Förrymd fånge på grönbete!

Hallojs.

I soffan ligger det en uttröttad hund och drar timmerstockar efter en härlig promenad och spår i Sundsby med bästisrottisen och matte.

I morses när jag avklarat mina måsten och skjutit upp nästan-måsten till måndagen, så rymde jag min kos från jobbet. Nacken börjar stelna på så här mot slutet på veckan, min hjärna behövde verkligen få komma ifrån, och kroppen behövde AD vitamin från solen.

Gräsklipparn, oljning av utemöbler och plantering av pénseer stod på schemat, ända tills jag fick SMS av Yvonne om vi skulle försöka ta oss ut i skogen och spåra lite. Gräsklipp och det andra kan vänta...

Sagt och gjort. Vi sammanstrålade i Sundsby och lade raskt 6 påsläpp att dela på, och tänkte sen att vi promenixar runt den lilla slingan och så är det lagom att ta spåren sen. He he he. Vi insåg väl rätt snart att vi råkat ta en av dom läääääääääääääängre rundorna, och snart var vi rätt slut både hundar och mattar. Iallafall jag, otränad som den värsta.

Men svettiga och goa kom vi fram till våra påsläpp efter typ 2 timmar, och med hänsyn till våra trötta hundar skötte dom sig finfint. Narni cyklade iväg bakåt på ett spår, men tveksamt om hon var på det innan, utan det var nog vilt. Gjorde ett nytt som hon gjorde en kanonfin kontroll på och gav sig åt rätt håll. Påsläpp nummer två gick kanon, och påslägg nummer 3 hade vi lite viltkänning på, men hon skärpte upp sig och spårade sig fram till favvonallen som vi fått av Erica och blev skitaglad, så det blev bra träning iallafall-

Helt slut masade vi oss tillbaka till bilen nöjda med dagen.

Vidare till affären, sedan hem till grillen, äta på altanen i den sköna vårsommarkvällen och snart tänker jag kapsejsa i soffan. Barnen är på talangtävling i Sagabion, där Evas Alice skall uppträda, och då får man passa på att ta en brejk.

Och till och med kameran kom jag ihåg!

Lite nutidshistora..

Tänkte infoga lite nutidshistoria i bloggen idag. Den här bilden fick vi av kapten på ett av fartygen idag som passerade Singapore igår. Alla dom gula pluttarna som ni ser är hundratals fartyg som ligger och väntar på last.

En liten temperaturmätning på den icke så muntra shippingbranschen för närvarande.

Så här ser det ut med blotta ögat, bara för att få en bild av hur stor radarbilden är. Det ligger fartyg så långt man kan se...

Fram och back

Hej hej!

Återigen har jag och Narni ägnat söndagen åt att åka och "träna" tävling. Efter många tankevändor hit och dit huruvida vi skulle ställa upp, så bestämde vi oss för att som tidigare betrakta det hela äventyret som en träning. Väldigt skönt, eftersom jag inte var nervös ett endaste dugg innan tävlingen, utan tvärtom rätt klar över att det inte kan gå vägen utan stabilt framåtsändande, ett kryp som spökar till och från, och med stor chans till bakspår...

Fick ett jättefint spår som jag aldrig gått. Narni gjorde ett klockrent upptag!! (10+10) åt rätt hålll!!!! WOW! Första gången åt rätt håll på tävling! Träning kan göra underverk :-)) Därefter tuffar vi på, tar pinne 1 och 2, därefter vinklar Narni av från spåret på en spetsvinkel och ger sig över en gärdesgård (hm... älg... skit) och när vi kommit ut på berghällarna så är jag rätt säker på att det inte går något spår därute på kanten, så då frågar jag lilla fialottan "Öh, men Narni, går det verkligen ett spår här?), varpå fialottan tittar på mej och säger "Jäklars, jag glömde" och jobbar sig helt på egen hand tillbaka till spåret på andra sidan gärdesgården, fortsätter spåra och får en pinne efter 30 meter. Snacka om bra träning!!! Det blev pinnbus, dragkamp och en hel burk kattmat vid den pinnen, det kan jag lova. Men tiden då.. kändes ju som en evighet vi varit ute på bergskanten och irrat så jag lät henne rinna på och småsprang efter. Hon plockade pinnar och gick som ett ånglok, jag höll på att avlida i språngmarschen :-) men shit vad fort det gick. Kontentan blev att vi gick över två pinnar (6 och 7) men vips var vi framme vid slutet!
5+slut, efter älgäventyr... Vi hade dock kunnat slappna av lite mer, för vi gick dom där 1160 meterna på 19 minuter och det kanske var lite väl snabbt.
Måste investera i ett stoppur, som jag kan slå på när vi lämnar rutan och så kan man pausa vid en eller två pinnar.

