Paus..?

Sitter som ett utsketet äpplemos och tänkte min vana trogen rapportera lite om dagens tävling, även om det kanske inte är den roligaste läsningen denna gången..

Ni som läser i min blogg vet att helgen varit minst sagt intensiv med jobbmöten, 3 födelsedags"barn" som skulle firas och en fest med 7 st 11 åringar i lillahuset, varav 6 övernattade. Det blev iallafall väldans lyckat och Emma var görnöjd. Så långt allt väl, och efter en hektisk städning mellan kalasen så var det dags för nästa kalas vid 3 tiden, och sista gästerna åkte hem vid 21 tiden...

I morse ringde klockan 0530, efter en natt utan några längre blundar, och jag ställde mej den sedvanliga frågan "Är jag klok i huvet som går upp halv sex en söndagmorgon?". Svaret var NEJ nästan hela vägen till Uddevalla, men när jag väl landat på samlingsplatsen vid Fridhem så började jag svänga över på JA sidan, och när Erica anlände var jag rätt nöjd med att få en heldag med hundträning.

Jag fick spår nummer 6 och spårläggaren hämtade mej och vi åkte ut till spåret. Jag brukar ha en konstig förmåga att råka ut för knepiga spårläggare, och denna gången var första gången en festklädd och uppsminkad ung dam uppenbarade sig i skinnkappa med skärp i midjan, svarta byxor och stilettklack-skinn-stövlar (typ festmodell). Jag fnissade och frågade om hon hade lagt spåret i dom, men hon berättade att hon bytt efter utlagt spår. Hm...

Domarna anländer och jag får frågan om jag varit med på deras lägrespårtävling i augusti.
Näe säger jag, varför undrar du det? Jo då hade herrarna suttit i bilen och diskuterat och nån hade väl fått för sig att jag varit med på lägretävlingen och det var ju bara 27 dagar sen, och sålunda skulle jag inte få ställa upp i högreklass... Morr... Men men, det hade dom inget för. Vi blev uppflyttade på Råhagens BK i juni nån gång, ju. Fick ändå lite dålig känsla i magen, men ruskade på mig och tog mig an uppgiften.

Påsläpp. Narni är lugn och sansad. Sitter och vindar ut i rutan och det känns bra. Jag släpper på, hon viker av åt vänster ca 5 meter in i rutan. Yes! Klockrent. Tuffar på i den riktningen 10-15 meter.
Passerar en gran, höjer upp näsan och dyker in under granen... Och rullar sig i nån skit som ligger där!!! Jag utbrister "Men va fan Narni!" varpå hon slutar och skuttar tillbaka mot mig igen, och sen vidare in i upptagsrutan. Tar upp någonting åt höger och trillar iväg... "Tillbaka till rutan - bakspår"... Alltså var hon rätt första gången med skit-granen (FAN!).

Passerar således skit-granen igen och tuffar iväg med fin fart. Efter 50-100 meter (jag går ju således och spanar i marken efter pinne om N händelsevis skulle gå över, så jag ser inte vad som händer tyvärr) drar det till i linan när Narni gör en jaktstart, och brakar i buskarna framför oss och Narni vill sätta iväg i rena gasell-hopps varianten. Hoppar på bakbenen och bär sig åt. Öronen rätt upp och halsen som en giraff... VILT... Rådjur eller älg. Klockren jaktretning på vilt, kan dagen börja bättre? Vi hör hur dom brakar vidare i skogen en lång stund. Och där slutar våran tävlingsdag. Det var fullständigt omöjligt att hitta något spår. Vi försökte och försökte men hon föll tillbaka på viltriktningen hela tiden.

Vi tog oss ut till vägen och tänkte att spårläggaren kunde visa oss slutet så vi kunde få ett lyckat avslut på spåret, men hon hade ju stilettstövlarna på sig och kunde ju inte klampa runt i skogen med dom, alltså bad jag henne peka ut var vi kunde släppa på. På luddiga instruktioner tog vi oss 200 meter in i skogen och försökte hitta nåt spår. Vi försökte och försökte men Narni hittade inte spåret, om det ens gick där vi letade. Och jag hade tappat sugen och hade verkligen inte varken ork eller lust att jaga spårläggaren till att byta skor och följa med mej ut igen i skogen...

Åker till UBK för att hejja på Erica istället, medan Narni får tänka över sina synder i bilen. Försökte tänka snälla tankar om min lilla ängel, men det gick inget vidare, iallafall inte där ute i skogen. Ingen bussig matte just då...

Erica däremot var lugn som en filbunke och tog Tilda så fint igenom tävlingen så det var en fröjd att se! Alla pinnarna på spåret. Fin lydnad. Speciellt uppletandet var som en dröm, tjiff - tjoff, fyra föremål. Perfekt! Tyvärr missade hon med endast 5 p på lydnaden, på grund av lite strul på platsen, men hade vi varit i ett annat distrikt så hade hon varit i elitklass. Det skilde typ 30 poäng mellan domare 1 och 2.... (no more comments)

Efter provet var Erica gullig och körde igenom ett lydnadspass med mej och Narni. Det gick väl sådär, så det var kanske lika bra att vi inte kom runt spåret. Undra om det inte är så att min fröken är i "andra könsmognaden"... Hon är ju 2,5 år nu och löpte inte förrns i ettårsåldern, lite sen i utvecklingen. Hur splittrad som helst. Det där fria följet som vi fick fina betyg på i våras är som bortblåst och ett minne blott...

Jag tror att vi skall ta en träningspaus ett tag nu.... Annars blir jag nog schizofren... Ena dan går allt som en dans, nästa dag går allt åt skogen. Noll stabilitet..

Ursäkta deppostuket. Jag piggnar nog till om jag får sovit lite inatt...

Hejsvejs // C & N