Visst är det härligt när man är ledig en lördag och vädret är fint! Emma har haft nattgäst, Alice, och dom har badat i poolen och bakat (!) och härjat sig helt slut. Anton ser man knappt röken av, han är med sin bästaste bästis nästan dygnet runt och grejjar. Häromdagen fick han åka med bästisen till Lek och Buslandet i göteborg, och lekte sej helt slut i tre timmar. Dom var helt genomblöta av svett när dom blev utsläppta, he he he...
Själv har jag varit väldigt flitig idag och klippt gräset, rensat häcken, klippt kanter, tagit bort ett getingbo med invånare (nja... Anders tog bort getingboet medan jag var vapendragare med vattenslangen) och allmänt småplock inne och ute. Därefter en mjukglass i hamnen med Eva, Tommy och Alice. Hem till soffan där Indiana Jones var temat ikväll till Antons stora förtjusning. Därefter en sväng i den ljumma sommarkvällen med Narni. Skönt.
Två träningar i rad nu har jag fått den äran att få ha min "vanliga Narni", och man kan ju bli så glad ända in i själen. Så härlig med en hund som vill vara med, kommer och pockar på uppmärksamhet, blir glad för belöningarna och har den där blicken "nu då? mera!". Hoppas bara det håller i sig.... Jag njuter av varje sekund.
Med lite mer tro på framtiden och hundträning i allmänhet har vi då lyckats göra oss en liten planering ;-)). Siktet är åter inställt på Högre klass i höst (istället för guldfiskträning), och de två värsta momenten har vi inte kommit så långt med... Framåt och uppletande... Det har änna gått troll i uppletandet, det blir liksom inte av! Och jag som skulle ägna sommaren åt det... Ja ja, den är inte slut ännu ;-o
Fredagens träning bjöd på lite kommendering och plats och sittande. Dessutom med en helt ny hund i gänget, kanonbra! I morrn blir det träning igen och då skall vi spåra lite är det tänkt. Och köra framåt medan spåren ligger. Tänk om jag kunde få till ett litet uppletande i morrn morgon innan träningen... Hm... Kanske ta mej ner på ängarna och köra lite... ännu har dom inte släppt korna där, får se vad jag hinner...
Hejsvejs // Carina & Narni
lördag 28 juni 2008
onsdag 25 juni 2008
Lite blaj blaj
Fuskis alla er som har semester... En annan sitter vid sin läst ännu och hoppas på semester i juli... Kanske får man två veckor på rad, det skulle ju sitta fint.
Eftersom ingen gör mitt jobb när jag är borta, så brukar det inte vara värt priset att vara borta längre än så. Det växer på enorma högar och slitgöra i flera veckor och då undrar man om det inte vore bättre att hoppa över semestern helt och hållet... I nästa liv när jag skruvar vänster backspegel på volvo skall jag jobba in rejält med komptimmar och sen ta semester typ 7-8 veckor sådär som vissa kan göra ;-)... AVIS!!
Hoppas dom har backspeglar fortfarande på Volvona om 100-200 år när jag är back in business... Kanske har dom gått över till små fotoceller som matar in informationen direkt i hjärnan på folk, vem vet.
Om man nu tror på sånt. Afterlife alltså. Själv tycker jag det är behagligt att tro att det inte är slut när man dör, utan man fortsätter i en annan form, plus att det känns bättre att tro att ens bortgångna anhöriga (och husdjuren oxå säger vissa) bara finns "en våning upp", om man säger så...
Hoppsan så djupt det blev.
Får väl gå över till nåt så trivialt som min morgonpromenad till jobbet. I Skärhamn finns det inte många gräsplättar för morgontoalett, mest bergknallar och asfalt. Vi har två vägar att välja till jobbet. Den ena vägen går längs vattnet, utifall att Narni har hunnit bajja på vägen dit (1,5km). Om hon inte hunnit det så måste vi ta kyrketrapporna förbi några till gräslplättar, och där brukar hon se ut den absolut sista gräsplätten innan "stan" och bajja där (blåsarliden). Jag ger mej attans på att hon har räknat ut detta!! Det är nämligen så att kyrke-vägen förutom lite gräs, också berikas av femtonhundra kattskrällen! Jag är helt övertygad om att hon går och håller sig, så att vi inte skall ta kattfria vägen längs havet... Morr....
Fläpperierna då? Jo, peppar peppar så avtar det lite för varje dag. I går kom hon med en tennisboll och ville leka! Och de sista två dagarna har hon ätit upp sin mat! Idag drog hon som en dåre i kopplet, så vi fick ta en liten diskussion. Hemma kan hon fortfarande bli lite spattig där "spöket" skrämde vettet ur henne i torsdags, men det minskar avsevärt..
Narni har ju en knepig talang, hon plockar sina egna fästingar... Tugga,tugga,tugga och sen spottar och fräser hon som den värsta. Ut brukar flyga en mer eller mindre hel fästing. Eller så hinner jag före och plockar den när hon är i tugga-fasen. Aldrig sett på maken faktiskt.
Undra om hon fått gift i sig på grund av detta fästingplockande? Det kom ju faktiskt några fästingar ändå, trots halsbandet..
Ja, det lär vi väl aldrig få veta. Från och med nu blir det inga mera laborerande med fästingmedel i allafall. Nu är det kammen efter promenaderna som gäller. Tur att hon har ljusa ben, ibland hinner man ta dom på vägen upp...
