Idag har jag och Eva varit och fått privatträning hos Mette Klavenes. Det var en julklapp från Eva, och det var hur bra som helst, och precis vad jag behövde just nu.... TACK!
En dag med maxat brukstänk och input från någon som dels är van vid belgare, och duktig förare på elit och SM nivå... Livet på en pinne.
Dagens problemställning var då dels att jag blir så jävla nervös och annorlunda när nån kommenderar, dels att Narni går i gång och låter när jag säger till henne, eller när det inte kommer nån belöning. Dessa två faktorer samverkar då och så har vi problems...
Vi körde igenom lägre programmet, och min vana trogen blev jag ju riktigt skitnervös. Vilket var bra, för Mette förstod precis dilemmat, och tolkade även hon Narnis ljud/position som frustration. En lösning hon hade var ingången på tävlingsbanan, där jag helt enkelt tar bort transporten in (där jag går och bygger tankespöken om domarn, om att alla vill att jag skall göra bort mej och sånt där), och istället går fram själv till startpunkten och har Narni sittande kvar en bit bort. När jag är klar kallar jag in henne, kopplar upp, gör några små halvhalter med social belöning till en liten procedur, tills jag känner att hon är med mig, och sen kör igång.
Det kändes omedelbart som en bra grej, och vi körde några olika upplägg.
Fria följet fick jag bakläxa på luftande i helt om, och tips om att använda ett tunt snöre som kortkoppel, och sakta farten i kurvan. När jag började gå var jag tydligen stel som en pinne, men efterhand slappnade jag av och sjönk ihop, och då var Mette på mej direkt "sträck på dig". När Narni börjar hamna efter, så säckar jag tydligen ihop, varpå hon blir frustrerad och kanske låter lite, och så säckar jag ihop lite till och kanske till och med böjer huvet lite mot henne, och vips så har vi fått vårat lilla missförstånd... Klassiskt va, men så svårt att se på sig själv...
Mette lånade Narni en stund och visade hur hon jobbade med kortkoppel, sakta tempo och med små små små rörelser i kortkopplet för att styra/hjälpa hunden, och efter en stund gick Narni så jädra bra så jag storknade... Så där vill jag att hon går för mej med!
Framförgåendet gick bra, så det var inte mycket att orda om. Framåtsändandet tyckte hon att jag bara skall fortsätta som jag gör, fast för att få ner farten på galoppen kan jag sätta en "target/hållare" på pinne innan gruppen med en köttbulle på som hon förhoppningsvis bromsar in för att ta på vägen ut och växlar då automatiskt om till sakta. Hållaren gör att den kommer upp från marken och man slipper få in "näsan" i momentet. Två gånger med hållare och vips så är den borta gång tre, och förhoppningsvis får vi en växling där då. Och så oändliga upprepningar såklart :-)
Inkallningen var bra. Apporteringen var bra. I krypet vill Narni vara hög i rumpan vid starten, och där hade Mette tips om min kroppshållning (vriden axel och huvud, men måste inta den posen innan momentet startat, annars kan domarn dra för dubbelkommando), ställningen/tyngd bakåt på vänster benet innan start, men att hunden skall krypa på båda benen i jämn fart och teknik, godis kast i olika variationer istället för att ge godisen med handen. Även detta funkade kanonbra, och Narni smetade ut sig kanonfint och sänkte farten.
Jag gillar Mettes tänk i krypet där hon vill att hunden själv skall få välja vilken teknik den vill använda och är bekväm med, och att man därifrån sedan får träna sin hund. Bättre att få en 8-9 med aningen hög rumpa men med jämn och fin takt, än att få en nolla för att hunden inte klarar att åla efter special och press på tävlingen (det är ju för sjutton 12 meter eller nåt i elitklassen...) ...
Eva fick oxå sina fiskar varma, men det får hon redogöra för själv...
Efter träningen åkte vi och åt, och sen stannade vi på Kungälvs BK på vägen hem och tränade lite på det vi fick med oss hem, och det funkade lika bra där. Narni är helt klart väldigt störd av tävlingssituationen, och jag behöver träna mängder med "prov-starter" så att Narni känner igen den lilla inkallningsövningen och halterna, och inte blir frustrerad utan belöning, utan håller passet ut..
Nix, nu är det dax att spela StarWars. Efter matteläxa från magsjuketiden och annat så måste man ha ett belöningssystem att jobba emot... Det kan tilläggas att jag gillar dataspel lika mycket som Anton gillar skolarbete... (=inge kul alls)
Ha det bra // Carina & Narni
söndag 30 mars 2008
lördag 29 mars 2008
Vår?
Jepp, nu är våren här. Regnet strilar ner, 3-4 grader plus och slask. Åkte till klubben för att träna lite påsläpp. Fick hjälp av Hélena att lägga ett icke förarpåsläpp (TACK!) och lade två själv. Frolic i spridda skurar i spåren, en vinkel och föremål som slut.
Det verkar vara en bra taktik, farten har sänkt sig och Narni tar mindre utflykter. I en sidvindsvinkel fick hon lite jobbigt, men löste det så småningom själv.
I ett av spåren hade jag lagt för mycket frolic, och då blev det istället snigelfart. Lagom är bäst helt enkelt. Så nästa spår tänkte jag köra frolic efter 10-20 meter och sen nån gång ibland, och i slutet en pinne eller leksak.
Har lyckats komma med på två lägrespår på samma dag! Alingsås och Kungälv. På Bollebygd står jag som 7:e reserv, så det är nog inte så stor chans att komma med...
Först blir man bortlottat från dom få tävlingarna som fanns i höstas, och sen kommer man med på två tävlingar på raken - och så på samma dag. Typiskt.
Hemma har Anders startat nytt projekt, att försöka få till en grovingång i gamla bastun... Vi får väl se hur det projektet avlöper...
Emmas hamsterungar växer och frodas och snart är det dax för leverans. En skall vi spara, en kanonfin hanne med lite ovanlig teckning.. Det blir väl antagligen zoobutiken i Wallhamn som får ta emot, även om Emma nog helst hade behållt dom allihop, eller sålt till nån kompis...
Anton har haft en kompis på övernattning, och just nu sitter dom i ett hav med Lego och har byggt en väldigt komplicerad och invecklad legostad som täcker större delen av Antons rum... Undra hur man skall få dom att städa undan detta... Hm...
Nix pix, nu är det dax att återgå till min kompis tvättstugan...
I morgon skall jag på privatträning för Mette Klavenes tillsammans me d Eva, det skall bli jättekul! Håller tummarna för uppehåll...
