Härliga höst

Hej hej!

Hösten är min bästa årstid. Vet inte vad det är riktigt som gör det? Svampen? Slippa baddräkten? Lagom temperatur? Mindre turister i Skärhamn?
Hm. Får återkomma om jag kommer på vad det är.

Annars har jag då alltså börjat jobba på ekonomiavdelningen på Najadvarvet. Hur spännande som helst! Härliga människor med tonvis av humor. Kafferast. Lunchrast. Flextid. Kompledigt. Kunna stänga dörren och åka hem utan att älta jobbet hela natten. Fick ett eget rum med en egen skylt! Efter 4 dagars jobb så känns det väldigt bra faktiskt.

Även en liten glimt in i vanliga människors liv för lilla mej som förutom några sommarjobb inte haft ett vanligt svenssonkneg förut utan jobbat i familjeföretaget sen Jesus sprang i kortbyxor...
I första omgången är det till och med januari som gäller, och sen får vi se vad som händer med våra andra företag och om Najad och jag trivs med varandra :-)).

Barnen har växt med uppgiften, och klarar numera av morronrutinen själva och tar sig nästan själv till skolan. Anton behöver sjuss ibland i ösregnet och då smiter Anders hem och kör honom. Och det funkar faktiskt över förväntan. Jag åker klockan 06:45 och är hemma 17:30 så dagen blir ju kort när man skall hinna med allt hemmavid, plus att jag då har mina extra timmar med företagens papper och meck. Men Anders och barnen har engagerat sig och försökt att hålla undan det värsta. Så får jag jobba ikapp på helgen.
Att åka 35 minuter morron + 35 minuter på eftermiddagen har faktiskt visat sig vara rätt skönt! Man hinner liksom fundera och tänka och stressa av och bara vara stilla en stund. Väldigt oväntat, jag trodde nog att jag skulle bli frustrerad av all tid som går till spillo... Hoppas det håller i sig, om en vecka kanske jag har ändrat mig...

Narnia är numera alltså verkstadshund och har även blivit husses hund...
Nu tillexempel ligger hon brevid honom nere istället för att klistra på mej uppe vid datorn. Bra eller dåligt får framtiden utvisa.
Att vara vakthund i en verkstad är ett fint jobb annars, och att åka med husse i lastbilen och hämta och lämnar prylar och ha det bra. Emma har gått och hämtat henne några dagar efter skolan och promenerat lite och det är ju också bra. Kanske skall Anders åka på långjobb i oktober och då får vi kanske problem, men det får lösa sig på nåt sätt...

På träningsfronten kan man ju bara sucka en lång suck.
Hamnar som brukligt långt ner på priolistan...

Sista träningen - i måndags - gick istället för att ägna ledig kvällen åt min hund, så fick klubbåtagande gå före och istället ägnade jag kvällen åt att snitsla spår i skogen inför tävling i helgen (med viltälskande hunden skällande som en galning i bilen), och att slita håret över att upptagsrutan växt igen totalt så att den var totalt oanvändbar. Förra tävlingen hade väl inte löven spruckit ut, så då funkade det, men nu är det som att gå in i en vägg... :-(( Och inte nog med det så går det dubbelt så många snitslar åt (eftersom min spårläggare Eva inte gått spåret förut).

Med snårskog och snitselbrist på hjärnan skulle jag då pressa in lite träning när jag ändå var på klubben, och meckade mej tillbaka till klubben och körde framåtsändande. Och det gick käpprätt åt helvete. Självklart.

Efter att jag försökt balansera och jobba bort retningarna i varje ände med istället belöning hos mig (inför inkallning), så går hon som en jäkla slalomåkare. Och närmare och närmare mej. Det är fanimej antingen eller - Överljudsplan som inte kan slå av i tid utan tjafs och springer ur momentet - eller Slalomåkare utan fast kurs och 5 meter för kort - ... Blä.
Och inte blir det bättre av att det inte blir några träningar av med 4 människor! För slalomåkeriet ökar markant om det står folk på plan. Skulle behöva 4 personer stående på appelplan en hel jäkla kväll så jag kan få träna-träna-träna... Tyvärr omöjligt uppdrag på grund av alla faktorer. Idiotprojekt att tävla på söndag, men hundstackarn behöver ju få göra något vettigt nån gång. Betald träning är ju också träning... Tror jag.

Hittade ingen annan råd på spårproblemet än att åka direkt från jobbet igår och snitsla färdigt.. Eva och jag slog våra kloka ihop i gårkväll i ösregnet och vips kom hon på en bättre placering av upptagsrutan som blev så bra så jag nästan grinade där i ösregnet. Och mörkt blev det också.... Hu.. Är så jädrans mörkrädd i skogen så det är löjligt...

Slutligen... för att vi inte ska tappa stinget i vår maxade vardag, så har Anders fått en katt... :-))
En norsk skogskattunge med stamtavla och hela köret, och vi skall hämta den idag.
På foder tror jag det blev till slut.
Lite blandade känslor inför detta kan man lungt säga... Narni kan behöva lite kattlig fägring så kanske hon ger fan i dom ute? Sällskap när Narni är själv? Äta kattbajs är ju aldrig fel? Kanske kan katten få bukt med våra mössproblem? Sen förra katten dog 2007 så har mössen flyttat in :-(... Och skulle en hamster rymma, så har vi ju ett problem mindre direkt... nä, skämtar bara! Barnen får en sängkamrat att klappa på så kanske deras nedärvda mörkrädsla lägger sig? Fast då blir det väl bråk om vem som skall få ha katten.. Hm :-)

Anders vill döpa katten till Britta, he he he...

Återkommer kanske med lite bilder under helgen om jag hinner... Skulle tränat i morrn, men så damp insikten ner att det är MH hela dagen så det är lika bra att glömma framåtsändandet och be dom nolla det med en gång :-))

Ha det bra alla goa människor // Carina