Oj vad jag ligger efter med utmaningarna jag fått!!
Första utmaningen från: (Lindahttp://lindafrisk.blogspot.com/ )
Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.
1) Har alltid älskat djur och släpat hem alla former av levande och döda varelser från tidiga barnsben. Hade en egen djurkyrkogård i bergen hemmavid där allt från maskar till svanar fick vila i frid ;-) i små stenrösen.
2) Har tagit dykarcertifikat på nittitalet i februari i 4gradigt vatten.
3) Har haft kaninuppfödning och fött upp över 100 kaniner.
4) Är mer eller mindre uppfödd på båtar och fartyg men (eller just därför) paniskt skräckslagen i oväder på havet, stannar gärna iland med fast mark under fötterna.
5) Älskar att läsa fantasy och skräck (J.R.R Tolkien, David Eddings, Stephen King, Dean R Koontz, osv)
6) Ville bli veterinär men Syo konsulten visade bilder av en obduktion av en död häst och så blev det humanistisk linje, sen ekonomi och sen raka vägen in i familjens rederi... (hm hm)
7) Har gjort en regression (skithäftigt!)
Och så var det nästa som var från YvonneYvonne & Viljas blogg :
Tre hårda klappar
1. Hand gps
2. Större objektiv till min kamera
3. Riktig pool hemma
Tre mjuka klappar
1. Träningsläger med Narni
2. Spa helg
3. Semester
Tre viktiga klappar
1. Att alla mina nära och kära är friska och glada
2. Semester 2009, utan att behöva kolla mail, passa telefon och koppla upp mej på datorn varje dag
3. Mera tid till viktiga saker hemma
Nya utmaningar till:
Therese & Azzie
Linnea & Alpha
Kerstin & Ockra
Ann-Marie, Lupus och Abbe
Slår ihop dom båda så får ni välja vilken eller båda att svara på!
Hejsvejs // Carina
fredag 28 november 2008
torsdag 27 november 2008
Vardagslyx
Måste bara berätta om min lunch-träning!
Brukar alltid äta lunchlådor på jobbet, ta en promenad runt lilla berget om det är dåligt väder eller stora berget om det är fint väder. Bekväm som man är :-))
Brukar ha lunch i en timme, men av nån anledning så sitter man oftast ändå och jobbar innan lunchen är slut.. Taskig självdisciplin, jag vet!
Idag hade jag mat kvar från gårdagen, men glömde den i kylen hemma. Jaha, då får man ju åka hem på lunchen. Men när jag sitter där i bilen så tänker jag att om jag rappar på lite så har jag en hel halvtimme på mig att promenera med hunden... Hm. Stoppar på mej en boll och lite frolicar och så travar vi neråt industriområdet jag och Narni och fick till en kort men jättekul träning på gräsplan där nere. Fritt följ, positioner, inkallning, framåtsändande, fjärr och kryp.
I värsta DAGSLJUSET! Varför tillåter man sig inte sånt oftare då? Korkskalle.
Nöjd med mej själv travade vi tillbaka hem till bilen och åkte till jobbet och låg ändå på plus i tiden. Tänk vad en kvarts rolig träning kan göra gott..
Måste nog fundera ut om min lunchpromenix kan gå via nån gräsplan nånstans, med lagom mycket publik, när andan faller på och göra några snabba moment och fylla på batterierna lite. Kanske borde jag omförhandla lediga fredageftermiddagen till en kvart längre lunch... Hm... Det är ju ändå mörkt vid 3 nuförtiden och hur kul är det på en skala.
Idag skall vi på teaterpremiär :-)) Emmas teatergrupp skall spela Askungen och Emma skall vara askungens styvmamma iförd blå päls och annat tjusigt. Spännande!
Ha det bra // Carina & Narni
Brukar alltid äta lunchlådor på jobbet, ta en promenad runt lilla berget om det är dåligt väder eller stora berget om det är fint väder. Bekväm som man är :-))
Brukar ha lunch i en timme, men av nån anledning så sitter man oftast ändå och jobbar innan lunchen är slut.. Taskig självdisciplin, jag vet!
Idag hade jag mat kvar från gårdagen, men glömde den i kylen hemma. Jaha, då får man ju åka hem på lunchen. Men när jag sitter där i bilen så tänker jag att om jag rappar på lite så har jag en hel halvtimme på mig att promenera med hunden... Hm. Stoppar på mej en boll och lite frolicar och så travar vi neråt industriområdet jag och Narni och fick till en kort men jättekul träning på gräsplan där nere. Fritt följ, positioner, inkallning, framåtsändande, fjärr och kryp.
I värsta DAGSLJUSET! Varför tillåter man sig inte sånt oftare då? Korkskalle.
Nöjd med mej själv travade vi tillbaka hem till bilen och åkte till jobbet och låg ändå på plus i tiden. Tänk vad en kvarts rolig träning kan göra gott..
Måste nog fundera ut om min lunchpromenix kan gå via nån gräsplan nånstans, med lagom mycket publik, när andan faller på och göra några snabba moment och fylla på batterierna lite. Kanske borde jag omförhandla lediga fredageftermiddagen till en kvart längre lunch... Hm... Det är ju ändå mörkt vid 3 nuförtiden och hur kul är det på en skala.
