Första advent

Har av någon anledning väldigt svårt att hitta den där julstämningen man borde ha i dessa tider...

Blir bara stressad av att tänka på allt man borde ha gjort men inte hunnit med.

Kan man inte få "julefrid" som kosttillskott?

// Carina

Nya tidens ordspråk?

Nya tider kräver nya ordspråk???

* Den man ligger med får bädda.
* Den som tar, hon har.
* Det man inte minns, har inte hänt.
* Det man inte vet, har man ingen aning om.
* Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.
* Förtala är silver, förtiga är guld.
* Gammal kärlek kostar alltid.
* Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
* Man ska inte kasta spjut i radhus.
* Liten stuga kallas ofta stort dass.
* Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
* Som man raggar får man ligga.
* Övning ger träning.
* Friskt kopplat, hälften brunnet.

Ehhhhh...?

Betongkeps

Ööööh... Ja, så här framåt kvällen börjar man bli människa igen... Börjar man bli för gammal för att festa natten lång, svänga sina lurviga, hinka lite drinkar när man inte vaknar till förrän långt fram på eftermiddagen?

Igår var vi på Anders kompis 50årsfest och det blev ett väldans röjande. 50åringen visste inte om någonting själv förrän han stod bland alla och såg lagom snopen ut! Lyckat!

På festen fanns gott om dansanta karlar och det var länge sen man fick svänga sina lurviga såpass. Kul!

Fast jag överväger skarpt att köra bil nästa fest (typ om några veckor - klubbfest) ... Inte kan några glas dricka av olika slag vara värd en hel dag?

Hejsvejs från mej med äpplemos i hjärnan // Carina

Bloggtorka

Ja, det är det minsta man kan säga... Bloggtorka. Som tur är är det inte bara jag som har fått bloggtorka, ser att även ni andra har fått torkor, och det känns bra :-)

Här är läget ungefär som det brukar.
Var på BS igår och tog en massa prover på Narni och gjorde CT. Dom såg inget onormalt på CT som tyder på gammal skada, så den teorin kan vi kasta i papperskorgen. One down, ten to go. Eller nåt i den stilen. Men även hypotesen hjärntumör som jag i mina mörkaste stunder har målat på väggen, gick i papperskorgen, så det blir ju två teorier kort. Tolvtusen spänn gick det på... Tur man har försäkring... Men ändock fick jag hosta upp 2300kr, så med dom andra veterinärturerna börjar detta bli en väldigt dyr historia.

Borelian är det enda vi kan ta på än så länge, men BÅ tycker titrarna är för låga (1:160), vilket iofs kan tyda på att det är kroniskt, men det vet vi ju inte förrän till våren. Ventrikelvätskan var klar och fin, och så skall analys av den ta nån vecka, så får vi se. Dom tog lite andra prover också, så nästa vecka vet vi kanske mer, eller inte.

Det knepigaste just nu är att Narni är helt okej. När vi väl får tid hos speciallisten, då passar hunden på att ha en "bra period". Hm. Lade mej plattfall för BÅ (speciallistveterinären) och föreslog att hon kanske är frisk iallafall, men BÅ tyckte vi skulle gå till botten med det hela så långt det är möjligt.
Risken finns ju att det kommer tillbaka som dom andra gångerna, och då står vi där igen med skägget i brevlådan. Skönt att han övertalade mej, jag var på vippen och åka hem och bli schitzofren på allvar.

Kan dock inte förmå mej till att träna. Det tar emot i varje liten cell i hela mej. Jag går bara och väntar på tecken att hon tänker balla ur. Nästan så jag vill att hon skall vara knäpp, så jag iallafall vet vad jag har i kopplet och kan förhålla mej till det. Knäppt va.
Nu har hon ju varit mer eller mindre sansad i snart tre veckor, men vis av gammal skada vet jag ju att det kan ta några månader innan nästa period kommer, så jag vågar inte tro på framtiden ännu. Kanske om hon är frisk ett halvår att jag vågar försöka igen, men nu är jag rätt bränd faktiskt.

Mina stackars träningskompisar fick sig nog ett nerköp idag när dom tjötade på mej att åka med. Hur kul är det att ha med någon som har tappat tron på allt vad träning heter.
Bäst jag håller mej hemma tillsvidare...

Hejsvejs // Carina & Narni

Katten om natten

Hej hej!

Inatt fångade vår lilla kattfröken sin första mus... I KÖKET!!!!

Vaknade vid midnatt av ett konstigt gnisslande ljud och så katten som busade runt.... Hm... Tog mej ut i köket och min dumme flane att jag inte tog KAMERAN med mej.

Katten hade som sagt fångat en liten mus. Lång rosa svans hade den, så jag var säker på att det inte var en hamster! En kaxig liten rackare som slogs tillbaka för fulla muggar, så det var nästan som en liten boxningmatch - Ebba softar till musen - Musen står på bakbenen och skriker och viftar med tassarna - Ebba backar undan, hukar sig och fäller öronen och väntar på att musen skall försöka smita - Musen tänker Ja! Nu sticker jag - Men oj oj oj där kommer mördarkatten i överljudsfart och tjoffar iväg musen in i hörnet - och så börjar allt om igen.

Första impulsen var att rädda musen, men förnuftet segrade efter en liten överläggning. Det var ju just för att fånga mössen som springer runt i köket som jag lät mej övertalas att skaffa katt igen... Bestämde mej för att helt enkelt låta katten hålla på, och kallblodiga bonnmoran som aldrig blev bonne gick och lade sig med en kudde över huvudet och somnade som en stock, med en trevlig och trygg förvissning om att snart skall jag slippa dammsuga musskitar i skåpen! HA HA!

Narnia tog en sväng förbi skådespelet, suckade djup och gick och lade sig igen. No big deal.

Enda bevisningen i den pågående mordutredningen är en bit rosa svansstump som hittades av en förbipasserande 10åring i trappan morgonen därpå. 10åringen klarade sig utan bestående men.

Kram på er // Carina, Narni and KillerEbba.

Liten sväng

Hej hej

Idag tog jag och lilla fläppfia en sväng till klubben i det ännu fina vädret. Ikväll skall det komma in ett oväder så man får passa på. Vet inte om det är det fina vädret eller det faktum att Narni börjat löpa, eller insomnade/dödade borelior, men peppar peppar så har Narni varit riktigt sansad i flera dagar på rad. Den lilla slumrande optimisten på min högra axel vaknade direkt till liv, och vi tog med oss lite pryttlar ut på plan och tränade rutan, apport med dirigering, vittring och metallapport, bara för att kolla av läget. Och visst är hon lite splittrad, men inte alls i samma omfattning som det brukar Hoppandet, spårandet och krypandet och såna där fysiska moment sket vi i bara för att behålla den positiva stämningen utifall hon får ont i lederna av det.

Korvpåsen tog raskt slut och när jag märkte att hon började bli trött så bröt vi och åkte hem igen. Kan hon hålla sig så här så är det ju hanterbart... I allafall att träna lite lydnad. Brukset kan ligga kvar på hyllan, men lagom lydnadsmoment kan vi ju träna emellanåt bara för att ha nåt att göra tillsammans, annars blir det bara för deppigt.

Kram på er // Carina & Narni