Nix pix och hejsvejs // Carina & Narni
Eftersom ingen gör mitt jobb när jag är borta, så brukar det inte vara värt priset att vara borta längre än så. Det växer på enorma högar och slitgöra i flera veckor och då undrar man om det inte vore bättre att hoppa över semestern helt och hållet... I nästa liv när jag skruvar vänster backspegel på volvo skall jag jobba in rejält med komptimmar och sen ta semester typ 7-8 veckor sådär som vissa kan göra ;-)... AVIS!!
Hoppas dom har backspeglar fortfarande på Volvona om 100-200 år när jag är back in business... Kanske har dom gått över till små fotoceller som matar in informationen direkt i hjärnan på folk, vem vet.
Om man nu tror på sånt. Afterlife alltså. Själv tycker jag det är behagligt att tro att det inte är slut när man dör, utan man fortsätter i en annan form, plus att det känns bättre att tro att ens bortgångna anhöriga (och husdjuren oxå säger vissa) bara finns "en våning upp", om man säger så...
Hoppsan så djupt det blev.
Får väl gå över till nåt så trivialt som min morgonpromenad till jobbet. I Skärhamn finns det inte många gräsplättar för morgontoalett, mest bergknallar och asfalt. Vi har två vägar att välja till jobbet. Den ena vägen går längs vattnet, utifall att Narni har hunnit bajja på vägen dit (1,5km). Om hon inte hunnit det så måste vi ta kyrketrapporna förbi några till gräslplättar, och där brukar hon se ut den absolut sista gräsplätten innan "stan" och bajja där (blåsarliden). Jag ger mej attans på att hon har räknat ut detta!! Det är nämligen så att kyrke-vägen förutom lite gräs, också berikas av femtonhundra kattskrällen! Jag är helt övertygad om att hon går och håller sig, så att vi inte skall ta kattfria vägen längs havet... Morr....
Fläpperierna då? Jo, peppar peppar så avtar det lite för varje dag. I går kom hon med en tennisboll och ville leka! Och de sista två dagarna har hon ätit upp sin mat! Idag drog hon som en dåre i kopplet, så vi fick ta en liten diskussion. Hemma kan hon fortfarande bli lite spattig där "spöket" skrämde vettet ur henne i torsdags, men det minskar avsevärt..
Narni har ju en knepig talang, hon plockar sina egna fästingar... Tugga,tugga,tugga och sen spottar och fräser hon som den värsta. Ut brukar flyga en mer eller mindre hel fästing. Eller så hinner jag före och plockar den när hon är i tugga-fasen. Aldrig sett på maken faktiskt.
Undra om hon fått gift i sig på grund av detta fästingplockande? Det kom ju faktiskt några fästingar ändå, trots halsbandet..
Ja, det lär vi väl aldrig få veta. Från och med nu blir det inga mera laborerande med fästingmedel i allafall. Nu är det kammen efter promenaderna som gäller. Tur att hon har ljusa ben, ibland hinner man ta dom på vägen upp...
Nix pix och hejsvejs // Carina & Narni
söndag 22 juni 2008
Midsommar
Här kommer lite bilder från midsommar helgen på Lidköping!
Martinas "Allan", Mattssons Hobby, Nordeviks Homecar och Ulles inlånade Polar står på rad.
En hel liten by från TJBK!
En hel liten by från TJBK!
Väderlekarna slåss om vem som har rättast. Dansken säger sol på midsommar över vår lilla del av Sverige... håller tummarna...
Och titta, på midsommaraftonsmorgon lyser solen! Jag och Narni tar en morronpromis längs Vänern. Narni fläppskrutt visar upp sina fläpperier sporadiskt under helgen. Konstigt nog är det bättre på morgonen. Förvärras underdagen. Bäst är när hon får ligga i buren i bilen. Då är hon nästan som vanligt en stund. Knepigt.
Midsommardans och marknad på Läckö slott.Anton provar lyckan på potatisklyvning med medeltida svärd...
Och lyckas träffa alla 5 potatisarna och får pengarna tillbaka! Vi har närt en svärdsmästare i familjen! Dessutom hade han kapten Jack Sparrows svärd, så dagen var räddad.
Med oss hade vi lekledare Martina som fick igång hela campingens ungar med hundar och körde kapplöpning runt området.Nu är vi helt slut efter en mycket trevlig midsommarhelg med trevligt sällskap.
Planerna inför nästa midsommar är redan smidda...
Vi ses // Carina & gänget
torsdag 19 juni 2008
Spöken?
Ja, frågan är om man inte skall börja tro på spöken... på riktigt...?
I morse släpper jag ut Narni som vanligt i trädgården medan jag äter frukost. Efter en stund kommer hon och krafsar på dörren. In kommer en fläpp hund. Svansen mellan benen och låter "huff, hruff", ja ni vet. Typ skrämd hund. Springer runt en stund inne fram och tillbaka och fortsätter hruffa. Jag tar på mej skorna och tänker att vi får väl gå ut och se vad som är så hemskt. Ute är allting som vanligt... Narni tittar på en punkt och hruffar och huffar och vägrar gå fram. Flyktar åt alla håll och vägrar komma fram. På punkten hon tittar finns INGENTING... Tomma luften.
