Återigen dax för LKL 3. Denna gång i Lysekil.
Har haft riktigt dåligt med tid att träna mitt i skolaktiviteter, klädinköp, körigt på jobbet och allt annat som hör våren/försommaren till... och dessutom gick träningen i onsdags käpprätt åt skogen och inga moment fungerade, så dagens utsikter var inte så trevliga... Fast besluten att hjälpa Narni genom tävlingen och låtsas att det är en vanlig träning, åkte vi ändå till Lysekil i det vackra vädret.
Det var bara två treor och åtta ettor som kom till start, och som tur var fick vi två i trean börja. Det var varmt som i en bakung, redan klockan 9 på morgonen...
Sittande i grupp. Narni sitter och spanar över axeln, hjärat bankar, men hon sitter!!! Betyg 10! Yes!
Platsliggande. Betyg 10. Yes igen!
Fritt följ. Betyg 9! Jag klantar till det på vändningar på stället... Annars gick hon väldigt fint, det kändes väldigt väldigt skönt!
Sättande. Betyg 9. Jag saktade tydligen farten ;-))
Inkallning. Betyg 6,5. Narni stannar sent första stanna. Tjuvar sedan på nästa sträcka... Hm. Behövs filas lite mer på det momentet, helt klart!
Rutan. Ligger i skuggan vid skogskanten i motljus. Knappt så att jag ser den själv. Efter att Narni sprungit runt en stund och letar hittar hon den. Betyg 8.
Hopp-apport. Betyg 8,5. Lite tugg vid ingång.
Metallen. Betyg 10.
Vittringen. Betyg 0... Högt gräs. Pinnarna på den där 2meters linjen. Narni tar en pinne, släpper den och letar sedan i gräset på fel ställe... Pinnarna syns inte alls. Tar upp den felaktiga pinnen och står och ser vankelmodig ut. Jag bryter och går in och hjälper henne hitta rätt pinne. Blev rätt bra träning iallafall, även om förstapriset rök. Man får tänka långsiktigt ;-))
Fjärren. Betyg 7. Flyttar sig framåt. Dubbelkommandon. Jag stöttar henne med bra vid två av skiftena efter att hon börjat kika efter tävlingsledaren...
Totalt 234,5 och ett andrapris.
Kontentan är att jag är jättenöjd med mitt andra pris idag. Speciellt efter strulet som varit sen sista tävlingen, dåligt med träningstid och allt vad det innebär.... Och om man gör en "marjasin" och klistrar in förra veckans 7:a på vittringen i protokollet, så hade det ju kunnat vara ett förstapris ju!
Vi värmde förresten upp väldigt avslappnat med att varva ner och titta på dom andra, ett kort pass fritt följ med kattmatsbelöning, och sen gick vi rätt in på plan. Idag hoppade jag även över den lilla ingångsvarianten på plan, och det kändes bra. Däremot fick hon sitta kvar medan jag lämnade koppel och hämtade pinne. Matte lär sig!
Nästa vecka har vi tävling i Munkedal, och veckan därefter på hemmaplan... Och går det inte vägen då, så tar vi nya tag nån annan gång. Över sommarn är det uppletande, spårupptag, framåtsändande, krypstarter och skall inför högreklass under 2008/2009 som står som prioritet ett...
Eftermiddagen har vi ägnat åt att fixa lite med trädgården, våran lilla grusväg och parkering framför garaget. Svärfar tog ett lass grus med sig och sen har dom öst grus så att det har stått en dimridå runt halva huset...
Ungarna är helt slut efter dagens badande och lekande. Lite rödbrända också, ve och fasa...
Hoppas det inte är sommaren som vi får nu, innan skolan är slut och allt... Håller tummarna för att det sparas lite sommar till semestern!
Hejsvejs // Carina & Narni
lördag 31 maj 2008
lördag 24 maj 2008
Lilla Edet
Hej hej!
Igår var det kvällstävling på Lilla Edet BK, och jag och Narni hade anmält oss till trean.
När vi kom så såg jag att dom hade delat av planen i två halvor, med hjälp av framåtsändande konerna och orangerött plastband. Trean och Ettan skulle köra samtidigt (!).
Som om inte störningarna räckte med två tävlingar samtidigt, så pågick en fotbollsmatch på en plan brevid ena långsidan.. Och på andra långsidan stod publik med hundar och hela köret... Så ordentliga störningar på tre sidor... Gulp.
Sittande i grupp. Narni lade sig ner när jag säger "sitt kvar", jag improviserade och satte henne upp och säger sitt kvar igen. När jag vänder mej om så säger Narni "öh, plats sa du va? och lägger sig så fint, och ligger som ett ljus hela momentet.
Liggande i grupp. Funderar en stund på vart tävlingsledarn har tänkt att gömma oss, eftersom vi ligger mitt på plan, bara 15 meter till staketet... Bakom oss finns en fin grön busskur som jag trodde vi skulle stå i... Nix. Tävlingsledaren vill att vi skall klättra IGENOM staketet, ut i höga gräset och gömma oss bakom ett elskåp... Narni blir väldigt lång i halsen när vi klättrar igenom staketet och sätter sig upp. Och sitter som en pärla i 4 minuter... He he he
Fritt följ. Alltså det där med procedurer är frågan om det är bra eller dåligt... Min procedur var ju att värma upp med lite blixtsläpp, sätta hunden vid ingången på plan, lämna koppel och ta emot pinne, och sen kalla in hunden... För det första pågår det ju som bekant två prov, och man kan inte värma upp där man står på vänt, utan att störa dom andra. Det är en smal gräsremsa där det sitter folk med hundar, och på andra sidan staketet tävlar ju folk... Så det blev ju lite bajs, och sen hade dom gjort en liten fålla för oss att gå in på plan, runt hörnet på busskuren, så det blir liksom ingen stans att ställa upp, utan det blev som att ge sig rätt in i getingboet utan påfart, eftersom domarn stod på andra sidan gröna busskuren... Sätter Narni inne på plan typ 5 meter innan startpunkten. Går och lämnar kopplet och TL ber mej gå och ställa upp. Jag gör min lilla procedur med inkallning, ställer upp och är färdig att gå. Då kommer tjejjen med pinnen!! SKIT. Både hon och jag glömde pinnen vid uppstället!
Tar emot pinnen, ritar på den och får sätta om Narni så gått det går. Hon är ofokuserad och sitter och tittar på störningarna runt omkring. Vill inte riktigt sätta sig med ryggen åt dom andra hundarna ute på andra plan. Nåja, efter en stund kommer jag på att jag går och jamsar och mjäkar, och eftersom det ändå är kört med två nollor, säger jag ifrån ett par gånger, och berömmer när hon behöver det, och hon går rätt fint faktiskt. Vi fick till och med en 8 på momentet. Helt okej. Speciellt med tanke på att fotbollsfolket sätter på stereon på full karreta mitt i programmet! Man kan ju inte spela fotboll utan att ha musik!
Sättande. Betyg 10.
Inkallning. Betyg 6. Dubbelkommando, stannar sakta.
Rutan. Betyg 0. Narni funderar över den konstiga rutan som står brevid randiga bandet och har 6 ben, varav framåtkonerna är två. Lite strul och hon stannar i "fel" ruta... Vi bryter där.
Hopp-apport. Betyg 9,5. Busar lite med apporten vid gripandet.
Metallen. Betyg 7. Borde fått stilpoäng! Narni galopperar ut, tar apporten svänger runt och apporten far iväg, ur munnen. Springer efter den, hämtar den igen och galopperar in.
Vittringen. Betyg 5. Smakar på flera pinnar ;-))
Fjärren. Betyg 0. Tävlingsledaren ställer sig med ryggen åt LKL 2. Med en BRUN skylt... Narni tycker hon ser konstig ut och vill inte ligga kvar där utan travar till mej. Vi bryter. Tävlingsledaren är vänlig att låta Narni nosa på den bruna konstiga träskylten... Så kan det gå!
Totalt fick vi ihop 148,5 poäng.. ;-))
Kontentan av kvällens övningar är helt enkelt att vi behöver träna mer på störningar! Och inte att förglömma är Narni en ung hund... Och att brukset är vår huvudgren, tack o lov! Där är man ett litet gäng som man får kontakt med under provet, och man får en annan stämning... Här är man mer utsatt och ensam på nåt sätt.. Inbillning säkert.
