Så var då råttans år till ända... Äntligen får jag nog säga. Det har varit ett kämpigt år på många fronter, och det skall bli skönt att få lägga det till handlingarna.
Här kommer lite minnen och tankar hejsansvejsan hit och dit. Troligen blir det låååååååååångt och jag har full förståelse för alla som inte orkar läsa... Jag skriver mest för att få stänga kapitlet i mitt eget huvud... (sen kan man gå tillbaka och läsa, det är väldigt kul faktiskt...)
På jobbet har vi haft ett otroligt kämpigt år, och vi håller tummarna för att det skall bli bättre under 2009. Många gånger har jag gått hem med stressen i halsen och utmattad dumpit ner på en stol hemma, totalt urblåst på all energi. Att hitta kraft till att vara duktig fru och mamma och matlagerska och städerska och allt vad det är har inte varit helt lätt alla dagar.
Dessutom går det till historien som mitt hittils värsta semesterminne. 3 + 3 dagar var allt vi fick. Och då satt vi uppkopplade med datorer och telefoner minst 2 gånger per dag... Inge kul.
Som tur är har vi tagit draghjälp av helgerna och lyckats få till några svängar med husvagnen som varit guld värda!
Däremot så fick jag faktiskt åka på konferens till Paris, vilket var väldigt inspirerande, så visst finns det ljuspunkter!
Saker och ting har ju inte blivit lättare när det strular även i hobbysvängen... Det är ju där man skall vila upp sig och få ny energi... Jag och Narni har haft världens relationskonflikt större delen av året. I två omgångar. Den första omgången i våras feb-mars, framemot maj började det ordna till sig, lagom till att vi fick allergireaktionen på fästingmedel. Ett jobbigt minne är midsommar afton på Lidköpings camping när Narni ballade ur totalt för att folk grillade kött vid husvagnarna. Hon fick tillbringa större delen av tiden i bilen, vilket var det enda stället hon kände sig trygg..
När detta väl gått över efter någon månad och Narni blev som vanligt igen, hade vi en kort säsong av samförstånd, tills att den gamla relationskonflikten blossade upp igen.
De senaste månaderna har vi jobbat på bred front med vår relation, mycket mycket koppelträning, och peppar peppar så tror jag det har vänt. Hoppas hoppas att jag kan få stänga både kapitlet "fästingallergi" och "relationskonflikt" nu... Jag har även lärt mej den hårda vägen att denna hunden kan man inte blir arg på, om man inte ser till att man har en plan B och en plan C färdigt, så att man kan göra färdigt. Och om jag inte har B och C så får jag helt enkelt unvika problemet. Låter ju väldigt lätt men är otroligt svårt..
Vi har även pysslat lite med bakspår en period, med blandade framgångar, men sakta men säkert tror jag det lossnar även där.
Istället kommer vi få jobba med ett uppblossande viltintresse och det är inte heller en liten bagatell..
Barnen har haft ett jobbigt år i skolan. Anton har svårt med skrivning och läsning och det har varit många turer på möten i skolan. Han har fått diagnosen dyslexi, lite tveksam dock, eftersom han bara uppfyller 2 av de 3 kriterierna för dyslexi. Vi står på kö till NP teamet i Stenungsund för att se vad som är vad, och vad vi skall göra åt det hela.
Emma skall göra dyslexiutredning, men tills dess har vi fått tips om "Sensomotorisk träning av kvarvarande reflexer", och jobbar för fullt med träningsprogram till båda barnen. Detta kan ta uppemot ett år att träna bort, så vi har precis börjat, men även här tror jag att det faktiskt hjälper. Emma har bland annat lättare med korsvisa övningar, och klarar stress aningen bättre. Anton har börjat få ett bättre grepp om pennan samt att tålamod och motivation har ökat lite det senaste.
Min nacke och rygg strulade rejält under våren, och en nerv spökade hela vägen ner i foten och drog ihop musklerna kring hälsenan. Efter min naprapats nålar och knådande under lång tid, ny anatomisk kudde, (ej att förväxla med ergonmisk) samt inköpande av höj och sänkbart skrivbord har faktiskt trollat bort det mesta! Underbart.
För att sätta pricken över i:t så får tandhygeinisten för sig att jag har hål i en tand framför visdomstanden, som ligger nere i käken och aldrig kommit upp... Hm.. operation... Massa stygn. Inge kul. Får dessutom inflammation i det hela.. När jag väl kommer dit för att laga hålet i tanden framför som man nu kommer åt, visar det sig att det inte fanns nåt hål, utan tandhygienisten hade misstagit sig på en skugga... Allt besvär och flera tusenlappar i onödan... Var god skölj....
Under februari fick jag äran att motta SBKs förtjänsttecken för lång och trogen tjänst på TJBK. Det var väldigt trevligt och kändes bra i föreningssjälen! Tävlingsteamet slutade sin bana när jag avgick som ansvarig i juni i och med Lane loge lägret, tråkigt men nödvändigt att få vila upp sig... Det har varit roligt men krävande att hålla igång under 3 år som gått. För man är ju inte bara ansvarig för en sak, utan man är ju även instruktör, lärare, mhfigge, tävlingssekreterare, ass tävlingsledare, spårläggare, och allmänt insyltat överallt..
Under hösten har jag blivit återinsatt på HUS posten på TJBK, vilket är med blandade känslor. Skönt att få sätta nävarna i sånt som behövs fixas med, men jag hade hellre engagerat mig i tävlingssektorn. Sånt är livet dock, bara att kämpa vidare.
Jag och narni har mitt i allt kaos blivit uppflyttade i högreklass!! Och Narni skötte sig som en ängel, medan alla hundarna gick upp på platsen, låg Narni som en klippa!
Vi har till och med startat i högreklass med helt okej resultat ändå! Visst kunde det ha blivit mycket bättre, men jag vill ändå minnas vårt uppletande där hon seglade runt i rutan som en gudinna så himla bra, och vi fick 9,5 av båda domarna. Min duktiga vovve!
Vi startade även i Lydnadsklass 3 under våren, tyvärr under "allergiperioden"... Första tävlingen fick hon korn på nån lukt innan starten, och sen var hon låg hela tävlingen. Satte sig på platsen och var orolig.
Andra gången, medan Narni var i högform, var vi snubblande nära ett förstapris och missen var att vittringspinnarna försvann i det höga gräset, eftersom gräsklipparen på Lysekils BK gått sönder.... Tråkigt att det faller på såna detaljer, men men. Därefter följer några såna där "på snöret" tävlingar, och vi bestämde oss för att inte tävla lydnadsklass någe mer. Tidens tand nöter dock ner såna där beslut, och kanske vill vi prova igen när vi repat oss lite till...
Under hösten har vi i vårt lilla träninggäng verkligen fått saker och ting att falla på plats. Regelbundna träningar, värdefull input utifrån, bra stöd och hjälp till varandra, och till på köpet har vi fått ordning på en hel del konstigheter. Så otroligt underbart att ha träningskompisar som ställer upp i ur och skur!!!! KRAM på er!
Linda & Tiina skall oxå ha en kram för träningshelgen där pusselbitarna föll på plats, och bidrog till att jag har bytt infallsvinkel på relationsbiten och kanske får vi en ände på det hela, vem vet.
Den som nu händelsevis har orkat läsa igenom hela skiten håller nog med mej om att året har bjudit på både det ena och det andra, men det skall bli väldigt skönt att få stänga den lilla årsboken och börja på ett nytt blad!
GOTT NYTT ÅR på er allesammans!
tisdag 30 december 2008
lördag 27 december 2008
Lite smått o gott
Hej hej!
Det var värst vad det bloggas lite så här i juletid :-))
Tänkte skriva några rader så kanske det smittar?
Julaftonen tillbringade vi i Fiskebäck med svärmor, svärfar, svägerskan med sambo, samt min mor och far. Vi har ett sånt där "varannat år" system och nästa år är vi i Skärhamn. Det var defenitivt sista året tomten behövde göra sig omak för våra ungar... Lite vemodigt, men ändå rätt skönt att slippa allt meck med tomteriet. Vi har ju haft en liten amerikanskinspirerad paketöppning på morgonkvisten där tomten har lämnat små paket i strumporna, så går julaftonen lite snabbare för julsugna ungar. I år kom ungarna och frågade om dom fick välja vilka paket som skulle ligga i strumporna :-))...
På träningsfronten har jag och Narni faktiskt lyckats komma ut några gånger, på Annandagen hade vi spår-reka-dag med Anna och Frank. Vi rekade runt i skogen i några timmar, och fick nog till ett av TJBKs bättre spår framöver. Plus att vi fick även till ett uppletande med viltstörning. Frank brydde sig inte ett dyft över att det knakade megaknak runt öronen på honom medan han letade grejjer, medan Narni släppte ett föremål och var halvvägs på väg att dra på viltet. Jag lyckades ropa in henne och hon fick belöning, men sen hade hon svårt att släppa hörnet i rutan där viltet fanns, så vi fick göra en liten retning. Då var viltet glömt och hon letade duktigt och kom som ett skott. Kanske blev det till och med bra träning, det får vi se nästa gång :-))
Idag har vi varit och hälsat på ett träningsgäng på Orust och kört lite i inomhushallen. Narni har aldrig varit i hallen och jag var lite nervös att hon skulle fläppa ur med alla dessa konstiga ekande ljud, men hon tyckte det var ett kanonkul ställe. Vi började med att busa och belöna lite och sen klättrade vi runt på läktarn en stund för att bekanta oss med stället.
Därefter körde vi träningstävling för varandra och det blev faktiskt över förväntan. Visserligen var det Bosse som var TL för mej o Narni, så det var ju nästan som hemma, men i vilket fall gick det riktigt bra. Även fast "publiken" skrattade, applåderade och ramlade runt på läktaren!
Skönt! Vi avslutade med lite fika och prat i deras klubbstuga och sen bar det hemöver igen.
Kvällen har vi tillbringat framför Batman och en stor godisskål, så nu behöver jag verkligen börja fila på mitt nyårslöfte... Hm...
Kram på er // Carina & Narni
Det var värst vad det bloggas lite så här i juletid :-))
Tänkte skriva några rader så kanske det smittar?
Julaftonen tillbringade vi i Fiskebäck med svärmor, svärfar, svägerskan med sambo, samt min mor och far. Vi har ett sånt där "varannat år" system och nästa år är vi i Skärhamn. Det var defenitivt sista året tomten behövde göra sig omak för våra ungar... Lite vemodigt, men ändå rätt skönt att slippa allt meck med tomteriet. Vi har ju haft en liten amerikanskinspirerad paketöppning på morgonkvisten där tomten har lämnat små paket i strumporna, så går julaftonen lite snabbare för julsugna ungar. I år kom ungarna och frågade om dom fick välja vilka paket som skulle ligga i strumporna :-))...
På träningsfronten har jag och Narni faktiskt lyckats komma ut några gånger, på Annandagen hade vi spår-reka-dag med Anna och Frank. Vi rekade runt i skogen i några timmar, och fick nog till ett av TJBKs bättre spår framöver. Plus att vi fick även till ett uppletande med viltstörning. Frank brydde sig inte ett dyft över att det knakade megaknak runt öronen på honom medan han letade grejjer, medan Narni släppte ett föremål och var halvvägs på väg att dra på viltet. Jag lyckades ropa in henne och hon fick belöning, men sen hade hon svårt att släppa hörnet i rutan där viltet fanns, så vi fick göra en liten retning. Då var viltet glömt och hon letade duktigt och kom som ett skott. Kanske blev det till och med bra träning, det får vi se nästa gång :-))
Idag har vi varit och hälsat på ett träningsgäng på Orust och kört lite i inomhushallen. Narni har aldrig varit i hallen och jag var lite nervös att hon skulle fläppa ur med alla dessa konstiga ekande ljud, men hon tyckte det var ett kanonkul ställe. Vi började med att busa och belöna lite och sen klättrade vi runt på läktarn en stund för att bekanta oss med stället.
Därefter körde vi träningstävling för varandra och det blev faktiskt över förväntan. Visserligen var det Bosse som var TL för mej o Narni, så det var ju nästan som hemma, men i vilket fall gick det riktigt bra. Även fast "publiken" skrattade, applåderade och ramlade runt på läktaren!
Skönt! Vi avslutade med lite fika och prat i deras klubbstuga och sen bar det hemöver igen.
Kvällen har vi tillbringat framför Batman och en stor godisskål, så nu behöver jag verkligen börja fila på mitt nyårslöfte... Hm...
Kram på er // Carina & Narni
söndag 21 december 2008
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR
torsdag 18 december 2008
Tvärnit
Eftersom jag alltid får tillbaka mina käcka förutsägelser i nacken av nån anledning, så fick jag även denna gång efter mitt prat om att överljudsplanet är svårt att stoppa erfara hur otroligt fort man kan få ett överljudsplan att störta.
Japp.
Det hela började natten till tisdag. Konstiga feberdrömmar och vaken en gång i timmen. På tisdagen havererade det mesta jag tog mej för på jobbet. Idiotstressad fick jag ett omöjligt uppdrag som jag väntat på hela dagen, men 15:45 kom det, och jag skulle vara på tandläkarn 16:20 med Emma. Laga ett hål som tandläkarna glömt bort att kalla till... Rätt akut.
Situationen är alltså precis som många av mina uppgifter på jobbet numera "inte är genomförbart - men lös det ändå på nåt sätt".
Fick således inse mina begränsningar och skjuta mitt lilla omöjliga uppdrag på framtiden och åka hem och hämta Emma till tandläkarn.
Håller på att somna på stolen brevid medan Emma stackarn ligger där under borren.
Hem och fixa till nåt att äta och sen var det ju dax att åka till klubben för tävlingsledarkursen. Humöret sjönk gradvis och när jag anlände till klubben kände jag mej som världens mest misslyckade idiot och undrade vad i hela friden jag höll på med som envisades med att träna framåtsändande när jag ändå aldrig kommer att komma nån vart och egentligen är totalt misslyckad. Stackars Erica ringde på mobilen och fick ett smakprov på hur en tappad sug kan låta per mobil... Sorry...
Efter ett par skick (som säkert gick rätt bra, men det hjälpte inte) gav jag upp och åkte hem. Att vara med på TL kursen kändes som att bestiga alperna iförd högklackat och snäv kjol...
Tänkte gå raka vägen till sängen, men måste ju bajja hunden, så det är bara att ta sig i kragen och gå en sväng. Mötte Gunilla som var glad och positiv och smittade av sig lite livsglädje så det räckte en stund.
När jag kom hem var benen som gelé och det var bara att skita i allt annat och bara ta mej till sängen. Sov några timmar och vaknar sen med en otrolig huvudvärk, som om skallen satt fast i ett skruvstäd och man vet inte vart man skall ta vägen. Tar lite panodil men det hjälper inte. Det värker ända ner i tänderna och jag fryser som bara den. Efter ett par timmar börjar jag må illa och kräks. Jättekul. Hela onsdagen ligger jag som en zombie i sängen. Stapplar mig upp för att gå på toa. Anders får lösa frukostar och skolor och körnignar till simhallen och skolfester och hela köret. Jag skiter i allt. Sover till och från i nästan ett dygn (!). Stapplar upp och kopplar upp mej på jobbet för att göra mitt omöjliga uppdrag så gott det går hemifrån i ett töcken. Hoppas det blev rätt... Hm...
Idag börjar jag återvända till livet. Jösses vilken pärs...
Så gör man alltså för att få stopp på ett överljudsplan - Plantera ett virus.
Hejsvejs // Carina
Japp.
Det hela började natten till tisdag. Konstiga feberdrömmar och vaken en gång i timmen. På tisdagen havererade det mesta jag tog mej för på jobbet. Idiotstressad fick jag ett omöjligt uppdrag som jag väntat på hela dagen, men 15:45 kom det, och jag skulle vara på tandläkarn 16:20 med Emma. Laga ett hål som tandläkarna glömt bort att kalla till... Rätt akut.
Situationen är alltså precis som många av mina uppgifter på jobbet numera "inte är genomförbart - men lös det ändå på nåt sätt".
Fick således inse mina begränsningar och skjuta mitt lilla omöjliga uppdrag på framtiden och åka hem och hämta Emma till tandläkarn.
Håller på att somna på stolen brevid medan Emma stackarn ligger där under borren.
Hem och fixa till nåt att äta och sen var det ju dax att åka till klubben för tävlingsledarkursen. Humöret sjönk gradvis och när jag anlände till klubben kände jag mej som världens mest misslyckade idiot och undrade vad i hela friden jag höll på med som envisades med att träna framåtsändande när jag ändå aldrig kommer att komma nån vart och egentligen är totalt misslyckad. Stackars Erica ringde på mobilen och fick ett smakprov på hur en tappad sug kan låta per mobil... Sorry...
Efter ett par skick (som säkert gick rätt bra, men det hjälpte inte) gav jag upp och åkte hem. Att vara med på TL kursen kändes som att bestiga alperna iförd högklackat och snäv kjol...
Tänkte gå raka vägen till sängen, men måste ju bajja hunden, så det är bara att ta sig i kragen och gå en sväng. Mötte Gunilla som var glad och positiv och smittade av sig lite livsglädje så det räckte en stund.
När jag kom hem var benen som gelé och det var bara att skita i allt annat och bara ta mej till sängen. Sov några timmar och vaknar sen med en otrolig huvudvärk, som om skallen satt fast i ett skruvstäd och man vet inte vart man skall ta vägen. Tar lite panodil men det hjälper inte. Det värker ända ner i tänderna och jag fryser som bara den. Efter ett par timmar börjar jag må illa och kräks. Jättekul. Hela onsdagen ligger jag som en zombie i sängen. Stapplar mig upp för att gå på toa. Anders får lösa frukostar och skolor och körnignar till simhallen och skolfester och hela köret. Jag skiter i allt. Sover till och från i nästan ett dygn (!). Stapplar upp och kopplar upp mej på jobbet för att göra mitt omöjliga uppdrag så gott det går hemifrån i ett töcken. Hoppas det blev rätt... Hm...
Idag börjar jag återvända till livet. Jösses vilken pärs...
Så gör man alltså för att få stopp på ett överljudsplan - Plantera ett virus.
Hejsvejs // Carina
måndag 15 december 2008
Femtonhundra varv senare
Så där femtonhundra varv i ekorrhjulet har snurrat förbi sen sist, och det är ju bara att välkomna den gamla hederliga julstressen. Överljudsplanet är bra att ha när man skall hinna med så mycket man kan på minsta tid, men svårt att hoppa av när man väl skall varva ner igen... Om det nu blir så mycket varva ner över jul... får väl antagligen stå vid min läst (jag har höjbart skrivbord på jobbet) och följa med när ni andra bloggar om allehanda utflykter, hundträning och mys hemmavid... Uhu....
För som alltid när andra är lediga och det närmar sig ledigheter, så har vi kaos på jobbet och en annan jobbar arton timmar i kvarten. Perfekt. Och inte i världens muntraste bransch i dessa dagar... Som inte var muntert innan direkt... Men men, jag sparar dom historierna till mina memoarer, dom är inte mogna att berättas ännu :-)) Kanske om några år, vem vet.
Vissa saker kan man ju som bekant inte blogga om av olika anledningar, och tyvärr består min tillvaro av många såna grejjer just nu så det blir lite tråkigt så här i internets bleka ljus... Ni får stå ut ändå.
Sen förra inlägget har vi dock hunnit med lite gott och blandat som tex en halv julklappsrunda i överljudsfart (vi hann bara till två affärer innan torget stängde), tävlingsledarkurs, veterinär besök för rabiessprutan och vaccinationer, glömde dock köpa foder jävla skit, pepparkakshusbak, luciafirande på skolan, lördagsträning med kompisarna, tacokväll med Nordevikarna (tack för en mysig kväll!), och avslutningsvis julgranshuggning och släktträff på Bävsjöryd gård igår.
Och nu är även datortiden på upphällning, har lite sensomotorisk träning att göra på barnen, och en hund som står och stirrar på mig....
Tänk om man fick göra om dom första två åren på barnen, slängt ut gåstolen, babysittern och hoppgungan, bett jobbet fara och flyga och varit hemma 100%, och krypit runt på golvet med barnen istället... Fast jag hade nog klättrat på väggarna... hm...
För den som vill veta mer om sensomotoriska metoder, hjärnan, och inlärning kan köpa/låna en väldigt intressant bok av Lars-Eric Berg och Anna Cramér "Hjärnvägen till inlärning".
Kom just på att detta är ju en hundblogg, och då måste jag nog skriva lite om den där braiga luciaträningen som kompisarna redan varit duktiga att blogga om!
(Narni! Stirra inte så där! Jag är snart klar!)
Hade med en äggklocka. Syftet var att man skulle veta hur mycket tid man har på sig, och inte få ågren över att man slösar bort andras tid. Man skall även värma upp under föregående hund, och värma ner medan nästa kör sitt pass. Perfekt. Med Annas planering i högsta hugg, blev det inga konstigheter utan vi fem varvade så bra så det var en fröjd.
I lugn och ro värmer man alltså upp, går in och kör sitt pass, och sen värmer man av och plockar iordning hund och prylar. Sen fikar vi ihop och pratar igenom hundarna en och en.
Jag och Narni hade som mål att vara kompisar hela programmet, vilket fungerade bra ända tills hon fick korn på en häst (fast jag visste inte att det var en häst då) precis i riktning mot rutan, och betedde sig som den där fläppfia morrhoppa som hon kan göra då. När jag ber henne skärpa sig tar hon fram sin kamplust och sätter igång att morrboffa... Tog ingen längre diskussion utan plockade fram en target och ökade retningen tills att hon gjorde som jag sa. Det är väl så den damen fungerar... Öka motivationen för att samarbeta... Att säga till henne är rätt lönlöst om hon är lös. Sitter hon fast så kan man göra färdigt, men inte annars...
På morgonen mötte jag fyra-fem kronhjortar på väg till klubben och jag och Anna stövlade dit för att se vad hundarna gjorde. Frank sket i alltihop, medan Narni gick igång på alla femton cylindrar. Hm. Och sen var hon ju i det "state of mind" som Ceasar säger i flera timmar... Disträ och går igång i kamplust när jag säger till henne. Hon fräser av mej liksom.
Måste vara det där rådjuret hon råkade stöta upp för nåt år sen... Eller att hon fick käka klöv...? Eller både ock. Sista högrespåret gick ju som bekant åt skogen för att hon fick ännu mer jaktretning på vilt...
Med backspegel perspektiv på luktfläppryck och allt, så är hon helt enkelt väldigt intresserad av lukter av alla slag... speciellt såna som man kan springa efter, katter, hästar, rådjur, får, hjortar, you name it...
På söndagen pratade jag med min syssling Sussie som är kompis med Git Jering, och hon berättade att hon har anti-viltkurser med lite intressant stuk, så dit kanske jag skall gå och anmäla mej... Hm... Faktiskt...
