Träning

Äntligen fick jag då till lite träning! Både igår eftermiddag och hela förmiddagen idag! Underbart!

Igår i det snabbt försvinnande daxljuset blev det mest fritt följ, inkallning, lite ruta, fjärr, höger-vänster (inför apport m dirigering), skall och vittring, och idag lade vi ett låååångt spår med massa prylar, vinklar och klurigheter. Dessutom fick vi två skick i uppletanderuta, kanonbra platsträning, sittande i grupp och lite rutor idag med. Tänk så mycket det gör att få till lite bra träning!

Raka vägen hem, fixa mat, köra dammsugare, piska matta och sen flyttade vi in i vårt nya teverum och invigde med lite överbliven tårta från teamet (tack Taimi, den kom väl till pass! Väldigt bra tajmat dessutom!). Jag har tjötat mej ett skåp med glasdörrar till hundarnas prissamling (jag hatar att damma), och Anders och barnen hade satt in en lampa idag i smyg och överraskade mej med. Det lyste och blänkte så fint så! Stora KM bucklan fick bo uppe på skåpet...

Och snart startar vi (mest Anders) nästa byggprojekt - sovrummet... Tänk när vi väl blir färdiga (vi har hållt på att renovera sen vi flyttade in 1993) då är det nog dax att börja om igen...

Hejsvejs // Carina

Torsdag

Och hemma med en hiskeligt hostande Anton. Nu har han varit hemma i snart en vecka med världens kanonförkylning. Vi har försökt att varva jag och Anders, men det är inte så lätt. I går morse åkte Anders till Gävle och skall inte vara tillbaka förrän sent i kväll, så onsdagsträningen var bara att ställa in... Lite frustrerande det där när man har planerat och försökt... Lätt att ge upp alltihop.. Tur att det är långt till våren.

Inte ens kvällspromenaden får sig nån träning numera. Mörkret har liksom tagit bort all kraft... Vänjer man sig? Har för mej att jag brukar hålla ut bättre tidigare år, men i år är musten bara borta. Hm. Visst har det varit mycket med nackspärr, yrsel, ryggproblem och sen foten uppe på allt det andra, men ändå.. Pust.

Narni började löpa för andra gången häromdagen, åtta månader sen sist. Det kan man ju helt klart leva med, åtta månader emellan. Hoppas det håller sig. Dessutom verkar det som om hon städar rätt okej efter sig, hittils iallfall, så det får man vara glad över.

Skulle behöva gå till jobbet... Men Anton vill inte vara själv... och han kan inte gå med och smitta ner folk med sin hosta... Skit att man inte har en klon i garderoben...

Tjing pling // Carina

publik

Vi hoppade LKL 3 jag och Narni igår. Efter att inte ha fått till några träningar på hela veckan så åkte vi upp på fredag kväll och tänkte få till det där som saknades... Hm... Det började med att Narni satte sig på platsen (första gången på väldigt länge)... Bestämde rakt av att då hoppar vi tävlingen. Vis av gamla erfarenheter med Glimmer så tror jag man spar man både tid och bekymmer om man är lite överdrivet försiktig i platsfrågan... Både för sig själv och andra.
När vi så körde igenom lite moment i den täta dimman, så bad jag Anna om en fjärr med tävlingsledare... He he he.. Det momentet var verkligen inte klart på långa långa vägar. Flyttar sig framåt från ligg-stå, sätter sig framåt från stå-sitt, osv... Klassiskt. Tillbaka till scratch tror jag innan jag befäster det mer än det redan är. Det blir lagom med tävling framåt våren, men då går ju brukset före, så det får bli i mån om tid... Men bra att ha något att träna på under vintern!

Vintermålen får bli spårning, uppletande, framåtsändande, kryp (inomhus) och såklart LKL3 / Elit momenten.

