Upp och ner - nu gnäller jag en stund

Det verkar som det mesta i vår tillvaro just nu är upp och ned... Mycket på jobbet... kan man lugnt säga... när jag är hemma får jag dåligt samvete för att jag inte är på jobbet och hjälper till, och när jag åker till jobbet så får jag dåligt samvete för att barnen är hemma ensamma....

Anders är i Riga sen i tisdags, jag är kanonförkyld, huset är som ett bombnedslag, jag får inte till några träningar, och när jag får till en idag (en timme) så regnar det som spön i backen samtidigt som jag upptäcker att mitt svindyra regnställ har blivit förstört och gått sönder både byxor och jacka. Dessutom ringer mobilen stup i kvarten, både jobb och barn... Alltså lika bra att jag hade stannat hemma vid datorn (och jobba) och vara närvarande för barnen.

Nåväl jag fick ju till en stunds regnträning med hjälp av ett par lånade regnbyxor från Eva och klubbens låneregnjacka... Lek och bus och roligt och sen åkte vi hem igen. 20 minuters effektiv träning sen förra lördan är ju katastrof.

Och mitt upp i allt så är det visst snart jul säger dom... Hm... Blä. Julefrid är nog inte för alla. Julestress liknar det mest... Eller så är julefriden det där man får efter att man har julstressat i 4 veckor och stupar utmattad i soffan framför Kalle? Om man kan varva ner då vill säga...

Men det finns hjälp att få. Färdigbakade pepparkakor. Färdigbakade lussebullar. Färdigkokt skinka. Färdig inlagd sill. Färdigplanterade julgrupper. Färdigsydda julgardiner. Färdigsydd Sockerbagarekostym. Färdigsydda lucianattlinnen, osv.... Problemet är bara att man måste ta sig till ställen där dom säljer allt det där ovanstående... och när skall man hinna det då?

När man uppfann begreppet dubbelarbetande kvinnan i jämställdshetens namn så uppfann man också ICA köket, makaroner och pulvermos tror jag...
För hur skall man hinna med?? Nån karl sa på teven att vi ägnar i snitt 15 minuter åt matlagning varje dag... Hallå-hallå! Undra varför? Hur inspirerad är man av att laga mat när man kommer från jobbet/affären/hämtat barn osv, stressad som en gris och ser berget av disk och tvätt, en hög med läxböcker och lappar från skolan och huset ser ut som Beiruts förstörelse?? Energin och motivationen tog slut redan när man stängde dörrn på jobbet, och inte blev den högre på vägen hem. Gäspningarna börjar halvvägs hem, och då vet man att det bara blir värre...

Nä, istället så gör man färdigt det viktigaste och sjunker ner framför datorn eller teven och flyr en stund så att hjärnan får lite annat att tänka på en stund... Man kan inte gå på högvarv jämt ju....

Åååååååå vad jag gnäller. Jag vet. Skall försöka hitta nåt roligt att skriva nån annan dag... Kanske när snoret lämnar hjärnan och hostan flyger sin kos... Då brukar jag bli glad igen.

Hejsvejs