Idag skall vi på teaterpremiär :-)) Emmas teatergrupp skall spela Askungen och Emma skall vara askungens styvmamma iförd blå päls och annat tjusigt. Spännande!
Ha det bra // Carina & Narni
onsdag 26 november 2008
Reflexer
Förra inlägget var jag ju väldigt käck och skrev att min hundblogg skall handa om hunderi, men eftersom jag nästan inte har nån tid alls att träna nu för tiden, så får ni stå ut med lite annat snack ändå, till och från.
Mina två busungar, 9 och 11 år gamla, har var för sig lite bekymmer i skolan, och svårt med läsningen, eventuellt har dom dyslexi båda två. Har sprungit hit och dit ett par år på möten och utredningar, åtgärdsplaner och you name it, och för nån vecka sen fick jag tipset om att ta med barnen på reflexterapi.
Jag tänkte att, ja det kan ju inte skada i allafall, och fixade en tid i förra veckan för Emma. Två timmar tog det och kostade MYCKET. Vad gör man inte....!
Denna veckan var det Antons tur.
Sammantaget så kan jag bara förundras över testerna som pedagogen gjorde och det visade sig att båda mina kära ungar har flera av spädbarnsreflexerna kvar. Vi åkte hem med varsitt träningsprogram till dom, och sen har vi 6 veckors hårdträning varje kväll framför oss. Sen får vi se.
Hittade lite text om reflexerna:
"Vi föds med ett visst antal primitiva reflexer. De primitiva reflexerna är rörelser som vi gör ofrivilligt och omedvetet. Hos det lilla barnet avlöser reflexerna varandra, ser till att en utveckling sker, såsom att åla, krypa, gå och springa. Man kan säga att reflexerna driver utvecklingen framåt, och vid ettårsåldern bör de flesta primitiva reflexer vara integrerade och rörelserna automatiserade.
Om dessa reflexer av olika anledningar inte blivit integrerade, kan det bli kaos i motoriken och brister i sinnenas samspel. Det kan få till följd att vi måste använda för mycket energi när vi rör oss. Vi kan då få problem med bla. balansen, läs- och skrivsvårigheter, koncentrationsproblem, svårt att sitta stilla, svårt att tolka lek-koder, svårigheter att tolka sociala signaler, över- och underaktivitet, överkänslighet för ljus, motoriska problem, aggressiva utbrott, dålig kroppshållning , otydligt tal, ADHD, ADD mm. "
Detta är ju otroligt intressant faktiskt, och när man tittar tillbaka så är ju mina barn uppväxta med gåstol, hoppgunga och en curlingmamma :-) som försökte jobba 25% och vara mammaledig samtidigt...
Anton lärde sig nästan gå innan han kröp. Emma ålade på rumpan... Båda har jobbigt med korsvisa övningar, Emma hade båda ryggreflexerna kvar, och Anton krypreflexerna. Och så flera andra... Inte så konstigt då att det är svårt att sitta still och koncentrera sig...
Man skulle haft några timmar extra på dynget bara, ännu mer att göra... Men men, vi stryker ännu mer städning i prioriteringslistan så löser det sig nog... Teven har fått stryka på foten för länge sen... Datortiden med. Tyvärr träningstiden oxå, fast jag vet att jag borde prioritera den för att hämta kraft och orka med allt det andra...
Nä, nu måste jag rusa!
Kram Carina & Narni
Mina två busungar, 9 och 11 år gamla, har var för sig lite bekymmer i skolan, och svårt med läsningen, eventuellt har dom dyslexi båda två. Har sprungit hit och dit ett par år på möten och utredningar, åtgärdsplaner och you name it, och för nån vecka sen fick jag tipset om att ta med barnen på reflexterapi.
Jag tänkte att, ja det kan ju inte skada i allafall, och fixade en tid i förra veckan för Emma. Två timmar tog det och kostade MYCKET. Vad gör man inte....!
Denna veckan var det Antons tur.
Sammantaget så kan jag bara förundras över testerna som pedagogen gjorde och det visade sig att båda mina kära ungar har flera av spädbarnsreflexerna kvar. Vi åkte hem med varsitt träningsprogram till dom, och sen har vi 6 veckors hårdträning varje kväll framför oss. Sen får vi se.
Hittade lite text om reflexerna:
"Vi föds med ett visst antal primitiva reflexer. De primitiva reflexerna är rörelser som vi gör ofrivilligt och omedvetet. Hos det lilla barnet avlöser reflexerna varandra, ser till att en utveckling sker, såsom att åla, krypa, gå och springa. Man kan säga att reflexerna driver utvecklingen framåt, och vid ettårsåldern bör de flesta primitiva reflexer vara integrerade och rörelserna automatiserade.
