Lägerhelg!

Idag är jag hemma med en fortfarande hostande och febrig Anton. Och även min egen hals kan behöva vila upp sig lite...

I helgen (1-4 maj) har vi ju varit på träningsläger på Lane Loge. Det var delar av Tävlingssteamet och några av Kennel Axevas valpköpare som deltog. Vi var drygt 20 talet personer och vi hade lånat in två eminenta instruktörer, Linda Frisk (Narnis farmor :-) och Anna Werner från andra sidan Svedala (=stockholm).

Det började med hällande ösregn och ont i halsen... Attans... Men efter att det regnat slut på torsdagskvällen (medan vi ändå satt och käkade god middag och drack lite gott vin tillsammans) så kom solen fram på fredag förmiddag och lös ända tills vi åkte hem.

I vår grupp (Lindas) delade vi upp oss i två grupper på fredagen. Jag, Yvonne och Therese åkte med den andra gruppen till Råhagens BK där vi skulle träna skott och plats. Det hela började med att vi åkte i en lång bilkö för att alla skulle hitta, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss! Halva kön blev nämligen invinkad i en poliskontroll! Inte en jäkla tanke hade jag ägnat åt att jag och dom andra faktiskt druckit några glas vin kvällen innan... Den kvinnliga polisen ber hövligt om körkortet.. -Öhhhhh. Den har jag fanimej glömt i stugan, säger jag. - Aj, då. Det var allvarligt säger poliskvinnan... Var vänlig blås i den här.... piiiiiiiiiiiiiiiiiiiip. Hjärtat bankar...... GRÖNT! Shit pomfritt... Vilken lättnad!! Och jag slapp böter för körkortet!...
Lovade mej själv dyrt och heligt hela vägen till Råhagen att ALDRIG mer köra bil efter intagande av alkoholhaltiga drycker dagen innan... eller utan körkort... Vi blev nog lite skärrade allihopa, både vi som blev invinkade och dom som slapp blåsa.

Nåväl, väl framme så tränar vi lite plats och skott. Narni fick för sig att sätta sig upp när jag gick ifrån, men fick hjälp av Anna att komma ihåg vad det var vi tränade, och sen gick det som smort. Fick till en bra krypträning också.

Tillbaka till klubben. Yvonne lade ett spårupptag till mej och Narni. Det går inget vidare. Hon har svårt att fästa till att börja med och flaxar sedan av några gånger. Som tur var var det välsnitslat så jag kunde påminna henne om vad vi pysslar med. Dessutom var spåret pepprat med prylar, och varje gång hon gick på igen fick hon mer eller mindre omedelbart en pryl och blev glad.... Lite frustrerad blev jag dock eftersom det bara är en vecka kvar till tävling... Sedan visade det sig att två maffiga älgar hade varit framme och hälsat på oss på ängen, och tagit en liten repa över och förbi vårt spår... Och med detta infot så blev det ju riktigt bra träning ju!
Dag två tog vi återigen ett likadant upptag (ca 100meter, rakt, 10 föremål), och det gick avsevärt mycket bättre! Även här fick vi viltstörning, och några gånger fick jag tillfälle att säga åt Narni när hon gled över på viltet. Och så omedelbart förstärkning av prylar! Kanon!

På "min" tid under Lindas lupp, så hade jag tänkt mej att jobba främst med två saker. Dels "frustrations-släppen-med-morr" som Narni har för sig när det är tävlingslikt och jag är nervös, och dels att hon är hög i krypet efter inkallningen. Linda kommenderade väldigt störigt, och mitt uppdrag var att inte bry mej om henne.
Det gick väl sådär på fredagen, Narni gick rätt okej, gick lite bättre på lördagen, men som tur var gick det fullständigt käpprätt på söndagen!!! På söndagen gör Narni precis sådär som hon bara gör under press. Flaxar hit och dit och går och gruffar! Och min reptilhjärna blir förbannad och daskar till Narni när hon är i sitt esse. Vilket hon förtjänade, MEN, jag har ju rationaliserat bort NEJet innan dasken!!! Och då blir Narni frustrerad och går igång! Efter 2-3 bestämda NEJ (istället för hrmf och dask i huvet) vid blixtsläppen så gick hon som en DRÖM.

Lösningen blev alltså att jag får sluta med mina hrmf och lägga till ett tydligt skarpt NEJ på blixtsläppen, och genast plocka upp och berömma när hon går "arab" igen...
Jag fick även bakläxa på koncentrationsövningarna, och Linda tyckte gott att Narni skulle kunna sitta med full fokus i 2-3 minuter med ordentlig störning, innan man kan kräva att hon skall kunna gå med fokus i 2-3 minuter! Vi fick lite olika störning i lagom format av Linda mfl, och snabbt som attans fattade Narni galoppen. Shit va bra!