Nä, reflexer var det!!!
(ja ja, och så du lilla Narniparni, den som väntar på nåt gott)
Kram o hej leverpastej // Carina & Narni - vilt fantasten
För som alltid när andra är lediga och det närmar sig ledigheter, så har vi kaos på jobbet och en annan jobbar arton timmar i kvarten. Perfekt. Och inte i världens muntraste bransch i dessa dagar... Som inte var muntert innan direkt... Men men, jag sparar dom historierna till mina memoarer, dom är inte mogna att berättas ännu :-)) Kanske om några år, vem vet.
Vissa saker kan man ju som bekant inte blogga om av olika anledningar, och tyvärr består min tillvaro av många såna grejjer just nu så det blir lite tråkigt så här i internets bleka ljus... Ni får stå ut ändå.
Sen förra inlägget har vi dock hunnit med lite gott och blandat som tex en halv julklappsrunda i överljudsfart (vi hann bara till två affärer innan torget stängde), tävlingsledarkurs, veterinär besök för rabiessprutan och vaccinationer, glömde dock köpa foder jävla skit, pepparkakshusbak, luciafirande på skolan, lördagsträning med kompisarna, tacokväll med Nordevikarna (tack för en mysig kväll!), och avslutningsvis julgranshuggning och släktträff på Bävsjöryd gård igår.
Och nu är även datortiden på upphällning, har lite sensomotorisk träning att göra på barnen, och en hund som står och stirrar på mig....
Tänk om man fick göra om dom första två åren på barnen, slängt ut gåstolen, babysittern och hoppgungan, bett jobbet fara och flyga och varit hemma 100%, och krypit runt på golvet med barnen istället... Fast jag hade nog klättrat på väggarna... hm...
För den som vill veta mer om sensomotoriska metoder, hjärnan, och inlärning kan köpa/låna en väldigt intressant bok av Lars-Eric Berg och Anna Cramér "Hjärnvägen till inlärning".
Kom just på att detta är ju en hundblogg, och då måste jag nog skriva lite om den där braiga luciaträningen som kompisarna redan varit duktiga att blogga om!
(Narni! Stirra inte så där! Jag är snart klar!)
Hade med en äggklocka. Syftet var att man skulle veta hur mycket tid man har på sig, och inte få ågren över att man slösar bort andras tid. Man skall även värma upp under föregående hund, och värma ner medan nästa kör sitt pass. Perfekt. Med Annas planering i högsta hugg, blev det inga konstigheter utan vi fem varvade så bra så det var en fröjd.
I lugn och ro värmer man alltså upp, går in och kör sitt pass, och sen värmer man av och plockar iordning hund och prylar. Sen fikar vi ihop och pratar igenom hundarna en och en.
Jag och Narni hade som mål att vara kompisar hela programmet, vilket fungerade bra ända tills hon fick korn på en häst (fast jag visste inte att det var en häst då) precis i riktning mot rutan, och betedde sig som den där fläppfia morrhoppa som hon kan göra då. När jag ber henne skärpa sig tar hon fram sin kamplust och sätter igång att morrboffa... Tog ingen längre diskussion utan plockade fram en target och ökade retningen tills att hon gjorde som jag sa. Det är väl så den damen fungerar... Öka motivationen för att samarbeta... Att säga till henne är rätt lönlöst om hon är lös. Sitter hon fast så kan man göra färdigt, men inte annars...
På morgonen mötte jag fyra-fem kronhjortar på väg till klubben och jag och Anna stövlade dit för att se vad hundarna gjorde. Frank sket i alltihop, medan Narni gick igång på alla femton cylindrar. Hm. Och sen var hon ju i det "state of mind" som Ceasar säger i flera timmar... Disträ och går igång i kamplust när jag säger till henne. Hon fräser av mej liksom.
Måste vara det där rådjuret hon råkade stöta upp för nåt år sen... Eller att hon fick käka klöv...? Eller både ock. Sista högrespåret gick ju som bekant åt skogen för att hon fick ännu mer jaktretning på vilt...
Med backspegel perspektiv på luktfläppryck och allt, så är hon helt enkelt väldigt intresserad av lukter av alla slag... speciellt såna som man kan springa efter, katter, hästar, rådjur, får, hjortar, you name it...
På söndagen pratade jag med min syssling Sussie som är kompis med Git Jering, och hon berättade att hon har anti-viltkurser med lite intressant stuk, så dit kanske jag skall gå och anmäla mej... Hm... Faktiskt...
Nä, reflexer var det!!!
(ja ja, och så du lilla Narniparni, den som väntar på nåt gott)
Kram o hej leverpastej // Carina & Narni - vilt fantasten
lördag 6 december 2008
Lördag på kallebäck
Hej!
Idag var det belgarträff på Kallebäck.
Eva skulle hämta upp mig på morgonen, och jag och Narni gick en sväng innan. Då mötte vi min far som var på väg för att skrapa på sin kära Hilma, en träbåt med tillhörande attiraljer och vi fnissade lite åt att två hobbynördar är uppe klockan 8 på en lördagmorgon.. Dock enades vi om att det liksom är belöning för veckans vedermödor på jobbet, och att det är tur att vi har nåt att sätta nävarna i på helgen så man inte blir sittande i en soffa och glor.
Jag, Eva och Therese samlades vid halv tio på Kallebäck, och började med att köra uppletande i deras tävlingsruta. Narni var först ut och virrade runt som den värsta virrpannan tills hon fick blåst ur sig lite energi. Fick styra upp det med lite retningar och sedan kräva att hon gick ut på djupet. Sammantaget blev det nog bra träning tillslut, och vi tog 4 föremål innan vi tackade för oss.
När alla var klara med uppletet körde vi lydnad på deras enorma plan. Jag och Narni siktade på att ta oss in på plan med kontakt, trots ny plan och allt. Det gick väldans bra faktiskt och så bra som hon gick idag har hon inte gått på flera månader! Skönt att det verkar släppa! Visserligen utan kommendering, men det är en väldigt fin början.
Helt ensam på den enorma planen så gick vi bort i framåtsändande hörnet och körde först en inkallning för att sedan göra ett sändande tillbaka, och när vi vänder upp har en schäferkille tagit sin kamptrasa och schäfer och parkerat precis i "slut punkten" på framåtsändandet... PUST!!! En nybörjare igen tänkte jag och morrade lite inombords. jag har en tendens att alltid få träningen saboterad av såna stackare som inte förstår bättre, och speciellt på framåtsändandet... Då kan man ju inte ens bli arg. Dom förstår ju inte vad jag håller på med.
Folk som knallar rakt över linjen, eller kör träning tvärs, ställer upp en ruta mitt i linjen, eller nåt annat heltokigt. Schäferkillen höll sig runt min punkt, eller närmare gruppen där han körde hopp sitt, typ 3 meter från linjen. Mooooooorrrrrrrrr! Det fanns väl typ fem hektar plan och fjorton andra hinder han kunde ha använt!
Körde istället galopp till gruppen och sakta åt andra hållet en stund. Idioten flyttade ju inte heller på sig så efter en stund gick jag därifrån och gjorde nåt annat. (Therese den kloka, säger sen att det var ju uppenbart att han ställde sig där för att få bort mej från konerna...)
När jag gett upp, så ser jag att schäferkillen ställer upp för en inkallning genom gruppen, och sen ställer han upp för ett framåtsändande. Jävlars! Nädu, tänkte jag, och tog Narni och trasan och gav tillbaka med precis samma mynt. Gick ut till "punkten" och kampade loss med Narni en stund. Ha! Där fick du tillbaks för gammal ost din knäppis! Han vågade såklart inte skicka sin hund och det stod ett-ett.
Nöjd med mej själv så körde vi sedan lite kryp med vinklar och sedan en apportering med dirigering. Det gick så himla bra att jag fick slut på köttbullar, men efter att ha bunkrat upp i Evas ryggsäck så kunde vi fortsätta köra lite fjärr och vittring. Sen lite skall och hopp. Fick även till ett bra framåtsändande några vändor, och det kändes bra.
Därefter började dom andra belgarna trilla in och vi körde sittande i grupp. Vi hamnade brevid en aning pigg unghund som gärna ville leka med Narni så det blev mest störningsträning, och tillslut så lade sig Narni ner. Efter att ha satt upp henne igen så blev det emellertid bra träning, och unghundsmatten var rutinerad och såg till att hennes hund inte störde Narni mer. Det var jag väldigt tacksam för... Sedan så lade vi plats allesammans och då höll sig unghunden stilla och lugn så det blev väldigt väldigt bra tillslut. Narni låg som ett ljus!
Dessutom fick vi ju skottträning hela dagen, förutom den stunden vi lade plats :-)) då hade nog poliskillarna fika paus!
Sen packade vi ihop oss och åkte hem. Väl hemma blev det sedvanligt dammsugande och iordningsplockande. Ikväll är det klubbfest och Wilma och Wiola skall sova här hos oss, medan mammorna är på klubbfest. Perfekt!
Hm, enda problemet... Vad skall man ha på sig tro... Hm.... Får snart börja kika i garderoben kanske?
Hejsvejs // Carina & Narni
Idag var det belgarträff på Kallebäck.
Eva skulle hämta upp mig på morgonen, och jag och Narni gick en sväng innan. Då mötte vi min far som var på väg för att skrapa på sin kära Hilma, en träbåt med tillhörande attiraljer och vi fnissade lite åt att två hobbynördar är uppe klockan 8 på en lördagmorgon.. Dock enades vi om att det liksom är belöning för veckans vedermödor på jobbet, och att det är tur att vi har nåt att sätta nävarna i på helgen så man inte blir sittande i en soffa och glor.
Jag, Eva och Therese samlades vid halv tio på Kallebäck, och började med att köra uppletande i deras tävlingsruta. Narni var först ut och virrade runt som den värsta virrpannan tills hon fick blåst ur sig lite energi. Fick styra upp det med lite retningar och sedan kräva att hon gick ut på djupet. Sammantaget blev det nog bra träning tillslut, och vi tog 4 föremål innan vi tackade för oss.
När alla var klara med uppletet körde vi lydnad på deras enorma plan. Jag och Narni siktade på att ta oss in på plan med kontakt, trots ny plan och allt. Det gick väldans bra faktiskt och så bra som hon gick idag har hon inte gått på flera månader! Skönt att det verkar släppa! Visserligen utan kommendering, men det är en väldigt fin början.
Helt ensam på den enorma planen så gick vi bort i framåtsändande hörnet och körde först en inkallning för att sedan göra ett sändande tillbaka, och när vi vänder upp har en schäferkille tagit sin kamptrasa och schäfer och parkerat precis i "slut punkten" på framåtsändandet... PUST!!! En nybörjare igen tänkte jag och morrade lite inombords. jag har en tendens att alltid få träningen saboterad av såna stackare som inte förstår bättre, och speciellt på framåtsändandet... Då kan man ju inte ens bli arg. Dom förstår ju inte vad jag håller på med.
Folk som knallar rakt över linjen, eller kör träning tvärs, ställer upp en ruta mitt i linjen, eller nåt annat heltokigt. Schäferkillen höll sig runt min punkt, eller närmare gruppen där han körde hopp sitt, typ 3 meter från linjen. Mooooooorrrrrrrrr! Det fanns väl typ fem hektar plan och fjorton andra hinder han kunde ha använt!
Körde istället galopp till gruppen och sakta åt andra hållet en stund. Idioten flyttade ju inte heller på sig så efter en stund gick jag därifrån och gjorde nåt annat. (Therese den kloka, säger sen att det var ju uppenbart att han ställde sig där för att få bort mej från konerna...)
När jag gett upp, så ser jag att schäferkillen ställer upp för en inkallning genom gruppen, och sen ställer han upp för ett framåtsändande. Jävlars! Nädu, tänkte jag, och tog Narni och trasan och gav tillbaka med precis samma mynt. Gick ut till "punkten" och kampade loss med Narni en stund. Ha! Där fick du tillbaks för gammal ost din knäppis! Han vågade såklart inte skicka sin hund och det stod ett-ett.
Nöjd med mej själv så körde vi sedan lite kryp med vinklar och sedan en apportering med dirigering. Det gick så himla bra att jag fick slut på köttbullar, men efter att ha bunkrat upp i Evas ryggsäck så kunde vi fortsätta köra lite fjärr och vittring. Sen lite skall och hopp. Fick även till ett bra framåtsändande några vändor, och det kändes bra.
Därefter började dom andra belgarna trilla in och vi körde sittande i grupp. Vi hamnade brevid en aning pigg unghund som gärna ville leka med Narni så det blev mest störningsträning, och tillslut så lade sig Narni ner. Efter att ha satt upp henne igen så blev det emellertid bra träning, och unghundsmatten var rutinerad och såg till att hennes hund inte störde Narni mer. Det var jag väldigt tacksam för... Sedan så lade vi plats allesammans och då höll sig unghunden stilla och lugn så det blev väldigt väldigt bra tillslut. Narni låg som ett ljus!
Dessutom fick vi ju skottträning hela dagen, förutom den stunden vi lade plats :-)) då hade nog poliskillarna fika paus!
Sen packade vi ihop oss och åkte hem. Väl hemma blev det sedvanligt dammsugande och iordningsplockande. Ikväll är det klubbfest och Wilma och Wiola skall sova här hos oss, medan mammorna är på klubbfest. Perfekt!
Hm, enda problemet... Vad skall man ha på sig tro... Hm.... Får snart börja kika i garderoben kanske?
Hejsvejs // Carina & Narni
tisdag 2 december 2008
Tisdag
Hej hej!
Vet inte riktigt vad jag skall hitta på att skriva som kan vara kul att läsa, så ni får helt enkelt stå ut med vad som kan tänkas komma ur fingrarna :-))
Anton är hemma och är sjuk och jag och Anders flexar. Så länge det är dagsljus så fixar han att vara några timmar ensam, med Narni som stötta, men i skumrasket så blir det svårt...
Igår hade Narni sprungit fram och tillbaka en stund när jag gick, och rätt var det var börjat yla! Anton hade blivit alldeles skräckslagen - Mamma, jag trodde det var en varulv!
Efter en stund hade han sansat sig och gått ut och pratat med Narni, varpå hon blev överväldans glad över att inte vara ensam hemma. Hon hade väl fått tillfällig minnesförlust, vem vet...
I helgen fick vi till busbra träning med Anna, Yvonne, Bosse och Eva, och därefter ett icke förarspår som Narni tog ÅT RÄTT HÅLL! Det är inte så illa pinkat! Det tar sig, vem vet, snart en dag är Narni kanske som vanligt igen! Har för mej att jag har sagt det där förut, att ibland vill man ta dom där unghundarna, stoppa in dom i en garderob och plocka ut dom när dom fyller 2 och ett halvt... Min sena fröken får stanna tills hon fyller 3 ( 20 mars) då kanske hon har folkat till sig. Så länge får vi väl undvika konflikter och mata med köttbullar hej vilt. Då är vi nog glada iallafall...
Annars har vi ju fokuserat på vår relation jag och Narniparni, och jag tror minsann att hon är lite mildare i sin framtoning.... Det har ju inte blivit mycket tränat det senaste, men några kvällar har jag faktiskt kommit mej ut i mörkret. Provade även Annas spotta-köttbulle i gårkväll för att slippa att händerna blir sånt fokus på, och det i kombination med koncentration kanske kan vara nåt. Vi är i allafall kompisar igen och det känns bra!
Jag har det som vanligt rätt jobbigt på jobbet, men det är ju inget man kan gå runt och gnälla om i tid och otid, men jag kan ju säga som så att om nån hade fått hoppa in i min kropp i ett par dagar så skulle nog värsta sopåkarkneget visa sig ha enorma fördelar helt plötsligt...
Har ju fått byta önskedröm "vänster backspegel" efter den senaste tidens ekonomikris, där är det nog inte så herrans muntert heller nuförtiden, och då känns "rabattplanterare" på kommunen som en utmärkt syssla! Såg två tjejjer häromdagen plantera om urnorna längs hamnen, ur med gammalt skräp och i med lite ljung. Perfekt!
Frisk luft hela dan! Och så bara åka hem och ge blanka sjutton i hur ljungbuskarna mår!
Blåser dom iväg, nåväl va fan, det är inte jag som betalar! Nya buskar pronto! Glömma vattna? Big deal, not. Eller så får urn-skrället vara tomt!
Snacka om glidar jobb...
Har ni förresten drabbats av sms-hysterin det senaste? Jag har fått hela 3 reklam sms bara idag! Är det nästa spam-fluga? Man måste ju kolla, tänk om man missar nåt viktigt, ju!
Hade tänkt att åka och träna innan TL utbildningen ikväll, men så ösregnar det ju! Trååååååååååkigt. Men bara att bita ihop och träna ändå. Narni får helt enkelt gå med in och ligga där och torka... Vi har "lärarfritt" idag och skall råplugga regler och hinder på löpande band.
Nä, nu får det vara nog blajjat för idag
Hejsvejs // Carina
Vet inte riktigt vad jag skall hitta på att skriva som kan vara kul att läsa, så ni får helt enkelt stå ut med vad som kan tänkas komma ur fingrarna :-))
Anton är hemma och är sjuk och jag och Anders flexar. Så länge det är dagsljus så fixar han att vara några timmar ensam, med Narni som stötta, men i skumrasket så blir det svårt...
Igår hade Narni sprungit fram och tillbaka en stund när jag gick, och rätt var det var börjat yla! Anton hade blivit alldeles skräckslagen - Mamma, jag trodde det var en varulv!
Efter en stund hade han sansat sig och gått ut och pratat med Narni, varpå hon blev överväldans glad över att inte vara ensam hemma. Hon hade väl fått tillfällig minnesförlust, vem vet...
I helgen fick vi till busbra träning med Anna, Yvonne, Bosse och Eva, och därefter ett icke förarspår som Narni tog ÅT RÄTT HÅLL! Det är inte så illa pinkat! Det tar sig, vem vet, snart en dag är Narni kanske som vanligt igen! Har för mej att jag har sagt det där förut, att ibland vill man ta dom där unghundarna, stoppa in dom i en garderob och plocka ut dom när dom fyller 2 och ett halvt... Min sena fröken får stanna tills hon fyller 3 ( 20 mars) då kanske hon har folkat till sig. Så länge får vi väl undvika konflikter och mata med köttbullar hej vilt. Då är vi nog glada iallafall...
Annars har vi ju fokuserat på vår relation jag och Narniparni, och jag tror minsann att hon är lite mildare i sin framtoning.... Det har ju inte blivit mycket tränat det senaste, men några kvällar har jag faktiskt kommit mej ut i mörkret. Provade även Annas spotta-köttbulle i gårkväll för att slippa att händerna blir sånt fokus på, och det i kombination med koncentration kanske kan vara nåt. Vi är i allafall kompisar igen och det känns bra!
Jag har det som vanligt rätt jobbigt på jobbet, men det är ju inget man kan gå runt och gnälla om i tid och otid, men jag kan ju säga som så att om nån hade fått hoppa in i min kropp i ett par dagar så skulle nog värsta sopåkarkneget visa sig ha enorma fördelar helt plötsligt...
Har ju fått byta önskedröm "vänster backspegel" efter den senaste tidens ekonomikris, där är det nog inte så herrans muntert heller nuförtiden, och då känns "rabattplanterare" på kommunen som en utmärkt syssla! Såg två tjejjer häromdagen plantera om urnorna längs hamnen, ur med gammalt skräp och i med lite ljung. Perfekt!
Frisk luft hela dan! Och så bara åka hem och ge blanka sjutton i hur ljungbuskarna mår!
Blåser dom iväg, nåväl va fan, det är inte jag som betalar! Nya buskar pronto! Glömma vattna? Big deal, not. Eller så får urn-skrället vara tomt!
Snacka om glidar jobb...
Har ni förresten drabbats av sms-hysterin det senaste? Jag har fått hela 3 reklam sms bara idag! Är det nästa spam-fluga? Man måste ju kolla, tänk om man missar nåt viktigt, ju!
Hade tänkt att åka och träna innan TL utbildningen ikväll, men så ösregnar det ju! Trååååååååååkigt. Men bara att bita ihop och träna ändå. Narni får helt enkelt gå med in och ligga där och torka... Vi har "lärarfritt" idag och skall råplugga regler och hinder på löpande band.
Nä, nu får det vara nog blajjat för idag
Hejsvejs // Carina
fredag 28 november 2008
Utmaningar
Oj vad jag ligger efter med utmaningarna jag fått!!
Första utmaningen från: (Lindahttp://lindafrisk.blogspot.com/ )
Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.
1) Har alltid älskat djur och släpat hem alla former av levande och döda varelser från tidiga barnsben. Hade en egen djurkyrkogård i bergen hemmavid där allt från maskar till svanar fick vila i frid ;-) i små stenrösen.
2) Har tagit dykarcertifikat på nittitalet i februari i 4gradigt vatten.
3) Har haft kaninuppfödning och fött upp över 100 kaniner.
4) Är mer eller mindre uppfödd på båtar och fartyg men (eller just därför) paniskt skräckslagen i oväder på havet, stannar gärna iland med fast mark under fötterna.
5) Älskar att läsa fantasy och skräck (J.R.R Tolkien, David Eddings, Stephen King, Dean R Koontz, osv)
6) Ville bli veterinär men Syo konsulten visade bilder av en obduktion av en död häst och så blev det humanistisk linje, sen ekonomi och sen raka vägen in i familjens rederi... (hm hm)
7) Har gjort en regression (skithäftigt!)
Och så var det nästa som var från YvonneYvonne & Viljas blogg :
Tre hårda klappar
1. Hand gps
2. Större objektiv till min kamera
3. Riktig pool hemma
Tre mjuka klappar
1. Träningsläger med Narni
2. Spa helg
3. Semester
Tre viktiga klappar
1. Att alla mina nära och kära är friska och glada
2. Semester 2009, utan att behöva kolla mail, passa telefon och koppla upp mej på datorn varje dag
3. Mera tid till viktiga saker hemma
Nya utmaningar till:
Therese & Azzie
Linnea & Alpha
Kerstin & Ockra
Ann-Marie, Lupus och Abbe
Slår ihop dom båda så får ni välja vilken eller båda att svara på!
Hejsvejs // Carina
Första utmaningen från: (Lindahttp://lindafrisk.blogspot.com/ )
Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.
1) Har alltid älskat djur och släpat hem alla former av levande och döda varelser från tidiga barnsben. Hade en egen djurkyrkogård i bergen hemmavid där allt från maskar till svanar fick vila i frid ;-) i små stenrösen.
2) Har tagit dykarcertifikat på nittitalet i februari i 4gradigt vatten.
3) Har haft kaninuppfödning och fött upp över 100 kaniner.