Hejsvejs // Carina
Det verkar vara en bra taktik, farten har sänkt sig och Narni tar mindre utflykter. I en sidvindsvinkel fick hon lite jobbigt, men löste det så småningom själv.
I ett av spåren hade jag lagt för mycket frolic, och då blev det istället snigelfart. Lagom är bäst helt enkelt. Så nästa spår tänkte jag köra frolic efter 10-20 meter och sen nån gång ibland, och i slutet en pinne eller leksak.
Har lyckats komma med på två lägrespår på samma dag! Alingsås och Kungälv. På Bollebygd står jag som 7:e reserv, så det är nog inte så stor chans att komma med...
Först blir man bortlottat från dom få tävlingarna som fanns i höstas, och sen kommer man med på två tävlingar på raken - och så på samma dag. Typiskt.
Hemma har Anders startat nytt projekt, att försöka få till en grovingång i gamla bastun... Vi får väl se hur det projektet avlöper...
Emmas hamsterungar växer och frodas och snart är det dax för leverans. En skall vi spara, en kanonfin hanne med lite ovanlig teckning.. Det blir väl antagligen zoobutiken i Wallhamn som får ta emot, även om Emma nog helst hade behållt dom allihop, eller sålt till nån kompis...
Anton har haft en kompis på övernattning, och just nu sitter dom i ett hav med Lego och har byggt en väldigt komplicerad och invecklad legostad som täcker större delen av Antons rum... Undra hur man skall få dom att städa undan detta... Hm...
Nix pix, nu är det dax att återgå till min kompis tvättstugan...
I morgon skall jag på privatträning för Mette Klavenes tillsammans me d Eva, det skall bli jättekul! Håller tummarna för uppehåll...
Hejsvejs // Carina
måndag 24 mars 2008
Soffsittare
Efter påskafton och påskdagen med gäster båda dagarna, damp jag och Anders ner i varsin soffa i dag och fick problem att komma ur den igen. Ungarna var och lekte med kompisar och vi bestämde oss för att ta en låååång promenad. Sagt och gjort, Skärhamn runt blev det. Jag och Narni diskuterade koppeldrag mer eller mindre hela promenaden, hon har nog läst nån hundbok som säger att man skall bli bråkig när man fyller två år... Hundmöten har tydligen oxå fått en helt annan innebörd, och svansen står som ett spett rakt upp i luften. Så det fick bli sagt-ord-gäller på sitt kvar vid varje hund....
Vi tog svängen förbi min kusins "ny-gammal-öppnade Lars-Görans" och åt lite korv och mos. Finfin söndagsmiddag, va! En rundtur i lokalerna fick vi också. Det kommer bli ett ordentligt lyft om man jämför med gamla Fregattens murriga lokal med bröte i alla hörn.
På påskdagens morgon tänkte jag göra mej till och fixa ett upptag i skogen mittemot vårat. Av nån anledning så blir aldrig dom spåren bra, men jag tänkte skam-den-som-ger-sig och klampade på in i skogen. Det var snö på marken... I början helt orörd snö. (det snöade dagen innan) Nåt rådjursspår. Lägger frolic i fotspåren ca 10 meter från påsläpp. Rätt var det är hör jag att det drundrar i marken och tänker fan-jag glömde stänga grinden, här kommer Narni, men istället kommer en hel flock med rådjur brakande rätt över spåret och fem meter ifrån mej (dom såg mej inte)... Hm... precis i min vinkel... Nåja, bara att trava vidare... Lägger föremål nummer 1 och fortsätter fem meter. Då ser jag spår efter en människa och en hund. Färska spår. Hm igen. Viker av och tar en annan rutt men även där är det spår, andra spår också med hund/hundar. Så många så man inte kan urskilja hur många (!). Beslutar att föremålet jag lagt förut får bli slut på påsläpp nummer 1 och försöker leta upp en spårfri ända på skogen. Totalt omöjligt. Det måste ha varit 15 pers med olika varianter på hundar och sprungit under 24 timmar i "min" skog... Inte undra på att det aldrig blir bra när vi spårar där! Snacka om autoban!
Tillslut får jag en snilleblixt. Jag lägger såklart på berget! Över ljungen, över berget och så lite kringelikrok + föremål. Jajjamen, travar iväg och lägger spår, lägger en kampleksak i slutet tar femton steg och vad skådar mitt västra öga? Människospår! Mitt uppe på berget! Folk är inte kloka ;-))
Hem och fundera över om jag verkligen skall låta Narni ta spåret... Spåra eller inte spåra, det är frågan... Flaxig som hon är redan innan... I spåret ligger två av våra bästa leksaker... Gå och hämta utan hund? Hm... Bekväm som jag är så vägde "spåra" över och vi gick för att ta spåret.
Det första spåret så: Narni gör ett jättefint upptag, ut i linans längd och får frolic i stegen, kanonbra! Vinkeln med rådjur blir svår, hon skevar iväg efter rådjuren och jag frågar -Va fan gör du? -Ooops säger hon, vänder på en femöring, tar rätt spår och spårar rakt på föremålet. Pust. Spår ett blev ju riktigt bra kantänka.
Det andra spåret hade jag också lagt frolic ca 10meter efter påsläpp och dom tog hon fint. Därefter gick hon hyfsat, men med något hög näsa, fram till föremålet, eventuellt fick hon vittring på gubbstrutten som klampat runt på berget, och det kan ju förklara den höga näsan... Mindre bra träning kanske...
Slutligt så övervägde nog fördelarna och förhoppningsvis fick Narni lite mer erfarenhet och jag med. Dock var det absolut sista spåret i den skogen... Nästan bättre att spåra på Icas parkering... Tur att det är snö ibland så man ser vad som händer...
Ha det bra // Carina & Narni
Vi tog svängen förbi min kusins "ny-gammal-öppnade Lars-Görans" och åt lite korv och mos. Finfin söndagsmiddag, va! En rundtur i lokalerna fick vi också. Det kommer bli ett ordentligt lyft om man jämför med gamla Fregattens murriga lokal med bröte i alla hörn.