Tillbaka till klubben och uppletande i en medvindsruta, rätt svår för dagen i en sluttande äng. Narni var trött men jobbade på och fixade 4 föremål kanonfint. 9,5 +9 fick vi på det (jag hejjade på henne och fick skicka ut henne några extra gånger när hon slocknade lite).

Platsliggandet var en liten rysare. 4 hundar. Narni i mitten nånstans. Förarna bakom ett litet skjul där man kan se igenom. Efter 3 skott reser sig hunden brevid Narni. Narni börjar få svanhals och tittar efter mej, tittar på hunden, tittar på mej. Bosse löser biffen genom att be föraren att komma fram, varpå hunden lägger sig ner igen och resten av momentet känns som en evighet och shit så nervöst... för övrigt första gången jag blir riktigt nervös, nästan spyfärdig med minne av förra tävlingen... Men det gick bra och superpärlan låg så duktigt så!

Lydnaden. Hrm... Ja. Kort förenklat:
Våra säkra moment nollade vi och våra osäkra moment fick vi betyg på. Snacka om schizofren varning på stackars matte som redan lutar åt att bli kocko i bollen för andra orsaker...

Fritt följ. Kändes fint, förutom två små släpp. Hon är lite loj (skendräktig) men vi överlevde och fick 8,5+8.

Inkallning. Här bestämmer sig fialottan för att hon inte hört sitt kvar förut (har inte hänt på långa tider) och smyger sig efter mig, så när jag vänder upp så har hon redan startat. Bosse är snäll och kommenderar ändå, och Narni gör ett superduperfint ställande och jag var görnöjd med vårt nollade moment :-))

Framåt. Började med att en man satt med sina hundar precis framför framåtsändandet. Vi har en liten plan och hundarna får gå rätt tätt inpå folk och altan. Var duktig och bad honom flytta hundarna innan jag gick in, och var nöjd med mig själv. Annars hade jag blivit förbaskad på mej själv för att jag inte bad honom flytta sig...
Däremot så hade Narniparni inga problem med gruppen (tack vare Erica och Evas panikutryckning i går där dom stod grupp och var bollplank i en lååååååååång stund med otroligt tålamod), utan istället hittar hon en godisbit på plan strax efter jag passerat grupen, äter den och vänder upp mot mej innan inkallningen på första sträckan. Nästa sträcka kutar hon som en blå, men viker av och vänder upp mot mej vid en gräskant där två planer möter varandra, trots att jag tränat en vecka på att hon skall gå rakt över just den kantskrällen, en av domarna tycker vi är värda en 5:a iallafall, medan den andra tycker det är noll. Så vi har ju faktiskt betyg på framåtsändandet. Framsteg! Nästa gång kanske vi slipper utslängda godisbitar på framåtsändandet och en gräskant mitt i alltet...

Kryp. Kändes lite ojämt, enligt publiken var hon lite hög bak till och från, men jämfört med sista nollan så är det ju verkligen ett framsteg! Betyg 7+7.

Skall. Tog en sekund innan hon kom igång, men sen skallade hon kanonfint och jämt och var tyst som en mus. Fick betyg 8+8. Lite hårt tyckte jag för en sekunds betänketid, men så kan det vara.

Tung. Fort ut och piggt in men inte galopp. Annars tyckte jag det såg trevligt ut. Betyg 8,5+8,5.

