättrade vi runt på läktarn en stund för att bekanta oss med stället.
Därefter körde vi träningstävling för varandra och det blev faktiskt över förväntan. Visserligen var det Bosse som var TL för mej o Narni, så det var ju nästan som hemma, men i vilket fall gick det riktigt bra. Även fast "publiken" skrattade, applåderade och ramlade runt på läktaren!
Skönt! Vi avslutade med lite fika och prat i deras klubbstuga och sen bar det hemöver igen.
Kvällen har vi tillbringat framför Batman och en stor godisskål, så nu behöver jag verkligen börja fila på mitt nyårslöfte... Hm...
Kram på er // Carina & Narni
söndag 21 december 2008
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
torsdag 18 december 2008
Tvärnit
Eftersom jag alltid får tillbaka mina käcka förutsägelser i nacken av nån anledning, så fick jag även denna gång efter mitt prat om att överljudsplanet är svårt att stoppa erfara hur otroligt fort man kan få ett överljudsplan att störta.
Japp.
Det hela började natten till tisdag. Konstiga feberdrömmar och vaken en gång i timmen. På tisdagen havererade det mesta jag tog mej för på jobbet. Idiotstressad fick jag ett omöjligt uppdrag som jag väntat på hela dagen, men 15:45 kom det, och jag skulle vara på tandläkarn 16:20 med Emma. Laga ett hål som tandläkarna glömt bort att kalla till... Rätt akut.
Situationen är alltså precis som många av mina uppgifter på jobbet numera "inte är genomförbart - men lös det ändå på nåt sätt".
Fick således inse mina begränsningar och skjuta mitt lilla omöjliga uppdrag på framtiden och åka hem och hämta Emma till tandläkarn.
Håller på att somna på stolen brevid medan Emma stackarn ligger där under borren.
Hem och fixa till nåt att äta och sen var det ju dax att åka till klubben för tävlingsledarkursen. Humöret sjönk gradvis och när jag anlände till klubben kände jag mej som världens mest misslyckade idiot och undrade vad i hela friden jag höll på med som envisades med att träna framåtsändande när jag ändå aldrig kommer att komma nån vart och egentligen är totalt misslyckad. Stackars Erica ringde på mobilen och fick ett smakprov på hur en tappad sug kan låta per mobil... Sorry...
Efter ett par skick (som säkert gick rätt bra, men det hjälpte inte) gav jag upp och åkte hem. Att vara med på TL kursen kändes som att bestiga alperna iförd högklackat och snäv kjol...
Tänkte gå raka vägen till sängen, men måste ju bajja hunden, så det är bara att ta sig i kragen och gå en sväng. Mötte Gunilla som var glad och positiv och smittade av sig lite livsglädje så det räckte en stund.
När jag kom hem var benen som gelé och det var bara att skita i allt annat och bara ta mej till sängen. Sov några timmar och vaknar sen med en otrolig huvudvärk, som om skallen satt fast i ett skruvstäd och man vet inte vart man skall ta vägen. Tar lite panodil men det hjälper inte. Det värker ända ner i tänderna och jag fryser som bara den. Efter ett par timmar börjar jag må illa och kräks. Jättekul. Hela onsdagen ligger jag som en zombie i sängen. Stapplar mig upp för att gå på toa. Anders får lösa frukostar och skolor och körnignar till simhallen och skolfester och hela köret. Jag skiter i allt. Sover till och från i nästan ett dygn (!). Stapplar upp och kopplar upp mej på jobbet för att göra mitt omöjliga uppdrag så gott det går hemifrån i ett töcken. Hoppas det blev rätt... Hm...
Idag börjar jag återvända till livet. Jösses vilken pärs...
Så gör man alltså för att få stopp på ett överljudsplan - Plantera ett virus.
Hejsvejs // Carina
Japp.
Det hela började natten till tisdag. Konstiga feberdrömmar och vaken en gång i timmen. På tisdagen havererade det mesta jag tog mej för på jobbet. Idiotstressad fick jag ett omöjligt uppdrag som jag väntat på hela dagen, men 15:45 kom det, och jag skulle vara på tandläkarn 16:20 med Emma. Laga ett hål som tandläkarna glömt bort att kalla till... Rätt akut.