På påskdagens morgon tänkte jag göra mej till och fixa ett upptag i skogen mittemot vårat. Av nån anledning så blir aldrig dom spåren bra, men jag tänkte skam-den-som-ger-sig och klampade på in i skogen. Det var snö på marken... I början helt orörd snö. (det snöade dagen innan) Nåt rådjursspår. Lägger frolic i fotspåren ca 10 meter från påsläpp. Rätt var det är hör jag att det drundrar i marken och tänker fan-jag glömde stänga grinden, här kommer Narni, men istället kommer en hel flock med rådjur brakande rätt över spåret och fem meter ifrån mej (dom såg mej inte)... Hm... precis i min vinkel... Nåja, bara att trava vidare... Lägger föremål nummer 1 och fortsätter fem meter. Då ser jag spår efter en människa och en hund. Färska spår. Hm igen. Viker av och tar en annan rutt men även där är det spår, andra spår också med hund/hundar. Så många så man inte kan urskilja hur många (!). Beslutar att föremålet jag lagt förut får bli slut på påsläpp nummer 1 och försöker leta upp en spårfri ända på skogen. Totalt omöjligt. Det måste ha varit 15 pers med olika varianter på hundar och sprungit under 24 timmar i "min" skog... Inte undra på att det aldrig blir bra när vi spårar där! Snacka om autoban!
Tillslut får jag en snilleblixt. Jag lägger såklart på berget! Över ljungen, över berget och så lite kringelikrok + föremål. Jajjamen, travar iväg och lägger spår, lägger en kampleksak i slutet tar femton steg och vad skådar mitt västra öga? Människospår! Mitt uppe på berget! Folk är inte kloka ;-))
Hem och fundera över om jag verkligen skall låta Narni ta spåret... Spåra eller inte spåra, det är frågan... Flaxig som hon är redan innan... I spåret ligger två av våra bästa leksaker... Gå och hämta utan hund? Hm... Bekväm som jag är så vägde "spåra" över och vi gick för att ta spåret.
Det första spåret så: Narni gör ett jättefint upptag, ut i linans längd och får frolic i stegen, kanonbra! Vinkeln med rådjur blir svår, hon skevar iväg efter rådjuren och jag frågar -Va fan gör du? -Ooops säger hon, vänder på en femöring, tar rätt spår och spårar rakt på föremålet. Pust. Spår ett blev ju riktigt bra kantänka.
Det andra spåret hade jag också lagt frolic ca 10meter efter påsläpp och dom tog hon fint. Därefter gick hon hyfsat, men med något hög näsa, fram till föremålet, eventuellt fick hon vittring på gubbstrutten som klampat runt på berget, och det kan ju förklara den höga näsan... Mindre bra träning kanske...
Slutligt så övervägde nog fördelarna och förhoppningsvis fick Narni lite mer erfarenhet och jag med. Dock var det absolut sista spåret i den skogen... Nästan bättre att spåra på Icas parkering... Tur att det är snö ibland så man ser vad som händer...
Ha det bra // Carina & Narni
lördag 22 mars 2008
Spår
Både igår morse och idag morse trotsade vi den försent anlända vintern och åkte upp och tränade. Anna lade 2 påsläpp till Narni igår och ytterligare ett idag. TACK för det!!
Narni har slarvat lite med upptagen det senaste, hon fäster liksom inte på spåret förrän efter 100-150 meter. Flaxar av till och från och kollar annat, travar på i för hög fart och missar vinkeln, osv. Det känns som om det är koncentrationen som brister, och att aktivitetsnivån är för hög vid påsläppet. Idag hade Anna lagt några frolicar i fotspåren i början, och det verkade vara en bra lösning. Skall fortsätta lägga upptag på samma sätt ett tag så får vi se vad som händer.
Skulle tävlat LKL 3 på Orust nästa helg, men eftersom vi inte fått tränat någonting på väldigt länge, och just nu har vi kämpat med ett bedrövligt fritt följ, där Narni är ofokuserad och håller på att gnälla och morra, så skiter vi i den tävlingen. Det dåliga fria följet är ju inget man vill befästa...
Dessutom har jag anmält till tre lägreklasser och behöver fokusera på brukset lite mer istället, nu när det blir säsong... Har knappt fått till nån träning alls med platsliggande + skott, och knappt några vanliga platsliggande heller, så jag tror att vi skiter i platsen i lägreklass. Skall försöka komma iväg till Kungälv och träna på onsdagarna, men tiden rinner iväg och almanackan är löjligt full... Svårt. Man skulle haft en klon att skicka på tråkiga möten och sånt...
Har funderat över vad det är som händer på fria följet (förutom 2års hormonerna), och kommit fram till en teori att det är nån form av frustration, alltså inte för hög motivation, så då hjälper det ju inte att dämpa motivationen, utan istället behöver jag öka motivationen för att hon skall orka fokusera, gå klokt och hålla tyst...... Och eftersom Narnis bästa belöning = kamplek, så fick det bli den gröna akvarieslangen. Körde några korta pass där hon får kamplek när hon går som bäst och håller tyst, och jag tror faktiskt att det fungerar.
Ljuden har redan minskat och istället blir hon mer fokuserad och håller faktiskt tyst... Jag kan till och med säga till henne när hon ballar ur, och då skärper hon sig och fokuserar. Det kunde jag inte göra förut, då blev det bara värre..
Tänkte även köra in henne på externbelöning för "hela-programmet", och har börjat att träna in ryggsäcken (med boll eller kamp i), och hon fattar snabbt, min lilla pärla..
Peppar peppar, vi får väl se om det fortsätter lika bra.
Eftermiddagen idag har gått åt att röja på barnens rum, och även där fick vi ihop en hel svart sopsäck med allehanda bråte som man inte kan hålla på att samla på.. JÄTTESKÖNT... Och så fint det blev. Mycket roligare att vara på sitt rum och leka med sina grejjer om allt är på sin plats och inte är inknött under sängen ;-))
Ha det bra!
Carina
Narni har slarvat lite med upptagen det senaste, hon fäster liksom inte på spåret förrän efter 100-150 meter. Flaxar av till och från och kollar annat, travar på i för hög fart och missar vinkeln, osv. Det känns som om det är koncentrationen som brister, och att aktivitetsnivån är för hög vid påsläppet. Idag hade Anna lagt några frolicar i fotspåren i början, och det verkade vara en bra lösning. Skall fortsätta lägga upptag på samma sätt ett tag så får vi se vad som händer.
Skulle tävlat LKL 3 på Orust nästa helg, men eftersom vi inte fått tränat någonting på väldigt länge, och just nu har vi kämpat med ett bedrövligt fritt följ, där Narni är ofokuserad och håller på att gnälla och morra, så skiter vi i den tävlingen. Det dåliga fria följet är ju inget man vill befästa...