Det kändes helt okej att stå på altanen igår och vara publik istället för att vara på plan. Och om jag hade ställt upp i tvåan så hade det inte blivit bra heller, för där hade dom verkligen lattjolajbans på platsliggandet. Stackars Tilda fick bekänna färg när hundarna racade runt dom på någon meters avstånd och Tilda låg kvar ändå! Inte nog med det utan efter omläggning så händer det IGEN när dom andra hundarna fått smak på racet. Tilda låg ändå (suveränt!). Men jag är glad att inte jag och Narni var i den gruppen, för vem vet om hon hade klarat att ligga... tveksamt..

Nu skall vi åka till GBG och handla lite möbler och sedan äta middag hos svägerskan som fyller år. Om vi blir insläppta med vår kanonförkylning... Anton har till och med tappat rösten...

Hejsvejs // Carina & Narni

Ekorrhjulet

Så har då ekorrhjulet snurrat vidare och vips så varde det mörker. Blääääää. Har ägnat dom senaste veckorna åt "göra färdigt grejjer".. Nån som känner igen sig? Kvartsamtal, klädinköp, Ica, skoinköp, laga mat, läxor, dammsugarn, oops inga vantar! iväg igen, tvätt, akuten, röntgen, läxor, tvättmaskinen läkarbesök, frissabesök, möte på skolan igen, apoteket, disk, läxor, laga mat, möte på klubben, möta mej hit och möta mej dit... Och sen är dagen slut, det är mörkt ute och jag är slut.

Vi blev ju uppflyttade för två veckor sen jag och Narni till 3:an. Tänkte att två veckor är ju gott om tid att hinna träna in lite fjärr och sitt i grupp... Hm.... Nja.... Har tränat max 2 gånger... Och idag blev det inget för jag har inga vinterdäck och ute är isvinter, och Anders har varit på resa till Gävle... Jaja, har tinat lite köttbullar för att träna lite fjärr inomhus... det får räcka, och så får det gå som det går... Vi har ju hela vintern på oss att träna sedan ju. Och lägreklasserna finns inga i närheten förrän april, så det är ju gott om tid där med...

Och så var jag hos Ortopeden idag och inte blev jag mycket klokare av det. Det fanns på röntgenbilden två utväxter (horn) på mitt gamla benbrott, men läkarn kunde inte säga om det hade med smärtorna att göra. "Hugg-smärtorna" indikerar att det är "mekaniskt" som felar, och kanske är det nån hinna som är skadad och så blir det ibland dålig friktion när jag rör leden. Han sågade raskt alla teorier med hälsporrar, ischiasnerver, hälsena, osv. Inga mjukdelar ömmar och då är det i leden smärtan sitter. Han menade att det finns inget att göra, man kan inte ta upp ett gammalt benbrott och grejja inne i leden och dom försök som gjorts med titthål och sånt har aldrig lyckats, så det är bara att göra som jag har gjort. Inlägg. Vriststöd. Fotriktiga skor. Kängor. Thats it. Bit ihop.
Ibland försvinner såna här "hugg-smärtor" med tiden berättade han, så då får vi väl hålla tummarna för det då.

Blä.

Utmaning!

Narni har blivit utmanad av Cia (http://svecia.blogspot.com/) att skriva 6 saker om sig själv som gör henne speciell......

* Jag älskar alla leksaker i alla valörer, men favoriten är min gröna vattenkanna, tätt följd av min goa fotboll.
* Jag brukar ligga på rygg i mitten-skåran i fotändan på sängen (emellan matte och husse)med benen rakt upp i vädret hela natten
* Jag är en kelgris och får aldrig nog av kel
* Jag är inte rädd för några som helst konstiga ljud, men oj om jag får korn på strätt-katt, lammkött eller fiskmås, då blir jag helskraj....
* Jag kan inte äta kvällsmat förrän efter vi har varit på vår kvällsrunda, och om matte försöker slippa undan så går jag tätt i hasorna på henne och lägger huvudet i knät så fort hon sätter sig ner. Går liksom inte att glömma min kvällis. Även om jag redan har bajjat...
* Jag är suverän på att smyga! Speciellt fåglar är roliga att smyga på, men matte har börjat med en kul sakta övning där jag får smyga på bollar, och det är nästan lika roligt!