Hopp över hinder. Det stabilaste momentet av dom alla. Trodde matte. Ickesanicke.
Nolla/femma. När TL går för att lägga tillbaka tungapporten i lådan, så står den brevid hindret och istället för att tänka på hindret ser Narni när Bosse lägger ifrån sig tungen och stänger locket. När jag kommenderar hopp så springer hon mot lådan, jag kallar in henne och kommenderar hopp igen varpå hon gör ett jämfota hopp över, utan islag otroligt nog, och sitter fint, sedan jämfota hopp igen. Hade hon inte behövt släpa på sin klantiga matte så kanske Narni hade fixat sig bättre... Narni trodde vi skulle göra en ny lek med tungapporten "Lådapportering" och jag min dumburk kunde ju ha väntat eller bett om paus tills Bosse lagt ifrån sig tungen, men eftersom vi inte tänkt på denna möjlighet så skall det ju alltid hända på tävling. Självklart. Godis på plan och lådapportering.

Sammantaget så är Narni en liten pärla och matten är den som är sopig.

Vilket domarna inte underlät att låta alla veta och klämde till med en ny form av öppen kritik "Carina kritik" om hur jag gick med händerna på fria följet, och att jag inte skulle gått efter Bosse när han sa "nästa moment är hopp". Helt rätt. Men när man precis har snubblat på mållinjen igen och kämpar för att vara en god förlorare och se det positiva i allt så känns det inte kul att bli uthängd på prisutdelningen inför alla tävlande, figuranter och publik. Visst fattar jag ju att det var i all vänskaplighet och för att hjälpa mej, men om man inte ber om öppen kritik så tycker inte jag att man skall få det kastat i ansiktet. Jag vet precis vad jag har gjort fel och behöver inte få det serverat inför alla. Dessutom var det ingen av dom andra som fick öppen kritik...
Ni som ser och hör, vad står det i min panna "Sänk mej - jag är en ubåt"?

Idag orkade jag dock se över det här negativa på slutet (nästan) och vara nöjd med dagen som den var ändå. Min hund är en superhund och om hon bara får rätt stötta så har vi säkert inga problem att bli uppflyttade. Och när jag fått gjort färdigt mina tidsödande tandagnisslande och nattvakande bekymmer på andra plan, så kommer jag säkert bli den där matten som tänker på alla detaljer, förövningar, och uppkommande knasigheter och tränar på godis utlagd på plan, lådapporteringar, halva skyttar, skällande kelpisar i örat på platsliggande hund, älgövergångar i spetsvinkel (måste köpa mej en älg), gräskanter mitt i framåtsändandet och allt vad det kan vara.

Plus att vi får ordning på träningsgruppen igen så att vi får till dom där kommenderingarna, specialen först varje träning, och att ofta ofta åka till andra klubbar och allt vad det är.

Så vi kämpar på och ser fram emot nästa högretävling. Det är trots allt riktigt kul att träna "tävling". Speciellt när man kan glida runt som vi gjort idag, utan att arragera nåt över huvud taget, inte behöva ta ansvar utan bara njuta av en heldag hundträning.
Gör inget om jag blir kvar i högreklass ett tag och njuter av livet.

Hejsvejs // Carina & Narni

Ditt o datt

Solen skiner. Alldeles vindstilla. Fick grattispussar och kramar av barn och gubbe i morses. Jag har varit duktig och promenixat till jobbet. Så långt är jag rätt nöjd med min 37:e födelsedag, håller tummarna för att det kan fortsätta i samma stil, peppar peppar!
Ikväll kommer Mor & Far och Bror & Co, och då tänkte jag bju på grillat och tårta, har vi tur så kanske man kan sitta ute med lite kläder på sig, vem vet.

Igår tog jag och Narni en längre kvällsrunda och tränade lite inkallning, framåt och kryp. Det gick förvånansvärt bra och vips så blir man glad i hela kroppen så det räcker i flera timmar. Visserligen har jag inte fått nån träning på folk i gruppen, utan fått variera mej mellan plaststolar, koner och igårkväll hittade jag två cementsuggor som stod rätt tätt ihop.
Krypet vet jag inte riktigt vad som hänt, träningskompisarna har kikat på oss, och Narni smyghöjer sig och luftar ibland ca 5 cm, så att pälsen lyfter från marken. Osynligt från mitt håll... Så nu har jag kört med spegeln eller folk som kikar, eller låtit henne krypa framför mig eller vid sidan om mig ett tag.
Fria följet är kanonfint när vi är ensamma och skitdåligt när vi får kommendering/publik. Narni har varit låg ett tag (skendräktig mm) och går som en sopa så fort hon får en chans.. Hm.

