Båtar, Blåst och Bra träning

Hej hej!

Ja, som sagt.
Från och med nu har min blogg blivit privat, och bara kända personer får tillgång.

Detta dels på grund av att Skärhamn är ett jäkla skitpratarnäste och vissa saker jag har skrivit under våren har man vrängt till och så får man höra värsta hopkoket av historier. Jag förundras lika mycket varje gång hur en fjäder kan växa och bli till en hel jävla struts... Men med barndomens Viske-leken i färskt minne så vet man ju hur det kan bli när det kommer ur i andra änden av raden av barn...

Sånt behöver man ju inte bjuda på...
Dessutom så känns det som att man måste censurera vad man skriver, när det finns folk som kan använda orden till att sprida skitsnack, och då kan man ju likaväl skita i att skriva...

I helgen har vi varit med min mor och far ute med Hilma. Fredagen var ju kanonfin och vi siktade in oss på Åstol för att ha en bra utkik inför Tjörn Runt. Lördagen var också rätt fin till att börja med och eftersom vi tröttnade rätt snart på segelbåtarna, så stävade vi mot Marstrand istället. Väl framme så kom ju såklart regnet och blåsten. Men modiga seglare räds inte lite blöta, utan på med regnkläderna och så halkade vi runt på kullerstenarna. Narnia behövde ju ändå iland..

Fast det där modet byttes på något underligt sätt ut mot tankar på fredagsmys och Hilmas varma sköna sittbrunn och blöta som katter - regnet stod på tvärs och vi hade inga regnbyxor -
skyndade vi tillbaka ombord. Via godisaffären :-))

Under kvällen lyssnade vi på sjövädret som körde "Navigational warning - Gale" och det vanliga tugget så fort jag sätter min fot på en båt... Stormkråkan även kallad. Nåja, vi har en stor båt och man kan gå på insidan Marstrand, så på söndagen gick vi Instö ränna och försökte hålla undan från dom värsta blåshålen. Vissa platser kommer man inte undan, och det rullade rejält.
Anton satt och sjöng Sjörövarfabbe iförd gröna solbrillor, och tyckte det gott kunde gunga lite till, medan Emma var grön i ansiktet, jämrade sig i vågorna och ville spy, Narnia låg som en klubbad säl i mitt bengrepp mot bänken och sov i höga berg och djupa dalar. Otroligt. Emma piggnade till när vi pausade i Rönnäng och käkade isglass, och sen hängde hon med i gunget med gott mod och utan grönfärg i ansiktet sista biten hem.

För en annan hönsmamma vars värsta farhåga är att barn och hund skall bli skrämda av det dåliga vädret var det en väldigt härlig upplevelse att barnen ändå är så stora att dom kan hantera det hela och ta det som ett äventyr, och att hunden också bara köpte läget.

Igår var det träning på klubben, och det blev en sån där superkanonbra träning! Jag fick en grupp med 4 pers!! Suveränt!! Narni visade direkt prov på sina böjar som hon gör innan gruppen, men det fina är ju på träning så kan man ju köra och köra och köra tills att det försvinner!! Det är för en annan höjden av träningslycka när man får till det där jävla momentet!! Vi körde även fritt följ, inkallning, kryp och skall, och Narni var jätteduktig. Jag fick lite skäll av Eva att jag slarvat med stadgan, hon satt och hoppade på inkallningen och tjuvstartade när jag gick ifrån.. men så är det - ett givande och tagande :-))

Har ägnat dagen åt att städa kontoret på verkstan där jag skall husera från och med nästa vecka, några timmar per vecka. Jisses i min låda så karlar i verkstäder kan skita ner, samma kläder från värsta svetsarjobbet till kontoret. Det blir ju därefter... Fick byta vatten i skurspannen 509 gånger, minst. Golv, väggar, tak, lampor, elkontakter, hejsvejs så skitet.

Två toaletter finns det, så nästa projekt blir att göra en skylt där det står "Ladies Only", plus en lämplig dödskalleskylt och sen kan jag husera hej vilt därinne.
Jag har mutat in mitt område i en hörna, med mitt höjochsänk bara skrivbord och lite annat från förra kontoret. Planen är att sätta upp kompostgaller runt om så att jag och Narni kan hålla ifrån oss det värsta. Som kontorsperson har man visst blivit lite fin i kanten under åren :-))

Nä men oj vad tiden går! Emma har smugit sig med på Alizias ridträning och fått tillbaka sin tappade ridsug så nu vill hon börja rida igen - ve och fasa. Men bara att se glad ut!
Så nu skall jag leverera henne och kusinerna på Valsäng!

Kram på er // Carina