.JPG)
Aaaarrrgghhh..... (spöklik halshuggen röst)
Bäst vi tar fram stora godispåsen ikväll.... hu.....
fredag 31 oktober 2008
.JPG){kind=link}
torsdag 30 oktober 2008
I lerans tecken :-))
Kolla så fräckt det kan bli, Yvonne har fixat lerfärg på det hela!
Fin kontakt har hon faktiskt Narniparni... nästan så jag nog kan tänka mig att ompröva mitt beslut att nobba lydnadsklasserna... nån gång i framtiden efter 2011 när dom skrivit om regelboken... kanske...
Hejsvejs // Carina
onsdag 29 oktober 2008
höstlov
Hej hej!
Denna vecka är det höstlov och barnen är lediga.
I skrivande stund har jag tagit mej en kaffepaus och accompanjeras av mina kära barn som kivas kring en bärbar dator. På jobbet. Det är inte så himla kul att vara ensam hemma hela tiden och idag bestämde vi att dom skulle gå med till jobbet och så skulle vi gå och äta Tai mat.
Emma bokade en klipptid häromdagen, så det passade bra. Klippsalongen ligger 100 meter från jobbet, så hon kunde gå dit själv. Stora damen!
För en stund sen kom en kortklippt (page) halvvuxen tjej tillbaka, jösses...
Anton vägrar klippa sig, utan skall samla till långt hår... Pust... Det är bara det att han har ärvt Anders lockiga hår (jo, det är säkert, han är lockig när det inte är kort-kort-kort-klippt), och det blir ju sådär med alla virvlar medan det växer ut... Nåväl, han får väl prova så får vi se..
Annars är jag fortfarande rätt lack sen i söndags. Inte ens nya Arrakjackan som kom på posten kunde få humöret att klättra uppåt. Igår var det fri träning innan TL utbildnignen men jag hade inte lust för fem öre.
I morrn skall jag hjälpa Yvonne lite med kommendering inför tävling, hoppas att det kan få tillbaka sugen... På lördag har jag tänkt att träna oavsett humör, och har man tur så kanske det går riktigt bra så man kan få tillbaka lite motivation...
I värstaste fall så har jag ju Stockholmsresan om 2 veckor med träningskompisarna, när vi skall åka till Linda och Co och träna en hel helg, får jag inte tillbax sugen då så är det dax att bli orolig...
Hej på er // Carina
Denna vecka är det höstlov och barnen är lediga.
I skrivande stund har jag tagit mej en kaffepaus och accompanjeras av mina kära barn som kivas kring en bärbar dator. På jobbet. Det är inte så himla kul att vara ensam hemma hela tiden och idag bestämde vi att dom skulle gå med till jobbet och så skulle vi gå och äta Tai mat.
Emma bokade en klipptid häromdagen, så det passade bra. Klippsalongen ligger 100 meter från jobbet, så hon kunde gå dit själv. Stora damen!
För en stund sen kom en kortklippt (page) halvvuxen tjej tillbaka, jösses...
Anton vägrar klippa sig, utan skall samla till långt hår... Pust... Det är bara det att han har ärvt Anders lockiga hår (jo, det är säkert, han är lockig när det inte är kort-kort-kort-klippt), och det blir ju sådär med alla virvlar medan det växer ut... Nåväl, han får väl prova så får vi se..
Annars är jag fortfarande rätt lack sen i söndags. Inte ens nya Arrakjackan som kom på posten kunde få humöret att klättra uppåt. Igår var det fri träning innan TL utbildnignen men jag hade inte lust för fem öre.
I morrn skall jag hjälpa Yvonne lite med kommendering inför tävling, hoppas att det kan få tillbaka sugen... På lördag har jag tänkt att träna oavsett humör, och har man tur så kanske det går riktigt bra så man kan få tillbaka lite motivation...
I värstaste fall så har jag ju Stockholmsresan om 2 veckor med träningskompisarna, när vi skall åka till Linda och Co och träna en hel helg, får jag inte tillbax sugen då så är det dax att bli orolig...
Hej på er // Carina
måndag 27 oktober 2008
Ny upplaga!
Hej igen!
Blev så trött på mejsjälv och mitt gnällinlägg från igår så jag beslöt mej för att göra om det :-))
Idag har vi ju då varit och tävlat LKL 3 igen.
I vatten och lera.
Min lilla hundskrutta, är bäst i hela världen..
Min upplevelse av provet idag är nåt så här:
Narni satt på sittande, låg på platsen, gjorde ett hyfsat fritt följ med några små missar och lite flaxigt. Inkallningen var helt okej, möjligtvis lite långsamt ställande och så aningen till tjuvstart från ställandet, annars kändes tempot bra och hon gjorde ju allt hon skulle.
Rutan springer hon spikrakt rätt in, stannar på mitt kommando, men får lite störning från LKL 1 bakom rutan och vänder på huvudet dit när jag kommenderar ligg. Jag får ge ett extra ligg-kommando. Lägger sig snabbt. Ligger fint när jag går triangeln och kommer som ett skott och går fint fot till avslut.
Hopp apporten, kändes kanonfin. Rätt ut, griper, rätt in. Sätter sig aningen snett.
Metallen kändes oxå kanonfin. Galopp ut, griper, galopp in. Sätter sig bra utifrån min synvinkel.
Vittringsapporten, letar länge och väljer rätt. Tappar pinnen alldeles vid gripandet, men tar upp den direkt och kommer in utan tugg och sitter rakt.