Jag går till stället hon tittar på, sätter mej ner och försöker se lugn ut. Hon fortsätter titta åt samma håll och hruffar och gruffar. Hm... Springer runt och skäller och har sig. Vaktbeteende varvat med flykt. Vägrar gå i närheten av "ingentinget". Min lösning blir helt enkelt att ta henne ifrån hela situationen = in i bilen. (behöver ju komma iväg till jobbet!). Problemet blir att få henne förbi "ingentinget".
Lurar in henne i huset bakvägen och får på henne halsband och koppel. Går sakta sakta ut igen. Vid varje idiot-sprall-flyktförsök stannar vi och sitter stilla. Efter 5 minuter har vi kommit till grinden och vi tar oss sakta ut till bilen. Bilen har tydligen oxå spöken på taket för där flyktar vi lite till. Tillslut in i bilen. Pust. Kör till jobbet. Tar ut hunden och hon är nästan som vanligt igen. Lite fläpptendenser vid dörren till kontoret. Nu ligger hon lugn och fin och sover under mitt skrivbord... Jag blir så trött...
Pratade igenom morgonen med Emma (min kollega). Vad är detta? Är det verkligen förgiftning av fästingmedel? Nervgift? Eller har Narni fått en jävla hjärntumör?? Hur kan man bli så herrans fläpp?
Emmas teori att hon kan ju ha fått i sig rester från halsbandet, eftersom effekten varar i 14 dagar och schamponeringen kanske inte tog alla rester? Och visst, igår hade Narni en sån där "tvätta-dag" där hon putsade, slickade, naggade och höll på. Jag var flera gånger och kikade om det satt nån fästing där hon höll på, men hittade ingen fästing. Kanske fick hon i sig kvarvarande gift igår? Skulle kanske ha tvättat henne med Yes en gång till...?
Löp då? Alltså det känns inte som om detta är löprelaterat. För det mesta går ju hundarna ner sig och blir slöa och trötta. Det här är ju inte alls samma...
Narnis första löp: ingen reaktion.
2 månader efter löpet i samband med skendräktighet fick hon fläppryck nummer 1, några dagar (kommer inte ihåg exakt) efter Frontline applicering.
Narnis andra löp: ingen reaktion. ingen reaktion på skendräktighet heller. Inget fästingmedel.
Narnis tredje löp: Fläpp. Scaliborhalsband på (satte på i mitten/slutet av maj).
Mellan fläppryck 1 och 2 har det gått ett helt år. Däremellan avtog fläppigheten till att vara helt borta i vintras-våras. En hjärtumör hade ju inte försvunnit i ett års tid?? Den enda gemensamma nämnaren är fästingmedel... Kan det verkligen finnas Scalibor kvar i pälsen? Tog av halsbandet söndag 8 juni. Schamponerade 9 juni. Det är 10 dagar sen...
Nån som har några bra förslag...? Om det nu är överkänslighet mot nervgifterna så måste det ju finnas fler hundar än Narni som blir fläppa?? Hur kunde jag vara så jävla dum att jag provade att sätta på Scalibor!! Och vad säger man till veterinären? Jag kan ju inte visa upp nåt fläppryck... Försökte filma med mobilen i morse, men det fungerade inte. Sist åkte vi in och blev idiotförklarade, veterinären lyste i ögonen, kände på henne, drog nån vals om lite stel i ett ben, och skickade hem oss. Inget fel på din hund. För då var hon ju som vanligt... Fläpprycken kommer inte på beställning, tyvärr..
Innan vi åker till Lidköping så skall hon iallfall få en YES schamponering. Sen kan vi ju bara avvakta och se... Hon får väl tillbringa helgen i bilen. Kan inte låta bli att bli lite depp. Hund nummer 1 dör knall och fall på altanen. Hund nummer två dör också knall och fall, fast under skrivbordet på jobbet. Hund nummer 3 blir fläpp i huvet... Va? Sluta med hunderiet och köpa guldfisk? Får jag vara med i din guldfiskklubb, Anna? Salamandrar kanske? Vi kan ju lära dom simma genom små ringar och få en liten daggmask som belöning?
Hej från mej // Carina & FläppNarni
I morse släpper jag ut Narni som vanligt i trädgården medan jag äter frukost. Efter en stund kommer hon och krafsar på dörren. In kommer en fläpp hund. Svansen mellan benen och låter "huff, hruff", ja ni vet. Typ skrämd hund. Springer runt en stund inne fram och tillbaka och fortsätter hruffa. Jag tar på mej skorna och tänker att vi får väl gå ut och se vad som är så hemskt. Ute är allting som vanligt... Narni tittar på en punkt och hruffar och huffar och vägrar gå fram. Flyktar åt alla håll och vägrar komma fram. På punkten hon tittar finns INGENTING... Tomma luften.
Jag går till stället hon tittar på, sätter mej ner och försöker se lugn ut. Hon fortsätter titta åt samma håll och hruffar och gruffar. Hm... Springer runt och skäller och har sig. Vaktbeteende varvat med flykt. Vägrar gå i närheten av "ingentinget". Min lösning blir helt enkelt att ta henne ifrån hela situationen = in i bilen. (behöver ju komma iväg till jobbet!). Problemet blir att få henne förbi "ingentinget".