På apporteringen fick vi tips om tempoökning + ingångsfix (vi har lite tugg precis när Narni kommer in i min "sfär"). Apporten framför Narni, jag springer ifrån henne, kommenderar apport +klickar och tjoffar kongen baköver/slut-in/japp tills att hon springer som en dåre. Och varierar klicken på olika ställen på vägen in. Har gjort en liknande övning förut med bollen mellan fötterna, men glömt av att träna det på ett tag ;-)) Man faller änna in i sina gamla hjulspår efter ett tag... Tur att man får refrescha sig ibland med att åka på träningsläger och få lite uppstyrning!

Linda hade en kanonkul variant med två aktiva slut, lite likt det som jag har tränat förut, men lite mer förfinat. Slut-ut hette ptssssch och Slut-in hette hoppolek. Mina slut heter ju lite blandat, ibland slut och ibland japp! eller yes!... Så lite mer uppstyrda slutkommando, och jag tror att mitt slut-ut skall få fortsätta heta "slut" (fjärren, inkallningen, hoppet, sakta, apport, osv), och slut-in skall heta "Japp!".

Krypet, där har vi ju lite meck med att hon vill vara aningen hög i starten, och Lindas tanke var att hon även där (samma problem med släpp som vid fot) skall krypa med mer kontakt, eftersom hon är en sådan hund som faktiskt fixar det. När hon har kontakt så har hon fin teknik. Så även där mer kontakt-krävande, plus en liten startprocedur mellan inkallningen fram till krypet, och så måste jag tänka på att ta ett halvt steg första steg och sedan gå lagom fort...

Framåtsändandet, där skall vi sätta ihop framåt+sakta genom att först flytta targeten in i gruppen, och därefter lägga bollen bara två meter bortom gruppen. Klicka galopp till targeten+Japp hos mej med kong, tills att hon stannar upp i gruppen, och när hon stannar upp sakta+klick+slut. Det kommer bli kanonbra. Jag skall även försöka banta bort den synliga bollen på slut-ut på sakta efterhand.

Vittringsapporten rationaliserade vi bort, det hamnar efter brukset i prioriteringen, men där hade Linda en kanonbra idé som jag måste testa! Hemligt än så länge!! He he he... Inte för att jag kommer få behålla klubbmästartiteln i år med alla duktiga ekipage (det är snittbetyget som räknas, så ettorna skall ha en rimlig chans att få vinna) men dom andra behöver ju inte få det för lätt ändå!!

Så på dessa 3 rackarns dagar som flög förbi fick vi med oss en hel del att träna på! Min stora ångest har ju varit släppen på linförigheten, så höjdpunkten var helt klart söndag morgon när Narni faktiskt visar upp sitt lilla frustrationsbeteende och Linda bara styr upp mej och vips så blir det så bra! Tänk vad detaljerna påverkar ibland!! Äntligen en handlingsplan för detta. Skönt. Och vilken otrolig kick man får av att åka med sin hund och sina träningskompisar på ett sånt här läger! Iofs så är ju mina träningskompisar bäst i hela världen, och jag är lyckligt lottad att få ha dom! Efter man har tränat år efter år rätt ensam, så är det en sån gåva att få ha träningskompisar som tar detta intresse på samma allvar som jag, så det är helt otroligt...

På lördagkvällen klingade Gunilla i glasen och överrumplade mig totalt genom att överräcka ett STORT litet äppleträd med massa fina gulliga, härliga, underbara, skrivna små meddelande från teamarna! Ett avtack eftersom jag slutar som ansvarig på teamet i och med denna terminen. Så himla fint! TACK!!!! Jag har försiktigt petat loss dom allesammans och skall rama in dom!
Det har varit väldigt roligt att starta och driva teamet och vara med att utveckla TJBK från max 5 till 20 talet tävlingsekipage, men alla dessa människor som börjar i teamet av fel orsaker, och som egentligen inte vill träna, varken tävlingsmässigt eller regelbundet, och sedemera hoppar av och hoppar på hej vilt, har fullkomligt kört slut på mitt engagemang...
Tråkigt om teamet skall gå i graven på grund av detta, men det finns idag ingen lösning på problemet... Vissa människor (många) har under åren börjat i teamet av fel orsaker (fikat, sällskap, frisk luft, komma hemifrån, kul träning när man inte har nåt annat för sig eller vädret är dåligt, osv), trots att vi har försökt med regelverk och rutiner utan större framgångar, och nu är jag helt enkelt mätt på detta meckande...

Att hjälpa folk som verkligen vill träna för tävling är så mycket mer inspirerande! Det bästa som finns är när man har gett ett tips och någon har gått hem och faktiskt provat! Ibland kanske det inte funkar alls, men ändå känns det bra att få hjälpa till! Ibland lyckas man ge en liten pusselbit som saknas, och det är verkligen ett uppåttjack att tala om!

Sen måste jag ju avslutningsvis tyvärr göra tummen ner åt det där nya fästingmedel som Brukshunden gör reklam för och som man sprider på maten. Har nog plockat 40 fästingar på dessa dagar! Bara igårkväll när vi kom hem plockade jag 15!!!!!! Köp försjutton inte det... Lägg pengarna på nåt annat... 300spänn för en burk. Vilket lurendrej!!

Kanske dyker det upp lite lägerbilder här så småningom! Vem vet!!

Hopp o hej leverpastej // Carina & Narni