Krönika över 2009

Som vanligt känns det som om året som gått behöver knytas ihop och läggas till handlingarna, så min vana trogen kommer även detta år en liten krönika över 2009.

Vi började året med att åka till Sälen och skida en vecka, och Anders passade på att fylla 40år när vi var där, vilket vi firade med att åka bandvagn till toppen och käka en brakmiddag och ha det mysigt.

På jobbfronten är det fullt kaos med en världskris som slog hårt mot shippingen, och vi upplever en vår på jobbet som går till historien som totalt omänsklig. Såpass omänsklig att jag inte ens kan blogga om skiten, utan får spara det till memoarerna och låta tidens tand sudda ut vissa detaljer. Sömnlöshet, virusinfektioner och nackproblem avlöser/kompletterar varandra och den där gamla bekanta tegelväggen närmar sig med stormsteg. Det slutar så småningom med att vår största kund slutar betala våra fakturor och vi tvingas i konkurs lagom till semestern.

Under våren/sommaren går vi med båda barnen, först med Anton och senare med Emma, på Resurscentrum i Kållekärr och båda barnen får diagnosen dyslexi under våren/sommaren. Anton går vidare till Np-teamet i Stenungsund och så småningom landar vi i diagnosen Adhd. Emma står på kö även hon för vidare utredning, men skolpsykologen passar på att sjukskriva sig och Emma fastnar i limbo på Bleketskolen och tiden bara går och går. Inte ens i skrivande stund har vi fått ens hamna i kön till Np teamet för Emmas del.

På våren går jag TL utbildning samtidigt som att klubbens första högrespårtävling närmar sig och jag tillbringar otaliga timmar gnatandes runt i skogarna och reka spår, vissa dagar snubblar jag ur bilen direkt från mardrömmen på jobbet och går i skogen av ren självbevarelsedrift och grinar som en dåre.

Samtidigt tar jag på mej att hålla en grundkurs på klubben, vilket så här i efterhand verkar ju helt jävla idiotiskt. Och dessutom visade det sig vara min absolut sämsta kurs i hela mitt hundliv.

4 av kursarna hade gått grundkurs otaliga gånger och gick bara kurs för att komma hemifrån för att träffa folk och fika. 3 av deltagarna var från samma familj och stod och hängde tillsammans. En stackars pojke med nån utvecklingsstörning som tvingats gå kurs av sin pappa som vägrade hjälpa honom, och deras hund var helt skogstokig. En ung tjej som gick med mammans hund som hon inte träffade annars, utan bara gick kurs med den. Hunden gjorde utfall mot folk och tillslut efter flera veckors övertalning tog dom den till veterinären, och den visade sig ha öroninflammation. Stackars hund. Mm mm mm. Min motivation att hålla kurs på klubben sjönk till tårna.

Inte blev klubbmotivationen bättre av att springa i skogen varenda ledig stund för att klubbens brukstävlingar skulle gå att genomföra, och att försöka träna sin egen hund samtidigt.

Och apråpå egen hundträning, så gick väl mina dagliga vakna mardrömmar via tankeöverföring rakt över till min lilla hund och allting gick i baklås. Vi startade några högretävlingar - med varierande problem med vilt och bakspår, och det verkade som om Narni helt enkelt inte orkade genomföra varken spår eller träning. Vissa som såg hur dåligt jag mådde menade att Narnis problem berodde på min sinnesstämning, vilket ytterligare skickade mej en våning längre ner i träsket, för när man själv inte kan ta sig ur träsket så är det inte så lätt att smila upp sig och sätta på sig en mask för jämförelsevisa bagateller på hundklubben. Hundträningen skulle ju vara mitt ljus i mörkret, men istället blev det till den lilla tuvan som ideligen ville stjälpa lasset. Mina stackars träningskompisar försökte så gott dom kunde att stötta, men det måste ha varit som att försöka släcka en skogsbrand med en vattenkanna. Det handlade ju om så mycket mer än hundträning.

Efter ett otal veterinärbesök, visar det sig att Narni har boreliatitrar och vi får på nåder en halvdan pencillinkur på 10dagar. Efter den åkte vi på en veckas läger på Kogaråsen där Narni delsvis blev knäpp igen, men trots allt skötte sig såpass att vi åkte hem därifrån med en liten nytändning och med bekräftelse på att det ändå inte var jag som var roten till allt ont.

Insikten varade inte så värst länge, eftersom Narni gradvis blev sämre och sämre igen. Vi gjorde korningen på en mellanbra dag, klarade den med liten marginal och fick vara glada för det.

Tillslut bytte vi veternär och efter 6 veckors pencillinkur och antiinflammatoriskt nu i höst, så peppar peppar verkar det som om vi har fått bukt med Borelian. Inga andra prover visar att det är något annat som är fel, så nu återstår bara att hålla tummarna för att det inte är någon kronisk skada. Narni är inte längre fläpp, utan är som hon var innan allt det här började. Kan inte riktigt slappna av dock, men om hon fortfarande är klok i januari så kommer vi nog försöka oss på en comeback... kanske...

Den 28 dec tillbringade vi återigen på Varekils veterinärstation efter att Narnia börjat kissa blod, och det visade sig att hon har otroligt med kristaller i urinen... Vi fick till och med gå en trappa upp till deras lilla labb och kika i microskopet. Hur många krisaller som helst på bara den lilla glasbiten... Och shit vad VASSA dom såg ut... Som att kissa glasflisor! Stackars lilla vovven... Pencillin så klart igen, och hem med specialfoder som skall lösa kristallerna. Vi skall tillbaka igen i januari för röntgen och vidare utredning.

Som om det inte var nog med prövningar, så damp det ner en stämning till Tingsrätten i brevlådan en dag i våras.

Mina kusiner, jag och min bror ärvde en sjöbod för 15-talet år sedan av vår gemensamma farfar. Sjöboden står på arrenderad mark ute på en ö utanför Skärhamn. Vi kusiner skrev ett samarbetsavtal som reglerade hur vi sex kusiner skulle sköta och förvalta egendomen, och däribland fanns en hembudsklausul som förhindrade att sjöboden skulle bjudas ut till högstbjudande tysk utifall någon blev pengagalen. Under åren som gått har min sida släkten pustat och fejat och renoverat sjöboden, utan större hjälp från de övriga kusinerna, och när sjöboden väl är iordninggjord, så verkar det som om kusinerna fått guldfeber och tror att dom kan få ut 10talet miljoner för den gamla sjöboden (idiotiskt eftersom den står på ofri grund och endast får arrenderas under vissa villkor), men därav har dom stämt mej och min bror för att få avtalet ogiltligförklarat. Helt osannolikt men tyvärr sant. Efter otaliga brevväxlingar och ett förberedande möte i Tingrätten ser vi nu "fram emot" en rättegång under 2010

Vi fick iallafall en välbehövlig paus från prövningarna under semestern när vi kajkade runt med husvagnen. Framförallt dagarna runt midsommar, samt i Örebro var härligt, trots halvtaskigt väder och Antons spräckta ögonbryn.

Sommaren rullade på, och jag rännde som en tätting för att göra klart konkursen och runda dom andra två bolagen som finns kvar. Dessvärre finns det bara ca 30% sysselsättning till mej, bolagen går på sparlåga, och jag måste anmäla mej till akassan. Anmälde mej på arbetsförmedlingen, och lägger ut mitt CV, och som tur är blir jag uppringd nästan omedelbart av Najadvarvet som behöver akut vikarie till en mammaledig personal. Så 1 september börjar jag på 100% som ansvarig för leverantörsreskontran hos dom, och utöver det försöker jag runda dom andra små bolagen på kvällar och helger.

På klubben har jag då för en längre tid sedan målat in mej i nästa hörn och gjort nästa groda - att ta på mej att hålla en instruktörsutbildning i allmänlydnad. Vilket i sig kan vara roligt - men inte under rådande omständigheter helt enkelt övermänskligt. Valet står i att hoppa av och skriva under klubbens dödsdom eller att försöka så gott det går. Kände mej inte riktigt redo att kasta in handuken dock, vill ju ha klubben kvar och ha nånstans att träna min hund om hon nu blir frisk igen..

Det blev dock en helt okej grupp med AL instruktörer och torsdagarna med dom har faktiskt varit över förväntan trevliga och gett mej en liten spark i röven och lite självkänsla tillbaka, jag kan ju faktiskt litegranna om hundar, även om man går och inbillar sig andra saker ensam på sin kammare med en sjuk hund där träningen går baklänges.

Hösten som vanlig anställd på Najadvarvet har nog varit en otrolig räddningsplanka psykiskt sett. Jag behöver inte ligga sömnlös och fundera över hur jag skall kunna betala lön till besättningar och landanställda, jag kan åka till jobbet och göra mitt bästa och där slutar mitt ansvar. På vägen hem funderar jag igenom dagen, och när jag kommer hem kan jag vara duktigare mamma och fru. Jag kan umgås och prata om vanliga saker och ting med mina kolleger, ta fikapauser och flexa in ledig tid. Underbart. En sådan otrolig lyx!

Visserligen har jag blivit av med all min fritid nu när jag jobbar jämt, men hellre det än den psykiska press jag hade innan. Vi får väl se hur det går med mitt vikariat under 2010, det går ut 31 januari, men kanske blir det förlängt om jag har tur. I vilket fall har den här tiden givit mej lite andrum och jag är verkligen tacksam för detta.

Under 2009 flyttar ju även lilla Ebba in hos oss, och att ha en katt i knät som bara vill mysa, är faktiskt en stress-sänkande åtgärd jag varmt kan rekommendera! Hade hunnit glömma hur mysigt det kan vara med katt i huset. En extra krydda är att den lilla gråa räcerkatten även fångar våra vilda möss nattetid så jag slipper torka musbajs i skåpen jämt!


Som ni förstår så är det med en djup suck jag vill lägga år 2009 bakom mig, och istället se fram emot ett nytt decennium med nya möjligheter!

Om man får önska sig något så skulle jag vilja önska mig friska barn och övrig familj, och en frisk hund skulle heller inte sitta dumt. Ett fortsatt jobb på Najad och att Fartygsservicen kommer igång ordentligt skulle heller inte vara så tokigt.

Nyårslöftet detta året får bli till mej själv. Jag måste bli bättre på att ta hand om mej själv och min familj och försöka undvika stressfällorna och onödiga måsten. Klubben måste hamna längre ner på prioriteringslistan, och nästa år när Al instruktörerna är klara, skall jag inte ta på mig någon mer kurs på överskådlig framtid.

Och NÄSTA JUL vill jag vara LEDIG helt och hållet mellan jul och nyår!!!

Kram på er allesammans och jag vill önska er allesammans ett gott nytt år/decennium 2010.

Hejsvejs // Carina

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!

Lite vårkänsla mitt i vintern?

Hej hej

Idag åkte jag och min lilla hundfia upp till klubben och tränade lite. Anna var gullig och kommenderade oss en lydnadstrea, med lite sporadiska belöningar.
Min lilla hundprutta visade sig från sin bästa sida och ord som "samarbetsvillig", "vill göra rätt" och "sansad" bråttades om att vara bäst på att beskriva min hunds dagsform.

Momenten gick helt okej, visst får vi fila på lite detaljer, men Narnis vilja att vara delaktig och göra kul saker med mej var så tydlig så jag gick hem för första gången på väldigt väldigt länge med känslan av hoppfullhet. Fantastiskt! Så när solen bröt igenom för en stund, stämde det precis in i hur jag kände mej! Efter regn kommer sol!

Hejsvejs // Carina & Narni

Lite av varje

Hej hej

Har egentligen inget att skriva, men gör ett försök ändå.

Jag och Narni har ju nu när jag väl tänker efter faktiskt gjort något annorlunda mot andra dagar, vi har ju varit på klubben och tränat lite.
Har ju en instruktörsutbildning som pågår, och mina elever är så duktiga och köper allt jag säger, så då blir jag väldigt inspirerad och tror faktiskt att det finns en framtid i hundsporten ändå för lilla mej. Kanske inte med nuvarande lilla söta soffhund, det är väl bara att förlika sig med tanken, men vi får väl bara ta oss igenom vår lilla svåra period och se hur vi ser ut när vi kommer ut på andra sidan.

Var ju som ni kanske vet på Blå Stjärnan och gjorde MEGA undersökningen med skallröngen och ryggmärgsprov och fan och hans mormor. DYRT. Och det gav ingenting. INGENTING. Förutom då våra boreliatitrar som är det enda detaljen som proverna visar något på. Eller kanske är det så att min hund har någon form av psykologisk åkomma / mer eller mindre relaterad till hormonella perioder? Sånt kan man ju inte ta ett enkelt blodprov på..
Kanske fick sista 6-veckorskuren med pencillin ut skiten, men det vet vi ju inte förrän om flera månader.