Dessutom har jag anmält till tre lägreklasser och behöver fokusera på brukset lite mer istället, nu när det blir säsong... Har knappt fått till nån träning alls med platsliggande + skott, och knappt några vanliga platsliggande heller, så jag tror att vi skiter i platsen i lägreklass. Skall försöka komma iväg till Kungälv och träna på onsdagarna, men tiden rinner iväg och almanackan är löjligt full... Svårt. Man skulle haft en klon att skicka på tråkiga möten och sånt...
Har funderat över vad det är som händer på fria följet (förutom 2års hormonerna), och kommit fram till en teori att det är nån form av frustration, alltså inte för hög motivation, så då hjälper det ju inte att dämpa motivationen, utan istället behöver jag öka motivationen för att hon skall orka fokusera, gå klokt och hålla tyst...... Och eftersom Narnis bästa belöning = kamplek, så fick det bli den gröna akvarieslangen. Körde några korta pass där hon får kamplek när hon går som bäst och håller tyst, och jag tror faktiskt att det fungerar.
Ljuden har redan minskat och istället blir hon mer fokuserad och håller faktiskt tyst... Jag kan till och med säga till henne när hon ballar ur, och då skärper hon sig och fokuserar. Det kunde jag inte göra förut, då blev det bara värre..
Tänkte även köra in henne på externbelöning för "hela-programmet", och har börjat att träna in ryggsäcken (med boll eller kamp i), och hon fattar snabbt, min lilla pärla..
Peppar peppar, vi får väl se om det fortsätter lika bra.
Eftermiddagen idag har gått åt att röja på barnens rum, och även där fick vi ihop en hel svart sopsäck med allehanda bråte som man inte kan hålla på att samla på.. JÄTTESKÖNT... Och så fint det blev. Mycket roligare att vara på sitt rum och leka med sina grejjer om allt är på sin plats och inte är inknött under sängen ;-))
Ha det bra!
Carina
torsdag 20 mars 2008
Glad Påsk!
Här är vi äntligen klara med sovrum och inflytt och allt vad det innebär. Tänk vad man samlar på sig kläder, jackor, mm som man aldrig använder... Eller så är det bara vi som gör det.... Nåväl, vi fick ihop sex halvfyllda (så dom går in i Myrorna-containerns inkast) plastsäckar med kläder som aldrig används... En laddning urvuxna kläder, skridskor och ridprylar gick till brorsan, men resten går numera direkt till Myrorna. Man kan ju inte samla och samla, då får vi bygga en lagerlokal... Vinden är full som den är...
Den nya sängen kom ju mitt i vår förkylning+magsjuka så vi har inte riktigt hängt med... Den är hur härlig som helst och nästan så man vill sova dygnet runt... En fröjd att gå och lägga sig på kvällen. Ungarna slåss om att få ligga där och se på teve, det är väldans mysigt, men oj vad jag är trött Disney channel, Cartoon network och alla barnprogram av alla modeller, så dom kanalerna funkar nog inte på sovrumsteven... ;-)
Idag skulle vi ha halv dag på jobbet, och efter några timmars överljudsfart på allehanda "måstegörasinnanpåskvarianter" så kom jag faktiskt hem vid 13 tiden redan, fast totalt sönderstressad och med andan i halsen, så det tog ett par timmar att varva ner...
Tog en runda i trädgården och fixade lite påskris som ungarna och deras kompisar fick fixa till. Det blev kanonfint och lite tuppar och hönor här och där så blir det riktigt fint.
Ikväll lovar dom snöoväder, vi får väl se om dom lyckas pricka rätt den här gången. Likaväl kan det vara strålande vårsol och fågelkvitter i morrn bitti... Tänkte åka och träna på morgonkvisten, och jag måste ju ärligt erkänna att vårsol är roligare än blötsnö...
Glad påsk på er allesammans!
Carina & Narni
söndag 16 mars 2008
Land of the living
Äntligen tillbaka från zombiernas gränsland mellan världarna.. Shit vilken pärs.
Men här i de levandes värld skiner solen och fåglarna sjunger! Krokusarna och påskliljorna blommar i rabatten! Underbart! Nu är det vitaminhyllan på hälsokosten som är nästa mål. Antioxidanter i alla former. Sana Sol. Rosenrot. Omega 3. You name it. Here we come.
När vi hade piggnat till lite och Emma skulle städa hamsterburen så visade det sig att Utängs uppfödning av dvärghamster precis sett dagens ljus. Tre eller fyra små rosa bäbisar tumlade runt i vadd och sågspån och vi blev lika överraskade allihopa. Jag fick rycka ut och reparera det lilla boet så gott det gick utan att ta för mycket i ungarna. Det verkar ha gått klart för vi kan höra dom pipa och röra sig därinne.
Mimmi och Musse har ju bara varit hos oss i några veckor och vi har inte sett nånting på honan... Helt oförberett. Emma skiner som en sol såklart och har redan döpt dom. Två namn till varje, eftersom vi inte vet vilket kön dom har ännu... Så om någon vill ha en liten dvärghamster eller två om 3 veckor, så är det bara att ringa Emma på Utängs hamsteruppfödning ;-))
Var och tränade en stund idag, eller vad man nu skall kalla det... Några kommenderingar av Anna på fritt följ tills att reaplanet slutar låta och går ordentligt så att jag kan belöna med socialt och godis. Har visst råkat att få lite mycket motivation på fria följet, så nu kör vi operation avtrubbning.... Vi pratar inte gnäll i vanlig bemärkelse utan riktiga kampmorr!
Det blir säkert bra när det blir klart, men oj vad het hon är... Nåväl snart fyller hon två och kanske lugnar ner sig ett hekto, vem vet...
Hjälpte till att flytta två avståndsleksgömme och sen var liksom orken borta. Kondisen puts väck helt klart. Narni och Frank busade runt i leran istället och sedan var det raka vägen hem till badkaret med mitt underbara leriga och magra reaplan..
Hejsvejs // Carina & Narni
Men här i de levandes värld skiner solen och fåglarna sjunger! Krokusarna och påskliljorna blommar i rabatten! Underbart! Nu är det vitaminhyllan på hälsokosten som är nästa mål. Antioxidanter i alla former. Sana Sol. Rosenrot. Omega 3. You name it. Here we come.
När vi hade piggnat till lite och Emma skulle städa hamsterburen så visade det sig att Utängs uppfödning av dvärghamster precis sett dagens ljus. Tre eller fyra små rosa bäbisar tumlade runt i vadd och sågspån och vi blev lika överraskade allihopa. Jag fick rycka ut och reparera det lilla boet så gott det gick utan att ta för mycket i ungarna. Det verkar ha gått klart för vi kan höra dom pipa och röra sig därinne.