Situationen är alltså precis som många av mina uppgifter på jobbet numera "inte är genomförbart - men lös det ändå på nåt sätt".
Fick således inse mina begränsningar och skjuta mitt lilla omöjliga uppdrag på framtiden och åka hem och hämta Emma till tandläkarn.
Håller på att somna på stolen brevid medan Emma stackarn ligger där under borren.
Hem och fixa till nåt att äta och sen var det ju dax att åka till klubben för tävlingsledarkursen. Humöret sjönk gradvis och när jag anlände till klubben kände jag mej som världens mest misslyckade idiot och undrade vad i hela friden jag höll på med som envisades med att träna framåtsändande när jag ändå aldrig kommer att komma nån vart och egentligen är totalt misslyckad. Stackars Erica ringde på mobilen och fick ett smakprov på hur en tappad sug kan låta per mobil... Sorry...
Efter ett par skick (som säkert gick rätt bra, men det hjälpte inte) gav jag upp och åkte hem. Att vara med på TL kursen kändes som att bestiga alperna iförd högklackat och snäv kjol...
Tänkte gå raka vägen till sängen, men måste ju bajja hunden, så det är bara att ta sig i kragen och gå en sväng. Mötte Gunilla som var glad och positiv och smittade av sig lite livsglädje så det räckte en stund.
När jag kom hem var benen som gelé och det var bara att skita i allt annat och bara ta mej till sängen. Sov några timmar och vaknar sen med en otrolig huvudvärk, som om skallen satt fast i ett skruvstäd och man vet inte vart man skall ta vägen. Tar lite panodil men det hjälper inte. Det värker ända ner i tänderna och jag fryser som bara den. Efter ett par timmar börjar jag må illa och kräks. Jättekul. Hela onsdagen ligger jag som en zombie i sängen. Stapplar mig upp för att gå på toa. Anders får lösa frukostar och skolor och körnignar till simhallen och skolfester och hela köret. Jag skiter i allt. Sover till och från i nästan ett dygn (!). Stapplar upp och kopplar upp mej på jobbet för att göra mitt omöjliga uppdrag så gott det går hemifrån i ett töcken. Hoppas det blev rätt... Hm...
Idag börjar jag återvända till livet. Jösses vilken pärs...
Så gör man alltså för att få stopp på ett överljudsplan - Plantera ett virus.
Hejsvejs // Carina
måndag 15 december 2008
Femtonhundra varv senare
Så där femtonhundra varv i ekorrhjulet har snurrat förbi sen sist, och det är ju bara att välkomna den gamla hederliga julstressen. Överljudsplanet är bra att ha när man skall hinna med så mycket man kan på minsta tid, men svårt att hoppa av när man väl skall varva ner igen... Om det nu blir så mycket varva ner över jul... får väl antagligen stå vid min läst (jag har höjbart skrivbord på jobbet) och följa med när ni andra bloggar om allehanda utflykter, hundträning och mys hemmavid... Uhu....
För som alltid när andra är lediga och det närmar sig ledigheter, så har vi kaos på jobbet och en annan jobbar arton timmar i kvarten. Perfekt. Och inte i världens muntraste bransch i dessa dagar... Som inte var muntert innan direkt... Men men, jag sparar dom historierna till mina memoarer, dom är inte mogna att berättas ännu :-)) Kanske om några år, vem vet.
Vissa saker kan man ju som bekant inte blogga om av olika anledningar, och tyvärr består min tillvaro av många såna grejjer just nu så det blir lite tråkigt så här i internets bleka ljus... Ni får stå ut ändå.
Sen förra inlägget har vi dock hunnit med lite gott och blandat som tex en halv julklappsrunda i överljudsfart (vi hann bara till två affärer innan torget stängde), tävlingsledarkurs, veterinär besök för rabiessprutan och vaccinationer, glömde dock köpa foder jävla skit, pepparkakshusbak, luciafirande på skolan, lördagsträning med kompisarna, tacokväll med Nordevikarna (tack för en mysig kväll!), och avslutningsvis julgranshuggning och släktträff på Bävsjöryd gård igår.