Lurar in henne i huset bakvägen och får på henne halsband och koppel. Går sakta sakta ut igen. Vid varje idiot-sprall-flyktförsök stannar vi och sitter stilla. Efter 5 minuter har vi kommit till grinden och vi tar oss sakta ut till bilen. Bilen har tydligen oxå spöken på taket för där flyktar vi lite till. Tillslut in i bilen. Pust. Kör till jobbet. Tar ut hunden och hon är nästan som vanligt igen. Lite fläpptendenser vid dörren till kontoret. Nu ligger hon lugn och fin och sover under mitt skrivbord... Jag blir så trött...
Pratade igenom morgonen med Emma (min kollega). Vad är detta? Är det verkligen förgiftning av fästingmedel? Nervgift? Eller har Narni fått en jävla hjärntumör?? Hur kan man bli så herrans fläpp?
Emmas teori att hon kan ju ha fått i sig rester från halsbandet, eftersom effekten varar i 14 dagar och schamponeringen kanske inte tog alla rester? Och visst, igår hade Narni en sån där "tvätta-dag" där hon putsade, slickade, naggade och höll på. Jag var flera gånger och kikade om det satt nån fästing där hon höll på, men hittade ingen fästing. Kanske fick hon i sig kvarvarande gift igår? Skulle kanske ha tvättat henne med Yes en gång till...?
Löp då? Alltså det känns inte som om detta är löprelaterat. För det mesta går ju hundarna ner sig och blir slöa och trötta. Det här är ju inte alls samma...
Narnis första löp: ingen reaktion.
2 månader efter löpet i samband med skendräktighet fick hon fläppryck nummer 1, några dagar (kommer inte ihåg exakt) efter Frontline applicering.
Narnis andra löp: ingen reaktion. ingen reaktion på skendräktighet heller. Inget fästingmedel.
Narnis tredje löp: Fläpp. Scaliborhalsband på (satte på i mitten/slutet av maj).
Mellan fläppryck 1 och 2 har det gått ett helt år. Däremellan avtog fläppigheten till att vara helt borta i vintras-våras. En hjärtumör hade ju inte försvunnit i ett års tid?? Den enda gemensamma nämnaren är fästingmedel... Kan det verkligen finnas Scalibor kvar i pälsen? Tog av halsbandet söndag 8 juni. Schamponerade 9 juni. Det är 10 dagar sen...
Nån som har några bra förslag...? Om det nu är överkänslighet mot nervgifterna så måste det ju finnas fler hundar än Narni som blir fläppa?? Hur kunde jag vara så jävla dum att jag provade att sätta på Scalibor!! Och vad säger man till veterinären? Jag kan ju inte visa upp nåt fläppryck... Försökte filma med mobilen i morse, men det fungerade inte. Sist åkte vi in och blev idiotförklarade, veterinären lyste i ögonen, kände på henne, drog nån vals om lite stel i ett ben, och skickade hem oss. Inget fel på din hund. För då var hon ju som vanligt... Fläpprycken kommer inte på beställning, tyvärr..
Innan vi åker till Lidköping så skall hon iallfall få en YES schamponering. Sen kan vi ju bara avvakta och se... Hon får väl tillbringa helgen i bilen. Kan inte låta bli att bli lite depp. Hund nummer 1 dör knall och fall på altanen. Hund nummer två dör också knall och fall, fast under skrivbordet på jobbet. Hund nummer 3 blir fläpp i huvet... Va? Sluta med hunderiet och köpa guldfisk? Får jag vara med i din guldfiskklubb, Anna? Salamandrar kanske? Vi kan ju lära dom simma genom små ringar och få en liten daggmask som belöning?
Hej från mej // Carina & FläppNarni
söndag 15 juni 2008
Söndag
Go morrn!
Har haft sovmorgon idag, den första på länge känns det som... Och då blir man ju lite grinig när man vaknar 0730 och inte kan somna om!! Funderade på att gå ut och träna en stund, men kaffekoppen och datorn vann striden idag. Skall träna ikväll, så det räcker nog gott. Istället tänkte jag ge mej på min träningsplanering inför högreklass och Lkl 3, och planera ordentligt, så att jag kan styra upp mej på träningarna. Annars tränar man lite här och lite där och glömmer det man egentligen måste träna... I LKL3 är det vittringen och fjärren som inte har fått "flyt" riktigt, men även rutan (hitta mitten) har vi slarvat med ett tag nu... I HKL är det massor att göra... Kryp, Framåt, skall, uppletande och upptag... Plus hela fenomenet "vänta på belöning".... Tänkte baklänges kedja, så att man får 3 moment i en serie till att börja med. På LKL är det fjärren som är sist, och i HKL är det ju hopp-sitt-hopp... Man kan ju varva så att man kör två serier och bryter mitt i oxå... Får väl se vad min lilla planering säger när den är klar...
Igår var det KM på klubben och jag var publik. Narni löper ju, och det var faktiskt lite skönt att få njuta av träningskompisarnas program istället, lungt och sansat utan fjärilar i magen...
Alla klubbisarna var kanonduktiga som vanligt och man kan verkligen vara stolt som TJBKare efter en dag som denna! Vinnare blev Martina & Diezel med snitt 9,6 eller nåt i den stilen!
Eftermiddagen ägnades åt storstädning, vilket sannerligen var behövligt... Emma sov över hos kusinen och vi andra myste framför teven.
Nä, nu hugger jag in i min planering!