Men jag fick lite bra tips av en duktig tjej, Louise Abrahamsson, när det gäller sittande och liggande, som jag skall ta med mej.
Hon gjorde lite förövnignar till platsen inne på plan. Hon lade hunden och drog i kopplet så att hunden skulle spjärna emot och komma ihåg vilken övning det var. Likadant på sittandet. Sen berättade hon att dom brukade träna så att vissa satt och andra låg i samma moment, så att hunden lär sig lyssna på föraren. Dom plockade även upp hundar mitt i momentet, eller gick oh lade/satte hundar mitt i. Bra störning. Kanonbra tips!
Tyvärr gick det inte så bra för dom andra treorna heller, och ingen fick första pris denna dag...
Åkte förbi TJBK på vägen hem och där var det livat värre! Det var kvällstävling LKL 1 och 2. "Våra" ekipage hade gjort kanonfint ifrån sig och förstaprisen haglade! Speciellt roligt var det att Eva med Orchidea fick sitt efterlängtade förstapris som dom slitit blod och tårar för! GRATTIS!
Avslutade kvällen med en promenad med Eva & Dugga och Eva & Orchidea, där hundarna fick busa en stund på ängarna. Skönt!
Nej, nu skall jag käka lite frukost innan det är dax för träning!
Tjing pling // Carina
Igår var det kvällstävling på Lilla Edet BK, och jag och Narni hade anmält oss till trean.
När vi kom så såg jag att dom hade delat av planen i två halvor, med hjälp av framåtsändande konerna och orangerött plastband. Trean och Ettan skulle köra samtidigt (!).
Som om inte störningarna räckte med två tävlingar samtidigt, så pågick en fotbollsmatch på en plan brevid ena långsidan.. Och på andra långsidan stod publik med hundar och hela köret... Så ordentliga störningar på tre sidor... Gulp.
Sittande i grupp. Narni lade sig ner när jag säger "sitt kvar", jag improviserade och satte henne upp och säger sitt kvar igen. När jag vänder mej om så säger Narni "öh, plats sa du va? och lägger sig så fint, och ligger som ett ljus hela momentet.
Liggande i grupp. Funderar en stund på vart tävlingsledarn har tänkt att gömma oss, eftersom vi ligger mitt på plan, bara 15 meter till staketet... Bakom oss finns en fin grön busskur som jag trodde vi skulle stå i... Nix. Tävlingsledaren vill att vi skall klättra IGENOM staketet, ut i höga gräset och gömma oss bakom ett elskåp... Narni blir väldigt lång i halsen när vi klättrar igenom staketet och sätter sig upp. Och sitter som en pärla i 4 minuter... He he he
Fritt följ. Alltså det där med procedurer är frågan om det är bra eller dåligt... Min procedur var ju att värma upp med lite blixtsläpp, sätta hunden vid ingången på plan, lämna koppel och ta emot pinne, och sen kalla in hunden... För det första pågår det ju som bekant två prov, och man kan inte värma upp där man står på vänt, utan att störa dom andra. Det är en smal gräsremsa där det sitter folk med hundar, och på andra sidan staketet tävlar ju folk... Så det blev ju lite bajs, och sen hade dom gjort en liten fålla för oss att gå in på plan, runt hörnet på busskuren, så det blir liksom ingen stans att ställa upp, utan det blev som att ge sig rätt in i getingboet utan påfart, eftersom domarn stod på andra sidan gröna busskuren... Sätter Narni inne på plan typ 5 meter innan startpunkten. Går och lämnar kopplet och TL ber mej gå och ställa upp. Jag gör min lilla procedur med inkallning, ställer upp och är färdig att gå. Då kommer tjejjen med pinnen!! SKIT. Både hon och jag glömde pinnen vid uppstället!
Tar emot pinnen, ritar på den och får sätta om Narni så gått det går. Hon är ofokuserad och sitter och tittar på störningarna runt omkring. Vill inte riktigt sätta sig med ryggen åt dom andra hundarna ute på andra plan. Nåja, efter en stund kommer jag på att jag går och jamsar och mjäkar, och eftersom det ändå är kört med två nollor, säger jag ifrån ett par gånger, och berömmer när hon behöver det, och hon går rätt fint faktiskt. Vi fick till och med en 8 på momentet. Helt okej. Speciellt med tanke på att fotbollsfolket sätter på stereon på full karreta mitt i programmet! Man kan ju inte spela fotboll utan att ha musik!
Sättande. Betyg 10.
Inkallning. Betyg 6. Dubbelkommando, stannar sakta.
Rutan. Betyg 0. Narni funderar över den konstiga rutan som står brevid randiga bandet och har 6 ben, varav framåtkonerna är två. Lite strul och hon stannar i "fel" ruta... Vi bryter där.
Hopp-apport. Betyg 9,5. Busar lite med apporten vid gripandet.
Metallen. Betyg 7. Borde fått stilpoäng! Narni galopperar ut, tar apporten svänger runt och apporten far iväg, ur munnen. Springer efter den, hämtar den igen och galopperar in.
Vittringen. Betyg 5. Smakar på flera pinnar ;-))
Fjärren. Betyg 0. Tävlingsledaren ställer sig med ryggen åt LKL 2. Med en BRUN skylt... Narni tycker hon ser konstig ut och vill inte ligga kvar där utan travar till mej. Vi bryter. Tävlingsledaren är vänlig att låta Narni nosa på den bruna konstiga träskylten... Så kan det gå!
Totalt fick vi ihop 148,5 poäng.. ;-))
Kontentan av kvällens övningar är helt enkelt att vi behöver träna mer på störningar! Och inte att förglömma är Narni en ung hund... Och att brukset är vår huvudgren, tack o lov! Där är man ett litet gäng som man får kontakt med under provet, och man får en annan stämning... Här är man mer utsatt och ensam på nåt sätt.. Inbillning säkert.
Men jag fick lite bra tips av en duktig tjej, Louise Abrahamsson, när det gäller sittande och liggande, som jag skall ta med mej.
Hon gjorde lite förövnignar till platsen inne på plan. Hon lade hunden och drog i kopplet så att hunden skulle spjärna emot och komma ihåg vilken övning det var. Likadant på sittandet. Sen berättade hon att dom brukade träna så att vissa satt och andra låg i samma moment, så att hunden lär sig lyssna på föraren. Dom plockade även upp hundar mitt i momentet, eller gick oh lade/satte hundar mitt i. Bra störning. Kanonbra tips!
Tyvärr gick det inte så bra för dom andra treorna heller, och ingen fick första pris denna dag...
Åkte förbi TJBK på vägen hem och där var det livat värre! Det var kvällstävling LKL 1 och 2. "Våra" ekipage hade gjort kanonfint ifrån sig och förstaprisen haglade! Speciellt roligt var det att Eva med Orchidea fick sitt efterlängtade förstapris som dom slitit blod och tårar för! GRATTIS!
Avslutade kvällen med en promenad med Eva & Dugga och Eva & Orchidea, där hundarna fick busa en stund på ängarna. Skönt!
Nej, nu skall jag käka lite frukost innan det är dax för träning!
Tjing pling // Carina
tisdag 20 maj 2008
Kvällspromenad i solen
Nu är det ju som bekant dags att släppa korna på bete ;-)) 
Tjooooooohoooooooo! Full karreta!Annars har vi precis tillfrisknat från ännu en sväng av värstingvirus. Eller är det samma virus som har tagit 2 vändor. Därom tvistas det en del... Feber (Emma innehar rekordet 39,7) i 1 vecka. Ont i halsen. Ont i lederna. Helt slut i 1 vecka till plus att en kvardröjande rethosta förstör nattsömnen i en vecka efter det. Så 3 veckor åt skogen per man. Jobbigt, jobbigt... Plus att man blir ju så herrans depp. Solen skiner ute, våren är här och inne ligger fam Mattsson och hostar. Bläk.
Idag var jag med Anton på vårdcentralen och lyssnade på hostan, men det lät bra tyckte farbror Doktorn. Eftersom Anton på inga sätt kan inta hostmedicin utan att kräkas, fick vi med oss recept på en näsprej för allergiker hem som sägs lindra rethosta... Nåja, vi provar så får vi se..