Nu har Narni varit "klok" i mer än 4 veckor i sträck. Inte nån endaste doftfläck eller spökförekomst kan få henne ur balans. Som om det aldrig varit några problem. Bara hennes rakade skalle påminner mej om att hon faktiskt varit helt jävla knäpp hela sommaren och hösten. Ibland undrar jag om jag inbillat mej alltsammans, men som tur är har jag ju fångat det på film vid ett par tillfällen, bland annat den gången i hallen när hon snöade in på Tommys byxor och släppte analsäckarna och flydde in i vårt sovrum. Helsjukt.

Efter förra långa knäpp-perioden var hon klok i max 1-2 månader innan hon gradvis blev sämre igen. Har bestämt mig att bara vänta. 2009 får vi räkna som ett totalt katastrofalt hundår som är tillända, och min lilla årskrönika angående 2009 kommer inte bli kul att läsa... Hu, era stackare... Tur att man kan välja att hoppa över vissa inlägg :-)

För min egen del är jag så uttömd på kraft när det gäller detta, så jag får ren och skär ångest när jag tänker på att träna med Narnia över huvud taget. Promenera och kasta boll eller något annat intelligensbefriat är inga problem, men att satsa mer engagemang på träningen just nu med risken att ramla med hakan i asfalten igen - är totalt hopplöst. Min stackars sargade hundtränarsjäl skriker och vrider sig som en mask när jag för tanken på tal.

Vi har (min skrikande hundtränarsjäl och jag själv) kommit överens om att om nu Narnia är klok även efter årsskiftet, så tar vi en ynkapynka liten grej som Lydnadsklass 3 och tränar dom momenten (som hon redan kan grunderna på), bara för att ha något mål med tillvaron. Vi skiter i framåtsändandeältande, viltproblem i skogen, bakspår och tidsbrist, och så tränar vi gamla bekanta lydnadsmoment där vi inte är beroende av utomtående faktorer som grupp/apellplan/spårläggare/vilda djur plus att både special och lydnad skall klaffa samma dag.

Men oj så jag spårade iväg.. Har nog en hel del ältande kvar innan jag kan släppa den här skiten, helt klart. Stackars alla er, mina vänner, som får höra på detta eviga ältande.

Träningen idag då? Jo, den gick väl faktiskt rätt hyfsat. Hon hade iofs inget vidare tempo, utan lite loj, men det kanske kan bero på konditionen eller kanske vädret (regn), bestämde jag mej för att tänka.
Kom ihåg vad rutan betydde, tvärstannade på inkallning med stå och ligg, med retning bakom, men ändå. Fjärren (med utlagd belöning) gick finfint, och köttbullespott på fria följet så gick hon som en klocka. Det får vi vara mer än nöjda med jag och lilla soffhunden, så vi åkte hem glada och nöjda.

Nä, nog med bloggande. Som dessutom får ske på ungarnas lågbudget dator, för våran riktiga dator har fått snor och är inte längre användbar.

Hejsvejs // Carina och Narni

Första advent

Har av någon anledning väldigt svårt att hitta den där julstämningen man borde ha i dessa tider...

Blir bara stressad av att tänka på allt man borde ha gjort men inte hunnit med.

Kan man inte få "julefrid" som kosttillskott?

// Carina

Nya tidens ordspråk?

Nya tider kräver nya ordspråk???

* Den man ligger med får bädda.
* Den som tar, hon har.
* Det man inte minns, har inte hänt.
* Det man inte vet, har man ingen aning om.
* Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.
* Förtala är silver, förtiga är guld.
* Gammal kärlek kostar alltid.
* Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
* Man ska inte kasta spjut i radhus.
* Liten stuga kallas ofta stort dass.
* Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
* Som man raggar får man ligga.
* Övning ger träning.
* Friskt kopplat, hälften brunnet.

Ehhhhh...?

Betongkeps

Ööööh... Ja, så här framåt kvällen börjar man bli människa igen... Börjar man bli för gammal för att festa natten lång, svänga sina lurviga, hinka lite drinkar när man inte vaknar till förrän långt fram på eftermiddagen?

Igår var vi på Anders kompis 50årsfest och det blev ett väldans röjande. 50åringen visste inte om någonting själv förrän han stod bland alla och såg lagom snopen ut! Lyckat!

På festen fanns gott om dansanta karlar och det var länge sen man fick svänga sina lurviga såpass. Kul!

Fast jag överväger skarpt att köra bil nästa fest (typ om några veckor - klubbfest) ... Inte kan några glas dricka av olika slag vara värd en hel dag?

Hejsvejs från mej med äpplemos i hjärnan // Carina

Bloggtorka

Ja, det är det minsta man kan säga... Bloggtorka. Som tur är är det inte bara jag som har fått bloggtorka, ser att även ni andra har fått torkor, och det känns bra :-)

Här är läget ungefär som det brukar.
Var på BS igår och tog en massa prover på Narni och gjorde CT. Dom såg inget onormalt på CT som tyder på gammal skada, så den teorin kan vi kasta i papperskorgen. One down, ten to go. Eller nåt i den stilen. Men även hypotesen hjärntumör som jag i mina mörkaste stunder har målat på väggen, gick i papperskorgen, så det blir ju två teorier kort. Tolvtusen spänn gick det på... Tur man har försäkring... Men ändock fick jag hosta upp 2300kr, så med dom andra veterinärturerna börjar detta bli en väldigt dyr historia.

Borelian är det enda vi kan ta på än så länge, men BÅ tycker titrarna är för låga (1:160), vilket iofs kan tyda på att det är kroniskt, men det vet vi ju inte förrän till våren. Ventrikelvätskan var klar och fin, och så skall analys av den ta nån vecka, så får vi se. Dom tog lite andra prover också, så nästa vecka vet vi kanske mer, eller inte.

Det knepigaste just nu är att Narni är helt okej. När vi väl får tid hos speciallisten, då passar hunden på att ha en "bra period". Hm. Lade mej plattfall för BÅ (speciallistveterinären) och föreslog att hon kanske är frisk iallafall, men BÅ tyckte vi skulle gå till botten med det hela så långt det är möjligt.
Risken finns ju att det kommer tillbaka som dom andra gångerna, och då står vi där igen med skägget i brevlådan. Skönt att han övertalade mej, jag var på vippen och åka hem och bli schitzofren på allvar.

Kan dock inte förmå mej till att träna. Det tar emot i varje liten cell i hela mej. Jag går bara och väntar på tecken att hon tänker balla ur. Nästan så jag vill att hon skall vara knäpp, så jag iallafall vet vad jag har i kopplet och kan förhålla mej till det. Knäppt va.
Nu har hon ju varit mer eller mindre sansad i snart tre veckor, men vis av gammal skada vet jag ju att det kan ta några månader innan nästa period kommer, så jag vågar inte tro på framtiden ännu. Kanske om hon är frisk ett halvår att jag vågar försöka igen, men nu är jag rätt bränd faktiskt.

Mina stackars träningskompisar fick sig nog ett nerköp idag när dom tjötade på mej att åka med. Hur kul är det att ha med någon som har tappat tron på allt vad träning heter.
Bäst jag håller mej hemma tillsvidare...

Hejsvejs // Carina & Narni

Katten om natten

Hej hej!

Inatt fångade vår lilla kattfröken sin första mus... I KÖKET!!!!

Vaknade vid midnatt av ett konstigt gnisslande ljud och så katten som busade runt.... Hm... Tog mej ut i köket och min dumme flane att jag inte tog KAMERAN med mej.

Katten hade som sagt fångat en liten mus. Lång rosa svans hade den, så jag var säker på att det inte var en hamster! En kaxig liten rackare som slogs tillbaka för fulla muggar, så det var nästan som en liten boxningmatch - Ebba softar till musen - Musen står på bakbenen och skriker och viftar med tassarna - Ebba backar undan, hukar sig och fäller öronen och väntar på att musen skall försöka smita - Musen tänker Ja! Nu sticker jag - Men oj oj oj där kommer mördarkatten i överljudsfart och tjoffar iväg musen in i hörnet - och så börjar allt om igen.

Första impulsen var att rädda musen, men förnuftet segrade efter en liten överläggning. Det var ju just för att fånga mössen som springer runt i köket som jag lät mej övertalas att skaffa katt igen... Bestämde mej för att helt enkelt låta katten hålla på, och kallblodiga bonnmoran som aldrig blev bonne gick och lade sig med en kudde över huvudet och somnade som en stock, med en trevlig och trygg förvissning om att snart skall jag slippa dammsuga musskitar i skåpen! HA HA!

Narnia tog en sväng förbi skådespelet, suckade djup och gick och lade sig igen. No big deal.

Enda bevisningen i den pågående mordutredningen är en bit rosa svansstump som hittades av en förbipasserande 10åring i trappan morgonen därpå. 10åringen klarade sig utan bestående men.

Kram på er // Carina, Narni and KillerEbba.

Liten sväng

Hej hej

Idag tog jag och lilla fläppfia en sväng till klubben i det ännu fina vädret. Ikväll skall det komma in ett oväder så man får passa på. Vet inte om det är det fina vädret eller det faktum att Narni börjat löpa, eller insomnade/dödade borelior, men peppar peppar så har Narni varit riktigt sansad i flera dagar på rad. Den lilla slumrande optimisten på min högra axel vaknade direkt till liv, och vi tog med oss lite pryttlar ut på plan och tränade rutan, apport med dirigering, vittring och metallapport, bara för att kolla av läget. Och visst är hon lite splittrad, men inte alls i samma omfattning som det brukar Hoppandet, spårandet och krypandet och såna där fysiska moment sket vi i bara för att behålla den positiva stämningen utifall hon får ont i lederna av det.

Korvpåsen tog raskt slut och när jag märkte att hon började bli trött så bröt vi och åkte hem igen. Kan hon hålla sig så här så är det ju hanterbart... I allafall att träna lite lydnad. Brukset kan ligga kvar på hyllan, men lagom lydnadsmoment kan vi ju träna emellanåt bara för att ha nåt att göra tillsammans, annars blir det bara för deppigt.

Kram på er // Carina & Narni

Happy Halloweeeeeen

Anton kunde inte hålla sig, måste prova dräkten NU! Bästa kompisen fick åka till leksaksaffären och köpa en ny dräkt eftersom den gamla var utsliten, så nu väntar vi oooooooooooliiiiiiiiiiiiidligt på att han kommer!

Emma har haft filmkväll med 3 kompisar så 4 damer har nattsuddat till mittinatten och sen väckt varandra vid 7 tiden i morses. Pust. Och jag vaknade med en migränliknande huvudvärk och frossa, så det kändes ju sådär. Men efter ett gäng tabletter, en stor kopp kaffe och frukost så vaknade jag till liv efter ett tag. Nu äter damerna frukost (!), bättre sent än aldrig.

Narnis utlovade spårträning idag fick vi ställa in, men kanske får vi ta en sväng senare idag, vem vet. Hon är dessutom väldigt bra just nu, undrans om det klara och kalla vädret spelar in. Hm.. Bara några små mini-fläppryck igår på promenaden med Ulle & hundarna, och det enda som syns utåt som "sjukt" är ju det där stressandet och att hon blir helt okontaktbar - går längst fram i kopplet och bara stressar stressar stressar framåt. Hysteriskt. Och som om hon går i en egen bubbla. Skulle vi råka möta en hund eller katt blir hon som tokig. Utåtagerande på nåt sätt.

Vet inte vilket som är bäst - flyktande hund som försöker rymma iväg med svansen mellan benen - eller dreglande galning med utfall och hela programmet? Samma hund - olika dagar. Ja ja, alltid lär jag väl mej nåt på det här äventyret, när det väl är över, om det nu går över.

Nä, kram och ha en trevlig halloween allesammans

Carina & Narni-Two-Face

Å fy

Loggade in och fick se mitt gnäll inlägg och blev tvungen att skriva nåt nytt.

Tycker det är onödigt att gnälla men kommer på mej ideligen med att göra precis det!
Attans!

Ser det som ett mål i livet att ta motgångarna med jämnmod och försöka göra det bästa av allt... Och hur lätt är det på en skala, ibland...
Tur att man har några såna här "lagom offentliga" problem som man kan lufta i bloggen, dom andra problemen får man ju älta med sina närmsta :-) och det räcker nog för dom, utan att behöva höra såna "småproblem" som knäppa hundar... Ooops där deletade jag sista meningen, där det visst blev gnälligt ändå!
Fy på mej! Bort bort bort.

