Soffsittare

Efter påskafton och påskdagen med gäster båda dagarna, damp jag och Anders ner i varsin soffa i dag och fick problem att komma ur den igen. Ungarna var och lekte med kompisar och vi bestämde oss för att ta en låååång promenad. Sagt och gjort, Skärhamn runt blev det. Jag och Narni diskuterade koppeldrag mer eller mindre hela promenaden, hon har nog läst nån hundbok som säger att man skall bli bråkig när man fyller två år... Hundmöten har tydligen oxå fått en helt annan innebörd, och svansen står som ett spett rakt upp i luften. Så det fick bli sagt-ord-gäller på sitt kvar vid varje hund....

Vi tog svängen förbi min kusins "ny-gammal-öppnade Lars-Görans" och åt lite korv och mos. Finfin söndagsmiddag, va! En rundtur i lokalerna fick vi också. Det kommer bli ett ordentligt lyft om man jämför med gamla Fregattens murriga lokal med bröte i alla hörn.

På påskdagens morgon tänkte jag göra mej till och fixa ett upptag i skogen mittemot vårat. Av nån anledning så blir aldrig dom spåren bra, men jag tänkte skam-den-som-ger-sig och klampade på in i skogen. Det var snö på marken... I början helt orörd snö. (det snöade dagen innan) Nåt rådjursspår. Lägger frolic i fotspåren ca 10 meter från påsläpp. Rätt var det är hör jag att det drundrar i marken och tänker fan-jag glömde stänga grinden, här kommer Narni, men istället kommer en hel flock med rådjur brakande rätt över spåret och fem meter ifrån mej (dom såg mej inte)... Hm... precis i min vinkel... Nåja, bara att trava vidare... Lägger föremål nummer 1 och fortsätter fem meter. Då ser jag spår efter en människa och en hund. Färska spår. Hm igen. Viker av och tar en annan rutt men även där är det spår, andra spår också med hund/hundar. Så många så man inte kan urskilja hur många (!). Beslutar att föremålet jag lagt förut får bli slut på påsläpp nummer 1 och försöker leta upp en spårfri ända på skogen. Totalt omöjligt. Det måste ha varit 15 pers med olika varianter på hundar och sprungit under 24 timmar i "min" skog... Inte undra på att det aldrig blir bra när vi spårar där! Snacka om autoban!

Tillslut får jag en snilleblixt. Jag lägger såklart på berget! Över ljungen, över berget och så lite kringelikrok + föremål. Jajjamen, travar iväg och lägger spår, lägger en kampleksak i slutet tar femton steg och vad skådar mitt västra öga? Människospår! Mitt uppe på berget! Folk är inte kloka ;-))

Hem och fundera över om jag verkligen skall låta Narni ta spåret... Spåra eller inte spåra, det är frågan... Flaxig som hon är redan innan... I spåret ligger två av våra bästa leksaker... Gå och hämta utan hund? Hm... Bekväm som jag är så vägde "spåra" över och vi gick för att ta spåret.

Det första spåret så: Narni gör ett jättefint upptag, ut i linans längd och får frolic i stegen, kanonbra! Vinkeln med rådjur blir svår, hon skevar iväg efter rådjuren och jag frågar -Va fan gör du? -Ooops säger hon, vänder på en femöring, tar rätt spår och spårar rakt på föremålet. Pust. Spår ett blev ju riktigt bra kantänka.
Det andra spåret hade jag också lagt frolic ca 10meter efter påsläpp och dom tog hon fint. Därefter gick hon hyfsat, men med något hög näsa, fram till föremålet, eventuellt fick hon vittring på gubbstrutten som klampat runt på berget, och det kan ju förklara den höga näsan... Mindre bra träning kanske...

Slutligt så övervägde nog fördelarna och förhoppningsvis fick Narni lite mer erfarenhet och jag med. Dock var det absolut sista spåret i den skogen... Nästan bättre att spåra på Icas parkering... Tur att det är snö ibland så man ser vad som händer...

Ha det bra // Carina & Narni