Eftersom jag alltid får tillbaka mina käcka förutsägelser i nacken av nån anledning, så fick jag även denna gång efter mitt prat om att överljudsplanet är svårt att stoppa erfara hur otroligt fort man kan få ett överljudsplan att störta.
Japp.
Det hela började natten till tisdag. Konstiga feberdrömmar och vaken en gång i timmen. På tisdagen havererade det mesta jag tog mej för på jobbet. Idiotstressad fick jag ett omöjligt uppdrag som jag väntat på hela dagen, men 15:45 kom det, och jag skulle vara på tandläkarn 16:20 med Emma. Laga ett hål som tandläkarna glömt bort att kalla till... Rätt akut.
Situationen är alltså precis som många av mina uppgifter på jobbet numera "inte är genomförbart - men lös det ändå på nåt sätt".
Fick således inse mina begränsningar och skjuta mitt lilla omöjliga uppdrag på framtiden och åka hem och hämta Emma till tandläkarn.
Håller på att somna på stolen brevid medan Emma stackarn ligger där under borren.
Hem och fixa till nåt att äta och sen var det ju dax att åka till klubben för tävlingsledarkursen. Humöret sjönk gradvis och när jag anlände till klubben kände jag mej som världens mest misslyckade idiot och undrade vad i hela friden jag höll på med som envisades med att träna framåtsändande när jag ändå aldrig kommer att komma nån vart och egentligen är totalt misslyckad. Stackars Erica ringde på mobilen och fick ett smakprov på hur en tappad sug kan låta per mobil... Sorry...
Efter ett par skick (som säkert gick rätt bra, men det hjälpte inte) gav jag upp och åkte hem. Att vara med på TL kursen kändes som att bestiga alperna iförd högklackat och snäv kjol...
Tänkte gå raka vägen till sängen, men måste ju bajja hunden, så det är bara att ta sig i kragen och gå en sväng. Mötte Gunilla som var glad och positiv och smittade av sig lite livsglädje så det räckte en stund.
När jag kom hem var benen som gelé och det var bara att skita i allt annat och bara ta mej till sängen. Sov några timmar och vaknar sen med en otrolig huvudvärk, som om skallen satt fast i ett skruvstäd och man vet inte vart man skall ta vägen. Tar lite panodil men det hjälper inte. Det värker ända ner i tänderna och jag fryser som bara den. Efter ett par timmar börjar jag må illa och kräks. Jättekul. Hela onsdagen ligger jag som en zombie i sängen. Stapplar mig upp för att gå på toa. Anders får lösa frukostar och skolor och körnignar till simhallen och skolfester och hela köret. Jag skiter i allt. Sover till och från i nästan ett dygn (!). Stapplar upp och kopplar upp mej på jobbet för att göra mitt omöjliga uppdrag så gott det går hemifrån i ett töcken. Hoppas det blev rätt... Hm...
Idag börjar jag återvända till livet. Jösses vilken pärs...
Så gör man alltså för att få stopp på ett överljudsplan - Plantera ett virus.
Hejsvejs // Carina
4 kommentarer:
Stackare, vet precis hur du känner dig. Är själv stressad som f--n. Vi har massor på jobbet innan jul och så håller vi på att anställa mitt i allt och barn med julfester, lucia uppträdanden och julpyssel mm.mm.mm Hoppas att ekorrhjulet inte snurrar full lite fort nu. Du hinner ju åtminstone uppdatera bloggen, vilket glädjer mig. Kramar och God Jul, Åsa, Ganto och Helix
tur att det är du som är sjuk tänk om det var anders vad jobbigt det varit :-) skämt o sido piggna till nu så du får en bra jul
kläm bosse
INTE BRA!
Nu är det kroppen som säger STOPP!
Du måste sålla bort och begränsa dig! Annars vips så är den där väggen nära igen.. Och jag lovar (det vet du också) att huvudvärken genom att störta med ett reaplan in i den väggen är långt mycket värre än värken du hade i tisdags...
Skärpning! Nu e det jul, alla glada- mamma pappa barn och vovve. Ingen stress..!
Jobbet skall du sätta in en stor fet fot hos.. Hade du råkat ut för en olycka och fått ligga på sjukhus (i koma så du inte når en dator) så yes, ditt jobb hade blivit gjort ändå!
Kan jag göra något, säg till!
KRAMAR!
hur är det med dig hoppas att du är piggare i morgon annars kommer vi att sakna dig
bosse
Skicka en kommentar