Hej igen.
I går var vi och tränade och träningen gick väl sådär, Narni var alldeles för hög i aktivitet så hon hade svårt att hålla ihop. Måste komma ihåg att köra nån sänkande åtgärd innan ingång. Kanske en miniletaruta eller nåt skulle passa.
Hennes konstiga fläppryck häromdagen försvann som vanligt "poff" och var borta morgonen därpå. Knepigt, va?
Idag har jag varit tillbaka på jobbintervju nummer 2, och är lite smått förtjust-chockad-glad över det faktum att jag ju faktiskt fick det där jobbet! Känns väldans spännande faktiskt nu när jag fått vänja mej under eftermiddagen.
Jag skall då alltså börja på ekonomiavdelningen på Najadvarvet i Henån nästa vecka. Heltid.
Eftersom verkstan bara är på ca 30% så måste jag ju göra något annat i vilket fall. A-kassa kan man inte leva på, för det kommer aldrig några pengar... Visserligen har jag varit på semester i juli-aug, men borde ha fått för några dagar i juni, har inte sett röken av en enda spänn ännu.
Nu fick jag då 100% jobb ytterligare och skall alltså jobba 130% fram till och med januari. Sen får vi se om det blir förlängt, om jag och dom trivs med varandra, tiden får utvisa.
Hemmavid innebär det ju en hel del förändringar, bland annat att jag måste köra hemifrån vid 07:00 och vid det laget sitter barnen och käkar frukost, så framöver får dom fixa morronracet och ta sig till skolan själva. Anders får sköta ridskoleleveranser och diverse andra utryckningar hemmavid som uppkommer. Hunden får vara med husse i verkstan på dagarna, och husse får sig en lunchpromenad (fniss, kan inte skada). Vardagen blir ju rätt mycket kortare med ca 1 timme pendling om dagen, så även en hel del klubbgrejjer kommer att försvinna ur min prioriteringslista. Thats life.
Nä, nu tycker Narni att jag är idiotisk som lägger dyrbara minuter av mitt liv på den här jäklans burken, och det har hon ju väldans rätt i. Fast det regnar ute så jag tänkte att det kunde få regna slut... men nu går vi ändå...
Hejsvejs // Carina
tisdag 25 augusti 2009
söndag 23 augusti 2009
Ropa hej?
Hallo hallo
Eftersom jag var så käck och "ropade hej" och bredde på om hur bra Narni var och inte hade fläppryck längre, så är det ju inte mer än logiskt att hon får stans fläppryck...?
Eller??
Så att jag blir riktigt schizofren?
Igårkväll hade hon två små tendenser att snöa in på luktfläckar på promenaden, som brukar vara en förvarning till fläpprycken, (hon liksom fastnar i fläcken, svansen åker in mellan benen, och kroppen lutas bakåt i flyktberedskap och hon blir lång i kroppen - ibland följs det av att hon flyktar och jag måste hålla emot i kopplet så hon inte springer till skogs), men det kom ingen flykt igår, utan hon rätade upp sig och fortsatte som om inget hänt. Pust, tänkte jag.
Men idag så kom det ett riktigt fläppryck.
Skall försöka beskriva det så att det finns på pränt:
På eftermiddagen tar jag och Anders en promenad med Narni neråt Radonahållet. Rätt var det är sätter Narni nosen i vädret - vädrar som om det kommer en hemsk lukt, alternativt värsta osynliga spöket som svävar in över oss, och svansen åker in mellan benen, sen börjar hon steppa hit och dit i kopplets längd. Liksom travar fram och tillbaka med tungan ut och flämtar. Påminner väldigt om en spattig häst som travar fram och tillbaka längs staketet i hagen, som blivit skrämd av något "spöke", lite halvt hysteriskt med ögonen nästan rullandes upp i huvet.
Vi går hemöver och efter en stund släpper hon det hela och är som vanligt en bit.
Tills vi kommer hem. Sätter nosen i vädret, svansen mellan benen, kroppen blir lägre och börjar trava fram och tillbaka. Hemma är hon ju lös och det får till följd att hon travar i snabb takt fram och tillbaka på altanen några vändor (i häststilen) med svansen mellan benen. Fram och tillbaka. Jag sätter mej på altanen och studerar vad som händer. Efter att hon travat några vändor och tittat på mej i förbifarten som om jag var i maskopi med spökena eller lukterna eller vad det nu är, så försvinner hon in i huset. Min mobil ringer mitt i detta och jag sitter kvar och pratar.
När jag sen går in så står hon i trappan och kikar ner. Anders säger att hon har sprungit fram och tillbaka uppe brevid honom hela tiden. Den mest mattefixerade hunden i världen väljer alltså att gå in hellre än att söka tryggheten hos mig på altanen.
Precis som om det finns något ute som man kan vara rädd för.
Hm. Är aningen tät i näsan men känner ingen grilllukt. Mitt luktsinne är ju helt klart begränsat, men får ändå känslan att det är nån vittring av något slag. Eller osynliga spöken...
Går in och ger henne en rimadyl och väntar en stund. Kanske har hon ont någon stans? Ingen förbättring. Vaksam och travar hit och dit. Minsta lilla ljud eller rörelse resulterar i flykttendenser.
Nu har det gått 4 timmar och hon är mindre flyktbenägen men fortfarande i beredskap. Svansen hänger rakt ner och hon tittar sig över axeln ideligen. Som om det fanns spöken i alla ändar... Och detta är alltså precis samma hund som sover sig igenom en storm ombord på en båt i värsta gunget. Samma hund som spårade som en ångvält häromdagen. Samma hund som tog in fyra föremål på typ 2 minuter i en jäkla fart i går. Samma hund som inte vinklar ett öra åt segeltävlingens startpistol. Samma hund som numera jobbar deltid i en mekanisk verkstad.
