Debut i Högre klass

Idag har vi varit och gjort våran första högreklass, jag och Narni och vi blev Godkända, vilket var mer än vi förväntat! Dagens mål var att lyckas ta sig igenom spåret så vi fick vara med på uppletet...

Hade fått med mej världens bästa nervmedicin på resan - Erica.
Efter att hon försökt komma med på reservplats med lite strul hit och dit, så ville hon åka med istället, och jag är väldigt glad för sällskapet. Hoppas jag kan göra det samma för dig och säga massa kloka ord som får en på rätt tankar! Att dessutom få sms och samtal från sina träningskompisar under hela dagen som är nyfikna och vill ha rapporter, värmer så gott i hjärtat! Kram på er!

Nå, hur gick det då?
Efter lite strul med antal spår och två spår (inte mitt) som kom för nära varandra, blev provet rejält försenat och vårt påsläpp blev inte förrän 10.50.
Vi pratade ihop oss i bilen om att Erica skulle smsa mej utgångstiden ur rutan, så att jag kunde ta ordentlig tid på mej och pausa i spåret, eftersom Narni ibland går av när hon blir trött.

Jag hade även föresatt mig att jag skulle sätta henne lungt och sansat, peka på marken och säga "varsågod". Inte "leta spår", för att undvika att få näsan i vädret och för hög aktivitet. Det fungerade kanonbra och hon lufsade i lagom tempo ut i rutan. Tog spåret och lufsade iväg. Trippade på ett visst sätt, så jag kunde misstänka att det var bakspår. Jodå. "Bakspår-tebaka till rutan". Nåväl då var vi ju på rätt spår. Narni vände och satte av med drag i linan och rätt fokus. Spåret var väldigt växlande och tidvis i sumpig blöta. Vi plockade raskt 3 apporter och pausade. Då hade vi varit i gång i 9 minuter, sa Ericas sms. Smart idé!

Klampade på och gick över ett stycke med sumpmark, där vi gick över en eller två apporter. Sen tjoff tjoff och vips så var vi framme vid slutet. Uppe på vägen står mottagaren, fullt synlig på långt håll! Jag tänkte - nä, nä, den grodan går vi inte på igen, och var beredd på att Narni skulle ta henne på vinden. Men tur och träff så spårade narni framåt och vips så var det slutapporten! DUKTIG HUND!! Ute på stigen räknar vi till 6prylar, 5 + 1 slut. En eller två bommar, troligen bland den blöta höga växtligheten, eventuellt har jag tappat en nånstans, kanske vid slutbelöningen. 21 minuter tog det oss att gå runt, och då pausade vi flera gånger, varav en längre paus på pinne 3.

Tillbaka till klubben och plats med skott. Först skall dom lägga lägrehundarna och jag sitter och myser över att Narni får höra skott innan platsen. Men nej, sen ändrar dom så att lägrehunden som ville lägga plats skall lägga med högrehundarna. Urk.
Vi ställer upp oss på linje. Skytten ställer sig mitt på apellplan, typ 25 meter bakom hundarna. Nära! I vind! Mera urk. Vi lägger hundarna och går och gömmer oss. Rätt var det är kommer en svart schäfer som längtade efter sin husse.... Mycket mera urk. Dessutom är det startnumret brevid min som gått iväg... Uuuuurk.
Efter en låååååååååååååååång 5 minutrare och 4 skott är momentet slut och vi går tillbaka. Och gissa vilken världs-bästa hund som ligger avslappnat och cool som den värsta tuffing??? Jo, min lilla Narniplutta! Betyg 10!
(kanske läge att lägga mina gamla minnesbilder bakom mig, va?)

Lydnaden så. Hm. Ja, en liten repris på dagens urdåliga fria följ, resulterar i 7,5 på fria följet. Gruffar även idag, och är allmänt disträ. Inkallningen får vi 5:a efter att Narni nästan inte stannade alls... fick klämma i på skarpen.