Hejsvejs // Carina
Har haft sovmorgon idag, den första på länge känns det som... Och då blir man ju lite grinig när man vaknar 0730 och inte kan somna om!! Funderade på att gå ut och träna en stund, men kaffekoppen och datorn vann striden idag. Skall träna ikväll, så det räcker nog gott. Istället tänkte jag ge mej på min träningsplanering inför högreklass och Lkl 3, och planera ordentligt, så att jag kan styra upp mej på träningarna. Annars tränar man lite här och lite där och glömmer det man egentligen måste träna... I LKL3 är det vittringen och fjärren som inte har fått "flyt" riktigt, men även rutan (hitta mitten) har vi slarvat med ett tag nu... I HKL är det massor att göra... Kryp, Framåt, skall, uppletande och upptag... Plus hela fenomenet "vänta på belöning".... Tänkte baklänges kedja, så att man får 3 moment i en serie till att börja med. På LKL är det fjärren som är sist, och i HKL är det ju hopp-sitt-hopp... Man kan ju varva så att man kör två serier och bryter mitt i oxå... Får väl se vad min lilla planering säger när den är klar...
Igår var det KM på klubben och jag var publik. Narni löper ju, och det var faktiskt lite skönt att få njuta av träningskompisarnas program istället, lungt och sansat utan fjärilar i magen...
Alla klubbisarna var kanonduktiga som vanligt och man kan verkligen vara stolt som TJBKare efter en dag som denna! Vinnare blev Martina & Diezel med snitt 9,6 eller nåt i den stilen!
Eftermiddagen ägnades åt storstädning, vilket sannerligen var behövligt... Emma sov över hos kusinen och vi andra myste framför teven.
Nä, nu hugger jag in i min planering!
Hejsvejs // Carina
onsdag 11 juni 2008
Mindre fläpp!
Nedräkningen pågår för fullt hemma hos oss. Nu är det bara två dagar kvar tills att skolan är slut ;-)). Vi är klassföräldrar och skall producera fika till 50-talet personer på fredag morgon klockan 8... Ångestvariant. Bara att hitta termosar till 50 koppar kaffe...
Igår löste vi teaterfrökens present, så nu är den saken avklarad också...
Narni har piggnat lite faktiskt, nu drygt 3 dygn efter avplock av Scalibor och rejäl schamponering (Therese, jag missade det där med Yes!). Vet inte om det kan gå så fort, men skillnad på hund är det... I måndags började hon även löpa, så det är ju svårt att fullt ut veta vad som är vad. Eller om det är två faktorer som samverkat...
Det knepigaste är att jag liksom vant mej vid att hon blivit lugnare och trögare, går som en dröm i kopplet utan att dra, och är allmänt dämpad. Det smög sig på oss faktiskt, så här i backspegeln. Nu när hon piggnar till så märks det helt plötsligt! Drar i kopplet så fort hon får en chans, spanar efter katter, busar med bollen hemma, springer i kapp med ungarna. Reagerar inte på samma sätt vid vardagliga händelser inomhus. Äter upp sin mat. Går in operant "fot" under promenaderna, och lite annat sånt där. Livsglädjen har återvänt på nåt sätt. Ett annat uttryck på hela hunden...
Har gått och kikat på hennes bakställ i förra veckan till och från jobbet och fått en känsla av att det har varit lite stappligt, hon tog inte ut stegen fullt ut, och pälsen har liksom gungat på ett sätt som jag inte sett förut. Inbillning tänkte jag, men idag när vi gick till jobbet så var det borta!
Istället trippade hon sin vanliga trippiga stil, och då kände jag ju igen det, så skall det ju se ut! Fick en känsla av att hon kanske har haft ont? Värk i lederna kanske? Huvudvärk? Vem vet vad biverkningarna är, när vi inte kan fråga hunden...?
Kan det vara så att ev överkänslighet/smärta/huvudvärk, vad det nu är för symptom, inte märks på samma sätt på en vanlig "vardagshund", eftersom den inte behöver prestera någonting? Det är ju i skarpa lägen, tävlingen på Munkedal, uppletandet på KM:et, som det märks väldigt tydlig skillnad... Fläpprycken märks ju också iofs, men det är ju för att hon är en sån individ som regerar mycket och fort på retningar... En lugnare hund kanske inte hade visat något sådant...
Den kanske bara hade blivit mer lugn och behaglig... Oj, nu får jag nog hatmail från vissa nervigiftsfabrikanter...
Får lite flashback till min stackars mor som under flera års tid fick sanera hela munnen från kvicksilver (amalgamlagningar), och tandvården stod på sig att det var helt ofarligt, trots att hon hade passerat gränsvärdet med bly i kroppen, med fjorton hästlängder och hade rejäla förgiftningssymptom med minnesluckor, illamående och andra hemskheter. Men det tog lång tid innan tandvårdsfolket kröp till korset och medgav att det var farligt att stoppa bly i munnen på människor... Idag är det helt borta, och ingen skulle komma på tanken att stoppa bly i munnen på barnen, tack och lov...
Om 5-10 år kanske vi skakar på huvet åt alla dessa nervgifter vi pumpar i hundarna (och oss själva eftersom vi klappar på hundarna och tar upp det genom huden vi med)...
Idag åker jag och investerar i nåt naturpreparathalsband... Hoppas att den tyska varianten vi hade förra året finns kvar i sortimentet! Vågar inte prova bärnsten, känns lite hokus pokus över det hela...