Mimmi och Musse har ju bara varit hos oss i några veckor och vi har inte sett nånting på honan... Helt oförberett. Emma skiner som en sol såklart och har redan döpt dom. Två namn till varje, eftersom vi inte vet vilket kön dom har ännu... Så om någon vill ha en liten dvärghamster eller två om 3 veckor, så är det bara att ringa Emma på Utängs hamsteruppfödning ;-))
Var och tränade en stund idag, eller vad man nu skall kalla det... Några kommenderingar av Anna på fritt följ tills att reaplanet slutar låta och går ordentligt så att jag kan belöna med socialt och godis. Har visst råkat att få lite mycket motivation på fria följet, så nu kör vi operation avtrubbning.... Vi pratar inte gnäll i vanlig bemärkelse utan riktiga kampmorr!
Det blir säkert bra när det blir klart, men oj vad het hon är... Nåväl snart fyller hon två och kanske lugnar ner sig ett hekto, vem vet...
Hjälpte till att flytta två avståndsleksgömme och sen var liksom orken borta. Kondisen puts väck helt klart. Narni och Frank busade runt i leran istället och sedan var det raka vägen hem till badkaret med mitt underbara leriga och magra reaplan..
Hejsvejs // Carina & Narni
torsdag 13 mars 2008
Planering och simhall
Det är ju bara att inse att det här med planering är bra, men ibland skiter det sig markant...
Förra veckan var Anton kanonförkyld och hemma från skolan.. Jag blev förkyld på onsdagen och har varit sen dess... känns som man har en ostkupa på huvet och går i sirap... Måndag morgon vaknar barnen med utslag på halsarna, Emma är värst. Ser ut som Röda hund ungefär... Vårdcentralen kliar sig i huvet. Kanske en rekation på virus? Båda barnen landar på mitt jobb, där jag och min förkylning slåss om vem som skall få bestämma över mig. Humöret på topp.
Nästa morgon börjar med Anton kräks och så är denna veckans planering ett minne blott... Alla möten och bokade tider får bokas om till veckan efter påsklovet (som kommer bli en jobbig vecka)...
Emma blir illamående strax därefter, och jag kämpar på med förkylningen som inte bestämt sig för att gå över i magsjuka eller bara fortsätta gå mej på hjärnan... Igår ser vi tillfälligt ljuset i tunneln, barnen piggnar till och orkar spela lite playstation, men ack vad vi bedrog oss... På kvällen börjar Emma få ont i magen och kräktes sen hela kvällen och halva natten, och idag har Anton börjat om på ny kula.
Idag är första dagen jag känner mej någorlunda människa och har satt igång operation ordentlig sanering av hela huset... Beväpnade med allehanda kemikalier och annat har jag förklarat krig med bacillerna... Klorinflaskan har fått bekänna färg och är numera nästan tom och hela huset luktar simhall... Måste få stopp på dessa jädra virusar och baciller! Det är ju ingen ände på detta!
Pratade med en mamma till en av Emmas klasskompisar igårkväll som jobbar inom äldrevården, och hon berättade om magsjukan som tydligen härjat med dom gamla runt på Tjörn... Så man får vara glad för att man ändå är frisk till vardags och inte gammal och inte kan komma ur sin säng när man mår illa och kräks...
Hejsvejs från hospitalet som luktar simhall
Förra veckan var Anton kanonförkyld och hemma från skolan.. Jag blev förkyld på onsdagen och har varit sen dess... känns som man har en ostkupa på huvet och går i sirap... Måndag morgon vaknar barnen med utslag på halsarna, Emma är värst. Ser ut som Röda hund ungefär... Vårdcentralen kliar sig i huvet. Kanske en rekation på virus? Båda barnen landar på mitt jobb, där jag och min förkylning slåss om vem som skall få bestämma över mig. Humöret på topp.
Nästa morgon börjar med Anton kräks och så är denna veckans planering ett minne blott... Alla möten och bokade tider får bokas om till veckan efter påsklovet (som kommer bli en jobbig vecka)...
Emma blir illamående strax därefter, och jag kämpar på med förkylningen som inte bestämt sig för att gå över i magsjuka eller bara fortsätta gå mej på hjärnan... Igår ser vi tillfälligt ljuset i tunneln, barnen piggnar till och orkar spela lite playstation, men ack vad vi bedrog oss... På kvällen börjar Emma få ont i magen och kräktes sen hela kvällen och halva natten, och idag har Anton börjat om på ny kula.
Idag är första dagen jag känner mej någorlunda människa och har satt igång operation ordentlig sanering av hela huset... Beväpnade med allehanda kemikalier och annat har jag förklarat krig med bacillerna... Klorinflaskan har fått bekänna färg och är numera nästan tom och hela huset luktar simhall... Måste få stopp på dessa jädra virusar och baciller! Det är ju ingen ände på detta!
Pratade med en mamma till en av Emmas klasskompisar igårkväll som jobbar inom äldrevården, och hon berättade om magsjukan som tydligen härjat med dom gamla runt på Tjörn... Så man får vara glad för att man ändå är frisk till vardags och inte gammal och inte kan komma ur sin säng när man mår illa och kräks...
Hejsvejs från hospitalet som luktar simhall
söndag 9 mars 2008
Lydnadsklass 3
Idag var det dax för mej och Narni att starta i Lydnadsklass 3. Målet var att ha roligt på plan, och att Narni skulle vara glad under programmet. Femmor på alla moment hade vi oxå tänkt.
Uppfyllde vi målet? Nja...
Efter en hel natts ösregn är det uppehåll när vi anländer till klubben.
Sittandet i grupp gick kanonfint. Betyg 10. På platsen blir jag väldigt snopen när jag rundar hörnet och ser att hon satt sig upp... för första gången på mycket länge... Att det är blött är inget ovanligt, det har vi tränat på.... Så betyg 5 blev det såklart.
Hade startnummer 4 och sist ut bland treorna.
Jag började med att försöka värma upp på grusplan och få bort pip-morr-gläfs som vi har i varje start. Hon lugnade sig betydligt och gick jättefint. När hunden före (Oska) äntrade plan gick vi och ställde oss vid ingången på plan.
Där nosade Narni av en händelse på en kompis ficka och fick ett sånt där urballar-spel som jag trodde vi hade lagt bakom oss!! (för ett år sedan fick Narni en överreaktion på Frontline och blev tillfälligt överkänslig mot sinnesintryck, från vilket kvarstår nån form av minnesbild vid vissa dofter, varav jag hittils kunnat identifiera fiskmås, lammkött, strättkatt och mink.)
