Lite av varje

Hej hej

Har egentligen inget att skriva, men gör ett försök ändå.

Jag och Narni har ju nu när jag väl tänker efter faktiskt gjort något annorlunda mot andra dagar, vi har ju varit på klubben och tränat lite.
Har ju en instruktörsutbildning som pågår, och mina elever är så duktiga och köper allt jag säger, så då blir jag väldigt inspirerad och tror faktiskt att det finns en framtid i hundsporten ändå för lilla mej. Kanske inte med nuvarande lilla söta soffhund, det är väl bara att förlika sig med tanken, men vi får väl bara ta oss igenom vår lilla svåra period och se hur vi ser ut när vi kommer ut på andra sidan.

Var ju som ni kanske vet på Blå Stjärnan och gjorde MEGA undersökningen med skallröngen och ryggmärgsprov och fan och hans mormor. DYRT. Och det gav ingenting. INGENTING. Förutom då våra boreliatitrar som är det enda detaljen som proverna visar något på. Eller kanske är det så att min hund har någon form av psykologisk åkomma / mer eller mindre relaterad till hormonella perioder? Sånt kan man ju inte ta ett enkelt blodprov på..
Kanske fick sista 6-veckorskuren med pencillin ut skiten, men det vet vi ju inte förrän om flera månader.

Nu har Narni varit "klok" i mer än 4 veckor i sträck. Inte nån endaste doftfläck eller spökförekomst kan få henne ur balans. Som om det aldrig varit några problem. Bara hennes rakade skalle påminner mej om att hon faktiskt varit helt jävla knäpp hela sommaren och hösten. Ibland undrar jag om jag inbillat mej alltsammans, men som tur är har jag ju fångat det på film vid ett par tillfällen, bland annat den gången i hallen när hon snöade in på Tommys byxor och släppte analsäckarna och flydde in i vårt sovrum. Helsjukt.

Efter förra långa knäpp-perioden var hon klok i max 1-2 månader innan hon gradvis blev sämre igen. Har bestämt mig att bara vänta. 2009 får vi räkna som ett totalt katastrofalt hundår som är tillända, och min lilla årskrönika angående 2009 kommer inte bli kul att läsa... Hu, era stackare... Tur att man kan välja att hoppa över vissa inlägg :-)

För min egen del är jag så uttömd på kraft när det gäller detta, så jag får ren och skär ångest när jag tänker på att träna med Narnia över huvud taget. Promenera och kasta boll eller något annat intelligensbefriat är inga problem, men att satsa mer engagemang på träningen just nu med risken att ramla med hakan i asfalten igen - är totalt hopplöst. Min stackars sargade hundtränarsjäl skriker och vrider sig som en mask när jag för tanken på tal.

Vi har (min skrikande hundtränarsjäl och jag själv) kommit överens om att om nu Narnia är klok även efter årsskiftet, så tar vi en ynkapynka liten grej som Lydnadsklass 3 och tränar dom momenten (som hon redan kan grunderna på), bara för att ha något mål med tillvaron. Vi skiter i framåtsändandeältande, viltproblem i skogen, bakspår och tidsbrist, och så tränar vi gamla bekanta lydnadsmoment där vi inte är beroende av utomtående faktorer som grupp/apellplan/spårläggare/vilda djur plus att både special och lydnad skall klaffa samma dag.

Men oj så jag spårade iväg.. Har nog en hel del ältande kvar innan jag kan släppa den här skiten, helt klart. Stackars alla er, mina vänner, som får höra på detta eviga ältande.

Träningen idag då? Jo, den gick väl faktiskt rätt hyfsat. Hon hade iofs inget vidare tempo, utan lite loj, men det kanske kan bero på konditionen eller kanske vädret (regn), bestämde jag mej för att tänka.
Kom ihåg vad rutan betydde, tvärstannade på inkallning med stå och ligg, med retning bakom, men ändå. Fjärren (med utlagd belöning) gick finfint, och köttbullespott på fria följet så gick hon som en klocka. Det får vi vara mer än nöjda med jag och lilla soffhunden, så vi åkte hem glada och nöjda.

Nä, nog med bloggande. Som dessutom får ske på ungarnas lågbudget dator, för våran riktiga dator har fått snor och är inte längre användbar.

Hejsvejs // Carina och Narni