Taggsvamp

Hej hej!

Har mirakulöst nog lyckats få till två träningar två dagar i rad. Och så har det varit två riktigt bra träningar dessutom! Skönt! Visserligen ösregn på fredagen och blandade skurar på lördagen, men det är rätt skönt, för man blir garanterat ensam i skogen :-))
Bilisterna tittade långt efter mej när jag gick längs vägen, och undrade vad jag var för en tok i ösregnet. Tur att man har en hobby som funkar i alla väder och årstider!

På fredagen lade jag ett spår till Narni på ca 200 m, 3 föremål och med sidopåsläpp med ingången ute på vägen (L-spår). Gjorde det kul och krångligt med klättring upp för små berg och i skrevor så att hon fick jobba ordentligt. Snören i alla föremål för att leka katt-o-råtta lek, det är Narnis favorit. Hon är snabb som en vessla!

Mitt när jag går och lägger spåret så trillar jag in i ett stånd med taggsvamp! Och jag kan ju inte klampa igenom det, och ännu värre när Narni kommer brötande så trampar hon ner den goda svampen. Nix, bara att lägga föremål som avledning och plocka all svampen! Men så typiskt har jag inte ens en bajpåse med mej... Det fick bli att packa i tröjan. 6-7 stycken stora taggisar, det blev ett himla lass!

Medan spåret ligger så åker jag till klubben och tränar och det går så där himla lysande så att man blir alldeles varm i kroppen. Jäklars vad bra hon är Narni när hon är på rätt humör! Och den här koppelvarianten verkar verkligen fungera!
Tillbaka till spåret, som Narni tar klockrent åt rätt håll, hittar alla grejjerna och busar som en tok! Vad mer kan man begära av en träning! På kvällen stekte vi svampen och jag och Emma som är familjens svampomaner åt så vi storknade av all taggsvamp! Även några kantareller hade slunkit med i påsen, så det var rena festen!

Lördag morgon bytte jag spår med Anna. Jag lade ett klurigt till Frank och hon lade ett till Narni. Även i Franks spår fanns det svamp, fast kantareller, och efter jag lagt spåret gick jag till min lilla hemliga taggsvampshörna på klubben och kollade om dom hade växt till sig. Jajjamen, även dom var plockfärdiga och ingen hade lyckats trampa igenom mitt lilla hemliga ställe! Värre var det med mitt höstkantarellställe, det var helt avplockat... Nackdelen med att få en massa bruksfolk på klubben är ju att alla förr eller senare upptäcker mina hemliga ställen sen många år tillbaka! Men det är det värt, man kan ju köpa svamp i affärn i värsta fall!

Sen tränade vi och hade återigen en oförskämt bra träning, och ännu trevligare att ta en fikapaus i Bosses lilla bås med hundarna på plats en bit ifrån. Både jag och Anna var väl lite avslagna och tog dagen som den kom. Skönt!!

Spåret gick väl inte helt lysande, men samtidigt visar det på vart vårt problem ligger... Motivationen för förarspår är högre än för icke-förarspår... Fy på matte!!... Roliga mattespår och tråkiga tävlingsspår med torra pinnar på tävling, och få träningsspår med okända människor??

Som tur var hade Anna lagt snörgrejjer så förhoppningsvis blev det ändå en bra övning... Men men... Frågan är ju om Anna-spår är så mycket icke-förarspår, hon har väl lagt typ 90% av mina icke-förarspår... :-))

Det första som händer är att narni går bakspår, vilket nu så här i efterhand verkar vara mer en regel än undantag på icke-förarspår... När vi väl kommer rätt, är hon taggad och tar två snörprylar, vi leker och busar. Sen får hon problem och strular och lurar ner oss i en sänka och hoppar runt och hit och dit... Vet att Anna hållt sig på insidan vägen och när Narni flänger över vägen för att spåra i skogen på andra sidan vet jag att vi gått bort oss och tar av Narni från spåret.... Tänker att det också är en lärdom, att inte få fortsätta spåra när man slarvat bort sitt spår... Anna berättar sen att hon gått uppe längs en bergskam och troligen så gick Narni nedanför kammen och letade spåret, men lyckades inte och hittade på annat... Eller så lurades hon iväg på något annat och sen inte kunde hitta tillbaka. Skitsamma. Snopet för damen att inte få nåt slut iallafall tänkte jag, glad ihågen och travade tillbaka.
Nu måste jag helt enkelt muta mina kompisar till att lägga roliga icke-förarspår högt och lågt över vintern, och det skall bli kul att se om bakspåren minskar i frekvens!

Eftermiddagen och kvällen har vi ägnat med min bror och svägerskan med barn, och det verkar som om kusinerna vill sova över, så vi får säkert fullt upp ikväll.
Narni sover som en stock, helt slut. En härlig känsla i mattes mage när man ser en lyckligt trött hund, eller hur!

Gokväll // Carina