Om dessa reflexer av olika anledningar inte blivit integrerade, kan det bli kaos i motoriken och brister i sinnenas samspel. Det kan få till följd att vi måste använda för mycket energi när vi rör oss. Vi kan då få problem med bla. balansen, läs- och skrivsvårigheter, koncentrationsproblem, svårt att sitta stilla, svårt att tolka lek-koder, svårigheter att tolka sociala signaler, över- och underaktivitet, överkänslighet för ljus, motoriska problem, aggressiva utbrott, dålig kroppshållning , otydligt tal, ADHD, ADD mm. "
Detta är ju otroligt intressant faktiskt, och när man tittar tillbaka så är ju mina barn uppväxta med gåstol, hoppgunga och en curlingmamma :-) som försökte jobba 25% och vara mammaledig samtidigt...
Anton lärde sig nästan gå innan han kröp. Emma ålade på rumpan... Båda har jobbigt med korsvisa övningar, Emma hade båda ryggreflexerna kvar, och Anton krypreflexerna. Och så flera andra... Inte så konstigt då att det är svårt att sitta still och koncentrera sig...
Man skulle haft några timmar extra på dynget bara, ännu mer att göra... Men men, vi stryker ännu mer städning i prioriteringslistan så löser det sig nog... Teven har fått stryka på foten för länge sen... Datortiden med. Tyvärr träningstiden oxå, fast jag vet att jag borde prioritera den för att hämta kraft och orka med allt det andra...
Nä, nu måste jag rusa!
Kram Carina & Narni
söndag 23 november 2008
Träning och Ikea
Hej hej!
Veckan som gått har gått i 500 knyck och utmattad föll jag ihop i soffan på fredagkväll. Jobbet kräver sin man i dessa dagar och flera andra tråkiga saker har inträffat denna veckan som jag går och ältar... Brukar inte lägga ut tråkigheter eller privatsaker i min blogg, dels för att man kan såra andra människor, men oxå för att bloggar är trots allt väldigt offentliga och man vet inte vem som läser... Därför blir det mest hundsnack här, eftersom detta är min och Narnis blogg, och man kanske kan tro att det är det enda jag gör, tränar hund...
Då kan man ju alltid intervjua Narni som fått totalt ca 1 timmes effektiv träning på en vecka... Hm... Hundträning är min belöning för vardagsslitet och det jag längtar efter att få göra, men barnen, gubben och jobbet går alltid före.
Sov inte många blundar natten till lördagen, och humöret var väl inte på topp... Men så tog jag mej i kragen och åkte och tränade med Anna och Bosse, och tur var väl det, för det var verkligen bra träning!
Vi körde alla 3 hundarna små korta pass, och istället 3 gånger.
Jag och Narnis uppgift var att matte skulle vara glad hela vägen in på plan och vänta ut och nejja släppen tills att vi kunde få klokt samarbete. Första vändan gick väl sådär, Narni pep och höll på, men det var förväntansgnäll och inte "skall vi slåss" gnäll, så hela attityden är annorlunda. Stod stilla under kommendering tills hon skärpte sig, och sen gick fram och tillbaka tills hon lugnade sig. Belönade och gick av plan. Likaså gång 2. Innan gång 3 så kom jag på att jag måste blåsa ur henne lite förväntan/stress innan ingång och kominerade Tiinas uppkopplingstips med att köra lite apporteringsövningar och det blev helt okej. Kanske kan det vara en modell för framtiden, vi får prova och se.
Anna hade lagt ett upptag till Narni, som gick osedvanligt otroligt dåligt. Spåret var osnitslat men låg i en glänta med ingång ute på vägen. Släppte på och Narni seglar iväg, skevar iväg åt vänster, ångrar sig och går på bakspåret. Snor in sig femtonhundra varv i en rishög. Matte får trassla upp och klampar väl hej vilt i spåret. Iväg åt rätt håll igen, vänder igen och tillbaka till rishögshelvetet. Matte får trassla igen. Därefter tar hon upp något (eftersom det inte är snitslat så vet jag inte vad vi spårar, men ändå), och drar iväg. Hänger efter bland buskarna och ser Narni passera slutet med ca 2 meters luft. I vind iofs men ändå. Tar upp slutet själv och går ikapp Narni, selar av och in i bilen. Vad mer kan man göra? Var ändå glad och tänkte att nåt måste hon ju ha lärt sig av detta, snopet värre he he he...
På kvällen var Emma på filmkväll hos en kompis till 22:40 (!!) Tillsammans med pojkvännen (!!! 11 år och pojkvän... hm hm... Nåväl, dom är rätt oskyldiga och vågar knappt titta på varandra.
22:40 är på tok försent i mina ögon, men man får ju bara bita ihop och gilla läget... Hönsmamman måste knipa näbb... Antons kompis sov över här hos oss och lekte med lego halva natten. Uppe i morse klockan 06:00 igen, hur orkar dom!?
Idag har vi ängat dagen åt utflykt till Ikea och köpt en garderob. Anders har fått tillbaka arbetslusten efter förra projektet och nu är det Emmas rum och innertaket, som skall få sig en omgång. Det mest besvärliga är ju återigen all denna sågspån (och gräs och tång) som dom har isolerat huset med från topp till tå. Det är otroligt besvärligt att få ut, speciellt om man vill ha resten av huset någorlunda städat...
Veckan som kommer är helt hysterisk. Igen. Varenda kväll är bokad på jobb, aktiviteter eller möten.. Måste komma ihåg att december är hysterisk till nästa år och ge sjutton i att boka in mej på nåt... man tror att man skall hinna med så mycket och sen springer man i sitt ekorrhjul som bara snurrar fortare och fortare...