Idag har jag varit och luftat mej på TJBK och tittat på tävlingen, tills jag frös så jag hoppade, även under det finfina taket som stuggubbarna fixat över altanen.
Blev lite inspirerad att det finns en framtid ändå med hund och klubb, så kanske håller vi ut lite längre. Kanske blir det en ny hund så småningom ändå... Nåt år hit eller dit kantänka.

På eftermiddagen gick jag och Anders en sväng runt Skärhamn i regnet med den lilla knäppgöken till hund, och det gick över förväntan med bara 3 fläppryck, men där jag helt enkelt håvar in henne och så går vi tills hon fläppat färdigt. Alla 3 gångerna kände vi matos eller röklukt, så kanske är det luktcentrum i huvudet som är drabbat av knäppsjukan..

Härligt med promenad iallafall, och jag måste få till fler av det slaget för jag har lagt på mej FEM kilo!! Precis som när Glimmer blev sjuk, så blir jag sittande hemma och deppar. Plus att Anders har ärvt min morron + lunchrunda på arbetstid, och det blir ju ändå en god stund på en dag.
Det blir till att köra 20min varje dag på crosstrainern, men hu så jobbigt att få tummen ur röven!

På jobbet har en av medarbetarna fått influensa... hu... troligen svinis... hu.... Försöker dra mig till minnes om jag varit i närheten av henne under veckan, men det är ju inget man lägger på minnet. Så 1-7 dygn inkubationstid... Det blir en intressant vecka nästa vecka...

Nä, nu får ni ha det så bra medan jag och barnen skall fixa oss en Halloweenpumpa!

Kram Carina & Narni

Gästfritt??

Nu kommer det ett inlägg till ikväll bara för att jag blir så trött och måste skriva av mej lite aggression... När jag kommer hem från jobbet så är det SJU barn här. Hm. Rövarslag såklart.
Vid 18 tiden går några hem, men nu är klockan snart 19 och två av barnen har fortfarande inte blivit hämtade!

Vad tänker föräldrarna på? Vi vill ju ha fredagsmys UTAN andras ungar!!
Eller hur har ni andra föräldrar med lite större barn gjort??

Den ene pojken bor en halv mil härifrån och vi kan ju inte säga "dax att gå hem" till honom! Och då kan vi ju inte heller skicka hem det barnet som bor i närheten...

Så fort man håller käften så kör folk över en. Snacka om att utnyttja gästfriheten...

Dessutom så säger en av tjejjerna att "vi får inte vara hemma hos mig" (!!!!!!!)... Nähä, men här får man visst vara! Undra vad den 12 åriga flickans föräldrar vill att hon skall vara efter skolan? Hemma ensam eller driva runt på gatorna?

Fy bubblan för att vara snäll och hålla käften. STACKARS BARN!!!!!!

Blääääääääääääääääääääää

Narni parni päronprutt

Hej hej

Som ni förstår av rubriken så var syftet att inlägget skulle handla om min lilla Narni, och jag sitter och ännevänner (tjörbu uttryck som betyder ungefär samma som att man ältar) upplägget på det hela så det inte bara blir gnällinlägg, men shit vad svårt det är ibland...

Ni som läser ibland vet ju att Narni har gått på pencillin och smärtstillande/antiinflammatoriskt i ca 5 veckor nu, och med lite upp och nergångar bättrat sig gradvis mot slutet. Då överlade jag med min veterinär, Pia, och vi bestämde att ta ut rimaydlen för att se om det är pencillinet eller rimadylen som verkar. Detta gjorde vi i början på veckan. Nu i slutet på veckan står det sorgligt klart att rimadylen var det som gjort susen och kanske inte pencillinet :-(

Pia har varit i kontakt med Björn Åblad på Blå Stjärna och han berättar att dom får in ca 2 hundar per år med TBE med liknande upplägg, fast de har ofta grövre neurologiska symptom, och att det vore idé att testa TBE titer på Narni. Han tycker även vi skall ta ryggmärgsprov och kolla borelian "med PCR- teknik" på henne och göra CT eller MR röntgen.

Ljuspunkten i det hela är att försäkringsbolaget som vi inte trodde skulle ställa upp, nu verkar som att dom täcker en bra bit, så det håller vi tummarna för.

Ja, det var väl ungefär där vi är just nu. Att träna en sjuk hund är det absolut sämsta man kan göra mot sig själv och sitt hundintresse... Ena dagen tänds hoppet och nästa dagen åker man ända ner i källaren på hisschaktet...

Om jag skall fortsätta med hunderiet över huvud taget gör jag nog klokt i att åka och umgås med mina träningskompisar utan att träna min egen hund. En skogspromenad på sin höjd.

Det är ju i dessa lägen man skulle haft en hund till... Fast å andra sidan två arbetshundar samtidigt om nu Narni blir frisk? Hugaliga.

Guldfisk?

Kram på er // Carina & Narni

Lägesrapport

Hej hej!

Hemkommen efter en helg i Göteborg med tjejjerna på jobbet. Helt slut.

Vi åkte i lördagsmorse till City hotell och checkade in, och sedan fick butikerna runt Avenyn/Nordstan veta att dom levde. Därefter begav vi oss till Kronhusbodarna för chokladprovning med tillhörande tryffelbak (smaskens) med tillhörande vinsorter. Mmmmmmm. Med 10-15 självtillverkade praliner gav vi oss av för att byta om inför kvällen som tillbringades på Svarta Olivern med helt sanslös god mat och dryck och ideliga gapskratt och jubel. Jisses vilka härliga människor jag har hamnat mitt ibland på mitt nya jobb.
Dom är helt enkelt underbara och allesammans bara TRIVS tillsammans och humorn flödar.
Dock fick vi ett avbrott i trevligheterna när en av tjejjerna upptäcker att plånboken är borta ur väskan och vi kravlar runt i restaurangen och letar utan resultat. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka till hotellet och se om den eventuellt halkat ur i hanteringen på hotellrummet tidigare. Och gissa vilken otrolig lättnad när plånboken ligger där på sniskan med alla 1.000kr i behåll!
Alla blev så glada så vi vinglade vidare till Lipps där vi fnittrade vidare en god stund innan det var dags att knyta sig efter en låååååååååååååång dag på stan. Vi hade flerbäddstrum och i vårt rum sov vi 4 tjejjer. Ett väldigt fint hotell faktiskt, trots den blygsamma fasaden.

Sömnen blev det väl så där med, jag sover så rattans dåligt första natten borta, och det gjorde även dom andra, så vi var väl rätt möra i morses klockan 7 när vi blev uppdragna av Elisabeth, den ordentligaste i vårt lilla sällskap som ställt sin mobil och sen ploppat in öronproppar i öronen och således vaknade vi allesammans - utom Elisabeth själv :-))
Vi avslutade i morses med en härlig hotellfrukost och därefter en sväng förbi Ikea på vägen hem.

Narni, då? Jo, lilla Narniparni har inte haft ett enda fläppryck på många dagar nu. Gradvis har hon bättrat sig och det känns som om hon har en annan inställning till livet. I veckan skall vi plocka av Rimadylen och bara låta pencillinen stå kvar och så får vi se hur det går. Håll tummarna!

Ha det bra // Carina & Narni

Söndag med sol och storm

Hej hej

Gissa om jag blev snopen när jag skulle ringa till min vettes telefonsvarare och prata in ett meddelande så här på söndag morgon, och dom svarar! Jo, men vi har öppet även lördag och söndag, ett ögonblick så kommer veterinären här. Ehhhhhhh. En annan som har varit van att ringa mellan 07 och 08 endast vissa dagar i veckan till en telefon som är hopplöst upptagen och som inte går att lämna meddelanden på tror ju att man kommit till sjunde himlen!

Vetten och jag var helt eniga om att vi skall fortsätta med en pencillinkur ytterligare och rimadyl enligt plan A, samt att jag skall försöka få försäkringsbolaget att gå med på en skallröntgen i allafall. I mellantiden så har hon kontakt med en specialist som också tog sig an mitt problem med stort intresse och som har haft hundar med liknande problem och boreliadiagnos. Vi får se om dom kommer fram till något klokt.

Narnia har haft några "bra-dagar" så vi tog oss en runda till klubben och tränade idag. Hon är ju långt ifrån sitt bästaste jag, men korta stunder orkar hon faktiskt göra rätt!
Lade även ett kort spår som hon fixade galant och var glad och nöjd för pryttlarna.

Det gjorde gott för oss båda två denna lilla utflykt och skulle det nu vara så att detta är kroniskt så får vi väl lägga ribban så här lågt som idag, och bara vara glada med att vi får frisk luft och har trevligt tillsammans en stund.

Nä, hej på er allesammans // Carina & Narni

Lördag igen

Hu så fort veckorna schwischar förbi...
Var lite träningssugen, trots min lilla knäppfia till hund, men det visade sig vara MH på klubben, och med lite ösregn på det så var det enkelt att stanna hemma... Nåja, det blev istället att jag tog Narni med mej och gick och jobbade några timmar, så slipper jag i morgon. Kanske är det bättre väder i morrn. Då skall vi nog lägga lite små korta upptag att roa oss med, jag och Narni.

Lilla Narniparni har varit riktigt vettig idag faktiskt, och dum som man är tänds en liten liten glimt av hopp. Kanske, kanske, kanske håller det några dagar nu?

På några små detaljer har jag lärt mej avgöra om det är "fläppdag" eller "bradag", och det är tex hur Narni beter sig dom första meterna mellan ytterdörren och bilen, samt på promenaderna...
Springer hon ner till grinden och gör några piruetter runt runt runt, minst 3 stycken = bra dag.
Bara springer ner till grinden, kanske nån halvhjärtad snurr = dålig dag.

Om hon drar iväg i kopplet och jag säger till henne / Dålig dag = ingen effekt, drar ännu mer i kopplet, flänger runt som en dåre, noll koll bakåt.
Om hon drar iväg i kopplet och jag säger till henne / Bra dag = då blir hon inställsam och går som en ängel, söker kontakt och fjäskar... Drar inte kopplet på långa sträckor och öronen bakåt för att ha koll på mej.

Jisses. Ni fattar ju hur schizofrena vi blivit jag och lilla Narni Jekyll/Hyde.

Häromdagen kom Evas Tommy förbi för att lämna en gitarr som han hade strängat om för mej, och han fick sig nog en chock. Narni snöade in på en fläck på hans byxor, i knähöjd, svansen mellan benen, och fick sen ett fläppryck av sällan skådat slag så att hon tömde analsäckarna i hallen... Jösses. Sen gick hon inte i närheten av hallen eller Tommy på hela tiden han var där. Stackars Tommy och stackars Narni. Bara att ta hunden in i duschen och tvätta golvet i hallen.

I morgon är pencillinkuren slut. Vi får se om min nya vette tycker det är nån idé att köra på en 3veckors till, eller om vi skall ge upp...

Kanske är det ödet ändå som har sett till så jag inte har nån hund att träna med nu i denna stressiga period i livet? Istället för att jäkta till klubben i ur och skur så kan man hålla tvättberget stången, diskmaskinen rullande och dammråttorna på plats på kvällarna.

Träningskompisarna står iallafall inte och faller med mej, och det känns ju bra att nån håller ångan uppe :-)) Vissa roar sig med kennelläger, och andra med uppletandekurs! Kul!

Ha det bra // Carina & Narni

Tjej fest

Efter en hektisk eftermiddag slog jag mej ner en stund här för att pausa lite.
Slutade 14 på jobbet och redan i Sundby började Emma smsa och fråga NÄR KOMMER DU!

Varför denna brådska? Jo, den lilla damen fyller 12 år nästa vecka och idag är det fest. Storhandling och iordningfixande av både lillahuset och damen själv. Alla tjejerna i klassen kommer. Det sedvanliga problemet, i år märkligt invecklat - Vilka skall man bjuda - löste vi efter många långa turer fram och tillbaka med att alla tjejjerna blev bjudna... Attans jobbigt det där... Var skall man dra gränsen?
Som tur är dom i lillahuset och röjer så huset hoppar och buktar ut på alla ledder! Snart kommer Anders med ett lass pizzor och sen har dom laddat med chips och godis i stora lass. Spännande.

Narni är som hon är. Idag glad och nöjd, men den lätte går jag inte på längre :-))

På jobbet idag har dom varslat 25 man på produktionen.. Hu... Måtte den här krisen ta slut nån gång! Alla håller på sig in i det sista och allting har liksom avstannat, eller rör sig i slowmotion.

Nä, dags att dela upp pizzorna!

Hejsvejs // Carina

9 dagar och tillbaka på ruta ett

Bara för att jag tog mun alldeles för full i förra inlägget så får jag helt enkelt göra en kovändning på entusiasmen, eftersom Narni redan dag 6 fläppade ur.