Och nu är även datortiden på upphällning, har lite sensomotorisk träning att göra på barnen, och en hund som står och stirrar på mig....
Tänk om man fick göra om dom första två åren på barnen, slängt ut gåstolen, babysittern och hoppgungan, bett jobbet fara och flyga och varit hemma 100%, och krypit runt på golvet med barnen istället... Fast jag hade nog klättrat på väggarna... hm...
För den som vill veta mer om sensomotoriska metoder, hjärnan, och inlärning kan köpa/låna en väldigt intressant bok av Lars-Eric Berg och Anna Cramér "Hjärnvägen till inlärning".
Kom just på att detta är ju en hundblogg, och då måste jag nog skriva lite om den där braiga luciaträningen som kompisarna redan varit duktiga att blogga om!
(Narni! Stirra inte så där! Jag är snart klar!)
Hade med en äggklocka. Syftet var att man skulle veta hur mycket tid man har på sig, och inte få ågren över att man slösar bort andras tid. Man skall även värma upp under föregående hund, och värma ner medan nästa kör sitt pass. Perfekt. Med Annas planering i högsta hugg, blev det inga konstigheter utan vi fem varvade så bra så det var en fröjd.
I lugn och ro värmer man alltså upp, går in och kör sitt pass, och sen värmer man av och plockar iordning hund och prylar. Sen fikar vi ihop och pratar igenom hundarna en och en.
Jag och Narni hade som mål att vara kompisar hela programmet, vilket fungerade bra ända tills hon fick korn på en häst (fast jag visste inte att det var en häst då) precis i riktning mot rutan, och betedde sig som den där fläppfia morrhoppa som hon kan göra då. När jag ber henne skärpa sig tar hon fram sin kamplust och sätter igång att morrboffa... Tog ingen längre diskussion utan plockade fram en target och ökade retningen tills att hon gjorde som jag sa. Det är väl så den damen fungerar... Öka motivationen för att samarbeta... Att säga till henne är rätt lönlöst om hon är lös. Sitter hon fast så kan man göra färdigt, men inte annars...
På morgonen mötte jag fyra-fem kronhjortar på väg till klubben och jag och Anna stövlade dit för att se vad hundarna gjorde. Frank sket i alltihop, medan Narni gick igång på alla femton cylindrar. Hm. Och sen var hon ju i det "state of mind" som Ceasar säger i flera timmar... Disträ och går igång i kamplust när jag säger till henne. Hon fräser av mej liksom.
Måste vara det där rådjuret hon råkade stöta upp för nåt år sen... Eller att hon fick käka klöv...? Eller både ock. Sista högrespåret gick ju som bekant åt skogen för att hon fick ännu mer jaktretning på vilt...
Med backspegel perspektiv på luktfläppryck och allt, så är hon helt enkelt väldigt intresserad av lukter av alla slag... speciellt såna som man kan springa efter, katter, hästar, rådjur, får, hjortar, you name it...
På söndagen pratade jag med min syssling Sussie som är kompis med Git Jering, och hon berättade att hon har anti-viltkurser med lite intressant stuk, så dit kanske jag skall gå och anmäla mej... Hm... Faktiskt...
Nä, reflexer var det!!!
(ja ja, och så du lilla Narniparni, den som väntar på nåt gott)
Kram o hej leverpastej // Carina & Narni - vilt fantasten
För som alltid när andra är lediga och det närmar sig ledigheter, så har vi kaos på jobbet och en annan jobbar arton timmar i kvarten. Perfekt. Och inte i världens muntraste bransch i dessa dagar... Som inte var muntert innan direkt... Men men, jag sparar dom historierna till mina memoarer, dom är inte mogna att berättas ännu :-)) Kanske om några år, vem vet.
Vissa saker kan man ju som bekant inte blogga om av olika anledningar, och tyvärr består min tillvaro av många såna grejjer just nu så det blir lite tråkigt så här i internets bleka ljus... Ni får stå ut ändå.