Jävligt skumt. Tror jag blir knäpp i kolan på detta.
Hejsvejs // Matte till världens knepigaste hund
Eftersom jag var så käck och "ropade hej" och bredde på om hur bra Narni var och inte hade fläppryck längre, så är det ju inte mer än logiskt att hon får stans fläppryck...?
Eller??
Så att jag blir riktigt schizofren?
Igårkväll hade hon två små tendenser att snöa in på luktfläckar på promenaden, som brukar vara en förvarning till fläpprycken, (hon liksom fastnar i fläcken, svansen åker in mellan benen, och kroppen lutas bakåt i flyktberedskap och hon blir lång i kroppen - ibland följs det av att hon flyktar och jag måste hålla emot i kopplet så hon inte springer till skogs), men det kom ingen flykt igår, utan hon rätade upp sig och fortsatte som om inget hänt. Pust, tänkte jag.
Men idag så kom det ett riktigt fläppryck.
Skall försöka beskriva det så att det finns på pränt:
På eftermiddagen tar jag och Anders en promenad med Narni neråt Radonahållet. Rätt var det är sätter Narni nosen i vädret - vädrar som om det kommer en hemsk lukt, alternativt värsta osynliga spöket som svävar in över oss, och svansen åker in mellan benen, sen börjar hon steppa hit och dit i kopplets längd. Liksom travar fram och tillbaka med tungan ut och flämtar. Påminner väldigt om en spattig häst som travar fram och tillbaka längs staketet i hagen, som blivit skrämd av något "spöke", lite halvt hysteriskt med ögonen nästan rullandes upp i huvet.
Vi går hemöver och efter en stund släpper hon det hela och är som vanligt en bit.
Tills vi kommer hem. Sätter nosen i vädret, svansen mellan benen, kroppen blir lägre och börjar trava fram och tillbaka. Hemma är hon ju lös och det får till följd att hon travar i snabb takt fram och tillbaka på altanen några vändor (i häststilen) med svansen mellan benen. Fram och tillbaka. Jag sätter mej på altanen och studerar vad som händer. Efter att hon travat några vändor och tittat på mej i förbifarten som om jag var i maskopi med spökena eller lukterna eller vad det nu är, så försvinner hon in i huset. Min mobil ringer mitt i detta och jag sitter kvar och pratar.
När jag sen går in så står hon i trappan och kikar ner. Anders säger att hon har sprungit fram och tillbaka uppe brevid honom hela tiden. Den mest mattefixerade hunden i världen väljer alltså att gå in hellre än att söka tryggheten hos mig på altanen.
Precis som om det finns något ute som man kan vara rädd för.
Hm. Är aningen tät i näsan men känner ingen grilllukt. Mitt luktsinne är ju helt klart begränsat, men får ändå känslan att det är nån vittring av något slag. Eller osynliga spöken...
Går in och ger henne en rimadyl och väntar en stund. Kanske har hon ont någon stans? Ingen förbättring. Vaksam och travar hit och dit. Minsta lilla ljud eller rörelse resulterar i flykttendenser.
Nu har det gått 4 timmar och hon är mindre flyktbenägen men fortfarande i beredskap. Svansen hänger rakt ner och hon tittar sig över axeln ideligen. Som om det fanns spöken i alla ändar... Och detta är alltså precis samma hund som sover sig igenom en storm ombord på en båt i värsta gunget. Samma hund som spårade som en ångvält häromdagen. Samma hund som tog in fyra föremål på typ 2 minuter i en jäkla fart i går. Samma hund som inte vinklar ett öra åt segeltävlingens startpistol. Samma hund som numera jobbar deltid i en mekanisk verkstad.
Jävligt skumt. Tror jag blir knäpp i kolan på detta.
Hejsvejs // Matte till världens knepigaste hund
Bilder
m/s Hilma
Båthunden Narni
Lillhilma. Morfar har lektion med Emma och Anton.
Dom modiga barnen vågade sig ut ensamma i Lillhilma, och med skräckblandad förtjusning kan Emma även lägga till, dock med lite hjälp från Anton :-)
Emma och Oliver Gold, favorithästen.
Och så var hon tillbaka i sadeln efter drygt ett års ledighet från rideriet. Mamman har lite blandade känslor inför detta, hönsmamma som hon är... Hejsvejs // Carina Hönsmamman Mattsson
torsdag 20 augusti 2009
Skolstart mm
Halloj!
Idag är äntligen till ända.
Har haft två väldigt nervösa skolbarn som nu sussar så gott i sina sängar efter att första skoldagen är avklarad.
Anton började i 4an - ny klass och ny fröken. Från att ha gått i åldersblandat slog dom ihop 3 klasser och nu går han i homogen klass (äntligen o tack o lov o prisad vare han där uppe åldersblandat är skit - och dom som säger annat är köpta av kommunens budgetnissar).
Emma började i 6an - ny skola (!) Bleketskolan (årskurs 6-9) - och buss på morgonen och skåp i korridorerna.
Båda kom hem och var både nöjda och glada och vips så kändes tillvaron så mycket enklare.
Inte nog med detta så vet ju ni som följer min lilla blogg att jag från och med i höst har aningen tunt med jobb (bara ca 30%), och efter semestern så var det bara att åka in och skriva upp sig på arbetsförmedlingen och se glad ut. Jobbar man deltid, då får man ju bara 75 dagar, och sen får man antingen stämpla heltid eller inte alls. Om jag nu får nåt över huvud taget, har än så länge bara fått en massa frågor om styrelseuppdrag mm. Intressant.