Fjärren är det som går dåligt, får rejäl störning från den andra klassen som ropar och har sig. Behöver flera dk, nosar och tittar ideligen mot andra klassen. Håller sig dock på sin plats och utför skiftena fint när hon väl reagerar..
Glad och nöjd skuttar vi av plan och känner nånstans borde vi ha klarat oss, vi borde ha betyg på alla moment och så himla tokigt gick det inte. Narni får sin belöning och jag är glad.
Skitsamma vad vi får för betyg, uppflytt eller inte uppflytt, skit samma.
Attans nog så missade vi på 9 poäng. 246p skrapade vi ihop i blötan.
Så kan det gå, och skam den som ger sig... ;-))
Hejsvejs // Carina
Blev så trött på mejsjälv och mitt gnällinlägg från igår så jag beslöt mej för att göra om det :-))
Idag har vi ju då varit och tävlat LKL 3 igen.
I vatten och lera.
Min lilla hundskrutta, är bäst i hela världen..
Min upplevelse av provet idag är nåt så här:
Narni satt på sittande, låg på platsen, gjorde ett hyfsat fritt följ med några små missar och lite flaxigt. Inkallningen var helt okej, möjligtvis lite långsamt ställande och så aningen till tjuvstart från ställandet, annars kändes tempot bra och hon gjorde ju allt hon skulle.
Rutan springer hon spikrakt rätt in, stannar på mitt kommando, men får lite störning från LKL 1 bakom rutan och vänder på huvudet dit när jag kommenderar ligg. Jag får ge ett extra ligg-kommando. Lägger sig snabbt. Ligger fint när jag går triangeln och kommer som ett skott och går fint fot till avslut.
Hopp apporten, kändes kanonfin. Rätt ut, griper, rätt in. Sätter sig aningen snett.
Metallen kändes oxå kanonfin. Galopp ut, griper, galopp in. Sätter sig bra utifrån min synvinkel.
Vittringsapporten, letar länge och väljer rätt. Tappar pinnen alldeles vid gripandet, men tar upp den direkt och kommer in utan tugg och sitter rakt.
Fjärren är det som går dåligt, får rejäl störning från den andra klassen som ropar och har sig. Behöver flera dk, nosar och tittar ideligen mot andra klassen. Håller sig dock på sin plats och utför skiftena fint när hon väl reagerar..
Glad och nöjd skuttar vi av plan och känner nånstans borde vi ha klarat oss, vi borde ha betyg på alla moment och så himla tokigt gick det inte. Narni får sin belöning och jag är glad.
Skitsamma vad vi får för betyg, uppflytt eller inte uppflytt, skit samma.
Attans nog så missade vi på 9 poäng. 246p skrapade vi ihop i blötan.
Så kan det gå, och skam den som ger sig... ;-))
Hejsvejs // Carina
söndag 26 oktober 2008
Fel sida marginalen - en dålig förlorare kåserar :-)
Hej hej!
Idag har vi ju då varit och tävlat LKL 3 igen.
I vatten och lera.
Jag måste säga till att börja med att min lilla hundskrutta, är bäst i hela världen och som tur var har jag en policy att inte titta på betygen under provet.
Min egen upplevelse av provet idag är nåt så här:
Narni satt på sittande, låg på platsen, gjorde ett hyfsat fritt följ med några små missar och lite flaxigt. Inkallningen var helt okej, möjligtvis lite långsamt ställande och så aningen till tjuvstart från ställandet, annars kändes tempot bra och hon gjorde ju allt hon skulle. Rutan springer hon spikrakt rätt in, stannar på mitt kommando, men får lite störning från LKL 1 bakom rutan och vänder på huvudet dit när jag kommenderar ligg. Jag får ge ett extra ligg-kommando. Lägger sig snabbt. Ligger fint när jag går triangeln och kommer som ett skott och går fint fot till avslut.
Hopp apporten, kändes kanonfin. Rätt ut, griper, rätt in. Sätter sig aningen snett.
Metallen kändes oxå kanonfin. Galopp ut, griper, galopp in. Sätter sig bra utifrån min synvinkel.
Vittringsapporten, letar länge och väljer rätt. Tappar pinnen alldeles vid gripandet, men tar upp den direkt och kommer in utan tugg och sitter rakt.
Fjärren är det som går dåligt, får rejäl störning från den andra klassen som ropar och har sig. Behöver flera dk, nosar och tittar ideligen mot andra klassen. Håller sig dock på sin plats och utför skiftena fint när hon väl reagerar..
Glad och nöjd skuttar vi av plan och känner nånstans borde vi ha klarat oss, vi borde ha betyg på alla moment och så himla tokigt gick det inte. Narni får sin belöning och jag är glad. Skitsamma vad vi får för betyg tänker jag, uppflytt eller inte uppflytt, skit samma.
Men så får jag protokollet, och vi missade på 9 poäng. 246p.
Sånt är livet, tänkte jag och åkte hem fortfarande rätt glad och nöjd.
När jag kommer hem sätter jag mej och kikar och ser att jag har fått betala löjligt dyrt för varje dk = 3 poäng per dk...?
Så här tyckte domaren:
Sittande 10
Platsliggande 10
Fritt följ 8 (sätter sig inte, vp)
Sättande 7 (dk)
Inkallning 7 (steg efter kommando)
Rutan 7 (extra kommando)
Hoppapport 9
Metallen 9
Vittring 7
Fjärr 6
Speciellt tre moment har jag funderat över hela eftermiddagen... Sättande under gång, vittringen och Rutan. Vårt distrikt är ökänt för att vara snåla med betygen, men idag kändes det inte riktigt rättvist faktiskt.. Jag må vara dålig förlorare, men att harva runt i trean är inge kul om man aldrig kommer nånvart... Och när jag själv känner att det går bra och ändå får skitbetyg, så förstår jag inte hur jag skall kunna förbättra mej över huvud taget...
