Lördag

Hej hej

I morses begav vi oss till klubben jag och Narni för att få lite styr på träningen igen efter all härlig ledighet. Klockan 09:00 satte vi som målsättning att var på plats för att gå ut ett spår med 4 föremål, relativt kort och roligt, men med två vägövergångar, därefter valla uppletande ruta och köra 4 föremål på linje ut, och sedan fila på framåtsändande.
Efter detta torde spåret ha legat till sig i värmen och lagom att knalla iväg.

Blev väldans sugen på att mäta upp ett framåtsändande på tvärsen på plan, och bestämde mej på stående fot att ta tag i detta orosmoment.
Högreprovet närmar sig med stormsteg (jag skall vara TL tillsammans med Yvonne), och lika bra att ta tag i den värsta huvudvärken i god tid.
Vår lilla klubb har ju ett bekymmer just med brukset eftersom planen är för kort för att kunna få ut framåtsändande med startsträcka och det hela utan att hunden måste gå förbi altanen och publiken, vilket är lite smått elakt, men nöden har ingen lag.

Därför blir det bajsträning för det mesta eftersom det rätt var det är kommer en lös hund som tar slutbollen vid grusgången, eller en stackars nybliven hundägare som kliver in på plan för att träna lite bara, eller så har någon en hund på altanen, eller så har en stackars agiltyhund börjat köra slalom i andra änden på sträckan... Hm... Ena änden altan och grusgång - andra änden agilityplan+lyktstolpe+gräsodling. Lite mycket chansningar för min smak.. Jag är ju som bekant väldigt träningslat... Blir det ingen bra träning - så skiter jag hellre i allt ihop.

Eller så blir man sur som råttans för att nån stackare bara skall vara duktig men har noll koll på vad framåtsändande är för nåt meck och råkar sabotera helt ovetandes (stackars människa).
Störningsträning skall vara planerad och inte bestå i "shit happens" för mycket...

Och visst kan man köra framåt på ängarna, men skall man träna tävlingslikt så vill man nog gå fritt följ utan att stuka fötterna bland ängstuvorna, därefter en inkallning och så kommer ju framåt sen, dessutom med fritt följ i bägge ändar... Så man brukar få välja vilket man för dagen vill prioritera - vricka fötterna på fria följet bitarna på ängen - eller bara köra galopp till gruppen / sakta ut från gruppen.

Oj vilken utläggning det blev!
Kontentan av denna huvudvärk som har gnagt i huvet sen i våras, blev att nu äntligen har jag fått lite sinnesro genom att metrarna faktiskt gick ihop (!!!) , även på bredden.... Pust.

När det gäller Narnis små fläppryck, som kan komma närsomhelst, eller inte alls, varannan dag, eller inte på flera veckor... (snacka om ambivalens), så har jag börjat föra dagbok. Har tänkt pricka in löpperioder, fästingmedel, grilllukt (som jag kan känna), boreliatitrarna, fläppryck eller inte fläppryck. Så får vi se om det blir nåt mönster på sikt. Får även ta tag i veterinärfrågan och se till att komma till nån som vet vad som gäller och inte..
När man pratar med andra som varit i samma läge, så är tydligen 6 veckor pencillin + anti-inflammatorisk eller smärtstillande medicin (!) mycket vanligt... Hm... Ja ja. Vi får väl se.

Träningen då!?
Vi gjorde nog vår bästa träning på väldigt väldigt länge!
Uppletandet gick som smort - tjoff, tjoff, tjoff och tjoff.
Därefter framåtsändande på nyuppmätt plan, och första skicket gick raketen alldeles för fort, glömde att hon skulle stanna redan 4-5 meter innan gruppen för att jag skall hinna gå ifatt. Det blev ju vädligt tydligt med uppmätt 25 meter att på tävling så hade vi nollat så det visslade... Jag hade 5 meter kvar till gruppen när hon passerade linjen... Huga....
Efter den lilla tankevurpan gjorde vi om och det blev helt suveränt. Andra hållet var lite vingligt, eftersom hon inte fått retning från det hållet, men hon rätade upp sig och det blev bra. Sen var hon så herrans trött så vi passade på att köra lite sakta övningar från gruppen och ut på båda håll.
Därefter lite vila, vatten och kaffe i värmen, och sen dags för spåret som också gick kanon. Hon fick lite bekymmer vid en övergång på asfaltsvägen, där det passerat en hel skock med tjejjer alldeles innan vi kom ut ur skogen, men letade sig fram så det blev bra ändå.

Jisses amalia, så skönt att få till en träning..

Hejsvejs i lingonskogen // Carina & Narni