Precis tillbaka efter en förmiddags hundträning tillsammans med träningskompisarna.... Började med att lägga spår åt varandra vid 10 tiden, och så tränade vi lydnad och fikade lite medan spåren låg till sig.
Lydnadsträningen gick helt okej i lervällingen, medan spåret verkligen blev en historia för sig...
Jag hade lagt ett spår till Anna och Anna hade lagt spår till mig, cirka 1000 meter med vinklar och 8-9 föremål. Vi började med Franks spår, och medan vi var iväg i skogen satt Narni och skällde i bilen... Hm...
Mitt spår hade nu legat i mer än två timmar... När det är min tur så plockar jag således ut en studsboll ur bilen... Tvärtemot alla mina normala regler så släpper jag på studsbollen som såklart bara springer runt och velar. Jag skulle ju såklart ha gått av henne i 5 minuter, sedan satt henne ner eller lagt henne tills hon var sansad. Sparkar mej själv mentalt på smalbenen medan hon så småningom fäster på spåret någorlunda hyfsat tidvis. Att man aldrig lär sig.
Försöker lägga henne eller sätta henne vid varje nytt påsläpp efter föremålen, men hon är inte riktigt i balans ändå. I mina drömmar så skulle hon sitta och vinda in spåret för att sedan lungt och metodiskt fortsätta, men istället så löser hon alla problem med att springa runt, och så kommer lintrasslet som ett brev på posten... För högt tempo och ofokuserad.
Dessutom får hon troligen syn på ett rådjur när vi kommer upp på en höjd, och därefter så är det ännu svårare att få ner näsan ordentligt igen.
Som tur var så gick Anna med bakom och vid ett tillfälle när hon tydligt gick på ett annat spår så sa jag till henne på skarpen och satte på henne på det "riktiga" spåret igen, och då spårade hon fint en stund tills nästa föremål.
Vid nästa svårighet väljer hon istället för det riktiga spåret ett annat och cyklar iväg. Efter att hon velat runt en stund så hittar hon rätt spår igen, och då ser jag hur hon skärper till sig och liksom suger in hela marken i näsan och spårar mitt i spårkärnan, ända till slutet kanske 50meter bort. Så slutet blev inte helt tokigt..
Om man skall se fördelar med dagens spår, så fick hon förstärkning på lagom avstånd varje gång hon återvände till spåret, och dessutom fick jag ett sällsynt "säkert" tillfälle att säga till henne på skarpen, varpå hon hittade ett föremål efter 15meters kanonfin spårning på rätt spår.
Hon är ju inte så gammal och spåret hade legat länge... Så förhoppningsvis lärde vi oss massor båda två på dagens spårkatastrof...
(Narni står fast vid att man visst kan spåra två olika spår samtidigt! Man kommer ihåg var mänskospåret går och tar sig små utflykter för att leta rådjur under tiden bara... man kan ju alltid återvända till männskospåret!)
Hade det varit tävling idag, så hade det gått käpprätt åt skogen! Dom hade fått komma och hämta oss nånstans bortkollrade mitt i urskogen.
Nu ser vi fram emot den nya traditionen "Nyårsleta" på nyårsaftons morgon, som Anna uppfunnit, med mål att köra slut på hunden inför kvällens firande. Skall bli kul!
Kram o hej leverpastej // Carina & Narni-parni-päronprutt
5 kommentarer:
Men Carina ni har väl inga skogar på Tjörn och absolut inga urskogar!? :-o Eller har jag missat dom när jag var på Tjörn?? Vi har också varit ute och spårat idag och Gouda var jätte duktig, min spårläggare vet inte riktigt var hon har gått i skogen, det visade sig att när hon gick tillbaka så gick hon parallelt med spåret och det var inte mer än 20 meter mellan spåren, Gouda fixade det galant :-)) Ha de gott.
ingen fara carina jag har vanan inne att leta efter spårekipage en gg i S-sund som spårläggare fick jag leta upp en kvinna o hund med med min hund efter 3 timmar jag har nog alldrig blivit så utskälld av någon som gått vilse, nu har jag inte spårhundar men vi fixar nog det ändå :-) så bara ring om du känner dig vilse.
Ojojoj vad du är flitig. Rusa har som tur är datorförbud för annars skulle hon bli svart av avundsjuka... Här duggar det inte tätt mellan träningspassen för tillfället, men jag vet av erfarenhet att det brukar bli bättre framåt januari.
Det finns GOTT om plats för både husvagnsvändningar och kanske ffa uppställning. Åkersberga är en skärgårdskommun ca 3 mil norr om huvudstaden. Nu har vi förvisso en bra bit till havet men det finns där dock. Vill du läsa in dig närmare på var huset ligger är adressen Seveniusvägen 39A
Men jag gjorde här ett försök att länka till en karta med flagga på huset...
Och skog finns det i mängder, så jag kommer till och med kunna gå rakt ut från tomten och lägga spår :D
Välkommen välkommen, Stockholm har ju ett stort utbud av aktiviteter som borde passa hela din familj när du är och tränar hund i skogen!!!
Gott slut och Gott Nytt År! Hoppas ni får en smällfri nyårskväll.
Kram Linda
Hej svejs! Vad flitig du är med träningen. Tino & jag har haft "taktik vila" nu över julen. Imorrn ska vi iaf ut & köra et lydnadspass. Det är svårt att lägga några spå här för det är mycket is i skogen.
Gott Nytt År!
/Annica
Ja fy fasen...
Fast kul var det... så nu har jag börjat peta i Vilja små blå korn för att hon skall växa lite snabbare... hehe, hon har faktist dubblat sin vikt från när hon kom... (Om hon ändå var halvfärdig vid ankomst)
Ha ett Gott nytt år nu!
Får fira med nerdragna persienner och radio på! :D
Skicka en kommentar