Sen förra inlägget har vi dock hunnit med lite gott och blandat som tex en halv julklappsrunda i överljudsfart (vi hann bara till två affärer innan torget stängde), tävlingsledarkurs, veterinär besök för rabiessprutan och vaccinationer, glömde dock köpa foder jävla skit, pepparkakshusbak, luciafirande på skolan, lördagsträning med kompisarna, tacokväll med Nordevikarna (tack för en mysig kväll!), och avslutningsvis julgranshuggning och släktträff på Bävsjöryd gård igår.
Och nu är även datortiden på upphällning, har lite sensomotorisk träning att göra på barnen, och en hund som står och stirrar på mig....
Tänk om man fick göra om dom första två åren på barnen, slängt ut gåstolen, babysittern och hoppgungan, bett jobbet fara och flyga och varit hemma 100%, och krypit runt på golvet med barnen istället... Fast jag hade nog klättrat på väggarna... hm...
För den som vill veta mer om sensomotoriska metoder, hjärnan, och inlärning kan köpa/låna en väldigt intressant bok av Lars-Eric Berg och Anna Cramér "Hjärnvägen till inlärning".
Kom just på att detta är ju en hundblogg, och då måste jag nog skriva lite om den där braiga luciaträningen som kompisarna redan varit duktiga att blogga om!
(Narni! Stirra inte så där! Jag är snart klar!)
Hade med en äggklocka. Syftet var att man skulle veta hur mycket tid man har på sig, och inte få ågren över att man slösar bort andras tid. Man skall även värma upp under föregående hund, och värma ner medan nästa kör sitt pass. Perfekt. Med Annas planering i högsta hugg, blev det inga konstigheter utan vi fem varvade så bra så det var en fröjd.
I lugn och ro värmer man alltså upp, går in och kör sitt pass, och sen värmer man av och plockar iordning hund och prylar. Sen fikar vi ihop och pratar igenom hundarna en och en.
Jag och Narni hade som mål att vara kompisar hela programmet, vilket fungerade bra ända tills hon fick korn på en häst (fast jag visste inte att det var en häst då) precis i riktning mot rutan, och betedde sig som den där fläppfia morrhoppa som hon kan göra då. När jag ber henne skärpa sig tar hon fram sin kamplust och sätter igång att morrboffa... Tog ingen längre diskussion utan plockade fram en target och ökade retningen tills att hon gjorde som jag sa. Det är väl så den damen fungerar... Öka motivationen för att samarbeta... Att säga till henne är rätt lönlöst om hon är lös. Sitter hon fast så kan man göra färdigt, men inte annars...
På morgonen mötte jag fyra-fem kronhjortar på väg till klubben och jag och Anna stövlade dit för att se vad hundarna gjorde. Frank sket i alltihop, medan Narni gick igång på alla femton cylindrar. Hm. Och sen var hon ju i det "state of mind" som Ceasar säger i flera timmar... Disträ och går igång i kamplust när jag säger till henne. Hon fräser av mej liksom.
Måste vara det där rådjuret hon råkade stöta upp för nåt år sen... Eller att hon fick käka klöv...? Eller både ock. Sista högrespåret gick ju som bekant åt skogen för att hon fick ännu mer jaktretning på vilt...
Med backspegel perspektiv på luktfläppryck och allt, så är hon helt enkelt väldigt intresserad av lukter av alla slag... speciellt såna som man kan springa efter, katter, hästar, rådjur, får, hjortar, you name it...
På söndagen pratade jag med min syssling Sussie som är kompis med Git Jering, och hon berättade att hon har anti-viltkurser med lite intressant stuk, så dit kanske jag skall gå och anmäla mej... Hm... Faktiskt...
Nä, reflexer var det!!!
(ja ja, och så du lilla Narniparni, den som väntar på nåt gott)
Kram o hej leverpastej // Carina & Narni - vilt fantasten
lördag 6 december 2008
Lördag på kallebäck
Hej!
Idag var det belgarträff på Kallebäck.