Undra om det ens är praktiskt möjligt för mej och Narni att bli uppflyttad över huvud taget från trean? Det enda jag kan tänka mig att vi kan bättra på från dagens prestation är fjärren, annars behöver vi nog ha lite utrymme till nåt dk här och där...
Är det verkligen schysst att ge 3 poängs nerdrag för ett dk på sättandet, som jag inte ens var medveten om? Vred nog troligen på huvudet, det har hänt förut. Jag hade köpt 8-8,5 kanske... Narni var förövrigt den enda hunden i trean som satte sig över huvud taget i lerpölen. Om ett dk är lika med 7a, vad är då betygen 7,5, 8, 8,5, 9, 9,5 osv till för? Den där berömda triangeln, vart tog den vägen?
Och är det verkligen schysst att ge 3 poängs nerdrag för extra liggkommando för en annars bra ruta? Plus att det var verkligen maximal störning bara några meter bakom Narnis rygg. Jag hade gissat på 8,5 iallafall...
Och skall man verkligen åka ända ner till en 7:a för att hunden tappar pinnen vid gripandet men annars utför allt som den skall...? Minst en 8 borde det ha varit värt..?
Plus då nerdraget för metallen som jag inte ens vet varför... lite snabbt räknat är det cirka 17-18 poäng i nerdrag som jag tycker var orättvisa... Eller så har domaren rätt och jag har fel, och då kan vi ju helt kasta in handuken. Vi har inte mycket mer att ge på...
Och om man nu sätter betyg 9 på metallapporten som jag kände verkligen var fin, tillhör det inte hyfs då att skriva varför man dragit ner?
Dessutom så fick jag en kommentar från domaren på väg ut från tävlingen, om att jag verkligen måste sluta berömma hunden mellan momenten.... Och började gräva i fickan efter sina röda och gula kort... Delvis på skoj, men ändå... Va....?
Och så undrar dom varför tävlandet sjunker...
Nä, det är väl bara att ta nya tag och fortsätta. Kanske sätta sig i bilen och åka till Skåneland och tävla där domarna är lite mer mänskliga... Eller så skiter vi i lydnadsklasserna helt och hållet.
Sånt jävla trams att man inte får berömma sin hund mellan momenten! Eller så var det därför jag fick dom där 7:orna och 9:an på metallen... kan man kanske misstänka.
Hejsvejs från mej // Carina - just nu en dålig förlorare men det går nog över snart
Idag har vi ju då varit och tävlat LKL 3 igen.
I vatten och lera.
Jag måste säga till att börja med att min lilla hundskrutta, är bäst i hela världen och som tur var har jag en policy att inte titta på betygen under provet.
Min egen upplevelse av provet idag är nåt så här:
Narni satt på sittande, låg på platsen, gjorde ett hyfsat fritt följ med några små missar och lite flaxigt. Inkallningen var helt okej, möjligtvis lite långsamt ställande och så aningen till tjuvstart från ställandet, annars kändes tempot bra och hon gjorde ju allt hon skulle. Rutan springer hon spikrakt rätt in, stannar på mitt kommando, men får lite störning från LKL 1 bakom rutan och vänder på huvudet dit när jag kommenderar ligg. Jag får ge ett extra ligg-kommando. Lägger sig snabbt. Ligger fint när jag går triangeln och kommer som ett skott och går fint fot till avslut.
Hopp apporten, kändes kanonfin. Rätt ut, griper, rätt in. Sätter sig aningen snett.
Metallen kändes oxå kanonfin. Galopp ut, griper, galopp in. Sätter sig bra utifrån min synvinkel.
Vittringsapporten, letar länge och väljer rätt. Tappar pinnen alldeles vid gripandet, men tar upp den direkt och kommer in utan tugg och sitter rakt.
Fjärren är det som går dåligt, får rejäl störning från den andra klassen som ropar och har sig. Behöver flera dk, nosar och tittar ideligen mot andra klassen. Håller sig dock på sin plats och utför skiftena fint när hon väl reagerar..
Glad och nöjd skuttar vi av plan och känner nånstans borde vi ha klarat oss, vi borde ha betyg på alla moment och så himla tokigt gick det inte. Narni får sin belöning och jag är glad. Skitsamma vad vi får för betyg tänker jag, uppflytt eller inte uppflytt, skit samma.
Men så får jag protokollet, och vi missade på 9 poäng. 246p.
Sånt är livet, tänkte jag och åkte hem fortfarande rätt glad och nöjd.
När jag kommer hem sätter jag mej och kikar och ser att jag har fått betala löjligt dyrt för varje dk = 3 poäng per dk...?
Så här tyckte domaren:
Sittande 10
Platsliggande 10
Fritt följ 8 (sätter sig inte, vp)
Sättande 7 (dk)
Inkallning 7 (steg efter kommando)
Rutan 7 (extra kommando)
Hoppapport 9
Metallen 9
Vittring 7
Fjärr 6
Speciellt tre moment har jag funderat över hela eftermiddagen... Sättande under gång, vittringen och Rutan. Vårt distrikt är ökänt för att vara snåla med betygen, men idag kändes det inte riktigt rättvist faktiskt.. Jag må vara dålig förlorare, men att harva runt i trean är inge kul om man aldrig kommer nånvart... Och när jag själv känner att det går bra och ändå får skitbetyg, så förstår jag inte hur jag skall kunna förbättra mej över huvud taget...
