Emma 10 år

Idag fyller Emma 10 år!

Tiden går fort... tänk att det gick så fort.

I fredags hade hon och en kompis 20års fest tillsammans på Röavallen. Det var en lyckad tillställning, med lekar, god mat godis, chips och glass i stora lass. En hel bärkasse med fina presenter blev det också, och två mycket nöjda 10åriga damer.

Idag är det tjocka släktens tur, och det blir lite mindre avancerat med kaffe och tårta. Morgonpresenterna bestod av olika ridprylar, borstar, hovkrats, ridspö och handskar. I eftermiddag anländer den "riktiga" 10årspresenten, en ny cykel. Håller tummarna för att den skall få godkänt! Man vet aldrig...

I går var det arbetsdag på TJBK och vi trotsade regnet och röjde i uppletanderutan och gjorde den väldigt fin! Jag och Erica var på plats kl 9 på morgonen så vi hann med framåtsändande träning och rutan, både innan och efter arbetet, och inemellan blev det lite uppletande eftersom vi ju måste provköra "nya" rutan, när den ändå var vallad och klar!

När alla åkt hem gick jag och Erica ut spår till varandra och därefter tränade vi en stund till. Jag fick lite att fundera på på framåtsändandet... Tänkte använda den "vanliga" modellen med att dela i 3 delar. Framåt - galopp till gruppen. Sakta - skritt ut till punkt. Inkallning med mej gående emot. Så långt så bra, om det inte var för det femomenet att Narni inte kan ha lina på sig. Hon går i sidled och blir skev i kroppen så fort linan/kopplet är på. Och jag blir så herrans förbannad när linhelvetet strular! Och sakta gåendet i vanligt koppel blir ju inte samma sak på långt håll när jag inte kan påverka.

Nä. Stopp o belägg. Återgick på prov till min gamla variant jag hade på Glimmer där man helt enkelt kör in sträckan först, så att hunden blir rak. Ibland bryter man av och belönar med boll på punkten innan gruppen. Men aldrig boll på "andra sidan" gruppen, utan bara förväntan på att få stanna. Först en rak inkallning genom gruppen. Eventuellt ett rakt fotgående också genom gruppen om hon är för het. I varje ände (75meter) har jag en belöningspunkt (skål) där belöningen hamnar först när jag kommer dit. Så även om hon rinner iväg så blir det inget förrän jag har stannat henne och sedan kommer fram och lägger dit godisen och säger slut. Sakta får jag träna i koppel vid sidan av. Nå, vi provar denna modellen ett tag och så får vi se vart vi landar.

Spåret som Erica hade lagt till Narni var SUVERÄNT. Vi gick som sagt åt varandra, och som bekant är spårmarken på Tjörn lite svår ibland. Vi skrämde upp varandra båda två med att berätta hur hemskespåren gick lite innan vi gick dom (jag ramlade två gånger i Tildas spår), så jag tror att vi båda två blev paffa hur bra hundarna löste alla klurigheter med stup, rotvältor, övergångar, gärdsgårdar, vinklar och risbuskar utan att blinka! Dom var helt enkelt skitbra båda hundarna igår och jag blev riktigt överraskad hur bra Narni gick! Hon är ju bara 18 månader, men löste allt skitbra och helt själv. Vid ett tillfälle gick spåret längs en bergskam och Narni kom ifrån det. Gjorde en ringning och kom på spåret själv, och efter 10 meter låg en tennisboll, så himla bra tajmad! Man riktigt såg hur glad hon blev! Skithäftigt!

Nä, nu är det dammsugarn som gäller så jag hinner klart till gästerna kommer!

Kram // Carina & Narni

Hmmm

Tänk att ibland blir det inte som man tänkt sig alls..

I morse sätter jag mej i bilen glad och nöjd för att åka till Naprapaten. Upptäcker att det är dax att tanka, så sätter kursen på Statoil i Kållekärr. När jag kommer i höjd med Säby så tänds det en konstig gul liten lampa på instrumentpanelen. Jaha. Fortsätter ändå till Kållekärr där jag letar upp instruktionsboken. Symbolen heter "felindikator" och boken förklarar att det är något fel på motorns styrsystem, att bilen inte behöver bogseras till verkstan, utan det går bra att köra direkt till verkstan bara man inte anstränger motorn och inte kör över 70km/h. Jaha?

