Fram och back

Hej hej!

Återigen har jag och Narni ägnat söndagen åt att åka och "träna" tävling. Efter många tankevändor hit och dit huruvida vi skulle ställa upp, så bestämde vi oss för att som tidigare betrakta det hela äventyret som en träning. Väldigt skönt, eftersom jag inte var nervös ett endaste dugg innan tävlingen, utan tvärtom rätt klar över att det inte kan gå vägen utan stabilt framåtsändande, ett kryp som spökar till och från, och med stor chans till bakspår...

Fick ett jättefint spår som jag aldrig gått. Narni gjorde ett klockrent upptag!! (10+10) åt rätt hålll!!!! WOW! Första gången åt rätt håll på tävling! Träning kan göra underverk :-)) Därefter tuffar vi på, tar pinne 1 och 2, därefter vinklar Narni av från spåret på en spetsvinkel och ger sig över en gärdesgård (hm... älg... skit) och när vi kommit ut på berghällarna så är jag rätt säker på att det inte går något spår därute på kanten, så då frågar jag lilla fialottan "Öh, men Narni, går det verkligen ett spår här?), varpå fialottan tittar på mej och säger "Jäklars, jag glömde" och jobbar sig helt på egen hand tillbaka till spåret på andra sidan gärdesgården, fortsätter spåra och får en pinne efter 30 meter. Snacka om bra träning!!! Det blev pinnbus, dragkamp och en hel burk kattmat vid den pinnen, det kan jag lova. Men tiden då.. kändes ju som en evighet vi varit ute på bergskanten och irrat så jag lät henne rinna på och småsprang efter. Hon plockade pinnar och gick som ett ånglok, jag höll på att avlida i språngmarschen :-) men shit vad fort det gick. Kontentan blev att vi gick över två pinnar (6 och 7) men vips var vi framme vid slutet!
5+slut, efter älgäventyr... Vi hade dock kunnat slappna av lite mer, för vi gick dom där 1160 meterna på 19 minuter och det kanske var lite väl snabbt.
Måste investera i ett stoppur, som jag kan slå på när vi lämnar rutan och så kan man pausa vid en eller två pinnar.

Tillbaka till klubben och uppletande i en medvindsruta, rätt svår för dagen i en sluttande äng. Narni var trött men jobbade på och fixade 4 föremål kanonfint. 9,5 +9 fick vi på det (jag hejjade på henne och fick skicka ut henne några extra gånger när hon slocknade lite).

Platsliggandet var en liten rysare. 4 hundar. Narni i mitten nånstans. Förarna bakom ett litet skjul där man kan se igenom. Efter 3 skott reser sig hunden brevid Narni. Narni börjar få svanhals och tittar efter mej, tittar på hunden, tittar på mej. Bosse löser biffen genom att be föraren att komma fram, varpå hunden lägger sig ner igen och resten av momentet känns som en evighet och shit så nervöst... för övrigt första gången jag blir riktigt nervös, nästan spyfärdig med minne av förra tävlingen... Men det gick bra och superpärlan låg så duktigt så!

Lydnaden. Hrm... Ja. Kort förenklat:
Våra säkra moment nollade vi och våra osäkra moment fick vi betyg på. Snacka om schizofren varning på stackars matte som redan lutar åt att bli kocko i bollen för andra orsaker...

Fritt följ. Kändes fint, förutom två små släpp. Hon är lite loj (skendräktig) men vi överlevde och fick 8,5+8.

Inkallning. Här bestämmer sig fialottan för att hon inte hört sitt kvar förut (har inte hänt på långa tider) och smyger sig efter mig, så när jag vänder upp så har hon redan startat. Bosse är snäll och kommenderar ändå, och Narni gör ett superduperfint ställande och jag var görnöjd med vårt nollade moment :-))

Framåt. Började med att en man satt med sina hundar precis framför framåtsändandet. Vi har en liten plan och hundarna får gå rätt tätt inpå folk och altan. Var duktig och bad honom flytta hundarna innan jag gick in, och var nöjd med mig själv. Annars hade jag blivit förbaskad på mej själv för att jag inte bad honom flytta sig...
Däremot så hade Narniparni inga problem med gruppen (tack vare Erica och Evas panikutryckning i går där dom stod grupp och var bollplank i en lååååååååång stund med otroligt tålamod), utan istället hittar hon en godisbit på plan strax efter jag passerat grupen, äter den och vänder upp mot mej innan inkallningen på första sträckan. Nästa sträcka kutar hon som en blå, men viker av och vänder upp mot mej vid en gräskant där två planer möter varandra, trots att jag tränat en vecka på att hon skall gå rakt över just den kantskrällen, en av domarna tycker vi är värda en 5:a iallafall, medan den andra tycker det är noll. Så vi har ju faktiskt betyg på framåtsändandet. Framsteg! Nästa gång kanske vi slipper utslängda godisbitar på framåtsändandet och en gräskant mitt i alltet...

