Hej och hå

Hej hej

Mitt överljudsplan har mellanlandat idag och fått körförbud.
Flygbränslet är ändå slut så vi kommer ingen vart ändå. Är helt koma i huvet efter ännu en sanslös vecka. Har satt upp små milstolpar i kalendern där jag tänker "bara måndag är över" och sen så är det "bara jag får överlevt tisdagen" och så vidare.
Efter en hel vecka i överljudsfart sitter jag som ett urlakat äpplemos på altanen och orkar inte göra en enda sak.

Veckan började med nån kul virus med huvudvärk som sedan har följt med hela veckan i olika styrkor. Skitkul.

Måndag kursavslutning....... puuuuuuuusssssssssssssstttttttttttttt. Hittade lite extra kraft att ta mej upp på måndagen och köra färdigt. Kursen hade säkert varit lättare om jag inte vore så förbannat slutkörd.. Ångrar att jag förbarmade mej över den när den som skulle haft kursen fick ändrade planer. Varför måste man vara så förbaskat mån om klubben jämt? En hjärntvätt är väl vad som behövs, vilket är väl precis det jag genomgår just nu. Stålbad med järntvätt.
Extrapris just nu.
I vilket fall måste vi ha lyckats få något gjort, för alla kursdeltagare kryssade för fina betyg på kursen och ledarna på sina utvärderingar och verkade nöjda, så det får man vara glad för! Tycker nog att jag inte kunnat ge mitt bästa av olika anledningar, men skönt att det räckte till någorlunda.

Tisdag. Utvecklingssamtal på skolan för Anton. Efter en hård förhandling går Anton med på att deltaga på detta totalt onödiga (enligt honom) möte. Han får lite beröm över att läsningen har lossnat och han har klarat sig bra på nationella proven. Skrivningen är fortfarande svår, och det får vi fortsätta jobba med. Hem och lämpa av Anton och tillbaka till jobbet där det råder fortsatt kaos Man tror att "nu kan det ju ändå inte bli värre", men ha ha ha! Det kan ALLTID bli värre! No limits in this line of work. Hade väl varit annorlunda om man haft ett vanligt svensson jobb, där man kan släppa jobbet och gå hem, säga upp sig eller bara vägra, men är man ett litet privat familjeföretag bland stora jättar så är man fanimej ensam i världen mot världen.
Fuck you very much. Den som startar eget företag i dagens klimat måste vara machosist. Självvalt drunkna i blanketter, deklarationer, skatter och ansvar (!) för andra människor, men ingen som har ansvar för en själv...? Eh... Helt korkat.

Onsdag. Emma vaknar och är svullen om händer, fötter och ena sidan ansiktet. Vårdcentralen. Oj vilket ståhej. Kortison och tavegyl och så fick vi stanna tills det lade sig. Stackars Emma. Vet inte vad det kan bero på, doktorn trodde det var något hon fått i sig. Har försökt fundera ut nåt men det enda vi kan komma på är apelsinjuice... Hm..

Torsdag. Emma skall praoa på Skärhamns pizzeria. När vi kommer dit har dom glömt av det och det blir lite knepigt, men den snälle härlige chefen, med ett hjärta av guld, fixar biffen och tar hand om Emma så gulligt så han skall få en chokladlåda av mej, bara jag orkar ta mej till affären.
Emma var nöjd med sin praoplats och vi fick förlägga lunchen till Skärhamns Pizzeria och åse detta mirakel med en förklädesiförd Emma som hackar sallad och diskar för glatta livet.

Fredag. Jisses. Arbetsdagen börjar på ett advokatkontor i Göteborg, med ett gäng advokater, bankfolk. Framåt 12 börjag jag få spader eftersom jag, Anders och Emma skall vara i Kållekärr klockan 14:00 hos specialpedagogen som är färdig med Emmas utredning om dyslexi. Med lite tur och andan i halsen avslutar vi mötet och jag blir avsläppt 13:59 i kållekärr och möter Anders och Emma där. Och jodå, visst har min lilla princessa dyslexi. Begåvningsmässigt ligger hon över medel, och har bla ett ordförståelse mm som en 17 åring, men begränsas så klart av dessa läs och skrivsvårigheter. Ja, ja. Bara att gilla läget och jobba vidare därifrån.
Tillbaka till jobbet och agera brandsläckare för dom små krislägen som uppstått bara för att jag varit från datorhelvetet EN JÄKLA förmiddag...
Hela veckan har jag dessutom jagat Varbergs BK eftersom jag anmält till korning där i helgen, men inte fått besked varken om jag är med eller inte. Efter ett herrans jagande får jag tag i den stackarn som är stugfarbror och han hjälper mig att få tag i någon som läser på ett pm att jag varken finns med på startlistan eller reservlistan... Pust. Dom har lyckats slarva bort min anmälan. Yippey. Precis vad jag behövde just nu. Fast samtidigt skönt att slippa åka. Dubbelt. Satt ju även som reserv nu i helgen både lördag och söndag, så jag börjar bli trött på att vara startklar för korning men inga jävla besked i nån ände.

Lördag. Helt slut. Eva frågade om jag ville träna, men hon kunde lika gärna frågat om jag ville uppfinna och bygga en månraket och ta en sväng till månen.... Bara tanken på att ta mej till klubben, fixa och tänka ut träning är likställt med en måntur.
Anton och Emma har åkt tillvarsin kompis. Anders målar fönster.
Så jag sitter här med min flaptop i knät och tänker ta kudden och täcket och parkera på altanen i det fina vädret och få lite ljusterapi.

Kram på er // Carina med en Narni som har blivit soffhund