Därefter har vi haft ömsom glad hund, ömsom fläpp hund. Ingen regelbundenhet alls, utan samma hund kan ena stunden vara full av glädje och livslust för att i nästa stund vara en fläppande fåne med svansen mellan benen. Sen kan det gå två dagar utan minsta tillstymmelse, lagom tills att man tror att allt är bra.
I bästa fall händer det inomhus och jag kan välja att låtsas som om jag inte ser henne, och i näst bästa fall så händer det ute i kopplet så jag kan bogsera hem henne mer eller mindre kontrollerat. I värsta fall händer det ute och lös, vilket var 1 millimeter från att hända förut idag... Så hedanefter får fröken ha koppel på sig i närheten av trafik och vägar...

Idag var temat på fläpperiet "hård vind", "flaggor" och så de sedvanliga doftfläckarna.
Alltid trevligt med lite variation...?

En annan otrevlig slutsats av dessa 9 dagar:
- Hunden är mitt i en pencillinkur
- Hunden går på smärtstillande och antiinflammatoriskt
- Hunden har INGET fästingmedel på sig

Hm... Nån som har något nytt ljus att sprida över dessa konstigheter?

Det man kanske kan tänka sig att spinna vidare på, är väl min nya vettes tanke om "små epilepsianfall", eller eventuellt ett "gammalt hematom (eller vad det heter)" som framkallar små kramper som kanske inte syns utåt. Skulle iofs förklara oförklarligheten och oförutsägbarheten? Men dofterna?

Any more bright ideas?

En annan reflektion som jag funderade på medan jag gick med min halvfläppande hund i blåsten ikväll... (Andreas, du kan ju sluta läsa här :-) nu blir det sliskigt:-)

Min mor är ju engagerad i en sån där "ande-förening" som mediterar och gör astralresor och sånt därnt, samt har lite andliga demonstrationer och pratar med andar och sånt därnt.
Dom tror på att man lever flera liv här på jorden, olika per person, och att man sedan "växer" av sin vistelse, gärningar och sina lärdomar på jorden och når olika kunskapsnivåer i "himlen". Lär man sig inte det man skulle göra på jorden, så kommer man att återfödas här tills man lärt sig sin läxa. Gör du någon annan illa så får du själv uppleva samma sak i nästa liv, och så vidare tills man är klok som en bok och får lov att uppgå i sista nivån (typ ljuset/energin/nirvana/gud/etc).

Dom tror även att det är man själv som sitter med sina kompis-andar uppe i himlen och planerar sin lilla livskarta och sätter ut små uppdrag till sig själv innan man "går ner".
Ibland känns det rätt skönt att tänka på detta viset, och visst skulle det vara tryggt att känna att allting man gör faktiskt har en mening och spelar nån rocken i det långa loppet? Att nån däruppe iallafall ser ens vedermödor och strävanden som kanske inte syns utåt?

Då undrar jag....
Hur i hela friden tänkte jag däruppe i det blå när jag kom till punkt 12 - Hobbyverksamhet?

- Hund nummer 1 - Greta - hur lätttränad som helst och vi cyklar genom lydnadsklasserna på ett bananskal och livet leker och allting är SKITKUL. Den kloka hunden tar sin gröna matte på äventyr i träningen och fattar allt fortare än blixten. Blir ordentligt biten av "hunderiet" och njuter i fulla drag. Hundstackarn dör knall och fall på altanen 9 år gammal. En total chock.

- Hund nummer 2 - Glimmer - det börjar bra men sen får vi problem och det visar sig att han har ett medfött hjärtfel och har upp till 30 arrytmier i timmen. Går och väntar i ett halvår på att han kan dö knall och fall. Vågar inte gå ut och promenera eftersom jag inte orkar bära 35 kilo död hund ur skogen, eller stå med en död hund på en trottoar i Skärhamn. Allt kärlek, jobb och engagemang förgäves och hunden dör 5 år gammal under mitt skrivbord på jobbet. Chock nummer 2.

- Hund nummer 3 - Narnia - det börjar bra så in i helvete! En sån kanonhund! Vid knappt 2 års ålder ramlar hunden på/i/bland/emellan en snurrstol och ett skrivbord och ett hörne och blir sig aldrig lik igen. En sån idiot grej! Vilken hund hoppar upp på en Kinnarps kontorsstol och står med framtassarna på skrivbordet och baktassarna på stolen? (en kollega såg henne stå så, men såg inte när hon ramlade). Men beror det på eventuella skador, eller är det något annat?
Vem fucking vet!? Ibland är hon bra - hoppet tänds hos matten - för att i nästa stund dyka ner till havets djup i förtvivlan. Nu står jag igen vid faktum att snart 4 års träning är bortkastad, och kanske måste fundera på att hunden kanske inte ens skall behöva leva så här, utifall det nu blir gradvis sämre?

Vad i hela friden skall jag lära mej på detta?
Köp ingen mer hund, det går bara utför?

Hejsvejs // Carina & Narni fläpp gurka

Femte dagen

Så här femte dagen av pencillinkuren har jag hittat min hund som jag förlagt nånstans....!

Ni vet den där busiga, glada jycken som vill träna.

Som söker kontakt och gör som man säger och som blir glad för belöning. Fläppar inte. Luftar inte. Släpper inte. Det är "någon hemma" igen.

Eller:

Ljuset är tänt och hissen går ända upp. Indianerna är i båten. Alla kopparna i skåpet.

Hjulet snurrar och hamstern är inte död.

Kan man inte få pausa en sån här dag och få fortsätta där nästa gång vi tränar?

Skulle ju egentligen inte träna idag, men det blev lite tid över mellan stolpbankandet på två återstående spår, och min och Yvonnes sista planeringsrunda. För att klara 24 timmars gränsen fick jag gå upp tidigt som attans och banka stolpar och jädrans anåda så BLÖT man blir av rumphögt gräs med höstdagg. Stövlarna blev insjöar rätt omgående när blötan från byxorna rann ner i stövlarna och snart sa det schwlopp-schwlopp för varje steg.

Vem tänkte på regnbyxor i solskenet?

Hade ett extra ombyte strumpor och kängorna i bilen och åkte till klubben. Byxorna torkade rätt fort.

Eva och Dugga var där och rätt var det var så fick jag ett infall av träningslust. Bad om att få högreklass baklänges och sagt och gjort. Började såleds med hoppet där Narni i bara farten och träningsglädje hoppar fram och tillbaka ett par gånger :-)).

Känner omedelbart att "gamla Narni" är tillbaka och HERREJÄVLAR vad roligt det är att träna en sån GLAD och POSITIV och träningsbar hund! Dom andra momenten gick precis lika lysande och Narni gör allt jag ber henne om lagom balanserat och precis så bra som hon kan vara när hon är som allra bäst. Hennes bästa moment idag var helt klart skallet. Nästan så man får ståpäls....

Avslutar med ett fritt följ som även det går som tåget och där hundskruttan går så snyggt så jag nästan storknar.

Snälla snälla snälla, kan jag inte få behålla denna levnadsglada och underbara hunden!

Måtte denna hästkuren pencillin vara det som gör susen.

Och dödar boreliorna till sista droppen.

Håll tummarna för oss!

Hejsvejs // Carina & Narni

Höstvarmt

Har det varit idag. Sicket väder!

På fredagarna slutar vi klockan 14 på jobbet, så idag smätte jag hem och bytte om, hämtade hunden och sen tog vi oss an planeringen inför apellprovet på söndag då jag skall vara TL med hjälp av Yvonne.
Vi brukar ställa ut trästolpar som den tävlande kan ha som riktmärken och som skall plockas in medan dom går spåret, och stolparna skall stå ute ett par dar innan provet, så det var mitt och Narnis jobb idag.

Klubbens favoritbonde har ställt till det för oss genom att plantera jordgubbar och nåt spannmålsaktigt på sina fina gräsängar i år, så det såg ut som om vi skulle få fyra spår endast...

Att inte bönderna kan fatta att vi inom SBK måste veta vad dom tänker odla typ 2 år innan, och när det är bra väder och dom tänker slå, så att vi kan planera in våra bruksprov i tid?
Hur svårt kan det va?
Jordgubbar? Pytts.

Nån smarting har även i historien tänkt till och lagt apellprovet på klubben i mitten på september... Hm... Nu skall vi se, precis i dagarna då bönderna tar sin andra eller tredje ensilageskörd... Vilket i sin tur innebär att när jag idag är på väg till spår nummer fyra så möts jag av en bonde i en röd traktor som glad i hågen slår sitt gräs... SKIT OCH PANNKAKA! Fastän vi blivit lovade att ha marken så sent som förra veckan... Pust.
Visst kan man kräva att bönderna INTE skall slå sitt fina klöver i varmt och vackert höstväder?
Ehhhhh...

Ett paniksamtal till Anna senare, så har hon hux flux trollat fram en annan bonde ur rockärmen och vi får till några spår till, så nu blir det iallafall 6 spår. Jisses.
Återigen undrar man när man går där och sliter sitt hår varför i hela friden man lägger sin fritid på sånt härnt? Hm... Jobba som en råtta, hemma sena kvällar varje kväll, och så enda lediga eftermiddagen knata runt på ängar och räkna till 100 typ 21 gånger (3x7spår) och banka stolpar?
Och ojsan, även morgondagen viks åt två spår jag inte hann med ikväll... och söndag då är det ju dax....

Nä men ojsan så gnälligt det blev. Sorry.

Narni har faktiskt piggnat till lite det senaste! Inte fläppat idag. Glad och hämtar sina leksaker. Fyra dagar på pencillin... Vet inte om det är hållbart ännu, tillfälligt kanske, men peppar peppar...!

Ha det bra // Carina & Narni

Löljligt & väderkvarnar

Dagens rapport från veterinären...

Långa räckan med prover var huvudsakligen bra. Lite förhöjda vita blodkroppar.
Boreliatitrarna däremot har inte ruckat sig en millijox från förra provet i våras.
1:160.

Så det blev alltså att plussa på medicineringen med antiinflammatoriskt med en pencillinkur till, 20 dagar + ev. en till kur efter det, beroende på hur hon svarar eller inte.

Rimadylen har inte gjort mycket verkan... Ett par fläppryck - med temat "matte är en poltergeist", varvat med en urdålig träning i lördags där hon gick som en kratta (tassen kanske störde?)och de sista dagarna har hon dessutom gradvis blivit stel i kroppen och ville inte hoppa in i bilen idag när husse skulle iväg. På natten när hon skall upp i sängen står hon och steppar en stund innan hon får tagit sats.

Tassen har dock läkt fint de sista dagarna, och hon visar inga som helst smärtor från tån... Även när vi har lyckats slita upp såret utomhus så verkar det inte bekomma henne med ett litet sår. Kanske har hon värre saker att brottas med.

Det börjar änna bli lite löjligt det här att kämpa emot väderkvarnar.
Borelia, ja det är konstaterat, men blir man fläpp av Borelia? Det är frågan. Eller är det två saker vi kämpar mot, som kanske blir nån form av kaka-på-kaka effekt? Vem vet... och vem vet om vi nånsin får veta?

Nästan exakt 2 år har vi hållit på med denna underliga åkomma.
Det upplyste veterinären mig om, eftersom hon fått journalutdraget från Blå Stjärna där vi var första gången när hon trillat ner från skrivbordet (och första teorin = hjärnskakning) och hela det här helvetet började. Vad som är vad är ju flummigt värre.

Min "nya" gulliga veterinär tog dock tag i saken och skulle ringa till diverse experter och rådfråga huruvida ett slag i skallen kunde ge nån form av tryck inuti huvudet och framkalla små kramptillstånd, som kanske inte ens märks utåt, och vad en skall röntgen skulle kosta... isåfall måste vi undersöka med försäkringsbolaget om dom vill bekosta en sådan av fröken Fläppfia.

Det är ju inte utan att man undrar hur länge till man skall orka stånga pannan blodig med detta... Sjukpensionera Narni vid 3,5 år och när hon egentligen borde vara hur jäkla bra som helst? Eller är periodvis? Men mina nerver håller inte för att lyckas pricka in när hon mår bra! Jag blir knäpp. Sjuk eller inte sjuk - det är frågan för dagen.
Hur kul är det på en skala att åka och träna med en hund som inte är fullt frisk? Eller så går hon som tåget och jag tänker - Yippeeeey - och nästa dag är vi tillbaka i dynggropen igen.
Och hur schysst är det? Inte mot henne och inte mot mej.

Nä, jag skall inte ge upp riktigt ännu, men snart är det nog dax att erkänna sig slagen...

