Mindre fläpp!

Nedräkningen pågår för fullt hemma hos oss. Nu är det bara två dagar kvar tills att skolan är slut ;-)). Vi är klassföräldrar och skall producera fika till 50-talet personer på fredag morgon klockan 8... Ångestvariant. Bara att hitta termosar till 50 koppar kaffe...
Igår löste vi teaterfrökens present, så nu är den saken avklarad också...

Narni har piggnat lite faktiskt, nu drygt 3 dygn efter avplock av Scalibor och rejäl schamponering (Therese, jag missade det där med Yes!). Vet inte om det kan gå så fort, men skillnad på hund är det... I måndags började hon även löpa, så det är ju svårt att fullt ut veta vad som är vad. Eller om det är två faktorer som samverkat...

Det knepigaste är att jag liksom vant mej vid att hon blivit lugnare och trögare, går som en dröm i kopplet utan att dra, och är allmänt dämpad. Det smög sig på oss faktiskt, så här i backspegeln. Nu när hon piggnar till så märks det helt plötsligt! Drar i kopplet så fort hon får en chans, spanar efter katter, busar med bollen hemma, springer i kapp med ungarna. Reagerar inte på samma sätt vid vardagliga händelser inomhus. Äter upp sin mat. Går in operant "fot" under promenaderna, och lite annat sånt där. Livsglädjen har återvänt på nåt sätt. Ett annat uttryck på hela hunden...

Har gått och kikat på hennes bakställ i förra veckan till och från jobbet och fått en känsla av att det har varit lite stappligt, hon tog inte ut stegen fullt ut, och pälsen har liksom gungat på ett sätt som jag inte sett förut. Inbillning tänkte jag, men idag när vi gick till jobbet så var det borta!
Istället trippade hon sin vanliga trippiga stil, och då kände jag ju igen det, så skall det ju se ut! Fick en känsla av att hon kanske har haft ont? Värk i lederna kanske? Huvudvärk? Vem vet vad biverkningarna är, när vi inte kan fråga hunden...?

Kan det vara så att ev överkänslighet/smärta/huvudvärk, vad det nu är för symptom, inte märks på samma sätt på en vanlig "vardagshund", eftersom den inte behöver prestera någonting? Det är ju i skarpa lägen, tävlingen på Munkedal, uppletandet på KM:et, som det märks väldigt tydlig skillnad... Fläpprycken märks ju också iofs, men det är ju för att hon är en sån individ som regerar mycket och fort på retningar... En lugnare hund kanske inte hade visat något sådant...
Den kanske bara hade blivit mer lugn och behaglig... Oj, nu får jag nog hatmail från vissa nervigiftsfabrikanter...

Får lite flashback till min stackars mor som under flera års tid fick sanera hela munnen från kvicksilver (amalgamlagningar), och tandvården stod på sig att det var helt ofarligt, trots att hon hade passerat gränsvärdet med bly i kroppen, med fjorton hästlängder och hade rejäla förgiftningssymptom med minnesluckor, illamående och andra hemskheter. Men det tog lång tid innan tandvårdsfolket kröp till korset och medgav att det var farligt att stoppa bly i munnen på människor... Idag är det helt borta, och ingen skulle komma på tanken att stoppa bly i munnen på barnen, tack och lov...

Om 5-10 år kanske vi skakar på huvet åt alla dessa nervgifter vi pumpar i hundarna (och oss själva eftersom vi klappar på hundarna och tar upp det genom huden vi med)...

Idag åker jag och investerar i nåt naturpreparathalsband... Hoppas att den tyska varianten vi hade förra året finns kvar i sortimentet! Vågar inte prova bärnsten, känns lite hokus pokus över det hela...

Hejsvejs // Carina & Narni