Hoppsan, nu blev hundbloggen mest prat om annat. Fy på mej :-))
Hejsvejs // Carina & Narni
Veckan som gått har gått i 500 knyck och utmattad föll jag ihop i soffan på fredagkväll. Jobbet kräver sin man i dessa dagar och flera andra tråkiga saker har inträffat denna veckan som jag går och ältar... Brukar inte lägga ut tråkigheter eller privatsaker i min blogg, dels för att man kan såra andra människor, men oxå för att bloggar är trots allt väldigt offentliga och man vet inte vem som läser... Därför blir det mest hundsnack här, eftersom detta är min och Narnis blogg, och man kanske kan tro att det är det enda jag gör, tränar hund...
Då kan man ju alltid intervjua Narni som fått totalt ca 1 timmes effektiv träning på en vecka... Hm... Hundträning är min belöning för vardagsslitet och det jag längtar efter att få göra, men barnen, gubben och jobbet går alltid före.
Sov inte många blundar natten till lördagen, och humöret var väl inte på topp... Men så tog jag mej i kragen och åkte och tränade med Anna och Bosse, och tur var väl det, för det var verkligen bra träning!
Vi körde alla 3 hundarna små korta pass, och istället 3 gånger.
Jag och Narnis uppgift var att matte skulle vara glad hela vägen in på plan och vänta ut och nejja släppen tills att vi kunde få klokt samarbete. Första vändan gick väl sådär, Narni pep och höll på, men det var förväntansgnäll och inte "skall vi slåss" gnäll, så hela attityden är annorlunda. Stod stilla under kommendering tills hon skärpte sig, och sen gick fram och tillbaka tills hon lugnade sig. Belönade och gick av plan. Likaså gång 2. Innan gång 3 så kom jag på att jag måste blåsa ur henne lite förväntan/stress innan ingång och kominerade Tiinas uppkopplingstips med att köra lite apporteringsövningar och det blev helt okej. Kanske kan det vara en modell för framtiden, vi får prova och se.
Anna hade lagt ett upptag till Narni, som gick osedvanligt otroligt dåligt. Spåret var osnitslat men låg i en glänta med ingång ute på vägen. Släppte på och Narni seglar iväg, skevar iväg åt vänster, ångrar sig och går på bakspåret. Snor in sig femtonhundra varv i en rishög. Matte får trassla upp och klampar väl hej vilt i spåret. Iväg åt rätt håll igen, vänder igen och tillbaka till rishögshelvetet. Matte får trassla igen. Därefter tar hon upp något (eftersom det inte är snitslat så vet jag inte vad vi spårar, men ändå), och drar iväg. Hänger efter bland buskarna och ser Narni passera slutet med ca 2 meters luft. I vind iofs men ändå. Tar upp slutet själv och går ikapp Narni, selar av och in i bilen. Vad mer kan man göra? Var ändå glad och tänkte att nåt måste hon ju ha lärt sig av detta, snopet värre he he he...
På kvällen var Emma på filmkväll hos en kompis till 22:40 (!!) Tillsammans med pojkvännen (!!! 11 år och pojkvän... hm hm... Nåväl, dom är rätt oskyldiga och vågar knappt titta på varandra.
22:40 är på tok försent i mina ögon, men man får ju bara bita ihop och gilla läget... Hönsmamman måste knipa näbb... Antons kompis sov över här hos oss och lekte med lego halva natten. Uppe i morse klockan 06:00 igen, hur orkar dom!?
Idag har vi ängat dagen åt utflykt till Ikea och köpt en garderob. Anders har fått tillbaka arbetslusten efter förra projektet och nu är det Emmas rum och innertaket, som skall få sig en omgång. Det mest besvärliga är ju återigen all denna sågspån (och gräs och tång) som dom har isolerat huset med från topp till tå. Det är otroligt besvärligt att få ut, speciellt om man vill ha resten av huset någorlunda städat...
Veckan som kommer är helt hysterisk. Igen. Varenda kväll är bokad på jobb, aktiviteter eller möten.. Måste komma ihåg att december är hysterisk till nästa år och ge sjutton i att boka in mej på nåt... man tror att man skall hinna med så mycket och sen springer man i sitt ekorrhjul som bara snurrar fortare och fortare...
Hoppsan, nu blev hundbloggen mest prat om annat. Fy på mej :-))
Hejsvejs // Carina & Narni
måndag 17 november 2008
Pusslat!
I helgen har jag och träningskompisarna varit på träningshelg hos Linda & Tiina. Och där finns ju Narnis släkt, så det blev rena släktträffen. Kul!
Vi fick bo hos Linda och Tiina, och vi fyra delade upp oss två och två. Hundar var det gott om i alla ändar, och förutom Tilda, Frank och Vilja träffade vi pappa Dart, syrran Rusa, brorsan Kastor, faster Dixie och Newstory Jilla. Vi fick värsta hotellservicen med god mat och i gott sällskap hela helgen, så det var rena lyxet för en stressad småbarnsmamma (nåja, små och små).
