En lång historia om en dum tand

Go morrn!
En annan sitter och maskar lite på jobbet med en kopp kaffe och väntar på ett email med ett banknummer, och då kan man ju passa på :-))

Jag är så glad att gårdagen är över... Utmontering av en styck visdomstand... Som inte hade kommit upp, utan låg under tanden framför.. Vilken ångest. Hur drar man ut en tand som inte ens sticker upp? Jag har fantiserat ihop diverse hemskhistorier, den ene värre än den andre. Det slutade med att jag fick ringa och be om att få en stesolid att ta innan. Sagt och gjort. Den skulle tas en timme innan. Inte hände det så värst mycket i knoppen av tabletten, då var det nog mer fräs i mina gamla sobriler som jag fick när jag kraschade med mitt överljudsflygplan 2003 (gick i väggen alltså), men lite lugnare blev jag nog.
Även när dom plockade fram gröna skynkena och lade över mej, klädde på sig allehanda operationsattiraljer och plastade till och med in lampan (!)...
Tandläkaren var en dam i 55 årsåldern och väldigt väldigt proffsig. Efter förra visdomstandsutdragningen med en annan beryktad tandläkare (inga namn) hade jag ju vissa minnesbilder som inte var riktigt trevliga, men dom kom på skam. Och hädanefter är denna kvinnliga tandläkare den enda jag skall gå till...

Hon var verkligen bra! Förklarade vad hon gjorde, peppade och lugnade mej och var allmänt mysig. Först skar hon ett snitt i tandköttet från utsidan, och sen ett i tandköttet över tanden. Sen hade hon nåt verktyg som hon putte från utsidan så att tanden lossnade, och sen drog hon upp den genom hålet där uppe. Smart va! Fram med nål och tråd och sy ihop det hela, och sen var det klart.
Tittade på klockan och det tog en timme hela rasket med bedövning och allt.
Fick göra en blåstest eftersom dom var lite oroliga för att rötterna på tanden hade tagit sig upp i bihålan, och isåfall kanske jag åker på bihåleinflammation, men det bubblade inte i hålet så det går nog klart.

Gårdagen var väl kanske inte i roligaste laget, men helt överkomligt med lite smärtstillande. Idag är det också rätt okej, så länge jag inte skrattar eller försöker äta nåt. Det kommer nog gå bra. Det enda jag retar mej på är att jag skall hålla mej i stillhet (!) i 3-4 dagar så att inte suturerna spricker... Tänkte skita i det, men så berättade Eva sin skräckhistoria om sin visdomstand där stygnen gick upp och det inte gick att sy ihop igen utan hon fick spola hålet upp i huvet flera gånger varje dag... Så jag köper väl några dagar i stillhet. Spola är inget kul.

Narni är mer eller mindre helt som vanligt, det enda vi inte har sett ännu, är hennes idiotrace runt huset på kvällar och morgnar som är en sån där grej som försvunnit utan vi märkte det. Till och med gräsmattan har hunnit repa sig i kurvorna, som annars liknar värsta motorkrossbanan. Den dagen hon gör sitt första idiotrace, så vet vi att hon är 100% återställd.

Hejsvejs // Carina & Narni