Hejsvejs // Carina

Ebba

Så här ser hon ut, Narnis nya chef!

Hund och Katt

Ja, nu har vi en ny kung i huset... Eller drottning... En liten grå görsöt kattunge bossar runt Narni som den värsta. Spottar och fräser och har sig. Narni har snabbt lärt sig att 3 meter är bra att ha emellan sig och den förtrollande söta smaskiga, men jäkligt vassa spottande saken...

Tassen på Narni har läkt fint, och idag är det första dagen helt utan förband. Skönt. Tur att jag hade en sko liggande, så att husse överlevde dagarna med trebent hund + vätskande sår.

Fläppryck har vi också haft några. Den värsta häromdagen när jag skulle rasta Narni. Hon börjar dra i kopplet helt hysteriskt och tittar sig över axeln på mej och försöker springa iväg! Som om jag var värsta poltergeisten... Så höll hon på en bra stund, som en makrill på kroken, jag kortade in kopplet och gick bestämt hem till bilen och knölade in henne där. Efter en halvtimme i bilen plockade jag ut en helt normal hund... Som om inget hänt.
Snacka om att man kan bli trött.

Igår var vi hos våran nya veterinär och tog en hel hög med prover, däribland nytt borelia prov. Så får vi se vad det säger. Snacka om skillnad att komma till någon som bryr sig och engagerar sig! Hon skrev ner hela historien från början till slut, och engagerade sig till max, ställde frågor och vinklade hit och dit och rynkade pannan i djupa veck. Kom med nya ideér som jag inte tänkt på, och lade till några prover som vi skulle ta för att få en helhetsbild av Narni.
Började till och med skriva en liten lista med sina kollegor hon skulle konsultera. Till att börja med skall vi köra Rimadyl i 20 dagar, eftersom vissa experter menar att Borelia framkallar nån form av ledgångsreumatisk värk, som kan bli mer eller mindre kronisk, och att det kändes som ett bra ställe att börja prova på.
Det beställdes journalutdrag från gamla veterinären och Blå Stjärnan hux flux och proverna skulle dom ringa och berätta om redan i morgon, wow. Hon hade även haft en hund tidigare som "blivit knäpp över en natt", som hon behandlat.

Oj oj vad jag blir trött på mej själv som inte bytt veterinär tidigare... BAJS. Snacka om att bli hemmablind och gå i sina gamla trygga hjulspår och vanka som en anka :-))

Nä, nu tänker jag ta min första lediga kväll denna veckan och brotta mej själv bort från datorn och istället leta upp min braiga bok och gå och lägga mej och läsa tills jag somnar.

Kram kram // Carina & Narni

Dagens prövning

Hej på er!

Här kommer en sedvanlig rapport från dagens högreprov...

Och nu skall vi se vad för bortförklaring vi kan komma upp med denna gången, man får ju variera sig lite... Hm.... Halt hund?

Japp. Precis. Bra idé!

Målsättningen för dagen var att Narni skulle ta sig igenom spåret och sedan passera gruppen utan att båga tillbaka eller hälsa på folket.

Dagen började med lottning som vanligt och jag drog nummer 4. Inte nervös för fem öre, eftersom förutsättningarna för att göra vårt bästa var i lägsta laget.
Bra spårmark, hade det samma förra året och även om jag inte kommer ihåg sträckningen så vet jag nu var det INTE gick (ute på berget där vi följde älgarna året innan).

På vägen in till påsläppet råkar jag trampa på Narni i villervallan i blötan med stövlar, hal mossa och grenar och en hund som drar som en dåre, och hon skriker till, ingen skada synlig utan hon kavar på som om inget hänt. Pust...

Påsläppet var inte lysande, hon gick över spåret två gånger, men inget bakspår så vi var glada för det. Betyg 7. Fram till pinne nr 5 gick det som tåget, och när jag tittade på klockan hade vi bara använt 7 minuter! Wow. Pausade ordentligt eftersom vi hade god tid. Släpper på.
Efter en stund passerar vi ett stånd med säkert 30 kantareller, och då misstänker jag ju att vi är ute på fel spår, eftersom inte spårläggarna (dom är 2 som hjälps åt på detta spåret) med alla skygglappar i världen kunnat missa det lilla kalaset vid snitslingen av spåret. Tror mej veta ungefär vart Narni släppte men bestämmer mej för att hänga på henne och låta henne göra färdigt.

Bra tryck i linan. Kanske är vi rätt igen? Men ack nej, rätt var det är kommer vi förbi "Kaffepetter" och då vet jag att vi är åt helsicke för långt bort. Kaffepetter är en liten kaffekanna som någon för länge sen ställt invid en tall som så sakta har växt ihop med kaffekannan, väldigt gulligt. Däremot så står kaffepetter brevid stigen för vår lilla sökbana på klubben och den ligger säkert 200 meter från spåret. Rackarns.

Vi gör helt om och letar oss tillbaka, upp för berget, helt slut bägge två, och rätt var det är hittar vi spårläggaren... Tiden var inte ute och vi körde "uppletande av slut"... Rätt var det är ser jag själv slutet, under Narni som inte verkar känna lukten (?)! Trött. Väldigt trött. Springer fram och tar upp det själv.... Pust. Vi får fortsätta.

Tillbaka till klubben och uppletande. Vinden ligger i ryggen på oss och rutan är svår och blöt och tung att springa i. Narni springer fint ut och plockar 3 föremål, sedan tappar hon stinget och klistrar lite vid mej, men springer ut efter lite uppmaning. Våra hårda domare dömer 5,5 och 6... Lite snålt eftersom hon letade hela tiden och ändå tog 3, men men. Flera andra tävlande som plockade bara 2 föremål fick nolla..

Därefter plats med skott och där fick vi 9,5 eftersom hon vände sig på skinkan.
Då helt plötsligt ligger vi ju rätt bra till inför fortsättningen, och dagens målsättning nr 2 - igenom gruppen på framåtsändandet - närmar sig.

På vägen till bilen börjar hon halta, och när vi är framme vid bilen står hon på 3 ben. Ser att hon har ett runt sår på ovansidan av ena tån. Antingen från min trampning, eller så har hon skadat sig på uppletandet. Sköljer och väntar en stund, men det blir inget bättre. Tre ben.
Bara att bryta. Perfekt.

Nu måste vi nog bara inse fakta och ta en paus i det här tills vi kommit på fötter igen. Narni skulle löpa för flera veckor sedan, börjar närsomhelst mitt i brukssäsongen. Tävlingsledare i apellen om 2 veckor. Boreliaprovet som väntar i februari för att se om det har ökat eller minskat. Jobba 130%. Inget stabilt framåtsändande. Hålla Instruktörsutbildning på 100 timmar från november. Ehhh.
Nä, det är nog färdigtävlat ett tag framöver.

Vi får ägna oss åt träning i stället och ta nya tag när vi har koll på läget. Om vi får koll på läget. Who knows.

Hoppas det går bättre för er andra ute på tävlingsbanorna!

Kram // Carina & Narni-3Ben

Härliga höst

Hej hej!

Hösten är min bästa årstid. Vet inte vad det är riktigt som gör det? Svampen? Slippa baddräkten? Lagom temperatur? Mindre turister i Skärhamn?
Hm. Får återkomma om jag kommer på vad det är.

Annars har jag då alltså börjat jobba på ekonomiavdelningen på Najadvarvet. Hur spännande som helst! Härliga människor med tonvis av humor. Kafferast. Lunchrast. Flextid. Kompledigt. Kunna stänga dörren och åka hem utan att älta jobbet hela natten. Fick ett eget rum med en egen skylt! Efter 4 dagars jobb så känns det väldigt bra faktiskt.

Även en liten glimt in i vanliga människors liv för lilla mej som förutom några sommarjobb inte haft ett vanligt svenssonkneg förut utan jobbat i familjeföretaget sen Jesus sprang i kortbyxor...
I första omgången är det till och med januari som gäller, och sen får vi se vad som händer med våra andra företag och om Najad och jag trivs med varandra :-)).

Barnen har växt med uppgiften, och klarar numera av morronrutinen själva och tar sig nästan själv till skolan. Anton behöver sjuss ibland i ösregnet och då smiter Anders hem och kör honom. Och det funkar faktiskt över förväntan. Jag åker klockan 06:45 och är hemma 17:30 så dagen blir ju kort när man skall hinna med allt hemmavid, plus att jag då har mina extra timmar med företagens papper och meck. Men Anders och barnen har engagerat sig och försökt att hålla undan det värsta. Så får jag jobba ikapp på helgen.
Att åka 35 minuter morron + 35 minuter på eftermiddagen har faktiskt visat sig vara rätt skönt! Man hinner liksom fundera och tänka och stressa av och bara vara stilla en stund. Väldigt oväntat, jag trodde nog att jag skulle bli frustrerad av all tid som går till spillo... Hoppas det håller i sig, om en vecka kanske jag har ändrat mig...

Narnia är numera alltså verkstadshund och har även blivit husses hund...
Nu tillexempel ligger hon brevid honom nere istället för att klistra på mej uppe vid datorn. Bra eller dåligt får framtiden utvisa.
Att vara vakthund i en verkstad är ett fint jobb annars, och att åka med husse i lastbilen och hämta och lämnar prylar och ha det bra. Emma har gått och hämtat henne några dagar efter skolan och promenerat lite och det är ju också bra. Kanske skall Anders åka på långjobb i oktober och då får vi kanske problem, men det får lösa sig på nåt sätt...

På träningsfronten kan man ju bara sucka en lång suck.
Hamnar som brukligt långt ner på priolistan...

Sista träningen - i måndags - gick istället för att ägna ledig kvällen åt min hund, så fick klubbåtagande gå före och istället ägnade jag kvällen åt att snitsla spår i skogen inför tävling i helgen (med viltälskande hunden skällande som en galning i bilen), och att slita håret över att upptagsrutan växt igen totalt så att den var totalt oanvändbar. Förra tävlingen hade väl inte löven spruckit ut, så då funkade det, men nu är det som att gå in i en vägg... :-(( Och inte nog med det så går det dubbelt så många snitslar åt (eftersom min spårläggare Eva inte gått spåret förut).

Med snårskog och snitselbrist på hjärnan skulle jag då pressa in lite träning när jag ändå var på klubben, och meckade mej tillbaka till klubben och körde framåtsändande. Och det gick käpprätt åt helvete. Självklart.

Efter att jag försökt balansera och jobba bort retningarna i varje ände med istället belöning hos mig (inför inkallning), så går hon som en jäkla slalomåkare. Och närmare och närmare mej. Det är fanimej antingen eller - Överljudsplan som inte kan slå av i tid utan tjafs och springer ur momentet - eller Slalomåkare utan fast kurs och 5 meter för kort - ... Blä.
Och inte blir det bättre av att det inte blir några träningar av med 4 människor! För slalomåkeriet ökar markant om det står folk på plan. Skulle behöva 4 personer stående på appelplan en hel jäkla kväll så jag kan få träna-träna-träna... Tyvärr omöjligt uppdrag på grund av alla faktorer. Idiotprojekt att tävla på söndag, men hundstackarn behöver ju få göra något vettigt nån gång. Betald träning är ju också träning... Tror jag.

Hittade ingen annan råd på spårproblemet än att åka direkt från jobbet igår och snitsla färdigt.. Eva och jag slog våra kloka ihop i gårkväll i ösregnet och vips kom hon på en bättre placering av upptagsrutan som blev så bra så jag nästan grinade där i ösregnet. Och mörkt blev det också.... Hu.. Är så jädrans mörkrädd i skogen så det är löjligt...

Slutligen... för att vi inte ska tappa stinget i vår maxade vardag, så har Anders fått en katt... :-))
En norsk skogskattunge med stamtavla och hela köret, och vi skall hämta den idag.
På foder tror jag det blev till slut.
Lite blandade känslor inför detta kan man lungt säga... Narni kan behöva lite kattlig fägring så kanske hon ger fan i dom ute? Sällskap när Narni är själv? Äta kattbajs är ju aldrig fel? Kanske kan katten få bukt med våra mössproblem? Sen förra katten dog 2007 så har mössen flyttat in :-(... Och skulle en hamster rymma, så har vi ju ett problem mindre direkt... nä, skämtar bara! Barnen får en sängkamrat att klappa på så kanske deras nedärvda mörkrädsla lägger sig? Fast då blir det väl bråk om vem som skall få ha katten.. Hm :-)

Anders vill döpa katten till Britta, he he he...

Återkommer kanske med lite bilder under helgen om jag hinner... Skulle tränat i morrn, men så damp insikten ner att det är MH hela dagen så det är lika bra att glömma framåtsändandet och be dom nolla det med en gång :-))

Ha det bra alla goa människor // Carina

Tvära kast

Hej igen.