Där rök den förmiddagen. Ringde först Naprapaten för att avboka tiden, sen letade reda på bilverkstadens nummer. Som tur var kunde dom ta emot bilen idag, men dom behövde ha den några timmar. Alltså bara att åka till Kungälv och lämna bilen. Via gamla vägen eftersom 70km var maxgräns. Väl där så är det ju lika bra att åtgärda lackskadan i dörren också på samma gång. Skriver in bilen och packar ur lite prylar som jag behöver (dock fick jag lämna träningsväskan, skit och pannkaka).

Då ringer min bror som hört talas om mitt lilla äventyr och påminner om att vi har garanti på bilen. Hm, det var ju inte så tokigt! Känns genast lite lättare.
In igen på verkstan... Kanske måste jag köra den till Uddevalla för att Hedins Bil skall ta gula-lamp-historien på garantin? På Hedins Bil är det upptaget på telefon... Nåväl, jag kan ju inte stå på en gräsplätt med en hund och en massa väskor, bara att åka hem och ta tag i detta per telefon..

Som tur var hade mor min tid att komma och hämta mej med den lilla pickuppen, så vi knödde ihop oss i den med diverse prylar och en hund.

Så, nu har jag ingen bil, och inget besked om verkstan i Kungälv får lov att koppla in sina sladdar för att kolla vad gula lampan vill... Garanterat ingen bil över helgen. Blä.
Och inga träningsprylar. Och Emma som skall ha fest på Röavallen med en kompis i morrn... Och jag som skall handla till festen ikväll... Och judoträning på söndag. Arbetsdag på klubben på lördag.

Kanske får jag låna den lilla vita pickuppen av bror min... Fast det är bara två säten, barnen får väl cykla bakom ( he he he)...

Ja, ja, det löser sig på nåt sätt. Det gör det ju alltid.

Hopp o hej // Carina

(fick precis besked från min käre make i Malmö, som fick ta över detta ärende (tur att man har gammal hederlig könsfördelning hemma, bilen ligger på hans ansvar... ) om att bilen får lov att stå kvar i Kungälv, där dom skall kolla upp vad som är fel, och sen lämna offert till Uddevalla, och sen avgörs det vem som skall laga vad, om det dyrt eller inte... )

Onsdag

Känner att bloggen har en tendens att upprepa sig en aning nu när man trillat in i dom vanliga rutinerna igen, men ändå måste det ju finnas nåt nytt att skriva... hm...

Jodå. Igår galopperade Emma flera varv! Och sken som en sol! Inte bara fem sex galoppsprång för att sedan bromsa in igen, utan tvärt om så gasade hon på, och när Oliver ville sakta av, så gasade hon på igen! Gissa om det var en stolt mamma som stod och hejjade på!

Därefter bar det av till TJBK för Ung-med-hund kursen. Fick till en kort träning till Narni innan det var Emmas tur att ta över. Upptäckte att jag måste backa i ruta-träningen lite granna för att befästa hittta-mitten beteendet lite granna utan targeten. Måste dessutom belöna bakom rutan för att inte Narni skall gå för grunt i rutan utan hellre välja att ställa sig och vänta i rutan på klick eller boll bakom. Så flytta fram till 10 meter avstånd och köra bollkast över Narni när hon hittar mitten, så får vi se hur det funkar.
Gjorde ju ett specialarbete med Glimmer i ämnet "rutan" på lärarutbildningen, och det är bra att läsa igenom då och då så att man inte glömmer bort någon del av beteendekedjan..

Ungarna på Ung-Med-Hund är fantastiskt duktiga, hoppas dom fortsätter att träna även efter att kursen är slut! Man kunde önska att vi hade något mer att erbjuda alla dessa amtiösa barn, men det är väldigt svårt att få till något vettigt... Agilitysektorn har dragit sin sista suck på klubben, och det finns ingen ungdomssektor... Och ingen Hundungdom.. Det är inte lätt att vara ungdom på TJBK, det är klart... Kanske kan dom uppskatta den nya rallylydnaden, om man kan sälja in konceptet hos dom..

