Lördag

På lördagen var det träning med Stefan Mattsson, en duktig hundförare/dressör som Martina hade fixat till Teamet.

Jag valde dels att få hans tips på positionen på Narni, dels att få styr på den sociala belöningen där hon går igång och morr-skäller på mej.

Som "tur" var gick hon verkligen dåligt när jag visade, sämre än vanligt tyckte jag... kanske beroende på att jag var nervös, eller för att hon löper... Nåja, det var ju bra att han fick se hur det såg ut. Hon var lite störd av min vänsterhand, antingen buffar hon, eller går och vill ha lek. Smtidigt sackar hon gärna efter och alltså har jag ingen marginal att säga åt henne när hon nafsar eller buffar.

Stefan tyckte leken lutade åt skärpe-hållet, alltså att hon är både osäker och förtjust i min hand, lite skräckblandad förtjusning. Dessutom tyckte han att jag var för stel och dominant i mina rörelser. Kanske är det så, vet inte om jag var stelare än vanligt eller om det är sån jag är... Som tur är hade Anna videokamera så jag vår väl se på den... Och höra med kompisarna om jag alltid är så stel. Tittar på bilderna och ser hur otroligt bekymrad jag ser ut! Kolla in rynkan i pannan!!

Först provade vi att klappa henne socialt under fria följet, men hon vill dra sig undan, så den taktiken skrotade Stefan snabbt (skitbra med en tränare som inte står på sig utan genast anpassar sig istället för att det går prestige och annat tråkigt in i det hela). Nästa taktik var leksak.. Skillnaden mot min vanliga träning, var att jag skall montera ur leksaken ur hennes grepp när hon är som hetast, ingen byteshandel alltså, och för att få tillbaka den så måste hon gå snyggt. Det kanske kan funka på sikt. Hon tände på den leken och bjöd på en massa andra beteenden när vi avbröt för att diskutera.

Rynkan i pannan går snart hela vägen upp i pannan.

Hejsvejs Carina Helstel och Narni NafsMorr