4) Är mer eller mindre uppfödd på båtar och fartyg men (eller just därför) paniskt skräckslagen i oväder på havet, stannar gärna iland med fast mark under fötterna.
5) Älskar att läsa fantasy och skräck (J.R.R Tolkien, David Eddings, Stephen King, Dean R Koontz, osv)
6) Ville bli veterinär men Syo konsulten visade bilder av en obduktion av en död häst och så blev det humanistisk linje, sen ekonomi och sen raka vägen in i familjens rederi... (hm hm)
7) Har gjort en regression (skithäftigt!)
Och så var det nästa som var från YvonneYvonne & Viljas blogg :
Tre hårda klappar
1. Hand gps
2. Större objektiv till min kamera
3. Riktig pool hemma
Tre mjuka klappar
1. Träningsläger med Narni
2. Spa helg
3. Semester
Tre viktiga klappar
1. Att alla mina nära och kära är friska och glada
2. Semester 2009, utan att behöva kolla mail, passa telefon och koppla upp mej på datorn varje dag
3. Mera tid till viktiga saker hemma
Nya utmaningar till:
Therese & Azzie
Linnea & Alpha
Kerstin & Ockra
Ann-Marie, Lupus och Abbe
Slår ihop dom båda så får ni välja vilken eller båda att svara på!
Hejsvejs // Carina
torsdag 27 november 2008
Vardagslyx
Måste bara berätta om min lunch-träning!
Brukar alltid äta lunchlådor på jobbet, ta en promenad runt lilla berget om det är dåligt väder eller stora berget om det är fint väder. Bekväm som man är :-))
Brukar ha lunch i en timme, men av nån anledning så sitter man oftast ändå och jobbar innan lunchen är slut.. Taskig självdisciplin, jag vet!
Idag hade jag mat kvar från gårdagen, men glömde den i kylen hemma. Jaha, då får man ju åka hem på lunchen. Men när jag sitter där i bilen så tänker jag att om jag rappar på lite så har jag en hel halvtimme på mig att promenera med hunden... Hm. Stoppar på mej en boll och lite frolicar och så travar vi neråt industriområdet jag och Narni och fick till en kort men jättekul träning på gräsplan där nere. Fritt följ, positioner, inkallning, framåtsändande, fjärr och kryp.
I värsta DAGSLJUSET! Varför tillåter man sig inte sånt oftare då? Korkskalle.
Nöjd med mej själv travade vi tillbaka hem till bilen och åkte till jobbet och låg ändå på plus i tiden. Tänk vad en kvarts rolig träning kan göra gott..
Måste nog fundera ut om min lunchpromenix kan gå via nån gräsplan nånstans, med lagom mycket publik, när andan faller på och göra några snabba moment och fylla på batterierna lite. Kanske borde jag omförhandla lediga fredageftermiddagen till en kvart längre lunch... Hm... Det är ju ändå mörkt vid 3 nuförtiden och hur kul är det på en skala.
Idag skall vi på teaterpremiär :-)) Emmas teatergrupp skall spela Askungen och Emma skall vara askungens styvmamma iförd blå päls och annat tjusigt. Spännande!
Ha det bra // Carina & Narni
Brukar alltid äta lunchlådor på jobbet, ta en promenad runt lilla berget om det är dåligt väder eller stora berget om det är fint väder. Bekväm som man är :-))
Brukar ha lunch i en timme, men av nån anledning så sitter man oftast ändå och jobbar innan lunchen är slut.. Taskig självdisciplin, jag vet!
Idag hade jag mat kvar från gårdagen, men glömde den i kylen hemma. Jaha, då får man ju åka hem på lunchen. Men när jag sitter där i bilen så tänker jag att om jag rappar på lite så har jag en hel halvtimme på mig att promenera med hunden... Hm. Stoppar på mej en boll och lite frolicar och så travar vi neråt industriområdet jag och Narni och fick till en kort men jättekul träning på gräsplan där nere. Fritt följ, positioner, inkallning, framåtsändande, fjärr och kryp.
I värsta DAGSLJUSET! Varför tillåter man sig inte sånt oftare då? Korkskalle.
Nöjd med mej själv travade vi tillbaka hem till bilen och åkte till jobbet och låg ändå på plus i tiden. Tänk vad en kvarts rolig träning kan göra gott..
Måste nog fundera ut om min lunchpromenix kan gå via nån gräsplan nånstans, med lagom mycket publik, när andan faller på och göra några snabba moment och fylla på batterierna lite. Kanske borde jag omförhandla lediga fredageftermiddagen till en kvart längre lunch... Hm... Det är ju ändå mörkt vid 3 nuförtiden och hur kul är det på en skala.
Idag skall vi på teaterpremiär :-)) Emmas teatergrupp skall spela Askungen och Emma skall vara askungens styvmamma iförd blå päls och annat tjusigt. Spännande!
Ha det bra // Carina & Narni
onsdag 26 november 2008
Reflexer
Förra inlägget var jag ju väldigt käck och skrev att min hundblogg skall handa om hunderi, men eftersom jag nästan inte har nån tid alls att träna nu för tiden, så får ni stå ut med lite annat snack ändå, till och från.
Mina två busungar, 9 och 11 år gamla, har var för sig lite bekymmer i skolan, och svårt med läsningen, eventuellt har dom dyslexi båda två. Har sprungit hit och dit ett par år på möten och utredningar, åtgärdsplaner och you name it, och för nån vecka sen fick jag tipset om att ta med barnen på reflexterapi.
Jag tänkte att, ja det kan ju inte skada i allafall, och fixade en tid i förra veckan för Emma. Två timmar tog det och kostade MYCKET. Vad gör man inte....!
Denna veckan var det Antons tur.
Sammantaget så kan jag bara förundras över testerna som pedagogen gjorde och det visade sig att båda mina kära ungar har flera av spädbarnsreflexerna kvar. Vi åkte hem med varsitt träningsprogram till dom, och sen har vi 6 veckors hårdträning varje kväll framför oss. Sen får vi se.
Hittade lite text om reflexerna:
"Vi föds med ett visst antal primitiva reflexer. De primitiva reflexerna är rörelser som vi gör ofrivilligt och omedvetet. Hos det lilla barnet avlöser reflexerna varandra, ser till att en utveckling sker, såsom att åla, krypa, gå och springa. Man kan säga att reflexerna driver utvecklingen framåt, och vid ettårsåldern bör de flesta primitiva reflexer vara integrerade och rörelserna automatiserade.
Om dessa reflexer av olika anledningar inte blivit integrerade, kan det bli kaos i motoriken och brister i sinnenas samspel. Det kan få till följd att vi måste använda för mycket energi när vi rör oss. Vi kan då få problem med bla. balansen, läs- och skrivsvårigheter, koncentrationsproblem, svårt att sitta stilla, svårt att tolka lek-koder, svårigheter att tolka sociala signaler, över- och underaktivitet, överkänslighet för ljus, motoriska problem, aggressiva utbrott, dålig kroppshållning , otydligt tal, ADHD, ADD mm. "
Detta är ju otroligt intressant faktiskt, och när man tittar tillbaka så är ju mina barn uppväxta med gåstol, hoppgunga och en curlingmamma :-) som försökte jobba 25% och vara mammaledig samtidigt...
Anton lärde sig nästan gå innan han kröp. Emma ålade på rumpan... Båda har jobbigt med korsvisa övningar, Emma hade båda ryggreflexerna kvar, och Anton krypreflexerna. Och så flera andra... Inte så konstigt då att det är svårt att sitta still och koncentrera sig...
Man skulle haft några timmar extra på dynget bara, ännu mer att göra... Men men, vi stryker ännu mer städning i prioriteringslistan så löser det sig nog... Teven har fått stryka på foten för länge sen... Datortiden med. Tyvärr träningstiden oxå, fast jag vet att jag borde prioritera den för att hämta kraft och orka med allt det andra...
Nä, nu måste jag rusa!
Kram Carina & Narni
Mina två busungar, 9 och 11 år gamla, har var för sig lite bekymmer i skolan, och svårt med läsningen, eventuellt har dom dyslexi båda två. Har sprungit hit och dit ett par år på möten och utredningar, åtgärdsplaner och you name it, och för nån vecka sen fick jag tipset om att ta med barnen på reflexterapi.
Jag tänkte att, ja det kan ju inte skada i allafall, och fixade en tid i förra veckan för Emma. Två timmar tog det och kostade MYCKET. Vad gör man inte....!
Denna veckan var det Antons tur.
Sammantaget så kan jag bara förundras över testerna som pedagogen gjorde och det visade sig att båda mina kära ungar har flera av spädbarnsreflexerna kvar. Vi åkte hem med varsitt träningsprogram till dom, och sen har vi 6 veckors hårdträning varje kväll framför oss. Sen får vi se.
Hittade lite text om reflexerna:
"Vi föds med ett visst antal primitiva reflexer. De primitiva reflexerna är rörelser som vi gör ofrivilligt och omedvetet. Hos det lilla barnet avlöser reflexerna varandra, ser till att en utveckling sker, såsom att åla, krypa, gå och springa. Man kan säga att reflexerna driver utvecklingen framåt, och vid ettårsåldern bör de flesta primitiva reflexer vara integrerade och rörelserna automatiserade.
Om dessa reflexer av olika anledningar inte blivit integrerade, kan det bli kaos i motoriken och brister i sinnenas samspel. Det kan få till följd att vi måste använda för mycket energi när vi rör oss. Vi kan då få problem med bla. balansen, läs- och skrivsvårigheter, koncentrationsproblem, svårt att sitta stilla, svårt att tolka lek-koder, svårigheter att tolka sociala signaler, över- och underaktivitet, överkänslighet för ljus, motoriska problem, aggressiva utbrott, dålig kroppshållning , otydligt tal, ADHD, ADD mm. "
Detta är ju otroligt intressant faktiskt, och när man tittar tillbaka så är ju mina barn uppväxta med gåstol, hoppgunga och en curlingmamma :-) som försökte jobba 25% och vara mammaledig samtidigt...
Anton lärde sig nästan gå innan han kröp. Emma ålade på rumpan... Båda har jobbigt med korsvisa övningar, Emma hade båda ryggreflexerna kvar, och Anton krypreflexerna. Och så flera andra... Inte så konstigt då att det är svårt att sitta still och koncentrera sig...
Man skulle haft några timmar extra på dynget bara, ännu mer att göra... Men men, vi stryker ännu mer städning i prioriteringslistan så löser det sig nog... Teven har fått stryka på foten för länge sen... Datortiden med. Tyvärr träningstiden oxå, fast jag vet att jag borde prioritera den för att hämta kraft och orka med allt det andra...
Nä, nu måste jag rusa!
Kram Carina & Narni
söndag 23 november 2008
Träning och Ikea
Hej hej!
Veckan som gått har gått i 500 knyck och utmattad föll jag ihop i soffan på fredagkväll. Jobbet kräver sin man i dessa dagar och flera andra tråkiga saker har inträffat denna veckan som jag går och ältar... Brukar inte lägga ut tråkigheter eller privatsaker i min blogg, dels för att man kan såra andra människor, men oxå för att bloggar är trots allt väldigt offentliga och man vet inte vem som läser... Därför blir det mest hundsnack här, eftersom detta är min och Narnis blogg, och man kanske kan tro att det är det enda jag gör, tränar hund...
Då kan man ju alltid intervjua Narni som fått totalt ca 1 timmes effektiv träning på en vecka... Hm... Hundträning är min belöning för vardagsslitet och det jag längtar efter att få göra, men barnen, gubben och jobbet går alltid före.
Sov inte många blundar natten till lördagen, och humöret var väl inte på topp... Men så tog jag mej i kragen och åkte och tränade med Anna och Bosse, och tur var väl det, för det var verkligen bra träning!
Vi körde alla 3 hundarna små korta pass, och istället 3 gånger.
Jag och Narnis uppgift var att matte skulle vara glad hela vägen in på plan och vänta ut och nejja släppen tills att vi kunde få klokt samarbete. Första vändan gick väl sådär, Narni pep och höll på, men det var förväntansgnäll och inte "skall vi slåss" gnäll, så hela attityden är annorlunda. Stod stilla under kommendering tills hon skärpte sig, och sen gick fram och tillbaka tills hon lugnade sig. Belönade och gick av plan. Likaså gång 2. Innan gång 3 så kom jag på att jag måste blåsa ur henne lite förväntan/stress innan ingång och kominerade Tiinas uppkopplingstips med att köra lite apporteringsövningar och det blev helt okej. Kanske kan det vara en modell för framtiden, vi får prova och se.
Anna hade lagt ett upptag till Narni, som gick osedvanligt otroligt dåligt. Spåret var osnitslat men låg i en glänta med ingång ute på vägen. Släppte på och Narni seglar iväg, skevar iväg åt vänster, ångrar sig och går på bakspåret. Snor in sig femtonhundra varv i en rishög. Matte får trassla upp och klampar väl hej vilt i spåret. Iväg åt rätt håll igen, vänder igen och tillbaka till rishögshelvetet. Matte får trassla igen. Därefter tar hon upp något (eftersom det inte är snitslat så vet jag inte vad vi spårar, men ändå), och drar iväg. Hänger efter bland buskarna och ser Narni passera slutet med ca 2 meters luft. I vind iofs men ändå. Tar upp slutet själv och går ikapp Narni, selar av och in i bilen. Vad mer kan man göra? Var ändå glad och tänkte att nåt måste hon ju ha lärt sig av detta, snopet värre he he he...
På kvällen var Emma på filmkväll hos en kompis till 22:40 (!!) Tillsammans med pojkvännen (!!! 11 år och pojkvän... hm hm... Nåväl, dom är rätt oskyldiga och vågar knappt titta på varandra.
22:40 är på tok försent i mina ögon, men man får ju bara bita ihop och gilla läget... Hönsmamman måste knipa näbb... Antons kompis sov över här hos oss och lekte med lego halva natten. Uppe i morse klockan 06:00 igen, hur orkar dom!?
Idag har vi ängat dagen åt utflykt till Ikea och köpt en garderob. Anders har fått tillbaka arbetslusten efter förra projektet och nu är det Emmas rum och innertaket, som skall få sig en omgång. Det mest besvärliga är ju återigen all denna sågspån (och gräs och tång) som dom har isolerat huset med från topp till tå. Det är otroligt besvärligt att få ut, speciellt om man vill ha resten av huset någorlunda städat...
Veckan som kommer är helt hysterisk. Igen. Varenda kväll är bokad på jobb, aktiviteter eller möten.. Måste komma ihåg att december är hysterisk till nästa år och ge sjutton i att boka in mej på nåt... man tror att man skall hinna med så mycket och sen springer man i sitt ekorrhjul som bara snurrar fortare och fortare...
Hoppsan, nu blev hundbloggen mest prat om annat. Fy på mej :-))
Hejsvejs // Carina & Narni
Veckan som gått har gått i 500 knyck och utmattad föll jag ihop i soffan på fredagkväll. Jobbet kräver sin man i dessa dagar och flera andra tråkiga saker har inträffat denna veckan som jag går och ältar... Brukar inte lägga ut tråkigheter eller privatsaker i min blogg, dels för att man kan såra andra människor, men oxå för att bloggar är trots allt väldigt offentliga och man vet inte vem som läser... Därför blir det mest hundsnack här, eftersom detta är min och Narnis blogg, och man kanske kan tro att det är det enda jag gör, tränar hund...
Då kan man ju alltid intervjua Narni som fått totalt ca 1 timmes effektiv träning på en vecka... Hm... Hundträning är min belöning för vardagsslitet och det jag längtar efter att få göra, men barnen, gubben och jobbet går alltid före.
Sov inte många blundar natten till lördagen, och humöret var väl inte på topp... Men så tog jag mej i kragen och åkte och tränade med Anna och Bosse, och tur var väl det, för det var verkligen bra träning!
Vi körde alla 3 hundarna små korta pass, och istället 3 gånger.
Jag och Narnis uppgift var att matte skulle vara glad hela vägen in på plan och vänta ut och nejja släppen tills att vi kunde få klokt samarbete. Första vändan gick väl sådär, Narni pep och höll på, men det var förväntansgnäll och inte "skall vi slåss" gnäll, så hela attityden är annorlunda. Stod stilla under kommendering tills hon skärpte sig, och sen gick fram och tillbaka tills hon lugnade sig. Belönade och gick av plan. Likaså gång 2. Innan gång 3 så kom jag på att jag måste blåsa ur henne lite förväntan/stress innan ingång och kominerade Tiinas uppkopplingstips med att köra lite apporteringsövningar och det blev helt okej. Kanske kan det vara en modell för framtiden, vi får prova och se.
Anna hade lagt ett upptag till Narni, som gick osedvanligt otroligt dåligt. Spåret var osnitslat men låg i en glänta med ingång ute på vägen. Släppte på och Narni seglar iväg, skevar iväg åt vänster, ångrar sig och går på bakspåret. Snor in sig femtonhundra varv i en rishög. Matte får trassla upp och klampar väl hej vilt i spåret. Iväg åt rätt håll igen, vänder igen och tillbaka till rishögshelvetet. Matte får trassla igen. Därefter tar hon upp något (eftersom det inte är snitslat så vet jag inte vad vi spårar, men ändå), och drar iväg. Hänger efter bland buskarna och ser Narni passera slutet med ca 2 meters luft. I vind iofs men ändå. Tar upp slutet själv och går ikapp Narni, selar av och in i bilen. Vad mer kan man göra? Var ändå glad och tänkte att nåt måste hon ju ha lärt sig av detta, snopet värre he he he...
På kvällen var Emma på filmkväll hos en kompis till 22:40 (!!) Tillsammans med pojkvännen (!!! 11 år och pojkvän... hm hm... Nåväl, dom är rätt oskyldiga och vågar knappt titta på varandra.
22:40 är på tok försent i mina ögon, men man får ju bara bita ihop och gilla läget... Hönsmamman måste knipa näbb... Antons kompis sov över här hos oss och lekte med lego halva natten. Uppe i morse klockan 06:00 igen, hur orkar dom!?
Idag har vi ängat dagen åt utflykt till Ikea och köpt en garderob. Anders har fått tillbaka arbetslusten efter förra projektet och nu är det Emmas rum och innertaket, som skall få sig en omgång. Det mest besvärliga är ju återigen all denna sågspån (och gräs och tång) som dom har isolerat huset med från topp till tå. Det är otroligt besvärligt att få ut, speciellt om man vill ha resten av huset någorlunda städat...
Veckan som kommer är helt hysterisk. Igen. Varenda kväll är bokad på jobb, aktiviteter eller möten.. Måste komma ihåg att december är hysterisk till nästa år och ge sjutton i att boka in mej på nåt... man tror att man skall hinna med så mycket och sen springer man i sitt ekorrhjul som bara snurrar fortare och fortare...
Hoppsan, nu blev hundbloggen mest prat om annat. Fy på mej :-))
Hejsvejs // Carina & Narni
måndag 17 november 2008
Pusslat!
I helgen har jag och träningskompisarna varit på träningshelg hos Linda & Tiina. Och där finns ju Narnis släkt, så det blev rena släktträffen. Kul!
Vi fick bo hos Linda och Tiina, och vi fyra delade upp oss två och två. Hundar var det gott om i alla ändar, och förutom Tilda, Frank och Vilja träffade vi pappa Dart, syrran Rusa, brorsan Kastor, faster Dixie och Newstory Jilla. Vi fick värsta hotellservicen med god mat och i gott sällskap hela helgen, så det var rena lyxet för en stressad småbarnsmamma (nåja, små och små).
Efter att ha stirrat ut stackars vilja Vilja i 50 mil (vi döpte dom till Gråben och Hjulben därbak i bilen), främst efter Narnis minspel med mungiporna jäms med öronen, så tågade kaxfröken Narni in hos Farmor Linda med svansen som ett spett, fick sig en liten tjottablängare av pappa Dart, och så en av Farmor Linda (he he he) och efter en enda blick från Dixie senare, ändrade hon inställning till tillvaron någon gång under lördagen... Svansen antog en mer avslappnad position, och sen kunde man leka normala lekar med lillsyrran i timmar utan ett enda litet gruff. I bilen hem satt bästisarna Hjulben och Hjulben och tittade mojt på varandra. Gråben hade vi lämnat i Stockholm... ha ha!
Ungefär samtidigt som Narni bytte inställning fick matte Tröghjärnaknäppmupp oxå pusselbitarna att trilla på plats. Pusselbitarna i sig hade jag några undanstuvade på olika platser i hjärnan, och några av dom fick jag av diskussionerna i gruppen både från mina egna kloka underbara kompisar och Linda och Tiina som såg det hela från en "färsk" vinkel. Underbart... Kort sagt.
Tänk att man skall behöva åka 100 mil t.o.r för att få rätsida på saker och ting :-))
Pusselbit 1: Hundar kan läsa tankar (jo det är sant) och känslor.
Pusselbit 2: Matte Carina är livrädd när hon äntrar plan när det står folk och tittar och måste lära sig att ANDAS och lugna ner sig! Om inte glad = inte äntra plan.
Pusselbit 3: Kan inte hunden sitta med kontakt i 3 minuter (längden på fritt följ), så kan den ännu mindre gå i 3 minuter med kontakt. (Linda är klok som en bok)
Pusselbit 4: Hur bra momenten än sitter på träning så avgör hundens "känsla" på tävling hur utförandet blir då.
Pusselbit 5: Dålig relation ger ostabil tävlingslydnad.
Pusselbit 6: Vi tränar aldrig morronträningar längre, utan kvällar. Och när är tävlingarna?
Pusselbit 7: Börja alltid med plats, annars blir den glömd...
Pusselbit 8: När Narni släpper så måste matte Carina fokusera på sig själv först för att få rätsida på släppet. När matte Carinafläppskalle är glad är nämligen hundängeln oxå glad, av nån konstig anledning.
Pusselbit 9: Man måste omge sig med träningskompisar man är trygg med och litar på. Som man vet gillar en ändå, även om man är dålig. Och gläds med en om man är bra. Ett bra team som jobbar mot samma mål.
Pusselbit 10: Om man måste stressa ihjäl sig för att träna blir det dålig träning och dåligt samarbete. Bättre att träna med kvalitét än att träna bara för att man skall hinna med.. Om hunden inte går som man vill, sätt upp den och gå ifrån en stund. Kanske blir den bättre samarbetsvillig om den får längta lite.
Pusselbit 11: Planera och skriv upp mellan träningarna... Annars tränar man bara blaj.
(glömde jag nån pusselbit, Yvonne? Vi skrev ner alla smarta kloka slutsatser på vägen hem)
Så på söndag förmiddag pusslade pusslet sig själv helt oförberett, medan jag var på väg in på plan, och mina "domare" stirrade ut mej. Dessutom hade en flatteknäpptanta gått och ställt ut en jäkla ruta mitt i mitt framåtsändande och tur var väl det, för då insåg jag att min irritation över flattetanten gjorde att Narni började stirra sig omkring. I vanliga fall hade jag blivit förbannad, och kanske gett Narni en liten åthutning, fått en fin liten kampinvit med gruff gruff och så hade dagen varit förstörd.