Efter att ha stirrat ut stackars vilja Vilja i 50 mil (vi döpte dom till Gråben och Hjulben därbak i bilen), främst efter Narnis minspel med mungiporna jäms med öronen, så tågade kaxfröken Narni in hos Farmor Linda med svansen som ett spett, fick sig en liten tjottablängare av pappa Dart, och så en av Farmor Linda (he he he) och efter en enda blick från Dixie senare, ändrade hon inställning till tillvaron någon gång under lördagen... Svansen antog en mer avslappnad position, och sen kunde man leka normala lekar med lillsyrran i timmar utan ett enda litet gruff. I bilen hem satt bästisarna Hjulben och Hjulben och tittade mojt på varandra. Gråben hade vi lämnat i Stockholm... ha ha!
Ungefär samtidigt som Narni bytte inställning fick matte Tröghjärnaknäppmupp oxå pusselbitarna att trilla på plats. Pusselbitarna i sig hade jag några undanstuvade på olika platser i hjärnan, och några av dom fick jag av diskussionerna i gruppen både från mina egna kloka underbara kompisar och Linda och Tiina som såg det hela från en "färsk" vinkel. Underbart... Kort sagt.
Tänk att man skall behöva åka 100 mil t.o.r för att få rätsida på saker och ting :-))
Pusselbit 1: Hundar kan läsa tankar (jo det är sant) och känslor.
Pusselbit 2: Matte Carina är livrädd när hon äntrar plan när det står folk och tittar och måste lära sig att ANDAS och lugna ner sig! Om inte glad = inte äntra plan.
Pusselbit 3: Kan inte hunden sitta med kontakt i 3 minuter (längden på fritt följ), så kan den ännu mindre gå i 3 minuter med kontakt. (Linda är klok som en bok)
Pusselbit 4: Hur bra momenten än sitter på träning så avgör hundens "känsla" på tävling hur utförandet blir då.
Pusselbit 5: Dålig relation ger ostabil tävlingslydnad.
Pusselbit 6: Vi tränar aldrig morronträningar längre, utan kvällar. Och när är tävlingarna?
Pusselbit 7: Börja alltid med plats, annars blir den glömd...
Pusselbit 8: När Narni släpper så måste matte Carina fokusera på sig själv först för att få rätsida på släppet. När matte Carinafläppskalle är glad är nämligen hundängeln oxå glad, av nån konstig anledning.
Pusselbit 9: Man måste omge sig med träningskompisar man är trygg med och litar på. Som man vet gillar en ändå, även om man är dålig. Och gläds med en om man är bra. Ett bra team som jobbar mot samma mål.
Pusselbit 10: Om man måste stressa ihjäl sig för att träna blir det dålig träning och dåligt samarbete. Bättre att träna med kvalitét än att träna bara för att man skall hinna med.. Om hunden inte går som man vill, sätt upp den och gå ifrån en stund. Kanske blir den bättre samarbetsvillig om den får längta lite.
Pusselbit 11: Planera och skriv upp mellan träningarna... Annars tränar man bara blaj.
(glömde jag nån pusselbit, Yvonne? Vi skrev ner alla smarta kloka slutsatser på vägen hem)
Så på söndag förmiddag pusslade pusslet sig själv helt oförberett, medan jag var på väg in på plan, och mina "domare" stirrade ut mej. Dessutom hade en flatteknäpptanta gått och ställt ut en jäkla ruta mitt i mitt framåtsändande och tur var väl det, för då insåg jag att min irritation över flattetanten gjorde att Narni började stirra sig omkring. I vanliga fall hade jag blivit förbannad, och kanske gett Narni en liten åthutning, fått en fin liten kampinvit med gruff gruff och så hade dagen varit förstörd.
Nu lade sig plötsligt alla pusselbitarna i min hjärna (det lät ungefär flapp-flapp-flapp) och jag fokuserade på mej själv istället, andades (tack Tiina!) stod kvar på stället, väntade ut Narni, berömde ögonkontakt och nejjade släppen med netural röst, under full kommendering stod vi där och gjorde ingenting mer än att ha kontakt. Efter en stund kunde vi gå en bit, och vips så fanns den där - bubblan. Och samförståndet. YES!!!!
Det är ju min inställning det handlar om... Det är jag som har dåliga nerver, tänker hemska tankar, och det smittar av sig! Jag måste lära mej hantera mejsjälv. Svårt men spännande.
Här hemma pågår det röjning inför nästa renoveringsprojekt, och jag måste nog engagera mej och vara med om det skall bli riktigt gjort, men avslutningsvis -
TACK Linda, Johan, Moa, Tiina o familjen, Yvonne, Erica och Anna och alla hundar för en otrolig helg.
Hoppas att ni Stockholmare vill komma ner och bo i min lilla gäststuga snart, så kan vi få bjuda igen lite granna!
Vi ses // Carina & Narni
Vi fick bo hos Linda och Tiina, och vi fyra delade upp oss två och två. Hundar var det gott om i alla ändar, och förutom Tilda, Frank och Vilja träffade vi pappa Dart, syrran Rusa, brorsan Kastor, faster Dixie och Newstory Jilla. Vi fick värsta hotellservicen med god mat och i gott sällskap hela helgen, så det var rena lyxet för en stressad småbarnsmamma (nåja, små och små).