Efter doktorn så var nästa anhalt tandläkaren. Där sprack min 36åriga svit med inga hål... En visdomstand ligger och trycker under en annan tand och däremellan har det blivit ett hål som måste lagas. Men för att göra det så måste visdomstanden dras ut... Om det nu inte vore nog så är det så att visdomstanden ifråga endast sticker upp en liten bit över tandköttet, vilket innebär att den måste skäras ut! Yes box. Så jag blev 1700kr fattigare idag, och fick TRE nya tider till tandläkarn. 1 operera ut visdomstand. 2 laga hål i andra tanden. 3. skrapa tandsten... Jättekul.
För att göra saker och ting ännu mer spännande anmälde jag mej för några veckor sen i ett svagt impulsivt ögonblick till LKL 3 på Lilla Edet BK... På fredag... Yes... Och vem har haft tid att åka och träna dom momenten? Hm.... Har övertalat Anna & Yvonne att följa med till LEBK i morgon, återstår om vi får komma, vilket jag skall kolla under kvällen... Jag får helt enkelt betrakta LEBKs tävling som en betald träning sådär på fredagkvällen, och gå och berömma och stötta Narni genom provet. Speciellt vittringen kommer bli en intressant variant, eftersom Narni måste smaka (!) på pinnarna innan hon bestämmer sig... Betyg 0. Vi har modelerat lite med att lägga godis i pinnhögen, för att hejda henne lite, men Narni fattade inte alls poängen, utan började istället ta vilken pinne som helst när hon väl käkat färdigt... Så tillbaka till gräspinnevarianten... Har slarvat och inte gjort någon träningsplan för LKL 3 ännu, fy på mej!
För er som undrar hur det går med lilla Dugga, så kan jag berätta att hon var på problemhundskurs med Reino Oskarsson i lördags, inte som problemhund, utan som allas lilla maskot. Hon knallade runt i lektionssalen, och blev gullad med högt och lågt. Hon fastnade visst på kort oxå! En härlig liten framåt madam!
Ha det bra! // Carina & Narniparnisöndag 11 maj 2008
4 pinnar bom och 4poäng till godo!!
Idag var det ju då dax för lägreprov på Råhagens BK - och vi blev uppflyttade idag!!!!!
Efter gårdagens magplask så var jag faktiskt inte speciellt nervös. När man inser att man är i händerna på andra människor, och inte kan styra alla faktorer, så kom jag fram till att det bara är att flyta med och gilla läget. Väldigt skönt faktiskt.
Vi åkte i god tid hemifrån och hann både tanka och rasta Narni innan det var dax för samling och lottning. Vi fick startnummer 7. Anna och Frank var också med på provet, dom fick startnummer 5 (otroligt nog! för 4:e gången på rad?) Iväg till spåren. Idag såg vi inte en enda älg ;-))
Min spårläggare visar sig vara Nenne som jag inte träffat sedan 1996 när vi var på AFBVs sommarläger i Bjursjön (ligger nära Råhagen). Två år på raken deltog vi i deras vecko-läger. Ett minne för livet... Han kände inte igen mej såklart, 12 år, ny hårfärg och tre hundar senare... Han berättar iallafall att han kunde gå spåret utan byxor och visar upp ett par helt intakta ben iklädda shorts. Det bådar ju gott efter gårdagens spår i risbuskarna....
Påsläppet gick kanonfint. Vinkeln likaså. Väntar på pinne ett, går och tittar i marken... Underlaget består mest av gammalt gult gräs, växlat med gamla löv och lite högre växtlighet som blåbärsris och ljung. Svårt att se. Fortfarande ingen pinne... Jag börjar fundera på om vi möjligen är ute och spårar vilt, och skiter i att gå och leta pinnar själv, utan fokuserar på hur Narni beter sig. Beslutar mej också på gående fot att aldrig mer lägga mej i Narnis spårning. Hon får helt enkelt bestämma och jag hänger på, tyst som en mus. Man är ju helt utlämnad mitt i skogen till att hunden vet vad den håller på med. Går vi bort oss så får vi lösa det sen.
Jag får se till att maxa belöningarna istället, så att vi är överens om vad övningen "spår" går ut på...
Med gårdagens spår i minnet (avdressering på hög nivå), går Narni utan tryck i linan, och flaxar lite av och an. Äntligen kommer hon med en pinne! Och jag blir såklart kanonglad och hon får först lek med Annas snörpinne som jag hittade i bilen. En rejäl tugga av kattmat+vatten och lite vila. Vi släpper på igen, och jag plockar själv två pinnar. Möjligen markerade hon dom, men orkade inte plocka. Så kommer vi till slutet som hon tar klockrent. Alltså ligger vi fyra pinnar kort... Attans bajs. Räcker det att få fortsätta dagens prov? En pinne bort = 1 betyg. Det betyder att varje pinne är värd 21 poäng. Alltså har vi tappat 84 poäng på spåret... Isch... Vi pratar om att vi seglar på marginalerna. Ett snabbt huvudräkningsstycke och jag tror vi hamnar på 205 poäng... 210 är uppflyttningsgräns för specialmomentet... Men eftersom jag inte vet betygen för påsläpp och budföring ännu, så är det ju en gissning... Den lilla nervositeten som fanns försvinner som i ett trollslag när jag misstänker att uppflyttningen ligger kvar i 4 pinnar i skogen...
Tillbaka till klubben och platsliggande. Fyra hundar lägger platsen. Jag ligger längst ut på vänsterkanten. Vid första skottet reser sig hunden som ligger 2:a från höger och går till matte. Strax därefter rusar hund 1:a från höger samma väg i överljudsfart. Frank ser förvånad ut och säger "kan man göra sånt på platsen?" och ställer sig och nosar, travar sedan iväg till Anna. Attans osis. Speciellt som att jag är dödssäker på att han hade legat hela momentet om inte hund 1 och 2 hade kört inkallningsövningar!! Så trist när man är beroende av att andra vet vad dom gör...
Narni ligger då alltså ensam kvar! Jag ropar "duktig tjej" "ligg kvar" över hela plan, och tänker att domarna får dra hur mycket dom vill.. Ytterligare 3 skott och Narni ligger som gjuten. Helt otroligt underbart!! Domarn kommer fram och berömmer oss "Strongt gjort", det där kommer du ha nytta av! Jag sitter förtjust mitt på plan och gullar med min hund och trivs, men ett litet sting i hjärtat av att Frank gick upp...
Men Anna, vi tar nya tag! Denna gången var det varken ditt eller Franks fel!! Nästa träning blir med inkallningsövningar och annat i lagom takt tills att hundarna kan klara alla eventualiteter!
Själv var jag så glad över platsen att vi kunde ha åkt hem på stört. Dagens seger, helt klart!!
Nästa moment är det budföring och det blir nästan full pott. Ena domarn drar för studs i sidan. Det bjuder vi på. Anna räknar och tror att jag har 4 poäng tillgodo på specialen... Nu blir jag lite nervös.. kan det vara så?
Sen börjar lydnaden och Narni är tyst och lugn. Lite för lung kanske. I sista svängen får hon korn på något i skogen och drar iväg! Jag jobbar in henne och berömmer - mitt framför domarna. Det bjuder vi oxå på en dag som denna... Jag har ju 50 poäng "tillgodo" på lydnaden (från 10:an på platsen).
Läggandet går bra. Inkallningen går bra. Krypet går bra - men hon kryper iväg ensam när jag stannar! Typ 1,5 meter! He he he. Borde få stilpoäng på den! Vi fick nöja oss med 7,5+7 på det roliga krypet.
Apporten galopperar hon ut till, men har sån fart så hon missar den och får ta en sväng till för att ta den. Galopperar in och sätter sig med lite lite omtag. Vi fick 8+7. Men den bjur vi också på, för hon var glad och förväntansfull! (galoppen, krypet, ingång utan gruff, mfl detaljer får vi tacka farmor Linda för). Hoppet går bra och sen springer vi av plan och hon får både bollen och resten av påsen kyckling+köttbulle blandningen. Sedan iväg till bilen och där får hon en liten låda gourmé hundmat på burk.
