lördag 3 oktober 2009

Lördag igen

Hu så fort veckorna schwischar förbi...
Var lite träningssugen, trots min lilla knäppfia till hund, men det visade sig vara MH på klubben, och med lite ösregn på det så var det enkelt att stanna hemma... Nåja, det blev istället att jag tog Narni med mej och gick och jobbade några timmar, så slipper jag i morgon. Kanske är det bättre väder i morrn. Då skall vi nog lägga lite små korta upptag att roa oss med, jag och Narni.

Lilla Narniparni har varit riktigt vettig idag faktiskt, och dum som man är tänds en liten liten glimt av hopp. Kanske, kanske, kanske håller det några dagar nu?

På några små detaljer har jag lärt mej avgöra om det är "fläppdag" eller "bradag", och det är tex hur Narni beter sig dom första meterna mellan ytterdörren och bilen, samt på promenaderna...
Springer hon ner till grinden och gör några piruetter runt runt runt, minst 3 stycken = bra dag.
Bara springer ner till grinden, kanske nån halvhjärtad snurr = dålig dag.

Om hon drar iväg i kopplet och jag säger till henne / Dålig dag = ingen effekt, drar ännu mer i kopplet, flänger runt som en dåre, noll koll bakåt.
Om hon drar iväg i kopplet och jag säger till henne / Bra dag = då blir hon inställsam och går som en ängel, söker kontakt och fjäskar... Drar inte kopplet på långa sträckor och öronen bakåt för att ha koll på mej.

Jisses. Ni fattar ju hur schizofrena vi blivit jag och lilla Narni Jekyll/Hyde.

Häromdagen kom Evas Tommy förbi för att lämna en gitarr som han hade strängat om för mej, och han fick sig nog en chock. Narni snöade in på en fläck på hans byxor, i knähöjd, svansen mellan benen, och fick sen ett fläppryck av sällan skådat slag så att hon tömde analsäckarna i hallen... Jösses. Sen gick hon inte i närheten av hallen eller Tommy på hela tiden han var där. Stackars Tommy och stackars Narni. Bara att ta hunden in i duschen och tvätta golvet i hallen.

I morgon är pencillinkuren slut. Vi får se om min nya vette tycker det är nån idé att köra på en 3veckors till, eller om vi skall ge upp...

Kanske är det ödet ändå som har sett till så jag inte har nån hund att träna med nu i denna stressiga period i livet? Istället för att jäkta till klubben i ur och skur så kan man hålla tvättberget stången, diskmaskinen rullande och dammråttorna på plats på kvällarna.

Träningskompisarna står iallafall inte och faller med mej, och det känns ju bra att nån håller ångan uppe :-)) Vissa roar sig med kennelläger, och andra med uppletandekurs! Kul!

Ha det bra // Carina & Narni

1 kommentar:

Patricia sa...

Tänker på dig.... kram