Efter att ha stirrat ut stackars vilja Vilja i 50 mil (vi döpte dom till Gråben och Hjulben därbak i bilen), främst efter Narnis minspel med mungiporna jäms med öronen, så tågade kaxfröken Narni in hos Farmor Linda med svansen som ett spett, fick sig en liten tjottablängare av pappa Dart, och så en av Farmor Linda (he he he) och efter en enda blick från Dixie senare, ändrade hon inställning till tillvaron någon gång under lördagen... Svansen antog en mer avslappnad position, och sen kunde man leka normala lekar med lillsyrran i timmar utan ett enda litet gruff. I bilen hem satt bästisarna Hjulben och Hjulben och tittade mojt på varandra. Gråben hade vi lämnat i Stockholm... ha ha!
Ungefär samtidigt som Narni bytte inställning fick matte Tröghjärnaknäppmupp oxå pusselbitarna att trilla på plats. Pusselbitarna i sig hade jag några undanstuvade på olika platser i hjärnan, och några av dom fick jag av diskussionerna i gruppen både från mina egna kloka underbara kompisar och Linda och Tiina som såg det hela från en "färsk" vinkel. Underbart... Kort sagt.
Tänk att man skall behöva åka 100 mil t.o.r för att få rätsida på saker och ting :-))
Pusselbit 1: Hundar kan läsa tankar (jo det är sant) och känslor.
Pusselbit 2: Matte Carina är livrädd när hon äntrar plan när det står folk och tittar och måste lära sig att ANDAS och lugna ner sig! Om inte glad = inte äntra plan.
Pusselbit 3: Kan inte hunden sitta med kontakt i 3 minuter (längden på fritt följ), så kan den ännu mindre gå i 3 minuter med kontakt. (Linda är klok som en bok)
Pusselbit 4: Hur bra momenten än sitter på träning så avgör hundens "känsla" på tävling hur utförandet blir då.
Pusselbit 5: Dålig relation ger ostabil tävlingslydnad.
Pusselbit 6: Vi tränar aldrig morronträningar längre, utan kvällar. Och när är tävlingarna?
Pusselbit 7: Börja alltid med plats, annars blir den glömd...
Pusselbit 8: När Narni släpper så måste matte Carina fokusera på sig själv först för att få rätsida på släppet. När matte Carinafläppskalle är glad är nämligen hundängeln oxå glad, av nån konstig anledning.
Pusselbit 9: Man måste omge sig med träningskompisar man är trygg med och litar på. Som man vet gillar en ändå, även om man är dålig. Och gläds med en om man är bra. Ett bra team som jobbar mot samma mål.
Pusselbit 10: Om man måste stressa ihjäl sig för att träna blir det dålig träning och dåligt samarbete. Bättre att träna med kvalitét än att träna bara för att man skall hinna med.. Om hunden inte går som man vill, sätt upp den och gå ifrån en stund. Kanske blir den bättre samarbetsvillig om den får längta lite.
Pusselbit 11: Planera och skriv upp mellan träningarna... Annars tränar man bara blaj.
(glömde jag nån pusselbit, Yvonne? Vi skrev ner alla smarta kloka slutsatser på vägen hem)
Så på söndag förmiddag pusslade pusslet sig själv helt oförberett, medan jag var på väg in på plan, och mina "domare" stirrade ut mej. Dessutom hade en flatteknäpptanta gått och ställt ut en jäkla ruta mitt i mitt framåtsändande och tur var väl det, för då insåg jag att min irritation över flattetanten gjorde att Narni började stirra sig omkring. I vanliga fall hade jag blivit förbannad, och kanske gett Narni en liten åthutning, fått en fin liten kampinvit med gruff gruff och så hade dagen varit förstörd.
Nu lade sig plötsligt alla pusselbitarna i min hjärna (det lät ungefär flapp-flapp-flapp) och jag fokuserade på mej själv istället, andades (tack Tiina!) stod kvar på stället, väntade ut Narni, berömde ögonkontakt och nejjade släppen med netural röst, under full kommendering stod vi där och gjorde ingenting mer än att ha kontakt. Efter en stund kunde vi gå en bit, och vips så fanns den där - bubblan. Och samförståndet. YES!!!!
Det är ju min inställning det handlar om... Det är jag som har dåliga nerver, tänker hemska tankar, och det smittar av sig! Jag måste lära mej hantera mejsjälv. Svårt men spännande.
Här hemma pågår det röjning inför nästa renoveringsprojekt, och jag måste nog engagera mej och vara med om det skall bli riktigt gjort, men avslutningsvis -
TACK Linda, Johan, Moa, Tiina o familjen, Yvonne, Erica och Anna och alla hundar för en otrolig helg.
Hoppas att ni Stockholmare vill komma ner och bo i min lilla gäststuga snart, så kan vi få bjuda igen lite granna!
Vi ses // Carina & Narni
måndag 10 november 2008
Storm
Pisseblöt.... från topp till tå.
Har precis tagit min lunchrunda med Narni i full storm och regn på tvären. Jisses. Regnet piskade bokstavligen som småspik i ansiktet så jag fick gå och hålla handen för.
