Trix

Igår fick jag trixat till mig ett spår, mitt emellan en matt-tvätt, kompishämtning och kvällsmat. Pratade med Eva i telefon och lyssnade på mej själv som gnällde över hur svårt det är att få till ett spår på veckodagarna. Jävlar anamma tänkte jag och kontrollerade var ungarna var, satte något att göra i nävarna på dom, dränkte in mattan med tvättmedel, och bad Anders (som startat ett nytt byggprojekt i trädgården) hålla ett öra på ungarna. Körde ner på industriområdet för att lägga ett apellspår.
Står och vindar och funderar och bestämmer mej för en av ängarna och där jag skall gå. När jag väl hamnar på ängen så blåser det sidvind, motvind, sidvind (!!! det blir aldrig som man tänkt sig), men va fasen, nån gång måste det ju bli svårt, och Narni borde kunna lösa en motvindsvinkel... noterade även en skock får på en äng längre bort, och tänkte att ja, det kan ju vara en lagom störning.

Hem och laga mat, utfodra barn och gubbe, och sedan iväg och ta spåret. 60 minuter.
Påsläppet gick som en dans (sidvind) och första apporten klippte hon. Påsläpp igen och som väntat blev det jättejobbigt. Men hon arbetade som bara den, försökte och försökte och tillslut så räknade hon ut hur man skall göra, och efter lite ringlande hit och dit kom vi oss fram till även den apporten. Klipp och in. Påsläpp igen, fortfarande svårt, och i sista vinkeln så blev det klurigt med vinden igen, plus det faktum att fåren hade flyttat sig närmare, och det var ju väldans intressant. Sista biten gick bra, och slutapporten hittades med glädje.

Kontentan är att vi behöver träna mer motvindsvinklar... Samtidigt som jag inte vill förstöra hennes spårarbete genom att lura upp näsan... Skall fundera på om zick-zackspår med korta bitar motvind kanske kan fungera. Utan föremål i motvindsdelarna för att undvika hög näsa.

Hem och plocka av på köksbordet, diska och vara duktig en stund, men oj så mycket lättare och roligare det blev att plocka ur diskmaskinen!

Hopp och hej, Leverpastej