Men men vi får förlåta varandra jag och Narni för att vi inte har fått nån ordning på träningen, och så får vi tänka framåt och ta nya tag till hösten. Tillsvidare får vi bara gilla läget och bli glada för dom stunder vi lyckas få till oavsett hur det går.
Har anmält mej till 2 högreprov till, men eftersom livet är som det är just nu, så tar vi det som träning. Den värsta tortyren och fler spik i kistan är ju dom gångerna man bokat in träning, gått och längtat ordentligt och sen fått andra viktiga uppdrag som kör över allt annat "oviktigt". Man blir så himla besviken. Bättre att inte boka in träningen alls då, så blir man inte ledsen...
Men det blir nog bättre längre fram!

Nu skall jag gå och hälla ut kaffet som jag glömde dricka mitt i bloggandet. Skulle bara skriva tre rader som vanligt men vips så blev det en halv roman...
Skall festa till det så här på min dag, och ta en cappuchino tror jag!

Kram på er // Carina & Narni

GLAD PÅSK

önskar Mattssons

(Emma är tårtbakaren i familjen)

Träning?

Hej hej

Har gått och vankat fram och tillbaka en stund om jag skall blogga dagens sk "träning"... Lite tjötigt att höra om alla våra eskapader kanske... Men ändå så vill jag gärna skriva ner medan jag kommer ihåg, så jag själv kan gå och kika längre fram... Så ni får stå ut. Eller skit i att läsa.

Det var ju TRÄNING idag... Betald träning. Upplagt, planerat och klart. Lite svårt att komma ihåg att vi inte skulle tävla, men sammantaget så blev det faktiskt en bra träning... tillslut.

Igårkväll var jag en millimeter ifrån att ringa återbud. Har ju inte fått träna ens en bråkdel av vad jag skulle behöva, och min motivation är långt under isen efter en del struligheter som präglar min vardag (sånt man inte bloggar om).
Men så bankade jag huvet i väggen ett antal gånger och påminde mej själv om att jag skulle se det som en heldag för själen, betald träning, samvaro med hunden och framför allt tankevila från alla jobbigheter.

Samling klockan 07.00. Av erfarenhet vet jag att Kungälv alltid börjar med plats innan spåren.
Klockan ringer 05.00 och eftersom Narni inte bajjat igårkväll, så måste jag få lugn i sinnet och baj på morronen innan platsen. Och jag frågar mej själv för femtioelfte gången om jag är klok i bollen. Är inte speciellt nervös, skall ju bara träna, äter frukost, brygger kaffe, packar matsäck och ger mej av. Strax efter 06 är jag på plats och börjar traska med hunden. Som vägrar att bajja. Går fram och tillbaka hit och dit, men ingen baj. Nähä, då får hon väl ligga plats utan att vara bajjad... Vi får startnummer 5. Erica startnummer 8. Mellan oss ligger en kelpie och på min andra sida ligger en rottistik. Narni lägger sig finfint tillrätta med en gång när vi går iväg bakom ett litet hus. Snart kommer det en rottis, det visar sig vara nummer 1 som blivit utstirrad av nummer 2. Nervositeten slår till med full kraft. Strax därefter börjar en hund stormskälla. Då ropar TL "Vi bryter"! När jag kommer runt huset är Narni borta och kvar på platsen ligger en duktig flatte :-)) (Tilda). Resten av hundarna springer runt och leker. Men var är Narni? Vänder mej om och då har hon varit bakom huset och letat efter mej. Gullepluttan väljer iallafall mej framför dom andra hundarna :-))

Tänkte att det blir väl omläggning, men jag och flera andra fick inte vara med i omläggningen. Hm... Sedan visar det sig att kelpien vänt sig om efter första skotten, fått syn på skytten som var halvt dold (man såg bara överkroppen) och som rörde sig parallelt bakom hundarna, hoppat upp vänt sig om (åt narnis håll) och vrålskällt. Sprang sedan förbi framför Narni, till hunden på andra sidan och så var leken igång... Ingen bra träning alls. Och Narni har verkligen legat bra på platsen förut... och så händer detta..

