huvudbry

Kanske är det så att man funderar alldeles förmycket ibland...

Fick ju höra i helgen att jag var stel och dominant... Fick även höra en massa andra bra saker, men det kommer liksom i skymundan. Fick skärpa mej och skriva upp allla bra saker, så att jag kan ta vara på dom sen när jag kommer över min lilla fundering som har lagt en svart filt över huvet på mej.

Alltså - Stel och Dominant. När jag senare funderar över detta, hör jag rösten från en annan tränare Tomas som var hos oss på TJBK för 7-8 år sedan, säkerligen hade han gått kurs för samma kille (dom kommer från samma klubb dessutom), och mycket samma saker blev sagt. Bra saker, det är inte tu tal om det... (Repetition och massor som jag hunnit glömma såklart)

Tomas sa för 7-8 år sedan att "sådan matte sådan hund", och på den tiden blev jag jätteglad när han sa det, för Greta var en pigg och glad hund, och när han sa det så menade han att hon var rolig, pigg, snabb och alert, och alltså att jag var likadan. Det berömmet värmde länge, så länge så jag kommer ihåg det ännu.

Sätt nu detta i samband med helgens kommentar, och helt plötsligt har jag ramlat in i en formsvacka. Hela lördagkvällen, söndagen, måndagen hela tisdagen har jag ältat och ältat. Vad har livet gjort med mej på 7-8 år, så att jag har blivit stel, allvarlig och dominant?

Visserligen har Glimmer varit en svår hund, och jag har haft 5 svåra år bakom mig för att försöka få styr på tillvaron och tävlandet som tillslut gick i graven. Dessutom har kraven ökat och ökat på mig i takt med utbildningar, tränande och tävlande, mina egna krav och andras.
Jag hör ibland saker som inte borde nå mina öron, och skulle vilja vara nybörjare igen, där ingen kan ställa några krav, utan alla glädjs åt framstegen istället för att önska att det går åt skogen för mig.

Kanske kan jag hitta tillbaka till den där roliga hundtränartjejjen som Tomas såg, men tänk om det inte går... Jag vill inte vara stel, dominant och allvarlig. Sån är inte jag. Och om jag har blivit sådan så måste jag ta mej ur situationerna där jag lägger krav på mej själv.
Eller så är det situationen i sig, där man skall granskas (kobras) och där kompisarna står uppradade på led för att titta på?

Min älskade och bästa gubbe i hela världen har köpt en filmkamera till mej i födelsedagspresent i förskott (35år uschofy), så min planerade lösning på problemet är helt enkelt att filma mej själv när jag tränar. Kan inte hålla på att ta till mig saker som någon säger som känt mig och min hund i tre minuter... Man kan ju inte begära av någon instruktör att han skall kunna känna av och pejla stämningar varken på mej eller hunden på tre minuter... Det är omöjligt, och innerst inne vet jag det, men det är svårt att banka det in i huvet.

Nä, filma och titta. Filma och titta. Tills jag känner mej nöjd.

Gonatt // Carina-med-svartafilten-över-huvet

Lördag

På lördagen var det träning med Stefan Mattsson, en duktig hundförare/dressör som Martina hade fixat till Teamet.

Jag valde dels att få hans tips på positionen på Narni, dels att få styr på den sociala belöningen där hon går igång och morr-skäller på mej.

Som "tur" var gick hon verkligen dåligt när jag visade, sämre än vanligt tyckte jag... kanske beroende på att jag var nervös, eller för att hon löper... Nåja, det var ju bra att han fick se hur det såg ut. Hon var lite störd av min vänsterhand, antingen buffar hon, eller går och vill ha lek. Smtidigt sackar hon gärna efter och alltså har jag ingen marginal att säga åt henne när hon nafsar eller buffar.

Stefan tyckte leken lutade åt skärpe-hållet, alltså att hon är både osäker och förtjust i min hand, lite skräckblandad förtjusning. Dessutom tyckte han att jag var för stel och dominant i mina rörelser. Kanske är det så, vet inte om jag var stelare än vanligt eller om det är sån jag är... Som tur är hade Anna videokamera så jag vår väl se på den... Och höra med kompisarna om jag alltid är så stel. Tittar på bilderna och ser hur otroligt bekymrad jag ser ut! Kolla in rynkan i pannan!!

Först provade vi att klappa henne socialt under fria följet, men hon vill dra sig undan, så den taktiken skrotade Stefan snabbt (skitbra med en tränare som inte står på sig utan genast anpassar sig istället för att det går prestige och annat tråkigt in i det hela). Nästa taktik var leksak.. Skillnaden mot min vanliga träning, var att jag skall montera ur leksaken ur hennes grepp när hon är som hetast, ingen byteshandel alltså, och för att få tillbaka den så måste hon gå snyggt. Det kanske kan funka på sikt. Hon tände på den leken och bjöd på en massa andra beteenden när vi avbröt för att diskutera.