Har ju haft alldeles för mycket ansvar på mitt gamla jobb, så jag har inte alls varit någon aktiv arbetssökande sen förra måndagen, efter återinskrivningen från semestern, utan tänkte vila lite först, låta mina inlärda stressreflexer vid telefonsignaler och annat klinga av lite (klassisk betingning - ni vet), samt träna lite hund, städa huset och sånt, vara duktig mamma, plus att gubbarna i verkstan kanske då hunnit få igång alla projekt så att jag kan gå upp i tid, men så ringer plötsligt min mobil och det är en personalansvarig från ett företag som ringer....
Och har letat upp mitt CV nånstans på arbetsförmedlingens sidor och vill att jag skall komma på intervju... Idag. Shit. Ehhhh. Jag skulle ju va ledig ju... Men jobb växer inte på träd!
Så idag har jag varit på mitt livs första anställningsintervju! He he he. Snacka om fjärliar. Men det var trevligt och kändes helt okej.
Nu finns det ju säkert hundratals andra som har varit där i samma ärende, så jag har inga större förväntningar. Men ändå. Tillät mej själv en stund fantisera om att jobba på deras flotta kontor och ha ett gäng chefer, semester och kompledigt, det känns ju lite spännande!
Träningsmässigt så måste jag bara skryta om min lilla före detta viltolist som häromdagen spårade som en liten ångvält bland älgar och bajs! Anna hade lagt ett ca 400 meter långt spår pepprat med kuliga kampleksaker. Och jäklar vilket tempo vi hade - tjoho! Lite snurrande i nån vinkel här och där, men inga avgångar på vilt! Träningstorka är tydligen en träningsmetod så god som någon!
Har anmält oss till ett par högretävlingar ihöst, så får vi se vad som händer. Den lilla damen skall ju löpa också närsomhelst, så risken finns nog för att tävlingssäsongen löps bort... Tre hela högreprov har jag hittat som passar... Oddsen för att komma med är ju inte stor - och så löp... Hm.
Tänkte eventuellt fuska bort hösten och våren i LKL 3 bara för att ha nåt att göra... Kanske.
Just nu är hon dessutom så himla bra! Bara ett fläppryck på två veckor! Bara det måtte hålla...
Ha det bra // Carina & Narni
Idag är äntligen till ända.
Har haft två väldigt nervösa skolbarn som nu sussar så gott i sina sängar efter att första skoldagen är avklarad.
Anton började i 4an - ny klass och ny fröken. Från att ha gått i åldersblandat slog dom ihop 3 klasser och nu går han i homogen klass (äntligen o tack o lov o prisad vare han där uppe åldersblandat är skit - och dom som säger annat är köpta av kommunens budgetnissar).
Emma började i 6an - ny skola (!) Bleketskolan (årskurs 6-9) - och buss på morgonen och skåp i korridorerna.
Båda kom hem och var både nöjda och glada och vips så kändes tillvaron så mycket enklare.
Inte nog med detta så vet ju ni som följer min lilla blogg att jag från och med i höst har aningen tunt med jobb (bara ca 30%), och efter semestern så var det bara att åka in och skriva upp sig på arbetsförmedlingen och se glad ut. Jobbar man deltid, då får man ju bara 75 dagar, och sen får man antingen stämpla heltid eller inte alls. Om jag nu får nåt över huvud taget, har än så länge bara fått en massa frågor om styrelseuppdrag mm. Intressant.
Har ju haft alldeles för mycket ansvar på mitt gamla jobb, så jag har inte alls varit någon aktiv arbetssökande sen förra måndagen, efter återinskrivningen från semestern, utan tänkte vila lite först, låta mina inlärda stressreflexer vid telefonsignaler och annat klinga av lite (klassisk betingning - ni vet), samt träna lite hund, städa huset och sånt, vara duktig mamma, plus att gubbarna i verkstan kanske då hunnit få igång alla projekt så att jag kan gå upp i tid, men så ringer plötsligt min mobil och det är en personalansvarig från ett företag som ringer....
Och har letat upp mitt CV nånstans på arbetsförmedlingens sidor och vill att jag skall komma på intervju... Idag. Shit. Ehhhh. Jag skulle ju va ledig ju... Men jobb växer inte på träd!
Så idag har jag varit på mitt livs första anställningsintervju! He he he. Snacka om fjärliar. Men det var trevligt och kändes helt okej.
Nu finns det ju säkert hundratals andra som har varit där i samma ärende, så jag har inga större förväntningar. Men ändå. Tillät mej själv en stund fantisera om att jobba på deras flotta kontor och ha ett gäng chefer, semester och kompledigt, det känns ju lite spännande!
Träningsmässigt så måste jag bara skryta om min lilla före detta viltolist som häromdagen spårade som en liten ångvält bland älgar och bajs! Anna hade lagt ett ca 400 meter långt spår pepprat med kuliga kampleksaker. Och jäklar vilket tempo vi hade - tjoho! Lite snurrande i nån vinkel här och där, men inga avgångar på vilt! Träningstorka är tydligen en träningsmetod så god som någon!
Har anmält oss till ett par högretävlingar ihöst, så får vi se vad som händer. Den lilla damen skall ju löpa också närsomhelst, så risken finns nog för att tävlingssäsongen löps bort... Tre hela högreprov har jag hittat som passar... Oddsen för att komma med är ju inte stor - och så löp... Hm.
Tänkte eventuellt fuska bort hösten och våren i LKL 3 bara för att ha nåt att göra... Kanske.
Just nu är hon dessutom så himla bra! Bara ett fläppryck på två veckor! Bara det måtte hålla...
Ha det bra // Carina & Narni
tisdag 18 augusti 2009
Båtar, Blåst och Bra träning
Hej hej!
Ja, som sagt.