Nu lade sig plötsligt alla pusselbitarna i min hjärna (det lät ungefär flapp-flapp-flapp) och jag fokuserade på mej själv istället, andades (tack Tiina!) stod kvar på stället, väntade ut Narni, berömde ögonkontakt och nejjade släppen med netural röst, under full kommendering stod vi där och gjorde ingenting mer än att ha kontakt. Efter en stund kunde vi gå en bit, och vips så fanns den där - bubblan. Och samförståndet. YES!!!!
Det är ju min inställning det handlar om... Det är jag som har dåliga nerver, tänker hemska tankar, och det smittar av sig! Jag måste lära mej hantera mejsjälv. Svårt men spännande.
Här hemma pågår det röjning inför nästa renoveringsprojekt, och jag måste nog engagera mej och vara med om det skall bli riktigt gjort, men avslutningsvis -
TACK Linda, Johan, Moa, Tiina o familjen, Yvonne, Erica och Anna och alla hundar för en otrolig helg.
Hoppas att ni Stockholmare vill komma ner och bo i min lilla gäststuga snart, så kan vi få bjuda igen lite granna!
Vi ses // Carina & Narni
Vi fick bo hos Linda och Tiina, och vi fyra delade upp oss två och två. Hundar var det gott om i alla ändar, och förutom Tilda, Frank och Vilja träffade vi pappa Dart, syrran Rusa, brorsan Kastor, faster Dixie och Newstory Jilla. Vi fick värsta hotellservicen med god mat och i gott sällskap hela helgen, så det var rena lyxet för en stressad småbarnsmamma (nåja, små och små).
Efter att ha stirrat ut stackars vilja Vilja i 50 mil (vi döpte dom till Gråben och Hjulben därbak i bilen), främst efter Narnis minspel med mungiporna jäms med öronen, så tågade kaxfröken Narni in hos Farmor Linda med svansen som ett spett, fick sig en liten tjottablängare av pappa Dart, och så en av Farmor Linda (he he he) och efter en enda blick från Dixie senare, ändrade hon inställning till tillvaron någon gång under lördagen... Svansen antog en mer avslappnad position, och sen kunde man leka normala lekar med lillsyrran i timmar utan ett enda litet gruff. I bilen hem satt bästisarna Hjulben och Hjulben och tittade mojt på varandra. Gråben hade vi lämnat i Stockholm... ha ha!
Ungefär samtidigt som Narni bytte inställning fick matte Tröghjärnaknäppmupp oxå pusselbitarna att trilla på plats. Pusselbitarna i sig hade jag några undanstuvade på olika platser i hjärnan, och några av dom fick jag av diskussionerna i gruppen både från mina egna kloka underbara kompisar och Linda och Tiina som såg det hela från en "färsk" vinkel. Underbart... Kort sagt.
Tänk att man skall behöva åka 100 mil t.o.r för att få rätsida på saker och ting :-))
Pusselbit 1: Hundar kan läsa tankar (jo det är sant) och känslor.
Pusselbit 2: Matte Carina är livrädd när hon äntrar plan när det står folk och tittar och måste lära sig att ANDAS och lugna ner sig! Om inte glad = inte äntra plan.
Pusselbit 3: Kan inte hunden sitta med kontakt i 3 minuter (längden på fritt följ), så kan den ännu mindre gå i 3 minuter med kontakt. (Linda är klok som en bok)
Pusselbit 4: Hur bra momenten än sitter på träning så avgör hundens "känsla" på tävling hur utförandet blir då.
Pusselbit 5: Dålig relation ger ostabil tävlingslydnad.
Pusselbit 6: Vi tränar aldrig morronträningar längre, utan kvällar. Och när är tävlingarna?
Pusselbit 7: Börja alltid med plats, annars blir den glömd...
Pusselbit 8: När Narni släpper så måste matte Carina fokusera på sig själv först för att få rätsida på släppet. När matte Carinafläppskalle är glad är nämligen hundängeln oxå glad, av nån konstig anledning.
Pusselbit 9: Man måste omge sig med träningskompisar man är trygg med och litar på. Som man vet gillar en ändå, även om man är dålig. Och gläds med en om man är bra. Ett bra team som jobbar mot samma mål.
Pusselbit 10: Om man måste stressa ihjäl sig för att träna blir det dålig träning och dåligt samarbete. Bättre att träna med kvalitét än att träna bara för att man skall hinna med.. Om hunden inte går som man vill, sätt upp den och gå ifrån en stund. Kanske blir den bättre samarbetsvillig om den får längta lite.
Pusselbit 11: Planera och skriv upp mellan träningarna... Annars tränar man bara blaj.
(glömde jag nån pusselbit, Yvonne? Vi skrev ner alla smarta kloka slutsatser på vägen hem)
Så på söndag förmiddag pusslade pusslet sig själv helt oförberett, medan jag var på väg in på plan, och mina "domare" stirrade ut mej. Dessutom hade en flatteknäpptanta gått och ställt ut en jäkla ruta mitt i mitt framåtsändande och tur var väl det, för då insåg jag att min irritation över flattetanten gjorde att Narni började stirra sig omkring. I vanliga fall hade jag blivit förbannad, och kanske gett Narni en liten åthutning, fått en fin liten kampinvit med gruff gruff och så hade dagen varit förstörd.
Nu lade sig plötsligt alla pusselbitarna i min hjärna (det lät ungefär flapp-flapp-flapp) och jag fokuserade på mej själv istället, andades (tack Tiina!) stod kvar på stället, väntade ut Narni, berömde ögonkontakt och nejjade släppen med netural röst, under full kommendering stod vi där och gjorde ingenting mer än att ha kontakt. Efter en stund kunde vi gå en bit, och vips så fanns den där - bubblan. Och samförståndet. YES!!!!
Det är ju min inställning det handlar om... Det är jag som har dåliga nerver, tänker hemska tankar, och det smittar av sig! Jag måste lära mej hantera mejsjälv. Svårt men spännande.
Här hemma pågår det röjning inför nästa renoveringsprojekt, och jag måste nog engagera mej och vara med om det skall bli riktigt gjort, men avslutningsvis -
TACK Linda, Johan, Moa, Tiina o familjen, Yvonne, Erica och Anna och alla hundar för en otrolig helg.
Hoppas att ni Stockholmare vill komma ner och bo i min lilla gäststuga snart, så kan vi få bjuda igen lite granna!
Vi ses // Carina & Narni
måndag 10 november 2008
Storm
Pisseblöt.... från topp till tå.
Har precis tagit min lunchrunda med Narni i full storm och regn på tvären. Jisses. Regnet piskade bokstavligen som småspik i ansiktet så jag fick gå och hålla handen för.
Promenaden blev inte så lång kan jag ju villigt erkänna... he he he
Jag och Narni har haft träningstorka ett tag nu, tappade helt enkelt styrfarten, och istället har vi fokuserat på lite koppelvett... Och jag tror faktiskt att det hjälper. Förra veckan var Emma sjuk och ville sålunda ha Narni hemma hos sig som sällskap. Narni är ju väldigt mammig och gillade väl inte direkt uppgiften som barnvakt, men det fick till följd att hon dels är ännu mer villig att göra som jag säger, plus att hon även är lite mer engagerad i Emma, så sammantaget så är det nog inte fel.
Jag har medvetet valt ut dom värsta sträckorna till jobbet (katter) och krävt att hon skall sitta fot med mej och gå korta kontakt-sträckor. Ingen ögonkontakt utan "gå fint". När hon släpper så Nej-Skärp dej! och så börjar vi om. Plan B är att nypa till i örat om hon inte lyssnar. Det är tydligen mest okej, och då går hon inte igång i sitt kamp-skalls-beteende. Nuförtiden vågar man knappt prata om "plan B", men har man en brukshund i sina värsta år så kan man inte gå runt och mjäka. Då blir det problem, det är jag fullt övertygad om.... Se bara på min till synes "förarveka" terv... Kan förvandlas till värsta tuffingen när man har en katt framför näsan.
Häromkvällen kunde hon gå fint en av dom svåraste sträckorna utan några större diskussioner. Häftigt. Och igårkväll i mörkret gick vi förbi vårat lilla gym där det stod 40 bilar och folk gick fram och tillbaka. Där är en liten gräsplan mitt i, där vi brukar träna. Jag krävde kontakt och behövde knappt höja rösten för att samla ihop henne när hon släppte. Äntligen! Belönade med slangen och lekte som en tok. Hoppas det håller i sig....
I helgen var vi på rapportpraktik och det var precis lika skitkul som sökpraktiken, så nu har jag börjat lobba på käre maken om han kanske kan tänka sig att ta lördagsgodispåsen med sig och sitta A-station...? Med en walkie-talkie kan man kanske öka motivationen något hos vissa tekniknördar :-))
Narni är oxå på säger hon, och vi bestämde oss för att ta spåret först, sen söket och sen rapporten. Tänk vad mycket kul vi har framför oss då!
Nä, nu är lunchen slut, åter till gärningarna!
Hejsvejs // Carina
Har precis tagit min lunchrunda med Narni i full storm och regn på tvären. Jisses. Regnet piskade bokstavligen som småspik i ansiktet så jag fick gå och hålla handen för.
Promenaden blev inte så lång kan jag ju villigt erkänna... he he he
Jag och Narni har haft träningstorka ett tag nu, tappade helt enkelt styrfarten, och istället har vi fokuserat på lite koppelvett... Och jag tror faktiskt att det hjälper. Förra veckan var Emma sjuk och ville sålunda ha Narni hemma hos sig som sällskap. Narni är ju väldigt mammig och gillade väl inte direkt uppgiften som barnvakt, men det fick till följd att hon dels är ännu mer villig att göra som jag säger, plus att hon även är lite mer engagerad i Emma, så sammantaget så är det nog inte fel.
Jag har medvetet valt ut dom värsta sträckorna till jobbet (katter) och krävt att hon skall sitta fot med mej och gå korta kontakt-sträckor. Ingen ögonkontakt utan "gå fint". När hon släpper så Nej-Skärp dej! och så börjar vi om. Plan B är att nypa till i örat om hon inte lyssnar. Det är tydligen mest okej, och då går hon inte igång i sitt kamp-skalls-beteende. Nuförtiden vågar man knappt prata om "plan B", men har man en brukshund i sina värsta år så kan man inte gå runt och mjäka. Då blir det problem, det är jag fullt övertygad om.... Se bara på min till synes "förarveka" terv... Kan förvandlas till värsta tuffingen när man har en katt framför näsan.
Häromkvällen kunde hon gå fint en av dom svåraste sträckorna utan några större diskussioner. Häftigt. Och igårkväll i mörkret gick vi förbi vårat lilla gym där det stod 40 bilar och folk gick fram och tillbaka. Där är en liten gräsplan mitt i, där vi brukar träna. Jag krävde kontakt och behövde knappt höja rösten för att samla ihop henne när hon släppte. Äntligen! Belönade med slangen och lekte som en tok. Hoppas det håller i sig....
I helgen var vi på rapportpraktik och det var precis lika skitkul som sökpraktiken, så nu har jag börjat lobba på käre maken om han kanske kan tänka sig att ta lördagsgodispåsen med sig och sitta A-station...? Med en walkie-talkie kan man kanske öka motivationen något hos vissa tekniknördar :-))
Narni är oxå på säger hon, och vi bestämde oss för att ta spåret först, sen söket och sen rapporten. Tänk vad mycket kul vi har framför oss då!
Nä, nu är lunchen slut, åter till gärningarna!
Hejsvejs // Carina
tisdag 4 november 2008
Fest, sökpraktik och koppeldrag
Hej hej!
Idag är det dimmigt. Vi har varit duktiga och gått till jobbet idag jag och Narni. Under promenaden pratade vi om hur man beter sig i koppel... Tjötigt. Men skam den som ger sig... Narni är rätt kaxig för närvarande, 2 år och 8 månader gammal och världsbäst, enligt egen utsago, så ni som har varit i samma sits vet vad jag menar. Svansen som ett spett.. I takt med att pälsen har fallit av så att jag har fått en malle i snöret så har självförtroendet gått i motsatt riktning på min lilla skrutta.
Tror att hennes gruffande på fria följet kan bottna delvis i vår lilla relationsdiskussion, eftersom hon beter sig exakt lika dant när hon går och spanar på katter och jag säger till henne...
Hon blir helt enkelt sur och vill inte göra som jag säger. Tycker att hon gott kan få gå och spana på annat istället för att hålla kontakt med mej. Klassiskt, va.
Nåväl, idag bestämde jag mej för att nu får det vara nog, dax att ställa skåpet på plats, och det tog mej således nästan en timme att komma till jobbet. Tror dock att detta är ett arbete vi får jobba med de närmsta veckorna, och kanske får vi bort gruffet samtidigt, vem vet...
I lördags var det fest hos Ulle, som fyllt 35. God mat och härliga människor. Härliga skratt och en hel del hundsnack eftersom majoriteten var hundfolk, och som vanligt kan man inte låta bli :-)). Det blev relativt sent, men tillslut fick vi krypa till korset och inse att morgondagen redan var där och jag skulle köra till Uddevalla på sökpraktik på söndag morgon.
Hem och försöka sova, vilket inte alltid är en självklarhet, men det gick rätt bra och jag fick nog iallafall 5-6 timmars sömn..
Slapp iallafall skrapa rutorna, det var drygt 4 plus, vindstilla och solen på väg upp. Härligt!
Hämtade upp Bosse och Erica och sen stod vi på till Uddevalla. Först en snabb teori i klubbstugan och sen ut till sökrutan. Vi skulle bygga en riktig bana som det skall vara sökprov i nästa vecka. Kul! Snitslade, stegade, skyltade, vallade och byggde gömslen, och sen skulle vi vara tävlingsledare för varsitt "tävlingsekipage". Dom hade ringt in en massa "riktiga" sökekipage, så det kändes väldigt på riktigt. Vi fick en hel del tips och råd med oss hem och helt plötsligt så känns det inte så värstans märkvärdigt att göra en söktävling..
På torsdag skall vi göra rapport-teori och på lördag rapport-praktik, det skall bli görkul!
Hejsvejs Carina & Narni
Idag är det dimmigt. Vi har varit duktiga och gått till jobbet idag jag och Narni. Under promenaden pratade vi om hur man beter sig i koppel... Tjötigt. Men skam den som ger sig... Narni är rätt kaxig för närvarande, 2 år och 8 månader gammal och världsbäst, enligt egen utsago, så ni som har varit i samma sits vet vad jag menar. Svansen som ett spett.. I takt med att pälsen har fallit av så att jag har fått en malle i snöret så har självförtroendet gått i motsatt riktning på min lilla skrutta.
Tror att hennes gruffande på fria följet kan bottna delvis i vår lilla relationsdiskussion, eftersom hon beter sig exakt lika dant när hon går och spanar på katter och jag säger till henne...
Hon blir helt enkelt sur och vill inte göra som jag säger. Tycker att hon gott kan få gå och spana på annat istället för att hålla kontakt med mej. Klassiskt, va.
Nåväl, idag bestämde jag mej för att nu får det vara nog, dax att ställa skåpet på plats, och det tog mej således nästan en timme att komma till jobbet. Tror dock att detta är ett arbete vi får jobba med de närmsta veckorna, och kanske får vi bort gruffet samtidigt, vem vet...
I lördags var det fest hos Ulle, som fyllt 35. God mat och härliga människor. Härliga skratt och en hel del hundsnack eftersom majoriteten var hundfolk, och som vanligt kan man inte låta bli :-)). Det blev relativt sent, men tillslut fick vi krypa till korset och inse att morgondagen redan var där och jag skulle köra till Uddevalla på sökpraktik på söndag morgon.
Hem och försöka sova, vilket inte alltid är en självklarhet, men det gick rätt bra och jag fick nog iallafall 5-6 timmars sömn..
Slapp iallafall skrapa rutorna, det var drygt 4 plus, vindstilla och solen på väg upp. Härligt!
Hämtade upp Bosse och Erica och sen stod vi på till Uddevalla. Först en snabb teori i klubbstugan och sen ut till sökrutan. Vi skulle bygga en riktig bana som det skall vara sökprov i nästa vecka. Kul! Snitslade, stegade, skyltade, vallade och byggde gömslen, och sen skulle vi vara tävlingsledare för varsitt "tävlingsekipage". Dom hade ringt in en massa "riktiga" sökekipage, så det kändes väldigt på riktigt. Vi fick en hel del tips och råd med oss hem och helt plötsligt så känns det inte så värstans märkvärdigt att göra en söktävling..
På torsdag skall vi göra rapport-teori och på lördag rapport-praktik, det skall bli görkul!
Hejsvejs Carina & Narni
fredag 31 oktober 2008
Happy Halloweeeeeen
.JPG)
.JPG){kind=link}
Aaaarrrgghhh..... (spöklik halshuggen röst)
Bäst vi tar fram stora godispåsen ikväll.... hu.....
torsdag 30 oktober 2008
I lerans tecken :-))
Kolla så fräckt det kan bli, Yvonne har fixat lerfärg på det hela!
Fin kontakt har hon faktiskt Narniparni... nästan så jag nog kan tänka mig att ompröva mitt beslut att nobba lydnadsklasserna... nån gång i framtiden efter 2011 när dom skrivit om regelboken... kanske...
Hejsvejs // Carina
onsdag 29 oktober 2008
höstlov
Hej hej!
Denna vecka är det höstlov och barnen är lediga.
I skrivande stund har jag tagit mej en kaffepaus och accompanjeras av mina kära barn som kivas kring en bärbar dator. På jobbet. Det är inte så himla kul att vara ensam hemma hela tiden och idag bestämde vi att dom skulle gå med till jobbet och så skulle vi gå och äta Tai mat.
Emma bokade en klipptid häromdagen, så det passade bra. Klippsalongen ligger 100 meter från jobbet, så hon kunde gå dit själv. Stora damen!
För en stund sen kom en kortklippt (page) halvvuxen tjej tillbaka, jösses...
Anton vägrar klippa sig, utan skall samla till långt hår... Pust... Det är bara det att han har ärvt Anders lockiga hår (jo, det är säkert, han är lockig när det inte är kort-kort-kort-klippt), och det blir ju sådär med alla virvlar medan det växer ut... Nåväl, han får väl prova så får vi se..
Annars är jag fortfarande rätt lack sen i söndags. Inte ens nya Arrakjackan som kom på posten kunde få humöret att klättra uppåt. Igår var det fri träning innan TL utbildnignen men jag hade inte lust för fem öre.
I morrn skall jag hjälpa Yvonne lite med kommendering inför tävling, hoppas att det kan få tillbaka sugen... På lördag har jag tänkt att träna oavsett humör, och har man tur så kanske det går riktigt bra så man kan få tillbaka lite motivation...
I värstaste fall så har jag ju Stockholmsresan om 2 veckor med träningskompisarna, när vi skall åka till Linda och Co och träna en hel helg, får jag inte tillbax sugen då så är det dax att bli orolig...
Hej på er // Carina
Denna vecka är det höstlov och barnen är lediga.
I skrivande stund har jag tagit mej en kaffepaus och accompanjeras av mina kära barn som kivas kring en bärbar dator. På jobbet. Det är inte så himla kul att vara ensam hemma hela tiden och idag bestämde vi att dom skulle gå med till jobbet och så skulle vi gå och äta Tai mat.
Emma bokade en klipptid häromdagen, så det passade bra. Klippsalongen ligger 100 meter från jobbet, så hon kunde gå dit själv. Stora damen!
För en stund sen kom en kortklippt (page) halvvuxen tjej tillbaka, jösses...
Anton vägrar klippa sig, utan skall samla till långt hår... Pust... Det är bara det att han har ärvt Anders lockiga hår (jo, det är säkert, han är lockig när det inte är kort-kort-kort-klippt), och det blir ju sådär med alla virvlar medan det växer ut... Nåväl, han får väl prova så får vi se..
Annars är jag fortfarande rätt lack sen i söndags. Inte ens nya Arrakjackan som kom på posten kunde få humöret att klättra uppåt. Igår var det fri träning innan TL utbildnignen men jag hade inte lust för fem öre.
I morrn skall jag hjälpa Yvonne lite med kommendering inför tävling, hoppas att det kan få tillbaka sugen... På lördag har jag tänkt att träna oavsett humör, och har man tur så kanske det går riktigt bra så man kan få tillbaka lite motivation...
I värstaste fall så har jag ju Stockholmsresan om 2 veckor med träningskompisarna, när vi skall åka till Linda och Co och träna en hel helg, får jag inte tillbax sugen då så är det dax att bli orolig...
Hej på er // Carina
måndag 27 oktober 2008
Ny upplaga!
Hej igen!
Blev så trött på mejsjälv och mitt gnällinlägg från igår så jag beslöt mej för att göra om det :-))
Idag har vi ju då varit och tävlat LKL 3 igen.
I vatten och lera.
Min lilla hundskrutta, är bäst i hela världen..
Min upplevelse av provet idag är nåt så här:
Narni satt på sittande, låg på platsen, gjorde ett hyfsat fritt följ med några små missar och lite flaxigt. Inkallningen var helt okej, möjligtvis lite långsamt ställande och så aningen till tjuvstart från ställandet, annars kändes tempot bra och hon gjorde ju allt hon skulle.
Rutan springer hon spikrakt rätt in, stannar på mitt kommando, men får lite störning från LKL 1 bakom rutan och vänder på huvudet dit när jag kommenderar ligg. Jag får ge ett extra ligg-kommando. Lägger sig snabbt. Ligger fint när jag går triangeln och kommer som ett skott och går fint fot till avslut.
Hopp apporten, kändes kanonfin. Rätt ut, griper, rätt in. Sätter sig aningen snett.
Metallen kändes oxå kanonfin. Galopp ut, griper, galopp in. Sätter sig bra utifrån min synvinkel.
Vittringsapporten, letar länge och väljer rätt. Tappar pinnen alldeles vid gripandet, men tar upp den direkt och kommer in utan tugg och sitter rakt.
Fjärren är det som går dåligt, får rejäl störning från den andra klassen som ropar och har sig. Behöver flera dk, nosar och tittar ideligen mot andra klassen. Håller sig dock på sin plats och utför skiftena fint när hon väl reagerar..
Glad och nöjd skuttar vi av plan och känner nånstans borde vi ha klarat oss, vi borde ha betyg på alla moment och så himla tokigt gick det inte. Narni får sin belöning och jag är glad.
Skitsamma vad vi får för betyg, uppflytt eller inte uppflytt, skit samma.
Attans nog så missade vi på 9 poäng. 246p skrapade vi ihop i blötan.