Undra om det ens är praktiskt möjligt för mej och Narni att bli uppflyttad över huvud taget från trean? Det enda jag kan tänka mig att vi kan bättra på från dagens prestation är fjärren, annars behöver vi nog ha lite utrymme till nåt dk här och där...
Är det verkligen schysst att ge 3 poängs nerdrag för ett dk på sättandet, som jag inte ens var medveten om? Vred nog troligen på huvudet, det har hänt förut. Jag hade köpt 8-8,5 kanske... Narni var förövrigt den enda hunden i trean som satte sig över huvud taget i lerpölen. Om ett dk är lika med 7a, vad är då betygen 7,5, 8, 8,5, 9, 9,5 osv till för? Den där berömda triangeln, vart tog den vägen?
Och är det verkligen schysst att ge 3 poängs nerdrag för extra liggkommando för en annars bra ruta? Plus att det var verkligen maximal störning bara några meter bakom Narnis rygg. Jag hade gissat på 8,5 iallafall...
Och skall man verkligen åka ända ner till en 7:a för att hunden tappar pinnen vid gripandet men annars utför allt som den skall...? Minst en 8 borde det ha varit värt..?
Plus då nerdraget för metallen som jag inte ens vet varför... lite snabbt räknat är det cirka 17-18 poäng i nerdrag som jag tycker var orättvisa... Eller så har domaren rätt och jag har fel, och då kan vi ju helt kasta in handuken. Vi har inte mycket mer att ge på...
Och om man nu sätter betyg 9 på metallapporten som jag kände verkligen var fin, tillhör det inte hyfs då att skriva varför man dragit ner?
Dessutom så fick jag en kommentar från domaren på väg ut från tävlingen, om att jag verkligen måste sluta berömma hunden mellan momenten.... Och började gräva i fickan efter sina röda och gula kort... Delvis på skoj, men ändå... Va....?
Och så undrar dom varför tävlandet sjunker...
Nä, det är väl bara att ta nya tag och fortsätta. Kanske sätta sig i bilen och åka till Skåneland och tävla där domarna är lite mer mänskliga... Eller så skiter vi i lydnadsklasserna helt och hållet.
Sånt jävla trams att man inte får berömma sin hund mellan momenten! Eller så var det därför jag fick dom där 7:orna och 9:an på metallen... kan man kanske misstänka.
Hejsvejs från mej // Carina - just nu en dålig förlorare men det går nog över snart
lördag 25 oktober 2008
Storm
Hallo hallo!
I något svagt ögonblick anmälde jag mej visst lydnadstrean på klubben, för rätt var det är damp det ner ett pm i inboxen för ett tag sen... Hm... Nåja, va sjutton... Mer än åt skogen kan det ju inte gå...
Har tränat med kortkopplet och det kommer nog att fungera i längden. Behöver nog dock en hel del mängdträning innan det kan vara något sådär stabilt. Hon vill gärna gå igång i gruff såfort en karl kommenderar oss, vet inte vad sjutton det betyder, men troligtvis att det är otränat... Vi är ju mest tjejjer annars som tränar...
Fick till en riktigt suverän träning idag iallfall.. Bosse, Anna, jag och Eva lyckades sammanstråla på lördagmorgonen och valde ut tre moment var, som vi sen körde tills dom fungerade.
Det blev kanonbra!
Narni fick helt enkelt gå i kortkopplet med Bosse-kommendering tills hon coolade ner sig och gick snyggt. Därefter gjorde vi en inkallning med utsmygd boll och därefter även en fjärr.
I morgon skall det storma och ösregna, så det där med tävlandet känns mindre motiverande just nu, men men... Är huvet dumt så får kroppen lida :-))... och även hundstackarn :-))
Annars är det fullt upp som vanligt. Igår var Emma på fest till klockan 22 och Anton och bästisen var på Disco... Så det där med ett glas vin till maten kan man ju bara glömma nu framöver med ungar som skall hämtas kors och tvärs på kvällarna... Ikväll skall Antons kompis sova här och Emma är oxå hemma, så nu minsann skall jag ta mej lite wine! Har ju en extra timme och sova på i morrn oxå ju!
Tjing pling // Carina & Narni
I något svagt ögonblick anmälde jag mej visst lydnadstrean på klubben, för rätt var det är damp det ner ett pm i inboxen för ett tag sen... Hm... Nåja, va sjutton... Mer än åt skogen kan det ju inte gå...
Har tränat med kortkopplet och det kommer nog att fungera i längden. Behöver nog dock en hel del mängdträning innan det kan vara något sådär stabilt. Hon vill gärna gå igång i gruff såfort en karl kommenderar oss, vet inte vad sjutton det betyder, men troligtvis att det är otränat... Vi är ju mest tjejjer annars som tränar...
Fick till en riktigt suverän träning idag iallfall.. Bosse, Anna, jag och Eva lyckades sammanstråla på lördagmorgonen och valde ut tre moment var, som vi sen körde tills dom fungerade.
Det blev kanonbra!
Narni fick helt enkelt gå i kortkopplet med Bosse-kommendering tills hon coolade ner sig och gick snyggt. Därefter gjorde vi en inkallning med utsmygd boll och därefter även en fjärr.
