tisdag 27 april 2010

Samma morron olika hundar?

Hej hej!

En annan liten anekdot till "Knäpphundshistoriken".
(obs, jag tar inte illa upp om ni inte orkar läsa om eländet... men jag måste skriva av mej och bevara för framtiden)

Narnia är ju med husse på jobbet (när inte mormor är hundvakt när husse är på jobb)

Vanligtvis:
09:00 Morronkaffe med gubbarna.
Ett gäng med 5-8 goa gubbar träffas varje morgon och fikar tillsammans. Narni kliver runt hos alla och blir klappad/gosad och får diverse kaffebröd tilldelas. När dom inte klappar så buffar hon på gubbarna tills dom gör det. Alla älskar Narnia och hon själv RUSAR upp för trappan för att vara först i fikarummet varje morron.
När hon inte får fler bullar och kel går hon och lägger sig brevid ett kylskåp längst in i rummet.

Idag:
09:00
Narnia springer före upp för trappan. En av stammisarna sitter redan på plats och dricker kaffe. Narnia boffar till - och Husse möter Narnia i trappan - då hon flyr i vild panik nerför trappan. Där blir hon stående och stirrar upp i trappan. Alla gubbarna försöker få henne att komma tillbaka men hon står kvar där nere. Husse ber alla låta henne vara och alla börjar fika.
Efter en stund kommer hon sakta upp för trappan och travar fram och tillbaka längs ena väggen. En av stammisarna lockar med en bulle ( i vanliga fall hade hon slukat både bullen och halva handen), men hon går inte ens fram. Efter en stund lägger hon sig under husses stol (där hon ALDRIG har legat förut), nära utgången. När fikat är slut springer Narni först ut.
Alla gubbarna är helt förstummade och undrar om detta verkligen är samma hund...

Fler exempel från samma dag:
Glasmästarn kommer - får sig en rejäl utskällning av en rabiat terv.
Fraktnissen kommer - Narni välkommar honom, är tyst och låter sig klappas och är nöjd.

Idag har dock veterinären hört av sig och vi skall köra en ny pencillinkur. Däremot så har hon fått nys om ett annat sätt att testa borelia, nåt prov som skall skickas utomlands före och efter medicinering, så det skall vi göra. Om försäkringsbolaget hänger på vill säga.

Hon hade även pratat med kollegor, och vidareförmedlade den bistra nyheten att dom här hundarna som får tillbaka symptomen, ofta håller på så här resten av sitt liv. Inga nyheter kanske, men ändå.

Kram kram

3 kommentarer:

Åsa sa...

Fy så grymt tradigt och fruktansvärt tråkigt med Narnia. Jävla skit rent ut sagt. Jag förstår verkligen att man känner sig helt schizofren och till slut inte vet vad man ska ta sig till. Jag hoppas och önskar så klart att hon blir frisk och aldrig mer får några skov.
Kraaaam från mig!!

Susanne & Cia sa...

Jag lider med dig, ER Narnia...bland det hemskaste som finns att inte kunna hjälpa..

Men sluta inte hoppas....det måste vara det sista som lämnar dig Carina...Tänker på ER...
Kramar
Susanne

ulrica sa...

Jobbigt att det skiftar så.. jag har sett henne när hon är "dålig". Inte kul för någon av er.

Kramar om er!!!

Skåningen