Så kan det gå, och skam den som ger sig... ;-))
Hejsvejs // Carina
Blev så trött på mejsjälv och mitt gnällinlägg från igår så jag beslöt mej för att göra om det :-))
Idag har vi ju då varit och tävlat LKL 3 igen.
I vatten och lera.
Min lilla hundskrutta, är bäst i hela världen..
Min upplevelse av provet idag är nåt så här:
Narni satt på sittande, låg på platsen, gjorde ett hyfsat fritt följ med några små missar och lite flaxigt. Inkallningen var helt okej, möjligtvis lite långsamt ställande och så aningen till tjuvstart från ställandet, annars kändes tempot bra och hon gjorde ju allt hon skulle.
Rutan springer hon spikrakt rätt in, stannar på mitt kommando, men får lite störning från LKL 1 bakom rutan och vänder på huvudet dit när jag kommenderar ligg. Jag får ge ett extra ligg-kommando. Lägger sig snabbt. Ligger fint när jag går triangeln och kommer som ett skott och går fint fot till avslut.
Hopp apporten, kändes kanonfin. Rätt ut, griper, rätt in. Sätter sig aningen snett.
Metallen kändes oxå kanonfin. Galopp ut, griper, galopp in. Sätter sig bra utifrån min synvinkel.
Vittringsapporten, letar länge och väljer rätt. Tappar pinnen alldeles vid gripandet, men tar upp den direkt och kommer in utan tugg och sitter rakt.
Fjärren är det som går dåligt, får rejäl störning från den andra klassen som ropar och har sig. Behöver flera dk, nosar och tittar ideligen mot andra klassen. Håller sig dock på sin plats och utför skiftena fint när hon väl reagerar..
Glad och nöjd skuttar vi av plan och känner nånstans borde vi ha klarat oss, vi borde ha betyg på alla moment och så himla tokigt gick det inte. Narni får sin belöning och jag är glad.
Skitsamma vad vi får för betyg, uppflytt eller inte uppflytt, skit samma.
Attans nog så missade vi på 9 poäng. 246p skrapade vi ihop i blötan.
Så kan det gå, och skam den som ger sig... ;-))
Hejsvejs // Carina
söndag 26 oktober 2008
Fel sida marginalen - en dålig förlorare kåserar :-)
Hej hej!
Idag har vi ju då varit och tävlat LKL 3 igen.
I vatten och lera.
Jag måste säga till att börja med att min lilla hundskrutta, är bäst i hela världen och som tur var har jag en policy att inte titta på betygen under provet.
Min egen upplevelse av provet idag är nåt så här:
Narni satt på sittande, låg på platsen, gjorde ett hyfsat fritt följ med några små missar och lite flaxigt. Inkallningen var helt okej, möjligtvis lite långsamt ställande och så aningen till tjuvstart från ställandet, annars kändes tempot bra och hon gjorde ju allt hon skulle. Rutan springer hon spikrakt rätt in, stannar på mitt kommando, men får lite störning från LKL 1 bakom rutan och vänder på huvudet dit när jag kommenderar ligg. Jag får ge ett extra ligg-kommando. Lägger sig snabbt. Ligger fint när jag går triangeln och kommer som ett skott och går fint fot till avslut.
Hopp apporten, kändes kanonfin. Rätt ut, griper, rätt in. Sätter sig aningen snett.
Metallen kändes oxå kanonfin. Galopp ut, griper, galopp in. Sätter sig bra utifrån min synvinkel.
Vittringsapporten, letar länge och väljer rätt. Tappar pinnen alldeles vid gripandet, men tar upp den direkt och kommer in utan tugg och sitter rakt.
Fjärren är det som går dåligt, får rejäl störning från den andra klassen som ropar och har sig. Behöver flera dk, nosar och tittar ideligen mot andra klassen. Håller sig dock på sin plats och utför skiftena fint när hon väl reagerar..
Glad och nöjd skuttar vi av plan och känner nånstans borde vi ha klarat oss, vi borde ha betyg på alla moment och så himla tokigt gick det inte. Narni får sin belöning och jag är glad. Skitsamma vad vi får för betyg tänker jag, uppflytt eller inte uppflytt, skit samma.
Men så får jag protokollet, och vi missade på 9 poäng. 246p.
Sånt är livet, tänkte jag och åkte hem fortfarande rätt glad och nöjd.
När jag kommer hem sätter jag mej och kikar och ser att jag har fått betala löjligt dyrt för varje dk = 3 poäng per dk...?
Så här tyckte domaren:
Sittande 10
Platsliggande 10
Fritt följ 8 (sätter sig inte, vp)
Sättande 7 (dk)
Inkallning 7 (steg efter kommando)
Rutan 7 (extra kommando)
Hoppapport 9
Metallen 9
Vittring 7
Fjärr 6
Speciellt tre moment har jag funderat över hela eftermiddagen... Sättande under gång, vittringen och Rutan. Vårt distrikt är ökänt för att vara snåla med betygen, men idag kändes det inte riktigt rättvist faktiskt.. Jag må vara dålig förlorare, men att harva runt i trean är inge kul om man aldrig kommer nånvart... Och när jag själv känner att det går bra och ändå får skitbetyg, så förstår jag inte hur jag skall kunna förbättra mej över huvud taget...
Undra om det ens är praktiskt möjligt för mej och Narni att bli uppflyttad över huvud taget från trean? Det enda jag kan tänka mig att vi kan bättra på från dagens prestation är fjärren, annars behöver vi nog ha lite utrymme till nåt dk här och där...
Är det verkligen schysst att ge 3 poängs nerdrag för ett dk på sättandet, som jag inte ens var medveten om? Vred nog troligen på huvudet, det har hänt förut. Jag hade köpt 8-8,5 kanske... Narni var förövrigt den enda hunden i trean som satte sig över huvud taget i lerpölen. Om ett dk är lika med 7a, vad är då betygen 7,5, 8, 8,5, 9, 9,5 osv till för? Den där berömda triangeln, vart tog den vägen?
Och är det verkligen schysst att ge 3 poängs nerdrag för extra liggkommando för en annars bra ruta? Plus att det var verkligen maximal störning bara några meter bakom Narnis rygg. Jag hade gissat på 8,5 iallafall...
Och skall man verkligen åka ända ner till en 7:a för att hunden tappar pinnen vid gripandet men annars utför allt som den skall...? Minst en 8 borde det ha varit värt..?
Plus då nerdraget för metallen som jag inte ens vet varför... lite snabbt räknat är det cirka 17-18 poäng i nerdrag som jag tycker var orättvisa... Eller så har domaren rätt och jag har fel, och då kan vi ju helt kasta in handuken. Vi har inte mycket mer att ge på...
Och om man nu sätter betyg 9 på metallapporten som jag kände verkligen var fin, tillhör det inte hyfs då att skriva varför man dragit ner?
Dessutom så fick jag en kommentar från domaren på väg ut från tävlingen, om att jag verkligen måste sluta berömma hunden mellan momenten.... Och började gräva i fickan efter sina röda och gula kort... Delvis på skoj, men ändå... Va....?
Och så undrar dom varför tävlandet sjunker...
Nä, det är väl bara att ta nya tag och fortsätta. Kanske sätta sig i bilen och åka till Skåneland och tävla där domarna är lite mer mänskliga... Eller så skiter vi i lydnadsklasserna helt och hållet.
Sånt jävla trams att man inte får berömma sin hund mellan momenten! Eller så var det därför jag fick dom där 7:orna och 9:an på metallen... kan man kanske misstänka.
Hejsvejs från mej // Carina - just nu en dålig förlorare men det går nog över snart
Idag har vi ju då varit och tävlat LKL 3 igen.
I vatten och lera.
Jag måste säga till att börja med att min lilla hundskrutta, är bäst i hela världen och som tur var har jag en policy att inte titta på betygen under provet.
Min egen upplevelse av provet idag är nåt så här:
Narni satt på sittande, låg på platsen, gjorde ett hyfsat fritt följ med några små missar och lite flaxigt. Inkallningen var helt okej, möjligtvis lite långsamt ställande och så aningen till tjuvstart från ställandet, annars kändes tempot bra och hon gjorde ju allt hon skulle. Rutan springer hon spikrakt rätt in, stannar på mitt kommando, men får lite störning från LKL 1 bakom rutan och vänder på huvudet dit när jag kommenderar ligg. Jag får ge ett extra ligg-kommando. Lägger sig snabbt. Ligger fint när jag går triangeln och kommer som ett skott och går fint fot till avslut.
Hopp apporten, kändes kanonfin. Rätt ut, griper, rätt in. Sätter sig aningen snett.
Metallen kändes oxå kanonfin. Galopp ut, griper, galopp in. Sätter sig bra utifrån min synvinkel.
Vittringsapporten, letar länge och väljer rätt. Tappar pinnen alldeles vid gripandet, men tar upp den direkt och kommer in utan tugg och sitter rakt.
Fjärren är det som går dåligt, får rejäl störning från den andra klassen som ropar och har sig. Behöver flera dk, nosar och tittar ideligen mot andra klassen. Håller sig dock på sin plats och utför skiftena fint när hon väl reagerar..
Glad och nöjd skuttar vi av plan och känner nånstans borde vi ha klarat oss, vi borde ha betyg på alla moment och så himla tokigt gick det inte. Narni får sin belöning och jag är glad. Skitsamma vad vi får för betyg tänker jag, uppflytt eller inte uppflytt, skit samma.
Men så får jag protokollet, och vi missade på 9 poäng. 246p.
Sånt är livet, tänkte jag och åkte hem fortfarande rätt glad och nöjd.
När jag kommer hem sätter jag mej och kikar och ser att jag har fått betala löjligt dyrt för varje dk = 3 poäng per dk...?
Så här tyckte domaren:
Sittande 10
Platsliggande 10
Fritt följ 8 (sätter sig inte, vp)
Sättande 7 (dk)
Inkallning 7 (steg efter kommando)
Rutan 7 (extra kommando)
Hoppapport 9
Metallen 9
Vittring 7
Fjärr 6
Speciellt tre moment har jag funderat över hela eftermiddagen... Sättande under gång, vittringen och Rutan. Vårt distrikt är ökänt för att vara snåla med betygen, men idag kändes det inte riktigt rättvist faktiskt.. Jag må vara dålig förlorare, men att harva runt i trean är inge kul om man aldrig kommer nånvart... Och när jag själv känner att det går bra och ändå får skitbetyg, så förstår jag inte hur jag skall kunna förbättra mej över huvud taget...
Undra om det ens är praktiskt möjligt för mej och Narni att bli uppflyttad över huvud taget från trean? Det enda jag kan tänka mig att vi kan bättra på från dagens prestation är fjärren, annars behöver vi nog ha lite utrymme till nåt dk här och där...
Är det verkligen schysst att ge 3 poängs nerdrag för ett dk på sättandet, som jag inte ens var medveten om? Vred nog troligen på huvudet, det har hänt förut. Jag hade köpt 8-8,5 kanske... Narni var förövrigt den enda hunden i trean som satte sig över huvud taget i lerpölen. Om ett dk är lika med 7a, vad är då betygen 7,5, 8, 8,5, 9, 9,5 osv till för? Den där berömda triangeln, vart tog den vägen?
Och är det verkligen schysst att ge 3 poängs nerdrag för extra liggkommando för en annars bra ruta? Plus att det var verkligen maximal störning bara några meter bakom Narnis rygg. Jag hade gissat på 8,5 iallafall...
Och skall man verkligen åka ända ner till en 7:a för att hunden tappar pinnen vid gripandet men annars utför allt som den skall...? Minst en 8 borde det ha varit värt..?
Plus då nerdraget för metallen som jag inte ens vet varför... lite snabbt räknat är det cirka 17-18 poäng i nerdrag som jag tycker var orättvisa... Eller så har domaren rätt och jag har fel, och då kan vi ju helt kasta in handuken. Vi har inte mycket mer att ge på...
Och om man nu sätter betyg 9 på metallapporten som jag kände verkligen var fin, tillhör det inte hyfs då att skriva varför man dragit ner?
Dessutom så fick jag en kommentar från domaren på väg ut från tävlingen, om att jag verkligen måste sluta berömma hunden mellan momenten.... Och började gräva i fickan efter sina röda och gula kort... Delvis på skoj, men ändå... Va....?
Och så undrar dom varför tävlandet sjunker...
Nä, det är väl bara att ta nya tag och fortsätta. Kanske sätta sig i bilen och åka till Skåneland och tävla där domarna är lite mer mänskliga... Eller så skiter vi i lydnadsklasserna helt och hållet.
Sånt jävla trams att man inte får berömma sin hund mellan momenten! Eller så var det därför jag fick dom där 7:orna och 9:an på metallen... kan man kanske misstänka.
Hejsvejs från mej // Carina - just nu en dålig förlorare men det går nog över snart
lördag 25 oktober 2008
Storm
Hallo hallo!
I något svagt ögonblick anmälde jag mej visst lydnadstrean på klubben, för rätt var det är damp det ner ett pm i inboxen för ett tag sen... Hm... Nåja, va sjutton... Mer än åt skogen kan det ju inte gå...
Har tränat med kortkopplet och det kommer nog att fungera i längden. Behöver nog dock en hel del mängdträning innan det kan vara något sådär stabilt. Hon vill gärna gå igång i gruff såfort en karl kommenderar oss, vet inte vad sjutton det betyder, men troligtvis att det är otränat... Vi är ju mest tjejjer annars som tränar...
Fick till en riktigt suverän träning idag iallfall.. Bosse, Anna, jag och Eva lyckades sammanstråla på lördagmorgonen och valde ut tre moment var, som vi sen körde tills dom fungerade.
Det blev kanonbra!
Narni fick helt enkelt gå i kortkopplet med Bosse-kommendering tills hon coolade ner sig och gick snyggt. Därefter gjorde vi en inkallning med utsmygd boll och därefter även en fjärr.
I morgon skall det storma och ösregna, så det där med tävlandet känns mindre motiverande just nu, men men... Är huvet dumt så får kroppen lida :-))... och även hundstackarn :-))
Annars är det fullt upp som vanligt. Igår var Emma på fest till klockan 22 och Anton och bästisen var på Disco... Så det där med ett glas vin till maten kan man ju bara glömma nu framöver med ungar som skall hämtas kors och tvärs på kvällarna... Ikväll skall Antons kompis sova här och Emma är oxå hemma, så nu minsann skall jag ta mej lite wine! Har ju en extra timme och sova på i morrn oxå ju!
Tjing pling // Carina & Narni
I något svagt ögonblick anmälde jag mej visst lydnadstrean på klubben, för rätt var det är damp det ner ett pm i inboxen för ett tag sen... Hm... Nåja, va sjutton... Mer än åt skogen kan det ju inte gå...
Har tränat med kortkopplet och det kommer nog att fungera i längden. Behöver nog dock en hel del mängdträning innan det kan vara något sådär stabilt. Hon vill gärna gå igång i gruff såfort en karl kommenderar oss, vet inte vad sjutton det betyder, men troligtvis att det är otränat... Vi är ju mest tjejjer annars som tränar...
Fick till en riktigt suverän träning idag iallfall.. Bosse, Anna, jag och Eva lyckades sammanstråla på lördagmorgonen och valde ut tre moment var, som vi sen körde tills dom fungerade.
Det blev kanonbra!
Narni fick helt enkelt gå i kortkopplet med Bosse-kommendering tills hon coolade ner sig och gick snyggt. Därefter gjorde vi en inkallning med utsmygd boll och därefter även en fjärr.
I morgon skall det storma och ösregna, så det där med tävlandet känns mindre motiverande just nu, men men... Är huvet dumt så får kroppen lida :-))... och även hundstackarn :-))
Annars är det fullt upp som vanligt. Igår var Emma på fest till klockan 22 och Anton och bästisen var på Disco... Så det där med ett glas vin till maten kan man ju bara glömma nu framöver med ungar som skall hämtas kors och tvärs på kvällarna... Ikväll skall Antons kompis sova här och Emma är oxå hemma, så nu minsann skall jag ta mej lite wine! Har ju en extra timme och sova på i morrn oxå ju!
Tjing pling // Carina & Narni
lördag 18 oktober 2008
Härliga höst
(Observera tekniknörden i bakgrunden som sitter och meckar med gps:en... )
Hösten är min favorit årstid. Av massor av orsaker. Svamp är en. Att slippa turisterna i Skärhamn på sommaren är en annan. Baddräkten där den hör hemma längst in i garderoben är ytterligare en... :-)) Men störst är nog ändå att tempot i vardagen sjunker och man kan andas ut efter allt flängande hit och dit...
Idag har jag och Narni vari på klubben och tränat. Vi trodde vi skulle bli ensamma, men även Bosse hade vaknat tidigt och träningssugen. Vi hjälptes åt med lite kommendering, och det blev verkligen skitbra träning!
Narni har gått väldigt bra i kortkopplet det senaste, och igår var vi även på Stenungsund med Anna, Erica och Eva, vi tränade och fick kommendering. Av en kvinna - Erica. Nema problema.
När Bosse kommenderade i morses så var det där igen - gruffet. Förväntan är enorm helt enkelt på fria följet med kommendering, speciellt karlar verkar jag ha fått så mycket förväntan så det spiller över... Nåväl receptet kan jag nu. Gå och gå och gå och gå. Och efter ett tag så går hon som den värsta arabhäst! Tänk om man kunde få till det som standardutförande!!!
Sen körde vi inkallning med smygutlagd boll, kanon! Och sedan en fjärrdirigering med tävlingsledare bakom, kanon det med! Tungapporten gick lysande. Hoppet 85 cm seglade hon över med god marginal.
Efter lydnadspasset avslutade jag och Narni med lite uppletande, och glada och nöjda åkte vi hem och körde gräsklippare. Nåväl, jag körde gräsklippare och Narni spring runt och retades med bollen i munnen och gjorde lekinviter till gräsklipparn :-))
Nix pix. Nu skall jag åka till affärn och köpa lördagsgodis!
Hejsvejs // Carina & Narni
lördag 11 oktober 2008
Taggsvamp
Hej hej!
Har mirakulöst nog lyckats få till två träningar två dagar i rad. Och så har det varit två riktigt bra träningar dessutom! Skönt! Visserligen ösregn på fredagen och blandade skurar på lördagen, men det är rätt skönt, för man blir garanterat ensam i skogen :-))
Bilisterna tittade långt efter mej när jag gick längs vägen, och undrade vad jag var för en tok i ösregnet. Tur att man har en hobby som funkar i alla väder och årstider!
På fredagen lade jag ett spår till Narni på ca 200 m, 3 föremål och med sidopåsläpp med ingången ute på vägen (L-spår). Gjorde det kul och krångligt med klättring upp för små berg och i skrevor så att hon fick jobba ordentligt. Snören i alla föremål för att leka katt-o-råtta lek, det är Narnis favorit. Hon är snabb som en vessla!
Mitt när jag går och lägger spåret så trillar jag in i ett stånd med taggsvamp! Och jag kan ju inte klampa igenom det, och ännu värre när Narni kommer brötande så trampar hon ner den goda svampen. Nix, bara att lägga föremål som avledning och plocka all svampen! Men så typiskt har jag inte ens en bajpåse med mej... Det fick bli att packa i tröjan. 6-7 stycken stora taggisar, det blev ett himla lass!
Medan spåret ligger så åker jag till klubben och tränar och det går så där himla lysande så att man blir alldeles varm i kroppen. Jäklars vad bra hon är Narni när hon är på rätt humör! Och den här koppelvarianten verkar verkligen fungera!
Tillbaka till spåret, som Narni tar klockrent åt rätt håll, hittar alla grejjerna och busar som en tok! Vad mer kan man begära av en träning! På kvällen stekte vi svampen och jag och Emma som är familjens svampomaner åt så vi storknade av all taggsvamp! Även några kantareller hade slunkit med i påsen, så det var rena festen!
Lördag morgon bytte jag spår med Anna. Jag lade ett klurigt till Frank och hon lade ett till Narni. Även i Franks spår fanns det svamp, fast kantareller, och efter jag lagt spåret gick jag till min lilla hemliga taggsvampshörna på klubben och kollade om dom hade växt till sig. Jajjamen, även dom var plockfärdiga och ingen hade lyckats trampa igenom mitt lilla hemliga ställe! Värre var det med mitt höstkantarellställe, det var helt avplockat... Nackdelen med att få en massa bruksfolk på klubben är ju att alla förr eller senare upptäcker mina hemliga ställen sen många år tillbaka! Men det är det värt, man kan ju köpa svamp i affärn i värsta fall!
Sen tränade vi och hade återigen en oförskämt bra träning, och ännu trevligare att ta en fikapaus i Bosses lilla bås med hundarna på plats en bit ifrån. Både jag och Anna var väl lite avslagna och tog dagen som den kom. Skönt!!
Spåret gick väl inte helt lysande, men samtidigt visar det på vart vårt problem ligger... Motivationen för förarspår är högre än för icke-förarspår... Fy på matte!!... Roliga mattespår och tråkiga tävlingsspår med torra pinnar på tävling, och få träningsspår med okända människor??
Som tur var hade Anna lagt snörgrejjer så förhoppningsvis blev det ändå en bra övning... Men men... Frågan är ju om Anna-spår är så mycket icke-förarspår, hon har väl lagt typ 90% av mina icke-förarspår... :-))
Det första som händer är att narni går bakspår, vilket nu så här i efterhand verkar vara mer en regel än undantag på icke-förarspår... När vi väl kommer rätt, är hon taggad och tar två snörprylar, vi leker och busar. Sen får hon problem och strular och lurar ner oss i en sänka och hoppar runt och hit och dit... Vet att Anna hållt sig på insidan vägen och när Narni flänger över vägen för att spåra i skogen på andra sidan vet jag att vi gått bort oss och tar av Narni från spåret.... Tänker att det också är en lärdom, att inte få fortsätta spåra när man slarvat bort sitt spår... Anna berättar sen att hon gått uppe längs en bergskam och troligen så gick Narni nedanför kammen och letade spåret, men lyckades inte och hittade på annat... Eller så lurades hon iväg på något annat och sen inte kunde hitta tillbaka. Skitsamma. Snopet för damen att inte få nåt slut iallafall tänkte jag, glad ihågen och travade tillbaka.
Nu måste jag helt enkelt muta mina kompisar till att lägga roliga icke-förarspår högt och lågt över vintern, och det skall bli kul att se om bakspåren minskar i frekvens!
Eftermiddagen och kvällen har vi ägnat med min bror och svägerskan med barn, och det verkar som om kusinerna vill sova över, så vi får säkert fullt upp ikväll.
Narni sover som en stock, helt slut. En härlig känsla i mattes mage när man ser en lyckligt trött hund, eller hur!