Detta händer då alltså alldeles innan start! Så jävla typiskt. Går undan och försöker få Narni att släppa doften (som visade sig senare vara älgkött), men hon vill inte släppa fullt ut utan sätter igång och nosar i gruset. Det börjar regna och mitt humör och självförtroende sjunker som en gråsten.... Går in på plan (läs lervälling) för att komma undan gruset, men känner att Narni inte är med (kanske skulle jag ha vänt och åkt hem?).
Detta visar ju sig såklart i fria följet, reaplanet är som bortblåst och istället går hon 10 cm för långt bak och jag får peppa henne framåt... Min nervositet försvinner i ett slag och ersätts av en känsla av besvikelse och ilska på mej själv för att jag inte planerat min start bättre, utan blev stående så hon fick en chans att nosa på den där fickan... Jag skulle ju gå in i min BUBBLA!! Snacka om idiotiskt. Det slutade i allafall med betyg 7.
Sättande under gång går rätt okej, lite sent sättande. Betyg 9.
Inkallningen. Där sätter hon sig upp medan jag går ifrån. Resten helt okej, men starten kostar... Betyg 6,5
Rutan. Kanonfint med dålig avslut där hon kommer upp på fel sida vid inkallningen! Betyg 9.
Hopp-apport. Betyg 9, sätter sig lite slarvigt.
Metall. 8,5. Sätter sig slarvigt.
Vittringsapporten. Här lyfter hon 3 pinnar, men kommer in med den rätta. Betyg 0.
Fjärren. Utför skiftena väldigt fint, förutom ett skifte där hon skakar sig (ösregn). Betyg 6,5.
Sammanlagt fick vi ihop 217p, och det är ju helt okej med tanke på nolla på vittringen och femma på platsen... Jag är nöjd med vår start som sådan förutom min egen insats vid uppvärmingen... Däremot vet jag inte hur jag skulle gjort annorlunda idag. Den där fläpp-varianten kom som en blixt från klar himmel och jag var helt oförberedd. Och jag gillar inte överraskningar.
Missarna vi gjorde idag i regnet är bara träna vidare på, vi är ju uppenbarligen inte helt klara med alla moment, iallfall i ösregn... ligg kvar vid inkallning (i lera), avslutet på rutan, ingången på apporterna, vittringsprovet och skakningen på fjärren (i regnet), sättande på platsen (i blötan) är nog bara tillfälligt, men måste befästas bättre uppenbarligen...
Känslan av dagens tävling hänger däremot kvar som dålig smak i munnen. Inte programmet, utan att hon kroknade vid älgdoften... Jag skiter väl i tävlingen som sådan, utan det är det okontrollerbara i att bli rädd för en doft som jag inte ens vet vilken!
Och vad är oddsen för att det skulle hända precis innan jag gick in på plan?
Jag hade ändå inte förväntat nåt förstapris idag, speciellt inte i regn och med en kanonförkylning... Jag har satt målet på att genomföra minst 5 treor under året oavsett uppflyttningspoäng, tror det kan vara ett bra mål för att kunna få lite tävlings-vana tillsammans jag och Narni... Dessutom är ju bruksklasserna vårt huvudmål, och om vi nu lyckas komma med på nån lägreklass...
Hejsvejs // Carina & Narni
Uppfyllde vi målet? Nja...
Efter en hel natts ösregn är det uppehåll när vi anländer till klubben.
Sittandet i grupp gick kanonfint. Betyg 10. På platsen blir jag väldigt snopen när jag rundar hörnet och ser att hon satt sig upp... för första gången på mycket länge... Att det är blött är inget ovanligt, det har vi tränat på.... Så betyg 5 blev det såklart.
Hade startnummer 4 och sist ut bland treorna.
Jag började med att försöka värma upp på grusplan och få bort pip-morr-gläfs som vi har i varje start. Hon lugnade sig betydligt och gick jättefint. När hunden före (Oska) äntrade plan gick vi och ställde oss vid ingången på plan.
Där nosade Narni av en händelse på en kompis ficka och fick ett sånt där urballar-spel som jag trodde vi hade lagt bakom oss!! (för ett år sedan fick Narni en överreaktion på Frontline och blev tillfälligt överkänslig mot sinnesintryck, från vilket kvarstår nån form av minnesbild vid vissa dofter, varav jag hittils kunnat identifiera fiskmås, lammkött, strättkatt och mink.)
Detta händer då alltså alldeles innan start! Så jävla typiskt. Går undan och försöker få Narni att släppa doften (som visade sig senare vara älgkött), men hon vill inte släppa fullt ut utan sätter igång och nosar i gruset. Det börjar regna och mitt humör och självförtroende sjunker som en gråsten.... Går in på plan (läs lervälling) för att komma undan gruset, men känner att Narni inte är med (kanske skulle jag ha vänt och åkt hem?).
Detta visar ju sig såklart i fria följet, reaplanet är som bortblåst och istället går hon 10 cm för långt bak och jag får peppa henne framåt... Min nervositet försvinner i ett slag och ersätts av en känsla av besvikelse och ilska på mej själv för att jag inte planerat min start bättre, utan blev stående så hon fick en chans att nosa på den där fickan... Jag skulle ju gå in i min BUBBLA!! Snacka om idiotiskt. Det slutade i allafall med betyg 7.
Sättande under gång går rätt okej, lite sent sättande. Betyg 9.
Inkallningen. Där sätter hon sig upp medan jag går ifrån. Resten helt okej, men starten kostar... Betyg 6,5
Rutan. Kanonfint med dålig avslut där hon kommer upp på fel sida vid inkallningen! Betyg 9.
Hopp-apport. Betyg 9, sätter sig lite slarvigt.
Metall. 8,5. Sätter sig slarvigt.
Vittringsapporten. Här lyfter hon 3 pinnar, men kommer in med den rätta. Betyg 0.
Fjärren. Utför skiftena väldigt fint, förutom ett skifte där hon skakar sig (ösregn). Betyg 6,5.
Sammanlagt fick vi ihop 217p, och det är ju helt okej med tanke på nolla på vittringen och femma på platsen... Jag är nöjd med vår start som sådan förutom min egen insats vid uppvärmingen... Däremot vet jag inte hur jag skulle gjort annorlunda idag. Den där fläpp-varianten kom som en blixt från klar himmel och jag var helt oförberedd. Och jag gillar inte överraskningar.