Skickar utmaningen vidare till Ulle & Triton, Therese & Azzie, Linda & Rusa, Ann-Marie & Lupus!

Hejsvejs Carina & Narni

Skogen

Idag har vi varit i skogen och jobbat lite hos Torun i Ödsmål. Vi körde spår och uppletande. Tyckte att ljuset var bra när jag tog kortet, men det ser ju nästan ut som missinassen trots att klockan kan ha varit max 1030 och solen är uppe på himlen...

I vilket fall hade vi en kanontrevlig förmiddag med varsitt 800meters spår med vinklar, kul föremål och klurigheter, och så fick vi även till lite uppletande.

Ikväll är det klubbfest på TJBK och jag har fått gräva ner i garderoben på jakt efter nåt vettigt att ha på mej... Träningskläderna duger inte... Undra om vi känner igen varandra ikväll utan hundkläder?

Tjing pling // Carina & Narni

Röntgen, inlägg och röntgen igen

Även denna veckan går det mesta ett i ett.. Veckan började med att barnen cyklade iväg till skolan, men efter en stund ringer Emma på sin mobil och Anton har trillat med cykeln och är ledsen. Bara att åka och hämta honom och cykeln. Hade slagit sig lite på höften och händerna. Tack och lov för hjälmen. Tog med honom till jobbet och Emma fick meddela fröken.
Måndagkväll gick åt till läxläsning och listspikning.

Tisdagen började bra med att Emma ringde på mobilen och skulle åka till ridningen med en kompis och jag helt plötsligt blev "ledig" på eftermiddagen. Anton var hos en kompis och jag såg min chans såklart - träna hund! Men men... Efter en liten stund ringer telefonen och Anders står vid Boab där Emma och kompisarna har cyklat ihop och ramlat ordentligt. Tack och lov för hjälmen igen. Emma vill inte röra armen och bara gråter. Jahajaja. Bara att packa in henne och armen i bilen och åka till akuten. Hela vägen dit gråter hon i varje gupp och varje rondell för att armen gör ont. Väl inne på akuten och röntgen och väntrum och väntrum och väntrum och röntgen igen för att röntga andra armen (!) och väntrum och väntrum.. Armen blir gradvis bättre under kvällen, och 4 timmar senare så visar det sig att det som tur är"bara" är en stukning och vi får åka hem vid 21:00.
Dagens beslut med två cykelincidenter på raken = ställ undan cyklarna för säsongen.

Onsdag swichsar förbi och jag snor åt mej lite hundträning i iskylan. Det går riktigt bra och Narni är på sitt "reaplanshumör" och kör överljudsfart på det mesta. Det är så himla kul när hon är på det humöret, för allting går som på räls! Snabb kvick och vaken. Det är precis detta som är den lilla extra finessen med en bra terv tycker jag, outtröttlig glädje över att jobba ihop med mej, vakenheten och den där speciella känslan i hunden "oj vad kul matte, skall vi göra det igen, och igen och igen?". Hunden tränar liksom sig själv, bara genom att vilja göra mera... Kanske måste man ha tränat terv för att få känslan...? Och sen är man beroende ;-))

Efter en timme hade vi fått slut på saker att träna, men stannar en stund och pratar lite med kompisarna innan min fot gör så herrans ont så jag måste bara få sätta mej. Även den andra foten har börjat göra ont, fast där är det liksom under foten det gör ont, säkert för att den blivit extra belastad... Fördelen är att det inte hjälper att halta... Bara att gå på och se glad ut.