Gokväll // Carina
Har mirakulöst nog lyckats få till två träningar två dagar i rad. Och så har det varit två riktigt bra träningar dessutom! Skönt! Visserligen ösregn på fredagen och blandade skurar på lördagen, men det är rätt skönt, för man blir garanterat ensam i skogen :-))
Bilisterna tittade långt efter mej när jag gick längs vägen, och undrade vad jag var för en tok i ösregnet. Tur att man har en hobby som funkar i alla väder och årstider!
På fredagen lade jag ett spår till Narni på ca 200 m, 3 föremål och med sidopåsläpp med ingången ute på vägen (L-spår). Gjorde det kul och krångligt med klättring upp för små berg och i skrevor så att hon fick jobba ordentligt. Snören i alla föremål för att leka katt-o-råtta lek, det är Narnis favorit. Hon är snabb som en vessla!
Mitt när jag går och lägger spåret så trillar jag in i ett stånd med taggsvamp! Och jag kan ju inte klampa igenom det, och ännu värre när Narni kommer brötande så trampar hon ner den goda svampen. Nix, bara att lägga föremål som avledning och plocka all svampen! Men så typiskt har jag inte ens en bajpåse med mej... Det fick bli att packa i tröjan. 6-7 stycken stora taggisar, det blev ett himla lass!
Medan spåret ligger så åker jag till klubben och tränar och det går så där himla lysande så att man blir alldeles varm i kroppen. Jäklars vad bra hon är Narni när hon är på rätt humör! Och den här koppelvarianten verkar verkligen fungera!
Tillbaka till spåret, som Narni tar klockrent åt rätt håll, hittar alla grejjerna och busar som en tok! Vad mer kan man begära av en träning! På kvällen stekte vi svampen och jag och Emma som är familjens svampomaner åt så vi storknade av all taggsvamp! Även några kantareller hade slunkit med i påsen, så det var rena festen!
Lördag morgon bytte jag spår med Anna. Jag lade ett klurigt till Frank och hon lade ett till Narni. Även i Franks spår fanns det svamp, fast kantareller, och efter jag lagt spåret gick jag till min lilla hemliga taggsvampshörna på klubben och kollade om dom hade växt till sig. Jajjamen, även dom var plockfärdiga och ingen hade lyckats trampa igenom mitt lilla hemliga ställe! Värre var det med mitt höstkantarellställe, det var helt avplockat... Nackdelen med att få en massa bruksfolk på klubben är ju att alla förr eller senare upptäcker mina hemliga ställen sen många år tillbaka! Men det är det värt, man kan ju köpa svamp i affärn i värsta fall!
Sen tränade vi och hade återigen en oförskämt bra träning, och ännu trevligare att ta en fikapaus i Bosses lilla bås med hundarna på plats en bit ifrån. Både jag och Anna var väl lite avslagna och tog dagen som den kom. Skönt!!
Spåret gick väl inte helt lysande, men samtidigt visar det på vart vårt problem ligger... Motivationen för förarspår är högre än för icke-förarspår... Fy på matte!!... Roliga mattespår och tråkiga tävlingsspår med torra pinnar på tävling, och få träningsspår med okända människor??
Som tur var hade Anna lagt snörgrejjer så förhoppningsvis blev det ändå en bra övning... Men men... Frågan är ju om Anna-spår är så mycket icke-förarspår, hon har väl lagt typ 90% av mina icke-förarspår... :-))
Det första som händer är att narni går bakspår, vilket nu så här i efterhand verkar vara mer en regel än undantag på icke-förarspår... När vi väl kommer rätt, är hon taggad och tar två snörprylar, vi leker och busar. Sen får hon problem och strular och lurar ner oss i en sänka och hoppar runt och hit och dit... Vet att Anna hållt sig på insidan vägen och när Narni flänger över vägen för att spåra i skogen på andra sidan vet jag att vi gått bort oss och tar av Narni från spåret.... Tänker att det också är en lärdom, att inte få fortsätta spåra när man slarvat bort sitt spår... Anna berättar sen att hon gått uppe längs en bergskam och troligen så gick Narni nedanför kammen och letade spåret, men lyckades inte och hittade på annat... Eller så lurades hon iväg på något annat och sen inte kunde hitta tillbaka. Skitsamma. Snopet för damen att inte få nåt slut iallafall tänkte jag, glad ihågen och travade tillbaka.
Nu måste jag helt enkelt muta mina kompisar till att lägga roliga icke-förarspår högt och lågt över vintern, och det skall bli kul att se om bakspåren minskar i frekvens!
Eftermiddagen och kvällen har vi ägnat med min bror och svägerskan med barn, och det verkar som om kusinerna vill sova över, så vi får säkert fullt upp ikväll.
Narni sover som en stock, helt slut. En härlig känsla i mattes mage när man ser en lyckligt trött hund, eller hur!
Gokväll // Carina
tisdag 7 oktober 2008
Tisdag
Här rusar dagarna iväg i vanlig ordning. Ena sekunden ringer väckarklockan och i nästa sekund är det sena kvällen och bara att gå och lägga sig igen... man skulle haft ett par timmar extra varje dag, helt klart.
Ikväll fick jag snott ihop schemat så att jag kunde åka och träna vid 17 tiden (TL börjar kl 19 så då får man hela två timmar, kanonbra).
Efter lite bollplanksinput från olika håll, så jobbar jag sen två träningar tillbaka med att mitt Reaplan helt enkelt måste coola ner sig några hekto. Kortkoppel och 15 minuters travande i "fritt" följ (i kortkoppel) tills att hon går klokt. Linda hade hört om en SM tjej som alltid "gick av" sina heta hundar, och det fungerade bra även på andra heta tervar.
Visst har vi varit och snuddat vid båda tankarna (kortkoppel + uthållighet) och kört lite halvhjärtat båda delarna, men så strulade ju Narni när man säger till henne och där föll uthålligheten, varpå jag glömde bort kortkopplet, och så faller man tillbaka i sina gamla hjulspår och fattar inte vad som hände! Belöna mera eller inte belöna mera... det är frågan...
Samtidigt så ringer det en kommentar från Reino i öronen, där han för ett tag sen klagade på att folk drar upp sina mallar till sån stressnivå så dom går loss på minsta lilla ... Hm... Åsnan mellan två hötappar... Men men, belöna mera har vi ju provat utan några större framgångar, hon skärper sig när aktivitetsnivån sjunker, men då är ju redan loppet kört...
Så jag och narni tog ett snack och bestämde oss för att antingen ta en träningspaus, eller köra "baning" på fria följet med kortkoppel + uthållighet+köttbulle. Krysslappen upp på kylskåpet. Nu skall vi träna så här i 10 träningar, och sen skall jag prova att köra ett utan kortkoppel... Så får vi se.
I början flaxade hon hej vilt ändå, slickade sig om mungiporna, tittade hit och dit och höll på, men efter två träningar som vi kört med denna variant så tror jag att hon börjar landa. När hon flaxar iväg med blicken så vänder jag på klacken och går åt andra hållet, eller gör en snabb halt. Träningskompisarna har lite finkänsligt försökt säga att jag inte får bli arg, och Ja,Ja, Jag vet!! Försöker verkligen!
Skall nog kombinera med köttbullebelöning till och från även under tiden, men samtidigt vill jag inte att hon sjunker för mycket.. Idag märkte jag till och med att när vi gått en stund så kunde hon ta ett Nej när hon släppte, och det kändes kanonbra!
Lek och bus kör vi på dom andra momenten, men hon fixar helt enkelt inte för maxad belöning på fria följet... Hon har såna höga förväntningar på träningen att hon flyger en decimeter över marken och går igång för minsta lilla grej.
Rätt tvära kast om man bara backar två-tre månader, då ville hon släpa och såg väldigt uttråkad ut... Nu är hon som det värsta reaplanet, taggad till tänderna... Lite svårt att hänga med i svängarna!
Nix pix nu e det läggdax // Tjingpling // Carina
Ikväll fick jag snott ihop schemat så att jag kunde åka och träna vid 17 tiden (TL börjar kl 19 så då får man hela två timmar, kanonbra).
Efter lite bollplanksinput från olika håll, så jobbar jag sen två träningar tillbaka med att mitt Reaplan helt enkelt måste coola ner sig några hekto. Kortkoppel och 15 minuters travande i "fritt" följ (i kortkoppel) tills att hon går klokt. Linda hade hört om en SM tjej som alltid "gick av" sina heta hundar, och det fungerade bra även på andra heta tervar.
Visst har vi varit och snuddat vid båda tankarna (kortkoppel + uthållighet) och kört lite halvhjärtat båda delarna, men så strulade ju Narni när man säger till henne och där föll uthålligheten, varpå jag glömde bort kortkopplet, och så faller man tillbaka i sina gamla hjulspår och fattar inte vad som hände! Belöna mera eller inte belöna mera... det är frågan...
Samtidigt så ringer det en kommentar från Reino i öronen, där han för ett tag sen klagade på att folk drar upp sina mallar till sån stressnivå så dom går loss på minsta lilla ... Hm... Åsnan mellan två hötappar... Men men, belöna mera har vi ju provat utan några större framgångar, hon skärper sig när aktivitetsnivån sjunker, men då är ju redan loppet kört...
Så jag och narni tog ett snack och bestämde oss för att antingen ta en träningspaus, eller köra "baning" på fria följet med kortkoppel + uthållighet+köttbulle. Krysslappen upp på kylskåpet. Nu skall vi träna så här i 10 träningar, och sen skall jag prova att köra ett utan kortkoppel... Så får vi se.
I början flaxade hon hej vilt ändå, slickade sig om mungiporna, tittade hit och dit och höll på, men efter två träningar som vi kört med denna variant så tror jag att hon börjar landa. När hon flaxar iväg med blicken så vänder jag på klacken och går åt andra hållet, eller gör en snabb halt. Träningskompisarna har lite finkänsligt försökt säga att jag inte får bli arg, och Ja,Ja, Jag vet!! Försöker verkligen!
Skall nog kombinera med köttbullebelöning till och från även under tiden, men samtidigt vill jag inte att hon sjunker för mycket.. Idag märkte jag till och med att när vi gått en stund så kunde hon ta ett Nej när hon släppte, och det kändes kanonbra!
Lek och bus kör vi på dom andra momenten, men hon fixar helt enkelt inte för maxad belöning på fria följet... Hon har såna höga förväntningar på träningen att hon flyger en decimeter över marken och går igång för minsta lilla grej.
Rätt tvära kast om man bara backar två-tre månader, då ville hon släpa och såg väldigt uttråkad ut... Nu är hon som det värsta reaplanet, taggad till tänderna... Lite svårt att hänga med i svängarna!
Nix pix nu e det läggdax // Tjingpling // Carina
fredag 3 oktober 2008
Paris!
Hej hej!
Brukar ju alltid gnälla över mitt jobbiga jobb och att jag ibland hellre velat jobba på Volvo med att skruva vänster backspegel, men ibland så glimtar det verkligen till i mitt lilla yrke. En annan fick lite överraskande komma upp ur grusgropen och istället åka på Net club Meeting i Paris! Kort förenklat samarbetar vi när det gäller besättningar på båtarna med 17 andra rederier och managementföretag från Sverige, Norge, Danmark och Frankrike. Det är första gången vi är med på mötena och jag och min bror åkte således dit. Vi jobbar i ett familjeägt managementbolag som sköter tankbåtar för den som inte har koll på läget...
Vårt hotell låg på Champs Elysees och vi kunde inte hålla oss utan tog en promenad för att spana på Eiffeltornet och Triumfbågen. Hotellet i sig är en historia, det pågick en stor bilmässa och EU toppmöte samtidigt som vi var där, och det var väldigt svårt att boka hotellrum. Alla hamnade lite här och där i närheten av hotellet där mötet skulle vara, och vårt hotell var kanske inte det flådigaste... He he he, vi hittade knappt dörren.... Och hotellmanagern sprang runt och släckte lamporna överallt för att spara ström. Sängarna var 180 och våra skandinaviska herrar fick såleda sova på tvärsen eller med fötterna på utsidan :-). Frukosten var "continental" och för den som inte vet är det en torr baugette med marmelad och kaffe eller te, serverad i en hörna av foajen som kanske max var 5x10 meter. Väldigt speciellt, men väldigt kul erfarenhet!
Hela torsdagen gick åt till mötet/konferensen och på kvällen blev det sightseeing med guidad tur uppe på Triumfbågen och senare väldigt festligt med kabarée och fyrarätters med massa gott att äta och dricka. Det blev såklart väldigt sent och inte många timmars sömn, men det hör ju till. Kanontrevligt och många härliga gapskratt!
Jag och brorsan tog en långpromenad längs floden och kikade lite i dagsljus och när vi promenixar som bäst på en trottoar, tränger sig en snubbe för bi oss, går framför oss ett tag och plötsligt säger Anders, ÅH! Såg du guldringen som han hittade! Jädrans att vi inte gick tre meter längre fram. Snubben stod och såg villrådig ut och ropade efter oss, varpå man ju blir lite fundersam. Nåväl vi fortsätter medan bror min går och svär eder över att vi missade guldringen, som han svor på var tjock som en lillfinger. När vi är på en av broarna så möter vi en kvinna som helt plötsligt böjer sig ner och plockar upp en guldring från marken!!! Ropar åt oss och frågar om vi tappat en ring. AHA! Tanken var ju såklart att vi skulle säga "javisst" och tänka att nu tjänar vi en spänn, varpå upphittaren säkert skulle kräva hittelön, och i slutändan var såklart ringen fejk. Korkskallarna bakom den lilla uppvisningen var dock inte riktigt samspelta, för när vi träffade 15:e halvknarkaren med samma upplägg blir man ju rätt trött...
Så här ser Champs Elysee ut från Triumfbågen! Runt om triumfbågen går det en tolvfilig rondell, och jag kan säga att åka där i med taxi är som att åka radiobilarna på Liseberg! Shit vad dom kör! Kors och tvärs, tutar och kör på varandra. Finns inte många bilar utan bucklor när man tittar efter!
Men oj så himla härligt vi har haft det i 3 dagar! Precis vad jag behövde, komma bort och tänka på annat. Massor med nya bekantskaper och trevliga människor av olika nationaliteter, fått se Paris från Triumfbågen, och käkat på restauranger och så kabareén som avslutning. Väldigt häftigt! Nästa konferens skall vara i Manila och gissa vem som skall skriva upp sig som frivillig till den utflykten! Hejsvejs // Carina
söndag 28 september 2008
Paus..?
Sitter som ett utsketet äpplemos och tänkte min vana trogen rapportera lite om dagens tävling, även om det kanske inte är den roligaste läsningen denna gången..
Ni som läser i min blogg vet att helgen varit minst sagt intensiv med jobbmöten, 3 födelsedags"barn" som skulle firas och en fest med 7 st 11 åringar i lillahuset, varav 6 övernattade. Det blev iallafall väldans lyckat och Emma var görnöjd. Så långt allt väl, och efter en hektisk städning mellan kalasen så var det dags för nästa kalas vid 3 tiden, och sista gästerna åkte hem vid 21 tiden...
I morse ringde klockan 0530, efter en natt utan några längre blundar, och jag ställde mej den sedvanliga frågan "Är jag klok i huvet som går upp halv sex en söndagmorgon?". Svaret var NEJ nästan hela vägen till Uddevalla, men när jag väl landat på samlingsplatsen vid Fridhem så började jag svänga över på JA sidan, och när Erica anlände var jag rätt nöjd med att få en heldag med hundträning.
Jag fick spår nummer 6 och spårläggaren hämtade mej och vi åkte ut till spåret. Jag brukar ha en konstig förmåga att råka ut för knepiga spårläggare, och denna gången var första gången en festklädd och uppsminkad ung dam uppenbarade sig i skinnkappa med skärp i midjan, svarta byxor och stilettklack-skinn-stövlar (typ festmodell). Jag fnissade och frågade om hon hade lagt spåret i dom, men hon berättade att hon bytt efter utlagt spår. Hm...
Domarna anländer och jag får frågan om jag varit med på deras lägrespårtävling i augusti.
Näe säger jag, varför undrar du det? Jo då hade herrarna suttit i bilen och diskuterat och nån hade väl fått för sig att jag varit med på lägretävlingen och det var ju bara 27 dagar sen, och sålunda skulle jag inte få ställa upp i högreklass... Morr... Men men, det hade dom inget för. Vi blev uppflyttade på Råhagens BK i juni nån gång, ju. Fick ändå lite dålig känsla i magen, men ruskade på mig och tog mig an uppgiften.
Påsläpp. Narni är lugn och sansad. Sitter och vindar ut i rutan och det känns bra. Jag släpper på, hon viker av åt vänster ca 5 meter in i rutan. Yes! Klockrent. Tuffar på i den riktningen 10-15 meter.
Passerar en gran, höjer upp näsan och dyker in under granen... Och rullar sig i nån skit som ligger där!!! Jag utbrister "Men va fan Narni!" varpå hon slutar och skuttar tillbaka mot mig igen, och sen vidare in i upptagsrutan. Tar upp någonting åt höger och trillar iväg... "Tillbaka till rutan - bakspår"... Alltså var hon rätt första gången med skit-granen (FAN!).
Passerar således skit-granen igen och tuffar iväg med fin fart. Efter 50-100 meter (jag går ju således och spanar i marken efter pinne om N händelsevis skulle gå över, så jag ser inte vad som händer tyvärr) drar det till i linan när Narni gör en jaktstart, och brakar i buskarna framför oss och Narni vill sätta iväg i rena gasell-hopps varianten. Hoppar på bakbenen och bär sig åt. Öronen rätt upp och halsen som en giraff... VILT... Rådjur eller älg. Klockren jaktretning på vilt, kan dagen börja bättre? Vi hör hur dom brakar vidare i skogen en lång stund. Och där slutar våran tävlingsdag. Det var fullständigt omöjligt att hitta något spår. Vi försökte och försökte men hon föll tillbaka på viltriktningen hela tiden.
Vi tog oss ut till vägen och tänkte att spårläggaren kunde visa oss slutet så vi kunde få ett lyckat avslut på spåret, men hon hade ju stilettstövlarna på sig och kunde ju inte klampa runt i skogen med dom, alltså bad jag henne peka ut var vi kunde släppa på. På luddiga instruktioner tog vi oss 200 meter in i skogen och försökte hitta nåt spår. Vi försökte och försökte men Narni hittade inte spåret, om det ens gick där vi letade. Och jag hade tappat sugen och hade verkligen inte varken ork eller lust att jaga spårläggaren till att byta skor och följa med mej ut igen i skogen...
Åker till UBK för att hejja på Erica istället, medan Narni får tänka över sina synder i bilen. Försökte tänka snälla tankar om min lilla ängel, men det gick inget vidare, iallafall inte där ute i skogen. Ingen bussig matte just då...
Erica däremot var lugn som en filbunke och tog Tilda så fint igenom tävlingen så det var en fröjd att se! Alla pinnarna på spåret. Fin lydnad. Speciellt uppletandet var som en dröm, tjiff - tjoff, fyra föremål. Perfekt! Tyvärr missade hon med endast 5 p på lydnaden, på grund av lite strul på platsen, men hade vi varit i ett annat distrikt så hade hon varit i elitklass. Det skilde typ 30 poäng mellan domare 1 och 2.... (no more comments)
Efter provet var Erica gullig och körde igenom ett lydnadspass med mej och Narni. Det gick väl sådär, så det var kanske lika bra att vi inte kom runt spåret. Undra om det inte är så att min fröken är i "andra könsmognaden"... Hon är ju 2,5 år nu och löpte inte förrns i ettårsåldern, lite sen i utvecklingen. Hur splittrad som helst. Det där fria följet som vi fick fina betyg på i våras är som bortblåst och ett minne blott...
Jag tror att vi skall ta en träningspaus ett tag nu.... Annars blir jag nog schizofren... Ena dan går allt som en dans, nästa dag går allt åt skogen. Noll stabilitet..
Ursäkta deppostuket. Jag piggnar nog till om jag får sovit lite inatt...
Hejsvejs // C & N
Ni som läser i min blogg vet att helgen varit minst sagt intensiv med jobbmöten, 3 födelsedags"barn" som skulle firas och en fest med 7 st 11 åringar i lillahuset, varav 6 övernattade. Det blev iallafall väldans lyckat och Emma var görnöjd. Så långt allt väl, och efter en hektisk städning mellan kalasen så var det dags för nästa kalas vid 3 tiden, och sista gästerna åkte hem vid 21 tiden...
I morse ringde klockan 0530, efter en natt utan några längre blundar, och jag ställde mej den sedvanliga frågan "Är jag klok i huvet som går upp halv sex en söndagmorgon?". Svaret var NEJ nästan hela vägen till Uddevalla, men när jag väl landat på samlingsplatsen vid Fridhem så började jag svänga över på JA sidan, och när Erica anlände var jag rätt nöjd med att få en heldag med hundträning.
Jag fick spår nummer 6 och spårläggaren hämtade mej och vi åkte ut till spåret. Jag brukar ha en konstig förmåga att råka ut för knepiga spårläggare, och denna gången var första gången en festklädd och uppsminkad ung dam uppenbarade sig i skinnkappa med skärp i midjan, svarta byxor och stilettklack-skinn-stövlar (typ festmodell). Jag fnissade och frågade om hon hade lagt spåret i dom, men hon berättade att hon bytt efter utlagt spår. Hm...
Domarna anländer och jag får frågan om jag varit med på deras lägrespårtävling i augusti.
Näe säger jag, varför undrar du det? Jo då hade herrarna suttit i bilen och diskuterat och nån hade väl fått för sig att jag varit med på lägretävlingen och det var ju bara 27 dagar sen, och sålunda skulle jag inte få ställa upp i högreklass... Morr... Men men, det hade dom inget för. Vi blev uppflyttade på Råhagens BK i juni nån gång, ju. Fick ändå lite dålig känsla i magen, men ruskade på mig och tog mig an uppgiften.
Påsläpp. Narni är lugn och sansad. Sitter och vindar ut i rutan och det känns bra. Jag släpper på, hon viker av åt vänster ca 5 meter in i rutan. Yes! Klockrent. Tuffar på i den riktningen 10-15 meter.
Passerar en gran, höjer upp näsan och dyker in under granen... Och rullar sig i nån skit som ligger där!!! Jag utbrister "Men va fan Narni!" varpå hon slutar och skuttar tillbaka mot mig igen, och sen vidare in i upptagsrutan. Tar upp någonting åt höger och trillar iväg... "Tillbaka till rutan - bakspår"... Alltså var hon rätt första gången med skit-granen (FAN!).