Promenaden blev inte så lång kan jag ju villigt erkänna... he he he
Jag och Narni har haft träningstorka ett tag nu, tappade helt enkelt styrfarten, och istället har vi fokuserat på lite koppelvett... Och jag tror faktiskt att det hjälper. Förra veckan var Emma sjuk och ville sålunda ha Narni hemma hos sig som sällskap. Narni är ju väldigt mammig och gillade väl inte direkt uppgiften som barnvakt, men det fick till följd att hon dels är ännu mer villig att göra som jag säger, plus att hon även är lite mer engagerad i Emma, så sammantaget så är det nog inte fel.
Jag har medvetet valt ut dom värsta sträckorna till jobbet (katter) och krävt att hon skall sitta fot med mej och gå korta kontakt-sträckor. Ingen ögonkontakt utan "gå fint". När hon släpper så Nej-Skärp dej! och så börjar vi om. Plan B är att nypa till i örat om hon inte lyssnar. Det är tydligen mest okej, och då går hon inte igång i sitt kamp-skalls-beteende. Nuförtiden vågar man knappt prata om "plan B", men har man en brukshund i sina värsta år så kan man inte gå runt och mjäka. Då blir det problem, det är jag fullt övertygad om.... Se bara på min till synes "förarveka" terv... Kan förvandlas till värsta tuffingen när man har en katt framför näsan.
Häromkvällen kunde hon gå fint en av dom svåraste sträckorna utan några större diskussioner. Häftigt. Och igårkväll i mörkret gick vi förbi vårat lilla gym där det stod 40 bilar och folk gick fram och tillbaka. Där är en liten gräsplan mitt i, där vi brukar träna. Jag krävde kontakt och behövde knappt höja rösten för att samla ihop henne när hon släppte. Äntligen! Belönade med slangen och lekte som en tok. Hoppas det håller i sig....
I helgen var vi på rapportpraktik och det var precis lika skitkul som sökpraktiken, så nu har jag börjat lobba på käre maken om han kanske kan tänka sig att ta lördagsgodispåsen med sig och sitta A-station...? Med en walkie-talkie kan man kanske öka motivationen något hos vissa tekniknördar :-))
Narni är oxå på säger hon, och vi bestämde oss för att ta spåret först, sen söket och sen rapporten. Tänk vad mycket kul vi har framför oss då!
Nä, nu är lunchen slut, åter till gärningarna!
Hejsvejs // Carina
Har precis tagit min lunchrunda med Narni i full storm och regn på tvären. Jisses. Regnet piskade bokstavligen som småspik i ansiktet så jag fick gå och hålla handen för.
Promenaden blev inte så lång kan jag ju villigt erkänna... he he he
Jag och Narni har haft träningstorka ett tag nu, tappade helt enkelt styrfarten, och istället har vi fokuserat på lite koppelvett... Och jag tror faktiskt att det hjälper. Förra veckan var Emma sjuk och ville sålunda ha Narni hemma hos sig som sällskap. Narni är ju väldigt mammig och gillade väl inte direkt uppgiften som barnvakt, men det fick till följd att hon dels är ännu mer villig att göra som jag säger, plus att hon även är lite mer engagerad i Emma, så sammantaget så är det nog inte fel.
Jag har medvetet valt ut dom värsta sträckorna till jobbet (katter) och krävt att hon skall sitta fot med mej och gå korta kontakt-sträckor. Ingen ögonkontakt utan "gå fint". När hon släpper så Nej-Skärp dej! och så börjar vi om. Plan B är att nypa till i örat om hon inte lyssnar. Det är tydligen mest okej, och då går hon inte igång i sitt kamp-skalls-beteende. Nuförtiden vågar man knappt prata om "plan B", men har man en brukshund i sina värsta år så kan man inte gå runt och mjäka. Då blir det problem, det är jag fullt övertygad om.... Se bara på min till synes "förarveka" terv... Kan förvandlas till värsta tuffingen när man har en katt framför näsan.
Häromkvällen kunde hon gå fint en av dom svåraste sträckorna utan några större diskussioner. Häftigt. Och igårkväll i mörkret gick vi förbi vårat lilla gym där det stod 40 bilar och folk gick fram och tillbaka. Där är en liten gräsplan mitt i, där vi brukar träna. Jag krävde kontakt och behövde knappt höja rösten för att samla ihop henne när hon släppte. Äntligen! Belönade med slangen och lekte som en tok. Hoppas det håller i sig....
I helgen var vi på rapportpraktik och det var precis lika skitkul som sökpraktiken, så nu har jag börjat lobba på käre maken om han kanske kan tänka sig att ta lördagsgodispåsen med sig och sitta A-station...? Med en walkie-talkie kan man kanske öka motivationen något hos vissa tekniknördar :-))
Narni är oxå på säger hon, och vi bestämde oss för att ta spåret först, sen söket och sen rapporten. Tänk vad mycket kul vi har framför oss då!
Nä, nu är lunchen slut, åter till gärningarna!
Hejsvejs // Carina
tisdag 4 november 2008
Fest, sökpraktik och koppeldrag
Hej hej!