Missarna vi gjorde idag i regnet är bara träna vidare på, vi är ju uppenbarligen inte helt klara med alla moment, iallfall i ösregn... ligg kvar vid inkallning (i lera), avslutet på rutan, ingången på apporterna, vittringsprovet och skakningen på fjärren (i regnet), sättande på platsen (i blötan) är nog bara tillfälligt, men måste befästas bättre uppenbarligen...
Känslan av dagens tävling hänger däremot kvar som dålig smak i munnen. Inte programmet, utan att hon kroknade vid älgdoften... Jag skiter väl i tävlingen som sådan, utan det är det okontrollerbara i att bli rädd för en doft som jag inte ens vet vilken!
Och vad är oddsen för att det skulle hända precis innan jag gick in på plan?
Jag hade ändå inte förväntat nåt förstapris idag, speciellt inte i regn och med en kanonförkylning... Jag har satt målet på att genomföra minst 5 treor under året oavsett uppflyttningspoäng, tror det kan vara ett bra mål för att kunna få lite tävlings-vana tillsammans jag och Narni... Dessutom är ju bruksklasserna vårt huvudmål, och om vi nu lyckas komma med på nån lägreklass...
Hejsvejs // Carina & Narni
torsdag 6 mars 2008
Torsdag
Blev lite trött på mitt gnäll inlägg, så jag får nog skriva ihop nåt annat!
Sen sist har ekorrhjulet snurrat ungefär 15000 varv, så det är som vanligt ;-))
Vi har däremot ett riktigt ekorrhjul, nåja hamsterhjul, sedan i fredags, när Emma äntligen fick köpt sina två dvärgisar Musse & Mimmi. Hon vill starta uppfödning av dvärgisar, men det är visst inte helt enkelt att det blir några ungar... Vi får väl se. Risken blir väl att vi har tjugo hamstrar om någon månad, men då får vi väl annonsera på blocket... Vi har två burar utifall den händelse att det blir väldigt kärvänligt...
Anton önskar sig salamandrar, men det är nog inte helt lätt att få tag i. Vi hade ju en skäggagam, men skit vilket slit (fniss, det rimmade ju)... Never again. Det blev ju jag som blev förste terrarieskötare & syrsodlare. Nejtack, jag tränar nog hellre hund!
Salamandrar är ju "grodor" och äter daggmask och det kan Anton fiska upp i komposten själv, så det blir inte samma sak... Plus att det räcker med ett akvarium och en spotligt..
Var på återbesök hos Napprisen och fick återigen en 6-7 nålar (AJJJJJJJ!). Lite snett och lite stelt här och där, och långt ifrån färdig hos Mr Napprapat... Vaden var fortfarande tjock och foten var i sitt esse, iskall och ont i leden. Han fick en snilleblixt och ställde mej på en ljuslåda som visar kontaktyan på fötterna med marken, och fick se att foten/hälen drar sig inåt åt höger, troligen på grund av mitt gamla benbrott, varpå hela underbenet kompenserar. WOW! Äntligen en bra förklaring! Och enligt honom så räcker det med ett par inlägg som stöttar upp högerfoten så att den inte vrider sig när jag trampar ner, så kommer troligen fotontet att försvinna... Peppar peppar peppar... Det roligaste med detta är att första gången jag berättade för Eva om foten så sa hon direkt - åk och fixa ett sånt där special inlägg, det gör susen!!! Istället tog jag rundan om läkarkåren, röntgen och sjukgymnastik.. Alvedon och zonsalva, va... Hjälper nog dåligt mot en sned led...
Och Narnis lilla bit på trampdynan skrumpnade ihop tillslut och ramlade av (jag försökte få den att växa fast igen till att börja med). Nu ser det jättefint ut och är nästan helt läkt.
Nåväl, ett steg fram och ett back. Anders förkylning ärvde jag såklart och den brakade in i förrgår med ont i halsen och huvet... Och om jag sov dåligt innan, så var natten som gick ett skämt... Vaknade nog 20 gånger... Anton har också varit dålig, men jag har varit tvungen att jobba ändå, så den stackarn har fått vara hemma rätt mycket själv... Vi försöker flexa och turas om, men det är helt hopplöst... Man skulle haft en klon... Som kunde vara på jobbet medan jag försöker vara mamma i lugn och ro... Den idioten som uppfann dubbelarbetande mammor på 70-80 talet när det nu var, skulle haft en smäll på truten... Nu sliter vi ut oss innan 40, så är vi garanterat döda innan 65 och så har staten sparat en slant... Smart va.
Nu trillade Emma in genom dörren efter kvällens teater och är slutkörd och lycklig. Det är verkligen rätt grej för henne! Kul! Ridandet har liksom gått på halvfart en tid, tills att vi bestämde oss för att ta ett uppehåll. Och sen har hon inte nämnt ridning EN ENDA GÅNG... Där ser man...
Nä, dags att runda av tror jag..
Hejsvejs // Carina
Sen sist har ekorrhjulet snurrat ungefär 15000 varv, så det är som vanligt ;-))
Vi har däremot ett riktigt ekorrhjul, nåja hamsterhjul, sedan i fredags, när Emma äntligen fick köpt sina två dvärgisar Musse & Mimmi. Hon vill starta uppfödning av dvärgisar, men det är visst inte helt enkelt att det blir några ungar... Vi får väl se. Risken blir väl att vi har tjugo hamstrar om någon månad, men då får vi väl annonsera på blocket... Vi har två burar utifall den händelse att det blir väldigt kärvänligt...
Anton önskar sig salamandrar, men det är nog inte helt lätt att få tag i. Vi hade ju en skäggagam, men skit vilket slit (fniss, det rimmade ju)... Never again. Det blev ju jag som blev förste terrarieskötare & syrsodlare. Nejtack, jag tränar nog hellre hund!
Salamandrar är ju "grodor" och äter daggmask och det kan Anton fiska upp i komposten själv, så det blir inte samma sak... Plus att det räcker med ett akvarium och en spotligt..