Rynkan i pannan går snart hela vägen upp i pannan.

Hejsvejs Carina Helstel och Narni NafsMorr

Fredag

Äntligen fredag... Fast å andra sidan har denna veckan gått undan så herrans fort att den knappt märktes... Barnen och jag har varit duktiga och cyklat eller gått till skolan och jobbet nästan varje dag i två veckor, och det är jätteskönt! Tänk att det kan vara så svårt att få tummen ur ibland, men när man väl får tummen ur så blir det så bra... Tre föräldra möten var inbokade i veckan (hysteriskt va!), och ett lyckades vi komma iväg på... Sen var det bara stört omöjligt..

Emma var arg på Narni efter förra Ung-med-hund kursen, till min förvåning eftersom kursledarna berättat hur otroligt bra det gått på träningen, och att hon till och med hade Narni lös, och hon stannade hos Emma. Kommentaren när jag kom hem var "Mamma, Narni är ju DUM, hon kan ju INGENTING. Va? sa jag och såg ut som en fågelholk antagligen... Hon kunde ju inte ett enda hinder! När jag berättade för henne att Narni aldrig har sett ett agility hinder ens på vykort, och att Emma isåfall var först med att träna Narni på agility så lyste hon upp och det kändes lite bättre. Nästa stund tränar hon "buga" med Narni i hallen... Ja ja, vi får väl se vart det landar, hon är inte så gammal ännu... Emma alltså...

I onsdags fyllde Narni ett år och fick en hundtårta med ett ljus av barnen, och en rosa fin boll som piper med en glad mun på. Tårtan halkade ner och därefter så föll även bollen i smaken så det var väl inte så illa pinkat. Som pricken över i-t så började hon löpa och blev med ens en vuxen dam! På sin ettårsdag... Och matte fick panik och började fundera över mh, höftröntgen, sprutor och rabies. Jisses vad tiden går!

Träningsmässigt så har vi tränat väldans mycket (nåja, om man jämför med tidigare iallafall!) på det senaste jag och Narni, och det börjar bli lite smått styrsel på det hela. Har dock ett litet dilemma och det är att hon gärna vill sacka efter 5 cm för långt bak. När jag belönar fram henne med tex boll eller kamplek, så åker rumpan ut och så plogar hon... Hm... Tillbaka till godis stadiet och kör klick på rätt position ett tag, så får vi se vad som händer...

Tror att det har blivit en effekt av att jag har tränat LIGG och STÅ och linförighet, vilket jag tror hon har kopplat ihop att Aha-Nu är jag lös, då måste det vara Ligg eller Stå... Som tur är har vi en helg framför oss med en duktig hundförare/instuktör som heter Stefan Mattsson som kommer och drillar oss på Tävlingsteamet! Tänker servera mitt lilla dilemma i knät på honom så får vi se vad som händer!

Har till och med fått till några ängsspår det senaste, fast det har gått sådär. Hon behöver mer rutin på äng helt klart. Lade ett par korvspår i förra veckan, men korvarna ligger kvar där ännu. Spårade klockrent men sket i korvarna. Nån korv här och där kunde man ju käka... Och blev riktigt besviken att det inte fanns nåt slut på spåret ... Slut = Leksak... Så nästa korvspår hade en boll i slutet och hon blev superglad... Så ett tag framöver håller vi oss till lek i spåret!

I eftermiddag var vi och tränade på klubben med kompisarna, och fick både bra träning och trevligt sällskap! Hade mina barn och en kompis med, och Ulle hade Wilma med. Alla försvann till skogs och där lekte dom stenålder tills vi nästan fick dra dom ur skogen.. Nja... Anton tröttnade när det blev förmycket mamma-pappa-barn av tjejjernas lek, och fick lite annat att pyssla med helt plötsligt. Med hot om att köra hem utan ungar fick jag tillslut ut även tjejjerna från stenåldersleken. Trötta, smutsiga och lyckliga åkte vi alla hemåt och började fixa fredagsmys. En helt underbar vanlig fredag.

Ha det bra i vårsolen!! Kramar Carina & Narni

Bästa leksaken!

Hej på er!

Detta är min favvoleksak, som ni kanske ser... Den är så himla gosig att kasta runt i trädgården, och käckt handtag har den också!

Matte får nog köpa en annan vattenkanna... För min har visst lite hål här och där...

Kram Narnia

No comments!