I går var vi och tränade och träningen gick väl sådär, Narni var alldeles för hög i aktivitet så hon hade svårt att hålla ihop. Måste komma ihåg att köra nån sänkande åtgärd innan ingång. Kanske en miniletaruta eller nåt skulle passa.
Hennes konstiga fläppryck häromdagen försvann som vanligt "poff" och var borta morgonen därpå. Knepigt, va?

Idag har jag varit tillbaka på jobbintervju nummer 2, och är lite smått förtjust-chockad-glad över det faktum att jag ju faktiskt fick det där jobbet! Känns väldans spännande faktiskt nu när jag fått vänja mej under eftermiddagen.
Jag skall då alltså börja på ekonomiavdelningen på Najadvarvet i Henån nästa vecka. Heltid.

Eftersom verkstan bara är på ca 30% så måste jag ju göra något annat i vilket fall. A-kassa kan man inte leva på, för det kommer aldrig några pengar... Visserligen har jag varit på semester i juli-aug, men borde ha fått för några dagar i juni, har inte sett röken av en enda spänn ännu.

Nu fick jag då 100% jobb ytterligare och skall alltså jobba 130% fram till och med januari. Sen får vi se om det blir förlängt, om jag och dom trivs med varandra, tiden får utvisa.

Hemmavid innebär det ju en hel del förändringar, bland annat att jag måste köra hemifrån vid 07:00 och vid det laget sitter barnen och käkar frukost, så framöver får dom fixa morronracet och ta sig till skolan själva. Anders får sköta ridskoleleveranser och diverse andra utryckningar hemmavid som uppkommer. Hunden får vara med husse i verkstan på dagarna, och husse får sig en lunchpromenad (fniss, kan inte skada). Vardagen blir ju rätt mycket kortare med ca 1 timme pendling om dagen, så även en hel del klubbgrejjer kommer att försvinna ur min prioriteringslista. Thats life.

Nä, nu tycker Narni att jag är idiotisk som lägger dyrbara minuter av mitt liv på den här jäklans burken, och det har hon ju väldans rätt i. Fast det regnar ute så jag tänkte att det kunde få regna slut... men nu går vi ändå...

Hejsvejs // Carina

Ropa hej?

Hallo hallo

Eftersom jag var så käck och "ropade hej" och bredde på om hur bra Narni var och inte hade fläppryck längre, så är det ju inte mer än logiskt att hon får stans fläppryck...?
Eller??
Så att jag blir riktigt schizofren?

Igårkväll hade hon två små tendenser att snöa in på luktfläckar på promenaden, som brukar vara en förvarning till fläpprycken, (hon liksom fastnar i fläcken, svansen åker in mellan benen, och kroppen lutas bakåt i flyktberedskap och hon blir lång i kroppen - ibland följs det av att hon flyktar och jag måste hålla emot i kopplet så hon inte springer till skogs), men det kom ingen flykt igår, utan hon rätade upp sig och fortsatte som om inget hänt. Pust, tänkte jag.

Men idag så kom det ett riktigt fläppryck.

Skall försöka beskriva det så att det finns på pränt:

På eftermiddagen tar jag och Anders en promenad med Narni neråt Radonahållet. Rätt var det är sätter Narni nosen i vädret - vädrar som om det kommer en hemsk lukt, alternativt värsta osynliga spöket som svävar in över oss, och svansen åker in mellan benen, sen börjar hon steppa hit och dit i kopplets längd. Liksom travar fram och tillbaka med tungan ut och flämtar. Påminner väldigt om en spattig häst som travar fram och tillbaka längs staketet i hagen, som blivit skrämd av något "spöke", lite halvt hysteriskt med ögonen nästan rullandes upp i huvet.
Vi går hemöver och efter en stund släpper hon det hela och är som vanligt en bit.

Tills vi kommer hem. Sätter nosen i vädret, svansen mellan benen, kroppen blir lägre och börjar trava fram och tillbaka. Hemma är hon ju lös och det får till följd att hon travar i snabb takt fram och tillbaka på altanen några vändor (i häststilen) med svansen mellan benen. Fram och tillbaka. Jag sätter mej på altanen och studerar vad som händer. Efter att hon travat några vändor och tittat på mej i förbifarten som om jag var i maskopi med spökena eller lukterna eller vad det nu är, så försvinner hon in i huset. Min mobil ringer mitt i detta och jag sitter kvar och pratar.
När jag sen går in så står hon i trappan och kikar ner. Anders säger att hon har sprungit fram och tillbaka uppe brevid honom hela tiden. Den mest mattefixerade hunden i världen väljer alltså att gå in hellre än att söka tryggheten hos mig på altanen.
Precis som om det finns något ute som man kan vara rädd för.

Hm. Är aningen tät i näsan men känner ingen grilllukt. Mitt luktsinne är ju helt klart begränsat, men får ändå känslan att det är nån vittring av något slag. Eller osynliga spöken...

Går in och ger henne en rimadyl och väntar en stund. Kanske har hon ont någon stans? Ingen förbättring. Vaksam och travar hit och dit. Minsta lilla ljud eller rörelse resulterar i flykttendenser.

Nu har det gått 4 timmar och hon är mindre flyktbenägen men fortfarande i beredskap. Svansen hänger rakt ner och hon tittar sig över axeln ideligen. Som om det fanns spöken i alla ändar... Och detta är alltså precis samma hund som sover sig igenom en storm ombord på en båt i värsta gunget. Samma hund som spårade som en ångvält häromdagen. Samma hund som tog in fyra föremål på typ 2 minuter i en jäkla fart i går. Samma hund som inte vinklar ett öra åt segeltävlingens startpistol. Samma hund som numera jobbar deltid i en mekanisk verkstad.

Jävligt skumt. Tror jag blir knäpp i kolan på detta.

Hejsvejs // Matte till världens knepigaste hund

Bilder

m/s Hilma

Båthunden Narni

Lillhilma. Morfar har lektion med Emma och Anton.

Dom modiga barnen vågade sig ut ensamma i Lillhilma, och med skräckblandad förtjusning kan Emma även lägga till, dock med lite hjälp från Anton :-)

Emma och Oliver Gold, favorithästen.

Och så var hon tillbaka i sadeln efter drygt ett års ledighet från rideriet. Mamman har lite blandade känslor inför detta, hönsmamma som hon är...

Hejsvejs // Carina Hönsmamman Mattsson

Skolstart mm

Halloj!

Idag är äntligen till ända.

Har haft två väldigt nervösa skolbarn som nu sussar så gott i sina sängar efter att första skoldagen är avklarad.
Anton började i 4an - ny klass och ny fröken. Från att ha gått i åldersblandat slog dom ihop 3 klasser och nu går han i homogen klass (äntligen o tack o lov o prisad vare han där uppe åldersblandat är skit - och dom som säger annat är köpta av kommunens budgetnissar).
Emma började i 6an - ny skola (!) Bleketskolan (årskurs 6-9) - och buss på morgonen och skåp i korridorerna.
Båda kom hem och var både nöjda och glada och vips så kändes tillvaron så mycket enklare.

Inte nog med detta så vet ju ni som följer min lilla blogg att jag från och med i höst har aningen tunt med jobb (bara ca 30%), och efter semestern så var det bara att åka in och skriva upp sig på arbetsförmedlingen och se glad ut. Jobbar man deltid, då får man ju bara 75 dagar, och sen får man antingen stämpla heltid eller inte alls. Om jag nu får nåt över huvud taget, har än så länge bara fått en massa frågor om styrelseuppdrag mm. Intressant.

Har ju haft alldeles för mycket ansvar på mitt gamla jobb, så jag har inte alls varit någon aktiv arbetssökande sen förra måndagen, efter återinskrivningen från semestern, utan tänkte vila lite först, låta mina inlärda stressreflexer vid telefonsignaler och annat klinga av lite (klassisk betingning - ni vet), samt träna lite hund, städa huset och sånt, vara duktig mamma, plus att gubbarna i verkstan kanske då hunnit få igång alla projekt så att jag kan gå upp i tid, men så ringer plötsligt min mobil och det är en personalansvarig från ett företag som ringer....
Och har letat upp mitt CV nånstans på arbetsförmedlingens sidor och vill att jag skall komma på intervju... Idag. Shit. Ehhhh. Jag skulle ju va ledig ju... Men jobb växer inte på träd!

Så idag har jag varit på mitt livs första anställningsintervju! He he he. Snacka om fjärliar. Men det var trevligt och kändes helt okej.
Nu finns det ju säkert hundratals andra som har varit där i samma ärende, så jag har inga större förväntningar. Men ändå. Tillät mej själv en stund fantisera om att jobba på deras flotta kontor och ha ett gäng chefer, semester och kompledigt, det känns ju lite spännande!

Träningsmässigt så måste jag bara skryta om min lilla före detta viltolist som häromdagen spårade som en liten ångvält bland älgar och bajs! Anna hade lagt ett ca 400 meter långt spår pepprat med kuliga kampleksaker. Och jäklar vilket tempo vi hade - tjoho! Lite snurrande i nån vinkel här och där, men inga avgångar på vilt! Träningstorka är tydligen en träningsmetod så god som någon!
Har anmält oss till ett par högretävlingar ihöst, så får vi se vad som händer. Den lilla damen skall ju löpa också närsomhelst, så risken finns nog för att tävlingssäsongen löps bort... Tre hela högreprov har jag hittat som passar... Oddsen för att komma med är ju inte stor - och så löp... Hm.

Tänkte eventuellt fuska bort hösten och våren i LKL 3 bara för att ha nåt att göra... Kanske.

Just nu är hon dessutom så himla bra! Bara ett fläppryck på två veckor! Bara det måtte hålla...

Ha det bra // Carina & Narni

Båtar, Blåst och Bra träning

Hej hej!

Ja, som sagt.
Från och med nu har min blogg blivit privat, och bara kända personer får tillgång.

Detta dels på grund av att Skärhamn är ett jäkla skitpratarnäste och vissa saker jag har skrivit under våren har man vrängt till och så får man höra värsta hopkoket av historier. Jag förundras lika mycket varje gång hur en fjäder kan växa och bli till en hel jävla struts... Men med barndomens Viske-leken i färskt minne så vet man ju hur det kan bli när det kommer ur i andra änden av raden av barn...

Sånt behöver man ju inte bjuda på...
Dessutom så känns det som att man måste censurera vad man skriver, när det finns folk som kan använda orden till att sprida skitsnack, och då kan man ju likaväl skita i att skriva...

I helgen har vi varit med min mor och far ute med Hilma. Fredagen var ju kanonfin och vi siktade in oss på Åstol för att ha en bra utkik inför Tjörn Runt. Lördagen var också rätt fin till att börja med och eftersom vi tröttnade rätt snart på segelbåtarna, så stävade vi mot Marstrand istället. Väl framme så kom ju såklart regnet och blåsten. Men modiga seglare räds inte lite blöta, utan på med regnkläderna och så halkade vi runt på kullerstenarna. Narnia behövde ju ändå iland..

Fast det där modet byttes på något underligt sätt ut mot tankar på fredagsmys och Hilmas varma sköna sittbrunn och blöta som katter - regnet stod på tvärs och vi hade inga regnbyxor -
skyndade vi tillbaka ombord. Via godisaffären :-))

Under kvällen lyssnade vi på sjövädret som körde "Navigational warning - Gale" och det vanliga tugget så fort jag sätter min fot på en båt... Stormkråkan även kallad. Nåja, vi har en stor båt och man kan gå på insidan Marstrand, så på söndagen gick vi Instö ränna och försökte hålla undan från dom värsta blåshålen. Vissa platser kommer man inte undan, och det rullade rejält.
Anton satt och sjöng Sjörövarfabbe iförd gröna solbrillor, och tyckte det gott kunde gunga lite till, medan Emma var grön i ansiktet, jämrade sig i vågorna och ville spy, Narnia låg som en klubbad säl i mitt bengrepp mot bänken och sov i höga berg och djupa dalar. Otroligt. Emma piggnade till när vi pausade i Rönnäng och käkade isglass, och sen hängde hon med i gunget med gott mod och utan grönfärg i ansiktet sista biten hem.

För en annan hönsmamma vars värsta farhåga är att barn och hund skall bli skrämda av det dåliga vädret var det en väldigt härlig upplevelse att barnen ändå är så stora att dom kan hantera det hela och ta det som ett äventyr, och att hunden också bara köpte läget.