I morgon skall det storma och ösregna, så det där med tävlandet känns mindre motiverande just nu, men men... Är huvet dumt så får kroppen lida :-))... och även hundstackarn :-))
Annars är det fullt upp som vanligt. Igår var Emma på fest till klockan 22 och Anton och bästisen var på Disco... Så det där med ett glas vin till maten kan man ju bara glömma nu framöver med ungar som skall hämtas kors och tvärs på kvällarna... Ikväll skall Antons kompis sova här och Emma är oxå hemma, så nu minsann skall jag ta mej lite wine! Har ju en extra timme och sova på i morrn oxå ju!
Tjing pling // Carina & Narni
lördag 18 oktober 2008
Härliga höst
(Observera tekniknörden i bakgrunden som sitter och meckar med gps:en... )
Hösten är min favorit årstid. Av massor av orsaker. Svamp är en. Att slippa turisterna i Skärhamn på sommaren är en annan. Baddräkten där den hör hemma längst in i garderoben är ytterligare en... :-)) Men störst är nog ändå att tempot i vardagen sjunker och man kan andas ut efter allt flängande hit och dit...
Idag har jag och Narni vari på klubben och tränat. Vi trodde vi skulle bli ensamma, men även Bosse hade vaknat tidigt och träningssugen. Vi hjälptes åt med lite kommendering, och det blev verkligen skitbra träning!
Narni har gått väldigt bra i kortkopplet det senaste, och igår var vi även på Stenungsund med Anna, Erica och Eva, vi tränade och fick kommendering. Av en kvinna - Erica. Nema problema.
När Bosse kommenderade i morses så var det där igen - gruffet. Förväntan är enorm helt enkelt på fria följet med kommendering, speciellt karlar verkar jag ha fått så mycket förväntan så det spiller över... Nåväl receptet kan jag nu. Gå och gå och gå och gå. Och efter ett tag så går hon som den värsta arabhäst! Tänk om man kunde få till det som standardutförande!!!
Sen körde vi inkallning med smygutlagd boll, kanon! Och sedan en fjärrdirigering med tävlingsledare bakom, kanon det med! Tungapporten gick lysande. Hoppet 85 cm seglade hon över med god marginal.
Efter lydnadspasset avslutade jag och Narni med lite uppletande, och glada och nöjda åkte vi hem och körde gräsklippare. Nåväl, jag körde gräsklippare och Narni spring runt och retades med bollen i munnen och gjorde lekinviter till gräsklipparn :-))
Nix pix. Nu skall jag åka till affärn och köpa lördagsgodis!
Hejsvejs // Carina & Narni
lördag 11 oktober 2008
Taggsvamp
Hej hej!
Har mirakulöst nog lyckats få till två träningar två dagar i rad. Och så har det varit två riktigt bra träningar dessutom! Skönt! Visserligen ösregn på fredagen och blandade skurar på lördagen, men det är rätt skönt, för man blir garanterat ensam i skogen :-))
Bilisterna tittade långt efter mej när jag gick längs vägen, och undrade vad jag var för en tok i ösregnet. Tur att man har en hobby som funkar i alla väder och årstider!
På fredagen lade jag ett spår till Narni på ca 200 m, 3 föremål och med sidopåsläpp med ingången ute på vägen (L-spår). Gjorde det kul och krångligt med klättring upp för små berg och i skrevor så att hon fick jobba ordentligt. Snören i alla föremål för att leka katt-o-råtta lek, det är Narnis favorit. Hon är snabb som en vessla!
Mitt när jag går och lägger spåret så trillar jag in i ett stånd med taggsvamp! Och jag kan ju inte klampa igenom det, och ännu värre när Narni kommer brötande så trampar hon ner den goda svampen. Nix, bara att lägga föremål som avledning och plocka all svampen! Men så typiskt har jag inte ens en bajpåse med mej... Det fick bli att packa i tröjan. 6-7 stycken stora taggisar, det blev ett himla lass!
Medan spåret ligger så åker jag till klubben och tränar och det går så där himla lysande så att man blir alldeles varm i kroppen. Jäklars vad bra hon är Narni när hon är på rätt humör! Och den här koppelvarianten verkar verkligen fungera!
Tillbaka till spåret, som Narni tar klockrent åt rätt håll, hittar alla grejjerna och busar som en tok! Vad mer kan man begära av en träning! På kvällen stekte vi svampen och jag och Emma som är familjens svampomaner åt så vi storknade av all taggsvamp! Även några kantareller hade slunkit med i påsen, så det var rena festen!
Lördag morgon bytte jag spår med Anna. Jag lade ett klurigt till Frank och hon lade ett till Narni. Även i Franks spår fanns det svamp, fast kantareller, och efter jag lagt spåret gick jag till min lilla hemliga taggsvampshörna på klubben och kollade om dom hade växt till sig. Jajjamen, även dom var plockfärdiga och ingen hade lyckats trampa igenom mitt lilla hemliga ställe! Värre var det med mitt höstkantarellställe, det var helt avplockat... Nackdelen med att få en massa bruksfolk på klubben är ju att alla förr eller senare upptäcker mina hemliga ställen sen många år tillbaka! Men det är det värt, man kan ju köpa svamp i affärn i värsta fall!
Sen tränade vi och hade återigen en oförskämt bra träning, och ännu trevligare att ta en fikapaus i Bosses lilla bås med hundarna på plats en bit ifrån. Både jag och Anna var väl lite avslagna och tog dagen som den kom. Skönt!!
Spåret gick väl inte helt lysande, men samtidigt visar det på vart vårt problem ligger... Motivationen för förarspår är högre än för icke-förarspår... Fy på matte!!... Roliga mattespår och tråkiga tävlingsspår med torra pinnar på tävling, och få träningsspår med okända människor??