Hejsvejs // Carina & Narni
Igår löste vi teaterfrökens present, så nu är den saken avklarad också...
Narni har piggnat lite faktiskt, nu drygt 3 dygn efter avplock av Scalibor och rejäl schamponering (Therese, jag missade det där med Yes!). Vet inte om det kan gå så fort, men skillnad på hund är det... I måndags började hon även löpa, så det är ju svårt att fullt ut veta vad som är vad. Eller om det är två faktorer som samverkat...
Det knepigaste är att jag liksom vant mej vid att hon blivit lugnare och trögare, går som en dröm i kopplet utan att dra, och är allmänt dämpad. Det smög sig på oss faktiskt, så här i backspegeln. Nu när hon piggnar till så märks det helt plötsligt! Drar i kopplet så fort hon får en chans, spanar efter katter, busar med bollen hemma, springer i kapp med ungarna. Reagerar inte på samma sätt vid vardagliga händelser inomhus. Äter upp sin mat. Går in operant "fot" under promenaderna, och lite annat sånt där. Livsglädjen har återvänt på nåt sätt. Ett annat uttryck på hela hunden...
Har gått och kikat på hennes bakställ i förra veckan till och från jobbet och fått en känsla av att det har varit lite stappligt, hon tog inte ut stegen fullt ut, och pälsen har liksom gungat på ett sätt som jag inte sett förut. Inbillning tänkte jag, men idag när vi gick till jobbet så var det borta!
Istället trippade hon sin vanliga trippiga stil, och då kände jag ju igen det, så skall det ju se ut! Fick en känsla av att hon kanske har haft ont? Värk i lederna kanske? Huvudvärk? Vem vet vad biverkningarna är, när vi inte kan fråga hunden...?
Kan det vara så att ev överkänslighet/smärta/huvudvärk, vad det nu är för symptom, inte märks på samma sätt på en vanlig "vardagshund", eftersom den inte behöver prestera någonting? Det är ju i skarpa lägen, tävlingen på Munkedal, uppletandet på KM:et, som det märks väldigt tydlig skillnad... Fläpprycken märks ju också iofs, men det är ju för att hon är en sån individ som regerar mycket och fort på retningar... En lugnare hund kanske inte hade visat något sådant...
Den kanske bara hade blivit mer lugn och behaglig... Oj, nu får jag nog hatmail från vissa nervigiftsfabrikanter...
Får lite flashback till min stackars mor som under flera års tid fick sanera hela munnen från kvicksilver (amalgamlagningar), och tandvården stod på sig att det var helt ofarligt, trots att hon hade passerat gränsvärdet med bly i kroppen, med fjorton hästlängder och hade rejäla förgiftningssymptom med minnesluckor, illamående och andra hemskheter. Men det tog lång tid innan tandvårdsfolket kröp till korset och medgav att det var farligt att stoppa bly i munnen på människor... Idag är det helt borta, och ingen skulle komma på tanken att stoppa bly i munnen på barnen, tack och lov...
Om 5-10 år kanske vi skakar på huvet åt alla dessa nervgifter vi pumpar i hundarna (och oss själva eftersom vi klappar på hundarna och tar upp det genom huden vi med)...
Idag åker jag och investerar i nåt naturpreparathalsband... Hoppas att den tyska varianten vi hade förra året finns kvar i sortimentet! Vågar inte prova bärnsten, känns lite hokus pokus över det hela...
Hejsvejs // Carina & Narni
söndag 8 juni 2008
BruksKM, Camping och LKL 3
Ja, helgen har varit stundom hektisk och stundom väldigt vilsam...
Det började 08:00 på fredagen med KM i bruks på TJBK. Vi var fyra ekipage som vågade oss dit för att kämpa om detta ärofyllda pris ;-)) Närå, skämt åsido, det var klubbens första KM och ingen visste väl riktigt vad som väntande, utan alla tog det på lagom icke-blodigt allvar och i god kompisanda. Väldigt trevligt faktiskt!
Momenten var Budföring med skott (Lkl), Uppletande (Hkl), och Lydnad (Akl). Fred var domare och Therese, Yvonne och Andreas stod för arrangemanget, och gjorde det kanonbra.
Jag och Narni slarvade bort slutstriden redan i början så att säga, när Narni tyckte att älgbajs är bättre än uppletande saker... Kom in med en pryl och det räcker ju inte långt... Man kan ju skylla på vindar åt fel håll eller att gräset var midjehögt, men när vi hade varit och tränat bara några dagar innan och det minsann dög att springa då, så får man ju ta fram sin lilla fickspegel och inse att lilla Narniparni nog inte kan momentet... Hrmm...
Lydnaden gick väl rätt okej, förutom fria följet där hon luftade och halkade aningen långt bak, och i alla ingångar fick hon för sig att sätta sig snett (ingen pinne i röven denna gången), men hon var glad och det är huvudsaken.
Vi slutade som tvåa av fyra på KM och vann gjorde träningskompsarna Anna & Frank, och det var dom väl värda! Grattis!!
Efter detta åkte vi hem och packade husvagnen och hela familjen och avreste till Havstens Camping (Bokenäset), och fick nog sista platsen, pust!!
Vi tog det lungt, ungarna cyklade, badade och spelade minigolf och jag sträckläste Camilla Läckbergs Sjöjungfrun i gasset. Skönt att bara sitta rakt upp och ner i flera timmar sådär... Jag tog även årets första dopp, och även årets andra dopp. Helt otroligt kallt, men oj vad skönt när man väl kom i...