Har planerat att träna en stund till i kväll, vi får väl se hur det blir med det! Behöver träna plats, plats och plats...

Tjing // Carina & Narni

Soff-terv

Träning

Idag har vi haft team träning på annan plats än klubben. Ett jättelikt gärde alldeles utanför Skärhamn. Det var kanonbra. Vår grupp körde uppletande, budföring, framåtsändande, skott och plats. Jag gömde mej bakom en sån där vit plastbal och Narni låg lungt och avslappnat! Jättebra! Avslutade med trevlig fika innan vi åkte hemåt.

Jag och Narni skall sikta in oss på LKL 2 nu i okt och november, medan vi väntar på nästa tillgängliga lägreklass till våren... Tänkte att platsliggande, rutan, framåtsändande och uppletande kan vara en lagom vinterträning för oss. Lika bra att träna inför elitklasserna redan från början, så blir lägstanivån högre, och därmed får mina stackars nerver en bättre chans att hålla sig i schack när vi väl blir färdiga.

Jag lyckades faktiskt vara ledig igår, och tog tillfället i akt och städade och pillade lite hemma, men fick även till en träning med Anna och Frank i ösregnet på eftermiddagen med två barn i släptåg (mutade dom med bullar och festis)... Det blev kanonbra träning! Först uppletande och sen rutan, saktagående och avslutade med en plats när det fullkomligt öste ner. Och Narni låg som gjuten! Två dagar i rad! Helt klart ett genombrott. Måste komma ihåg att skriva upp det på min checklista på kylskåpet...

Nä, nu skall jag gå och äta!

Kramar från Carina & Narni

Min naprapat är bäst....

Jaha, efter en tur till naprapaten i går är jag numera bland dom levandes skara igen! Wow! Lite yrsel kvarstår, och det känns som jag blivit överkörd av en ångvält, men oj vilken skillnad! Riktigt skönt att ha ont när man vet att det är på rätt väg, och att yrseln har en orsak!

Hade mycket riktigt en inflammation på G i nacken och mina två "fel" i nacke + höft samarbetar om att vrida hela ryggraden... Svullen från nacken ner till höften... Konstigt nog har jag inte märkt av det denna gången rent fysiskt förutom yrseln nu senaste veckorna. Förra gången hade jag ju nackspärr, och då kan man ju ana att yrseln har med det att göra, men denna gången har det liksom smugit sig på mej...

Och lite vänligt ovett fick jag... Och påpekande om att jag bär för tunga Icakassar, använder höger arm för mycket, vrider kroppen åt höger när jag sitter, och lutar mej på höger höft när jag står... Han är en sån vänlig själ min naprapat... Jag hade ju varit urled trött på folk som inte har vett på att ändra sitt beteende utan återvänder ideligen... Fast det är ju hans levebröd... Hm... Nåja, nu blir det veckobesök igen ett par månader framåt, och sen är det bara för mej inte låta besöken rinna ut i sanden och bli bortprioriterade...

Läkarbesöket då? He he he... En historia för sig. Svensk sjukvård i ett nötskal... IMORGON skall jag och ta prover... Nåväl, har jag kommit såhär långt på bara TVÅ veckor, så skall dom baskemej få ta proverna... Det kan ju vara så att det är fler saker som samverkar, så nu skall jag en gång för alla gå till botten med detta...

Lägretävlingen då? Jodå... IDAG fick jag tag i en tant på Borås BK som var vänlig att i sin tur leta upp en annan som visste något om tävlingen. Och jag fanns inte med på tävlandelistan och inte på reservlistan, och följaktligen blivit bortlottad... Plus att dom skickat ut brev för över en vecka sen (!)...

Hur kan två brev försvinna till min adress under en period på ca 5-6 agar? Inget brev från vårdcentralen, och inget brev om bortlottning...? Vad är det då mer som inte har landat i min brevlåda?? Snart dimper det väl ner en räcka påminnelser på allehanda fakturor som försvunnit i samma veva??

Idag har jag varit och tränat på TJBK och det var helt underbart. Härligt att vara tillbaka i gänget igen och ha en hund som bara säger -Javisst!! Körde ruta, inkallning, framåt, sakta, höger-vänster apport, metallen och vittring. Avslutade med 10 minuter plats brevid Frank med störning av allehanda hudnar och människor! Narni satte sej ett par gånger och jag fick lägga tillbaka henne igen. Kanonbra träning..

