torsdag 15 april 2010

Två steg fram och tvärnit?

Hej hej!

Underbart med vår och värme ute! Måste vara den långa vintern som verkligen får en att kicka igång på våren så här... så underbart det är ute! Att sitta i ett hörn med en bok och en kopp kaffe, ute, att det kan vara så härligt?

Tvärniten då. Hm.. Har vacklat hit och dit om jag skall skriva mer skit i detta ärende, men eftersom bloggen också fungerar som mitt extra minne, så måste jag ju bara...

Narni är knäpp igen.
Ja, thats it.

Förra tisdagen märkte jag det första lilla tecknet. Vi var ute och gick och Narni snöar in på en doftfläck. Kryper ihop, lutar kroppen aningen bakåt och svansen blir hängande rakt ner. Sen blir det inget mer.
Jag tänkte att - Nädu, det där var nog bara mattes hjärnspöken.

Nix. Sen har det sakta men säkert escalerat.
Någon incident en dag, några fler en annan, sen en dag utan någonting.

Det kan visa sig på lite olika sätt...
Skällde på besökande på verkstan en dag.
Morrade åt sin bästa kaffekompis helt plötsligt för han hade keps.
Springer som en galen häst fram och tillbaka utan förklaring på altanen ena sekunden för att andra sekunden vara precis som vanligt.
Nån doft på kontoret gör att hon skäller till och springer ut på bryggan och vill inte gå in.
Barnens kompisar inspekteras noga med nosningar som blir halft hysteriska och kroppen ställer sig i ett visst läge, redo för att springa för allt vad tygen håller.

Det är nån allmän flyktberedskap som startar igång. Hela kroppen spänns på ett speciellt sätt och hon är alltid redo för flykt. Tappar man nåt i golvet så försvinner hunden som en avlöning och så ser man henne inte på en lång stund. Eller om man höjer rösten - tjoff hunden borta.

Har kontaktat min veterinär och hon funderar på om vi skall starta ny kur a la den gamla, eller nått nytt upplägg...

Blir så jäkla trött. Och nu är det nog tyvärr så att efter tredje eller fjärde (har tappat räkningen) gången som den här skiten återvänder, är väl risken stor att det kommr att vara så här.
Och jag fixar inte att träna med henne. Så är det bara.

Jag får lägga allt på is tills att vår tillvaro klarar av en valp.
Narni får bli soffhund.

Och jag orkar inte ens bli ledsen. Nu får det vara nog.

Kram på er // Carina & Narni

8 kommentarer:

Anna Sundalen sa...

Neeeeeeeeeeeej, usch och fy vad tråkigt. Hoppas att livet rättar till sig för dig snart och att det då dyker upp en frisk liten pärla till hund.

Hade precis börjat se fram emot mysiga träningsstunder i vårsolen. Vad tror du om en fikastund itället? Hade varit trevligt att träffas.

Kram

Susanne & Cia sa...

Nej va fan e hon dålig igen. Det här är bara inte sant. Vet att inga ord är tröstande nog men jag tänker och lider med dig. I såna här lägen önskar man att man kunde trolla bara för en minut.

Man orkar inte hur mycket som helst. Och framförallt så orkar nog inte söthunden gå igenom flera behandlingar heller. För hur eller hur så tar det ju väldigt på kroppen.

Tröstekram
Susanne o Cia

Anna Sundalen sa...

Grattis på födelsedagen!!

Kram

Carobozians sa...

tråkigt men med erfarenhet från wilda så är det tyvärr så att det behövs en del kurer med medecin så det är nog lika bra att köra en till så snart som möjligt,svarar hon på den så vet man ju vad det är, själva har vi inte tränat ett enda steg sen början å december, men nu skall vi igång igen tänkte prova tävling den 28/5 för att kolla hur läget är, trots allt tror jag faktiskt att narni kommer över det hela det bara känns så himla tungt ibland, grattis förresten.
kram på dej.

Linda sa...

Usch Carina, jag lider med dig och Narni!!!
Det har känts så roligt med dina glada rapporter och så blir det så här igen. Funderar bara lite men visst var det så att du satte på Frontline för ett tag sen? Men det kanske är så länge sen att det inte är det...

Du får gärna ringa om du vill prata och om du har nån stund över.

Jag förstår att du inte orkar lägga ner en massa tid på att träna henne. Ett gott liv är gott nog när det strular!!!

Kraaaam

Andreas och Mörka Molly sa...

Blä. Trist.

Erica sa...

Jävla skit! Fasiken vad orättvist, va sur jag blir! Bläää och neeeej det kan inte va sant! Går inte att säga nåt som hjälper men man blir fruktansvärt frustrerad!

Det måste väl finnas någon mening med det men jag kan då rakt inte förstå vad det skulle vara!

Tack för besöket förresten!

stor kram erica och hjalmar

Obs, hjalmar säger att du kan få låna hans fina prickiga hund, han säger att den är lydig! =)

Therese & Azzie sa...

Usch vad tråkigt att höra. när allt börja verka vara ljust igen.

KRAMAR