Från och med nu har min blogg blivit privat, och bara kända personer får tillgång.
Detta dels på grund av att Skärhamn är ett jäkla skitpratarnäste och vissa saker jag har skrivit under våren har man vrängt till och så får man höra värsta hopkoket av historier. Jag förundras lika mycket varje gång hur en fjäder kan växa och bli till en hel jävla struts... Men med barndomens Viske-leken i färskt minne så vet man ju hur det kan bli när det kommer ur i andra änden av raden av barn...
Sånt behöver man ju inte bjuda på...
Dessutom så känns det som att man måste censurera vad man skriver, när det finns folk som kan använda orden till att sprida skitsnack, och då kan man ju likaväl skita i att skriva...
I helgen har vi varit med min mor och far ute med Hilma. Fredagen var ju kanonfin och vi siktade in oss på Åstol för att ha en bra utkik inför Tjörn Runt. Lördagen var också rätt fin till att börja med och eftersom vi tröttnade rätt snart på segelbåtarna, så stävade vi mot Marstrand istället. Väl framme så kom ju såklart regnet och blåsten. Men modiga seglare räds inte lite blöta, utan på med regnkläderna och så halkade vi runt på kullerstenarna. Narnia behövde ju ändå iland..
Fast det där modet byttes på något underligt sätt ut mot tankar på fredagsmys och Hilmas varma sköna sittbrunn och blöta som katter - regnet stod på tvärs och vi hade inga regnbyxor -
skyndade vi tillbaka ombord. Via godisaffären :-))
Under kvällen lyssnade vi på sjövädret som körde "Navigational warning - Gale" och det vanliga tugget så fort jag sätter min fot på en båt... Stormkråkan även kallad. Nåja, vi har en stor båt och man kan gå på insidan Marstrand, så på söndagen gick vi Instö ränna och försökte hålla undan från dom värsta blåshålen. Vissa platser kommer man inte undan, och det rullade rejält.
Anton satt och sjöng Sjörövarfabbe iförd gröna solbrillor, och tyckte det gott kunde gunga lite till, medan Emma var grön i ansiktet, jämrade sig i vågorna och ville spy, Narnia låg som en klubbad säl i mitt bengrepp mot bänken och sov i höga berg och djupa dalar. Otroligt. Emma piggnade till när vi pausade i Rönnäng och käkade isglass, och sen hängde hon med i gunget med gott mod och utan grönfärg i ansiktet sista biten hem.
För en annan hönsmamma vars värsta farhåga är att barn och hund skall bli skrämda av det dåliga vädret var det en väldigt härlig upplevelse att barnen ändå är så stora att dom kan hantera det hela och ta det som ett äventyr, och att hunden också bara köpte läget.
Igår var det träning på klubben, och det blev en sån där superkanonbra träning! Jag fick en grupp med 4 pers!! Suveränt!! Narni visade direkt prov på sina böjar som hon gör innan gruppen, men det fina är ju på träning så kan man ju köra och köra och köra tills att det försvinner!! Det är för en annan höjden av träningslycka när man får till det där jävla momentet!! Vi körde även fritt följ, inkallning, kryp och skall, och Narni var jätteduktig. Jag fick lite skäll av Eva att jag slarvat med stadgan, hon satt och hoppade på inkallningen och tjuvstartade när jag gick ifrån.. men så är det - ett givande och tagande :-))
Har ägnat dagen åt att städa kontoret på verkstan där jag skall husera från och med nästa vecka, några timmar per vecka. Jisses i min låda så karlar i verkstäder kan skita ner, samma kläder från värsta svetsarjobbet till kontoret. Det blir ju därefter... Fick byta vatten i skurspannen 509 gånger, minst. Golv, väggar, tak, lampor, elkontakter, hejsvejs så skitet.
Två toaletter finns det, så nästa projekt blir att göra en skylt där det står "Ladies Only", plus en lämplig dödskalleskylt och sen kan jag husera hej vilt därinne.
Jag har mutat in mitt område i en hörna, med mitt höjochsänk bara skrivbord och lite annat från förra kontoret. Planen är att sätta upp kompostgaller runt om så att jag och Narni kan hålla ifrån oss det värsta. Som kontorsperson har man visst blivit lite fin i kanten under åren :-))
Nä men oj vad tiden går! Emma har smugit sig med på Alizias ridträning och fått tillbaka sin tappade ridsug så nu vill hon börja rida igen - ve och fasa. Men bara att se glad ut!
Så nu skall jag leverera henne och kusinerna på Valsäng!
Kram på er // Carina
Ja, som sagt.
Från och med nu har min blogg blivit privat, och bara kända personer får tillgång.
Detta dels på grund av att Skärhamn är ett jäkla skitpratarnäste och vissa saker jag har skrivit under våren har man vrängt till och så får man höra värsta hopkoket av historier. Jag förundras lika mycket varje gång hur en fjäder kan växa och bli till en hel jävla struts... Men med barndomens Viske-leken i färskt minne så vet man ju hur det kan bli när det kommer ur i andra änden av raden av barn...
Sånt behöver man ju inte bjuda på...
Dessutom så känns det som att man måste censurera vad man skriver, när det finns folk som kan använda orden till att sprida skitsnack, och då kan man ju likaväl skita i att skriva...
I helgen har vi varit med min mor och far ute med Hilma. Fredagen var ju kanonfin och vi siktade in oss på Åstol för att ha en bra utkik inför Tjörn Runt. Lördagen var också rätt fin till att börja med och eftersom vi tröttnade rätt snart på segelbåtarna, så stävade vi mot Marstrand istället. Väl framme så kom ju såklart regnet och blåsten. Men modiga seglare räds inte lite blöta, utan på med regnkläderna och så halkade vi runt på kullerstenarna. Narnia behövde ju ändå iland..
