Några rader

Sitter och väntar på ett möte som skall börja och har inget bättre för mej. Vad passar då bättre än att blogga lite?

Semestern blev ju som den blev.. Två korta svängar med husvagnen och inget mer... Som tröst satte vi oss en kväll och beställde en veckas skidsemester i Lindvallen i januari när Anders fyller 40, så det får man se fram emot! Vi slog på stort och bokade en lägenhet 20 meter från liften :-).

Midsommar 09 är oxå på gång och vi har även tänkt boka minst 1 vecka på Apelviken så snart det går. Vecka 29 har jag oxå vikt i min almanacka och då tänker jag fjäska till mej en plats på K-lägret (får väl betala extra, utböling som man är :-)) En sommar till utan läger så kräks jag!

Vi skall även en ta avslutningsrunda i vagnen med fam Nordevik till Hafstens Camping och käka kräftor och ha det bra sista helgen i augusti, och det skall verkligen bli härligt!

Skolan började igår och jag tror att barnen i smyg tyckte det var rätt okej att komma tillbaka och träffa kompisarna. Anton hade fått en ny kille i sin klass och dom hade funnit varandra direkt, så han kunde inte heller hålla tillbaka lite entusiasm, men annars är det kass att börja 3:an tycker Anton. Skolan är inge kul alls.

Narni däremot är hur kul som helst för närvarande. Strular fortfarande med maten, men nu har jag helt enkelt kapitulerat efter många veckors väntande på att hon skall äta, och varierar olika sorter varje dag och blandar i matrester och hela köret. Man kan inte träna med en hund som går som en zombie och ser ut som en vandrande pinne!
Funderar på att gå över på färskfoder en period faktiskt, även om det är jäkligt söligt och meckigt med frys och sånt, så är det ju värt hur mycket som helst när Narni studsar in på plan och är glad, jämfört med att hon lunkar snällt med och gör allt i slow motion (nåja)...

Igår var jag ute och lämnade över mitt spår till nya spårläggare. Själv skall jag vara bitr TL på provet. På detta spåret behöver man gå med domare/TL/ ekipaget över en hustomt vid påsläppet och vi skulle gå och knacka på och fråga om lov i vanlig ordning. Alltså vi passerar över hennes tomt en lördag morgon varje höst mellan 8 och 9. Hela äventyret tar en kvart och sen är vi borta. Markägare och jakträtt där spåret går är tillfrågade och klara.

Tanten öppnar och är sur som ättika. Ville minsann inte ha lösa hundar på hennes tomt! Jag försökte blidka henne med att berätta att hundarna har sele och lina på sig och att vi faktiskt inte var här förra året för då blev det spåret inställt. Damen antyder att hon och grannarna har stört sig på detta och vill inte att vi använder hennes tomt. Nehej. Hur blir man sån? Sur kärring i 60års ålder som inte kan bjuda på 15 minuters passage över sin tomt? Hur snål får man bli?

Som tur var gick det bättre i grannhuset, där vi fick okej att använda deras lilla gräsmatta till att transportera alla inblandade in till skogen... Pust.

Därefter gick vi spåret alla tre, en trevlig skogspromenad i regnställ, utan hundar för en gångs skull :-) med penna och papper i högsta hugg för att tillverka en karta, eftersom vi inte vågar snitsla så här två veckor innan provet.
Nytankad med energi (jag får energi i skogen på nåt konstigt sätt) så gick jag hem och körde dammsugare och var rätt nöjd med dagen ändå, trots sura tanten.

På fredag är det dax att visa nästa spår, hoppas dom har sparat nån svamp till oss på det spåret!

Hejsvejs // Carina