I morses åkte vi till Munkedals BK för att tävla igen... Redan på vägen dit hade jag på känn att det skulle gå käpprätt... Narni hade varit dämpad och har haft lite fläpp-tendenser det senaste... Alltså att hon reagerar på saker som hon normalt inte skulle bry sig om. Det är för det mesta dofter, men även ljud och synintryck kan ställa till det. Det märks även på aptiten, hon äter ingenting nästan. Till och med frolicarna kan hon spotta ut emellanåt...
Om hon råkar på nån doft eller något visst ljud så blir hon rädd, svansen mellan benen och flykttendens.. Inte alls lika mycket som vid Frontline-reaktionen, men åt samma håll. Ibland släpper det med en gång, ibland tar det någon minut.
Så i hettan på Munkedal gick det helt enkelt åt skogen. Rutan hade dom ställt i skuggan, med motljus och dessutom högt gräs, och ingen av hundarna såg någon ruta över huvud taget... Och när man satte sig på huk i hundens nivå, såg ingen av förarna den heller... Alla nollade. Funderade på att avstå rutan-momentet, riktigt dålig träning. Speciellt när man såg dom andra hundarna som försökte och försökte förtvivlat hitta en ruta...
Men vi kom aldrig så långt... Narni var dämpad och ofokuserad. Trög. Försökte få igång henne att leka innan vi gick in, men hon gav liksom inte samma gensvar som vanligt. På fria följet hamnar hon 20-30 cm för långt bak och går och släpar under hela momentet. Luftar och skyggar i svängarna. Inget kul alls. Den snälle domaren gav oss en 7:a, men den förtjänade vi inte... Sättandet nollar hon genom att stanna istället. Då bestämde jag mej för att bryta, och det gjorde vi.
Pratade lite med dom andra ekipagen och vi kom att prata om fästingmedlen. Jag berättade om Narnis överreaktion, varpå alla tittar konstigt på mej och frågar varför hon då i hela fridens namn har Scalibor på sig... Ja, det kan man ju undra... Jag berättade att jag läst på, och att det inte är samma gift... Nån av damerna hade hört tvärtom... Men va skall jag göra då? Tio fästingar om dagen eller fläpp hund??
Efter att ha funderat hit och dit så bestämde vi oss ikväll för att ta av halsbandet och bada Narni ordentligt... Sagt och gjort. Avtar fläpp-tendenserna så är det halsbandet. Avtar dom inte så är det förlöp... Jag kan ju inte låta henne gå och vara fläpp, om det är nervgifterna som spökar...
Veckan som kommer är det skolavslutning!! Tänk att en termin kan gå så fort!
Hejsvejs Carina & Narni
Det började 08:00 på fredagen med KM i bruks på TJBK. Vi var fyra ekipage som vågade oss dit för att kämpa om detta ärofyllda pris ;-)) Närå, skämt åsido, det var klubbens första KM och ingen visste väl riktigt vad som väntande, utan alla tog det på lagom icke-blodigt allvar och i god kompisanda. Väldigt trevligt faktiskt!
Momenten var Budföring med skott (Lkl), Uppletande (Hkl), och Lydnad (Akl). Fred var domare och Therese, Yvonne och Andreas stod för arrangemanget, och gjorde det kanonbra.
Jag och Narni slarvade bort slutstriden redan i början så att säga, när Narni tyckte att älgbajs är bättre än uppletande saker... Kom in med en pryl och det räcker ju inte långt... Man kan ju skylla på vindar åt fel håll eller att gräset var midjehögt, men när vi hade varit och tränat bara några dagar innan och det minsann dög att springa då, så får man ju ta fram sin lilla fickspegel och inse att lilla Narniparni nog inte kan momentet... Hrmm...
Lydnaden gick väl rätt okej, förutom fria följet där hon luftade och halkade aningen långt bak, och i alla ingångar fick hon för sig att sätta sig snett (ingen pinne i röven denna gången), men hon var glad och det är huvudsaken.
Vi slutade som tvåa av fyra på KM och vann gjorde träningskompsarna Anna & Frank, och det var dom väl värda! Grattis!!
Efter detta åkte vi hem och packade husvagnen och hela familjen och avreste till Havstens Camping (Bokenäset), och fick nog sista platsen, pust!!
Vi tog det lungt, ungarna cyklade, badade och spelade minigolf och jag sträckläste Camilla Läckbergs Sjöjungfrun i gasset. Skönt att bara sitta rakt upp och ner i flera timmar sådär... Jag tog även årets första dopp, och även årets andra dopp. Helt otroligt kallt, men oj vad skönt när man väl kom i...
I morses åkte vi till Munkedals BK för att tävla igen... Redan på vägen dit hade jag på känn att det skulle gå käpprätt... Narni hade varit dämpad och har haft lite fläpp-tendenser det senaste... Alltså att hon reagerar på saker som hon normalt inte skulle bry sig om. Det är för det mesta dofter, men även ljud och synintryck kan ställa till det. Det märks även på aptiten, hon äter ingenting nästan. Till och med frolicarna kan hon spotta ut emellanåt...
Om hon råkar på nån doft eller något visst ljud så blir hon rädd, svansen mellan benen och flykttendens.. Inte alls lika mycket som vid Frontline-reaktionen, men åt samma håll. Ibland släpper det med en gång, ibland tar det någon minut.