Var på återbesök hos Napprisen och fick återigen en 6-7 nålar (AJJJJJJJ!). Lite snett och lite stelt här och där, och långt ifrån färdig hos Mr Napprapat... Vaden var fortfarande tjock och foten var i sitt esse, iskall och ont i leden. Han fick en snilleblixt och ställde mej på en ljuslåda som visar kontaktyan på fötterna med marken, och fick se att foten/hälen drar sig inåt åt höger, troligen på grund av mitt gamla benbrott, varpå hela underbenet kompenserar. WOW! Äntligen en bra förklaring! Och enligt honom så räcker det med ett par inlägg som stöttar upp högerfoten så att den inte vrider sig när jag trampar ner, så kommer troligen fotontet att försvinna... Peppar peppar peppar... Det roligaste med detta är att första gången jag berättade för Eva om foten så sa hon direkt - åk och fixa ett sånt där special inlägg, det gör susen!!! Istället tog jag rundan om läkarkåren, röntgen och sjukgymnastik.. Alvedon och zonsalva, va... Hjälper nog dåligt mot en sned led...
Och Narnis lilla bit på trampdynan skrumpnade ihop tillslut och ramlade av (jag försökte få den att växa fast igen till att börja med). Nu ser det jättefint ut och är nästan helt läkt.
Nåväl, ett steg fram och ett back. Anders förkylning ärvde jag såklart och den brakade in i förrgår med ont i halsen och huvet... Och om jag sov dåligt innan, så var natten som gick ett skämt... Vaknade nog 20 gånger... Anton har också varit dålig, men jag har varit tvungen att jobba ändå, så den stackarn har fått vara hemma rätt mycket själv... Vi försöker flexa och turas om, men det är helt hopplöst... Man skulle haft en klon... Som kunde vara på jobbet medan jag försöker vara mamma i lugn och ro... Den idioten som uppfann dubbelarbetande mammor på 70-80 talet när det nu var, skulle haft en smäll på truten... Nu sliter vi ut oss innan 40, så är vi garanterat döda innan 65 och så har staten sparat en slant... Smart va.
Nu trillade Emma in genom dörren efter kvällens teater och är slutkörd och lycklig. Det är verkligen rätt grej för henne! Kul! Ridandet har liksom gått på halvfart en tid, tills att vi bestämde oss för att ta ett uppehåll. Och sen har hon inte nämnt ridning EN ENDA GÅNG... Där ser man...
Nä, dags att runda av tror jag..
Hejsvejs // Carina
söndag 2 mars 2008
gnäll gnäll gnäll
Hej på er i fina vårvädret...
Nu kan man ju tro att jag varit ute i det fina vädret och tränat eller promenerat eller så... Icke sa Nicke... Närå.... I fredags morse när vi gick till jobbet trampar Narni på en glasbit och skär upp en trampdyna. Japp. Jaha... Tassbandage, strumpor, tvättning och koppelpromenader.
Och ingen träning att se fram emot på hela helgen (minst).
Självklart blir det strålande solsken på fredag, sällsynt uppehåll på lördag och strålande sol på söndag. Efter månader av regn och blöta, så kommer då äntligen våren, och gissa vem som inte kan träna eller ens promenera...
Anders har världens kanonförkylning och följaktligen är lika muntert sällskap som en dammråtta. Dessutom har jag sovit som en kratta hela helgen och haft en massa idiotiska drömmar... Kanske fått Anders trevliga virus på hjärnan istället ;-))
Mitt lilla "baddräkt 2008" projekt med mål 8000 steg om dagen 5 dagar i veckan, havererade även det i och med fredagens glasbit, och sålunda tröstäter man lördagsgodis istället, och det gör ju inte själva problemet mindre... snarare tvärtom.... och då kan man ju lika gärna ta en bulle till kaffet när det ändå är kört... Ja, ni hör ju...
Ungarna är ute och härjar runt som dom värsta. In och käka och ut igen. Iallafall något bra.
Finns inget annat att göra än att städa. Skura kylskåpet. Byta sängkläder. Tvätta, tumla och vika kläder. Plocka bajs i trädgården medan jag har koll på Narni och hennes sko. En dyr rackare av gummi som verkar görkäck ända tills man ska gå ut och som sakta sakta glider av... Bajpåse med silvertejp funkar en stund, men ett sånt meck varje gång man skall gå ut eller in.
Och finns det något mer meningslöst som hundägare att promenera ensam utan hund?
No way - leverpastej.
Så positivismen flödar för närvarande... och i morrn är det måndag igen och ekorrhjulet är i full gång igen med alla bestyr och bekymmer. Nästa vecka är fullbokad med allehanda "måsten"... Nä, nu tänker jag ta tag i nåt annat oinspirerande projekt medan jag fortsätter muttra...
Mutter mutter // Carina
Nu kan man ju tro att jag varit ute i det fina vädret och tränat eller promenerat eller så... Icke sa Nicke... Närå.... I fredags morse när vi gick till jobbet trampar Narni på en glasbit och skär upp en trampdyna. Japp. Jaha... Tassbandage, strumpor, tvättning och koppelpromenader.
Och ingen träning att se fram emot på hela helgen (minst).
Självklart blir det strålande solsken på fredag, sällsynt uppehåll på lördag och strålande sol på söndag. Efter månader av regn och blöta, så kommer då äntligen våren, och gissa vem som inte kan träna eller ens promenera...
Anders har världens kanonförkylning och följaktligen är lika muntert sällskap som en dammråtta. Dessutom har jag sovit som en kratta hela helgen och haft en massa idiotiska drömmar... Kanske fått Anders trevliga virus på hjärnan istället ;-))
Mitt lilla "baddräkt 2008" projekt med mål 8000 steg om dagen 5 dagar i veckan, havererade även det i och med fredagens glasbit, och sålunda tröstäter man lördagsgodis istället, och det gör ju inte själva problemet mindre... snarare tvärtom.... och då kan man ju lika gärna ta en bulle till kaffet när det ändå är kört... Ja, ni hör ju...
Ungarna är ute och härjar runt som dom värsta. In och käka och ut igen. Iallafall något bra.
Finns inget annat att göra än att städa. Skura kylskåpet. Byta sängkläder. Tvätta, tumla och vika kläder. Plocka bajs i trädgården medan jag har koll på Narni och hennes sko. En dyr rackare av gummi som verkar görkäck ända tills man ska gå ut och som sakta sakta glider av... Bajpåse med silvertejp funkar en stund, men ett sånt meck varje gång man skall gå ut eller in.
Och finns det något mer meningslöst som hundägare att promenera ensam utan hund?
No way - leverpastej.
Så positivismen flödar för närvarande... och i morrn är det måndag igen och ekorrhjulet är i full gång igen med alla bestyr och bekymmer. Nästa vecka är fullbokad med allehanda "måsten"... Nä, nu tänker jag ta tag i nåt annat oinspirerande projekt medan jag fortsätter muttra...
Mutter mutter // Carina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)