Igår var det träning på klubben, och det blev en sån där superkanonbra träning! Jag fick en grupp med 4 pers!! Suveränt!! Narni visade direkt prov på sina böjar som hon gör innan gruppen, men det fina är ju på träning så kan man ju köra och köra och köra tills att det försvinner!! Det är för en annan höjden av träningslycka när man får till det där jävla momentet!! Vi körde även fritt följ, inkallning, kryp och skall, och Narni var jätteduktig. Jag fick lite skäll av Eva att jag slarvat med stadgan, hon satt och hoppade på inkallningen och tjuvstartade när jag gick ifrån.. men så är det - ett givande och tagande :-))

Har ägnat dagen åt att städa kontoret på verkstan där jag skall husera från och med nästa vecka, några timmar per vecka. Jisses i min låda så karlar i verkstäder kan skita ner, samma kläder från värsta svetsarjobbet till kontoret. Det blir ju därefter... Fick byta vatten i skurspannen 509 gånger, minst. Golv, väggar, tak, lampor, elkontakter, hejsvejs så skitet.

Två toaletter finns det, så nästa projekt blir att göra en skylt där det står "Ladies Only", plus en lämplig dödskalleskylt och sen kan jag husera hej vilt därinne.
Jag har mutat in mitt område i en hörna, med mitt höjochsänk bara skrivbord och lite annat från förra kontoret. Planen är att sätta upp kompostgaller runt om så att jag och Narni kan hålla ifrån oss det värsta. Som kontorsperson har man visst blivit lite fin i kanten under åren :-))

Nä men oj vad tiden går! Emma har smugit sig med på Alizias ridträning och fått tillbaka sin tappade ridsug så nu vill hon börja rida igen - ve och fasa. Men bara att se glad ut!
Så nu skall jag leverera henne och kusinerna på Valsäng!

Kram på er // Carina

Lösenord!

Hej på er!

Har som ni förstår satt lösenord på min blogg...
Och skickat ut inbjudningar till er som jag vet brukar läsa och kommentera, totalt ett tiotal personer, det blir säkert fler efterhand, men det bästa är att jag kan kontrollera vem som läser och att man då kan vara lite mer ärlig och personlig i sitt bloggande och skriva om riktiga saker och inte bara blaj.

Tycker att även ni andra som bloggar om lite mer personliga saker bör följa exemplet, för jäklar anåda så elaka människor kan vara när dom använder skrivna ord och vänder dom emot en själv... Brrrrrr.

Kram på er // Carina

Blandade bilder

Klara - Färdiga - Gå!

Tänk att det blev lite mer sommar så här i sluttampen.

Gustavsvik - Grillkväll ute. Anton visar ovilligt upp sitt limmade ögonbryn.

Partners in crime.

Fristering av ett styck träd efter en natt med skrapande på taket...

Anders R drillar mej nåt i den här stilen:

- Håll tyst! Du går och berömmer för mycket!

- Bra! Beröm! Och sen är du tyst!

- Nu! Säg till henne på skarpen!

- Bra! Belöna!!

Perfekt. Man skulle ha en A.R i fickan i hopfällbart format.

Kogarlägret - Brukslydnadsgänget på utflykt till Västerviks BK i sommarvärmen.

Hejsvejs // Carina & Narni

Lördag

Hej hej

I morses begav vi oss till klubben jag och Narni för att få lite styr på träningen igen efter all härlig ledighet. Klockan 09:00 satte vi som målsättning att var på plats för att gå ut ett spår med 4 föremål, relativt kort och roligt, men med två vägövergångar, därefter valla uppletande ruta och köra 4 föremål på linje ut, och sedan fila på framåtsändande.
Efter detta torde spåret ha legat till sig i värmen och lagom att knalla iväg.

Blev väldans sugen på att mäta upp ett framåtsändande på tvärsen på plan, och bestämde mej på stående fot att ta tag i detta orosmoment.
Högreprovet närmar sig med stormsteg (jag skall vara TL tillsammans med Yvonne), och lika bra att ta tag i den värsta huvudvärken i god tid.
Vår lilla klubb har ju ett bekymmer just med brukset eftersom planen är för kort för att kunna få ut framåtsändande med startsträcka och det hela utan att hunden måste gå förbi altanen och publiken, vilket är lite smått elakt, men nöden har ingen lag.

Därför blir det bajsträning för det mesta eftersom det rätt var det är kommer en lös hund som tar slutbollen vid grusgången, eller en stackars nybliven hundägare som kliver in på plan för att träna lite bara, eller så har någon en hund på altanen, eller så har en stackars agiltyhund börjat köra slalom i andra änden på sträckan... Hm... Ena änden altan och grusgång - andra änden agilityplan+lyktstolpe+gräsodling. Lite mycket chansningar för min smak.. Jag är ju som bekant väldigt träningslat... Blir det ingen bra träning - så skiter jag hellre i allt ihop.

Eller så blir man sur som råttans för att nån stackare bara skall vara duktig men har noll koll på vad framåtsändande är för nåt meck och råkar sabotera helt ovetandes (stackars människa).
Störningsträning skall vara planerad och inte bestå i "shit happens" för mycket...

Och visst kan man köra framåt på ängarna, men skall man träna tävlingslikt så vill man nog gå fritt följ utan att stuka fötterna bland ängstuvorna, därefter en inkallning och så kommer ju framåt sen, dessutom med fritt följ i bägge ändar... Så man brukar få välja vilket man för dagen vill prioritera - vricka fötterna på fria följet bitarna på ängen - eller bara köra galopp till gruppen / sakta ut från gruppen.

Oj vilken utläggning det blev!
Kontentan av denna huvudvärk som har gnagt i huvet sen i våras, blev att nu äntligen har jag fått lite sinnesro genom att metrarna faktiskt gick ihop (!!!) , även på bredden.... Pust.

När det gäller Narnis små fläppryck, som kan komma närsomhelst, eller inte alls, varannan dag, eller inte på flera veckor... (snacka om ambivalens), så har jag börjat föra dagbok. Har tänkt pricka in löpperioder, fästingmedel, grilllukt (som jag kan känna), boreliatitrarna, fläppryck eller inte fläppryck. Så får vi se om det blir nåt mönster på sikt. Får även ta tag i veterinärfrågan och se till att komma till nån som vet vad som gäller och inte..
När man pratar med andra som varit i samma läge, så är tydligen 6 veckor pencillin + anti-inflammatorisk eller smärtstillande medicin (!) mycket vanligt... Hm... Ja ja. Vi får väl se.

Träningen då!?
Vi gjorde nog vår bästa träning på väldigt väldigt länge!
Uppletandet gick som smort - tjoff, tjoff, tjoff och tjoff.
Därefter framåtsändande på nyuppmätt plan, och första skicket gick raketen alldeles för fort, glömde att hon skulle stanna redan 4-5 meter innan gruppen för att jag skall hinna gå ifatt. Det blev ju vädligt tydligt med uppmätt 25 meter att på tävling så hade vi nollat så det visslade... Jag hade 5 meter kvar till gruppen när hon passerade linjen... Huga....
Efter den lilla tankevurpan gjorde vi om och det blev helt suveränt. Andra hållet var lite vingligt, eftersom hon inte fått retning från det hållet, men hon rätade upp sig och det blev bra. Sen var hon så herrans trött så vi passade på att köra lite sakta övningar från gruppen och ut på båda håll.
Därefter lite vila, vatten och kaffe i värmen, och sen dags för spåret som också gick kanon. Hon fick lite bekymmer vid en övergång på asfaltsvägen, där det passerat en hel skock med tjejjer alldeles innan vi kom ut ur skogen, men letade sig fram så det blev bra ändå.

Jisses amalia, så skönt att få till en träning..

Hejsvejs i lingonskogen // Carina & Narni

En stilla kväll vid skogssjön

Sitter här vid Skogssjön i Mjölby under markisen och känner mej rätt nöjd med dagen.

Jag och Narni kom med på reservplats på Spinoys/kogaråsens korning här på Mjölby BK idag, och efter en härlig avkopplande semester så vaknade jag med rätt ont i magen och var väldans nära att hoppa av. Ja, ni som följer bloggen vet ju att min lilla schizofrena Narnihund har två personligheter och man vet aldrig när det är skiftbyte i den lilla söta hundens näpna huvve.
Ville inte berätta för nån att vi skulle vara med ifall vi bestämde oss för att fega ur..

Men mina farhågor kom på skam, och hon gjorde en hygglig korning med 347p efter förutsättningarna.

Vi hade säkert kunnat träna till oss bättre betyg på 5 o 40 metersleken, men det har inte blivit av att träna med nån främmande karl på långt håll, så vi fick visa upp det vi hade med oss. I mitt protokoll gick vi miste om kanske 50 talet poäng på lekbitarna om vi hade tränat ordentligt, fy på mej... Det andra är ju sånt som man inte kan påverka...

Även vid släden fick vi nog en hel drös med avdrag, dels på grund av att själva släden var skitläskig, skramlade och skuttade framåt i långa skutt, men det gjorde inte saken bättre att Narni i tumultet missade att jag gick fram halva avståndet vid avreaktionen och trodde jag gått upp i rök. Efter lite panikslaget matteletande i gruppen fick jag ropa så att hon fick syn på mig... Lite avreaktionsbekymmer fick hon där och nån båge, kanske hade hon fått det ändå, vem vet.
Annars var hon nämligen jättefin på avreaktionen på det andra, dumpe och skrammel och figurraden, inga tråkiga minnesbilder.

Samarbete
Föremål-Förare: 5, kommer snabbt tillbaka för fortsatt lek
Föremål-TL: 1, Leker ej (Narni sprang till mig och uppmanade mej hela tiden och nollade TLs försök i bakgrunden)

Gripa Ta tag 5 meter: 3, Tuggar eller byter tag upprepade gånger

Hålla 40 meter: 1, Håller ej / Kliver ur under passivitet och återgår ej inom tidsramen (Narni är framme leker, släpper i passivitet och springer till mej men springer tillbaka och leker - utanför tidsramen)

Förföljande Trasan: 4, Startar tveksamt eller håller låg fart. kan öka farten, fullföljer

Gripande: 3, griper tveksamt eller med tidsfördröjning (mitt i allt detta får hon syn på släden och springer mot den och jag får ropa in henne)

Uthållighet: 3, jobbar i 30 sek (kör större och större cirklar i sökbeteende, och kommer för långt ifrån och annan vittring/prylar att undersöka)

Social självsäkerhet: 3, socialt osäker i flera situationer

Social nyfikenhet: 4, Besvarar när figurant bjuder

Socialt samspel: 2, svarar svagt på lek och lekinviter - kan avbryta (stel och rätt tråkig Afigge)

Handlingsförmåga: 2, Försöker endast kortvarigt eller med liten aktivietet lösa uppgifter i de flesta situationer

Anpassninsförmåga: 3, Anpassar intensitet - men med tidsfördröjning

Koncentration: 3, Anpassar intensitet - men med tidsfördröjning

Avreaktion: 4, Avreagerar med någon tidsfördröjning i enstaka situationer

Minnesbilder: 3, Visar minnesbilder, med enstaka undvikande beteenden

Rädsla: 3, står emot, pendlar, intensitetssänkning, undanmanöver

Aggressivitet: 3, Visar ingen aggression/kortvariga aggressionsyttringar

Nyfikenhet: 3, Går fram med hjälp

Skott: 5, Ingen reaktion.

Jag och Narni är iallfall väldigt glada över dagens prov, och nu har vi fått ett litet arbetsunderlag till fortsatt träning. Kompletterat med ny utredning hos ny veterinär så kanske det kan finnas lite hopp om framtiden :-))

Hejsvejs // Carina & Narni

Gustavsvik o stjärnsmäll

Hallo!

Landade i Örebro i torsdags. I incheckningskön mötte vi Nordevikarna och deras sprillans nya husvagn, kanonfin!
Efter lite pysslande hittade vi våra platser innebland träden och baxade runt en stund. Här på campingen har dom lite fri placering så det är lite villervalla över det hela, men eftersom det är en otroligt fin camping med fina servicehus, gratis duschar och gratis inträde till badet, så känns det som en baggis i det hela.

När vi packat upp och kommit i ordning var det dags för kvällsmat, och ungarna härjade runt i kring medan föräldrarna sitter och myser i förtältet i duggregnet. Och så hör vi plötsligt en rejäl smäll - tjong!!- och därefter Emma som vrålar MAMMAAAAAA - Anton har slagit sej! Jaha. Ett rejält jack i ögonbrynet. Sprang på nåt sätt in i Martins nya fina cykelställ, trillade ihop i en hög och blev liggande i en liten stund alldeles stilla, säger tjejjerna. En riktig stjärnsmäll.