Så i hettan på Munkedal gick det helt enkelt åt skogen. Rutan hade dom ställt i skuggan, med motljus och dessutom högt gräs, och ingen av hundarna såg någon ruta över huvud taget... Och när man satte sig på huk i hundens nivå, såg ingen av förarna den heller... Alla nollade. Funderade på att avstå rutan-momentet, riktigt dålig träning. Speciellt när man såg dom andra hundarna som försökte och försökte förtvivlat hitta en ruta...
Men vi kom aldrig så långt... Narni var dämpad och ofokuserad. Trög. Försökte få igång henne att leka innan vi gick in, men hon gav liksom inte samma gensvar som vanligt. På fria följet hamnar hon 20-30 cm för långt bak och går och släpar under hela momentet. Luftar och skyggar i svängarna. Inget kul alls. Den snälle domaren gav oss en 7:a, men den förtjänade vi inte... Sättandet nollar hon genom att stanna istället. Då bestämde jag mej för att bryta, och det gjorde vi.
Pratade lite med dom andra ekipagen och vi kom att prata om fästingmedlen. Jag berättade om Narnis överreaktion, varpå alla tittar konstigt på mej och frågar varför hon då i hela fridens namn har Scalibor på sig... Ja, det kan man ju undra... Jag berättade att jag läst på, och att det inte är samma gift... Nån av damerna hade hört tvärtom... Men va skall jag göra då? Tio fästingar om dagen eller fläpp hund??
Efter att ha funderat hit och dit så bestämde vi oss ikväll för att ta av halsbandet och bada Narni ordentligt... Sagt och gjort. Avtar fläpp-tendenserna så är det halsbandet. Avtar dom inte så är det förlöp... Jag kan ju inte låta henne gå och vara fläpp, om det är nervgifterna som spökar...
Veckan som kommer är det skolavslutning!! Tänk att en termin kan gå så fort!
Hejsvejs Carina & Narni
torsdag 5 juni 2008
Torsdag
Hej hej!
Hoppsan vad våren gick fort. Nu är det redan juni och full sommar... Man kan ju bara hoppas att det blir lite mer än detta... Sitter ju och jobbar för det mesta och hinner inte få så mycket sol på mej att det märks nåt nämnvärt... Mötte femton tanter på cykel igår när jag körde till affären, och jisses vad rödabruna dom var.. Dom har väl cyklat varenda dag med sol!
Det gäller att få sin sommarbränna så snabbt det bara går... En annan blekfis får använda brun-utan-sol om det skall bli nåt...
Anders har tatt fram poolen till barnen, och vi har numera pool-party alla kvällar i veckan. Ingen får bada innan vi vuxna är hemma, så när vi kommer hem på kvällen så står dom i givakt klara att dyka i ;-))
Helgen börjar intensivt med KM i bruks på klubben 08:00 i morrn bitti (fredag). Anton skall gå på kalas, och sen går husvagnen till Hafstens camping där vi tänkte jobba ikapp solbrännan ;-)) i helgen.
Från Hafsten åker jag och Narni för att tävla på Munkedal på lördagen. Var ju väldigt optimistisk i början av våren och anmälde till en hel hög tävlingar och tänkte det är "lååångt" kvar till maj-juni... Jodå. Vips så var vi där.
Igår skulle vi åkt till Munkedal och tränat, men eftersom Frank var halt, Yvonne skulle på student och jag tappade lusten att sitta i en varm bil 1x2 timmar, så åkte jag till klubben istället. Men så ringde Erica och hade fått lite tid över, och även Yvonne kom efter studentfesten. Bosse var där med alla hans tävlingssekreterare och vips så fick vi till en kanonfin träning i det vackra vädret!
Jag fick hjälp med lite av mina moment, och vi lade en bra plats med störning allesammans, när sekreterarna var färdiga. Några hundar skulle sitta, andra lígga. Sitthundarna blev avhämtade mitt i programmet medan ligghundarnas förare fortfarande var gömda. Helt hipp som happ. Therese var tävlingsledare och gjorde det med bravur. Tänk så bra det kan bli! Jag som trodde jag skulle vara själv på kvällen!
Narni har visat lite av sina fläpp-tendenser till och från de senaste veckorna igen... Frågan är om hon reagerar på Scalibor, eller om hon är på gång in i löp... Svårt att veta. Jag måste helt enkelt låta halsbandet sitta på och se om det blir värre efterhand, eller om det har med löp att göra... Blir hon helfläpp är det ju bara att plocka av och schamponera, men då står jag ju där utan fästingskydd igen... Alla naturmetoder provade och avfärdade... Det är bara bärnsten vi inte har provat, men jag har liksom svårt att tro på att det funkar... Nu kan vi inte testa fler metoder, eftersom 10 fästingar om dagen inte bådar gott på infektionsfronten...
På semesterfronten lyser det fortfarande med ovisshetens lampa... Vi har så mycket just nu på jobbet, båtar på varv eller på väg, och väldigt svårt att planera in nånting alls inom överskådlig framtid. Så lägertankarna får jag bara slå ur hågen i år... Skit.
Nä, nu är nog kaffepausen mer än slut ;-) Jag som bara tänkte skriva fem rader. Och schwiss så blev det massor!
Hejsvejs // Carina & Narni
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)