Lite blaj blaj

Fuskis alla er som har semester... En annan sitter vid sin läst ännu och hoppas på semester i juli... Kanske får man två veckor på rad, det skulle ju sitta fint.
Eftersom ingen gör mitt jobb när jag är borta, så brukar det inte vara värt priset att vara borta längre än så. Det växer på enorma högar och slitgöra i flera veckor och då undrar man om det inte vore bättre att hoppa över semestern helt och hållet... I nästa liv när jag skruvar vänster backspegel på volvo skall jag jobba in rejält med komptimmar och sen ta semester typ 7-8 veckor sådär som vissa kan göra ;-)... AVIS!!
Hoppas dom har backspeglar fortfarande på Volvona om 100-200 år när jag är back in business... Kanske har dom gått över till små fotoceller som matar in informationen direkt i hjärnan på folk, vem vet.

Om man nu tror på sånt. Afterlife alltså. Själv tycker jag det är behagligt att tro att det inte är slut när man dör, utan man fortsätter i en annan form, plus att det känns bättre att tro att ens bortgångna anhöriga (och husdjuren oxå säger vissa) bara finns "en våning upp", om man säger så...

Hoppsan så djupt det blev.

Får väl gå över till nåt så trivialt som min morgonpromenad till jobbet. I Skärhamn finns det inte många gräsplättar för morgontoalett, mest bergknallar och asfalt. Vi har två vägar att välja till jobbet. Den ena vägen går längs vattnet, utifall att Narni har hunnit bajja på vägen dit (1,5km). Om hon inte hunnit det så måste vi ta kyrketrapporna förbi några till gräslplättar, och där brukar hon se ut den absolut sista gräsplätten innan "stan" och bajja där (blåsarliden). Jag ger mej attans på att hon har räknat ut detta!! Det är nämligen så att kyrke-vägen förutom lite gräs, också berikas av femtonhundra kattskrällen! Jag är helt övertygad om att hon går och håller sig, så att vi inte skall ta kattfria vägen längs havet... Morr....

Fläpperierna då? Jo, peppar peppar så avtar det lite för varje dag. I går kom hon med en tennisboll och ville leka! Och de sista två dagarna har hon ätit upp sin mat! Idag drog hon som en dåre i kopplet, så vi fick ta en liten diskussion. Hemma kan hon fortfarande bli lite spattig där "spöket" skrämde vettet ur henne i torsdags, men det minskar avsevärt..

Narni har ju en knepig talang, hon plockar sina egna fästingar... Tugga,tugga,tugga och sen spottar och fräser hon som den värsta. Ut brukar flyga en mer eller mindre hel fästing. Eller så hinner jag före och plockar den när hon är i tugga-fasen. Aldrig sett på maken faktiskt.
Undra om hon fått gift i sig på grund av detta fästingplockande? Det kom ju faktiskt några fästingar ändå, trots halsbandet..

Ja, det lär vi väl aldrig få veta. Från och med nu blir det inga mera laborerande med fästingmedel i allafall. Nu är det kammen efter promenaderna som gäller. Tur att hon har ljusa ben, ibland hinner man ta dom på vägen upp...

Nix pix och hejsvejs // Carina & Narni