Tvära kast

Igår åkte Yvonne, Anna och jag till Uddevalla BK för att träna.

Planen var lagd baserad på teorin att Narnis frustration kommer från att hon stressat upp sig innan träningen, och sedan hamnar i intressekonflikt mellan att "gå fot med matte" och "göra kul saker med figgarna på plan". Hon försöker på sitt eget sätt göra båda sakerna, dvs hålla sig "något sånär vid mattes sida" och "ändå ha koll på kuliga människor". När hon är stressad ökar felbeteendena och hon har svårt att välja. Och när matte då blir sur - då blir Narni oxå sur (går igång med morr-gruff, luftar ut och gör lekinviter och skäller med skärpa i rösten).

Själva planen bestod i att "träna tävlingsingång på plan" med två funktionärer stående och ropa mitt på plan, och inte låta Narni dra upp sig innan ingång, samt dra igång henne på lek med slangen (kamp) tills att hon väljer matte framför störningarna. Allt detta med lös hund, för att matte inte skall fippla och hålla på med kopplet och öka stressen i onödan. Sagt och gjort. Drog igång två ordentliga lekpass precis innan ingång. Vid varje blixtsläpp stannade jag upp, väntade in att N skulle fokusera och sen lekte vi igen.

Och vad händer? Narni går som ett jäkla ljus!!! Lite släpp och lite ökad aktivitet men fokuserad och helt KNÄPPTYST!!!!!!! Så häftigt!
Inte nog med det, utan A och Y ställer upp sig i grupp, och vem seglar igenom rakt som ett spett som om hon aldrig gjort annat? Jo, lilla Narnipluttan...

Eftersom en annan är ett stort fan av Mythbusters på Discovery, där dom alltid måste testa gränser, så måste vi ju även testa var gränsen går för att N skall dra upp sig såpass så att aktivitetsnivån ställer till det. Sätter henne i bilen, kör dom andra hundarna, tar ut henne efteråt och gör en ny ingång på ett annat ställe på deras stora apellplan. Gör en kortare inledande lek innan ingång, och går in. Och vad händer då, då? Lilla fian går igång i gruff! Jag är beredd och parerar med att helt lungt stanna upp, eller göra samma rörelse femton gånger tills att gruffet minskar. Funkar helt okej, och kan nog gå att hantera.

Alltså:
1. Undvik att Narni drar upp sig
2. Om hon ändå dragit upp sig, så måste jag hitta lösningar för att minska stressen, annars blir det pannkaka. (Lek innan ingång. Gå av henne. Osv)

Man får väl se det som en utmaning, och att såna här små dilemman är rätt utvecklande för den egna hundkunskapen... :-))

Hejsvejs // Carina