Jag och Ulle tejpade ihop såret, Anton var ledsen så klart, länge, och klagade på att han var yr, så efter en stund bestämde vi oss för att åka till akuten. Där klistrade dom ihop jacket (!) med superlim :-)) , gav Anton en stelkrampsspruta, och sen vi fick stanna kvar tills sex timmar gått medan dom tog blodtryck, puls och kollade reflexer en gång i halvtimmen. Vid 03:00 tyckte dom att faran var över och vi fick åka hem, med klistrat sår och en rejäl kompress i pannan, och med rejäla förmaningar om att inte bada, stojja, se på teve, lyssna på musik... I fem dagar. Hm...
Gissa om Anton är glad ... not :-( ... Bo på ett badland utan att få bada...
Men vi andra är glada för att det inte blev värre. Tänk om det träffat ögat istället... Hu...

Hopp o hej från mej // Carina

Brukslydnad

Hej hej!

Sitter och försöker summera alla intryck och lärdomar från veckans läger. Som vanligt skriver jag för att komma ihåg själv, och säkerligen kommer det bli ett lååååångt inlägg!

Har fått förmånen att få deltaga på Kogaråsens årliga sommarläger, Lena och Linda knödde in mej i Brukslydnadsgruppen, och efter en vecka i gassande sol på apellplan bland alla dessa duktiga hundförare och suverän instruktör så tror jag att jag och Narni har hittat våran tappade sug!

Man kunde ju tro att det bara handlade om lite hundträning, men för mej och Narni som verkligen har målat in oss i ett hörn och tappat all tilltro till vår förmåga så var det så mycket mer än så... Insatsen var högre än någonsin... för under våren med alla motgångar privat och i hunderiet så var hela hunderiet på god väg att hamna på hyllan... helt ärligt.

Vår instruktör i Brukslydnaden var Anders Reitmaier, med en meritlista halvägs till månen och inget jag skall ge mej in på, och i gruppen var vi 8 tävlingsförare på olika nivå allt ifrån apellklass till SM ekipage. Rätt coolt faktiskt. Och väldigt mycket hund och träningskunskap samlat på en liten gräsplätt i Gamleby!
Anders tacklade alla oss förståsigpåare kanonfint, pekade med hela handen, bannade oss mangrannt, men ändå med en ödmjuk attityd och det kan inte ha varit en lätt sak!

Vi började med teori.

Rent förenklat så baserar sig Anders tänk i att hunden i botten skall ha en Allmänlydnad som ställer tre krav: Hunden skall kunna vara med överallt och sköta sig. Den skall kunna vara tyst i bilen. Den skall inte bråka med andra hundar.

Denna lilla relationsgrund kan vara det som skiljer tävlingsekipagen från varandra när det väl gäller marginalerna i de högre nivåerna.
Därefter kommer det en Grundlydnadsbit som består av SITT, LIGG, STÅ och KOM.
I dessa bitar vävs kraven in paralellt med inlärningen och blir en grundstadga för hela fortsatta tävlingsträningen.
När hunden kan övningen så släpar kravet ett steg efter, men följs åt.
Däremot är kommandoorden "otvingande" för hunden och skall uttalas på ett glatt och positivt sätt så att hunden smittas av sinnesstämningen (glädje).

När det gäller själva träningen så skall det vara glasklart för hunden vad som är RÄTT eller FEL, (vitt eller svart) och att man skall undvika gråzonen mittemellan. Att jobba i gråzonen medför bara att hund och förare missuppfattar varandra och så är problemen ett faktum. För att hunden skall fatta vad vi menar är ju såklart timingen väldigt viktig, där hunden antingen gör rätt - eller fel. Om det blir rätt så skall hunden översvallas med beröm och glada tillrop, blir det fel så säger vi det vänligt men bestämt och försöker igen. Men om felet ligger i den grundläggande grundlydnadsträningen (sitt,ligg,stå och kom) så måste man istället vara lika tydlig och säga NEJ och om det inte åtlyds måste det följas av nån form av korrigering, anpassad till hunden och situationen såklart.

Träningen blir som en trappa för hunden där övningarna går i varandra men att man hoppar upp en nivå och kravet följs åt. Man ser till att hunden förstår övningen och så att den förstår hela "trappan". När man skall försvåra hoppar man tillbaka till ett eller två tidigare steg och bygger vidare. Därefter kan man hoppa upp igen och fortsätta där man var. Klurigheten är att räkna ut hur man skall förklara för hunden så att övningen lyckas.
Lägger man in kravet för sent i träningen skapar man istället en "momentosäkerhet" där det uppkommer en massa missförstånd mellan hund och förare.

Inför och efter träningen kan man ställa sig tre frågor:
- Vad skall jag lära hunden idag?
- Hur skall jag lära hunden det? (vilka retningar, störningar, mm)
- Vad har jag egentligen lärt min hund idag?

Så till själva träningen.

Inför önskemålen önskade jag att få hjälp med Narnis frustration (gruffandet), där hon släpper - tittar på annat - och när jag vill korrigera går hon igång med kampbeteenden och skäller och blir förbannad... Jag vill kunna ställa krav på att hon faktiskt kan FOT och borde kunna gå mer än 10 meter innan hon släpper... Alltid.

Måndag förmiddag.
Stadgeövningar. Sitt kvar med störning. Narni gick igång och visade prov på sitt "gruffande" och jag fick lov att säga till henne på skarpen (jippeeeey!). Anders var enig om att sådär kan man inte få hålla på och att om jag släpper igenom det så tror hon att det är rätt. Måste istället se till att det inte inträffar (mer om det sen). Fick även rådet att inte gå och berömma för mycket, tydligen går jag och braar lite väl mycket, även när det inte är helbra :-))
Därefter mera stadga och belöning med snörboll. Fick även tipset att alltid hålla snörbollen i vänster hand vid ingångs-lek-övningar för att preparera inför inkallning på framåt och dom andra ingångarna i lydnaden (apporter, hopp, osv). Bra tips!

Måndag eftermiddag.
Rullgardinen rasar ner ordentligt över oss, när vi skall göra metallapportering (som alltid är kanonfin på Narni), får till nån konstig effekt som slutar med att Narni inte vill gå i närheten av metallapporten... Hm... Och så var vi tillbaka i Frontline/Borelia diskussionen och jag fick dra igenom hela skiten... Blä... I detta läget var jag rätt nära att åka hem. Jag avbröt och bestämde att nolla hela alltet. Skitjobbigt.
Istället körde vi ett par kul inkallningsövningar med och utan Stanna, vilket vi fick beröm för (!).
Hon hade ett fint stannande och inget att plocka med.

Tisdag
Narni var låg som attans. Kändes rätt underligt eftersom jag kom till lägret med ett reaplan som nu slocknat totalt. Fick köra roliga ingångar med boll för att dra igång. Magkänslan protesterade å det vildaste eftersom jag tror att narni har en förväntan på ingången och det är därför hon inte håller ihop. Men jag kunde ju inte protestera emot den hunden jag visst hade fått med mig just den dagen... körde istället krypteknik, och fick bakläxa på bakdelsrörelserna. Narni kryper under sig, vilket är bra, men flyttar bakbenen efter varandra lite för snabbt. Måste få till en jämn takt. Vilket vi plockade med på lediga stunder och jag fick till och med lite back-kryp när jag och Narni tog fram klickern en kväll. Det blir nog bra!
På eftermiddagen körde vi Hopp-Sitt och Skall och det gick bra. Tekniken var bra och inget att förbättra direkt på något, skallet var jämnt och kraftigt och hon sitter stilla utan att tjuva.
Min duktiga vovve!!
Även på stegförflyttningarna fick vi väl godkänt, och jag fick beröm för att jag jobbade bra med hunden i svängarna, vilket jag verkligen behövde efter prövningarna.

Däremot under dagen fick Narni ett par små fläppryck (svansen mellan benen och flykttendenser), och vid ett tillfälle nosade hon på Åsas ryggsäck. Åsa frågar mej om jag tror att hon reagerar på hennes älgkött som hon hade i väskan... fick låna en bit som jag fick henne att äta efter en stund... Svansen höll sig dock i under ryggnivå resten av dagen, och vi fick även avstå från belgarrace och kennelkamp på kvällen. Stoppade henne i husvagnen istället för att ha nån hund kvar inför onsdagen... Hm... Jädrans skit.

Onsdag.
Reaplanshunden återvände!
Vi pratar tävlingsträning kontra belöningsträning och jag tror att mitt huvud börjar bli relativt klar med hur jag skall göra.
Jag måste ta bort hennes knasiga förväntan på intransporten, så att hon istället tänker "nästa moment". Så vi kör ett kort fritt följ in på plan, med enbart omklappning, därefter en kort inkallning med hopp-och-bus-slut. Det blev SKITBRA. Och magkänslan jublade. Så skall det vara!
På eftermiddagen åkte vi till Västerviks BK. Emma följde med och var fotograf, kanske fick hon till nån bild som jag lägger ut sen isåfall (mobilt bredband). Där körde vi med nästan samma upplägg fast med godisbelöning när hon gick fint. Hon visade direkt vid ingång på plan sitt frustrationsbeteende och Anders förstod direkt vad jag menade. (!!!! YES! Äntligen!)
Han ville att jag skulle bli tydligare i tillsägelsen, och snabbare. Hon har lärt in (med min hjälp eller ohjälp vilket man vill) att först titta bort med blicken - sen vrider hon huvudet. Jag säger till först när hon vrider bort huvudet och då är det försent! Hon har redan glömt att hon tittade bort!!! Och svarar med försvarsbeteende!
Så himla solklart, nu när man ser det själv! Så redan när blicken börjar flacka - NEJ! Och händer det igen - BLI FÖRBANNAD.... Man kan ju bli gråtfärdig av lättnad... Min magkänsla på att jag måste ge henne en propp har varit rätt - men jag har sagt till försent! Och så har jag berömt lite för dåligt - eftersom vi inte kommit så långt - eftersom hon inte har förstått... !
Vi hade helt enkelt hamnat i den där gråzonen mitt elleman rätt och fel, och med Anders hjälp fick jag styr på hur hon skall se ut när hon gör rätt och allt blev hur rätt som helst! Och Narni blev glad och då blir jag glad och vips så är det UNDERBART HÄRLIGT att träna hund igen!
Vi avslutade med en apportering som gick kanonfint - galopp ut och galopp in och sen sprang vi av plan - lyckliga och glada.

Torsdag.
Tema framåtsändande. Ja, det värsta momentet av dom alla... Narni har ju haft en period av vinglighet där hon gått som en sopa, och gruppen har blivit som en inlärd "vägg" som man måste ta sig förbi. Hon har även fått en "tittighet" i momentet där hon plockar på sig nån form av förväntan när gruppen står på plats och blir stirrig. Så under en period har jag skitit i tempo och växling och bara kört punkter på fullt djup, och avslutat med lek i varje ända.
Vi backade i träningen med att lägga ut en hjälp i ändan, och Anders höll med om att jag skulle köra hela momentet, med punkter i varje ända, men att jag måste kräva ett stopp innan gruppen. Han höll även med om att 3m innan gruppen är bra att växla på en sån snabb hund. Jag kan gott kräva stoppet - och bli förbaskad om hon inte stannar - så länge jag har en utlagd boll i andra ändan. (där skällde han på mig att jag var mjäkig :-))
Så vi körde Framåt - STANNA (med krav NEJ!!!) - Sakta - och varsågod-ta-bollen + lek.
Och Narni gick verkligen jättefint på framåtsändandet med denna hjälpen, och Anders var nöjd med hur det såg ut och tyckte det var ett bra intränat framåtsändande som det såg ut idag. Kul!!

Fredag.
Gjorde misstaget att dricka lite för mycket rosévin på grillkvällen på torsdagen, och det tog ett par timmar innan mitt huvud vaknade till ordentligt... Slöseri på träningstid! :-)). Många var nog lite dämpade och trötta efter allt koncentrerande och massa nattsudd.
Vi körde lite blandade övningar, platsliggande och jaktinkallning och vips så var klockan dags att åka hem. Veckan har rusat iväg!

Vi fick lite feedback med oss hem jag och Narni som vi skall försöka komma ihåg:
- Öka kraven + Öka motivationen på fria följet
- Halvbra är inte okej
- Bekräfta snabbt!
- Var bestämd på kravet att hon skall stanna i gruppen - tills att vi får ett spontant stopp eller växling.

Både jag och Narni har lärt oss massor, och framför allt fått hjälp att komma ur vårt dödläge med gruffandet! Att hon blir lite fläpp då och då får jag väl lära mej att leva med... (Och försöka få en pencillinkur till, men det är en annan historia).

Vi tackar för en härlig lägervecka med alla dessa duktiga härliga människor och hundar!

Kram // Carina & Narni