Passerar således skit-granen igen och tuffar iväg med fin fart. Efter 50-100 meter (jag går ju således och spanar i marken efter pinne om N händelsevis skulle gå över, så jag ser inte vad som händer tyvärr) drar det till i linan när Narni gör en jaktstart, och brakar i buskarna framför oss och Narni vill sätta iväg i rena gasell-hopps varianten. Hoppar på bakbenen och bär sig åt. Öronen rätt upp och halsen som en giraff... VILT... Rådjur eller älg. Klockren jaktretning på vilt, kan dagen börja bättre? Vi hör hur dom brakar vidare i skogen en lång stund. Och där slutar våran tävlingsdag. Det var fullständigt omöjligt att hitta något spår. Vi försökte och försökte men hon föll tillbaka på viltriktningen hela tiden.
Vi tog oss ut till vägen och tänkte att spårläggaren kunde visa oss slutet så vi kunde få ett lyckat avslut på spåret, men hon hade ju stilettstövlarna på sig och kunde ju inte klampa runt i skogen med dom, alltså bad jag henne peka ut var vi kunde släppa på. På luddiga instruktioner tog vi oss 200 meter in i skogen och försökte hitta nåt spår. Vi försökte och försökte men Narni hittade inte spåret, om det ens gick där vi letade. Och jag hade tappat sugen och hade verkligen inte varken ork eller lust att jaga spårläggaren till att byta skor och följa med mej ut igen i skogen...
Åker till UBK för att hejja på Erica istället, medan Narni får tänka över sina synder i bilen. Försökte tänka snälla tankar om min lilla ängel, men det gick inget vidare, iallafall inte där ute i skogen. Ingen bussig matte just då...
Erica däremot var lugn som en filbunke och tog Tilda så fint igenom tävlingen så det var en fröjd att se! Alla pinnarna på spåret. Fin lydnad. Speciellt uppletandet var som en dröm, tjiff - tjoff, fyra föremål. Perfekt! Tyvärr missade hon med endast 5 p på lydnaden, på grund av lite strul på platsen, men hade vi varit i ett annat distrikt så hade hon varit i elitklass. Det skilde typ 30 poäng mellan domare 1 och 2.... (no more comments)
Efter provet var Erica gullig och körde igenom ett lydnadspass med mej och Narni. Det gick väl sådär, så det var kanske lika bra att vi inte kom runt spåret. Undra om det inte är så att min fröken är i "andra könsmognaden"... Hon är ju 2,5 år nu och löpte inte förrns i ettårsåldern, lite sen i utvecklingen. Hur splittrad som helst. Det där fria följet som vi fick fina betyg på i våras är som bortblåst och ett minne blott...
Jag tror att vi skall ta en träningspaus ett tag nu.... Annars blir jag nog schizofren... Ena dan går allt som en dans, nästa dag går allt åt skogen. Noll stabilitet..
Ursäkta deppostuket. Jag piggnar nog till om jag får sovit lite inatt...
Hejsvejs // C & N
torsdag 25 september 2008
Torsdag
Gokväll på er!
Tänk vad det kan köra ihop sig i schemat i bland... i morrn hade jag lovat att köra några barn i Antons klass på teater, brukar ju vara ledig på fredag eftermiddagar och tänkte att då kan jag passa på att dra mitt strå... Hm... Några timmar därefter får jag meddelande att vi får besök från Filipinerna på jobbet... På fredag eftermiddag. Japp. Inte nog med detta, utan samma kväll har Emma bokat in sin lilla fest för sina kompisar... Som skall sova över. Nästa vecka fyller svärfar 65 och i morrn fyller även min pappa. Och för någon vecka sen fyllde min bror, när han var ute och reste. Så lördagen har blivit vikt åt att försöka ta iallafall fadern, brodern och Emmas kaffekalas. Svärfar får vi fira lite mer nästa vecka. Och på söndag skall jag tävla i Uddevalla... På måndag är det möte med skolan och lite annat grejs, på tisdag fyller Emma på riktigt och jag skall på kurs. Och på onsdag flyger jag med jobbet till Paris på konferens och är borta till på fredag... Man kan ju bli matt för mindre.
Det är nästan så man tänker att kan det bara bli slutet på nästa vecka, så blir allt lungt och skönt igen. Troligtvis är det väl något annat på gång vid det laget..
Fördelen med allt ovanstående är att själva tävlingen på söndag har blivit rätt avdramatiserad i jämförelse...
Nix pix och gonatt!
Carina & Narni
Tänk vad det kan köra ihop sig i schemat i bland... i morrn hade jag lovat att köra några barn i Antons klass på teater, brukar ju vara ledig på fredag eftermiddagar och tänkte att då kan jag passa på att dra mitt strå... Hm... Några timmar därefter får jag meddelande att vi får besök från Filipinerna på jobbet... På fredag eftermiddag. Japp. Inte nog med detta, utan samma kväll har Emma bokat in sin lilla fest för sina kompisar... Som skall sova över. Nästa vecka fyller svärfar 65 och i morrn fyller även min pappa. Och för någon vecka sen fyllde min bror, när han var ute och reste. Så lördagen har blivit vikt åt att försöka ta iallafall fadern, brodern och Emmas kaffekalas. Svärfar får vi fira lite mer nästa vecka. Och på söndag skall jag tävla i Uddevalla... På måndag är det möte med skolan och lite annat grejs, på tisdag fyller Emma på riktigt och jag skall på kurs. Och på onsdag flyger jag med jobbet till Paris på konferens och är borta till på fredag... Man kan ju bli matt för mindre.
Det är nästan så man tänker att kan det bara bli slutet på nästa vecka, så blir allt lungt och skönt igen. Troligtvis är det väl något annat på gång vid det laget..
Fördelen med allt ovanstående är att själva tävlingen på söndag har blivit rätt avdramatiserad i jämförelse...
Nix pix och gonatt!
Carina & Narni
måndag 22 september 2008
Tvära kast
Igår åkte Yvonne, Anna och jag till Uddevalla BK för att träna.
Planen var lagd baserad på teorin att Narnis frustration kommer från att hon stressat upp sig innan träningen, och sedan hamnar i intressekonflikt mellan att "gå fot med matte" och "göra kul saker med figgarna på plan". Hon försöker på sitt eget sätt göra båda sakerna, dvs hålla sig "något sånär vid mattes sida" och "ändå ha koll på kuliga människor". När hon är stressad ökar felbeteendena och hon har svårt att välja. Och när matte då blir sur - då blir Narni oxå sur (går igång med morr-gruff, luftar ut och gör lekinviter och skäller med skärpa i rösten).
Själva planen bestod i att "träna tävlingsingång på plan" med två funktionärer stående och ropa mitt på plan, och inte låta Narni dra upp sig innan ingång, samt dra igång henne på lek med slangen (kamp) tills att hon väljer matte framför störningarna. Allt detta med lös hund, för att matte inte skall fippla och hålla på med kopplet och öka stressen i onödan. Sagt och gjort. Drog igång två ordentliga lekpass precis innan ingång. Vid varje blixtsläpp stannade jag upp, väntade in att N skulle fokusera och sen lekte vi igen.
Och vad händer? Narni går som ett jäkla ljus!!! Lite släpp och lite ökad aktivitet men fokuserad och helt KNÄPPTYST!!!!!!! Så häftigt!
Inte nog med det, utan A och Y ställer upp sig i grupp, och vem seglar igenom rakt som ett spett som om hon aldrig gjort annat? Jo, lilla Narnipluttan...
Eftersom en annan är ett stort fan av Mythbusters på Discovery, där dom alltid måste testa gränser, så måste vi ju även testa var gränsen går för att N skall dra upp sig såpass så att aktivitetsnivån ställer till det. Sätter henne i bilen, kör dom andra hundarna, tar ut henne efteråt och gör en ny ingång på ett annat ställe på deras stora apellplan. Gör en kortare inledande lek innan ingång, och går in. Och vad händer då, då? Lilla fian går igång i gruff! Jag är beredd och parerar med att helt lungt stanna upp, eller göra samma rörelse femton gånger tills att gruffet minskar. Funkar helt okej, och kan nog gå att hantera.
Alltså:
1. Undvik att Narni drar upp sig
2. Om hon ändå dragit upp sig, så måste jag hitta lösningar för att minska stressen, annars blir det pannkaka. (Lek innan ingång. Gå av henne. Osv)
Man får väl se det som en utmaning, och att såna här små dilemman är rätt utvecklande för den egna hundkunskapen... :-))
Hejsvejs // Carina
Planen var lagd baserad på teorin att Narnis frustration kommer från att hon stressat upp sig innan träningen, och sedan hamnar i intressekonflikt mellan att "gå fot med matte" och "göra kul saker med figgarna på plan". Hon försöker på sitt eget sätt göra båda sakerna, dvs hålla sig "något sånär vid mattes sida" och "ändå ha koll på kuliga människor". När hon är stressad ökar felbeteendena och hon har svårt att välja. Och när matte då blir sur - då blir Narni oxå sur (går igång med morr-gruff, luftar ut och gör lekinviter och skäller med skärpa i rösten).
Själva planen bestod i att "träna tävlingsingång på plan" med två funktionärer stående och ropa mitt på plan, och inte låta Narni dra upp sig innan ingång, samt dra igång henne på lek med slangen (kamp) tills att hon väljer matte framför störningarna. Allt detta med lös hund, för att matte inte skall fippla och hålla på med kopplet och öka stressen i onödan. Sagt och gjort. Drog igång två ordentliga lekpass precis innan ingång. Vid varje blixtsläpp stannade jag upp, väntade in att N skulle fokusera och sen lekte vi igen.
Och vad händer? Narni går som ett jäkla ljus!!! Lite släpp och lite ökad aktivitet men fokuserad och helt KNÄPPTYST!!!!!!! Så häftigt!
Inte nog med det, utan A och Y ställer upp sig i grupp, och vem seglar igenom rakt som ett spett som om hon aldrig gjort annat? Jo, lilla Narnipluttan...
Eftersom en annan är ett stort fan av Mythbusters på Discovery, där dom alltid måste testa gränser, så måste vi ju även testa var gränsen går för att N skall dra upp sig såpass så att aktivitetsnivån ställer till det. Sätter henne i bilen, kör dom andra hundarna, tar ut henne efteråt och gör en ny ingång på ett annat ställe på deras stora apellplan. Gör en kortare inledande lek innan ingång, och går in. Och vad händer då, då? Lilla fian går igång i gruff! Jag är beredd och parerar med att helt lungt stanna upp, eller göra samma rörelse femton gånger tills att gruffet minskar. Funkar helt okej, och kan nog gå att hantera.
Alltså:
1. Undvik att Narni drar upp sig
2. Om hon ändå dragit upp sig, så måste jag hitta lösningar för att minska stressen, annars blir det pannkaka. (Lek innan ingång. Gå av henne. Osv)
Man får väl se det som en utmaning, och att såna här små dilemman är rätt utvecklande för den egna hundkunskapen... :-))
Hejsvejs // Carina
söndag 21 september 2008
Hej hej
Lite sammanfattning från tordagens träning: Katastrof.
En längre berättelse för den som orkar höra, kan ju vara att jag gjorde ett par riktigt fina praktdundertappar... Kvällen började storartat. Duktiga (kanonförkylda) mamman släppte av 4 fnittriga 11 åringar utanför teatern och åkte vidare till Nestegård för att träna.
Målet var fritt följ och framåt på "nytt" ställe. Yvonne och Eva skulle oxå komma förbi. Jag kom en halvtimme för tidigt och började således träna. Allt gick som en dröm, både fritt följ och framåt. När E och Y kom så var Narni trött, så jag satte henne i ett träd (praktmiss nr 1), och hjälpte dom andra lite med budföring och kommendering.
Det börjar mörkna (finns ingen belysning, alltså lite bråttom), och det är min tur. Jag skulle få hjälp med en kommendering och en grupp. Jajjamen. Går och hämtar Narni, ställer upp utanför plan och gör mej klar (praktmiss nr 2). Föresättningen var att inte låta henne gå igång i gruff, utan parera med lite andra övningar, tex gå ifrån henne när hon luftar, eller bara fortsätta tills hon sluter upp och där belöna. Lätt som en plätt, kan man tänka. Nja.
Vi kom inte ett enda steg. Gruffet var igång redan innan jag trampade gräs på plan, jag provade alla varianterna på problemlösning "i skarpt läge", ingen fungerade och i min snorbarrikaderade hjärna började det helt enkelt bli kortslutning och efter en stund så blev jag så in i helsefyr förbannad (praktmiss nr 3) och sen var hela träningen körd. Narni var helt stirrig, okoncentrerad och flaxig. Jag var förbannad så in i helsicke och hon fick sig ett par tillsägelser, vilket inte gjorde det hela bättre utan tvärtom. När jag skickade mot gruppen så blev gruppen som en vägg, där hon inte kunde ta sig förbi utan att hon hade en boll att gå emot. Medan mörkret föll så blev bollen mer och mindre osynlig och vips så slog hon på näsan.
Det slutade med att jag satte henne i bilen, Eva och Yvonne försökte trösta och säga kloka saker men jag var så förbannad på mej själv och förtvivlad över att jag inte kommer på hur grufferiet skall lösas så jag tappade helt enkelt sugen. Och åkte hem i den sinnestämningen...
Sket i fredagens träning och försökte få min förkylning att bli bättre istället... Övervägde på allvar om det verkligen inte är så att guldfiskar eller knyppling är en bättre fritidssysselsättning.
Framåt lördag morgon, efter peptalk från flera håll , och lite support och kloka ord från Linda, som sa att " den enda vinsten med en dålig träning är att nästa pass känns helt lysande".
Med dessa ord så tog jag mej i kragen. Vi hade planerat att plocka svamp, så jag tog Emma och kompisen med mej och åkte och gjorde det. Vi hittade både gula trattisar och höstisar i mängder! Har ett par hemliga ställen som brukar ge en hel del svamp... Vissa var bara bäbisar ännu, så vi får återvända och ta dom om en vecka eller så.
Efter svampen tjötade jag till mej lite träning från tjejjerna, och det gick väldigt bra. Hade tydligen inte förstört varken fria följet eller framåtsändande. Märk väl att båda ofast brukar funka på hemmaplan, utan folk på plan, med mina kära trafikkoner (2st), men just då fann jag lite tröst i att det iallafall finns en grund att falla tillbaka på, och att det "bara" är generalisering och befolkning som behövs...
Rallygänget hade prova på dag, och vi passade på att prova några banor när vi ändå var igång. Lite kul omväxling och annorlunda övningar. Vissa kan man helt klart ta med sig till sin kontaktträning!
Med lite mer positiv inställning till tillvaron blev jag väldigt produktiv (trots stans segaste förkylning som inte vill släppa) när jag kom hem, rensade svamp i stora högar, stekte och frös in till kommande vinter, klippte gräsmattan och plockade undan inne. Även idag räckte orken till och jag har fixat med dom två nya fönstren, tagit bort klistermärken, putsat och fejjat. Den nya dammsugarn fick bekänna färg och vips så fick även skurhinken veta att den lever. Anton och Marcus har hittat ett klätterträd i skogen som dom tillbringar all sin tid med, härligt! Emma har cyklat till kusinen i solskenet. Vilket väder! 16 grader och skön sol. Riktig brittsommar! Skönt!
Så nu sitter jag här och pausar med en kopp kaffe och skulle skriva fem rader... Är väl redan uppe i en halv roman. Vet inte vart alla orden kommer ifrån, dom bara sprutar ur fingrarna... he he he...
Senare idag skall vi åka till Uddevalla BK och träna med Anna och Yvonne, och då skall jag försöka komma ihåg att göra ingångsövningar och kommenderingar tills att Narni fattar att människorna på plan inte har med henne att göra, utan att det är mej och belöningarna hon skall tänka på. Inget kul kommer att hända med funktionärerna. Det är totalförbjudet för mej att surra henne i ett träd för att se på andra utan att vara beredd på konsekvenserna. Och när jag då plockar fram henne, så måste jag ha en plan klar över hur jag skall hantera grufferiet. (planen är att köra igång henne på slangen, låta henne tömma lite kraft med lek innan vi går in, så får vi se hur det verkar. Kanske blir det tvärtom, men då vet jag ju det iallafall). Teorin är att frustrationen kommer från att hon dels vill kolla av funktionärerna och dels vill göra som jag säger = konflikt. alltså måste jag höja "min betydelse" och "sänka funktionärernas betydelse". Men men, teorier är bra, men om dom är rätt vet man ju aldrig förrän efteråt...
Lika så med gruppen, den skall betyda noll och ingenting, mina stackars kompisar får helt enkelt stå där och vara tråkiga tills att jag lyckas få henne att skita i dom och går klokt igenom.
Som alla förstår så har mina stackars träningskompisar har en hård framtid om det här skall gå klart. Stå där och kommendera i evig tid och sen stå blickstilla och se tråkiga ut i evig tid... Stackare... Men utan er så är jag helt pantad... Thats it.
Kramar Carina & Narniparni
En längre berättelse för den som orkar höra, kan ju vara att jag gjorde ett par riktigt fina praktdundertappar... Kvällen började storartat. Duktiga (kanonförkylda) mamman släppte av 4 fnittriga 11 åringar utanför teatern och åkte vidare till Nestegård för att träna.
Målet var fritt följ och framåt på "nytt" ställe. Yvonne och Eva skulle oxå komma förbi. Jag kom en halvtimme för tidigt och började således träna. Allt gick som en dröm, både fritt följ och framåt. När E och Y kom så var Narni trött, så jag satte henne i ett träd (praktmiss nr 1), och hjälpte dom andra lite med budföring och kommendering.
Det börjar mörkna (finns ingen belysning, alltså lite bråttom), och det är min tur. Jag skulle få hjälp med en kommendering och en grupp. Jajjamen. Går och hämtar Narni, ställer upp utanför plan och gör mej klar (praktmiss nr 2). Föresättningen var att inte låta henne gå igång i gruff, utan parera med lite andra övningar, tex gå ifrån henne när hon luftar, eller bara fortsätta tills hon sluter upp och där belöna. Lätt som en plätt, kan man tänka. Nja.
Vi kom inte ett enda steg. Gruffet var igång redan innan jag trampade gräs på plan, jag provade alla varianterna på problemlösning "i skarpt läge", ingen fungerade och i min snorbarrikaderade hjärna började det helt enkelt bli kortslutning och efter en stund så blev jag så in i helsefyr förbannad (praktmiss nr 3) och sen var hela träningen körd. Narni var helt stirrig, okoncentrerad och flaxig. Jag var förbannad så in i helsicke och hon fick sig ett par tillsägelser, vilket inte gjorde det hela bättre utan tvärtom. När jag skickade mot gruppen så blev gruppen som en vägg, där hon inte kunde ta sig förbi utan att hon hade en boll att gå emot. Medan mörkret föll så blev bollen mer och mindre osynlig och vips så slog hon på näsan.
Det slutade med att jag satte henne i bilen, Eva och Yvonne försökte trösta och säga kloka saker men jag var så förbannad på mej själv och förtvivlad över att jag inte kommer på hur grufferiet skall lösas så jag tappade helt enkelt sugen. Och åkte hem i den sinnestämningen...
Sket i fredagens träning och försökte få min förkylning att bli bättre istället... Övervägde på allvar om det verkligen inte är så att guldfiskar eller knyppling är en bättre fritidssysselsättning.
Framåt lördag morgon, efter peptalk från flera håll , och lite support och kloka ord från Linda, som sa att " den enda vinsten med en dålig träning är att nästa pass känns helt lysande".
Med dessa ord så tog jag mej i kragen. Vi hade planerat att plocka svamp, så jag tog Emma och kompisen med mej och åkte och gjorde det. Vi hittade både gula trattisar och höstisar i mängder! Har ett par hemliga ställen som brukar ge en hel del svamp... Vissa var bara bäbisar ännu, så vi får återvända och ta dom om en vecka eller så.
Efter svampen tjötade jag till mej lite träning från tjejjerna, och det gick väldigt bra. Hade tydligen inte förstört varken fria följet eller framåtsändande. Märk väl att båda ofast brukar funka på hemmaplan, utan folk på plan, med mina kära trafikkoner (2st), men just då fann jag lite tröst i att det iallafall finns en grund att falla tillbaka på, och att det "bara" är generalisering och befolkning som behövs...
Rallygänget hade prova på dag, och vi passade på att prova några banor när vi ändå var igång. Lite kul omväxling och annorlunda övningar. Vissa kan man helt klart ta med sig till sin kontaktträning!
Med lite mer positiv inställning till tillvaron blev jag väldigt produktiv (trots stans segaste förkylning som inte vill släppa) när jag kom hem, rensade svamp i stora högar, stekte och frös in till kommande vinter, klippte gräsmattan och plockade undan inne. Även idag räckte orken till och jag har fixat med dom två nya fönstren, tagit bort klistermärken, putsat och fejjat. Den nya dammsugarn fick bekänna färg och vips så fick även skurhinken veta att den lever. Anton och Marcus har hittat ett klätterträd i skogen som dom tillbringar all sin tid med, härligt! Emma har cyklat till kusinen i solskenet. Vilket väder! 16 grader och skön sol. Riktig brittsommar! Skönt!
Så nu sitter jag här och pausar med en kopp kaffe och skulle skriva fem rader... Är väl redan uppe i en halv roman. Vet inte vart alla orden kommer ifrån, dom bara sprutar ur fingrarna... he he he...
Senare idag skall vi åka till Uddevalla BK och träna med Anna och Yvonne, och då skall jag försöka komma ihåg att göra ingångsövningar och kommenderingar tills att Narni fattar att människorna på plan inte har med henne att göra, utan att det är mej och belöningarna hon skall tänka på. Inget kul kommer att hända med funktionärerna. Det är totalförbjudet för mej att surra henne i ett träd för att se på andra utan att vara beredd på konsekvenserna. Och när jag då plockar fram henne, så måste jag ha en plan klar över hur jag skall hantera grufferiet. (planen är att köra igång henne på slangen, låta henne tömma lite kraft med lek innan vi går in, så får vi se hur det verkar. Kanske blir det tvärtom, men då vet jag ju det iallafall). Teorin är att frustrationen kommer från att hon dels vill kolla av funktionärerna och dels vill göra som jag säger = konflikt. alltså måste jag höja "min betydelse" och "sänka funktionärernas betydelse". Men men, teorier är bra, men om dom är rätt vet man ju aldrig förrän efteråt...
Lika så med gruppen, den skall betyda noll och ingenting, mina stackars kompisar får helt enkelt stå där och vara tråkiga tills att jag lyckas få henne att skita i dom och går klokt igenom.
Som alla förstår så har mina stackars träningskompisar har en hård framtid om det här skall gå klart. Stå där och kommendera i evig tid och sen stå blickstilla och se tråkiga ut i evig tid... Stackare... Men utan er så är jag helt pantad... Thats it.
Kramar Carina & Narniparni
torsdag 18 september 2008
Torsdag
Hej hej!
Idag är det torsdag och Emma börjar på teatern i Stenungsund igen. Kul! Och helt okej för en annan, som då kan fortsätta efter att ha lämpat av henne och kompisen, och leta upp nån bra träningsplan (= inte hemmaplan) och nöta lite framåtsändande.
