Munspel, skog och kurs

Hej!

Har äntligen återvänt till sundare vätskor efter mitt lilla nack-äventyr, och så här några behandlingar senare är det svårt att tänka sig in i hur jobbigt det var. Knäppt va. Minnet är jävligt kort. Nacken påminner mej dock så fort jag suttit eller stått i en statisk ställning i en längre stund, och så måste jag pausa ofta. Några behandligar till och så måste jag försöka införa pausandet som standard i det dagliga jobbet, så blir det nog ännu bättre..
Nog om nackar.

I helgen hade vi gemensamt 40/50års firande för Eva och Anders, och Tommy hade bokat biljetter till Tanumstrand och Galenskaparnas "Bröderna Cartwright" med 3 rätters supé. Kanonkul och gott som attans!
I början delades det ut varsitt munspel bland publiken, och så fick vi lära oss "Oh Susanna", inte helt lätt men roligt. Tommy kunde ju redan rakt av, men vi andra fick slita hjärncellerna lite (som var lite bedövade efter intagande av vissa drycker). Efter några vändor så avslöjar Galenskaparna att dom har bjudit in Guinnes Rekordbok och att vi provar för världsrekord i "Världens största munspelsorkester"! Vi ansträngde oss lite till allesammans och jajjamen vi fick godkänt! Så nu kan man titulera sig världsrekordhållare! Wow!

Sen har vi rekat spår, mätt spår, mätt rutor och rensat skog högt och lågt. Vilket har varit rena dunderkuren för min kropp och själ. Jag fullkomligt älskar att få röja i skogen! Knäppt kanske men otroligt avstressande. SKulle vilja ha en egen plutt med skog, där jag kan få köra motorsåg, klippa grenar och släpa sly när andan faller på. Mmmmmm.
Igår tog jag en vända till på mitt spår, flyttade på upptagsrutan, för tjugoelfte gången, och röjde den från grenar och döda träd, så att hundstackarn och förarn inte slår i hjäl sig redan i rutan :-)

Igår började min grundkurs. Det var med skräckblandad förtjusning jag åkte till klubben igår, men jädrans vad kul det är att ha kurs! Och kul att få träffa dessa inspirerande hundägare av olika modeller med hundar av ännu mer olika modeller. Vi får nog lite att bita i jag och mina hjälpisar, men det skall bli kul!

Innan kursen tränade vi lite framåtsändande, och peppar peppar börjar vi få lite styr på den lilla övningen. Aningen dåligt tempo ut, men det är lätt fixat om man jämför med bågandet. Iofs utan folk... Så på tävling blir det väl kanske svårt för lilla Narniparni, men jag får stötta henne och ta det som en träning.. Inte helt lätt att först få ihop 4 pers, samtidigt, som har lust att stå still på plan i en kvart, med egna hundar i bilarna, plus att plan måste vara tom på andra ekipage... Ehrmmm...

Ha det bra // Carina & Narni