Träning?

Hej hej

Har gått och vankat fram och tillbaka en stund om jag skall blogga dagens sk "träning"... Lite tjötigt att höra om alla våra eskapader kanske... Men ändå så vill jag gärna skriva ner medan jag kommer ihåg, så jag själv kan gå och kika längre fram... Så ni får stå ut. Eller skit i att läsa.

Det var ju TRÄNING idag... Betald träning. Upplagt, planerat och klart. Lite svårt att komma ihåg att vi inte skulle tävla, men sammantaget så blev det faktiskt en bra träning... tillslut.

Igårkväll var jag en millimeter ifrån att ringa återbud. Har ju inte fått träna ens en bråkdel av vad jag skulle behöva, och min motivation är långt under isen efter en del struligheter som präglar min vardag (sånt man inte bloggar om).
Men så bankade jag huvet i väggen ett antal gånger och påminde mej själv om att jag skulle se det som en heldag för själen, betald träning, samvaro med hunden och framför allt tankevila från alla jobbigheter.

Samling klockan 07.00. Av erfarenhet vet jag att Kungälv alltid börjar med plats innan spåren.
Klockan ringer 05.00 och eftersom Narni inte bajjat igårkväll, så måste jag få lugn i sinnet och baj på morronen innan platsen. Och jag frågar mej själv för femtioelfte gången om jag är klok i bollen. Är inte speciellt nervös, skall ju bara träna, äter frukost, brygger kaffe, packar matsäck och ger mej av. Strax efter 06 är jag på plats och börjar traska med hunden. Som vägrar att bajja. Går fram och tillbaka hit och dit, men ingen baj. Nähä, då får hon väl ligga plats utan att vara bajjad... Vi får startnummer 5. Erica startnummer 8. Mellan oss ligger en kelpie och på min andra sida ligger en rottistik. Narni lägger sig finfint tillrätta med en gång när vi går iväg bakom ett litet hus. Snart kommer det en rottis, det visar sig vara nummer 1 som blivit utstirrad av nummer 2. Nervositeten slår till med full kraft. Strax därefter börjar en hund stormskälla. Då ropar TL "Vi bryter"! När jag kommer runt huset är Narni borta och kvar på platsen ligger en duktig flatte :-)) (Tilda). Resten av hundarna springer runt och leker. Men var är Narni? Vänder mej om och då har hon varit bakom huset och letat efter mej. Gullepluttan väljer iallafall mej framför dom andra hundarna :-))

Tänkte att det blir väl omläggning, men jag och flera andra fick inte vara med i omläggningen. Hm... Sedan visar det sig att kelpien vänt sig om efter första skotten, fått syn på skytten som var halvt dold (man såg bara överkroppen) och som rörde sig parallelt bakom hundarna, hoppat upp vänt sig om (åt narnis håll) och vrålskällt. Sprang sedan förbi framför Narni, till hunden på andra sidan och så var leken igång... Ingen bra träning alls. Och Narni har verkligen legat bra på platsen förut... och så händer detta..

Men jag tog det som en man (he he), tänkte va bra, då kan vi ta skogen som planerat och ha det härligt i spåret! Och det gjorde vi! Den där bajjen ville inte heller komma innan spåret, var orolig för att hon skulle bajja på påsläppet. Men det gick bra. Visserligen bakspår (vinden låg på motvind, så min teori om Narnis bakspår verkar stämma), men hon vände direkt klockrent på spåret och spårade URSNYGGT! Fixade vinklar kanonfint. En pinne fick vi inte styr på i en ljungglänta, hon snurrade en stund men varken jag eller hon fick syn på pinnen så vi fortsatte och plockade sedan alla dom andra. Glad och pigg och jättefin.
Den absoluta höjdpunkten var när Narni skevar av ner över en sankmark, jag tänker "jädrans, nu drar vi på älg", och strax passerar vi en jättehög älgspillning... Men vad gör Narnipärlan, jo hon går över älgbajset och spårar 15 meter till och vad ligger där - EN PINNE!!! Vi var rätt och hon gick inte på vilt!! Jippeeee!! Superhunden!

Så var det uppletande och Narnipärlan tog ALLA FYRA!! Visserligen slocknade hon lite i mitten och jag fick mana på henne igen, men hon jobbade så duktigt när hon jobbade att vi ändå fick 9+8 (samt lite tugg på sista). Nöjd med min lilla hund åker vi till klubbstugan för lydnaden. Målet var att stötta Narni och klämma i med alla möjliga dk, uppflyttningen var ju ändå spolierad i och med platshaveriet så då kan man ju passa på att göra bra träning av lydnaden med..

Fria följet gick sådär, men vi fick betyg och överlevde. Inkallningen gick som väntat, behövde två kommando för att stanna. Framåtsändandet gick både fram och back, hon gick igenom gruppen åt båda hållen (bra!), men åt ena hållet skevade hon glatt iväg till konen dom ställt som utkant på momentet, och på andra sidan vände hon upp för tidigt och sprang emot mig några meter innan jag hann klämma in ett dk och hon gick framåt igen. På det hela blev det bra träning så jag är nöjd ändå, men betyg det fick vi ju inte såklart. Skitsamma. Hon gick igenom gruppen!

Krypet sket sig på nåt mystiskt sätt.. Från min vinkel såg det ut som att hon kröp sitt bästa, och jag trodde att vi låg på en 9 iallafall, men på kritiken står det att hon var uppe... Blev ärligt förvånad när jag läste kritiklappen... Pratar vi om samma hund?
Min söndertänkta hjärna klarar inte av just nu att sortera ut hur det gått till, så jag bestämde mej på vägen hem att släppa det och träna vid spegeln eller framför nån kompis framöver. Skallet 10+9. Tungen 10+9,5 och Hoppet betyg 10+10.

Med tre nollor (plats, framåt och kryp) så blev det godkänt och det får vi vara nöjda med efter omständigheterna. Blev inbjuden av ett träningsgäng från några klubbar i närheten att spåra med dom på långfredagen i Stenungsund, och tackade ja. Gulligt av dom! Kul!

På vägen hem bestämde jag mej för att ta en paus i tävlandet efter dom kommande två högreproven som jag redan anmält och betalt till, oavsett hur det går. Jag kan inte hålla på att fläka mej så här. Måste göra färdig mina jobbigheter i vardagen först, och det kommer nog ta ett tag till.... Sen får jag försöka lappa ihop mej, vila ett tag och sen får vi se. Jag klarar inte att klistra på ett leende och se glad ut inför Narni, för hon genomskådar mej direkt och så saboterar jag träningen.

Eftersom jag är en tävlingsmänniska så klarar jag inte fullt ut att åka och tävla utan att vara förberedd och även om målsättnignen är att vara glad, så blir jag ändå besviken på mej själv att jag går emot mina principer att vara färdig innan tävling. Färdig. Ha en lägstanivå att luta sig mot. Kunna vara trygg i rutiner och sånt efter mängträning med heldagar på träning med special+lydnad med kommendering. Fullt ut. Man kan inte åka och tävla utan att ha satt sin fot på träningsplan på flera veckor. Så är det bara. Träna så går det bra. Träna inte så går det inte bra. Plättlätt.

Fattar inte hur inlägget kunde bli så långt! Skulle ju bara skriva några rader :-))

Ha det bra // Carina