Nu på morgonen har jag då återigen kört till Kungälvs sjukhus, denna gång för att röntga min fot. Samma personal som i tisdags och dom tittade lite extra på mej, undrade väl vart dom sett mej förut he he he. Dom har drop-in och jag kom faktiskt in väldigt fort, satt nog bara i väntrummet en halvtimme sådär. Eftersom bilderna skall gå till ortoped-konsulten så fick jag gå hem direkt och nu är det bara att vänta på att få besked. Läkarn trodde att vi nog skulle få besked innan jul (och såg glad (!) ut när han sa det)...
På vägen hem bestämde jag mej för att ta det säkra för det osäkra och investera i två hälsporre inlägg, bara utifall att... Jag kan ju inte vara handikappad ända till jul! Och så skall vi ju åka skidor vecka 2 ju....

Nu på lördag skall vi köra lite skogsarbete, spår och uppletande, är det tänkt, om nu inte det där herrans ovädret kan skrämma ut oss ur skogen... Men men, vi får se.

Nix pix nu är kaffet kallt och jag måste sätta lite fart!

Tjing // Carina & Narni

Söndag

Hm. Där gick visst en hel vecka... sådär vips.

Har hunnit med en hel del i veckan, bland annat varit hos läkarn med foten och fått en remiss till röntgen. Foten är till och från kan man säga. Man vet aldrig när det hugger till... och när det gör det är det bara att bita ihop och fortsätta gå, efter en stund släpper det... Han hade nån egen teori (4:e i ordningen) på att ledkapseln var skadad och hamnade fel, alternativt att det gamla benbrottet hade bildat brosk som måste tas bort. Nåja, vi får väl se vad röntgen + ortopeden säger.

På onsdagen hade jag och träningskompisarna filmkväll hemma hos Anna, väldigt trevlig och väldigt kul att se sig själv för ett år sedan, och därefter senare filmsekvenser så att man ser att det verkligen har hänt saker! Narni såg helt annorlunda ut från åskådarhåll, än min känsla när jag går med henne och jag blev glatt överraskad över vilken fin kontakt hon har, hur kvick hon är i kroppen, och hur kul hon faktiskt tycker att det är (svansen högt och viftar hela tiden)! Personen på filmen som gick brevid Narni (nån långhårig drufts som jag inte alls känner igen he he he) såg ut som om hon visste vad hon höll på med faktiskt ;-)) ... Men... Jag måste klippa mej!!! Ser ut som en långhårig gammal drufs!

Narni håller nog på att ramla in i andra könsmognaden... 20 månader är hon nu... Lite idiotiskt att tro att man kan träna in en lkl 3 på 2,5 veckor med en "tonåring", och det blir nog så att vi står över den 17:e... Troligen börjar hon dessutom löpa närsomhelst...

Vi har tränat några gånger i veckan, och det är väl främst sittande i grupp, sitt under marsch och stå på fjärren som är dom stora osäkerhetsmomenten. Hon vill gärna lägga sig på alla sitt, och på stå så vrider hon kroppen och vill ta ett steg fram. Idag kom jag på hur jag skall göra för att få till stået från sitt genom att hålla emot i halsbandet så att hon reser sig utan att flytta frambenen, men det dröjer nog innan rörelsen är befäst.. Nästa vecka kör vi stå från ligg, så får vi se hur vi löser den biffen.. Provade Lindas variant på uppletande med fyra föremål på raken utåt och det tror jag är en grej som passar oss! Narni gillade denna leken skarpt och jag fick till två såna här övningar i morse när jag var och tränade.

Igår var jag spöke och dumpdragare på MH och det var väldans kul faktiskt. Det var länge sen jag figgade sist, och det var härligt att få kika på hundar en hel dag sådär. Det är precis lagom att vara B figge... Man är med utan att dra ett alltförstort lass... Man är ju inblandad i alldeles på tok för många grejjer på klubben redan, men oj så kul det är... Tävlingsledare (bruks alltså) är nog nästa utmaning (hösten 2008) tror jag...

Nä, nu måste jag fixa lite kvällsmat!

Tjing pling // Carina & Narni