Idag är det dimmigt. Vi har varit duktiga och gått till jobbet idag jag och Narni. Under promenaden pratade vi om hur man beter sig i koppel... Tjötigt. Men skam den som ger sig... Narni är rätt kaxig för närvarande, 2 år och 8 månader gammal och världsbäst, enligt egen utsago, så ni som har varit i samma sits vet vad jag menar. Svansen som ett spett.. I takt med att pälsen har fallit av så att jag har fått en malle i snöret så har självförtroendet gått i motsatt riktning på min lilla skrutta.
Tror att hennes gruffande på fria följet kan bottna delvis i vår lilla relationsdiskussion, eftersom hon beter sig exakt lika dant när hon går och spanar på katter och jag säger till henne...
Hon blir helt enkelt sur och vill inte göra som jag säger. Tycker att hon gott kan få gå och spana på annat istället för att hålla kontakt med mej. Klassiskt, va.
Nåväl, idag bestämde jag mej för att nu får det vara nog, dax att ställa skåpet på plats, och det tog mej således nästan en timme att komma till jobbet. Tror dock att detta är ett arbete vi får jobba med de närmsta veckorna, och kanske får vi bort gruffet samtidigt, vem vet...
I lördags var det fest hos Ulle, som fyllt 35. God mat och härliga människor. Härliga skratt och en hel del hundsnack eftersom majoriteten var hundfolk, och som vanligt kan man inte låta bli :-)). Det blev relativt sent, men tillslut fick vi krypa till korset och inse att morgondagen redan var där och jag skulle köra till Uddevalla på sökpraktik på söndag morgon.
Hem och försöka sova, vilket inte alltid är en självklarhet, men det gick rätt bra och jag fick nog iallafall 5-6 timmars sömn..
Slapp iallafall skrapa rutorna, det var drygt 4 plus, vindstilla och solen på väg upp. Härligt!
Hämtade upp Bosse och Erica och sen stod vi på till Uddevalla. Först en snabb teori i klubbstugan och sen ut till sökrutan. Vi skulle bygga en riktig bana som det skall vara sökprov i nästa vecka. Kul! Snitslade, stegade, skyltade, vallade och byggde gömslen, och sen skulle vi vara tävlingsledare för varsitt "tävlingsekipage". Dom hade ringt in en massa "riktiga" sökekipage, så det kändes väldigt på riktigt. Vi fick en hel del tips och råd med oss hem och helt plötsligt så känns det inte så värstans märkvärdigt att göra en söktävling..
På torsdag skall vi göra rapport-teori och på lördag rapport-praktik, det skall bli görkul!
Hejsvejs Carina & Narni
Idag är det dimmigt. Vi har varit duktiga och gått till jobbet idag jag och Narni. Under promenaden pratade vi om hur man beter sig i koppel... Tjötigt. Men skam den som ger sig... Narni är rätt kaxig för närvarande, 2 år och 8 månader gammal och världsbäst, enligt egen utsago, så ni som har varit i samma sits vet vad jag menar. Svansen som ett spett.. I takt med att pälsen har fallit av så att jag har fått en malle i snöret så har självförtroendet gått i motsatt riktning på min lilla skrutta.
Tror att hennes gruffande på fria följet kan bottna delvis i vår lilla relationsdiskussion, eftersom hon beter sig exakt lika dant när hon går och spanar på katter och jag säger till henne...
Hon blir helt enkelt sur och vill inte göra som jag säger. Tycker att hon gott kan få gå och spana på annat istället för att hålla kontakt med mej. Klassiskt, va.
Nåväl, idag bestämde jag mej för att nu får det vara nog, dax att ställa skåpet på plats, och det tog mej således nästan en timme att komma till jobbet. Tror dock att detta är ett arbete vi får jobba med de närmsta veckorna, och kanske får vi bort gruffet samtidigt, vem vet...
I lördags var det fest hos Ulle, som fyllt 35. God mat och härliga människor. Härliga skratt och en hel del hundsnack eftersom majoriteten var hundfolk, och som vanligt kan man inte låta bli :-)). Det blev relativt sent, men tillslut fick vi krypa till korset och inse att morgondagen redan var där och jag skulle köra till Uddevalla på sökpraktik på söndag morgon.
Hem och försöka sova, vilket inte alltid är en självklarhet, men det gick rätt bra och jag fick nog iallafall 5-6 timmars sömn..
Slapp iallafall skrapa rutorna, det var drygt 4 plus, vindstilla och solen på väg upp. Härligt!
Hämtade upp Bosse och Erica och sen stod vi på till Uddevalla. Först en snabb teori i klubbstugan och sen ut till sökrutan. Vi skulle bygga en riktig bana som det skall vara sökprov i nästa vecka. Kul! Snitslade, stegade, skyltade, vallade och byggde gömslen, och sen skulle vi vara tävlingsledare för varsitt "tävlingsekipage". Dom hade ringt in en massa "riktiga" sökekipage, så det kändes väldigt på riktigt. Vi fick en hel del tips och råd med oss hem och helt plötsligt så känns det inte så värstans märkvärdigt att göra en söktävling..
På torsdag skall vi göra rapport-teori och på lördag rapport-praktik, det skall bli görkul!
Hejsvejs Carina & Narni
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)