Det slutade med 466,5poäng, uppflyttad och dessutom vann vi för dagen. En liten pokal och en fin väska. Smolket i glädjebägaren är ju såklart Anna som missade med typ 10 poäng i lydnadsmomenten på grund av andras missar på platsen... Om han hade legat så hade Anna vunnit istället för mej med marginal, med den fina poäng sviten hon hade med sig från specialen...
Och den vinsten skulle jag applåderat storligen, Anna!
Men vi hade inte kommit nånvart utan våra träningskompisar (små som stora insatser räknas). Lane loge gänget med Farmor Linda + gruppen, och som grädde på det moset, och nu senast träningen med Anna & Yvonne i onsdags... Ni är bäst. Och så glad man kan bli för ett litet sms - Hur går det? Eller en glad lyckatill hälsning eller grattis i bloggen! Man blir så varm i hjärtat... Kram på er.
Nu skall vi fuska runt i lydnadsklasserna, träna plats tills hundarna ligger för ett mindre krig samt träna upplet och framåt tills att vi är färdiga att starta högreklass...
Hejsvejs från Carina & Narni
Efter gårdagens magplask så var jag faktiskt inte speciellt nervös. När man inser att man är i händerna på andra människor, och inte kan styra alla faktorer, så kom jag fram till att det bara är att flyta med och gilla läget. Väldigt skönt faktiskt.
Vi åkte i god tid hemifrån och hann både tanka och rasta Narni innan det var dax för samling och lottning. Vi fick startnummer 7. Anna och Frank var också med på provet, dom fick startnummer 5 (otroligt nog! för 4:e gången på rad?) Iväg till spåren. Idag såg vi inte en enda älg ;-))
Min spårläggare visar sig vara Nenne som jag inte träffat sedan 1996 när vi var på AFBVs sommarläger i Bjursjön (ligger nära Råhagen). Två år på raken deltog vi i deras vecko-läger. Ett minne för livet... Han kände inte igen mej såklart, 12 år, ny hårfärg och tre hundar senare... Han berättar iallafall att han kunde gå spåret utan byxor och visar upp ett par helt intakta ben iklädda shorts. Det bådar ju gott efter gårdagens spår i risbuskarna....
Påsläppet gick kanonfint. Vinkeln likaså. Väntar på pinne ett, går och tittar i marken... Underlaget består mest av gammalt gult gräs, växlat med gamla löv och lite högre växtlighet som blåbärsris och ljung. Svårt att se. Fortfarande ingen pinne... Jag börjar fundera på om vi möjligen är ute och spårar vilt, och skiter i att gå och leta pinnar själv, utan fokuserar på hur Narni beter sig. Beslutar mej också på gående fot att aldrig mer lägga mej i Narnis spårning. Hon får helt enkelt bestämma och jag hänger på, tyst som en mus. Man är ju helt utlämnad mitt i skogen till att hunden vet vad den håller på med. Går vi bort oss så får vi lösa det sen.
Jag får se till att maxa belöningarna istället, så att vi är överens om vad övningen "spår" går ut på...
Med gårdagens spår i minnet (avdressering på hög nivå), går Narni utan tryck i linan, och flaxar lite av och an. Äntligen kommer hon med en pinne! Och jag blir såklart kanonglad och hon får först lek med Annas snörpinne som jag hittade i bilen. En rejäl tugga av kattmat+vatten och lite vila. Vi släpper på igen, och jag plockar själv två pinnar. Möjligen markerade hon dom, men orkade inte plocka. Så kommer vi till slutet som hon tar klockrent. Alltså ligger vi fyra pinnar kort... Attans bajs. Räcker det att få fortsätta dagens prov? En pinne bort = 1 betyg. Det betyder att varje pinne är värd 21 poäng. Alltså har vi tappat 84 poäng på spåret... Isch... Vi pratar om att vi seglar på marginalerna. Ett snabbt huvudräkningsstycke och jag tror vi hamnar på 205 poäng... 210 är uppflyttningsgräns för specialmomentet... Men eftersom jag inte vet betygen för påsläpp och budföring ännu, så är det ju en gissning... Den lilla nervositeten som fanns försvinner som i ett trollslag när jag misstänker att uppflyttningen ligger kvar i 4 pinnar i skogen...
Tillbaka till klubben och platsliggande. Fyra hundar lägger platsen. Jag ligger längst ut på vänsterkanten. Vid första skottet reser sig hunden som ligger 2:a från höger och går till matte. Strax därefter rusar hund 1:a från höger samma väg i överljudsfart. Frank ser förvånad ut och säger "kan man göra sånt på platsen?" och ställer sig och nosar, travar sedan iväg till Anna. Attans osis. Speciellt som att jag är dödssäker på att han hade legat hela momentet om inte hund 1 och 2 hade kört inkallningsövningar!! Så trist när man är beroende av att andra vet vad dom gör...
Narni ligger då alltså ensam kvar! Jag ropar "duktig tjej" "ligg kvar" över hela plan, och tänker att domarna får dra hur mycket dom vill.. Ytterligare 3 skott och Narni ligger som gjuten. Helt otroligt underbart!! Domarn kommer fram och berömmer oss "Strongt gjort", det där kommer du ha nytta av! Jag sitter förtjust mitt på plan och gullar med min hund och trivs, men ett litet sting i hjärtat av att Frank gick upp...
Men Anna, vi tar nya tag! Denna gången var det varken ditt eller Franks fel!! Nästa träning blir med inkallningsövningar och annat i lagom takt tills att hundarna kan klara alla eventualiteter!
Själv var jag så glad över platsen att vi kunde ha åkt hem på stört. Dagens seger, helt klart!!
Nästa moment är det budföring och det blir nästan full pott. Ena domarn drar för studs i sidan. Det bjuder vi på. Anna räknar och tror att jag har 4 poäng tillgodo på specialen... Nu blir jag lite nervös.. kan det vara så?
Sen börjar lydnaden och Narni är tyst och lugn. Lite för lung kanske. I sista svängen får hon korn på något i skogen och drar iväg! Jag jobbar in henne och berömmer - mitt framför domarna. Det bjuder vi oxå på en dag som denna... Jag har ju 50 poäng "tillgodo" på lydnaden (från 10:an på platsen).
Läggandet går bra. Inkallningen går bra. Krypet går bra - men hon kryper iväg ensam när jag stannar! Typ 1,5 meter! He he he. Borde få stilpoäng på den! Vi fick nöja oss med 7,5+7 på det roliga krypet.
Apporten galopperar hon ut till, men har sån fart så hon missar den och får ta en sväng till för att ta den. Galopperar in och sätter sig med lite lite omtag. Vi fick 8+7. Men den bjur vi också på, för hon var glad och förväntansfull! (galoppen, krypet, ingång utan gruff, mfl detaljer får vi tacka farmor Linda för). Hoppet går bra och sen springer vi av plan och hon får både bollen och resten av påsen kyckling+köttbulle blandningen. Sedan iväg till bilen och där får hon en liten låda gourmé hundmat på burk.
Det slutade med 466,5poäng, uppflyttad och dessutom vann vi för dagen. En liten pokal och en fin väska. Smolket i glädjebägaren är ju såklart Anna som missade med typ 10 poäng i lydnadsmomenten på grund av andras missar på platsen... Om han hade legat så hade Anna vunnit istället för mej med marginal, med den fina poäng sviten hon hade med sig från specialen...
Och den vinsten skulle jag applåderat storligen, Anna!
Men vi hade inte kommit nånvart utan våra träningskompisar (små som stora insatser räknas). Lane loge gänget med Farmor Linda + gruppen, och som grädde på det moset, och nu senast träningen med Anna & Yvonne i onsdags... Ni är bäst. Och så glad man kan bli för ett litet sms - Hur går det? Eller en glad lyckatill hälsning eller grattis i bloggen! Man blir så varm i hjärtat... Kram på er.
Nu skall vi fuska runt i lydnadsklasserna, träna plats tills hundarna ligger för ett mindre krig samt träna upplet och framåt tills att vi är färdiga att starta högreklass...
Hejsvejs från Carina & Narni
lördag 10 maj 2008
Lång historia om kort tävlingsdag
Min vana trogen tänkte jag göra en lång historia om några timmars deltagande på bruksprov...