Eva skulle hämta upp mig på morgonen, och jag och Narni gick en sväng innan. Då mötte vi min far som var på väg för att skrapa på sin kära Hilma, en träbåt med tillhörande attiraljer och vi fnissade lite åt att två hobbynördar är uppe klockan 8 på en lördagmorgon.. Dock enades vi om att det liksom är belöning för veckans vedermödor på jobbet, och att det är tur att vi har nåt att sätta nävarna i på helgen så man inte blir sittande i en soffa och glor.
Jag, Eva och Therese samlades vid halv tio på Kallebäck, och började med att köra uppletande i deras tävlingsruta. Narni var först ut och virrade runt som den värsta virrpannan tills hon fick blåst ur sig lite energi. Fick styra upp det med lite retningar och sedan kräva att hon gick ut på djupet. Sammantaget blev det nog bra träning tillslut, och vi tog 4 föremål innan vi tackade för oss.
När alla var klara med uppletet körde vi lydnad på deras enorma plan. Jag och Narni siktade på att ta oss in på plan med kontakt, trots ny plan och allt. Det gick väldans bra faktiskt och så bra som hon gick idag har hon inte gått på flera månader! Skönt att det verkar släppa! Visserligen utan kommendering, men det är en väldigt fin början.
Helt ensam på den enorma planen så gick vi bort i framåtsändande hörnet och körde först en inkallning för att sedan göra ett sändande tillbaka, och när vi vänder upp har en schäferkille tagit sin kamptrasa och schäfer och parkerat precis i "slut punkten" på framåtsändandet... PUST!!! En nybörjare igen tänkte jag och morrade lite inombords. jag har en tendens att alltid få träningen saboterad av såna stackare som inte förstår bättre, och speciellt på framåtsändandet... Då kan man ju inte ens bli arg. Dom förstår ju inte vad jag håller på med.
Folk som knallar rakt över linjen, eller kör träning tvärs, ställer upp en ruta mitt i linjen, eller nåt annat heltokigt. Schäferkillen höll sig runt min punkt, eller närmare gruppen där han körde hopp sitt, typ 3 meter från linjen. Mooooooorrrrrrrrr! Det fanns väl typ fem hektar plan och fjorton andra hinder han kunde ha använt!
Körde istället galopp till gruppen och sakta åt andra hållet en stund. Idioten flyttade ju inte heller på sig så efter en stund gick jag därifrån och gjorde nåt annat. (Therese den kloka, säger sen att det var ju uppenbart att han ställde sig där för att få bort mej från konerna...)
När jag gett upp, så ser jag att schäferkillen ställer upp för en inkallning genom gruppen, och sen ställer han upp för ett framåtsändande. Jävlars! Nädu, tänkte jag, och tog Narni och trasan och gav tillbaka med precis samma mynt. Gick ut till "punkten" och kampade loss med Narni en stund. Ha! Där fick du tillbaks för gammal ost din knäppis! Han vågade såklart inte skicka sin hund och det stod ett-ett.
Nöjd med mej själv så körde vi sedan lite kryp med vinklar och sedan en apportering med dirigering. Det gick så himla bra att jag fick slut på köttbullar, men efter att ha bunkrat upp i Evas ryggsäck så kunde vi fortsätta köra lite fjärr och vittring. Sen lite skall och hopp. Fick även till ett bra framåtsändande några vändor, och det kändes bra.
Därefter började dom andra belgarna trilla in och vi körde sittande i grupp. Vi hamnade brevid en aning pigg unghund som gärna ville leka med Narni så det blev mest störningsträning, och tillslut så lade sig Narni ner. Efter att ha satt upp henne igen så blev det emellertid bra träning, och unghundsmatten var rutinerad och såg till att hennes hund inte störde Narni mer. Det var jag väldigt tacksam för... Sedan så lade vi plats allesammans och då höll sig unghunden stilla och lugn så det blev väldigt väldigt bra tillslut. Narni låg som ett ljus!
Dessutom fick vi ju skottträning hela dagen, förutom den stunden vi lade plats :-)) då hade nog poliskillarna fika paus!