Efteråt fick Narni och Frank springa en stund och så är kvällsrastningen fixad också!

Barnen är ikväll med mormor på Cirkus!! Kanonkul! Hon har tagit alla barnbarnen med sig och har säkert i skrivande stund fullt upp...

Hejsvejs från oss
Carina & Narni

Rena snurren

Jaha... Nu har jag sett på alla tråkiga teveserier som finns, surfat på hemsidor och tittat på SM filmerna, och all möjlig dynga i snart en vecka. I söndags fick jag snurren, kan man säga... På söndagsmorgonen fick jag en liten föraning när jag var ute och lade spår till Narni. Rätt var det är snurrar det till och jag blev rätt skraj faktiskt, siktade in mej på ett mossigt parti ifall jag skulle trilla ihop. Läskigt. Efter en liten stund gick det över och sen var det lungt resten av dan. På kvällen gick musten totalt ur mej och jag fick gå och lägga mej. Och på måndag förmiddag fick jag gå hem från jobbet. Trött som bara den, tryck över pannan och snurrig. Och så har hela veckan gått förbi. Eftersom jag har varit ensam med barnen, så kan man ju inte bara lägga sig, utan det har varit både ridning och hundkurs och några turer till Ica (man får hålla sig nära hyllorna så man har nåt att ta tag i...). Har även måst gå till jobbet 3-4 gånger för att lösa dom mest akuta grejjerna.

Lite lite hosta, lite lite snuva och bara några streck höjd temp...?? Känns som om man har feber, hettar i ansiktet och i kroppen men tempen bara några grader över normalt... Sover 3-4 timmar varje dag?? Gå upp klockan 6:30,upp och iväg med barnen, tillbaka i sängen och sover till 12? Vad är det för konstig sjuka?? Det värsta är ju att det inte var så länge sen jag var sån här sist, och då kan man ju börja fundera... Ämnesomsättningen, Borelia, diabetes, nån brist av nåt slag, problem med balansnerven, psykisk stress (vågar inte tänka den sista tanken ut)... Av att surfa på läkarsidor (sökte på yrsel) gör ju ingen speciellt mycket lugnare...

Försökte få en läkartid i veckan... Mmmmm. Kanske har du fått en virus? (Ja, det hoppas vi ju). Men kommer samma virus med ett par månaders mellanrum tillbaka igen och igen? Sköterskan rabblar upp lite prover hon tycker man skall ta och meddelar att läkarn skall skicka ett brev på posten med en tid för provtagning och sånt... Postat den 11.. idag är det den 16:e och inte en skymt av nåt brev från vårdcentralen...

Nå, Anders har varit hemma i helgen så jag har vilat mej rätt bra. Ikväll åker han till Malmö igen... Vi får väl se hur det går i morrn, måste gå och jobba en stund iallafall... Pust.
Bläääääääääää

Tisdag...

Tänkte förgylla bloggen med lite bilder från gårdagens ridning... Tisdagar är numera en spännande dag med både ridning och hundkurs för Emma... Ridningen blev flyttad lite hals över huvud från nybörjargruppen till en mer erfaren grupp, och det var bara att gilla läget att vi under en period framöver fick dubbla aktiviteter... Men det har peppar-peppar gått bra, och Emma orkade med både ridning och hundkurs... Trots det obehagliga i att ha sin tjöt-mamma som instruktör på hundkursen. Piiiiiiinigt...

Milly heter hästen, och hon är verkligen världens snällaste ponny... Kanske lite lat, men inget som ett bra tillbehör som ett litet spö kan råda bot på...

Fix färdig. Nu väntar vi på att alla skall ge sig iväg och rida ut i höstsolen!

Medan tjejjerna var ute och red på ridvägarna runt Valsäng (dom har ordnat jättefina ridstigar som är inhängnade och trafiksäkra), så tog jag ut Narni och vi gick runt och kikade på hästarna och hälsade på folk. Narni lyckades få tag i lite gosigt hästbajs att tugga på, men annars var hon lugn som en filbunke fast hade gärna sprungit med när tjejjerna tränade galopp ute i paddocken efter uteridningen...

