Gosa med vargar!!!

Igår klockan 05:45 blev jag hämtad hemma och i två bilar styrde vi kosan österut under förmiddagen. Jag fick lite uppdrag av mina elever, bland annat att brodera (!!!) en hund, men som "tur" var, tappade jag nålen mellan sätena i Johannas bil så den försvann... Ooops så det kan gå! Tre stygn hann det bli med stöd av Lotta som visade sig vara skräddare!!! Det hade dom inte räknat med he he he... Men det sket ju sej ändå när jag tappade nålen... Nåja, vi fick fler uppdrag bland annat att förutspå framtiden för resenärerna i den andra bilen "om fem år". Vi tog uppgiften på största allvar och det blev skitroligt!! Därefter skulle vi räkna ut så många sätt vi kunde på vad man kan använda en klänypa till... Det blev över 100 i "Annas" bil, men vi fick hjärnsläpp långt tidigare än 100... Vi får väl skylla på att dom var två fler i sin bil!

Fortfarande vet jag inte vart vi skall, misstänker kolmården, antingen "varghägnet" eller "delfinariet", och drar en lättnadens suck när det är vargar och inte delfiner vi skall hälsa på!

Vid lunchtid knallar vi in i varghägnet med "vargpappan" Patrik, som själv har "nappat" upp vargvalparna som nu är vuxna vargar. Några av varghannarna möter oss vid grinden, hoppar upp och slickar i ansiktena och är hur keliga som helst.

En strikt rangordning råder, den märker man av med en gång. Nummer fyra håller stenkoll på nummer fem, nummer tre på nummer fyra, och så vidare uppåt till flockledaren som håller stenkoll på dom allihopa. Vi får höra massor av intressant varginfo, men även kul episoder från deras uppväxt och hur dom tog valparna från lyan vid 3-4 dagars ålder för att prägla på Patrik och hans fru. Vi får även äran att lyssna på vargyl på 1 meters håll, efter att Patrik fått igång dom att yla, skithäftigt!!
Vid ett tillfälle nappar "nummer 5" tag i Martinas märke på jackan. Patrik säger Nej, och då kommer alfahannen och skall hjälpa till att "säga till" nummer 5, nummer 2 och 3 är också med i diskussionen, och rätt var det är står vi bland fyra varghannar som "diskuterar rang och uppförande" och det var ju lite spännande :-O.
Femtio kilo varg som kastar sig åt sidan är inget man vill ha i knähöjd. Med hjärtat i halsgropen försöker man dra sig undan vargarnas diskussion, och tillslut fick vi lösa upp situationen med en promenad runt i hägnet för att coola ner läget lite granna...

Sammantaget så var detta bland det häftigaste jag varit med om på länge! Vilken känsla!!
Och ett stort tack till mina allmänlydnadsaspiranter som fixat till utflykten och denna helcoola dag bland riktiga vargar! Och vilka bilder vi fick, jag har nog 25 bilder på vargarna, och minst tre kameror till var igång! Kanske kommer det mer vargbilder här i bloggen efterhand!

Kram // Carina