Fast det där modet byttes på något underligt sätt ut mot tankar på fredagsmys och Hilmas varma sköna sittbrunn och blöta som katter - regnet stod på tvärs och vi hade inga regnbyxor -
skyndade vi tillbaka ombord. Via godisaffären :-))
Under kvällen lyssnade vi på sjövädret som körde "Navigational warning - Gale" och det vanliga tugget så fort jag sätter min fot på en båt... Stormkråkan även kallad. Nåja, vi har en stor båt och man kan gå på insidan Marstrand, så på söndagen gick vi Instö ränna och försökte hålla undan från dom värsta blåshålen. Vissa platser kommer man inte undan, och det rullade rejält.
Anton satt och sjöng Sjörövarfabbe iförd gröna solbrillor, och tyckte det gott kunde gunga lite till, medan Emma var grön i ansiktet, jämrade sig i vågorna och ville spy, Narnia låg som en klubbad säl i mitt bengrepp mot bänken och sov i höga berg och djupa dalar. Otroligt. Emma piggnade till när vi pausade i Rönnäng och käkade isglass, och sen hängde hon med i gunget med gott mod och utan grönfärg i ansiktet sista biten hem.
För en annan hönsmamma vars värsta farhåga är att barn och hund skall bli skrämda av det dåliga vädret var det en väldigt härlig upplevelse att barnen ändå är så stora att dom kan hantera det hela och ta det som ett äventyr, och att hunden också bara köpte läget.
Igår var det träning på klubben, och det blev en sån där superkanonbra träning! Jag fick en grupp med 4 pers!! Suveränt!! Narni visade direkt prov på sina böjar som hon gör innan gruppen, men det fina är ju på träning så kan man ju köra och köra och köra tills att det försvinner!! Det är för en annan höjden av träningslycka när man får till det där jävla momentet!! Vi körde även fritt följ, inkallning, kryp och skall, och Narni var jätteduktig. Jag fick lite skäll av Eva att jag slarvat med stadgan, hon satt och hoppade på inkallningen och tjuvstartade när jag gick ifrån.. men så är det - ett givande och tagande :-))
Har ägnat dagen åt att städa kontoret på verkstan där jag skall husera från och med nästa vecka, några timmar per vecka. Jisses i min låda så karlar i verkstäder kan skita ner, samma kläder från värsta svetsarjobbet till kontoret. Det blir ju därefter... Fick byta vatten i skurspannen 509 gånger, minst. Golv, väggar, tak, lampor, elkontakter, hejsvejs så skitet.
Två toaletter finns det, så nästa projekt blir att göra en skylt där det står "Ladies Only", plus en lämplig dödskalleskylt och sen kan jag husera hej vilt därinne.
Jag har mutat in mitt område i en hörna, med mitt höjochsänk bara skrivbord och lite annat från förra kontoret. Planen är att sätta upp kompostgaller runt om så att jag och Narni kan hålla ifrån oss det värsta. Som kontorsperson har man visst blivit lite fin i kanten under åren :-))
Nä men oj vad tiden går! Emma har smugit sig med på Alizias ridträning och fått tillbaka sin tappade ridsug så nu vill hon börja rida igen - ve och fasa. Men bara att se glad ut!
Så nu skall jag leverera henne och kusinerna på Valsäng!
Kram på er // Carina
måndag 17 augusti 2009
Lösenord!
Hej på er!
Har som ni förstår satt lösenord på min blogg...
Och skickat ut inbjudningar till er som jag vet brukar läsa och kommentera, totalt ett tiotal personer, det blir säkert fler efterhand, men det bästa är att jag kan kontrollera vem som läser och att man då kan vara lite mer ärlig och personlig i sitt bloggande och skriva om riktiga saker och inte bara blaj.
Tycker att även ni andra som bloggar om lite mer personliga saker bör följa exemplet, för jäklar anåda så elaka människor kan vara när dom använder skrivna ord och vänder dom emot en själv... Brrrrrr.
Kram på er // Carina
Har som ni förstår satt lösenord på min blogg...
Och skickat ut inbjudningar till er som jag vet brukar läsa och kommentera, totalt ett tiotal personer, det blir säkert fler efterhand, men det bästa är att jag kan kontrollera vem som läser och att man då kan vara lite mer ärlig och personlig i sitt bloggande och skriva om riktiga saker och inte bara blaj.
Tycker att även ni andra som bloggar om lite mer personliga saker bör följa exemplet, för jäklar anåda så elaka människor kan vara när dom använder skrivna ord och vänder dom emot en själv... Brrrrrr.
Kram på er // Carina
söndag 9 augusti 2009
Blandade bilder
Klara - Färdiga - Gå!Tänk att det blev lite mer sommar så här i sluttampen.
Gustavsvik - Grillkväll ute. Anton visar ovilligt upp sitt limmade ögonbryn.
Partners in crime.
Fristering av ett styck träd efter en natt med skrapande på taket...
Anders R drillar mej nåt i den här stilen:
Perfekt. Man skulle ha en A.R i fickan i hopfällbart format.
Kogarlägret - Brukslydnadsgänget på utflykt till Västerviks BK i sommarvärmen.
Anders R drillar mej nåt i den här stilen:- Håll tyst! Du går och berömmer för mycket!
- Bra! Beröm! Och sen är du tyst!
- Nu! Säg till henne på skarpen!
- Bra! Belöna!!
Perfekt. Man skulle ha en A.R i fickan i hopfällbart format.