Men jag tog det som en man (he he), tänkte va bra, då kan vi ta skogen som planerat och ha det härligt i spåret! Och det gjorde vi! Den där bajjen ville inte heller komma innan spåret, var orolig för att hon skulle bajja på påsläppet. Men det gick bra. Visserligen bakspår (vinden låg på motvind, så min teori om Narnis bakspår verkar stämma), men hon vände direkt klockrent på spåret och spårade URSNYGGT! Fixade vinklar kanonfint. En pinne fick vi inte styr på i en ljungglänta, hon snurrade en stund men varken jag eller hon fick syn på pinnen så vi fortsatte och plockade sedan alla dom andra. Glad och pigg och jättefin.
Den absoluta höjdpunkten var när Narni skevar av ner över en sankmark, jag tänker "jädrans, nu drar vi på älg", och strax passerar vi en jättehög älgspillning... Men vad gör Narnipärlan, jo hon går över älgbajset och spårar 15 meter till och vad ligger där - EN PINNE!!! Vi var rätt och hon gick inte på vilt!! Jippeeee!! Superhunden!

Så var det uppletande och Narnipärlan tog ALLA FYRA!! Visserligen slocknade hon lite i mitten och jag fick mana på henne igen, men hon jobbade så duktigt när hon jobbade att vi ändå fick 9+8 (samt lite tugg på sista). Nöjd med min lilla hund åker vi till klubbstugan för lydnaden. Målet var att stötta Narni och klämma i med alla möjliga dk, uppflyttningen var ju ändå spolierad i och med platshaveriet så då kan man ju passa på att göra bra träning av lydnaden med..

Fria följet gick sådär, men vi fick betyg och överlevde. Inkallningen gick som väntat, behövde två kommando för att stanna. Framåtsändandet gick både fram och back, hon gick igenom gruppen åt båda hållen (bra!), men åt ena hållet skevade hon glatt iväg till konen dom ställt som utkant på momentet, och på andra sidan vände hon upp för tidigt och sprang emot mig några meter innan jag hann klämma in ett dk och hon gick framåt igen. På det hela blev det bra träning så jag är nöjd ändå, men betyg det fick vi ju inte såklart. Skitsamma. Hon gick igenom gruppen!

Krypet sket sig på nåt mystiskt sätt.. Från min vinkel såg det ut som att hon kröp sitt bästa, och jag trodde att vi låg på en 9 iallafall, men på kritiken står det att hon var uppe... Blev ärligt förvånad när jag läste kritiklappen... Pratar vi om samma hund?
Min söndertänkta hjärna klarar inte av just nu att sortera ut hur det gått till, så jag bestämde mej på vägen hem att släppa det och träna vid spegeln eller framför nån kompis framöver. Skallet 10+9. Tungen 10+9,5 och Hoppet betyg 10+10.

Med tre nollor (plats, framåt och kryp) så blev det godkänt och det får vi vara nöjda med efter omständigheterna. Blev inbjuden av ett träningsgäng från några klubbar i närheten att spåra med dom på långfredagen i Stenungsund, och tackade ja. Gulligt av dom! Kul!

På vägen hem bestämde jag mej för att ta en paus i tävlandet efter dom kommande två högreproven som jag redan anmält och betalt till, oavsett hur det går. Jag kan inte hålla på att fläka mej så här. Måste göra färdig mina jobbigheter i vardagen först, och det kommer nog ta ett tag till.... Sen får jag försöka lappa ihop mej, vila ett tag och sen får vi se. Jag klarar inte att klistra på ett leende och se glad ut inför Narni, för hon genomskådar mej direkt och så saboterar jag träningen.

Eftersom jag är en tävlingsmänniska så klarar jag inte fullt ut att åka och tävla utan att vara förberedd och även om målsättnignen är att vara glad, så blir jag ändå besviken på mej själv att jag går emot mina principer att vara färdig innan tävling. Färdig. Ha en lägstanivå att luta sig mot. Kunna vara trygg i rutiner och sånt efter mängträning med heldagar på träning med special+lydnad med kommendering. Fullt ut. Man kan inte åka och tävla utan att ha satt sin fot på träningsplan på flera veckor. Så är det bara. Träna så går det bra. Träna inte så går det inte bra. Plättlätt.

Fattar inte hur inlägget kunde bli så långt! Skulle ju bara skriva några rader :-))

Ha det bra // Carina