Sen packade vi ihop oss och åkte hem. Väl hemma blev det sedvanligt dammsugande och iordningsplockande. Ikväll är det klubbfest och Wilma och Wiola skall sova här hos oss, medan mammorna är på klubbfest. Perfekt!
Hm, enda problemet... Vad skall man ha på sig tro... Hm.... Får snart börja kika i garderoben kanske?
Hejsvejs // Carina & Narni
Idag var det belgarträff på Kallebäck.
Eva skulle hämta upp mig på morgonen, och jag och Narni gick en sväng innan. Då mötte vi min far som var på väg för att skrapa på sin kära Hilma, en träbåt med tillhörande attiraljer och vi fnissade lite åt att två hobbynördar är uppe klockan 8 på en lördagmorgon.. Dock enades vi om att det liksom är belöning för veckans vedermödor på jobbet, och att det är tur att vi har nåt att sätta nävarna i på helgen så man inte blir sittande i en soffa och glor.
Jag, Eva och Therese samlades vid halv tio på Kallebäck, och började med att köra uppletande i deras tävlingsruta. Narni var först ut och virrade runt som den värsta virrpannan tills hon fick blåst ur sig lite energi. Fick styra upp det med lite retningar och sedan kräva att hon gick ut på djupet. Sammantaget blev det nog bra träning tillslut, och vi tog 4 föremål innan vi tackade för oss.
När alla var klara med uppletet körde vi lydnad på deras enorma plan. Jag och Narni siktade på att ta oss in på plan med kontakt, trots ny plan och allt. Det gick väldans bra faktiskt och så bra som hon gick idag har hon inte gått på flera månader! Skönt att det verkar släppa! Visserligen utan kommendering, men det är en väldigt fin början.
Helt ensam på den enorma planen så gick vi bort i framåtsändande hörnet och körde först en inkallning för att sedan göra ett sändande tillbaka, och när vi vänder upp har en schäferkille tagit sin kamptrasa och schäfer och parkerat precis i "slut punkten" på framåtsändandet... PUST!!! En nybörjare igen tänkte jag och morrade lite inombords. jag har en tendens att alltid få träningen saboterad av såna stackare som inte förstår bättre, och speciellt på framåtsändandet... Då kan man ju inte ens bli arg. Dom förstår ju inte vad jag håller på med.
Folk som knallar rakt över linjen, eller kör träning tvärs, ställer upp en ruta mitt i linjen, eller nåt annat heltokigt. Schäferkillen höll sig runt min punkt, eller närmare gruppen där han körde hopp sitt, typ 3 meter från linjen. Mooooooorrrrrrrrr! Det fanns väl typ fem hektar plan och fjorton andra hinder han kunde ha använt!
Körde istället galopp till gruppen och sakta åt andra hållet en stund. Idioten flyttade ju inte heller på sig så efter en stund gick jag därifrån och gjorde nåt annat. (Therese den kloka, säger sen att det var ju uppenbart att han ställde sig där för att få bort mej från konerna...)
När jag gett upp, så ser jag att schäferkillen ställer upp för en inkallning genom gruppen, och sen ställer han upp för ett framåtsändande. Jävlars! Nädu, tänkte jag, och tog Narni och trasan och gav tillbaka med precis samma mynt. Gick ut till "punkten" och kampade loss med Narni en stund. Ha! Där fick du tillbaks för gammal ost din knäppis! Han vågade såklart inte skicka sin hund och det stod ett-ett.
Nöjd med mej själv så körde vi sedan lite kryp med vinklar och sedan en apportering med dirigering. Det gick så himla bra att jag fick slut på köttbullar, men efter att ha bunkrat upp i Evas ryggsäck så kunde vi fortsätta köra lite fjärr och vittring. Sen lite skall och hopp. Fick även till ett bra framåtsändande några vändor, och det kändes bra.