Kryp. Kändes lite ojämt, enligt publiken var hon lite hög bak till och från, men jämfört med sista nollan så är det ju verkligen ett framsteg! Betyg 7+7.

Skall. Tog en sekund innan hon kom igång, men sen skallade hon kanonfint och jämt och var tyst som en mus. Fick betyg 8+8. Lite hårt tyckte jag för en sekunds betänketid, men så kan det vara.

Tung. Fort ut och piggt in men inte galopp. Annars tyckte jag det såg trevligt ut. Betyg 8,5+8,5.

Hopp över hinder. Det stabilaste momentet av dom alla. Trodde matte. Ickesanicke.
Nolla/femma. När TL går för att lägga tillbaka tungapporten i lådan, så står den brevid hindret och istället för att tänka på hindret ser Narni när Bosse lägger ifrån sig tungen och stänger locket. När jag kommenderar hopp så springer hon mot lådan, jag kallar in henne och kommenderar hopp igen varpå hon gör ett jämfota hopp över, utan islag otroligt nog, och sitter fint, sedan jämfota hopp igen. Hade hon inte behövt släpa på sin klantiga matte så kanske Narni hade fixat sig bättre... Narni trodde vi skulle göra en ny lek med tungapporten "Lådapportering" och jag min dumburk kunde ju ha väntat eller bett om paus tills Bosse lagt ifrån sig tungen, men eftersom vi inte tänkt på denna möjlighet så skall det ju alltid hända på tävling. Självklart. Godis på plan och lådapportering.

Sammantaget så är Narni en liten pärla och matten är den som är sopig.

Vilket domarna inte underlät att låta alla veta och klämde till med en ny form av öppen kritik "Carina kritik" om hur jag gick med händerna på fria följet, och att jag inte skulle gått efter Bosse när han sa "nästa moment är hopp". Helt rätt. Men när man precis har snubblat på mållinjen igen och kämpar för att vara en god förlorare och se det positiva i allt så känns det inte kul att bli uthängd på prisutdelningen inför alla tävlande, figuranter och publik. Visst fattar jag ju att det var i all vänskaplighet och för att hjälpa mej, men om man inte ber om öppen kritik så tycker inte jag att man skall få det kastat i ansiktet. Jag vet precis vad jag har gjort fel och behöver inte få det serverat inför alla. Dessutom var det ingen av dom andra som fick öppen kritik...
Ni som ser och hör, vad står det i min panna "Sänk mej - jag är en ubåt"?

Idag orkade jag dock se över det här negativa på slutet (nästan) och vara nöjd med dagen som den var ändå. Min hund är en superhund och om hon bara får rätt stötta så har vi säkert inga problem att bli uppflyttade. Och när jag fått gjort färdigt mina tidsödande tandagnisslande och nattvakande bekymmer på andra plan, så kommer jag säkert bli den där matten som tänker på alla detaljer, förövningar, och uppkommande knasigheter och tränar på godis utlagd på plan, lådapporteringar, halva skyttar, skällande kelpisar i örat på platsliggande hund, älgövergångar i spetsvinkel (måste köpa mej en älg), gräskanter mitt i framåtsändandet och allt vad det kan vara.

Plus att vi får ordning på träningsgruppen igen så att vi får till dom där kommenderingarna, specialen först varje träning, och att ofta ofta åka till andra klubbar och allt vad det är.

Så vi kämpar på och ser fram emot nästa högretävling. Det är trots allt riktigt kul att träna "tävling". Speciellt när man kan glida runt som vi gjort idag, utan att arragera nåt över huvud taget, inte behöva ta ansvar utan bara njuta av en heldag hundträning.
Gör inget om jag blir kvar i högreklass ett tag och njuter av livet.

Hejsvejs // Carina & Narni