Motivationer?

Hallo hallo..

Lyckades ta mej loss från jobbet i fredags, barnen lekte med kompisar och vips fanns den där - Luckan. Trots duggregn, 1 grad plus och snålblåst tänkte jag inte ge upp. Ut i skogen skulle jag! Höjd motivation för spåret var målet. Behövde en "icke-förare" och efter lite bönande och bedjande med Yvonne var hon gullig nog att bjuda mej till hundcentrets omnejd för lite spårupptag efter att hon gick av sitt skift. Sagt och gjort, vi gav oss av jag och Narni. Eva och Dugga hängde på hux flux och vips så hade jag TVÅ icke förare med mej. Tänk va! Lucka + 2 ickeförare!

Rent teoretiskt så sägs det ju att om hunden hittar på annat i spåret, eller envisas att gå bakspår, har den helt enkelt för låg motivation/fel motivation för spåret och då behöver man alltså elda i brasan lite för att öka på motivationen så att hunden "är rädd om sitt spår".

Hade gått och funderat på hur man bäst höjer motivatonen för lilla tervoracern, och ådrog mej minnet av specialkursen i spår för Roland Sjösten för hundra år sedan - människor i slutet funkar på dom flesta. Värt ett försök! Borde ju funka för Narni som verkligen älskar folk och att kela med människor.

Yvonne och Eva klampar ut tre påsläpp, två på Yvonne och en på Eva. Jag klampar ut ett par till Dugga och Vilja.
Spåren får L-form där bakspåren leder till bakluckan på bilen, he he he.

Tanken är då att lilla pluttan skall tänka:
"Framspår=kul person med kul grejjer. Bakspår = tråkiga bilen."
Snitslar utgångarna och så låter vi spåren kallna. Efter nån timma går spårläggarna tillbaka på utgången och lägger sig som "slutföremål" med allehanda belöningar laddade och klara.

Påsläpp 1.
Narni tar spåret klockrent, gör en liten kontroll åt bakspåret, men tuffar på i fin fart och drag i linan åt rätt håll, går förbi Yvonne men blir tillbakaropad varpå hon ser ut som "nä, men va kul, ligger du här!". Lekte bra och blev glad.

Påsläpp 2.
Narni vindar in ingången, men kommer iväg åt rätt håll. Slår och flaxar i spåret. Går av och äter en bajs. Går på igen, flaxar lite med hög näsa. Vilt? Motvind? Tar sig fram till slutet där Yvonne lagt en kampgrej innan sej själv. Narni kastar sig över kampgrejen, men när hon får se Yvonne så ser hon inte så himla imponerad ut. Leker pliktskyldigt, men vill gärna spana inåt skogen. Knepigt!!! Fram med köttbullarna och dom gillar hon. Avslutar med mys och godis.
Hm. Engångsföreteelese?

Påsläpp 3.
Narni går klockrent bakspår. Vi fortsätter till bilen, och in i bagaget där hon får tänka över sina synder. Stackars Eva fryser häcken av sig i slutet :-). Efter några minuter så får hon komma ut igen. Då kommer det en häst med en sulky... Han vill stanna och prata men vi får iväg honom. Narni jobbar sig ut till spåret, går på åt rätt håll denna gången. Flaxar - fäster - flaxar - äter en baj - drag i linan - vänder sig om... Jag säger till henne när hon går av på ett viltspår. I den stilen tar vi oss till slutet där Eva ligger. Narni dyker in under granen, viftar fem tag med svansen, men vill inte leka. Äter dock köttbullar och är rätt nöjd.

Hm. Det var ju inte riktigt så här jag tänkte mej... Det knepiga är att Dugga och Vilja reagerade totalt annorlunda på precis samma övning! Görglada och lekte som dårar! Min lekte mindre för varje gång!

Vad är det min lilla pärla blir förstärkt av i spåret egentligen? Det verkar ju inte vara människor i allafall.. kanske är själva gripandet av leksaken? Det vet jag ju att hon går i gång på, själva katt-o-råtta-leken är det kuligaste hon vet.

Provade idag på träningen att göra en retning vid påsläppet. Yvonne lekte med Narni och sen gick iväg och gömde sig. Narni drog som en tok i linan, men näsan hamnade i knähöjd och hon körde sökbeteende istället... Å andra sidan visste hon vad hon skulle få när hon kom ut, och lekte bättre idag.

Förut har jag provat med näringspår i olika varainter, korv, köttbullar och frolic, men det känns inte riktigt rätt, eftersom Narni gärna gör avstickare och äter rådjursbajs och harbajs här och där, och för henne är ju inte det nån skillnad på en korv och en rådjursbajs... Gott som matte har lagt ut, tänker hon nog... Slarvigt av matte att slänga iväg rådjursbajsarna så långt från spåret, men det är inget som inte går att lösa = gå av spåret - äta bajsen - gå tillbaka och fortsätta spåra...

Hm.
Om Narni går på gripandet eller efterföljandet idag så vill jag nog inte byta motivation till människa eller näring. När hon väl är på spåret så är hon ju spårsäker som ett tåg på räls.. Det vill jag ju inte sabotera!!

Tror jag skall prova det gamla långsnöret istället, som rycks undan precis när hunden skall gripa så att hunden måste springa ifatt.
Och Tomas Ivarssons 5 meter mellan prylarna x 5 + 50 meter rakt + 5x5 prylar igen... Eller både ock..
Korta kuliga spår.
L-spår in i bakluckan.
Kanske lite konkurrensspår...

När man skall fajtas mot vitrumpor och bakspår får man ta till drastiska metoder :-))

Nån som har nån annan smart idé om hur man eldar på lilla Narnibrasan så att hon blir rädd om sitt spår?

Hejsvejs i vitrumpeskogen // Carina & Narni