Kogarlägret - Brukslydnadsgänget på utflykt till Västerviks BK i sommarvärmen.Hejsvejs // Carina & Narni
lördag 8 augusti 2009
Lördag
Hej hej
I morses begav vi oss till klubben jag och Narni för att få lite styr på träningen igen efter all härlig ledighet. Klockan 09:00 satte vi som målsättning att var på plats för att gå ut ett spår med 4 föremål, relativt kort och roligt, men med två vägövergångar, därefter valla uppletande ruta och köra 4 föremål på linje ut, och sedan fila på framåtsändande.
Efter detta torde spåret ha legat till sig i värmen och lagom att knalla iväg.
Blev väldans sugen på att mäta upp ett framåtsändande på tvärsen på plan, och bestämde mej på stående fot att ta tag i detta orosmoment.
Högreprovet närmar sig med stormsteg (jag skall vara TL tillsammans med Yvonne), och lika bra att ta tag i den värsta huvudvärken i god tid.
Vår lilla klubb har ju ett bekymmer just med brukset eftersom planen är för kort för att kunna få ut framåtsändande med startsträcka och det hela utan att hunden måste gå förbi altanen och publiken, vilket är lite smått elakt, men nöden har ingen lag.
Därför blir det bajsträning för det mesta eftersom det rätt var det är kommer en lös hund som tar slutbollen vid grusgången, eller en stackars nybliven hundägare som kliver in på plan för att träna lite bara, eller så har någon en hund på altanen, eller så har en stackars agiltyhund börjat köra slalom i andra änden på sträckan... Hm... Ena änden altan och grusgång - andra änden agilityplan+lyktstolpe+gräsodling. Lite mycket chansningar för min smak.. Jag är ju som bekant väldigt träningslat... Blir det ingen bra träning - så skiter jag hellre i allt ihop.
Eller så blir man sur som råttans för att nån stackare bara skall vara duktig men har noll koll på vad framåtsändande är för nåt meck och råkar sabotera helt ovetandes (stackars människa).
Störningsträning skall vara planerad och inte bestå i "shit happens" för mycket...
Och visst kan man köra framåt på ängarna, men skall man träna tävlingslikt så vill man nog gå fritt följ utan att stuka fötterna bland ängstuvorna, därefter en inkallning och så kommer ju framåt sen, dessutom med fritt följ i bägge ändar... Så man brukar få välja vilket man för dagen vill prioritera - vricka fötterna på fria följet bitarna på ängen - eller bara köra galopp till gruppen / sakta ut från gruppen.
Oj vilken utläggning det blev!
Kontentan av denna huvudvärk som har gnagt i huvet sen i våras, blev att nu äntligen har jag fått lite sinnesro genom att metrarna faktiskt gick ihop (!!!) , även på bredden.... Pust.
När det gäller Narnis små fläppryck, som kan komma närsomhelst, eller inte alls, varannan dag, eller inte på flera veckor... (snacka om ambivalens), så har jag börjat föra dagbok. Har tänkt pricka in löpperioder, fästingmedel, grilllukt (som jag kan känna), boreliatitrarna, fläppryck eller inte fläppryck. Så får vi se om det blir nåt mönster på sikt. Får även ta tag i veterinärfrågan och se till att komma till nån som vet vad som gäller och inte..
När man pratar med andra som varit i samma läge, så är tydligen 6 veckor pencillin + anti-inflammatorisk eller smärtstillande medicin (!) mycket vanligt... Hm... Ja ja. Vi får väl se.
Träningen då!?
Vi gjorde nog vår bästa träning på väldigt väldigt länge!
Uppletandet gick som smort - tjoff, tjoff, tjoff och tjoff.
Därefter framåtsändande på nyuppmätt plan, och första skicket gick raketen alldeles för fort, glömde att hon skulle stanna redan 4-5 meter innan gruppen för att jag skall hinna gå ifatt. Det blev ju vädligt tydligt med uppmätt 25 meter att på tävling så hade vi nollat så det visslade... Jag hade 5 meter kvar till gruppen när hon passerade linjen... Huga....
Efter den lilla tankevurpan gjorde vi om och det blev helt suveränt. Andra hållet var lite vingligt, eftersom hon inte fått retning från det hållet, men hon rätade upp sig och det blev bra. Sen var hon så herrans trött så vi passade på att köra lite sakta övningar från gruppen och ut på båda håll.
Därefter lite vila, vatten och kaffe i värmen, och sen dags för spåret som också gick kanon. Hon fick lite bekymmer vid en övergång på asfaltsvägen, där det passerat en hel skock med tjejjer alldeles innan vi kom ut ur skogen, men letade sig fram så det blev bra ändå.
Jisses amalia, så skönt att få till en träning..
Hejsvejs i lingonskogen // Carina & Narni
I morses begav vi oss till klubben jag och Narni för att få lite styr på träningen igen efter all härlig ledighet. Klockan 09:00 satte vi som målsättning att var på plats för att gå ut ett spår med 4 föremål, relativt kort och roligt, men med två vägövergångar, därefter valla uppletande ruta och köra 4 föremål på linje ut, och sedan fila på framåtsändande.
Efter detta torde spåret ha legat till sig i värmen och lagom att knalla iväg.
Blev väldans sugen på att mäta upp ett framåtsändande på tvärsen på plan, och bestämde mej på stående fot att ta tag i detta orosmoment.
Högreprovet närmar sig med stormsteg (jag skall vara TL tillsammans med Yvonne), och lika bra att ta tag i den värsta huvudvärken i god tid.
Vår lilla klubb har ju ett bekymmer just med brukset eftersom planen är för kort för att kunna få ut framåtsändande med startsträcka och det hela utan att hunden måste gå förbi altanen och publiken, vilket är lite smått elakt, men nöden har ingen lag.