Fick lite problem med planeringen när så Emma kommer hem och säger att en annan kompis pappa kanske skall köra alla tjejjerna (dom är totalt 7 st från Skärhamn), men bara kanske eftersom just den kompisen var sjuk igår. Ehhhhhh. Sånt där är ju så jobbigt, skall jag köra eller inte? Bättre kanske att bestämma rakt av att jag kör som planerat, men så vill man ju att Emma skall få vara "med i gänget" oxå... Nåväl, Emma lovade smsa under dagen, så jag vet vad som gäller, men jag får nog ändå hålla mej beredd, eftersom tjejjerna kan vara en aning optismistiska när det gäller såna här övningar.
Annars har jag fått bli en planeringsnörd genom åren för att få vardagen att gå ihop. Kan inte längre bara "svänga iväg" hur som helst, för då havererar det alltid i nån ända och vem får ont i magen? Jag - såklart...
I ärlighetens namn är det rätt skönt att kunna luta sig mot sin planering också, och eftersom den även är förankrad hemma blir det ingen överraskning för någon när jag åker och tränar på mer eller mindre fasta tider.
Visserligen "kostar" dom där träningarna lite extra i andra förberedelser, eftersom familjen måste ha mat (vi försöker laga mat varannan dag jag och Anders, fast det brukar sluta med att jag står där ändå, eftersom han får andra uppdrag), diskbänken någorlunda avklarad, läxorna under kontroll, jympakassar packade, fruktskålen fylld inför skoldagen därpå, ungarnas kläder framlagda, och kylskåpet bunkrat inför kommande dag och så vidare. Men det är värt varenda minut, för att kunna åka iväg avslappnad och få träna några timmar är verkligen en lisa för själen..
På lördag skulle jag varit och tävlat på Boxerklubben, Lydnadsklass 3, men efter helgens bravader och lite funderingar så bestämde jag mej för att avstå. Kan ju inte låta Narni befästa ett urkass fritt följ genom att "få lov" att gå och slarva i ett helt pass igen... Måste få ordning på det först. Har kommit med på UBK högre klass i slutet på september, och behöver fokusera på den tävlingsdagen istället.
Dvs: Träna på annan klubb, det blir första prioritet.... Fritt följ, inkallning 50 meter med ställande, framåtsändande med 4 pers i gruppen (skitsvårt att få ihop), tungapporten (nån som har några tips på hur man får hunden att tycka det är okej med halkiga tungapporter som åker ner och slår till på nosen? Vissa tungapporter har bra grepp, andra är rena skiten. Och en sån där skitapport fick vi ju såklart på tävlingen.) , och hopp över jättehinder 85 cm.
Plus spårupptag åt rätt håll och lite motivationsskick på uppletande... Säkert glömde jag nåt, men det är planen. Lydnadsklasserna lägger jag åt sidan så länge tills säsongen är över. Känns rätt skönt faktiskt, det är inte lätt att hålla båda bollarna i luften samtidigt....
Nix pix, tack för idag, slut för idag!
Hejsvejs // Carina & Narni
Idag är det torsdag och Emma börjar på teatern i Stenungsund igen. Kul! Och helt okej för en annan, som då kan fortsätta efter att ha lämpat av henne och kompisen, och leta upp nån bra träningsplan (= inte hemmaplan) och nöta lite framåtsändande.
Fick lite problem med planeringen när så Emma kommer hem och säger att en annan kompis pappa kanske skall köra alla tjejjerna (dom är totalt 7 st från Skärhamn), men bara kanske eftersom just den kompisen var sjuk igår. Ehhhhhh. Sånt där är ju så jobbigt, skall jag köra eller inte? Bättre kanske att bestämma rakt av att jag kör som planerat, men så vill man ju att Emma skall få vara "med i gänget" oxå... Nåväl, Emma lovade smsa under dagen, så jag vet vad som gäller, men jag får nog ändå hålla mej beredd, eftersom tjejjerna kan vara en aning optismistiska när det gäller såna här övningar.
Annars har jag fått bli en planeringsnörd genom åren för att få vardagen att gå ihop. Kan inte längre bara "svänga iväg" hur som helst, för då havererar det alltid i nån ända och vem får ont i magen? Jag - såklart...
I ärlighetens namn är det rätt skönt att kunna luta sig mot sin planering också, och eftersom den även är förankrad hemma blir det ingen överraskning för någon när jag åker och tränar på mer eller mindre fasta tider.
Visserligen "kostar" dom där träningarna lite extra i andra förberedelser, eftersom familjen måste ha mat (vi försöker laga mat varannan dag jag och Anders, fast det brukar sluta med att jag står där ändå, eftersom han får andra uppdrag), diskbänken någorlunda avklarad, läxorna under kontroll, jympakassar packade, fruktskålen fylld inför skoldagen därpå, ungarnas kläder framlagda, och kylskåpet bunkrat inför kommande dag och så vidare. Men det är värt varenda minut, för att kunna åka iväg avslappnad och få träna några timmar är verkligen en lisa för själen..
På lördag skulle jag varit och tävlat på Boxerklubben, Lydnadsklass 3, men efter helgens bravader och lite funderingar så bestämde jag mej för att avstå. Kan ju inte låta Narni befästa ett urkass fritt följ genom att "få lov" att gå och slarva i ett helt pass igen... Måste få ordning på det först. Har kommit med på UBK högre klass i slutet på september, och behöver fokusera på den tävlingsdagen istället.
Dvs: Träna på annan klubb, det blir första prioritet.... Fritt följ, inkallning 50 meter med ställande, framåtsändande med 4 pers i gruppen (skitsvårt att få ihop), tungapporten (nån som har några tips på hur man får hunden att tycka det är okej med halkiga tungapporter som åker ner och slår till på nosen? Vissa tungapporter har bra grepp, andra är rena skiten. Och en sån där skitapport fick vi ju såklart på tävlingen.) , och hopp över jättehinder 85 cm.
Plus spårupptag åt rätt håll och lite motivationsskick på uppletande... Säkert glömde jag nåt, men det är planen. Lydnadsklasserna lägger jag åt sidan så länge tills säsongen är över. Känns rätt skönt faktiskt, det är inte lätt att hålla båda bollarna i luften samtidigt....
Nix pix, tack för idag, slut för idag!
Hejsvejs // Carina & Narni
söndag 14 september 2008
Debut i Högre klass
Idag har vi varit och gjort våran första högreklass, jag och Narni och vi blev Godkända, vilket var mer än vi förväntat! Dagens mål var att lyckas ta sig igenom spåret så vi fick vara med på uppletet...
Hade fått med mej världens bästa nervmedicin på resan - Erica.
Efter att hon försökt komma med på reservplats med lite strul hit och dit, så ville hon åka med istället, och jag är väldigt glad för sällskapet. Hoppas jag kan göra det samma för dig och säga massa kloka ord som får en på rätt tankar! Att dessutom få sms och samtal från sina träningskompisar under hela dagen som är nyfikna och vill ha rapporter, värmer så gott i hjärtat! Kram på er!
Nå, hur gick det då?
Efter lite strul med antal spår och två spår (inte mitt) som kom för nära varandra, blev provet rejält försenat och vårt påsläpp blev inte förrän 10.50.
Vi pratade ihop oss i bilen om att Erica skulle smsa mej utgångstiden ur rutan, så att jag kunde ta ordentlig tid på mej och pausa i spåret, eftersom Narni ibland går av när hon blir trött.
Jag hade även föresatt mig att jag skulle sätta henne lungt och sansat, peka på marken och säga "varsågod". Inte "leta spår", för att undvika att få näsan i vädret och för hög aktivitet. Det fungerade kanonbra och hon lufsade i lagom tempo ut i rutan. Tog spåret och lufsade iväg. Trippade på ett visst sätt, så jag kunde misstänka att det var bakspår. Jodå. "Bakspår-tebaka till rutan". Nåväl då var vi ju på rätt spår. Narni vände och satte av med drag i linan och rätt fokus. Spåret var väldigt växlande och tidvis i sumpig blöta. Vi plockade raskt 3 apporter och pausade. Då hade vi varit i gång i 9 minuter, sa Ericas sms. Smart idé!
Klampade på och gick över ett stycke med sumpmark, där vi gick över en eller två apporter. Sen tjoff tjoff och vips så var vi framme vid slutet. Uppe på vägen står mottagaren, fullt synlig på långt håll! Jag tänkte - nä, nä, den grodan går vi inte på igen, och var beredd på att Narni skulle ta henne på vinden. Men tur och träff så spårade narni framåt och vips så var det slutapporten! DUKTIG HUND!! Ute på stigen räknar vi till 6prylar, 5 + 1 slut. En eller två bommar, troligen bland den blöta höga växtligheten, eventuellt har jag tappat en nånstans, kanske vid slutbelöningen. 21 minuter tog det oss att gå runt, och då pausade vi flera gånger, varav en längre paus på pinne 3.
Tillbaka till klubben och plats med skott. Först skall dom lägga lägrehundarna och jag sitter och myser över att Narni får höra skott innan platsen. Men nej, sen ändrar dom så att lägrehunden som ville lägga plats skall lägga med högrehundarna. Urk.
Vi ställer upp oss på linje. Skytten ställer sig mitt på apellplan, typ 25 meter bakom hundarna. Nära! I vind! Mera urk. Vi lägger hundarna och går och gömmer oss. Rätt var det är kommer en svart schäfer som längtade efter sin husse.... Mycket mera urk. Dessutom är det startnumret brevid min som gått iväg... Uuuuurk.
Efter en låååååååååååååååång 5 minutrare och 4 skott är momentet slut och vi går tillbaka. Och gissa vilken världs-bästa hund som ligger avslappnat och cool som den värsta tuffing??? Jo, min lilla Narniplutta! Betyg 10!
(kanske läge att lägga mina gamla minnesbilder bakom mig, va?)
Lydnaden så. Hm. Ja, en liten repris på dagens urdåliga fria följ, resulterar i 7,5 på fria följet. Gruffar även idag, och är allmänt disträ. Inkallningen får vi 5:a efter att Narni nästan inte stannade alls... fick klämma i på skarpen.
Framåtsändandet går tidivis rätt bra, förutom lite avsteg från det rekommenderade utförandet, he he he, hon siktar in sig på en i gruppen, och när hon närmar sig så får hon syn på stegen som står där alldeles ensam och inbjudande mitt på plan, och tänker sig nog ta en liten tur. Jag ropar "Nej, Framåt" varpå hon vänder upp och går ursnyggt från gruppen och ut. Kommer som en blixt på inkallningen. På andra skicket så går hon ut bra, växlar tempo med lite dk, och precis när jag tänker - Shit, det här kan gå vägen, så vips så kommer det en grupp människor med hundar gående på vägen som går parallelt med apellplan. Bajs. Nu kommer bussiga matten på att "vi tränar ju bara, ju" och klämmer åter in med NEJ, framåt. Narni vänder upp men hinner inte räta upp innan "kommendera" och sista avbrottet var hon för långt ut på kanten. Vi får noll såklart. Men! Hade vi inte fått dessa två utflykter så hade det nog blivit riktigt snyggt!!! Med andra ord, träna, träna, träna på alla varianter.
Krypet gick kanonfint. Dock trängde hon mej lite. Betyg 9 av båda.
Skallet gick oxå bra tycker jag, dock kom hon av sig i mitten och jag fick ge ett dk. Betyg 7,5 och 7. Tungen blev väl lite tokig. Bra tempo, men tappade balansen och tappade den framför mina fötter. Betyg 7 av ene domarn och 5 av den andre.
Hoppet strulade vi till lite grann... Höjden var visst 85cm, hoppsan, det har vi glömt att träna! Narni hoppar dock som den värsta gaselll, sätter sig fint, skuttar tillbaka, men här får hon för sig att hoppa en gång till. Jag får klämma in med fot, och får nedrag för dk såklart. 8+7.
Uppletandet är ju helt klart dagens stora prövning. Vi har aldrig startat "på riktigt" på uppletandet. Väldigt nervöst. Mitt mål för dagen var ju att hålla mej kvar så att jag kunde få starta uppletandet, och det klarade vi ju. Nästa önskemål blir då att lyckas att få godkänt = 2 föremål av 4.
Upptäcker snart en annan sak man måste lära sig i brukset.
Det behövs 4 belöningsuppsättningar med godis/kattmat/köttbullar/osv!
En till spåret, en till platsen, en till lydnaden och en till uppletet.
Måste jag komma ihåg till nästa gång.. Erica löste biffen och gick till köket och tiggde en näve köttbullar!
Vi kommer in i en väldigt fin ruta och en massa publik som står där och kikar. Däribland min egen lilla hejarklack Erica. Jag säger ifrån till TL att han måste informera mej om allt, eftersom det är vår första start. Han rabblar upp det viktigaste och sen skall jag ju då välja hur jag skall skicka... Narni sitter redan och vindar ut i rutan och jag tar den enklaste utvägen att skicka henne längs höger sida. Hon går spikrakt rätt ut och hittar första föremålet längst ut! YIPPEEY!
Vi flyttar oss 5-7 meter och skickar igen, Narni skevar iväg i vinden och tar nummer 2. WOW! Ytterligare ett skick men längst bort i andra ändan. Ett föremål till!!! Flyttar tillbaka till mitten och skickar igen. Och då hittar ju gullesnuttanfialottan föremål nummer fyra!!! Tjoff-Tjoff-Tjoff-Tjoff!! När hon kommer in kommer jag tillochmed ihåg att säga fot. Lämnar av och springer ut med världens bästa hund igen! Alla gångerna ropar jag BRA! Duktig tjej, och klappar om henne vid avlämnandet. En av publiken kommer fram och klappar mej på ryggen och säger, du fick 9,5 av båda, dagens bästa uppletande! SHITTT!!
(avdraget fick vi för lätt tugg, och Erica säger att hon gjorde några små omtag, nåväl det köper vi!)
Vad skall man säga. Vi blev inte uppflyttade, men väl godkända. Och med lydnadsbetygen så vet jag att vi kan bättre, och det finns ju marginaler att jobba på, helt klart!
Dagens stora höjdpunkter och glädjeämnen var ju helt klart spåret, platsen, krypet och uppletandet! Vilken kanonduktig hund jag har! En annan trevlighet med dagen är att alla tävlande och funktionärer var kanontrevliga, och alla stöttade varandra med beröm och kredit när det gick bra. Ingen fientlighet alls, utan mer samförstående än man har i lydnasklasserna. Tre ekipage blev uppflyttade och de andra tre blev godkända i högreklassen.
Nu känns inte HKL som ett stort mörker längre. Hem och träna vidare och så försöker vi igen snart.
Hejsvejs // Carina & Narni
Hade fått med mej världens bästa nervmedicin på resan - Erica.
Efter att hon försökt komma med på reservplats med lite strul hit och dit, så ville hon åka med istället, och jag är väldigt glad för sällskapet. Hoppas jag kan göra det samma för dig och säga massa kloka ord som får en på rätt tankar! Att dessutom få sms och samtal från sina träningskompisar under hela dagen som är nyfikna och vill ha rapporter, värmer så gott i hjärtat! Kram på er!
Nå, hur gick det då?
Efter lite strul med antal spår och två spår (inte mitt) som kom för nära varandra, blev provet rejält försenat och vårt påsläpp blev inte förrän 10.50.
Vi pratade ihop oss i bilen om att Erica skulle smsa mej utgångstiden ur rutan, så att jag kunde ta ordentlig tid på mej och pausa i spåret, eftersom Narni ibland går av när hon blir trött.
Jag hade även föresatt mig att jag skulle sätta henne lungt och sansat, peka på marken och säga "varsågod". Inte "leta spår", för att undvika att få näsan i vädret och för hög aktivitet. Det fungerade kanonbra och hon lufsade i lagom tempo ut i rutan. Tog spåret och lufsade iväg. Trippade på ett visst sätt, så jag kunde misstänka att det var bakspår. Jodå. "Bakspår-tebaka till rutan". Nåväl då var vi ju på rätt spår. Narni vände och satte av med drag i linan och rätt fokus. Spåret var väldigt växlande och tidvis i sumpig blöta. Vi plockade raskt 3 apporter och pausade. Då hade vi varit i gång i 9 minuter, sa Ericas sms. Smart idé!
Klampade på och gick över ett stycke med sumpmark, där vi gick över en eller två apporter. Sen tjoff tjoff och vips så var vi framme vid slutet. Uppe på vägen står mottagaren, fullt synlig på långt håll! Jag tänkte - nä, nä, den grodan går vi inte på igen, och var beredd på att Narni skulle ta henne på vinden. Men tur och träff så spårade narni framåt och vips så var det slutapporten! DUKTIG HUND!! Ute på stigen räknar vi till 6prylar, 5 + 1 slut. En eller två bommar, troligen bland den blöta höga växtligheten, eventuellt har jag tappat en nånstans, kanske vid slutbelöningen. 21 minuter tog det oss att gå runt, och då pausade vi flera gånger, varav en längre paus på pinne 3.
Tillbaka till klubben och plats med skott. Först skall dom lägga lägrehundarna och jag sitter och myser över att Narni får höra skott innan platsen. Men nej, sen ändrar dom så att lägrehunden som ville lägga plats skall lägga med högrehundarna. Urk.
Vi ställer upp oss på linje. Skytten ställer sig mitt på apellplan, typ 25 meter bakom hundarna. Nära! I vind! Mera urk. Vi lägger hundarna och går och gömmer oss. Rätt var det är kommer en svart schäfer som längtade efter sin husse.... Mycket mera urk. Dessutom är det startnumret brevid min som gått iväg... Uuuuurk.
Efter en låååååååååååååååång 5 minutrare och 4 skott är momentet slut och vi går tillbaka. Och gissa vilken världs-bästa hund som ligger avslappnat och cool som den värsta tuffing??? Jo, min lilla Narniplutta! Betyg 10!
(kanske läge att lägga mina gamla minnesbilder bakom mig, va?)
Lydnaden så. Hm. Ja, en liten repris på dagens urdåliga fria följ, resulterar i 7,5 på fria följet. Gruffar även idag, och är allmänt disträ. Inkallningen får vi 5:a efter att Narni nästan inte stannade alls... fick klämma i på skarpen.
Framåtsändandet går tidivis rätt bra, förutom lite avsteg från det rekommenderade utförandet, he he he, hon siktar in sig på en i gruppen, och när hon närmar sig så får hon syn på stegen som står där alldeles ensam och inbjudande mitt på plan, och tänker sig nog ta en liten tur. Jag ropar "Nej, Framåt" varpå hon vänder upp och går ursnyggt från gruppen och ut. Kommer som en blixt på inkallningen. På andra skicket så går hon ut bra, växlar tempo med lite dk, och precis när jag tänker - Shit, det här kan gå vägen, så vips så kommer det en grupp människor med hundar gående på vägen som går parallelt med apellplan. Bajs. Nu kommer bussiga matten på att "vi tränar ju bara, ju" och klämmer åter in med NEJ, framåt. Narni vänder upp men hinner inte räta upp innan "kommendera" och sista avbrottet var hon för långt ut på kanten. Vi får noll såklart. Men! Hade vi inte fått dessa två utflykter så hade det nog blivit riktigt snyggt!!! Med andra ord, träna, träna, träna på alla varianter.
Krypet gick kanonfint. Dock trängde hon mej lite. Betyg 9 av båda.
Skallet gick oxå bra tycker jag, dock kom hon av sig i mitten och jag fick ge ett dk. Betyg 7,5 och 7. Tungen blev väl lite tokig. Bra tempo, men tappade balansen och tappade den framför mina fötter. Betyg 7 av ene domarn och 5 av den andre.
Hoppet strulade vi till lite grann... Höjden var visst 85cm, hoppsan, det har vi glömt att träna! Narni hoppar dock som den värsta gaselll, sätter sig fint, skuttar tillbaka, men här får hon för sig att hoppa en gång till. Jag får klämma in med fot, och får nedrag för dk såklart. 8+7.
Uppletandet är ju helt klart dagens stora prövning. Vi har aldrig startat "på riktigt" på uppletandet. Väldigt nervöst. Mitt mål för dagen var ju att hålla mej kvar så att jag kunde få starta uppletandet, och det klarade vi ju. Nästa önskemål blir då att lyckas att få godkänt = 2 föremål av 4.
Upptäcker snart en annan sak man måste lära sig i brukset.
Det behövs 4 belöningsuppsättningar med godis/kattmat/köttbullar/osv!
En till spåret, en till platsen, en till lydnaden och en till uppletet.
Måste jag komma ihåg till nästa gång.. Erica löste biffen och gick till köket och tiggde en näve köttbullar!
Vi kommer in i en väldigt fin ruta och en massa publik som står där och kikar. Däribland min egen lilla hejarklack Erica. Jag säger ifrån till TL att han måste informera mej om allt, eftersom det är vår första start. Han rabblar upp det viktigaste och sen skall jag ju då välja hur jag skall skicka... Narni sitter redan och vindar ut i rutan och jag tar den enklaste utvägen att skicka henne längs höger sida. Hon går spikrakt rätt ut och hittar första föremålet längst ut! YIPPEEY!
Vi flyttar oss 5-7 meter och skickar igen, Narni skevar iväg i vinden och tar nummer 2. WOW! Ytterligare ett skick men längst bort i andra ändan. Ett föremål till!!! Flyttar tillbaka till mitten och skickar igen. Och då hittar ju gullesnuttanfialottan föremål nummer fyra!!! Tjoff-Tjoff-Tjoff-Tjoff!! När hon kommer in kommer jag tillochmed ihåg att säga fot. Lämnar av och springer ut med världens bästa hund igen! Alla gångerna ropar jag BRA! Duktig tjej, och klappar om henne vid avlämnandet. En av publiken kommer fram och klappar mej på ryggen och säger, du fick 9,5 av båda, dagens bästa uppletande! SHITTT!!
(avdraget fick vi för lätt tugg, och Erica säger att hon gjorde några små omtag, nåväl det köper vi!)
Vad skall man säga. Vi blev inte uppflyttade, men väl godkända. Och med lydnadsbetygen så vet jag att vi kan bättre, och det finns ju marginaler att jobba på, helt klart!
Dagens stora höjdpunkter och glädjeämnen var ju helt klart spåret, platsen, krypet och uppletandet! Vilken kanonduktig hund jag har! En annan trevlighet med dagen är att alla tävlande och funktionärer var kanontrevliga, och alla stöttade varandra med beröm och kredit när det gick bra. Ingen fientlighet alls, utan mer samförstående än man har i lydnasklasserna. Tre ekipage blev uppflyttade och de andra tre blev godkända i högreklassen.
Nu känns inte HKL som ett stort mörker längre. Hem och träna vidare och så försöker vi igen snart.
Hejsvejs // Carina & Narni
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)