Åter till soffan och kurera min jobbiga virus med feber och huvudvärk...

Hård helg

Så var det söndag eftermiddag och jag är helt slut. Bra väder kan vara väldigt tröttande!

På fredagkvällen var det födelsedagskaffe hos brorsan och där grundade jag ordentligt med smörgåstårta ;-))... Vid 21tiden kom Anders hem från Malmö över helgen.

Lördag, barnen cyklade kors och tvärs till kompisar och då passade jag och Anders på att köra vi hårt i trädgården. Vi rensade trädgården från gammalt skrot, trasiga leksaker och annat smått och gått, klippte gräset både i trädgården och ut mot vägen, rensade grusgången från ogräs, och klippte kanterna. Vi tömde poolen och vek ihop alla tillbehören och stuvade dessa på sin vinterplats. Inomhus körde vi en skrotvända också och fick ihop en stor säck och en hel byrå (Antons) som fick åka till tippen. Hela flaket på den blå lastbilen blev fullt med all möjlig dynga.
Därefter en sväng till affären i trädgårdskläderna och sen hem och ramla ihop i soffan...

Söndag, upp tidigt som attans, och var på klubben 8:45. Lade spår (700m i ottan = genomsvett) till Narni och sedan började några av teamarna, som redan kommit till träningen att kratta spökängen. När blåsorna satte in så avlöstes vi av nya friska krafter som kom vid 10:00. Sedan körde vi i Bruksgruppen igenom hundarna i gruppen, alla utom Narni som behövde ta sitt spår först. Spåret gick sådär... Hade lagt det i risig terräng och gjort en del fulingar för att få Narni att vara mer rädd om sitt spår... Hon gick på alla luringarna, men lärde sig väl förhoppningsvis något på det... En pinne gick hon över, men dom andra 6 prylarna hittade hon. Det blir nog bra när det är färdigt, hon är inte så gammal ännu ju...
Tillbaka på klubben, återigen svettig som få, och körde lydnaden, och idag kändes det riktigt bra. Lite hög i krypet tydligen, så jag får väl träna lite mer på att krypa efter aktivitet, men hon var aldrig uppe.. Sedan körde vi plats och gömde oss bakom en buske, Eva var platsvakt.. Narni satte sig FEM gånger... Hm... Nåja, det är bara att traggla på! In med hundarna i bilen och så tog vi fikapaus en stund... Egentligen för tidigt i min smak, men det passade i planeringen...
Några hurtfriska teamare tog krattorna på ännu en omgång, men jag hade rutan och språngmarsch kvar att träna så vi gick till grusplan för att få lite omväxling i miljön... Narni var precis lagom landad efter både spåret och lydnaden så att jag kunde träna språngmarsch utan att hon gick i skall... Det blev rätt bra faktiskt...
Sen hade vi ett spontant inför-HUS möte en stund och därefter körde jag hem, och flyttade på en halv rabatt, innan min kropp sa STOPP... Efter en stund i vågrätt läge så är det bara att inse att jag behöver träna.. Shit vad tungt att köra skottkärra... Armarna är en meter långa...

Söndagsmiddagen idag får bli PIZZA... Pust.....

Koppeldiskussion

Go morrn!
Idag fyller min "lille" brorsa 32 bast. Grattis!

Jag och Narni har diskuterat koppeldrag hela vägen till kontoret idag. Och till följd kom vi lite senare än vanligt.. och svettig som efter värsta gympingpasset... Dom tre senaste dagarna har det blivit lite flaxigt allt eftersom och eftersom hela Skärhamn vimlar av kattskrällen, och igår hade vi tre "katter tvärs över vägen-övnignar", så nu går Narni och spanar i vrårna efter katter hela vägen. Därav diskussionen. Vi kom överens om att hon får lov att kika efter katterna, men inte hänga i halsbandet och dra som en blå... Vi får väl se om det fungerade eller inte sen när vi skall gå samma väg tillbaka...

Idag blir det nog ingen träning, eftersom Anton skall på Wildkids-kalas hos en kompis och sen skall vi till brorsan och äta tårta... Så eftermiddagens övningar blir att köpa presenter...