Som tur var hade Anna lagt snörgrejjer så förhoppningsvis blev det ändå en bra övning... Men men... Frågan är ju om Anna-spår är så mycket icke-förarspår, hon har väl lagt typ 90% av mina icke-förarspår... :-))
Det första som händer är att narni går bakspår, vilket nu så här i efterhand verkar vara mer en regel än undantag på icke-förarspår... När vi väl kommer rätt, är hon taggad och tar två snörprylar, vi leker och busar. Sen får hon problem och strular och lurar ner oss i en sänka och hoppar runt och hit och dit... Vet att Anna hållt sig på insidan vägen och när Narni flänger över vägen för att spåra i skogen på andra sidan vet jag att vi gått bort oss och tar av Narni från spåret.... Tänker att det också är en lärdom, att inte få fortsätta spåra när man slarvat bort sitt spår... Anna berättar sen att hon gått uppe längs en bergskam och troligen så gick Narni nedanför kammen och letade spåret, men lyckades inte och hittade på annat... Eller så lurades hon iväg på något annat och sen inte kunde hitta tillbaka. Skitsamma. Snopet för damen att inte få nåt slut iallafall tänkte jag, glad ihågen och travade tillbaka.
Nu måste jag helt enkelt muta mina kompisar till att lägga roliga icke-förarspår högt och lågt över vintern, och det skall bli kul att se om bakspåren minskar i frekvens!
Eftermiddagen och kvällen har vi ägnat med min bror och svägerskan med barn, och det verkar som om kusinerna vill sova över, så vi får säkert fullt upp ikväll.
Narni sover som en stock, helt slut. En härlig känsla i mattes mage när man ser en lyckligt trött hund, eller hur!
Gokväll // Carina
Har mirakulöst nog lyckats få till två träningar två dagar i rad. Och så har det varit två riktigt bra träningar dessutom! Skönt! Visserligen ösregn på fredagen och blandade skurar på lördagen, men det är rätt skönt, för man blir garanterat ensam i skogen :-))
Bilisterna tittade långt efter mej när jag gick längs vägen, och undrade vad jag var för en tok i ösregnet. Tur att man har en hobby som funkar i alla väder och årstider!
På fredagen lade jag ett spår till Narni på ca 200 m, 3 föremål och med sidopåsläpp med ingången ute på vägen (L-spår). Gjorde det kul och krångligt med klättring upp för små berg och i skrevor så att hon fick jobba ordentligt. Snören i alla föremål för att leka katt-o-råtta lek, det är Narnis favorit. Hon är snabb som en vessla!
Mitt när jag går och lägger spåret så trillar jag in i ett stånd med taggsvamp! Och jag kan ju inte klampa igenom det, och ännu värre när Narni kommer brötande så trampar hon ner den goda svampen. Nix, bara att lägga föremål som avledning och plocka all svampen! Men så typiskt har jag inte ens en bajpåse med mej... Det fick bli att packa i tröjan. 6-7 stycken stora taggisar, det blev ett himla lass!
Medan spåret ligger så åker jag till klubben och tränar och det går så där himla lysande så att man blir alldeles varm i kroppen. Jäklars vad bra hon är Narni när hon är på rätt humör! Och den här koppelvarianten verkar verkligen fungera!
Tillbaka till spåret, som Narni tar klockrent åt rätt håll, hittar alla grejjerna och busar som en tok! Vad mer kan man begära av en träning! På kvällen stekte vi svampen och jag och Emma som är familjens svampomaner åt så vi storknade av all taggsvamp! Även några kantareller hade slunkit med i påsen, så det var rena festen!
Lördag morgon bytte jag spår med Anna. Jag lade ett klurigt till Frank och hon lade ett till Narni. Även i Franks spår fanns det svamp, fast kantareller, och efter jag lagt spåret gick jag till min lilla hemliga taggsvampshörna på klubben och kollade om dom hade växt till sig. Jajjamen, även dom var plockfärdiga och ingen hade lyckats trampa igenom mitt lilla hemliga ställe! Värre var det med mitt höstkantarellställe, det var helt avplockat... Nackdelen med att få en massa bruksfolk på klubben är ju att alla förr eller senare upptäcker mina hemliga ställen sen många år tillbaka! Men det är det värt, man kan ju köpa svamp i affärn i värsta fall!
Sen tränade vi och hade återigen en oförskämt bra träning, och ännu trevligare att ta en fikapaus i Bosses lilla bås med hundarna på plats en bit ifrån. Både jag och Anna var väl lite avslagna och tog dagen som den kom. Skönt!!
Spåret gick väl inte helt lysande, men samtidigt visar det på vart vårt problem ligger... Motivationen för förarspår är högre än för icke-förarspår... Fy på matte!!... Roliga mattespår och tråkiga tävlingsspår med torra pinnar på tävling, och få träningsspår med okända människor??