Därför blir det bajsträning för det mesta eftersom det rätt var det är kommer en lös hund som tar slutbollen vid grusgången, eller en stackars nybliven hundägare som kliver in på plan för att träna lite bara, eller så har någon en hund på altanen, eller så har en stackars agiltyhund börjat köra slalom i andra änden på sträckan... Hm... Ena änden altan och grusgång - andra änden agilityplan+lyktstolpe+gräsodling. Lite mycket chansningar för min smak.. Jag är ju som bekant väldigt träningslat... Blir det ingen bra träning - så skiter jag hellre i allt ihop.
Eller så blir man sur som råttans för att nån stackare bara skall vara duktig men har noll koll på vad framåtsändande är för nåt meck och råkar sabotera helt ovetandes (stackars människa).
Störningsträning skall vara planerad och inte bestå i "shit happens" för mycket...
Och visst kan man köra framåt på ängarna, men skall man träna tävlingslikt så vill man nog gå fritt följ utan att stuka fötterna bland ängstuvorna, därefter en inkallning och så kommer ju framåt sen, dessutom med fritt följ i bägge ändar... Så man brukar få välja vilket man för dagen vill prioritera - vricka fötterna på fria följet bitarna på ängen - eller bara köra galopp till gruppen / sakta ut från gruppen.
Oj vilken utläggning det blev!
Kontentan av denna huvudvärk som har gnagt i huvet sen i våras, blev att nu äntligen har jag fått lite sinnesro genom att metrarna faktiskt gick ihop (!!!) , även på bredden.... Pust.
När det gäller Narnis små fläppryck, som kan komma närsomhelst, eller inte alls, varannan dag, eller inte på flera veckor... (snacka om ambivalens), så har jag börjat föra dagbok. Har tänkt pricka in löpperioder, fästingmedel, grilllukt (som jag kan känna), boreliatitrarna, fläppryck eller inte fläppryck. Så får vi se om det blir nåt mönster på sikt. Får även ta tag i veterinärfrågan och se till att komma till nån som vet vad som gäller och inte..
När man pratar med andra som varit i samma läge, så är tydligen 6 veckor pencillin + anti-inflammatorisk eller smärtstillande medicin (!) mycket vanligt... Hm... Ja ja. Vi får väl se.
Träningen då!?
Vi gjorde nog vår bästa träning på väldigt väldigt länge!
Uppletandet gick som smort - tjoff, tjoff, tjoff och tjoff.
Därefter framåtsändande på nyuppmätt plan, och första skicket gick raketen alldeles för fort, glömde att hon skulle stanna redan 4-5 meter innan gruppen för att jag skall hinna gå ifatt. Det blev ju vädligt tydligt med uppmätt 25 meter att på tävling så hade vi nollat så det visslade... Jag hade 5 meter kvar till gruppen när hon passerade linjen... Huga....
Efter den lilla tankevurpan gjorde vi om och det blev helt suveränt. Andra hållet var lite vingligt, eftersom hon inte fått retning från det hållet, men hon rätade upp sig och det blev bra. Sen var hon så herrans trött så vi passade på att köra lite sakta övningar från gruppen och ut på båda håll.
Därefter lite vila, vatten och kaffe i värmen, och sen dags för spåret som också gick kanon. Hon fick lite bekymmer vid en övergång på asfaltsvägen, där det passerat en hel skock med tjejjer alldeles innan vi kom ut ur skogen, men letade sig fram så det blev bra ändå.
Jisses amalia, så skönt att få till en träning..
Hejsvejs i lingonskogen // Carina & Narni
söndag 2 augusti 2009
En stilla kväll vid skogssjön
Sitter här vid Skogssjön i Mjölby under markisen och känner mej rätt nöjd med dagen.
Jag och Narni kom med på reservplats på Spinoys/kogaråsens korning här på Mjölby BK idag, och efter en härlig avkopplande semester så vaknade jag med rätt ont i magen och var väldans nära att hoppa av. Ja, ni som följer bloggen vet ju att min lilla schizofrena Narnihund har två personligheter och man vet aldrig när det är skiftbyte i den lilla söta hundens näpna huvve.
Ville inte berätta för nån att vi skulle vara med ifall vi bestämde oss för att fega ur..
Men mina farhågor kom på skam, och hon gjorde en hygglig korning med 347p efter förutsättningarna.
Vi hade säkert kunnat träna till oss bättre betyg på 5 o 40 metersleken, men det har inte blivit av att träna med nån främmande karl på långt håll, så vi fick visa upp det vi hade med oss. I mitt protokoll gick vi miste om kanske 50 talet poäng på lekbitarna om vi hade tränat ordentligt, fy på mej... Det andra är ju sånt som man inte kan påverka...
Även vid släden fick vi nog en hel drös med avdrag, dels på grund av att själva släden var skitläskig, skramlade och skuttade framåt i långa skutt, men det gjorde inte saken bättre att Narni i tumultet missade att jag gick fram halva avståndet vid avreaktionen och trodde jag gått upp i rök. Efter lite panikslaget matteletande i gruppen fick jag ropa så att hon fick syn på mig... Lite avreaktionsbekymmer fick hon där och nån båge, kanske hade hon fått det ändå, vem vet.
Annars var hon nämligen jättefin på avreaktionen på det andra, dumpe och skrammel och figurraden, inga tråkiga minnesbilder.