Därefter började dom andra belgarna trilla in och vi körde sittande i grupp. Vi hamnade brevid en aning pigg unghund som gärna ville leka med Narni så det blev mest störningsträning, och tillslut så lade sig Narni ner. Efter att ha satt upp henne igen så blev det emellertid bra träning, och unghundsmatten var rutinerad och såg till att hennes hund inte störde Narni mer. Det var jag väldigt tacksam för... Sedan så lade vi plats allesammans och då höll sig unghunden stilla och lugn så det blev väldigt väldigt bra tillslut. Narni låg som ett ljus!
Dessutom fick vi ju skottträning hela dagen, förutom den stunden vi lade plats :-)) då hade nog poliskillarna fika paus!
Sen packade vi ihop oss och åkte hem. Väl hemma blev det sedvanligt dammsugande och iordningsplockande. Ikväll är det klubbfest och Wilma och Wiola skall sova här hos oss, medan mammorna är på klubbfest. Perfekt!
Hm, enda problemet... Vad skall man ha på sig tro... Hm.... Får snart börja kika i garderoben kanske?
Hejsvejs // Carina & Narni
tisdag 2 december 2008
Tisdag
Hej hej!
Vet inte riktigt vad jag skall hitta på att skriva som kan vara kul att läsa, så ni får helt enkelt stå ut med vad som kan tänkas komma ur fingrarna :-))
Anton är hemma och är sjuk och jag och Anders flexar. Så länge det är dagsljus så fixar han att vara några timmar ensam, med Narni som stötta, men i skumrasket så blir det svårt...
Igår hade Narni sprungit fram och tillbaka en stund när jag gick, och rätt var det var börjat yla! Anton hade blivit alldeles skräckslagen - Mamma, jag trodde det var en varulv!
Efter en stund hade han sansat sig och gått ut och pratat med Narni, varpå hon blev överväldans glad över att inte vara ensam hemma. Hon hade väl fått tillfällig minnesförlust, vem vet...
I helgen fick vi till busbra träning med Anna, Yvonne, Bosse och Eva, och därefter ett icke förarspår som Narni tog ÅT RÄTT HÅLL! Det är inte så illa pinkat! Det tar sig, vem vet, snart en dag är Narni kanske som vanligt igen! Har för mej att jag har sagt det där förut, att ibland vill man ta dom där unghundarna, stoppa in dom i en garderob och plocka ut dom när dom fyller 2 och ett halvt... Min sena fröken får stanna tills hon fyller 3 ( 20 mars) då kanske hon har folkat till sig. Så länge får vi väl undvika konflikter och mata med köttbullar hej vilt. Då är vi nog glada iallafall...
Annars har vi ju fokuserat på vår relation jag och Narniparni, och jag tror minsann att hon är lite mildare i sin framtoning.... Det har ju inte blivit mycket tränat det senaste, men några kvällar har jag faktiskt kommit mej ut i mörkret. Provade även Annas spotta-köttbulle i gårkväll för att slippa att händerna blir sånt fokus på, och det i kombination med koncentration kanske kan vara nåt. Vi är i allafall kompisar igen och det känns bra!
Jag har det som vanligt rätt jobbigt på jobbet, men det är ju inget man kan gå runt och gnälla om i tid och otid, men jag kan ju säga som så att om nån hade fått hoppa in i min kropp i ett par dagar så skulle nog värsta sopåkarkneget visa sig ha enorma fördelar helt plötsligt...
Har ju fått byta önskedröm "vänster backspegel" efter den senaste tidens ekonomikris, där är det nog inte så herrans muntert heller nuförtiden, och då känns "rabattplanterare" på kommunen som en utmärkt syssla! Såg två tjejjer häromdagen plantera om urnorna längs hamnen, ur med gammalt skräp och i med lite ljung. Perfekt!
Frisk luft hela dan! Och så bara åka hem och ge blanka sjutton i hur ljungbuskarna mår!
Blåser dom iväg, nåväl va fan, det är inte jag som betalar! Nya buskar pronto! Glömma vattna? Big deal, not. Eller så får urn-skrället vara tomt!
Snacka om glidar jobb...