Som tur var hade Anna lagt snörgrejjer så förhoppningsvis blev det ändå en bra övning... Men men... Frågan är ju om Anna-spår är så mycket icke-förarspår, hon har väl lagt typ 90% av mina icke-förarspår... :-))
Det första som händer är att narni går bakspår, vilket nu så här i efterhand verkar vara mer en regel än undantag på icke-förarspår... När vi väl kommer rätt, är hon taggad och tar två snörprylar, vi leker och busar. Sen får hon problem och strular och lurar ner oss i en sänka och hoppar runt och hit och dit... Vet att Anna hållt sig på insidan vägen och när Narni flänger över vägen för att spåra i skogen på andra sidan vet jag att vi gått bort oss och tar av Narni från spåret.... Tänker att det också är en lärdom, att inte få fortsätta spåra när man slarvat bort sitt spår... Anna berättar sen att hon gått uppe längs en bergskam och troligen så gick Narni nedanför kammen och letade spåret, men lyckades inte och hittade på annat... Eller så lurades hon iväg på något annat och sen inte kunde hitta tillbaka. Skitsamma. Snopet för damen att inte få nåt slut iallafall tänkte jag, glad ihågen och travade tillbaka.
Nu måste jag helt enkelt muta mina kompisar till att lägga roliga icke-förarspår högt och lågt över vintern, och det skall bli kul att se om bakspåren minskar i frekvens!
Eftermiddagen och kvällen har vi ägnat med min bror och svägerskan med barn, och det verkar som om kusinerna vill sova över, så vi får säkert fullt upp ikväll.
Narni sover som en stock, helt slut. En härlig känsla i mattes mage när man ser en lyckligt trött hund, eller hur!
Gokväll // Carina
tisdag 7 oktober 2008
Tisdag
Här rusar dagarna iväg i vanlig ordning. Ena sekunden ringer väckarklockan och i nästa sekund är det sena kvällen och bara att gå och lägga sig igen... man skulle haft ett par timmar extra varje dag, helt klart.
Ikväll fick jag snott ihop schemat så att jag kunde åka och träna vid 17 tiden (TL börjar kl 19 så då får man hela två timmar, kanonbra).
Efter lite bollplanksinput från olika håll, så jobbar jag sen två träningar tillbaka med att mitt Reaplan helt enkelt måste coola ner sig några hekto. Kortkoppel och 15 minuters travande i "fritt" följ (i kortkoppel) tills att hon går klokt. Linda hade hört om en SM tjej som alltid "gick av" sina heta hundar, och det fungerade bra även på andra heta tervar.
Visst har vi varit och snuddat vid båda tankarna (kortkoppel + uthållighet) och kört lite halvhjärtat båda delarna, men så strulade ju Narni när man säger till henne och där föll uthålligheten, varpå jag glömde bort kortkopplet, och så faller man tillbaka i sina gamla hjulspår och fattar inte vad som hände! Belöna mera eller inte belöna mera... det är frågan...
Samtidigt så ringer det en kommentar från Reino i öronen, där han för ett tag sen klagade på att folk drar upp sina mallar till sån stressnivå så dom går loss på minsta lilla ... Hm... Åsnan mellan två hötappar... Men men, belöna mera har vi ju provat utan några större framgångar, hon skärper sig när aktivitetsnivån sjunker, men då är ju redan loppet kört...
Så jag och narni tog ett snack och bestämde oss för att antingen ta en träningspaus, eller köra "baning" på fria följet med kortkoppel + uthållighet+köttbulle. Krysslappen upp på kylskåpet. Nu skall vi träna så här i 10 träningar, och sen skall jag prova att köra ett utan kortkoppel... Så får vi se.
I början flaxade hon hej vilt ändå, slickade sig om mungiporna, tittade hit och dit och höll på, men efter två träningar som vi kört med denna variant så tror jag att hon börjar landa. När hon flaxar iväg med blicken så vänder jag på klacken och går åt andra hållet, eller gör en snabb halt. Träningskompisarna har lite finkänsligt försökt säga att jag inte får bli arg, och Ja,Ja, Jag vet!! Försöker verkligen!
Skall nog kombinera med köttbullebelöning till och från även under tiden, men samtidigt vill jag inte att hon sjunker för mycket.. Idag märkte jag till och med att när vi gått en stund så kunde hon ta ett Nej när hon släppte, och det kändes kanonbra!
Lek och bus kör vi på dom andra momenten, men hon fixar helt enkelt inte för maxad belöning på fria följet... Hon har såna höga förväntningar på träningen att hon flyger en decimeter över marken och går igång för minsta lilla grej.
Rätt tvära kast om man bara backar två-tre månader, då ville hon släpa och såg väldigt uttråkad ut... Nu är hon som det värsta reaplanet, taggad till tänderna... Lite svårt att hänga med i svängarna!
Nix pix nu e det läggdax // Tjingpling // Carina
Ikväll fick jag snott ihop schemat så att jag kunde åka och träna vid 17 tiden (TL börjar kl 19 så då får man hela två timmar, kanonbra).
Efter lite bollplanksinput från olika håll, så jobbar jag sen två träningar tillbaka med att mitt Reaplan helt enkelt måste coola ner sig några hekto. Kortkoppel och 15 minuters travande i "fritt" följ (i kortkoppel) tills att hon går klokt. Linda hade hört om en SM tjej som alltid "gick av" sina heta hundar, och det fungerade bra även på andra heta tervar.
Visst har vi varit och snuddat vid båda tankarna (kortkoppel + uthållighet) och kört lite halvhjärtat båda delarna, men så strulade ju Narni när man säger till henne och där föll uthålligheten, varpå jag glömde bort kortkopplet, och så faller man tillbaka i sina gamla hjulspår och fattar inte vad som hände! Belöna mera eller inte belöna mera... det är frågan...
Samtidigt så ringer det en kommentar från Reino i öronen, där han för ett tag sen klagade på att folk drar upp sina mallar till sån stressnivå så dom går loss på minsta lilla ... Hm... Åsnan mellan två hötappar... Men men, belöna mera har vi ju provat utan några större framgångar, hon skärper sig när aktivitetsnivån sjunker, men då är ju redan loppet kört...