Tjing pling // Carina

Höstkväll

Igårkväll tog jag barnen med mej och åkte till TJBK för att träna med Anna & Frank en stund. Eftersom Anders är i Malmö så får man ju vara lite planeringsnörd för att få allt att gå ihop. Förberedde med att ta några läxor innan vi åkte och så fick dusch och spelläxa vänta tills efter träningen. Det var en lagom varm och skön kväll, och jag och Narni fick en kanonträning! Hon gick hur fint som helst (jordad med köttbullar på fria följet he he he), och vi körde inkallning, hoppet, rutan, fjärr, apportering trä och metall, kryp och så linförighet såklart.
Sen satt vi i gräset och pratade en stund tills vi blev bortkörda av kursen som skulle ha apellplan. Barnen skötte sig kanon och roade sig med att leta kastanjer.
Vid 19 tiden åkte vi hem, gjorde färdigt läxorna och duschen och vi hann till och med göra ett ryck i Antons rum och slängde ett halvt ton med urväxta eller trasiga leksaker.
Och alltihop med det härliga minnet av en bra träning och härliga kompisar på klubben i minnet. Mmmmmmmm...

Höfter och sånt

I förra veckan var vi och gjorde HD och AD röntgen och idag kom resultatet ut på SKK hunddata. Höfter B och Armbågar UA. Hm.... Jag vet att B är godkänt, men ändå så ville man ju haft A... Samtidigt så spelar det ju ingen roll i tävlingssammanhang, och jag tror inte jag är av uppfödarkvalite med allt vad det innebär, så shit the same.... Men ändå... Hm... Funderar på om det faktum att veterinären fick ge henne en extra dos för att ligga stilla kan ha påverkat så att nån av lederna blev slappa... Vi får väl se om det framgår från pappret som kanske dimper ner i brevlådan vilkendagsomhelst..
Uppfödarn blev i allafall själaglad och gratulerade till 0/0 höfter och armbågar enligt deras sätt att räkna.. Hm...? Kanske är det jag som har för höga krav som vanligt...

Annars är dagarna på tok för korta. Igår hade vi en sån där dag... Anton gick med en kompis hem, och skulle gå till mormor vid 17:30 så att den delen hade vi klart. Gick från jobbet vid 15:40 för att hinna hem och rafsa ihop prylar inför kvällen. Iväg till Emmas ridning som är flyttad från onsdagar till tisdagar 16:30 där hon och en kompis är uppflyttade till en duktigare grupp. Med andan i halsen får vi på sadel och träns i ett huj och ändå är vi nån minut sena till skrittandet. Inser att jag får gå ännu tidigare nästa tisdag.. Ridningen är slut vid 17:20 ungefär, iväg till klubben där vi äter varsin en micrad Billys pizza jag och Emma. Sen börjar Ung med Hund 18:00 och håller på till 20:00 och därefter knallar jag och Ulle ner till tävlingssektorns möte, och Emma och WIlma rastar hundarna en stund. Mötet varar till strax efter 21 och det dåliga samvetet gnager över att läggdax är passerat... Men som tur var har min ängel till mor packat Anton i bilen och åkt hem och stoppat honom i säng så han sov som en stock.. Pust... Emma är ju lite större och klarar bättre en sen kväll än vad han gör...

Om man ser till själva aktiviteterna så var det en ENORM skillnad på att åka häst som i den förra gruppen och på att RIDA och kontrollera hästen i denna gruppen. Jisses vad dom fick jobba tjejjerna! Ingen pardon utan galopp, hoppning, olika hinder i olika riktningar, och kontroll i rask takt i 45 minuter. Emma klarade det galant! Jag blev lite nervös när jag fick se hindren och tänkte att nu är det slut på ridandet för Emmas del, men hon tittade inte ens åt mitt håll utan bara tog tag i manen och gav sej av över hindrena! WOW! Och sken som en sol! Shit vad häftigt.

Och likadant på klubben rundade hon Narnia helt okej, om än lite nonchalat i sällskap med alla stora barn (och behöva ha sin skämmiga mamma som instruktör!!), och Narnia stannade hos henne NÄSTAN hela tiden! Ett par gånger kom hon till mej, och en gång drog hon en repa med en Sheltiekille, men verkligen över förväntan!