Har ni förresten drabbats av sms-hysterin det senaste? Jag har fått hela 3 reklam sms bara idag! Är det nästa spam-fluga? Man måste ju kolla, tänk om man missar nåt viktigt, ju!
Hade tänkt att åka och träna innan TL utbildningen ikväll, men så ösregnar det ju! Trååååååååååkigt. Men bara att bita ihop och träna ändå. Narni får helt enkelt gå med in och ligga där och torka... Vi har "lärarfritt" idag och skall råplugga regler och hinder på löpande band.
Nä, nu får det vara nog blajjat för idag
Hejsvejs // Carina
Vet inte riktigt vad jag skall hitta på att skriva som kan vara kul att läsa, så ni får helt enkelt stå ut med vad som kan tänkas komma ur fingrarna :-))
Anton är hemma och är sjuk och jag och Anders flexar. Så länge det är dagsljus så fixar han att vara några timmar ensam, med Narni som stötta, men i skumrasket så blir det svårt...
Igår hade Narni sprungit fram och tillbaka en stund när jag gick, och rätt var det var börjat yla! Anton hade blivit alldeles skräckslagen - Mamma, jag trodde det var en varulv!
Efter en stund hade han sansat sig och gått ut och pratat med Narni, varpå hon blev överväldans glad över att inte vara ensam hemma. Hon hade väl fått tillfällig minnesförlust, vem vet...
I helgen fick vi till busbra träning med Anna, Yvonne, Bosse och Eva, och därefter ett icke förarspår som Narni tog ÅT RÄTT HÅLL! Det är inte så illa pinkat! Det tar sig, vem vet, snart en dag är Narni kanske som vanligt igen! Har för mej att jag har sagt det där förut, att ibland vill man ta dom där unghundarna, stoppa in dom i en garderob och plocka ut dom när dom fyller 2 och ett halvt... Min sena fröken får stanna tills hon fyller 3 ( 20 mars) då kanske hon har folkat till sig. Så länge får vi väl undvika konflikter och mata med köttbullar hej vilt. Då är vi nog glada iallafall...
Annars har vi ju fokuserat på vår relation jag och Narniparni, och jag tror minsann att hon är lite mildare i sin framtoning.... Det har ju inte blivit mycket tränat det senaste, men några kvällar har jag faktiskt kommit mej ut i mörkret. Provade även Annas spotta-köttbulle i gårkväll för att slippa att händerna blir sånt fokus på, och det i kombination med koncentration kanske kan vara nåt. Vi är i allafall kompisar igen och det känns bra!
Jag har det som vanligt rätt jobbigt på jobbet, men det är ju inget man kan gå runt och gnälla om i tid och otid, men jag kan ju säga som så att om nån hade fått hoppa in i min kropp i ett par dagar så skulle nog värsta sopåkarkneget visa sig ha enorma fördelar helt plötsligt...
Har ju fått byta önskedröm "vänster backspegel" efter den senaste tidens ekonomikris, där är det nog inte så herrans muntert heller nuförtiden, och då känns "rabattplanterare" på kommunen som en utmärkt syssla! Såg två tjejjer häromdagen plantera om urnorna längs hamnen, ur med gammalt skräp och i med lite ljung. Perfekt!
Frisk luft hela dan! Och så bara åka hem och ge blanka sjutton i hur ljungbuskarna mår!
Blåser dom iväg, nåväl va fan, det är inte jag som betalar! Nya buskar pronto! Glömma vattna? Big deal, not. Eller så får urn-skrället vara tomt!
Snacka om glidar jobb...
Har ni förresten drabbats av sms-hysterin det senaste? Jag har fått hela 3 reklam sms bara idag! Är det nästa spam-fluga? Man måste ju kolla, tänk om man missar nåt viktigt, ju!
Hade tänkt att åka och träna innan TL utbildningen ikväll, men så ösregnar det ju! Trååååååååååkigt. Men bara att bita ihop och träna ändå. Narni får helt enkelt gå med in och ligga där och torka... Vi har "lärarfritt" idag och skall råplugga regler och hinder på löpande band.
Nä, nu får det vara nog blajjat för idag
Hejsvejs // Carina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)