Privatträning!

Idag har jag och Eva varit och fått privatträning hos Mette Klavenes. Det var en julklapp från Eva, och det var hur bra som helst, och precis vad jag behövde just nu.... TACK!

En dag med maxat brukstänk och input från någon som dels är van vid belgare, och duktig förare på elit och SM nivå... Livet på en pinne.

Dagens problemställning var då dels att jag blir så jävla nervös och annorlunda när nån kommenderar, dels att Narni går i gång och låter när jag säger till henne, eller när det inte kommer nån belöning. Dessa två faktorer samverkar då och så har vi problems...

Vi körde igenom lägre programmet, och min vana trogen blev jag ju riktigt skitnervös. Vilket var bra, för Mette förstod precis dilemmat, och tolkade även hon Narnis ljud/position som frustration. En lösning hon hade var ingången på tävlingsbanan, där jag helt enkelt tar bort transporten in (där jag går och bygger tankespöken om domarn, om att alla vill att jag skall göra bort mej och sånt där), och istället går fram själv till startpunkten och har Narni sittande kvar en bit bort. När jag är klar kallar jag in henne, kopplar upp, gör några små halvhalter med social belöning till en liten procedur, tills jag känner att hon är med mig, och sen kör igång.
Det kändes omedelbart som en bra grej, och vi körde några olika upplägg.

Fria följet fick jag bakläxa på luftande i helt om, och tips om att använda ett tunt snöre som kortkoppel, och sakta farten i kurvan. När jag började gå var jag tydligen stel som en pinne, men efterhand slappnade jag av och sjönk ihop, och då var Mette på mej direkt "sträck på dig". När Narni börjar hamna efter, så säckar jag tydligen ihop, varpå hon blir frustrerad och kanske låter lite, och så säckar jag ihop lite till och kanske till och med böjer huvet lite mot henne, och vips så har vi fått vårat lilla missförstånd... Klassiskt va, men så svårt att se på sig själv...
Mette lånade Narni en stund och visade hur hon jobbade med kortkoppel, sakta tempo och med små små små rörelser i kortkopplet för att styra/hjälpa hunden, och efter en stund gick Narni så jädra bra så jag storknade... Så där vill jag att hon går för mej med!

Framförgåendet gick bra, så det var inte mycket att orda om. Framåtsändandet tyckte hon att jag bara skall fortsätta som jag gör, fast för att få ner farten på galoppen kan jag sätta en "target/hållare" på pinne innan gruppen med en köttbulle på som hon förhoppningsvis bromsar in för att ta på vägen ut och växlar då automatiskt om till sakta. Hållaren gör att den kommer upp från marken och man slipper få in "näsan" i momentet. Två gånger med hållare och vips så är den borta gång tre, och förhoppningsvis får vi en växling där då. Och så oändliga upprepningar såklart :-)

Inkallningen var bra. Apporteringen var bra. I krypet vill Narni vara hög i rumpan vid starten, och där hade Mette tips om min kroppshållning (vriden axel och huvud, men måste inta den posen innan momentet startat, annars kan domarn dra för dubbelkommando), ställningen/tyngd bakåt på vänster benet innan start, men att hunden skall krypa på båda benen i jämn fart och teknik, godis kast i olika variationer istället för att ge godisen med handen. Även detta funkade kanonbra, och Narni smetade ut sig kanonfint och sänkte farten.

Jag gillar Mettes tänk i krypet där hon vill att hunden själv skall få välja vilken teknik den vill använda och är bekväm med, och att man därifrån sedan får träna sin hund. Bättre att få en 8-9 med aningen hög rumpa men med jämn och fin takt, än att få en nolla för att hunden inte klarar att åla efter special och press på tävlingen (det är ju för sjutton 12 meter eller nåt i elitklassen...) ...

Eva fick oxå sina fiskar varma, men det får hon redogöra för själv...
Efter träningen åkte vi och åt, och sen stannade vi på Kungälvs BK på vägen hem och tränade lite på det vi fick med oss hem, och det funkade lika bra där. Narni är helt klart väldigt störd av tävlingssituationen, och jag behöver träna mängder med "prov-starter" så att Narni känner igen den lilla inkallningsövningen och halterna, och inte blir frustrerad utan belöning, utan håller passet ut..

Nix, nu är det dax att spela StarWars. Efter matteläxa från magsjuketiden och annat så måste man ha ett belöningssystem att jobba emot... Det kan tilläggas att jag gillar dataspel lika mycket som Anton gillar skolarbete... (=inge kul alls)

Ha det bra // Carina & Narni