Fredag kväll styrde vi kosan till Laxsjöns campging i Bengtsfors. Lördag morgon är det samling 07:30 på Brukhundsklubben som ligger strax intill. Anders är fortfarande lite krasslig (han ärvde ju Antons bacill), så jag packar och kör husvagnen. Till och med parkerar, lite nervöst, men jag hade tjötat till mej en plats man kunde köra "igenom". Det gick bra och med lite hjälp från Anders med dom rackarns tröga stödbenen, så var vagnen på plats. Anders vilade sig, barnen cyklade runt på campingen och jag åkte till brukshundsklubben.
Väl framme inser jag att jag glömt kopplet hemma. Och alla andra reservkoppel också. Turligt nog så var tävlingsledaren på plats och märkte upp planen, så jag fick låna ett koppel av henne. Problem solved. Attans trevliga människor på Bengtsfors BK, måste jag säga... Vi fick en väldigt bra träning iallfall i kvällsvärmen och körde glad och nöjd tillbaka till campingen och mötte två glada barn på varsin cykel.
Sover som en kratta. Vi pratar sömn a 20 minuter i taget till tretiden nån gång, och därefter vaknade jag en gång i timmen. Jädra skit.
Vid 6 tiden går jag upp och käkar müsli och vaniljyougurt... Som efter ett par tuggor visar sig vara sur!! Bläk. Spott och fräs. Ny skål och lite müsli och mjölk istället... Ingen speciell matlust.
Samling på BBK 0730. Jag får startnummer 3 av 4. Vi ställer upp oss på rad ihop med några av högreklassekipagen och åker ut i skogen. Lååååångt ut. Efter en stund möter vi en älghanne som har väldigt bråttom... Jag ser att någon spårläggares bil står vid kanten och tycker genast synd om den som fick det spåret... En bit till i skogen och vips står det en fjolårskalv på skogsvägen. Den får väl tilt i pallet och vi driver den framför oss några hundra meter innan den viker av in i skogen. Då står det en till kalv på andra sidan vägen. Bådar inte gott... Efter en liten bit stannar vi och förbereder oss. Ut med lina, på med magväska, på med sele.
Min spårläggare sitter i en gammal skrotig volvo och vägrar komma ut. Ser väldigt upptagen ut. Jag vill ju gärna ha spårläggarens telefonnummer, ifall jag går vilse, men han sitter där och pratar i telefon ser det ut som. Innan jag hinner gå fram och få kontakt (här kunde man ju ha anat ugglor i mossen), så kommer domarna och det visar sig att mitt och fyrans spår är ytterligare en bit bort, och vi får packa in allt hastigt och lustigt i bilen igen. Narni med selen på. Domarna kör FÖRE oss i bilen... Ingen tid att göra några förövningar här inte... Gilla läget. Spårläggaren följer inte med... (hm igen)
Påsläppet gick sådär, en ringning efter 5-6 meter, men sen tuffade vi iväg. Bland det knähöga blåbärsriset! Som strax övergår till ris och ljung. Och sen blandar vi detta. Jag som trodde det skulle vara fin skog i Dalsland! Detta spåret var sämre än något av våra hemma på vår nästanpå skogslösa Tjörn. Nåja, det har vi tränat på, så bara tuffa vidare. Narni går slarvigt och lite flaxigt. Pinnarna börjar trilla in, några går Narni över, men spårar såpass i kärnan så jag kan plocka upp dom. Ett par gånger går hon över på vilt (ser massor av älgbajs längs hela spåret, färskt till på köpet), men tar sig själv tillbaka till spåret.
En gång uppe på en kulle med ljung, torrt som fnöske tappar vi bort oss, men Narni cirklar sig runt och runt i riset (och jag trasslar lina och svär långa haranger), och hon löser problemet efter en stund... Drag i linan igen, yes! Snart måste slutet komma. Vi har alla sju småpinnarna. En vinkel och sedan är det raksträcka. Då gör Narni en klockren markering på någonting uppe vid vägen. Ställer sig i riktningen (90 grader från spåret), öron upp och nosen i luften. Vindmarkering eller ljudmarkering. ÄLG - tänkte jag. Frågade henne var spåret var och hon vänder tillbaka. Fem steg i spåret och hon vänder upp igen. Jävla älghelvete tänker jag, stå still för fan. Men sen var det kört. Snurr och trassel och snår och ris. Hit och dit. Noll koll... Bryter och letar oss ut ur skogen i sakta mak. Hamnar så småningom på vägen och där står en tjej. Rakt upp och ner på skogsvägen.
-Jag är din mottagare, säger hon.
-Vart ligger slutet? frågar jag, för att få nån ordning på vad som hände.
-Jag vet inte, säger tjejjen. Jag har inte gått spåret.
Jag frågar om hon har stått där hela tiden, och det har hon. Jag frågar om hon hörde mej när jag passerade, och det gjorde hon och pekar neråt skogen. Precis där nere ligger gläntan där Narni bröt spåret och gjorde sin markering... Vad skall man tro? Har min spårläggare (han som smet i väg i volvon) skickat ut en annan person att ta emot mig, som sedan ställt sig i vind / alternativt haft en massa ljud för sig, på sista sträckan innan mitt slut?? Kanske låg slutet bara några meter ifrån oss när Narni markerade vad-det-nu-var? Lite surt...
7 pinnar utan tuggmärken skjuter ju liksom inte den där haren...
Här hade jag ju alltså två val - bråka eller inte bråka.
Och som vanligt väljer jag "inte bråka". Tjejjen såg helt panikslagen ut i blicken, och darrade på rösten. Det var ju uppenbart inte hennes fel... Jag försökte pressa henne på var slutet låg igen, men hon visste inte det sa hon... Och så kan det ju vara. Faktiskt... Annars kunde hon ju ha valt att visa mej slutet och avfärdat mina misstankar om det nu inte var som det såg ut att vara...
Och Narni var helt slut ändå, i 25 gradig hetta, och vi hade inte orkat med ett omspår. Så jag klappade om min mottagare, som inte var spårläggare, och åkte hem.
Så 09:30 är jag tillbaka på campingen. Då har Emma också blivit sjuk. 39 grader, hosta och ont i huvet. Vi beslutar att packa ihop och åka hem. Så nu är vi hemma igen. Snipp snapp slut.
I morrn försöker vi igen på Råhagen.. Attans svårt det skall vara att få till en lägreklass....
Gokväll // Carina & Narni
Fredag kväll styrde vi kosan till Laxsjöns campging i Bengtsfors. Lördag morgon är det samling 07:30 på Brukhundsklubben som ligger strax intill. Anders är fortfarande lite krasslig (han ärvde ju Antons bacill), så jag packar och kör husvagnen. Till och med parkerar, lite nervöst, men jag hade tjötat till mej en plats man kunde köra "igenom". Det gick bra och med lite hjälp från Anders med dom rackarns tröga stödbenen, så var vagnen på plats. Anders vilade sig, barnen cyklade runt på campingen och jag åkte till brukshundsklubben.
Väl framme inser jag att jag glömt kopplet hemma. Och alla andra reservkoppel också. Turligt nog så var tävlingsledaren på plats och märkte upp planen, så jag fick låna ett koppel av henne. Problem solved. Attans trevliga människor på Bengtsfors BK, måste jag säga... Vi fick en väldigt bra träning iallfall i kvällsvärmen och körde glad och nöjd tillbaka till campingen och mötte två glada barn på varsin cykel.
Sover som en kratta. Vi pratar sömn a 20 minuter i taget till tretiden nån gång, och därefter vaknade jag en gång i timmen. Jädra skit.
Vid 6 tiden går jag upp och käkar müsli och vaniljyougurt... Som efter ett par tuggor visar sig vara sur!! Bläk. Spott och fräs. Ny skål och lite müsli och mjölk istället... Ingen speciell matlust.
Samling på BBK 0730. Jag får startnummer 3 av 4. Vi ställer upp oss på rad ihop med några av högreklassekipagen och åker ut i skogen. Lååååångt ut. Efter en stund möter vi en älghanne som har väldigt bråttom... Jag ser att någon spårläggares bil står vid kanten och tycker genast synd om den som fick det spåret... En bit till i skogen och vips står det en fjolårskalv på skogsvägen. Den får väl tilt i pallet och vi driver den framför oss några hundra meter innan den viker av in i skogen. Då står det en till kalv på andra sidan vägen. Bådar inte gott... Efter en liten bit stannar vi och förbereder oss. Ut med lina, på med magväska, på med sele.
