Emma 10 år

Idag fyller Emma 10 år!

Tiden går fort... tänk att det gick så fort.

I fredags hade hon och en kompis 20års fest tillsammans på Röavallen. Det var en lyckad tillställning, med lekar, god mat godis, chips och glass i stora lass. En hel bärkasse med fina presenter blev det också, och två mycket nöjda 10åriga damer.

Idag är det tjocka släktens tur, och det blir lite mindre avancerat med kaffe och tårta. Morgonpresenterna bestod av olika ridprylar, borstar, hovkrats, ridspö och handskar. I eftermiddag anländer den "riktiga" 10årspresenten, en ny cykel. Håller tummarna för att den skall få godkänt! Man vet aldrig...

I går var det arbetsdag på TJBK och vi trotsade regnet och röjde i uppletanderutan och gjorde den väldigt fin! Jag och Erica var på plats kl 9 på morgonen så vi hann med framåtsändande träning och rutan, både innan och efter arbetet, och inemellan blev det lite uppletande eftersom vi ju måste provköra "nya" rutan, när den ändå var vallad och klar!

När alla åkt hem gick jag och Erica ut spår till varandra och därefter tränade vi en stund till. Jag fick lite att fundera på på framåtsändandet... Tänkte använda den "vanliga" modellen med att dela i 3 delar. Framåt - galopp till gruppen. Sakta - skritt ut till punkt. Inkallning med mej gående emot. Så långt så bra, om det inte var för det femomenet att Narni inte kan ha lina på sig. Hon går i sidled och blir skev i kroppen så fort linan/kopplet är på. Och jag blir så herrans förbannad när linhelvetet strular! Och sakta gåendet i vanligt koppel blir ju inte samma sak på långt håll när jag inte kan påverka.

Nä. Stopp o belägg. Återgick på prov till min gamla variant jag hade på Glimmer där man helt enkelt kör in sträckan först, så att hunden blir rak. Ibland bryter man av och belönar med boll på punkten innan gruppen. Men aldrig boll på "andra sidan" gruppen, utan bara förväntan på att få stanna. Först en rak inkallning genom gruppen. Eventuellt ett rakt fotgående också genom gruppen om hon är för het. I varje ände (75meter) har jag en belöningspunkt (skål) där belöningen hamnar först när jag kommer dit. Så även om hon rinner iväg så blir det inget förrän jag har stannat henne och sedan kommer fram och lägger dit godisen och säger slut. Sakta får jag träna i koppel vid sidan av. Nå, vi provar denna modellen ett tag och så får vi se vart vi landar.

Spåret som Erica hade lagt till Narni var SUVERÄNT. Vi gick som sagt åt varandra, och som bekant är spårmarken på Tjörn lite svår ibland. Vi skrämde upp varandra båda två med att berätta hur hemskespåren gick lite innan vi gick dom (jag ramlade två gånger i Tildas spår), så jag tror att vi båda två blev paffa hur bra hundarna löste alla klurigheter med stup, rotvältor, övergångar, gärdsgårdar, vinklar och risbuskar utan att blinka! Dom var helt enkelt skitbra båda hundarna igår och jag blev riktigt överraskad hur bra Narni gick! Hon är ju bara 18 månader, men löste allt skitbra och helt själv. Vid ett tillfälle gick spåret längs en bergskam och Narni kom ifrån det. Gjorde en ringning och kom på spåret själv, och efter 10 meter låg en tennisboll, så himla bra tajmad! Man riktigt såg hur glad hon blev! Skithäftigt!

Nä, nu är det dammsugarn som gäller så jag hinner klart till gästerna kommer!

Kram // Carina & Narni