Femtonhundra varv senare

Så där femtonhundra varv i ekorrhjulet har snurrat förbi sen sist, och det är ju bara att välkomna den gamla hederliga julstressen. Överljudsplanet är bra att ha när man skall hinna med så mycket man kan på minsta tid, men svårt att hoppa av när man väl skall varva ner igen... Om det nu blir så mycket varva ner över jul... får väl antagligen stå vid min läst (jag har höjbart skrivbord på jobbet) och följa med när ni andra bloggar om allehanda utflykter, hundträning och mys hemmavid... Uhu....

För som alltid när andra är lediga och det närmar sig ledigheter, så har vi kaos på jobbet och en annan jobbar arton timmar i kvarten. Perfekt. Och inte i världens muntraste bransch i dessa dagar... Som inte var muntert innan direkt... Men men, jag sparar dom historierna till mina memoarer, dom är inte mogna att berättas ännu :-)) Kanske om några år, vem vet.
Vissa saker kan man ju som bekant inte blogga om av olika anledningar, och tyvärr består min tillvaro av många såna grejjer just nu så det blir lite tråkigt så här i internets bleka ljus... Ni får stå ut ändå.

Sen förra inlägget har vi dock hunnit med lite gott och blandat som tex en halv julklappsrunda i överljudsfart (vi hann bara till två affärer innan torget stängde), tävlingsledarkurs, veterinär besök för rabiessprutan och vaccinationer, glömde dock köpa foder jävla skit, pepparkakshusbak, luciafirande på skolan, lördagsträning med kompisarna, tacokväll med Nordevikarna (tack för en mysig kväll!), och avslutningsvis julgranshuggning och släktträff på Bävsjöryd gård igår.

Och nu är även datortiden på upphällning, har lite sensomotorisk träning att göra på barnen, och en hund som står och stirrar på mig....

Tänk om man fick göra om dom första två åren på barnen, slängt ut gåstolen, babysittern och hoppgungan, bett jobbet fara och flyga och varit hemma 100%, och krypit runt på golvet med barnen istället... Fast jag hade nog klättrat på väggarna... hm...
För den som vill veta mer om sensomotoriska metoder, hjärnan, och inlärning kan köpa/låna en väldigt intressant bok av Lars-Eric Berg och Anna Cramér "Hjärnvägen till inlärning".

Kom just på att detta är ju en hundblogg, och då måste jag nog skriva lite om den där braiga luciaträningen som kompisarna redan varit duktiga att blogga om!
(Narni! Stirra inte så där! Jag är snart klar!)

Hade med en äggklocka. Syftet var att man skulle veta hur mycket tid man har på sig, och inte få ågren över att man slösar bort andras tid. Man skall även värma upp under föregående hund, och värma ner medan nästa kör sitt pass. Perfekt. Med Annas planering i högsta hugg, blev det inga konstigheter utan vi fem varvade så bra så det var en fröjd.
I lugn och ro värmer man alltså upp, går in och kör sitt pass, och sen värmer man av och plockar iordning hund och prylar. Sen fikar vi ihop och pratar igenom hundarna en och en.

Jag och Narni hade som mål att vara kompisar hela programmet, vilket fungerade bra ända tills hon fick korn på en häst (fast jag visste inte att det var en häst då) precis i riktning mot rutan, och betedde sig som den där fläppfia morrhoppa som hon kan göra då. När jag ber henne skärpa sig tar hon fram sin kamplust och sätter igång att morrboffa... Tog ingen längre diskussion utan plockade fram en target och ökade retningen tills att hon gjorde som jag sa. Det är väl så den damen fungerar... Öka motivationen för att samarbeta... Att säga till henne är rätt lönlöst om hon är lös. Sitter hon fast så kan man göra färdigt, men inte annars...

På morgonen mötte jag fyra-fem kronhjortar på väg till klubben och jag och Anna stövlade dit för att se vad hundarna gjorde. Frank sket i alltihop, medan Narni gick igång på alla femton cylindrar. Hm. Och sen var hon ju i det "state of mind" som Ceasar säger i flera timmar... Disträ och går igång i kamplust när jag säger till henne. Hon fräser av mej liksom.
Måste vara det där rådjuret hon råkade stöta upp för nåt år sen... Eller att hon fick käka klöv...? Eller både ock. Sista högrespåret gick ju som bekant åt skogen för att hon fick ännu mer jaktretning på vilt...
Med backspegel perspektiv på luktfläppryck och allt, så är hon helt enkelt väldigt intresserad av lukter av alla slag... speciellt såna som man kan springa efter, katter, hästar, rådjur, får, hjortar, you name it...

På söndagen pratade jag med min syssling Sussie som är kompis med Git Jering, och hon berättade att hon har anti-viltkurser med lite intressant stuk, så dit kanske jag skall gå och anmäla mej... Hm... Faktiskt...

Nä, reflexer var det!!!
(ja ja, och så du lilla Narniparni, den som väntar på nåt gott)

Kram o hej leverpastej // Carina & Narni - vilt fantasten