Min spårläggare sitter i en gammal skrotig volvo och vägrar komma ut. Ser väldigt upptagen ut. Jag vill ju gärna ha spårläggarens telefonnummer, ifall jag går vilse, men han sitter där och pratar i telefon ser det ut som. Innan jag hinner gå fram och få kontakt (här kunde man ju ha anat ugglor i mossen), så kommer domarna och det visar sig att mitt och fyrans spår är ytterligare en bit bort, och vi får packa in allt hastigt och lustigt i bilen igen. Narni med selen på. Domarna kör FÖRE oss i bilen... Ingen tid att göra några förövningar här inte... Gilla läget. Spårläggaren följer inte med... (hm igen)
Påsläppet gick sådär, en ringning efter 5-6 meter, men sen tuffade vi iväg. Bland det knähöga blåbärsriset! Som strax övergår till ris och ljung. Och sen blandar vi detta. Jag som trodde det skulle vara fin skog i Dalsland! Detta spåret var sämre än något av våra hemma på vår nästanpå skogslösa Tjörn. Nåja, det har vi tränat på, så bara tuffa vidare. Narni går slarvigt och lite flaxigt. Pinnarna börjar trilla in, några går Narni över, men spårar såpass i kärnan så jag kan plocka upp dom. Ett par gånger går hon över på vilt (ser massor av älgbajs längs hela spåret, färskt till på köpet), men tar sig själv tillbaka till spåret.
En gång uppe på en kulle med ljung, torrt som fnöske tappar vi bort oss, men Narni cirklar sig runt och runt i riset (och jag trasslar lina och svär långa haranger), och hon löser problemet efter en stund... Drag i linan igen, yes! Snart måste slutet komma. Vi har alla sju småpinnarna. En vinkel och sedan är det raksträcka. Då gör Narni en klockren markering på någonting uppe vid vägen. Ställer sig i riktningen (90 grader från spåret), öron upp och nosen i luften. Vindmarkering eller ljudmarkering. ÄLG - tänkte jag. Frågade henne var spåret var och hon vänder tillbaka. Fem steg i spåret och hon vänder upp igen. Jävla älghelvete tänker jag, stå still för fan. Men sen var det kört. Snurr och trassel och snår och ris. Hit och dit. Noll koll... Bryter och letar oss ut ur skogen i sakta mak. Hamnar så småningom på vägen och där står en tjej. Rakt upp och ner på skogsvägen.
-Jag är din mottagare, säger hon.
-Vart ligger slutet? frågar jag, för att få nån ordning på vad som hände.
-Jag vet inte, säger tjejjen. Jag har inte gått spåret.
Jag frågar om hon har stått där hela tiden, och det har hon. Jag frågar om hon hörde mej när jag passerade, och det gjorde hon och pekar neråt skogen. Precis där nere ligger gläntan där Narni bröt spåret och gjorde sin markering... Vad skall man tro? Har min spårläggare (han som smet i väg i volvon) skickat ut en annan person att ta emot mig, som sedan ställt sig i vind / alternativt haft en massa ljud för sig, på sista sträckan innan mitt slut?? Kanske låg slutet bara några meter ifrån oss när Narni markerade vad-det-nu-var? Lite surt...
7 pinnar utan tuggmärken skjuter ju liksom inte den där haren...
Här hade jag ju alltså två val - bråka eller inte bråka.
Och som vanligt väljer jag "inte bråka". Tjejjen såg helt panikslagen ut i blicken, och darrade på rösten. Det var ju uppenbart inte hennes fel... Jag försökte pressa henne på var slutet låg igen, men hon visste inte det sa hon... Och så kan det ju vara. Faktiskt... Annars kunde hon ju ha valt att visa mej slutet och avfärdat mina misstankar om det nu inte var som det såg ut att vara...
Och Narni var helt slut ändå, i 25 gradig hetta, och vi hade inte orkat med ett omspår. Så jag klappade om min mottagare, som inte var spårläggare, och åkte hem.
Så 09:30 är jag tillbaka på campingen. Då har Emma också blivit sjuk. 39 grader, hosta och ont i huvet. Vi beslutar att packa ihop och åka hem. Så nu är vi hemma igen. Snipp snapp slut.
I morrn försöker vi igen på Råhagen.. Attans svårt det skall vara att få till en lägreklass....
Gokväll // Carina & Narni
måndag 5 maj 2008
Lägerhelg!
Idag är jag hemma med en fortfarande hostande och febrig Anton. Och även min egen hals kan behöva vila upp sig lite...
I helgen (1-4 maj) har vi ju varit på träningsläger på Lane Loge. Det var delar av Tävlingssteamet och några av Kennel Axevas valpköpare som deltog. Vi var drygt 20 talet personer och vi hade lånat in två eminenta instruktörer, Linda Frisk (Narnis farmor :-) och Anna Werner från andra sidan Svedala (=stockholm).
Det började med hällande ösregn och ont i halsen... Attans... Men efter att det regnat slut på torsdagskvällen (medan vi ändå satt och käkade god middag och drack lite gott vin tillsammans) så kom solen fram på fredag förmiddag och lös ända tills vi åkte hem.
I vår grupp (Lindas) delade vi upp oss i två grupper på fredagen. Jag, Yvonne och Therese åkte med den andra gruppen till Råhagens BK där vi skulle träna skott och plats. Det hela började med att vi åkte i en lång bilkö för att alla skulle hitta, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss! Halva kön blev nämligen invinkad i en poliskontroll! Inte en jäkla tanke hade jag ägnat åt att jag och dom andra faktiskt druckit några glas vin kvällen innan... Den kvinnliga polisen ber hövligt om körkortet.. -Öhhhhh. Den har jag fanimej glömt i stugan, säger jag. - Aj, då. Det var allvarligt säger poliskvinnan... Var vänlig blås i den här.... piiiiiiiiiiiiiiiiiiiip. Hjärtat bankar...... GRÖNT! Shit pomfritt... Vilken lättnad!! Och jag slapp böter för körkortet!...
Lovade mej själv dyrt och heligt hela vägen till Råhagen att ALDRIG mer köra bil efter intagande av alkoholhaltiga drycker dagen innan... eller utan körkort... Vi blev nog lite skärrade allihopa, både vi som blev invinkade och dom som slapp blåsa.
Nåväl, väl framme så tränar vi lite plats och skott. Narni fick för sig att sätta sig upp när jag gick ifrån, men fick hjälp av Anna att komma ihåg vad det var vi tränade, och sen gick det som smort. Fick till en bra krypträning också.
Tillbaka till klubben. Yvonne lade ett spårupptag till mej och Narni. Det går inget vidare. Hon har svårt att fästa till att börja med och flaxar sedan av några gånger. Som tur var var det välsnitslat så jag kunde påminna henne om vad vi pysslar med. Dessutom var spåret pepprat med prylar, och varje gång hon gick på igen fick hon mer eller mindre omedelbart en pryl och blev glad.... Lite frustrerad blev jag dock eftersom det bara är en vecka kvar till tävling... Sedan visade det sig att två maffiga älgar hade varit framme och hälsat på oss på ängen, och tagit en liten repa över och förbi vårt spår... Och med detta infot så blev det ju riktigt bra träning ju!
Dag två tog vi återigen ett likadant upptag (ca 100meter, rakt, 10 föremål), och det gick avsevärt mycket bättre! Även här fick vi viltstörning, och några gånger fick jag tillfälle att säga åt Narni när hon gled över på viltet. Och så omedelbart förstärkning av prylar! Kanon!
På "min" tid under Lindas lupp, så hade jag tänkt mej att jobba främst med två saker. Dels "frustrations-släppen-med-morr" som Narni har för sig när det är tävlingslikt och jag är nervös, och dels att hon är hög i krypet efter inkallningen. Linda kommenderade väldigt störigt, och mitt uppdrag var att inte bry mej om henne.
