Summering av året som gick

Så var då råttans år till ända... Äntligen får jag nog säga. Det har varit ett kämpigt år på många fronter, och det skall bli skönt att få lägga det till handlingarna.
Här kommer lite minnen och tankar hejsansvejsan hit och dit. Troligen blir det låååååååååångt och jag har full förståelse för alla som inte orkar läsa... Jag skriver mest för att få stänga kapitlet i mitt eget huvud... (sen kan man gå tillbaka och läsa, det är väldigt kul faktiskt...)

På jobbet har vi haft ett otroligt kämpigt år, och vi håller tummarna för att det skall bli bättre under 2009. Många gånger har jag gått hem med stressen i halsen och utmattad dumpit ner på en stol hemma, totalt urblåst på all energi. Att hitta kraft till att vara duktig fru och mamma och matlagerska och städerska och allt vad det är har inte varit helt lätt alla dagar.
Dessutom går det till historien som mitt hittils värsta semesterminne. 3 + 3 dagar var allt vi fick. Och då satt vi uppkopplade med datorer och telefoner minst 2 gånger per dag... Inge kul.
Som tur är har vi tagit draghjälp av helgerna och lyckats få till några svängar med husvagnen som varit guld värda!
Däremot så fick jag faktiskt åka på konferens till Paris, vilket var väldigt inspirerande, så visst finns det ljuspunkter!

Saker och ting har ju inte blivit lättare när det strular även i hobbysvängen... Det är ju där man skall vila upp sig och få ny energi... Jag och Narni har haft världens relationskonflikt större delen av året. I två omgångar. Den första omgången i våras feb-mars, framemot maj började det ordna till sig, lagom till att vi fick allergireaktionen på fästingmedel. Ett jobbigt minne är midsommar afton på Lidköpings camping när Narni ballade ur totalt för att folk grillade kött vid husvagnarna. Hon fick tillbringa större delen av tiden i bilen, vilket var det enda stället hon kände sig trygg..
När detta väl gått över efter någon månad och Narni blev som vanligt igen, hade vi en kort säsong av samförstånd, tills att den gamla relationskonflikten blossade upp igen.
De senaste månaderna har vi jobbat på bred front med vår relation, mycket mycket koppelträning, och peppar peppar så tror jag det har vänt. Hoppas hoppas att jag kan få stänga både kapitlet "fästingallergi" och "relationskonflikt" nu... Jag har även lärt mej den hårda vägen att denna hunden kan man inte blir arg på, om man inte ser till att man har en plan B och en plan C färdigt, så att man kan göra färdigt. Och om jag inte har B och C så får jag helt enkelt unvika problemet. Låter ju väldigt lätt men är otroligt svårt..
Vi har även pysslat lite med bakspår en period, med blandade framgångar, men sakta men säkert tror jag det lossnar även där.
Istället kommer vi få jobba med ett uppblossande viltintresse och det är inte heller en liten bagatell..

Barnen har haft ett jobbigt år i skolan. Anton har svårt med skrivning och läsning och det har varit många turer på möten i skolan. Han har fått diagnosen dyslexi, lite tveksam dock, eftersom han bara uppfyller 2 av de 3 kriterierna för dyslexi. Vi står på kö till NP teamet i Stenungsund för att se vad som är vad, och vad vi skall göra åt det hela.
Emma skall göra dyslexiutredning, men tills dess har vi fått tips om "Sensomotorisk träning av kvarvarande reflexer", och jobbar för fullt med träningsprogram till båda barnen. Detta kan ta uppemot ett år att träna bort, så vi har precis börjat, men även här tror jag att det faktiskt hjälper. Emma har bland annat lättare med korsvisa övningar, och klarar stress aningen bättre. Anton har börjat få ett bättre grepp om pennan samt att tålamod och motivation har ökat lite det senaste.

Min nacke och rygg strulade rejält under våren, och en nerv spökade hela vägen ner i foten och drog ihop musklerna kring hälsenan. Efter min naprapats nålar och knådande under lång tid, ny anatomisk kudde, (ej att förväxla med ergonmisk) samt inköpande av höj och sänkbart skrivbord har faktiskt trollat bort det mesta! Underbart.

För att sätta pricken över i:t så får tandhygeinisten för sig att jag har hål i en tand framför visdomstanden, som ligger nere i käken och aldrig kommit upp... Hm.. operation... Massa stygn. Inge kul. Får dessutom inflammation i det hela.. När jag väl kommer dit för att laga hålet i tanden framför som man nu kommer åt, visar det sig att det inte fanns nåt hål, utan tandhygienisten hade misstagit sig på en skugga... Allt besvär och flera tusenlappar i onödan... Var god skölj....

Under februari fick jag äran att motta SBKs förtjänsttecken för lång och trogen tjänst på TJBK. Det var väldigt trevligt och kändes bra i föreningssjälen! Tävlingsteamet slutade sin bana när jag avgick som ansvarig i juni i och med Lane loge lägret, tråkigt men nödvändigt att få vila upp sig... Det har varit roligt men krävande att hålla igång under 3 år som gått. För man är ju inte bara ansvarig för en sak, utan man är ju även instruktör, lärare, mhfigge, tävlingssekreterare, ass tävlingsledare, spårläggare, och allmänt insyltat överallt..
Under hösten har jag blivit återinsatt på HUS posten på TJBK, vilket är med blandade känslor. Skönt att få sätta nävarna i sånt som behövs fixas med, men jag hade hellre engagerat mig i tävlingssektorn. Sånt är livet dock, bara att kämpa vidare.

Jag och narni har mitt i allt kaos blivit uppflyttade i högreklass!! Och Narni skötte sig som en ängel, medan alla hundarna gick upp på platsen, låg Narni som en klippa!
Vi har till och med startat i högreklass med helt okej resultat ändå! Visst kunde det ha blivit mycket bättre, men jag vill ändå minnas vårt uppletande där hon seglade runt i rutan som en gudinna så himla bra, och vi fick 9,5 av båda domarna. Min duktiga vovve!

Vi startade även i Lydnadsklass 3 under våren, tyvärr under "allergiperioden"... Första tävlingen fick hon korn på nån lukt innan starten, och sen var hon låg hela tävlingen. Satte sig på platsen och var orolig.
Andra gången, medan Narni var i högform, var vi snubblande nära ett förstapris och missen var att vittringspinnarna försvann i det höga gräset, eftersom gräsklipparen på Lysekils BK gått sönder.... Tråkigt att det faller på såna detaljer, men men. Därefter följer några såna där "på snöret" tävlingar, och vi bestämde oss för att inte tävla lydnadsklass någe mer. Tidens tand nöter dock ner såna där beslut, och kanske vill vi prova igen när vi repat oss lite till...

Under hösten har vi i vårt lilla träninggäng verkligen fått saker och ting att falla på plats. Regelbundna träningar, värdefull input utifrån, bra stöd och hjälp till varandra, och till på köpet har vi fått ordning på en hel del konstigheter. Så otroligt underbart att ha träningskompisar som ställer upp i ur och skur!!!! KRAM på er!
Linda & Tiina skall oxå ha en kram för träningshelgen där pusselbitarna föll på plats, och bidrog till att jag har bytt infallsvinkel på relationsbiten och kanske får vi en ände på det hela, vem vet.

Den som nu händelsevis har orkat läsa igenom hela skiten håller nog med mej om att året har bjudit på både det ena och det andra, men det skall bli väldigt skönt att få stänga den lilla årsboken och börja på ett nytt blad!

GOTT NYTT ÅR på er allesammans!