Framåtsändandet går tidivis rätt bra, förutom lite avsteg från det rekommenderade utförandet, he he he, hon siktar in sig på en i gruppen, och när hon närmar sig så får hon syn på stegen som står där alldeles ensam och inbjudande mitt på plan, och tänker sig nog ta en liten tur. Jag ropar "Nej, Framåt" varpå hon vänder upp och går ursnyggt från gruppen och ut. Kommer som en blixt på inkallningen. På andra skicket så går hon ut bra, växlar tempo med lite dk, och precis när jag tänker - Shit, det här kan gå vägen, så vips så kommer det en grupp människor med hundar gående på vägen som går parallelt med apellplan. Bajs. Nu kommer bussiga matten på att "vi tränar ju bara, ju" och klämmer åter in med NEJ, framåt. Narni vänder upp men hinner inte räta upp innan "kommendera" och sista avbrottet var hon för långt ut på kanten. Vi får noll såklart. Men! Hade vi inte fått dessa två utflykter så hade det nog blivit riktigt snyggt!!! Med andra ord, träna, träna, träna på alla varianter.

Krypet gick kanonfint. Dock trängde hon mej lite. Betyg 9 av båda.
Skallet gick oxå bra tycker jag, dock kom hon av sig i mitten och jag fick ge ett dk. Betyg 7,5 och 7. Tungen blev väl lite tokig. Bra tempo, men tappade balansen och tappade den framför mina fötter. Betyg 7 av ene domarn och 5 av den andre.
Hoppet strulade vi till lite grann... Höjden var visst 85cm, hoppsan, det har vi glömt att träna! Narni hoppar dock som den värsta gaselll, sätter sig fint, skuttar tillbaka, men här får hon för sig att hoppa en gång till. Jag får klämma in med fot, och får nedrag för dk såklart. 8+7.

Uppletandet är ju helt klart dagens stora prövning. Vi har aldrig startat "på riktigt" på uppletandet. Väldigt nervöst. Mitt mål för dagen var ju att hålla mej kvar så att jag kunde få starta uppletandet, och det klarade vi ju. Nästa önskemål blir då att lyckas att få godkänt = 2 föremål av 4.

Upptäcker snart en annan sak man måste lära sig i brukset.
Det behövs 4 belöningsuppsättningar med godis/kattmat/köttbullar/osv!
En till spåret, en till platsen, en till lydnaden och en till uppletet.
Måste jag komma ihåg till nästa gång.. Erica löste biffen och gick till köket och tiggde en näve köttbullar!

Vi kommer in i en väldigt fin ruta och en massa publik som står där och kikar. Däribland min egen lilla hejarklack Erica. Jag säger ifrån till TL att han måste informera mej om allt, eftersom det är vår första start. Han rabblar upp det viktigaste och sen skall jag ju då välja hur jag skall skicka... Narni sitter redan och vindar ut i rutan och jag tar den enklaste utvägen att skicka henne längs höger sida. Hon går spikrakt rätt ut och hittar första föremålet längst ut! YIPPEEY!
Vi flyttar oss 5-7 meter och skickar igen, Narni skevar iväg i vinden och tar nummer 2. WOW! Ytterligare ett skick men längst bort i andra ändan. Ett föremål till!!! Flyttar tillbaka till mitten och skickar igen. Och då hittar ju gullesnuttanfialottan föremål nummer fyra!!! Tjoff-Tjoff-Tjoff-Tjoff!! När hon kommer in kommer jag tillochmed ihåg att säga fot. Lämnar av och springer ut med världens bästa hund igen! Alla gångerna ropar jag BRA! Duktig tjej, och klappar om henne vid avlämnandet. En av publiken kommer fram och klappar mej på ryggen och säger, du fick 9,5 av båda, dagens bästa uppletande! SHITTT!!
(avdraget fick vi för lätt tugg, och Erica säger att hon gjorde några små omtag, nåväl det köper vi!)

Vad skall man säga. Vi blev inte uppflyttade, men väl godkända. Och med lydnadsbetygen så vet jag att vi kan bättre, och det finns ju marginaler att jobba på, helt klart!

Dagens stora höjdpunkter och glädjeämnen var ju helt klart spåret, platsen, krypet och uppletandet! Vilken kanonduktig hund jag har! En annan trevlighet med dagen är att alla tävlande och funktionärer var kanontrevliga, och alla stöttade varandra med beröm och kredit när det gick bra. Ingen fientlighet alls, utan mer samförstående än man har i lydnasklasserna. Tre ekipage blev uppflyttade och de andra tre blev godkända i högreklassen.

Nu känns inte HKL som ett stort mörker längre. Hem och träna vidare och så försöker vi igen snart.

Hejsvejs // Carina & Narni