Ikväll har jag föresatt mej att träna på klubben, och försöker få tider, middag och läxor att stämma så att barnen kan åka med till klubben en timme eller så medan jag tränar. Känns inte bra att lämna dom hemma ensamma på kvällen.. På dagen är helt okej några timmar, eller vid 17-18 tiden, men efter 18 är det något som tar emot inombords ännu... Kanske om något år...

Vi får väl se hur länge Malmötiden skall vara... Kanske ett par veckor till, kanske ett halvår till (!)... Alltid kul med framförhållning...

Hopp och hej från mej // Carina

Helg

Och så schwiss så försvann en helg till...

Lägrespårtävlingen gick bra, fast det var "tio små negerpojkar" över det hela... Först var dom 6 eller 7 och så vidare, och tillslut bara 2, så tävlingsledarn (och jag) bestämde att mitt spår utgick. Istället så gick jag och Narni det själva som träning på lördags morgonen. Det gick inget bra alls. Narni var ofokuserad och hade andra saker för sig... Kanske för att vi sprungit omkring i skogen och snitslat tillsammans, och att hon hade andra saker att kolla just i denna skogen... I vilket fall så var motivationen för själva spåret för låg och efter lite spånande så kom Anna på att vi kunde köra ett konkurrensspår med Narni och Frank, där man tar varannan pryl, och om någon hund går av för att göra annat, så får "andra-hunden" ta spåret..

Sagt och gjort, jag lade ett lägrespår med åtta föremål (leksaker) i morses. Och jävlar vad det gick bra! Båda hundarna fokuserade som dom värsta spårnördarna, och brydde sig inte om varandra, utan istället nästan verkade samarbeta (!) och väntade in sin tur så snällt medan den andre blev belönad. Inget skällande och gnällande, utan bara tyst beslutsamhet från båda hundarna.
Även om Narni såg Frank spåra en bit längre fram, gick hon ändå i spåret och kontrollerade så att han inte glömt något.
Ingen av dom hade en tanke på att göra något annat i skogen, och vi kom tillbaks med alla prylarna i behåll, trötta och nöjda med spåret.

Lydnaden gick sämre idag... till att börja med i allafall.
Tog ur en kanonladdad hund ur bilen och trodde att jag kunde köra ett lägreprogram... Innan vi gick spåret... (gapskratt). Gissa om supertaggade Narni-parni gick i gång på alla femtiofem cylindrarna och skällde och höll på som den värsta... Och matte Carina med det enorma tålamodet (inte!) fick ju ett spel såklart...
Tur att man har kompisar som lungt och sansat ser till så att man istället tränar inkallning, hopp-sitt och apportering, innan hundskrället åker illa kvickt in i bilen igen... Fast när jag väl fick sansat mej, så insåg jag ju att hon har ju så herrans mycket motivation så att det räcker och blir över, och att det bara är för mej att lära mej köra den här sportmodellen på hund.
Lite känslig på gasen om man säger så...

Plus att efter spåret idag, så gjorde vi ett nytt försök och då var hon mycket mer "landad" och lagom, och då gick såklart linförigheten bättre också.
När dom andra i träningsgruppen hade kroknat och gått hem så körde jag och Anna en plats och hon hjälpte mej att vara platsvakt till Narni medan jag gick och gömde mej. Bakom en buske. Det är nämligen rätt vanligt här på vår sida Sverige att man får gå och gömma sig i skogen eller bakom nån buske och vilken hund som helst skulle gå i taket och tro att det är nån sökövning... Narni satte sig upp omedelbart, men fick hjälp av Anna att komma ihåg vad vi tränade, och sen låg hon i 4 minuter. Kanonbra. Idiotiskt att träna detta momentet själv... måste helt enkelt ha hjälp...

Hemma är det full fräs som vanligt med kompisar, cyklar, studsmatta och efter att dammsugarn har fått visa att den lever så tänkte jag sätta mej och se på TEVE!! Det är den där apparaten som står i allas vardagsrum, och det sägs att det finns andra program än Disney Channel! Det måste jag kolla!

Kram o hej leverpastej
Carina & Narni "Porschehunden"