Så jag och narni tog ett snack och bestämde oss för att antingen ta en träningspaus, eller köra "baning" på fria följet med kortkoppel + uthållighet+köttbulle. Krysslappen upp på kylskåpet. Nu skall vi träna så här i 10 träningar, och sen skall jag prova att köra ett utan kortkoppel... Så får vi se.
I början flaxade hon hej vilt ändå, slickade sig om mungiporna, tittade hit och dit och höll på, men efter två träningar som vi kört med denna variant så tror jag att hon börjar landa. När hon flaxar iväg med blicken så vänder jag på klacken och går åt andra hållet, eller gör en snabb halt. Träningskompisarna har lite finkänsligt försökt säga att jag inte får bli arg, och Ja,Ja, Jag vet!! Försöker verkligen!
Skall nog kombinera med köttbullebelöning till och från även under tiden, men samtidigt vill jag inte att hon sjunker för mycket.. Idag märkte jag till och med att när vi gått en stund så kunde hon ta ett Nej när hon släppte, och det kändes kanonbra!
Lek och bus kör vi på dom andra momenten, men hon fixar helt enkelt inte för maxad belöning på fria följet... Hon har såna höga förväntningar på träningen att hon flyger en decimeter över marken och går igång för minsta lilla grej.
Rätt tvära kast om man bara backar två-tre månader, då ville hon släpa och såg väldigt uttråkad ut... Nu är hon som det värsta reaplanet, taggad till tänderna... Lite svårt att hänga med i svängarna!
Nix pix nu e det läggdax // Tjingpling // Carina
fredag 3 oktober 2008
Paris!
Hej hej!
Brukar ju alltid gnälla över mitt jobbiga jobb och att jag ibland hellre velat jobba på Volvo med att skruva vänster backspegel, men ibland så glimtar det verkligen till i mitt lilla yrke. En annan fick lite överraskande komma upp ur grusgropen och istället åka på Net club Meeting i Paris! Kort förenklat samarbetar vi när det gäller besättningar på båtarna med 17 andra rederier och managementföretag från Sverige, Norge, Danmark och Frankrike. Det är första gången vi är med på mötena och jag och min bror åkte således dit. Vi jobbar i ett familjeägt managementbolag som sköter tankbåtar för den som inte har koll på läget...
Vårt hotell låg på Champs Elysees och vi kunde inte hålla oss utan tog en promenad för att spana på Eiffeltornet och Triumfbågen. Hotellet i sig är en historia, det pågick en stor bilmässa och EU toppmöte samtidigt som vi var där, och det var väldigt svårt att boka hotellrum. Alla hamnade lite här och där i närheten av hotellet där mötet skulle vara, och vårt hotell var kanske inte det flådigaste... He he he, vi hittade knappt dörren.... Och hotellmanagern sprang runt och släckte lamporna överallt för att spara ström. Sängarna var 180 och våra skandinaviska herrar fick såleda sova på tvärsen eller med fötterna på utsidan :-). Frukosten var "continental" och för den som inte vet är det en torr baugette med marmelad och kaffe eller te, serverad i en hörna av foajen som kanske max var 5x10 meter. Väldigt speciellt, men väldigt kul erfarenhet!
Hela torsdagen gick åt till mötet/konferensen och på kvällen blev det sightseeing med guidad tur uppe på Triumfbågen och senare väldigt festligt med kabarée och fyrarätters med massa gott att äta och dricka. Det blev såklart väldigt sent och inte många timmars sömn, men det hör ju till. Kanontrevligt och många härliga gapskratt!
Jag och brorsan tog en långpromenad längs floden och kikade lite i dagsljus och när vi promenixar som bäst på en trottoar, tränger sig en snubbe för bi oss, går framför oss ett tag och plötsligt säger Anders, ÅH! Såg du guldringen som han hittade! Jädrans att vi inte gick tre meter längre fram. Snubben stod och såg villrådig ut och ropade efter oss, varpå man ju blir lite fundersam. Nåväl vi fortsätter medan bror min går och svär eder över att vi missade guldringen, som han svor på var tjock som en lillfinger. När vi är på en av broarna så möter vi en kvinna som helt plötsligt böjer sig ner och plockar upp en guldring från marken!!! Ropar åt oss och frågar om vi tappat en ring. AHA! Tanken var ju såklart att vi skulle säga "javisst" och tänka att nu tjänar vi en spänn, varpå upphittaren säkert skulle kräva hittelön, och i slutändan var såklart ringen fejk. Korkskallarna bakom den lilla uppvisningen var dock inte riktigt samspelta, för när vi träffade 15:e halvknarkaren med samma upplägg blir man ju rätt trött...
Så här ser Champs Elysee ut från Triumfbågen! Runt om triumfbågen går det en tolvfilig rondell, och jag kan säga att åka där i med taxi är som att åka radiobilarna på Liseberg! Shit vad dom kör! Kors och tvärs, tutar och kör på varandra. Finns inte många bilar utan bucklor när man tittar efter!
Men oj så himla härligt vi har haft det i 3 dagar! Precis vad jag behövde, komma bort och tänka på annat. Massor med nya bekantskaper och trevliga människor av olika nationaliteter, fått se Paris från Triumfbågen, och käkat på restauranger och så kabareén som avslutning. Väldigt häftigt! Nästa konferens skall vara i Manila och gissa vem som skall skriva upp sig som frivillig till den utflykten! Hejsvejs // Carina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)