Pusslat!

I helgen har jag och träningskompisarna varit på träningshelg hos Linda & Tiina. Och där finns ju Narnis släkt, så det blev rena släktträffen. Kul!

Vi fick bo hos Linda och Tiina, och vi fyra delade upp oss två och två. Hundar var det gott om i alla ändar, och förutom Tilda, Frank och Vilja träffade vi pappa Dart, syrran Rusa, brorsan Kastor, faster Dixie och Newstory Jilla. Vi fick värsta hotellservicen med god mat och i gott sällskap hela helgen, så det var rena lyxet för en stressad småbarnsmamma (nåja, små och små).

Efter att ha stirrat ut stackars vilja Vilja i 50 mil (vi döpte dom till Gråben och Hjulben därbak i bilen), främst efter Narnis minspel med mungiporna jäms med öronen, så tågade kaxfröken Narni in hos Farmor Linda med svansen som ett spett, fick sig en liten tjottablängare av pappa Dart, och så en av Farmor Linda (he he he) och efter en enda blick från Dixie senare, ändrade hon inställning till tillvaron någon gång under lördagen... Svansen antog en mer avslappnad position, och sen kunde man leka normala lekar med lillsyrran i timmar utan ett enda litet gruff. I bilen hem satt bästisarna Hjulben och Hjulben och tittade mojt på varandra. Gråben hade vi lämnat i Stockholm... ha ha!

Ungefär samtidigt som Narni bytte inställning fick matte Tröghjärnaknäppmupp oxå pusselbitarna att trilla på plats. Pusselbitarna i sig hade jag några undanstuvade på olika platser i hjärnan, och några av dom fick jag av diskussionerna i gruppen både från mina egna kloka underbara kompisar och Linda och Tiina som såg det hela från en "färsk" vinkel. Underbart... Kort sagt.

Tänk att man skall behöva åka 100 mil t.o.r för att få rätsida på saker och ting :-))

Pusselbit 1: Hundar kan läsa tankar (jo det är sant) och känslor.
Pusselbit 2: Matte Carina är livrädd när hon äntrar plan när det står folk och tittar och måste lära sig att ANDAS och lugna ner sig! Om inte glad = inte äntra plan.
Pusselbit 3: Kan inte hunden sitta med kontakt i 3 minuter (längden på fritt följ), så kan den ännu mindre gå i 3 minuter med kontakt. (Linda är klok som en bok)
Pusselbit 4: Hur bra momenten än sitter på träning så avgör hundens "känsla" på tävling hur utförandet blir då.
Pusselbit 5: Dålig relation ger ostabil tävlingslydnad.
Pusselbit 6: Vi tränar aldrig morronträningar längre, utan kvällar. Och när är tävlingarna?
Pusselbit 7: Börja alltid med plats, annars blir den glömd...
Pusselbit 8: När Narni släpper så måste matte Carina fokusera på sig själv först för att få rätsida på släppet. När matte Carinafläppskalle är glad är nämligen hundängeln oxå glad, av nån konstig anledning.
Pusselbit 9: Man måste omge sig med träningskompisar man är trygg med och litar på. Som man vet gillar en ändå, även om man är dålig. Och gläds med en om man är bra. Ett bra team som jobbar mot samma mål.
Pusselbit 10: Om man måste stressa ihjäl sig för att träna blir det dålig träning och dåligt samarbete. Bättre att träna med kvalitét än att träna bara för att man skall hinna med.. Om hunden inte går som man vill, sätt upp den och gå ifrån en stund. Kanske blir den bättre samarbetsvillig om den får längta lite.
Pusselbit 11: Planera och skriv upp mellan träningarna... Annars tränar man bara blaj.

(glömde jag nån pusselbit, Yvonne? Vi skrev ner alla smarta kloka slutsatser på vägen hem)

Så på söndag förmiddag pusslade pusslet sig själv helt oförberett, medan jag var på väg in på plan, och mina "domare" stirrade ut mej. Dessutom hade en flatteknäpptanta gått och ställt ut en jäkla ruta mitt i mitt framåtsändande och tur var väl det, för då insåg jag att min irritation över flattetanten gjorde att Narni började stirra sig omkring. I vanliga fall hade jag blivit förbannad, och kanske gett Narni en liten åthutning, fått en fin liten kampinvit med gruff gruff och så hade dagen varit förstörd.

Nu lade sig plötsligt alla pusselbitarna i min hjärna (det lät ungefär flapp-flapp-flapp) och jag fokuserade på mej själv istället, andades (tack Tiina!) stod kvar på stället, väntade ut Narni, berömde ögonkontakt och nejjade släppen med netural röst, under full kommendering stod vi där och gjorde ingenting mer än att ha kontakt. Efter en stund kunde vi gå en bit, och vips så fanns den där - bubblan. Och samförståndet. YES!!!!

Det är ju min inställning det handlar om... Det är jag som har dåliga nerver, tänker hemska tankar, och det smittar av sig! Jag måste lära mej hantera mejsjälv. Svårt men spännande.

Här hemma pågår det röjning inför nästa renoveringsprojekt, och jag måste nog engagera mej och vara med om det skall bli riktigt gjort, men avslutningsvis -

TACK Linda, Johan, Moa, Tiina o familjen, Yvonne, Erica och Anna och alla hundar för en otrolig helg.

Hoppas att ni Stockholmare vill komma ner och bo i min lilla gäststuga snart, så kan vi få bjuda igen lite granna!

Vi ses // Carina & Narni