Samarbete
Föremål-Förare: 5, kommer snabbt tillbaka för fortsatt lek
Föremål-TL: 1, Leker ej (Narni sprang till mig och uppmanade mej hela tiden och nollade TLs försök i bakgrunden)
Gripa Ta tag 5 meter: 3, Tuggar eller byter tag upprepade gånger
Hålla 40 meter: 1, Håller ej / Kliver ur under passivitet och återgår ej inom tidsramen (Narni är framme leker, släpper i passivitet och springer till mej men springer tillbaka och leker - utanför tidsramen)
Förföljande Trasan: 4, Startar tveksamt eller håller låg fart. kan öka farten, fullföljer
Gripande: 3, griper tveksamt eller med tidsfördröjning (mitt i allt detta får hon syn på släden och springer mot den och jag får ropa in henne)
Uthållighet: 3, jobbar i 30 sek (kör större och större cirklar i sökbeteende, och kommer för långt ifrån och annan vittring/prylar att undersöka)
Social självsäkerhet: 3, socialt osäker i flera situationer
Social nyfikenhet: 4, Besvarar när figurant bjuder
Socialt samspel: 2, svarar svagt på lek och lekinviter - kan avbryta (stel och rätt tråkig Afigge)
Handlingsförmåga: 2, Försöker endast kortvarigt eller med liten aktivietet lösa uppgifter i de flesta situationer
Anpassninsförmåga: 3, Anpassar intensitet - men med tidsfördröjning
Koncentration: 3, Anpassar intensitet - men med tidsfördröjning
Avreaktion: 4, Avreagerar med någon tidsfördröjning i enstaka situationer
Minnesbilder: 3, Visar minnesbilder, med enstaka undvikande beteenden
Rädsla: 3, står emot, pendlar, intensitetssänkning, undanmanöver
Aggressivitet: 3, Visar ingen aggression/kortvariga aggressionsyttringar
Nyfikenhet: 3, Går fram med hjälp
Skott: 5, Ingen reaktion.
Jag och Narni är iallfall väldigt glada över dagens prov, och nu har vi fått ett litet arbetsunderlag till fortsatt träning. Kompletterat med ny utredning hos ny veterinär så kanske det kan finnas lite hopp om framtiden :-))
Hejsvejs // Carina & Narni
Jag och Narni kom med på reservplats på Spinoys/kogaråsens korning här på Mjölby BK idag, och efter en härlig avkopplande semester så vaknade jag med rätt ont i magen och var väldans nära att hoppa av. Ja, ni som följer bloggen vet ju att min lilla schizofrena Narnihund har två personligheter och man vet aldrig när det är skiftbyte i den lilla söta hundens näpna huvve.
Ville inte berätta för nån att vi skulle vara med ifall vi bestämde oss för att fega ur..
Men mina farhågor kom på skam, och hon gjorde en hygglig korning med 347p efter förutsättningarna.
Vi hade säkert kunnat träna till oss bättre betyg på 5 o 40 metersleken, men det har inte blivit av att träna med nån främmande karl på långt håll, så vi fick visa upp det vi hade med oss. I mitt protokoll gick vi miste om kanske 50 talet poäng på lekbitarna om vi hade tränat ordentligt, fy på mej... Det andra är ju sånt som man inte kan påverka...
Även vid släden fick vi nog en hel drös med avdrag, dels på grund av att själva släden var skitläskig, skramlade och skuttade framåt i långa skutt, men det gjorde inte saken bättre att Narni i tumultet missade att jag gick fram halva avståndet vid avreaktionen och trodde jag gått upp i rök. Efter lite panikslaget matteletande i gruppen fick jag ropa så att hon fick syn på mig... Lite avreaktionsbekymmer fick hon där och nån båge, kanske hade hon fått det ändå, vem vet.
Annars var hon nämligen jättefin på avreaktionen på det andra, dumpe och skrammel och figurraden, inga tråkiga minnesbilder.
Samarbete
Föremål-Förare: 5, kommer snabbt tillbaka för fortsatt lek
Föremål-TL: 1, Leker ej (Narni sprang till mig och uppmanade mej hela tiden och nollade TLs försök i bakgrunden)
Gripa Ta tag 5 meter: 3, Tuggar eller byter tag upprepade gånger
Hålla 40 meter: 1, Håller ej / Kliver ur under passivitet och återgår ej inom tidsramen (Narni är framme leker, släpper i passivitet och springer till mej men springer tillbaka och leker - utanför tidsramen)
Förföljande Trasan: 4, Startar tveksamt eller håller låg fart. kan öka farten, fullföljer
Gripande: 3, griper tveksamt eller med tidsfördröjning (mitt i allt detta får hon syn på släden och springer mot den och jag får ropa in henne)
Uthållighet: 3, jobbar i 30 sek (kör större och större cirklar i sökbeteende, och kommer för långt ifrån och annan vittring/prylar att undersöka)
Social självsäkerhet: 3, socialt osäker i flera situationer
Social nyfikenhet: 4, Besvarar när figurant bjuder
Socialt samspel: 2, svarar svagt på lek och lekinviter - kan avbryta (stel och rätt tråkig Afigge)
Handlingsförmåga: 2, Försöker endast kortvarigt eller med liten aktivietet lösa uppgifter i de flesta situationer
Anpassninsförmåga: 3, Anpassar intensitet - men med tidsfördröjning
Koncentration: 3, Anpassar intensitet - men med tidsfördröjning
Avreaktion: 4, Avreagerar med någon tidsfördröjning i enstaka situationer
Minnesbilder: 3, Visar minnesbilder, med enstaka undvikande beteenden
Rädsla: 3, står emot, pendlar, intensitetssänkning, undanmanöver
Aggressivitet: 3, Visar ingen aggression/kortvariga aggressionsyttringar
Nyfikenhet: 3, Går fram med hjälp
Skott: 5, Ingen reaktion.
Jag och Narni är iallfall väldigt glada över dagens prov, och nu har vi fått ett litet arbetsunderlag till fortsatt träning. Kompletterat med ny utredning hos ny veterinär så kanske det kan finnas lite hopp om framtiden :-))
Hejsvejs // Carina & Narni
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)