Det gick väl sådär på fredagen, Narni gick rätt okej, gick lite bättre på lördagen, men som tur var gick det fullständigt käpprätt på söndagen!!! På söndagen gör Narni precis sådär som hon bara gör under press. Flaxar hit och dit och går och gruffar! Och min reptilhjärna blir förbannad och daskar till Narni när hon är i sitt esse. Vilket hon förtjänade, MEN, jag har ju rationaliserat bort NEJet innan dasken!!! Och då blir Narni frustrerad och går igång! Efter 2-3 bestämda NEJ (istället för hrmf och dask i huvet) vid blixtsläppen så gick hon som en DRÖM.
Lösningen blev alltså att jag får sluta med mina hrmf och lägga till ett tydligt skarpt NEJ på blixtsläppen, och genast plocka upp och berömma när hon går "arab" igen...
Jag fick även bakläxa på koncentrationsövningarna, och Linda tyckte gott att Narni skulle kunna sitta med full fokus i 2-3 minuter med ordentlig störning, innan man kan kräva att hon skall kunna gå med fokus i 2-3 minuter! Vi fick lite olika störning i lagom format av Linda mfl, och snabbt som attans fattade Narni galoppen. Shit va bra!
På apporteringen fick vi tips om tempoökning + ingångsfix (vi har lite tugg precis när Narni kommer in i min "sfär"). Apporten framför Narni, jag springer ifrån henne, kommenderar apport +klickar och tjoffar kongen baköver/slut-in/japp tills att hon springer som en dåre. Och varierar klicken på olika ställen på vägen in. Har gjort en liknande övning förut med bollen mellan fötterna, men glömt av att träna det på ett tag ;-)) Man faller änna in i sina gamla hjulspår efter ett tag... Tur att man får refrescha sig ibland med att åka på träningsläger och få lite uppstyrning!
Linda hade en kanonkul variant med två aktiva slut, lite likt det som jag har tränat förut, men lite mer förfinat. Slut-ut hette ptssssch och Slut-in hette hoppolek. Mina slut heter ju lite blandat, ibland slut och ibland japp! eller yes!... Så lite mer uppstyrda slutkommando, och jag tror att mitt slut-ut skall få fortsätta heta "slut" (fjärren, inkallningen, hoppet, sakta, apport, osv), och slut-in skall heta "Japp!".
Krypet, där har vi ju lite meck med att hon vill vara aningen hög i starten, och Lindas tanke var att hon även där (samma problem med släpp som vid fot) skall krypa med mer kontakt, eftersom hon är en sådan hund som faktiskt fixar det. När hon har kontakt så har hon fin teknik. Så även där mer kontakt-krävande, plus en liten startprocedur mellan inkallningen fram till krypet, och så måste jag tänka på att ta ett halvt steg första steg och sedan gå lagom fort...
Framåtsändandet, där skall vi sätta ihop framåt+sakta genom att först flytta targeten in i gruppen, och därefter lägga bollen bara två meter bortom gruppen. Klicka galopp till targeten+Japp hos mej med kong, tills att hon stannar upp i gruppen, och när hon stannar upp sakta+klick+slut. Det kommer bli kanonbra. Jag skall även försöka banta bort den synliga bollen på slut-ut på sakta efterhand.
Vittringsapporten rationaliserade vi bort, det hamnar efter brukset i prioriteringen, men där hade Linda en kanonbra idé som jag måste testa! Hemligt än så länge!! He he he... Inte för att jag kommer få behålla klubbmästartiteln i år med alla duktiga ekipage (det är snittbetyget som räknas, så ettorna skall ha en rimlig chans att få vinna) men dom andra behöver ju inte få det för lätt ändå!!
Så på dessa 3 rackarns dagar som flög förbi fick vi med oss en hel del att träna på! Min stora ångest har ju varit släppen på linförigheten, så höjdpunkten var helt klart söndag morgon när Narni faktiskt visar upp sitt lilla frustrationsbeteende och Linda bara styr upp mej och vips så blir det så bra! Tänk vad detaljerna påverkar ibland!! Äntligen en handlingsplan för detta. Skönt. Och vilken otrolig kick man får av att åka med sin hund och sina träningskompisar på ett sånt här läger! Iofs så är ju mina träningskompisar bäst i hela världen, och jag är lyckligt lottad att få ha dom! Efter man har tränat år efter år rätt ensam, så är det en sån gåva att få ha träningskompisar som tar detta intresse på samma allvar som jag, så det är helt otroligt...
På lördagkvällen klingade Gunilla i glasen och överrumplade mig totalt genom att överräcka ett STORT litet äppleträd med massa fina gulliga, härliga, underbara, skrivna små meddelande från teamarna! Ett avtack eftersom jag slutar som ansvarig på teamet i och med denna terminen. Så himla fint! TACK!!!! Jag har försiktigt petat loss dom allesammans och skall rama in dom!
Det har varit väldigt roligt att starta och driva teamet och vara med att utveckla TJBK från max 5 till 20 talet tävlingsekipage, men alla dessa människor som börjar i teamet av fel orsaker, och som egentligen inte vill träna, varken tävlingsmässigt eller regelbundet, och sedemera hoppar av och hoppar på hej vilt, har fullkomligt kört slut på mitt engagemang...
Tråkigt om teamet skall gå i graven på grund av detta, men det finns idag ingen lösning på problemet... Vissa människor (många) har under åren börjat i teamet av fel orsaker (fikat, sällskap, frisk luft, komma hemifrån, kul träning när man inte har nåt annat för sig eller vädret är dåligt, osv), trots att vi har försökt med regelverk och rutiner utan större framgångar, och nu är jag helt enkelt mätt på detta meckande...
Att hjälpa folk som verkligen vill träna för tävling är så mycket mer inspirerande! Det bästa som finns är när man har gett ett tips och någon har gått hem och faktiskt provat! Ibland kanske det inte funkar alls, men ändå känns det bra att få hjälpa till! Ibland lyckas man ge en liten pusselbit som saknas, och det är verkligen ett uppåttjack att tala om!
Sen måste jag ju avslutningsvis tyvärr göra tummen ner åt det där nya fästingmedel som Brukshunden gör reklam för och som man sprider på maten. Har nog plockat 40 fästingar på dessa dagar! Bara igårkväll när vi kom hem plockade jag 15!!!!!! Köp försjutton inte det... Lägg pengarna på nåt annat... 300spänn för en burk. Vilket lurendrej!!
Kanske dyker det upp lite lägerbilder här så småningom! Vem vet!!
Hopp o hej leverpastej // Carina & Narni
I helgen (1-4 maj) har vi ju varit på träningsläger på Lane Loge. Det var delar av Tävlingssteamet och några av Kennel Axevas valpköpare som deltog. Vi var drygt 20 talet personer och vi hade lånat in två eminenta instruktörer, Linda Frisk (Narnis farmor :-) och Anna Werner från andra sidan Svedala (=stockholm).
Det började med hällande ösregn och ont i halsen... Attans... Men efter att det regnat slut på torsdagskvällen (medan vi ändå satt och käkade god middag och drack lite gott vin tillsammans) så kom solen fram på fredag förmiddag och lös ända tills vi åkte hem.
I vår grupp (Lindas) delade vi upp oss i två grupper på fredagen. Jag, Yvonne och Therese åkte med den andra gruppen till Råhagens BK där vi skulle träna skott och plats. Det hela började med att vi åkte i en lång bilkö för att alla skulle hitta, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss! Halva kön blev nämligen invinkad i en poliskontroll! Inte en jäkla tanke hade jag ägnat åt att jag och dom andra faktiskt druckit några glas vin kvällen innan... Den kvinnliga polisen ber hövligt om körkortet.. -Öhhhhh. Den har jag fanimej glömt i stugan, säger jag. - Aj, då. Det var allvarligt säger poliskvinnan... Var vänlig blås i den här.... piiiiiiiiiiiiiiiiiiiip. Hjärtat bankar...... GRÖNT! Shit pomfritt... Vilken lättnad!! Och jag slapp böter för körkortet!...
Lovade mej själv dyrt och heligt hela vägen till Råhagen att ALDRIG mer köra bil efter intagande av alkoholhaltiga drycker dagen innan... eller utan körkort... Vi blev nog lite skärrade allihopa, både vi som blev invinkade och dom som slapp blåsa.