Satt här och funderade på varför ingen hittat till min blogg... eller iallfall inte lämnat några kommentarer... Och upptäcker att jag hade en inställning där bara googlare får lämna kommentarer! Inte så konstigt då att det inte kom några!

Bilden hittade jag när jag kikade i förra årets mapp... Glimmer låter Narnia härja fritt...






Igårkväll var jag och tränade en stund med Erica och Anna, och fick en väldigt bra träning. Trodde det skulle bli sådär, eftersom jag fick 3 åttaåringar i bilen, som skulle roa sig själva. Dessutom ringde en mamma och sa att hon måste hämta sin son (hemma hos vårat) halv fem... Mitt i min träning! Men det är ju bara att se glad ut och åka hem.

Vi hann dock få en apellklasskommendering och det gick riktigt hyggligt. Kanske kan vi bli färdiga längre fram i vår om vi lägger på en rem. Spåret och budföringen behöver filas på en del, har inte lagt för många ängsspår, och behöver nya platser och nya människor. Tror att jag skall kika ut några klubbar i grannskapet och åka och träna lite regelbundet ett tag.



Idag är det träning på tävlingsteamet igen, och solen skiner! Visst blåser det halv storm, men va sjutton, det regnar ju inte!



Hopp o Hej Leverpastej

Flyttad blogg

Bestämde mej för att flytta bloggandet hit ett tag på prov.
Vi får väl se hur det går.
Det är mycket enklare att infoga bilder i denna bloggen... Om jag nu kunde komma ihåg att få med mej kameran så vore det ju jättebra också...

Igår var det allm.lydn.instr.utbildning och Emmas ung med hund. Vi hade en teorikväll på utbildningen och inlämning av projektplaneringarna.
Emma sken som en sol även efter gång 2 på kursen, så det kanske blir riktigt bra detta!

Denna veckan har vi börjat cykla till skolan, och även Narnia får hänga på. Grävde upp springern och så tar vi det så vackert till skolan. Första dagen ledde jag cykeln en bra bit, men Narni tyckte det var så kul att springa, så snart fick jag bromsa hela vägen. Och nu när vi har cyklat i 3 dagar, så bromsar jag hela tiden, och cyklar bara i uppförsbackarna. Om Narni fick bestämma så skulle det vara full galopp hela vägen och det går ju inte!!!

Ikväll har vi varit på ridning, fixat kvällsmat och det mesta av läxorna, och sist men inte minst har vi duschprojektet framför oss.

Just nu sitter Emma med sina mattetal och jag försöker att inte lägga mej i... Dom räknar inte alls på samma sätt som man gjorde på min tid (jisses vad gammalt det lät då!)... Och när jag försöker ge lite tips, så blir det ett herrans hallå om att så får man inte göra! Lika bra att hålla tyst... Varje vecka får dom ett blad med 30 mattetal, addition eller multiplikation som dom skall göra på tid. 3 minuter i 3:an och sedan skall dom kunna dom på 2 minuter i fyran.
Träning varje kväll på talen, och så är det tidtagning onsdag och torsdag. Prov på fredag. Denna veckan är det 6:ans tabell som gäller...
Vet inte om jag tycker det är bra det här med prov i tredje klass där dom pressar ungarna... Emma är så rädd och stressad inför varje fredag så att det blir ju helt baklänges... Skräcken är att bli sittande när 3 minuter har gått och inte vara färdig, då skrattar alla i klassen (säger Emma).

Nu börjar lapparna med föräldramöte trilla in... Alla skall ha förlädra möte på samma gång, Emmas klass, Antons klass, Emmas fritids, Antons fritids... Och så är det klassfest på fredag för Émma och kuldag för Anton... Pust...

Denna veckan skall jag och Narni fokusera på spår på äng och framförgående. Det kanske kan bli en lagom uppgift närmaste tidens almanacka....

Tjohej // Carina & Narni

Byta blogg?

Hm.... Står inför funderingen att byga bloggeriet till denna blogg... Mycket mycket enklare att lägga in bilder...



Igår började Emmas kurs "Ung-Med-Hund" som hon och Narni skall gå. Dom var kanonduktiga och det var med ett saligt leende på läpparna hon upplyste mej om att hon längtade efter nästa gång, redan när hon drypande av regn stoppade in en lika blöt hund i bilen.

Instruktörsaspiranterna hade tränat på valpspråk under kvällen i vita stugan. Kennel Axeva ställde snällt upp med miljöträning av 7veckors valparna och mamma Blissa, och instruktörerna fick sitta mitt i högen och studera. Jättepopulärt och spännande. Tack för hjälpen, Eva!