Nåväl, väl framme så tränar vi lite plats och skott. Narni fick för sig att sätta sig upp när jag gick ifrån, men fick hjälp av Anna att komma ihåg vad det var vi tränade, och sen gick det som smort. Fick till en bra krypträning också.
Tillbaka till klubben. Yvonne lade ett spårupptag till mej och Narni. Det går inget vidare. Hon har svårt att fästa till att börja med och flaxar sedan av några gånger. Som tur var var det välsnitslat så jag kunde påminna henne om vad vi pysslar med. Dessutom var spåret pepprat med prylar, och varje gång hon gick på igen fick hon mer eller mindre omedelbart en pryl och blev glad.... Lite frustrerad blev jag dock eftersom det bara är en vecka kvar till tävling... Sedan visade det sig att två maffiga älgar hade varit framme och hälsat på oss på ängen, och tagit en liten repa över och förbi vårt spår... Och med detta infot så blev det ju riktigt bra träning ju!
Dag två tog vi återigen ett likadant upptag (ca 100meter, rakt, 10 föremål), och det gick avsevärt mycket bättre! Även här fick vi viltstörning, och några gånger fick jag tillfälle att säga åt Narni när hon gled över på viltet. Och så omedelbart förstärkning av prylar! Kanon!
På "min" tid under Lindas lupp, så hade jag tänkt mej att jobba främst med två saker. Dels "frustrations-släppen-med-morr" som Narni har för sig när det är tävlingslikt och jag är nervös, och dels att hon är hög i krypet efter inkallningen. Linda kommenderade väldigt störigt, och mitt uppdrag var att inte bry mej om henne.
Det gick väl sådär på fredagen, Narni gick rätt okej, gick lite bättre på lördagen, men som tur var gick det fullständigt käpprätt på söndagen!!! På söndagen gör Narni precis sådär som hon bara gör under press. Flaxar hit och dit och går och gruffar! Och min reptilhjärna blir förbannad och daskar till Narni när hon är i sitt esse. Vilket hon förtjänade, MEN, jag har ju rationaliserat bort NEJet innan dasken!!! Och då blir Narni frustrerad och går igång! Efter 2-3 bestämda NEJ (istället för hrmf och dask i huvet) vid blixtsläppen så gick hon som en DRÖM.
Lösningen blev alltså att jag får sluta med mina hrmf och lägga till ett tydligt skarpt NEJ på blixtsläppen, och genast plocka upp och berömma när hon går "arab" igen...
Jag fick även bakläxa på koncentrationsövningarna, och Linda tyckte gott att Narni skulle kunna sitta med full fokus i 2-3 minuter med ordentlig störning, innan man kan kräva att hon skall kunna gå med fokus i 2-3 minuter! Vi fick lite olika störning i lagom format av Linda mfl, och snabbt som attans fattade Narni galoppen. Shit va bra!
På apporteringen fick vi tips om tempoökning + ingångsfix (vi har lite tugg precis när Narni kommer in i min "sfär"). Apporten framför Narni, jag springer ifrån henne, kommenderar apport +klickar och tjoffar kongen baköver/slut-in/japp tills att hon springer som en dåre. Och varierar klicken på olika ställen på vägen in. Har gjort en liknande övning förut med bollen mellan fötterna, men glömt av att träna det på ett tag ;-)) Man faller änna in i sina gamla hjulspår efter ett tag... Tur att man får refrescha sig ibland med att åka på träningsläger och få lite uppstyrning!
Linda hade en kanonkul variant med två aktiva slut, lite likt det som jag har tränat förut, men lite mer förfinat. Slut-ut hette ptssssch och Slut-in hette hoppolek. Mina slut heter ju lite blandat, ibland slut och ibland japp! eller yes!... Så lite mer uppstyrda slutkommando, och jag tror att mitt slut-ut skall få fortsätta heta "slut" (fjärren, inkallningen, hoppet, sakta, apport, osv), och slut-in skall heta "Japp!".
Krypet, där har vi ju lite meck med att hon vill vara aningen hög i starten, och Lindas tanke var att hon även där (samma problem med släpp som vid fot) skall krypa med mer kontakt, eftersom hon är en sådan hund som faktiskt fixar det. När hon har kontakt så har hon fin teknik. Så även där mer kontakt-krävande, plus en liten startprocedur mellan inkallningen fram till krypet, och så måste jag tänka på att ta ett halvt steg första steg och sedan gå lagom fort...
Framåtsändandet, där skall vi sätta ihop framåt+sakta genom att först flytta targeten in i gruppen, och därefter lägga bollen bara två meter bortom gruppen. Klicka galopp till targeten+Japp hos mej med kong, tills att hon stannar upp i gruppen, och när hon stannar upp sakta+klick+slut. Det kommer bli kanonbra. Jag skall även försöka banta bort den synliga bollen på slut-ut på sakta efterhand.
Vittringsapporten rationaliserade vi bort, det hamnar efter brukset i prioriteringen, men där hade Linda en kanonbra idé som jag måste testa! Hemligt än så länge!! He he he... Inte för att jag kommer få behålla klubbmästartiteln i år med alla duktiga ekipage (det är snittbetyget som räknas, så ettorna skall ha en rimlig chans att få vinna) men dom andra behöver ju inte få det för lätt ändå!!
Så på dessa 3 rackarns dagar som flög förbi fick vi med oss en hel del att träna på! Min stora ångest har ju varit släppen på linförigheten, så höjdpunkten var helt klart söndag morgon när Narni faktiskt visar upp sitt lilla frustrationsbeteende och Linda bara styr upp mej och vips så blir det så bra! Tänk vad detaljerna påverkar ibland!! Äntligen en handlingsplan för detta. Skönt. Och vilken otrolig kick man får av att åka med sin hund och sina träningskompisar på ett sånt här läger! Iofs så är ju mina träningskompisar bäst i hela världen, och jag är lyckligt lottad att få ha dom! Efter man har tränat år efter år rätt ensam, så är det en sån gåva att få ha träningskompisar som tar detta intresse på samma allvar som jag, så det är helt otroligt...
På lördagkvällen klingade Gunilla i glasen och överrumplade mig totalt genom att överräcka ett STORT litet äppleträd med massa fina gulliga, härliga, underbara, skrivna små meddelande från teamarna! Ett avtack eftersom jag slutar som ansvarig på teamet i och med denna terminen. Så himla fint! TACK!!!! Jag har försiktigt petat loss dom allesammans och skall rama in dom!
Det har varit väldigt roligt att starta och driva teamet och vara med att utveckla TJBK från max 5 till 20 talet tävlingsekipage, men alla dessa människor som börjar i teamet av fel orsaker, och som egentligen inte vill träna, varken tävlingsmässigt eller regelbundet, och sedemera hoppar av och hoppar på hej vilt, har fullkomligt kört slut på mitt engagemang...
Tråkigt om teamet skall gå i graven på grund av detta, men det finns idag ingen lösning på problemet... Vissa människor (många) har under åren börjat i teamet av fel orsaker (fikat, sällskap, frisk luft, komma hemifrån, kul träning när man inte har nåt annat för sig eller vädret är dåligt, osv), trots att vi har försökt med regelverk och rutiner utan större framgångar, och nu är jag helt enkelt mätt på detta meckande...
Att hjälpa folk som verkligen vill träna för tävling är så mycket mer inspirerande! Det bästa som finns är när man har gett ett tips och någon har gått hem och faktiskt provat! Ibland kanske det inte funkar alls, men ändå känns det bra att få hjälpa till! Ibland lyckas man ge en liten pusselbit som saknas, och det är verkligen ett uppåttjack att tala om!
Sen måste jag ju avslutningsvis tyvärr göra tummen ner åt det där nya fästingmedel som Brukshunden gör reklam för och som man sprider på maten. Har nog plockat 40 fästingar på dessa dagar! Bara igårkväll när vi kom hem plockade jag 15!!!!!! Köp försjutton inte det... Lägg pengarna på nåt annat... 300spänn för en burk. Vilket lurendrej!!
Kanske dyker det upp lite lägerbilder här så småningom! Vem vet!!
Hopp o hej leverpastej // Carina & Narni
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)